Inte Sveriges godaste bakverk

Det arrangerades en omröstning i fjor om Sveriges godaste bakverk. Tydligen röstades det landskapsvis. Gotland hade röstat fram saffranspannkaka och Småland ostkaka. Norrbotten valde punschrulle, som jag tycker är jättegott. I Skåne vann spettkakan av någon konstig anledning. Det finns väl ingen människa som gillar spettkaka? När jag var barn var det väldigt vanligt att man serverade "skånsk spiddekaga" på kalas, dop, begravningar och stora fester. Jag kan ändå aldrig minnas att jag hörde någon som lovordade den här kakan. Den var bara något som hörde till....som en tradition.

Första gången spettkakan nämns i Sverige är år 1642, då den åts vid drottning Kristinas hov i Stockholm. Troligtvis fanns något liknande redan på medeltiden. Den tros ha spritts till Sverige genom kokböcker. Ingredienserna är ägg, socker och potatismjöl. Det går åt tjogvis med ägg och massvis av socker till en stor spettkaka. 

Förr i tiden bakades kakan över öppen eld. Man hade då koner som man satte på ett spett och smeten spritsades på för hand under tiden som spettet snurrade runt. Varje lager måste stelna innan nästa kunde ringlas på och till sist avslutades det hela med sockerglasyr. Idag snurrar spetten mekaniskt. När man skär upp den här kakan måste man använda ett bågfilsblad annars blir det bara smulor av det hela. 

I början av 70-talet fanns nästan ett 50-tal spettkaksbagerier i Skåne, men idag är det bara ett fåtal kvar. Det har funnits ett bageri i Åstorp och jag var där med en klass på studiebesök. Det var intressant att se hur det gick till. Ägarinnan berättade att det var väldigt tidsödande så det är inte så konstigt att många bagerier lagts ner, Sedan år 2000 är skånsk spettkaka ett geografiskt skyddat livsmedelsnamn inom EU. Den måste alltså tillverkas i Skåne för att få bära namnet.

Det knastrar i hjärnan när man biter i den här kakan, en obehaglig känsla, och när man fått in en tugga i munnen så smälter kakan ihop som nåt slags lim. Den borde säljas med en varningstext: Kan ge obehagskänslor och munnen blir igenklistrad. När jag tänker efter så finns det åtminstone en person som hade behövt få munnen igenklistrad. Jag kanske skulle skicka över en bit skånsk spiddekaga?

Lucka 21

 Temadag

Vi firar en massa olika saker under året. Idag, den 21 december, är det Skumtomtens dag. Cloetta började tillverka skumgodis till julen 1934, men det dröjde fram till 1967 innan tomtarna började smaka och likna dagens skumtomtar, som är rosa med vitt skägg. De tillverkas i två storlekar och smakar jordgubb, men det finns även en chokladdoppad modell. Sen 2011 har tomtarna lanserats i säsongsmaker precis som glöggen. 

Cloetta har i över 50 år följt samma originalrecept och godiset är ett mycket uppskattat julgodis i Sverige. Det råder ingen brist på skumtomtar i vårt land. Varje år tillverkas runt 200 miljoner godistomtar. I vikt motsvarar det ca 1200 ton. Vi svenskar äter i genomsnitt 30 tomtar per person och år.

Det har blivit mycket populärt att använda skumtomtar inom både matlagning, bakning och i drinkar.

Godiset passar utmärkt i desserter. Skumtomtepannacotta är otroligt gott.

Att servera en skumtomtetårta är väldigt festligt.

En drink med Baileys och skumtomtar passar inte bara vid juletid.

Det går även att köpa en tomte gjord av lera som ser aningen skum ut. Han är 8 cm hög och troligtvis väldigt svårsmält. 

Lucka 11

 Elvakaffe

Under de båda världskrigen blev det brist på bl.a. te och kaffe och man införde ransoneringar. Vissa perioder gick det bara att köpa 13 g kaffe per vecka. Nöden är uppfinningarnas moder och kaffesurrogaten kom till så stor användning att det började tillverkas i större skala. Surrogaten var ofta en blandning av flera olika produkter. Vissa blandningar som innehöll en del äkta kaffe kunde gå under namnet hushållskaffe eller elvakaffe.

Ett vanligt surrogat var cikoria. Idag marknadsförs zikoriapulver som hälsosammare än vanligt kaffe. 

Ett vanligt kaffesurrogat var det som kallades för klikaffe. Eftersom kaffe är så dyrt idag tänkte jag att det kunde vara lämpligt att dela med mig av receptet.

