Audiens

Alla skåningar, blekingar och hallänningar har förmåner som inte övriga svenskar har. Vi har nämligen rätt att träffa drottning Margrethe av Danmark utan att anmäla oss i förväg. Så bestämdes det vid freden i Roskilde 1658. Eftersom Danmark tvingades avstå de här trevliga landskapen till Sverige så skrevs det in att invånarna där skulle få behålla alla de friheter och privilegier som de haft som danska medborgare.

Jag här märkt när man åker på bussturer så är det väldigt strikt vid fikat i Sverige. Det är kaffe och kanske en kaka, men så fort man kommit över gränsen till Danmark så stannar bussen och då serveras det kaffe, givetvis, men också starköl, en lille en eller något starkare. Är det tro ett privilegium från den tiden?

Något som varit bortglömt länge är att vi "f.d. danskar" har rätt att få audiens hos danska drottningen utan att anmäla oss i förväg. Men det stämmer nog inte riktigt idag. Inte ens danskarna själva har den rätten. Det är bara tre kategorier som får infinna sig oanmälda på Christiansborg klockan 9.45 en måndag. Det gäller de som fått en utmärkelse, personer som har fått kunglig utnämning till en statlig tjänst eller borgmästare eller liknande som vill tacka drottningen för hennes medverkan i ett arrangemang. Jag tror danskarna måste ta och läsa genom fredsfördraget lite noggrannare.

Om det nu skulle gå att ordna en audiens hos dronningen så ska man tänka på att ta på sig sina finaste kläder samt vita handskar. Har man inte egna handskar så går det att låna under audiensen lugnar kabinettssekreteraren alla oroliga. Ingen panik för min del. Det fixar jag lätt själv. Visserligen har jag inga vita handskar, men väl ett par vita, luddiga vantar som jag använde när Rasmus och jag tränade Moon Walk så vi skulle bli lika bra som Michael Jackson.

Massvis med reklam

Den reklam som delas ut under helgen  är det lite si och så med. Ibland kommer den inte alls och ibland har nog utdelaren varit trött på det hela och lagt en hel hög med papper i vår postlåda....och sen kört hem. Det brukar fungera bättre med den reklam som vi får samtidigt med posten. Då är broschyrerna samlade med ett papper vikt runt hela högen. Förra måndagen blev jag lite konfunderad när jag plockade in posten. I reklamhögen fanns bl.a. fem stycken broschyrer från Bygg Max. Aha, tänkte jag, de har nog mycket till extrapris denna veckan. Men det var fem likadana broschyrer. Jag kollade genom dem så jag vet det. Hur tänkte den person som sorterade reklamen den här gången?

Det spelar ingen roll vilket jobb man har, det ska skötas ordentligt. De som betalar för jobbet förutsätter klart att personen eller personerna i fråga gör sin del av avtalet. Det fifflas både högt och lågt och det är precis lika illa vem som än gör det. Nu går det klart inte att jämföra slarvig reklamutdelning med de som skor sig på andras bekostnad och lyfter stora belopp utan att vara berättigad till det. Det sägs att ett rent samvete är den bästa huvudkudden. Jag gissar att det är många som sover väldigt knöligt.

På tal om att missköta sitt jobb så har socialchefen här i vår kommun fått sparken efter att ha fällt en grov och väldigt opassande kommentar under en konferens. En del av de andra cheferna hade regerat och tagit kontakt med vår kommunchef. Jag tycker det är helt i sin ordning att han blir avskedad. Det hade hänt samma vem som än hade uppfört sig så illa. Men jag tycker inte det är i sin ordning att han får åtta månadslöner som plåster på såren. Det hade aldrig hänt för vem som helst. Även om inte socialchefens samvete är så rent så tror jag nog att han sover ganska gott ändå med de där åtta månadslönerna instoppade under kudden.

