Tänt var det INTE här

Jag har städat i mina hobbyrum de sista dagarna för de såg ut som jag vet inte vad. Ibland bara lägger jag ner saker som jag tänker att jag kan plocka undan senare. Men det där senare varierar lite i tid. Nu var jag helt enkelt tvungen att ta itu med städningen, för Zoé kommer om drygt en vecka, och då vill hon säkert pyssla lite. Rasmus och jag har redan förberett en hel del. Nu är där så välstädat så när jag går ner i källaren stannar jag till lite i trappan och bara står där och beundrar mitt verk. JIPPI! Jag kan se bordet i mitt hobbyrum.

Det angränsande rummet är mer ett syrum, för där har jag mina symaskiner och lager av tyg och sybehör. Göran har monterat en handdammsugare på väggen, som jag tänkte ha att rengöra mina maskiner med och till att suga upp lite småsnafs här och där. Jag har aldrig använt den tidigare, men nu tänkte jag ladda den och satte i kontakten. Poff, sa det och det blixtrade till lite och luktade bränt. Sen blev allt mörkt. Jag svimmade inte, men ljuset försvann. Göran fixade en ny propp och jag satte i kontakten på nytt. POFF! IGEN!!!! Nattsvart i hela rummet. Proppen var hel, så vi begrep inte vad som hänt.

Inne i Görans snickarrum var det lika dåligt med ström. I mitt hobbyrum var allt som vanligt, och jag skulle kunnat bära in mina maskiner och sitta där och sy, men det var värre för Göran. Hans megatunga snickerimaskiner går inte att rubba och naturligtvis måste vi ha ström överallt i huset. Vi kollade runt lite och upptäckte då att tvättmaskinen hade lagt av, men inte torktumlaren. Pannan hade stannat och spisen fungerade inte heller. Görans datarum var rena natten, men inne hos mig var allt som vanligt, tack och lov.

Vi funderade och funderade, och till sist gick Göran ut och tittade i proppskåpet i carporten. Dit går strömmen från gatan innan den går in i huset. Där såg han att en propp lagt av, och när den blivit utbytt så fungerade allt som vanligt igen. Vilken lycka! Den där handdammsugaren åker ändå all världens väg. Jag vågar inte koppla in den fler gånger. Kanske det inte var den som var boven i dramat, men det känns alltid skönt att ha en syndabock och skylla eländet på.