Klikaffe

500g vetekli, 80g sirap

Värm kliet på en plåt i ugnen och värm sirapen i en kastrull. Blanda samman vetekli och sirap i en skål och bred sedan ut blandningen på plåten igen. Rosta på låg värme ca 125-150 grader tills det fått fin färg. Stöt sönder "kaffet" och brygg med måtten 1 dl klikaffe till 1 kopp vatten. 

När jag hör ordet elvakaffe tänker jag mest på kaffet som min farmor alltid serverade vid 11-tiden på förmiddagen. För henne var det lika viktigt som 5 o´clock tea för engelsmännen.

Misslyckat pepparkaksbak

Jag har inte bakat pepparkakor de senaste åren. Rasmus har tagit över det, och sköter det med den äran. Men jag tänkte att jag kunde kanske göra en insats för fåglarna. Jag hittade ett recept på frökakor med kokosfett. Man skulle helt enkelt bara smälta kokosfett och röra ner en fröblandning. Sen skulle man lägga ut pepparkaksformar på ett bakplåtsformar och hälla smeten i dem. Efter en stund i frysen var kakorna stela. En del var ganska lätta att ta ur formarna, men en del blev bara smulor. Jag trädde ett band genom dem med hjälp av en stoppnål, och hängde upp dem vid fågelbordet. Fåglarna visade inget som helst intresse för de här godsakerna. Jag tänkte att då gör jag väl som jag gjorde förr när det blev ett misslyckat sockerkaksbak. Jag smulade kakan och satte till lite extra ingredienser och hällde arraksessens i så blev det med ens arraksbollar. Det är väl tveksamt om fåglarna gillar arrak, men jag smulade de här "pepparkakorna", smälte om dem på nytt och hällde dem i ett skal från en halv kokosnöt i stället. Då blev det en kokoskaka. 

Jag hängde den på fågelbordet och väntade,

och efter ett tag kom en liten talgoxe och började smaska. 

Detta "pepparkaksbaket" gjorde jag för 42 år sen och det håller fortfarande stilen. Den tavlan har blivit en tradition hos oss. Det blir ingen jul om inte den här plåten med pepparkakor hänger i hallen.

Katastrof

Riktigt så allvarligt är det inte. Jag är bara lite påverkad av alla journalister och nyhetsuppläsare. Allt är enligt dem katastrof. Det räcker egentligen med att det blåser så man måste hålla lite i hatten. Då är det genast orkan på gång. Ifall det bildas två vattenpölar ute på gatan efter en regnskur är det nästan snudd på översvämning. Varför måste allt överdrivas? Det är nästan en tävlan om vem som kan rapportera om det mest spektakulära. Nog är det väl trevligare att komma med positiva nyheter.

Det senaste i katastrofväg nu är att O´boy-pulvret ute i butikerna är slut. Ve och fasa! Hur ska mänskligheten överleva? När jag var barn lagade mor varm mjölkchoklad genom att värma mjölk och kakaopulver på spisen. Det hände även att man blev bjuden på den drycken på kalas och då festades det till lite extra med en klick vispgrädde på toppen. Det sämsta med den här blandningen var att när den svalnade så bildades det ett skinn på ytan som jag tyckte var lite äckligt. Givetvis gick det att ta bort det med skeden och sen smakade det precis lika gott.

När mina barn var yngre köpte jag ibland O´boy och de drack det både kallt och varmt. Tyvärr innehåller blandningen väldigt mycket socker så den jämställdes nästan med godis. Idag köper jag ibland portionsförpackningar med det här pulvret som jag häller kokande vatten över. Det är gott som variation till kvällskaffet. Att kalla den här avsaknaden av O´boy på affärshyllorna för katastrof tycker jag är att ta i.

Då anser jag det betydligt allvarligare när medicin inte går att få tag på. I somras var det brist på en viss sorts cortison. Det skrivs bl.a. ut till många med allergi, astma eller olika cancersjukdomar. Det är inte särskilt kul och veta att medicinen man behöver för sin överlevnad inte finns att få tag på. Givetvis fanns det likvärdig medicin att tillgå, men jag tycker ändå det var lite av en katastrof.

Jag drabbades också av något liknande. Mina ögon är väldigt torra och jag måste droppa dem flera gånger om dagen för att kunna se klart. De ögondroppar jag använt har varit perfekta för mig. Sen en tid tillbaka är de slut överallt och ingen vet när de kan börja säljas igen. Jag blev tvungen att testa andra ögondroppar, men inga ger samma goda resultat som mina gamla. Förhoppningsvis ska de snart vara på marknaden igen. Till dess får jag se tiden an....om än lite suddigt.