Stenmarksluvor och väjningsplikt

Det rasslar in nyhetsbrev i min maillåda lite då och då. Mycket handlar om hobby eller mode och mycket är naturligtvis bara en massa reklam. De mailen åker direkt i papperskorgen, men de intressanta brukar jag läsa genom. Nu sist fick jag ett mail där jag kunde klicka och få se en modevisning. Videosnutten var från Tommy Hilfigers visning, en designer som jag inte är så uppdaterad på. Jag vet vem karlen är....eller har läst om honom....men hans kläder är inget som gjort något större intryck på mig. Efter att ha sett hans visning kan jag konstatera att jag har inte ändrat uppfattning.

Modellerna kom fram på ett stort podium och var tvungna att gå nerför en trappa innan de nådde golvet där publiken satt. I mitten var en stor tom cirkel omgärdad av ett staket där mannekängerna kunde promenera, och runt den här cirkeln fanns ännu ett promenadstråk innan publiken fick plats. Det såg ut att vara fullsatt. Jag har alltid förvånat mig över varför kvinnliga mannekänger går så underligt. De liksom gungar fram och slänger det ena benet framför det andra så det ser ut som om de tror de har blivit stoppade av polisen för nykterhetskontroll och ska visa att de kan gå längs en rak linje. Någonstans har jag läst att det skulle se vackert ut och göra benen längre och snyggare. Vackert är det definitivt inte och tjejerna är redan tillräckligt långbenta. Killarna går helt normalt. Något som är gemensamt för båda könen är att de ser så uttråkade ut.....nästan sura. De behöver givetvis inte gå runt och gapskratta men ett leende hade väl inte varit fel.

När det gäller kläderna blev jag alltså inte imponerad. Inga nyheter över huvud taget. Det såg ut som garderoben hos vem som helst. Jag hade hoppats på att få se lite roliga och vågade modeller. Annars tycker jag det är fusk att kalla sig för modeskapare. Alla tjejer bar en enfärgad Stenmarkluva till varenda plagg de visade. Det spelade ingen roll om de bar klänning, korta tröjor där magen var bar eller ytterkläder. Jag fattade inte vitsen med det hela. Alla killar var barhuvade.

Själva gåendet var stor show. Ungefär 60 plagg visades av lika många ungdomar. De slapp alltså att byta om efter att de gått sin runda. Det gick undan, vill jag lova. Så fort de kommit nerför trappan svängde de växelvis mot höger eller vänster och tog rundan först inne i cirkeln och sen kom de på nåt sätt ut till gången där publiken satt. Det var rena labyrinten och det kom folk från trappan och golvet och höger och vänster och jag fick nästan blunda ibland för jag blev alldeles vimsig. Att de kunde hålla reda på hur, var och hur snabbt de skulle gå är för mig en gåta. Deras koordinationsförmåga var enorm. Det var som när man ser medlemmar i musikkårer marschera in emellan varandra medan de spelar. Min bloggkompis Tove har haft väjningsplikt  som ett bloggtema och den här modevisningen illustrerade verkligen vad det ordet betyder.

Fyllkaja eller full som en alika?

Det är uttryck för exakt samma sak. Enda skillnaden är att kajan i Skåne, Blekinge och Halland kallas för alika. Det påstås komma från Ale som var namnet på en kvinna i fågelgestalt. Om man är full som en alika så är det inte frågan om någon salongsberusning utan då är man verkligen på kanelen. Förr var det vanligt med småbryggerier lite varstans och då kom de här fåglarna och smakade på mäsken, och deras framfart efter det blev lite vinglig.

När jag steg upp en morgon och tittade ut på altanen, såg jag att det satt en koltrast på bordet. Det är inget ovanligt, för de gillar att hålla till på altanen, så jag funderade inte mer över det.

Men när jag tre timmar senare tittar ut sitter fågeln fortfarande kvar på samma plats. Kunde den vara sjuk, tro? Den såg i varje fall inte skadad ut. Ibland händer det att de flyger emot fönsterrutorna och blir lite vingelkantiga, men det brukar rätta till sig ganska snabbt. Det var något som inte stämde.

Då berättade Göran att han sett massor av koltrastar i grannens rönnbärsträd. Det påminde lite om för en del år sen när ett gäng sidensvansar berusade sig på rönnbär och flög omkring huller om buller. En veterinär undersökte en del fåglar och kom fram till att bären omvandlar sockret till alkohol. Jag har ingen aning om ifall detta var förklaringen till koltrastens vistelse på vår altan. Om det nu var så, hoppas jag att den nyktrade till ordentligt innan den flög iväg. Det måste vara lika farligt att flyga onykter som att köra bil onykter.

