Gäsp!

I min ungdom var jag en utpräglad nattmänniska. Tidiga morgnar var som ett rött skynke för mig. Mitt första jobb var på Barnsjukhuset i Helsingborg. Arbetstiderna var lite konstiga. Vi började halv 7 och vissa dagar gick vi sen "hem på timmar" som vi sa då. Numera säger man väl att man jobbar delade turer. Vi var alltså på jobb i en och en halv timme. Då hann vi precis tvätta och mata de barn som vi skulle ansvara för den dagen. Det ingick även i vårt arbete att damma ett antal salar, sen fanns det en dam som tvättade golven där.

Klockan 8 gick jag alltså hem igen och hoppade direkt i säng och sov fram till ungefär kl.10. Först då åt jag frukost och sen var det dags att åter bege sig till jobb, för kl 11 började nästa del av arbetsdagen, som slutade kl. 8 på kvällen. Arbetstiderna var inte de bästa, men eftersom jag bara hade mig själv att tänka på så fungerade det ändå. Det måste ha varit ett elände för de som hade familj och barn. Vi arbetade varannan helg och då jobbade vi hela dagen d.v.s. 12 timmar. De flesta av mina arbetskamrater var i min ålder och jag trivdes jättebra. Jag har alltid gillat att jobba med barn och det är nåt visst med att ta hand om sjuka barn.

Efter att Ulrika var född så sa jag upp min anställning, precis som de flesta gjorde när de fått barn. Efter något år, när ens eget barn blivit större var det bara att meddela husmor att man var intresserad av att börja jobba igen, och man var alltid välkommen. Jag valde att jobba natt, eftersom betalningen då var bättre plus att jag slapp alla tidiga morgnar.

Konstigt nog började jag för en tid sedan känna att jag inte orkade sitta uppe lika länge som förr. Ännu konstigare var att jag vaknade jättetidigt på morgonen....och var pigg. Det stämde inte riktigt in på min profil. Jag upptäckte däremot att jag hann med väldigt mycket på förmiddagarna och det var klart inte så dumt. Men nu helt plötsligt så sitter jag framför TV:n igen på nätterna eftersom jag inte kan sova, och jag sover fram till ca halv 9 dagen efter. Det är kanske inte så sent, men om man då räknar med att det tar några timmar för mig att morgna mig, så är vi snart framme vid lunch. Halva dagen har gått till ingen nytta. Det är för väl att jag inte har något jobb som kräver att jag måste vara på alerten mellan vissa klockslag varje dag.