Goda, godkända mutor

Detta är bilden på den överlevnadsutrustning som Katarina skaffade sig inför måndagens återgång till sitt jobb. På Facebook skrev hon att kaffet var ämnat för henne, men kakorna var till kollegerna så att de skulle bli extra snälla och inte bombadera henne med frågor och arbetsuppgifter innan koffeinet hunnit börja verka.

När hon var hemma i Sverige åkte hon ner till Godbiten och hamstrade en massa på fabriksförsäljningen. Hennes kolleger är över lag riktiga kakmonster, och de älskar svenska kakor. IKEA i Belgien säljer en del, men till betydligt högre priser än Godbiten. När jag pratade med Katarina på eftermiddagen var nästan allt uppätet. Favoriterna var kokoskakor tätt följda av dammsugare och havreflarn.

Det måste ha varit svårt med namnen på kakorna, speciellt för de fransktalande kollegerna. H är en bokstav som de absolut inte kan uttala. Havrekakorna har nog varit en mardröm för dem att säga. Jag gissar att de döpte om dem till Le Havrekakor.

Dammsugare är egentligen ett konstigt namn på en kaka, och det finns många olika förklaringar till namnet. Någon påstår att de påminner om gamla tiders tubformade dammsugare och att man förr "dammsög" upp alla kaksmulor när man bakade och rörde ihop dem med smör och arrak. När mina barn var små använde jag överbliven sockerkaka som grund och blandade i just smör och arrak. Jag hade däremot inte marsipan runt dem utan jag rullade dem i chokladströssel. Var än namnet kommer ifrån så är kakorna enligt mig och många andra en delikatess.

Alla kakmonsters paradis

Sven Kallerup startade ett bageri i Åstorp på 60-talet som fick namnet Godbiten, ett mycket passande namn. Företaget växte och växte, men är fortfarande placerat i Åstorp. Idag är det hans båda söner som sköter firman.

Varje torsdag är det fabriksförsäljning och den är välbesökt.Vi åker ner någon gång då och då och köper hem lite småbröd. Det är så billigt att det lönar sig inte att själv ha jobb med hoprörning och gräddning. Sist jag var där köpte jag mandelformar. Det är gott till efterrätt att fylla dem med sylt och grädde. Min farmor bakade alltid mandelmusslor och jag har formar för att kunna göra det, men jag avstår. Det är alldeles för omständigt för att det ska passa mig.

När mina barn var små bakade jag mycket...både bullar sockerkakor och småbröd. I takt med att de växte upp så avtog bakningen. Jag minns att jag när jag hade sockerkaka över, som blivit lite torr, smulade sönder den och rörde ihop med smör, kakao och arraksessens. Sen rullade jag bollar som doppades i chokladströssel. Just sådana chokladbollar säljs här och de är gudomligt goda, precis som dammsugarna med grön marsipan och choklad.

Igår var det torsdag och jag tog en liten provianteringstur dit på förmiddagen. I det här fina vädret är det mysigt att sitta ute i trädgården och fika med lite goda kakor. Att det sen inte är så nyttigt för figuren är en helt annan sak.

Hela Sverige bakar

Det vimlar av mat och bakprogram på TV. Jag brukar sällan titta på dem men har sett reklamen för dem många gånger. Numera bakar jag väldigt sällan. Annat var det när mina barn var små. Favoriten var "gröna kakor". Det var helt vanliga mördegskakor som jag färgade med grön karamellfärg och la en liten klick hallonsylt i mitten. Färgen gjorde absolut ingenting för smaken, men grannarnas barn liksom mina egna älskade de här kakorna. När de andra mammorna bakade vanliga mördegskakor var det inte alls populärt. De skulle vara gröna.

När jag var barn bakade min mor också mördegskakor, men hon delade degen i tre delar och färgade två av dem...en grön, och en röd. Det blev väldigt dekorativt när hon la ihop rullarna och sen skar ut tunna kakor av degen. Det sägs ju att man äter även med ögonen och i fallen med mördegskakorna så stämmer det verkligen in.

Jag brukade även baka vaniljhjärtan. Det blir jag lite sugen på nu när jag tänker på dem. Alla hjärtformarna finns kvar i någon låda. Jag tänker vara bekväm och använda färdig mördeg på rulle när jag bakar dem nästa gång. Vaniljkrämen gör jag på pulver så det är redan lite fusk inblandat. För den delen tycker jag inte att allt måste göras från grunden.

Jag hade smördegsplattor liggande i frysen, och visste inte riktigt vad jag skulle använda dem till. Då är Google bra. Jag hittade ett recept där man lägger ut en platta på bakbordet, smälter lite Nutella i micron och brer ett tunt lager över hela plattan och till sist lägger man ännu en smördegsplatta på toppen. Därefter skärs ca 2 cm breda remsor ut av det hela. Varje remsa snurras och vrids runt så det blir nästan som en boll. Efter ungefär 10 minuter i 225 grader är de klara. De är godast när de är lite ljumma och då smakar de nästan som en croissant. Sådana lättbakade recept gillar jag.