Vi har ingen rönn i vår trädgård utan bara ett apelträd. Det är fullt med små frukter nu, men jag har aldrig hört att de skulle kunna ge någon slags "fylla". Jag inbillar mig mer att det är ett slags rehabträd. Det är i varje fall aldrig tal om några vingliga fåglar där, utan det går alltid lugnt och städat till.

Att sova kungligt

Det är just det jag gör nu. Min nya säng levererades i förra veckan och jag sover som en prinsessa. När jag vaknar på morgonen är jag utvilad och känner inte av varken nackstelhet eller ryggont. Det måste betyda att min gamla säng var ganska värdelös. Den här nya ställbara är toppen, för då behöver jag bara en endaste huvudkudde och höjer i stället huvudändan så det  blir lagom höjd. Att bunkra upp med en massa kuddar kändes aldrig bra.

Det var två killar som kom hem med sängen och det tog dem bara 10 minuter att montera ihop den. Snabbt jobbat! Så fort de åkt iväg bäddade jag och la mig en stund för att testa den. Det blev en lite längre test än jag tänkt mig, för den var så himla skönt att ligga i.

Det är inte min säng ni ser på bilden här ovan. Den tillhör J R Ewing i Dallas. Jag var på Southfork för många år sedan och gick en rundtur på ranchen. Hans säng är säkert väldigt skön att ligga i, men jag tror inte den är från Kungsängen som min är. Jag har inte en massa gardiner och grejer hängande runt sängen eftersom jag måste städa mitt sovrum själv och då vill jag ha det lättstädat. De där två trappstegen upp till sängen tycker jag inte är särskilt lämpliga. Tänk när man vaknar på natten och behöver gå upp. Här är det risk för fallolyckor! Däremot har jag också alltid något bredvid sängen om jag skulle bli törstig. Fast jag nöjer mig med ett glas vatten på nattduksbordet i stället för en flaska champagne i en iskylare.

Originell

Var dig själv för ett original är bättre än en kopia.

 Varför ska man göra sig till och låtsas att man är någon annan? Det fungerar ändå inte, för det blir aldrig naturligt. Nej, det absolut bästa är att vara sig själv. Då vet man lite vad man kan förvänta sig. Fast ibland händer det att jag förvånar mig själv. 

Luddhjärnor

Vi kan läsa mycket om Hans Alfredsson nu efter hans bortgång. Det är många som jobbade med honom eller intervjuade honom som berättar vad de minns. Han var en person som avskydde orättvisor och stod verkligen upp för "de små" i samhället, liksom Tage Danielsson. Deras ironiska sketcher tog udden av många dumma kommentarer och när de raljerade över saker som hänt så fick det nog många att tänka till lite extra.

Det finns tyvärr många fördomsfulla människor här i världen, som slänger ur sig saker utan att tänka sig för. Jag minns för ganska många år sedan när jag var i en butik samtidigt med en familj som hade ett barn med sig som var lite "livligt". Helt plötsligt svepte en fisförnäm dam förbi tillsammans med en vänninna och uttalade högt en mycket nedsättande kommentar om hela familjen. Enligt henne var det en "dampfamilj". Så oförskämt! Jag har jobbat med barn med särskilda behov i hela mitt vuxna liv, så jag är allergisk mot den slags generaliseringar. En familj kan inte vara "dampig". Idag används inte den benämningen längre, men tyvärr är det ganska vanligt att de som inte vet vad de pratar om säger så. Om ett barn har fått en diagnos så smittar inte det av sig på hela familjen. En diagnos är inte en smittosam sjukdom som influensa eller mässlingen.

Nalle Puh säger:" Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, utan de har grått ludd som blåst in i huvudet på dem av misstag". Ibland undrar jag om det inte varit korsdrag så luddet blåst ut andra hållet och det nu är helt tomt där inne.

Hjärtan ligger mig varmt om hjärtat

Hjärtformen har alltid fascinerat mig. Även mindre barn ritar hjärtan för att visa att det är något de tycker om. Hjärtat är starkt förknippat med känslor. Formen varierar från bulliga  till långsmala, men det går ändå inte att ta miste på vad det ska föreställa. I fjor handlade min adventskalender om hjärtan och det var så kul att försöka komma på 24 inlägg som hade anknytning till just hjärtan.

Hjärtformen hittar man lite överallt både i naturen och inomhus. Jag har t.ex. två vaser som jag köpte en gång till Alla Hjärtans Dag, men de står alltid högst upp på min bokhylla.

Det är knappast en hemlighet att sömnad är min stora hobby, och naturligtvis har jag sytt hjärtan i olika material och färg. När jag har mina rosa gardiner uppe i köket hänger jag en hjärtgirland över skänken som tar upp färgerna jag har i köket just då.

När vi gjorde vid i vårt badrum var det ett hörn som såg lite trist ut. Det piggades snabbt upp med en rad hjärtan som jag fäste på en halskedja.

I mitt datarum har jag nu satt upp en vilddjurmönstrad gardin och i fönsterkarmen står krukor och prydnader som går i stil med den. Eftersom jag bara har en längd försökte jag först hänga den lite mer än hälften över fönstret. Naturligtvis blev den inte kvar där utan jag fick gå och rätta till den nästan varje dag. Då försökte jag tejpa fast ringarna på gardinstången, men jag blev inte nöjd. I år tänkte jag att jag skulle göra på ett annat sätt. Gardinen hänger som en normalt draperad gardin och vid den "tomma" sidan fäste jag sju sydda hjärtan i sammet som tar upp färger och mönster från gardinen. Jag flätade en snodd som jag sydde fast alla hjärtan på. Nu ser fönstret mer inramat ut.

Nu är det slutfrossat

När det gäller lakrits i varje fall. Jag älskar lakrits och har väl inte precis vräkt i mig godiset, men jag har åtminstone ätit en bit så fort jag haft en chans till det. Igår var jag på läkarbesök och fick veta att mitt blodtryck var för högt, och eftersom lakrits tydligen höjer blodtrycket så är det nog inte så lämpligt att äta för mycket av den varan.

När jag skulle förnya mitt recept på ämnesomsättningspillerna fick jag veta att jag måste komma på en årlig undersökning först, annars fick jag inget recept. Bra, tycker jag. Då har jag lite koll på det hela. I förra veckan var jag och fick tagit nya prover och igår var det dags för läkarbesök. Denna gången fick jag inte träffa min husläkare utan det var en AT-läkare som undersökte mig. Givetvis skulle hon sen diskutera med sin handledare så jag kände mig lugn. Hon var för övrigt väldigt noggrann, och besöket tog nästan en timme. Hon tog sig verkligen tid med att undersöka och lyssna på vad jag bekymrade mig för.

Läkaren knäppte blodtrycksmanschetten runt armen och började pumpa. Jag trodde armen skulle krossas för hon slutade aldrig pumpa. Till sist var hon klar och då berättade hon att mitt blodtryck var för högt. I hela mitt liv har jag haft lågt blodtryck och tänkt att jag varit lyckligt lottad. Inte bara för att jag kunnat frossa i lakrits utan för att det var mindre risk för hjärtbesvär. Det ordinerades ett EKG med en gång och då tittade sköterskan på mig och sa bekymrat:"Din puls är väldigt låg." Jag kunde lugna henne med att det har jag haft sedan jag var ung. Vid alla tidigare undersökningar har jag alltid fått frågan om jag tränar väldigt hårt, eftersom det oftast är elitidrottare som har låg puls. Det är bara till att konstatera att jag är ett undantag.

Senaste månaderna har jag känt mig ovanligt trött och det har snurrat så konstigt i huvudet. Snurrar gör det väl alltid i mitt huvud, men då är det av tankar och idéer. Nu var det mer ett slags karusellsnurr som gjorde att jag fick lite huvudvärk och kände mig yr. En massa andra blodprover togs och läkaren lovade ringa mig när hon fått svaren. Det blir till att försöka leta upp något annat smakligt som är blodtryckssänkande nu eftersom lakritsen är med på förbudslistan.