Lucka 18

Snögubbe

Snögubben är en figur som ofta avbildas vid juletid. Idag är det faktiskt inte så enkelt att göra en snögubbe...i varje fall inte i Skåne. Först och främst behövs det snö, och det är det största problemet. Snörika vintrar hade vi när jag var barn, men idag är det väldigt unikt. Så fort de första flingorna dalade ner började vi barn planera för snögubbstillverkning och letade upp en morot, några stenar, en halsduk och mössa eller om man hade tur....en hatt. Vi ville naturligtvis göra gubben så stor som möjligt, och den första delen brukade bli ganska stor. Mellandelen skulle vara aningen mindre, men kramsnön var tung och jag minns att vi fick hjälpas åt att lyfta upp mittdelen. Ofta gick den sönder, men det lagades snabbt med lite snö. Huvudet däremot var det aldrig några problem att lyfta upp.

Till sist var det bara påklädningen kvar. Det förvånar mig fortfarande att snögubbem kunde få stå kvar orörd länge. Det var aldrig tal om att någon sparkade ner den bara för att det var kul eller nån annan dum förklaring. Tövädret var nog det enda som tog musten ur gubben, och det var inte mycket vi kunde göra åt det.

Något som passar alldeles utmärkt en kall vinterdag är Snögubbesoppa. Till det behövs en påse chokladpulver, en polkagriskäpp och några minimarschmallows. Om man lägger allt i en mugg och knyter cellofan om det hela blir det till den finaste present att ge bort.

Mottagaren behöver då bara tömma ut chokladpulvret i muggen, hälla varmt vatten över och röra om med polkagriskäppen. Till sist kastas de små "snöbollarna" i. Mums! Man behöver inte vara snögubbe för att tycka om Snögubbesoppa. 

Brunede kartoffler

Jag gillar att laga mat om den är lättlagad, helst snabblagad och dessutom god. Ibland kan det vara svårt att hitta recept som stämmer in på de önskemålen. I min bokhylla i köket har jag många kokböcker, men de står där mest till prydnad. Det är ytterst sällan jag bläddrar i dem idag. Det är mycket enklare att använda datorn. Om jag skriver in i sökrutan vad jag har för något i frys eller kyl så dyker det inom några sekunder upp förslag på middagar i det oändliga. Det är bara att välja och vraka.

Igår hade jag bestämt att jag skulle göra krögarpanna, för det är svårt att misslyckas med. Jag stekte prinskorvar, köttbullar, kycklingbacon och ägg. Det ska vara stekt potatis till också, men jag är ingen stor potatisälskare. Egentligen är det mest vanlig kokt potatis jag vänder mig emot. Jag tycker inte det är speciellt gott. Däremot gillar jag råstekt potatis, hasselbackspotatis, potatisgratäng och annat där man gör lite mer med potatisen. Stekt potatis är helt ok, men jag kände för att göra något annat,

Jag fick en idé om att jag skulle prova att göra "brunede kartoffler". De är en dansk specialitet, men jag tänkte att klarar jag av ett engelskt virkmönster ska det väl inte vara så svårt med ett danskt recept. Nu var det väldigt enkelt för det fanns recept på svenska och små videosnuttar....nästan svårt att misslyckas.

Det stod att man skulle absolut inte använda burkpotatis! Varför inte det? Jag hade köpt hem två burkar för ändamålet. Förklaringen var att de var för salta. Det var bättre att köpa små, runda potatisar och koka dem med skalet på och sen skala dem. Då blev det knappast lätt och snabblagat. I affären hittade jag bara megastora potatis så jag struntade i rådet. I stället sköljde jag burkpotatisen extra noga och la dem på hushållspapper så de fick torka.

Nu var det dags för själva bruningen. Först hällde jag sockret i pannan och väntade på att det skulle smälta. Jag var livrädd att det skulle börja stänka, så jag stod på så långt avstånd som jag kunde  och sträckte bara fram en arm förlängd med en träslev så jag kunde röra om. Så småningom smälte sockret och då var det dags att hälla på lite vatten. Det sprätte rejält, vill jag lova, men "sprättet" missade mig, tack och lov. Till sist rörde jag ner en klick smör och nu var det dags att lyfta i en omgång potatisar. De rullade jag runt i den bruna röran tills de blev ljusbruna. Det gick bara att göra en liten kladd i taget för det skulle vara plats för dem i pannan att vändas på alla håll och kanter.