Fjäriln vingad syns på Björnås.....

...närmare bestämt i min trädgård. Syrenbuddleja kallas allmänt för fjärilsbuske eftersom den drar till sig så mycket fjärilar och andra insekter. En sådan buske har inte jag.

Jag har ett fjärilsträd i stället.

Fjärilarna sitter länge och väl på plommonen som ligger på gräset, och det får de så gärna göra.

De enstaka plommon som ännu hänger kvar på trädet får också besök. Jag har plockat så mycket jag tycker vi kan använda så det är fritt fram för fjärilar och andra insekter att ta för sig nu.

Jag stod länge och tog bild på bild, och jag blev kanske lite för närgången, för den här blicken säger nästan:"Nu får det räcka!" Jag gillar inte själv att någon stirrar på mig när jag äter så jag smög in med min kamera. 

Fettsugning

Det skrivs inte lika mycket om fettsugning och fettsugningskliniker längre nu. Är det kanske omodernt eller man har upptäckt att det inte är så bra? I tidningar och på TV är det mycket bantning, precis som alltid. Jag har faktiskt utfört en fettsugning en gång. Inte på mig själv, utan på en gammal nalle. Den var så knölig och lealös så jag förbarmade mig över den. Jag rev ut all gammal stoppning, sen stoppade jag i ny vadd och han blev lika mjuk och go som tidigare. 

Tänk om det gick att göra så på sin egen kropp! Plocka ut lite gammalt skräp och fylla på med nytt så kroppen blev slät och fin. Inga valkar och celluliter längre. Med tiden så kommer man säkert att kunna köpa sådana här "hemma-behandlingar" precis som man kan bleka sina tänder eller färga håret själv. En sak är säker. JAG tänker aldrig testa. Jag är alldeles för feg. Och förresten så är jag nöjd med mitt utseende. Jag ser ut som en dam i mina bästa pensionärsår.

Kalorier

Man bör låta kalorierna stå annars sätter de sig.

Det är inte så lätt när man är bjuden på kalas. Rasmus fyllde 14 år i onsdags, men vi var bjudna på kalas igår. Naturligtvis serverades en smarrig födelsedagstårta, som Rasmus hade bakat. Även om den kanske inte är med på listan över de allra mest nyttiga sakerna man kan äta, så hoppade jag inte över den. Födelsedagar ska firas rejält och då hör det till att man ska äta tårta. Det får väl bli några extra motionsrundor i veckan i stället så det jämnar ut sig. 

Brunede kartoffler

Jag gillar att laga mat om den är lättlagad, helst snabblagad och dessutom god. Ibland kan det vara svårt att hitta recept som stämmer in på de önskemålen. I min bokhylla i köket har jag många kokböcker, men de står där mest till prydnad. Det är ytterst sällan jag bläddrar i dem idag. Det är mycket enklare att använda datorn. Om jag skriver in i sökrutan vad jag har för något i frys eller kyl så dyker det inom några sekunder upp förslag på middagar i det oändliga. Det är bara att välja och vraka.

Igår hade jag bestämt att jag skulle göra krögarpanna, för det är svårt att misslyckas med. Jag stekte prinskorvar, köttbullar, kycklingbacon och ägg. Det ska vara stekt potatis till också, men jag är ingen stor potatisälskare. Egentligen är det mest vanlig kokt potatis jag vänder mig emot. Jag tycker inte det är speciellt gott. Däremot gillar jag råstekt potatis, hasselbackspotatis, potatisgratäng och annat där man gör lite mer med potatisen. Stekt potatis är helt ok, men jag kände för att göra något annat,

Jag fick en idé om att jag skulle prova att göra "brunede kartoffler". De är en dansk specialitet, men jag tänkte att klarar jag av ett engelskt virkmönster ska det väl inte vara så svårt med ett danskt recept. Nu var det väldigt enkelt för det fanns recept på svenska och små videosnuttar....nästan svårt att misslyckas.

Det stod att man skulle absolut inte använda burkpotatis! Varför inte det? Jag hade köpt hem två burkar för ändamålet. Förklaringen var att de var för salta. Det var bättre att köpa små, runda potatisar och koka dem med skalet på och sen skala dem. Då blev det knappast lätt och snabblagat. I affären hittade jag bara megastora potatis så jag struntade i rådet. I stället sköljde jag burkpotatisen extra noga och la dem på hushållspapper så de fick torka.

Nu var det dags för själva bruningen. Först hällde jag sockret i pannan och väntade på att det skulle smälta. Jag var livrädd att det skulle börja stänka, så jag stod på så långt avstånd som jag kunde  och sträckte bara fram en arm förlängd med en träslev så jag kunde röra om. Så småningom smälte sockret och då var det dags att hälla på lite vatten. Det sprätte rejält, vill jag lova, men "sprättet" missade mig, tack och lov. Till sist rörde jag ner en klick smör och nu var det dags att lyfta i en omgång potatisar. De rullade jag runt i den bruna röran tills de blev ljusbruna. Det gick bara att göra en liten kladd i taget för det skulle vara plats för dem i pannan att vändas på alla håll och kanter.

Det smakade väldigt gott, och i fortsättningen när jag ska bjuda på krögarpanna kommer det alltid att bli med brunede kartoffler.

Alla vill se bra ut

Häromdagen kom jag och tänka på att det är evigheter sen jag putsade fönster. Inte för att jag saknar det, men jag kom bara att tänka på det. Hur går det egentligen för de företag som tillhandahåller den här servicen? Det finns väl ingen som ringer och ber dem komma och putsa deras fönster nu? Förhoppningsvis har de annat att erbjuda också.

Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att jobba som fönsterputsare, för det är något av det tråkigaste jag vet. Mest kanske för att det känns så onödigt. I varje fall så händer det alltid så hos mig att så fort jag putsat klart så börjar det regna. Men jag lovar....jag har inte putsat fönster på evigheter så jag vet inte varför det öser ner varje dag.

Det beror klart lite på var man jobbar, men det är säkert bra om man inte är höjdrädd. Jag vet inte om ni kan se en liten mörk fläck mitt på den stora skyskrapan.

När jag zoomade in fick jag se att det hängde en stor "korg" där och i den var två personer som putsade rutorna utvändigt. Korgen eller vad den nu heter gick att flytta både upp och ner och i sidled. Jag skulle kunna tänka mig att när de putsat klart alla rutorna är det dags att börja om från början igen. Det måste vara en väldigt trygg anställning, för jobbet tar aldrig slut. 

Lite grann från ovan

Igår fick jag chansen att studera vår trädgård lite uppifrån, och den såg inte så dum ut. Det hände nämligen något väldigt ovanligt igår.....vi hade uppehållsväder och t.o.m. solen visade sig. Vi åt en snabb frukost sen gick vi ut för att fortsätta med altantaket. Det gäller att smida medan järnet är varmt och solen skiner. Eftersom det var lite blåsigt blev jag mer involverad i arbetet. Jag fick nämligen klättra upp på en stege och stå och hålla i takskivan så den inte for iväg innan Göran hunnit fästa den.

Nu kom jag så pass högt upp att jag kunde titta över häcken in till grannen. Jag höll ett krampaktigt tag om stegen med ena handen och med den andra fick jag hålla fast takskivan. Frihetsgudinnan står i exakt samma ställning som jag gjorde men det vete fåglarna om jag såg så gudinneaktig ut där jag stod iklädd joggingbrallor och T-shirt.

Nu återstår en skiva att lägga och sen är det en vinkel som ska göras klart. Det kommer att bli lite omständligare eftersom varje del ska sågas till efter speciella vinkelmått. Till helgen är det lovat fint väder så vi har redan bestämt att då ska här jobbas febrilt. Troligtvis får jag klättra upp och hjälpa till att hålla de skivor som nu ska på plats. När allt är klart ska vi fira med varm äggtoddy på altanen....under tak.