Det smakade väldigt gott, och i fortsättningen när jag ska bjuda på krögarpanna kommer det alltid att bli med brunede kartoffler.

Recept

Den danske migrationsministern är tydligen en hejare på att baka...tycker hon själv i varje fall. Hon lät sig fotograferas med ett brett "smil" och med en jättestor tårta i famnen. Bilden la hon ut på Facebook med en som hon klart tyckte passande text. Hon firade att hon fått igenom det 50:e förslaget om inskränkningar i flyktingmottagandet. En del av förslagen är nästan exakta kopior av hur Hitler behandlade judarna. Hon fick många reaktioner på sitt inlägg och de flesta var inte så entusiastiska.

HD har en mycket humoristisk krönikör som heter Patrik Svensson. Han hade lurat ut receptet och ville dela med sig av det till läsarna. Ibland är sjuk humor ett bra vapen mot dumhet och inskränkthet.

Inger Stöjbergs tårta.

1. Sätt ugnen på 88 grader.

2, Ta fram en stor bunker, knäck tre ägg och blanda med mjöl och mjölk. Stöt lite med en dolk för att
    undvika klumpar.

3. Blanda smör och brunt farinsocker. Vispa tills du blir trött i axelmakterna.

4. Klart för anschluss. Vänd ner äggsmeten i smörsmeten. Blir smeten för tjock speer du bara ut den
    med lite vichyvatten.

5. Baka mitt i ugnen i 33 till 45 minuter. Det gör ingenting om den blir lite bränd men se upp så den
    inte blir dönitzbakt.

6. Dags för vaniljens triumf. Släng ihop en vaniljsås med vad du hittar i skafferiet. Smaksätt med lite
    romm. Men kom ihåg, för att få den riktigt len i smaken gäller hess is more.

7. Spritsa vaniljsåsen över tårtbottnarna. Dekorera med jordgoebbelsar.

8. Höj din högra arm och sprinkla över lite mandelspån från hög höjd.

9. Alles klar! Sätt tre blinkande ljus på toppen och hugg in. Vi lovar dig att när du får smaka denna
    kulin-ariska hit ler du som om det vore partidagar i Nürnberg igen.  

Det räcker med att läsa receptet för att man ska tappa aptiten. 

Överraskningsmiddag.

Det är svårt att räkna ut exakt hur mycket som går åt till middag. I regel lagar jag alldeles för mycket mat. Jag tycker det är bättre att det räcker och blir över än tvärtom. Det som är för mycket går alltid att frysa in eller om det är väldigt mycket över så kan man äta samma middag två dagar på rad. Då tjänar jag in en matlagningsdag.

Plastlådor med lock passar perfekt till överbliven mat. Ibland är jag tyvärr lite slarvig och märker inte upp burken med innehåll och datum. Så skulle aldrig min mor ha gjort. Hon var så noga med sådant. Jag skriver ibland men oftast tänker jag att det går alltid att lyfta på locket och kika efter vad som finns. Men ibland kan det vara svårt att gissa sig till vad som gömmer sig där....speciellt om det är någon slags gryta jag har fryst in. Vad det är för slags kött ser jag ju, men inte vad för slags kryddor jag använt. Jag gillar grytor av allehanda slag, och det är precis lika gott att ta upp från frysen och äta vid ett senare tillfälle. Det enda man behöver göra då är att koka potatis eller ris att servera till.

Det är inte alltid vi äter samma middag, Göran och jag, för ibland räcker det jag fryst in bara till en person. Igår hade jag biff med lök över från dagen innan som räckte till en person. Jag letade i frysen och hittade en burk utan etikett. En överraskningsmiddag! Jag lyfte på locket och såg att det var ris och grönsaker och något som såg ut som det var inbakat. Jag funderade så på vad det var för ett recept jag hade testat till denna måltiden. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad det kunde vara. Jag har aldrig mat infryst så länge, så det kan vara högst två veckor sen vi ätit den här sortens middag. Men mitt minne sträcker sig ibland inte så långt bakåt. Det beror sig helt på vad det gäller.  Det hade varit en helt annan sak om det gällt sömnad eller inredning. Sånt är viktigt!!!

Eftersom Göran inte är så mycket för överraskningar så serverade jag honom biffar och värmde den "hemliga" maten till mig. Nu kom jag ihåg vad det var för något. Jag hade gjort köttfärssås som jag lagt på tortillabröd och rullat ihop. Rulladerna hade jag sedan lagt i en eldfats form och hällt hemmagjord tomatsås och riven ost över. Det fick stå i ugnen en kvart och sen var det klart. Till det hade jag stekt ris och wokgrönsaker. En helt ok överraskningsmiddag.