Något annat poppade upp

Jag fick sån energi efter två torra dagar och humöret steg avsevärt. Eftersom jag inte alls hunnit med vad jag skulle ha gjort i trädgården innan höstvilan så bestämde jag mig snabbt för att nu skulle det bli en riktig trädgårdsjobbardag. Med energi och humör på topp bytte jag efter frukost om till mina trädgårdskläder.

Jag har alltid en liten korg också med mig ut där jag lägger mobil, nycklar, kamera och en flaska med vatten. Mobilen är ett måste känner jag eftersom vi inte har någon fast telefon längre. Jag svarar bara om det visas ett nummer jag känner igen i displayen. Alla säljarnummer har jag blockerat. Nycklar är helt nödvändigt, för det går inte att ha ytterdörren upplåst ifall man inte själv är inne. T.o.m. när vi går ner i källaren låser vi dörren. När vi flyttade hit för över 40 år sen behövde man inte alls tänka på sådant, men idag är en del så fräcka att de stövlar in när som helst. Kameran är med mig nästan överallt. Jag har nämligen märkt att om jag glömmer ta med den så ser jag så mycket kul som jag skulle vilja fotografera. En flaska vatten är alltid bra att ha med. Då slipper jag ränna in stup i kvarten för att jag är törstig.

När jag var klar öppnade jag ytterdörren.....och stängde den igen lika snabbt. På den korta stund det tagit för mig att bli trädgårdsredo hade det hunnit börja regna ganska rejält. Det var bara att byta om igen och leta upp något annat att göra.

Filmen Trolls är fortfarande populär och det går att köpa dockor och allehanda saker med de där små trollfigurerna på. Zoé är särskilt förtjust i Poppy och jag tycker också att hon är den sötaste av dem alla. Jag hittade ett mönster på hur man virkar en sån docka och det köpte jag. Garn hade jag redan hemma och det enda som fattades sen var lite tjockare ståltråd och vaddfyllning. Vadd har jag i massor, för när huvudkuddarna blir för tråkiga kasserar jag dem, men behåller fyllningen. Ståltråd och avbitartång fick Göran ställa upp med.

Mönstret är på engelska, men det är väldigt lättförståeligt. Det enda man behöver kunna är förkortningarna...och så att virka förståss. Jag började på en arm och det gick ganska snabbt. Med tanke på den väderprognos som finns för Skåne resten av veckan blir nog Poppy klar i ett nafs.

Imse Vimse spindel

klättrar uppför trå´n

ner faller regnet, spolar spindeln bort.

Den barnvisan började jag sjunga på för flera veckor sen, men jag kom aldrig längre. Jag har suttit här och försökt hålla rätt tonart så jag kunde fortsätta sjunga när vädret mer stämde överens med det i visan. Det blev en lång väntan. Men....... ÄNTLIGEN....igår kunde jag tralla vidare.

Upp stiger solen, torkar bort allt regn

Imse Vimse spindel klättrar upp igen.

Nu är både jag och spindeln glada. 

En bristvara

Sunt förnuft är en blomma som inte växer i allas trädgårdar.

Det har vi verkligen fått bevis på under detta året. Miljöförstöring och matbrist är stora problem, men bristen på sunt förnuft är också ett stort problem. Om alla som har något att "säga till om" hade tagit sitt förnuft till fånga och börjat använda sin hjärna att tänka med, hade kanske många problem kunnat lösas eller åtminstone minimeras. Det borde kanske delas ut små kolonilotter till Kim, Donald, Vladimir och en del andra så de fick annat att tänka på. 

Årstider

Jag sitter här insvept i en stor fleecepläd och tänker på den gamla goda tiden när vi hade fyra årstider. Det har vi väl i och för sig nu med, men det är ändå en viss skillnad.

Förr kom årstiderna i en viss bestämd ordning och var och en av dem varade ca tre månader. Nu kommer de huller om buller och varar ibland bara någon vecka innan de avlöses av nästa. Årets sommar var inte mycket att hänga i julgranen. Några fina dagar hade vi trots allt, men de var lätt räknade. Strunt samma, tänkte jag, september är alltid en fin höstmånad. Hitintills vet jag inte om jag kan säga att det stämmer. Det har regnat konstant. 