Lucka 7

Hjärtansfröjd

Citronmelissen kallas också för hjärtansfröjd. Det är en av våra vanligaste kryddväxter och den är relativt lättodlad. Sist jag var på Fredriksdal, så besökte jag deras örtagård.

Den är otroligt stor och där finns massor av olika sorters örter och medicinalväxter. Var och en har en liten plakett där det står namnet och vad den kan användas till. Trädgården är indelad i små rum där man planterat växter som hör ihop på nåt sätt. Alla rum har olika namn. I Hjärta-smärta rummet hittade jag citronmelissen.

Den härstammar från Orienten och har spridit sig över hela Medelhavsområdet. På 900-talet var den populär som hjärtstärkande medel och som hjälp mot melankoli. Alla delar av örten, särskilt bladen, har en stark doft av citron. Citronmeliss ingår i både chartreuse- och bénédictinelikör. Karmelitersprit är ett destillat av citronmeliss, citronskal, lavendelblomma, kanel, nejlika, muskot, koriander och angelicarot. Det var karmelitermunkarna i Paris som använde detta som ett läkemedel på 1600-talet. Det användes både utvärtes och invärtes mot olika smärttillstånd, trötthet och illamående. Idag används växten fortfarande inom alternativmedicinen. Den påstås vara bra mot matsmältning, lindra vid magkatarr, migrän och spänningshuvudvärk och vara bra vid sömnproblem.

Det är bladen på växten som används och de går att använda både färska och torkade. Det går även bra att frysa in färsk citronmeliss, eftersom de torkade bladen har kort hållbarhet. Om vi återgår till Fredriksdal så finns det något som heter Fredriksdals hjärtevärmare. Jag har aldrig testat det, men här kommer receptet ifall någon känner för att värma sitt hjärta.

Fredriksdals hjärtevärmare

Till 70 cl Brännvin Special behövs:

10 blad av citronmeliss

3 st mogna enbär

1 krm koriander

3 krm kummin

1 krm fänkål

Gör så här: Välj fina nyplockade blad av citronmeliss. Krossa enbären och koriander grovt. Fyll kryddorna på en flaska sprit och låt stå en vecka. Smaka av och sila av brännvinet när kryddningen känns lagom. Låt smaken mogna en vecka. Lagra gärna snapsen till jul för då blir smaken ännu bättre.

Igår var jag pizzabagare

Jag är fortfarande i städtagen, men mat måste vi ändå ha några gånger under dagen. Då måste det bli något enkelt. Lunch brukar inte vara några problem att fixa, men det blir besvärligare när det drar sig mot middagstid. Inte känner jag för att stå där med hela köret och koka potatis och steka kött och laga sås. Då finns hjälpen i mataffären. Jag hade tidigare köpt en färdigkavlad pizzadeg, som jag hade fryst in. Nu töades den upp och jag rörde ihop en tomatsås på det jag hade hemma nämligen tomatpuré, tacosås, mango chutney och vegetabilisk grädde....jag tycker den är bättre än den vanliga. Riven ost fanns i kylskåpet precis som lite olika sorters pålägg. Det blev en mycket god pizza med lite tjockare botten, ungefär som en amerikansk pizza, och pizzabagaren snålade inte med fyllningen.

Det är för väl att man kan köpa lite halvfärdigt ibland när tiden och lusten inte går hand i hand med hungern. Något som jag alltid ser till att ha i frysen är färdigkavlad pajdeg. Jag älskar paj, men att göra degen är inte något jag är så bra på. Jag får den aldrig jämn när jag kavlar ut den. En färdigkavlad deg är alltid slät och pajen blir perfekt. Det går att fylla den med i stort sett vad som helst och allt blir lika gott. I stället för mjölk eller grädde så vispar jag ihop äggen med gräddfil. Det ger en lite extra krydda.

Jag tänker ibland på min farmor som alltid gjorde all mat från grunden. Men det var en helt annan tid då. Kan undras vad hon hade tyckt om maten idag. Hon var lite skeptisk till nyheter, men det hade säkert gått att övertala henne till att provsmaka.

Bruna bönor och ärtsoppa

Det är två maträtter som jag tycker väldigt mycket om. Att bara laga en liten skvätt med ärtor eller bönor är inte lönt. Nej, det ska vara ett rejält storkok. Eftersom det nu bara är Göran och jag i hushållet så har vi ordnat det så fiffigt att när jag lagar bönor med fläsk så kommer Rasmus med familj hit och äter med oss, som idag. Till Rasmus lagar jag däremot panerat fläsk med potatis och löksås. Bönorna är inget han längtar efter.