Vi fick göra ett uppehåll med altanrenoveringen av olika orsaker, men vi räknade ändå med att bli färdiga så vi kunde sitta där ute några gånger i höst. Jag får hjälpa Göran lyfta upp skivan på taket, sen gör han resten. Det är bara ett problem.....det spöregnar varje dag. En skiva hinner han sätta fast sen går det inte mer. Så småningom blir det säkert klart och jag struntar i om det så är snöstorm då, för jag ska sitta där en gång till i år och fika. 

Det är tur att vi har en hel del att göra inomhus, så vi slipper sitta och rulla tummarna. Lite irriterande är det faktiskt att allt vi planerar saboteras av vädret. 

Griniga gamla gubbar

Det är en amerikansk film från 1993 med Walter Matthau och Jack Lemmon i huvudrollerna. Den blev så populär så det gjordes en uppföljare som fick namnet Gamla gubbar - nu ännu grinigare. Båda skådespelarna är döda nu, men det skulle mycket väl kunnat göras en svensk uppföljare som kunde heta Sura svenska gubbar, och huvudrollerna kunde spelats av Hermann Lindkvist och Thomas Nordegren.

 De verkar lite sura och griniga och lägger sig i sånt som egentligen inte angår dem alls. När prinsessan Estelle döptes så uttalade sig Hermann att det namnet passade bättre på en nattklubbsdrottning. Att namnet redan fanns bland släktingarna (kungens faster hette Estelle) tog han inte med i beräkningen alls.

Nu är det dags igen med en annan surkart som måste lägga näsan i blöt. Thomas tyckte det var konstigt att den nyfödde lille prinsen döpts efter en nazist. Nu är det så att prinsens tilltalsnamn ska vara Gabriel, och det är väl så änglalikt som det går att komma. Han fick även namnen Carl och Walther och det är det sista namnet som Thomas hänger upp sig på. Det är namnet på en nazist, säger han. Så tror jag inte alls att föräldrarna har tänkt. De ville klart bara att deras son skulle ha namnet efter sin farmors pappa.

Det är alla föräldrars rättighet att döpa sitt barn till de namn som de önskar. Givetvis har de diskuterat och försökt komma fram till något som båda två tycker känns bra. Möjligen kan kanske mor-eller farföräldrar ge lite tips, men det är föräldrarna som har sista ordet. Det är ofta som en del gamla namn följer med från generation till generation och det tycker jag är trevligt.

Inget nytt

Jag såg första programmet när kändisarna kom till slottet för att vara med i Biggest Loser. Finns det ingen översättare på TV? Programmet hette så när det spelades in i USA, men där passar det bra. Det är väl knappast lönt att irritera sig på sånt mer, för det blir inte bättre. I vilket fall som helst så var jag nyfiken på vilka som skulle vara med, för jag hade inte läst om det tidigare. I första avsnittet hände inte så mycket mer än att de blev vägda och fick prata med teamet som ska hjälpa dem under programmets gång.

Igår var det dags för andra delen och jag trodde det skulle pratas lite om vikten av bra kost och gärna lite tips och goda recept. Men icke! Den enda mat som visades var en tallrik med rödlök, spenat och annat grönt och alla pratade om hur jobbigt det var med hungern. Det är inget nytt. Hungern är alltid den som sätter käppar i hjulet när man vill minska i vikt.

En hel del visades från träningen och tävlingsmomenten. Det var knappast några tips man kan ta med sig till vardagen. Hur många kan få tag på 7 tunnor som man kan rulla uppför en backe? Varför visas inte lite mer normal träning som vem som helst kan göra utan en massa maskiner och annat tjafs? Jag tycker det hade varit ett utmärkt tillfälle att få med så många som möjligt på tåget. Inte så att alla människor måste banta, men att äta hälsosamt och röra på sig skadar ingen. Ibland behövs det en liten knuff och lite extra uppmuntran för att komma igång.

Det lutar nog ändå åt att detta programmet blir precis lika idiotoiiskt som alla andra dokusåpor....bara en massa bråk, skitsnack och intriger. Det började lite smått redan igår. För att svälja ner den här soppan slog jag över och tittade sen på en gammal hederlig deckare. Då blir man aldrig besviken.