Ärtsoppekoket brukar Bo stå för och då är det vi som sätter oss i bilen och åker till Kvidinge. Bo lagar soppan på gammaldags vis som min mor och farmor gjorde med morötter, palsternacka och potatis. Det är rena delikatessen. Grisknorren kan jag däremot hoppa över, men fläsket passar perfekt till. När jag var barn hade vi alltid plättar efter ärtsoppan. Det är helt obegripligt att de två sakerna kan hänga ihop. Soppan blir man proppmätt av och att sen sätta i sig plättar ovanpå det är nästan omöjligt. Jag minns att jag gjorde det som barn, men idag har vi helt skippat det.

Vi har i stället plättar eller pannkakor till lunch eller mellis när Rasmus är här. En gång när jag var hemma hos honom och lagade pannkakor sa han:"Jaså, du gör gymnastiska pannkakor?" Där ramlade poletten inte ner utan han fick förklara vidare. -" De gör ju sit ups." Mycket riktigt när jag tittade i pannjärnet så reste sig en del av smeten en bit upp när den kom i kontakt med värmen, och sen la den sig tillrätta på järnet igen. Det går inte att klaga på hans fantasi.

Nästan som ett Kinderägg

Ni har säkert stött på de där små chokladäggen som är inlindade i färggrann folie. De har i regel alltid en bild utanpå av en populär seriefigur. Då är det givetvis lättare att få dem sålda. Barnen vill gärna ha något som påminner om deras favorit. Inuti ägget döljer sig en överraskning....en pytteliten plastgrej som har någon anknytning till bilden på omslaget.

Det finns annat också som innehåller överraskningar, som bulle med bulle. Det lär vara en skånsk delikatess. Jag är infödd skåning men har aldrig smakat det. Det består av en fralla som man delar och lägger en chokladboll inuti...på med locket och kläm till....och du har en bulle med bulle. Vad jag förstått så är det mest populärt i nordvästra Skåne och jag flyttade inte upp hit förrän jag var 17 år, så jag har kanske missat de åren då man liksom vänjer sig och blir beroende. Inte ens när jag flyttade in till Helsingborg, som påstås vara bulldelikatessens födelsestad, hörde jag talas om det. Enligt Landskronaborna är det i den staden den här bullgrejen åts första gången. Jag är lite tveksam till om det verkligen är gott. I och för sig så har jag testat Nutella på franskbröd och det var inte alls dumt, så jag får kanske ge det en chans.

Ännu en överraskningsgrej hittade jag på nätet....väska i väska. Det består av en genomskinlig portföljliknande väska som innehåller en mindre väska i leopardmönster. Väldigt praktiskt om man är ute och shoppar och det blir mer än man tänkt sig. Då är det bara att lyfta ut den lilla väskan och vips har man två väskor att fylla med olika fynd.

Men hur ska jag kunna öppna den väskan? Aldrig i livet att jag rör vid den där läskiga spindeln. Det går säkert lika bra att fynda med en plastkasse från ICA.

Det svarta guldet

När jag fyllde år i fjor fick jag ett presentkort till en lakritsprovning. I Helsingborg ligger Lakritsfabriken och det var dit vi åkte i torsdags kväll. Vi hade samlats ca 16 personer där den kvällen och blev visade in till ett litet rum med ett långt bord i mitten. Framför varje plats låg ett pappersark som var indelat i olika fält. Varje fält innehöll en lakritsbit eller nåt pulver, och framför arket stod ett glas med vatten.

Tjejen som höll i visningen hade en dataskärm till hjälp där hon visade bilder. Hon berättade för oss att lakrits användes redan av de gamla egyptierna. De kokade en slags saft som faraonerna fick med sig in i pyramiden. Den skulle hjälpa dem att bli insläppta i himmelriket. Det kan säkert stämma för lakrits är himmelskt gott.

Hon berättade även att sjömän ofta tuggade på lakritsrot när de var ute på sina långresor. Den skyddar bl.a. mot åksjuka och det var kanske bra med tanke på stormarna på havet ibland. När de kom i land upptäcktes att deras munhygien var mycket bättre än hos de som stannat kvar på landbacken. Rötterna de tuggade på blev lite fransiga efter ett tag. Den kunde då åka in mellan tänderna och rengöra dem. Lakritsroten är alltså den första kända tandborsten. Lakrits är inflammationshämmande, hostdämpande och har många andra bra egenskaper som kan utnyttjas i mediciner. Det rekommenderas inte att man äter för mycket lakrits varje dag, för det höjer blodtrycket, men jag som har lågt blodtryck kan frossa i lakrits.

Sen fick vi höra lite om företaget och deras olika produkter och då fick vi även smaka de olika sakerna som låg framför oss. En del var mer gott än annat. Själv gillar jag bara sötlakrits, så alla salta, extrasalta och sura bitar sköljde jag ner med massor av vatten. Efter provningen fick vi handla till rabatterat pris i butiken. Jag köpte lakritstoffee i fyra olika smaker; rabarber, saffran, pepparkaka och kaffe. Mina favoriter blev pepparkaka och kaffelakritsen.

Under provningen testade vi saltlakritssirap som var upphällt i ett shotglas. Det smakade riktigt illa......värre än medicin. I butiken fanns sötlakritssirap och det köpte jag i stället. Den ska jag ha att hälla på glass eller blanda i andra slags efterrätter. En hel del recept fanns på mat där man kunde använda lakritspulver. Det har jag hemma, men det enda jag använt det till är pannacotta. Lakritspannacotta är en delikatess!

Eftersom några frågat efter receptet på lakritspannacotta så gör jag ett tillägg här. Det finns otroligt många recept på den här efterrätten, men jag gör den så enkelt som möjligt. Jag köper gelesocker. Där står receptet på pannacotta på paketet. Det är bara grädde och gelesocker som kokas. Jag blandar 1tsk lakridspulver i sockret innan jag kokar upp det.

Allt slags firande

Från början var det bara tänkt att det var min 70-årsdag som skulle firas när vi träffades i sommar, men eftersom det inte gick och ordna att våra utlandsboende barn kunde komma hem den dagen, så ändrade vi snabbt på planerna och hade i stället ett Årskalas. Dessutom kom vi på att vi kunde fira alla svenska helger också på en och samma dag.
Vi startade på eftermiddagen med fika ute på altanen. Vädret har varit toppen hela tiden. Några sju sorters kakor så det påminde om gamla tiders kafferep blev det inte, men Ulrika hade bakat lussekatter för att uppmärksamma Luciafirandet och jag hade rört ihop lite småbröd.

Tårta måste givetvis finnas med på ett kalas och jag gjorde två stycken eftersom vi var ganska många.

Jag vek askar med lock av olikfärgad kartong och limmade fast ett tårtljus i hållare på ovansidan. Sen skrev jag våra namn på respektive tårtbit...barnen fick två vardera. 

Som av en händelse var min tårtbit orange, och när jag lyfte på locket hittade jag en tårtsmurf där. Vilken överraskning! Detta var Rasmus och min lilla hemlis. Vi hade jagat runt i leksaksaffärerna tidigare i veckan och letat efter smurfar. Vi ville ha så att det passade till var och ens intresse. Rasmus fick givetvis en målvaktssmurf.

Efter fikat var det dags för presentutdelning. Ett antal korgar sattes på bordet och jag tejpade fast månadens namn. Sen var det bara att fylla dem med presenter till respektive "födelsedagsgris". Det blev en avsevärd massa paket. 

Eftersom vi firade allas födelsedagar samtidigt, så hade Katarina gjort en kalender som vi kunde följa månad för månad. Ulrika är först ut i januari, men vi gjorde en liten ändring och följde Åstorpskalendern i stället. Den börjar med februari tätt följt av september. Alltså fick först Zoé och sedan Daniel och Rasmus sina paket. Ulrika fick vänta tills de öppnat sina presenter. Sen följde Peter och Anne i mars, Bo i maj, Katarina och Karl Gustav i juli och Göran och jag i augusti. På varje födelsemånadsblad var foto på den eller de som fyllde år och de övriga månaderna hade bilder som passade till respektive helg.

Lite senare på kvällen var det dags för maten att plockas fram. 

Första svenska firarhelg var påsk i april med färgade ägg och olika sillsorter.

Därefter följde Midsommar i juni och Mårtensfirande i november, så det fick bli jordgubbar och grädde och äppelkaka med vaniljsås. Någon gås funderarde jag över huvud taget inte alls på att laga till. Det fick räcka med gåskrukan som jag satte servetterna i. Givetvis kunde man äta i precis den ordning man ville. 

Kräftskivan i augusti fuskade vi också lite med. Det blev inga kräftor utan bara en skål fylld med is där det stack upp en del småflaskor med olika innehåll. Vi avslutade med december och julfirande. Jag hade kokt lite brunkål och sen nöjde vi oss med köttbullar och prinskorv till det. Bo hade naturligtvis lagat en god Janssons frestelse. Den är ett måste till nästan alla helger. 

Jag är väldigt nöjd med mitt födelsedagsfirande och jag fick otroligt många fina presenter. Lite synd att man bara fyller år en gång om året.