Om att tänka rätt

När du tittar på dina två tassar vet du att när du bestämt dig för vilken som är höger, kan du vara helt säker på att den andra är vänster.

Tänk om allt här i världen var lika självklart. Så enkelt det skulle vara att leva då.

Dagisavslutning

Ikväll åker jag till Luxemburg på några dagar. Jag åker ensam eftersom det är duvtävlingar varje lördag under sommaren, och då måste Göran vara hemma och passa dem när de dimper ner på duvslaget. Efter långflygningarna är duvorna ganska uttröttade och behöver mat och vatten för att ta igen sig.

Jag reser hem igen på måndag, så det blir bara en kort helgtripp. Den största anledningen till att jag åker ner är att Zoé ska ha avslutning på sitt dagis. I Luxemburg börjar barnen i skolan vid fyra års ålder och hon är nu 3 1/2. Från och med det året de fyller tre finns det möjlighet att gå ett förberedande skolår. Det är det som Zoé ska starta på nu i september. Eftersom all undervisning i skolan är på luxemburgiska, så är det en fördel med ett förberedande år, där hon lär sig känna igen det nya språket. På dagis pratas uteslutande franska och hemma hör hon bara svenska. Hennes bästa kompis på dagis ska också börja samtidigt och det kan nog kännas tryggt.

Det låter lite jobbigt, men det är inget ovanligt, och barnen kommer snabbt in i det hela. Fram till 12 års ålder ska det visst vara väldigt lätt att lära ett nytt språk. Efter det blir det mer att man måste plugga in det. Katarina har berättat att deras vänner, som har två flickor på 8 och 10 år pratar svenska, franska och luxemburgiska utan problem. Vilken fördel för dem sen när de blir vuxna.

Varje gång jag åker iväg på egen hand brukar jag förbereda hemma så att inte Göran ska behöva hålla på med så mycket matlagning. Han är fullt kapabel att laga mat själv, så egentligen förstår jag inte varför. Det är nog någon gammal urtidsgen som ger sig till känna. När Rasmus var liten och hörde att jag berättade för hans mamma att jag fixat färdiga middagar åt Göran och lagt i frysen, trodde han kanske att jag var orolig för att åka iväg. För att trösta mig sa han: "Vi kan passa morfar åt dig." Denna gången kan han tyvärr inte ställa upp på det, för han och hans föräldrar åkte på semester till Östergötland i söndags. Morfar får försöka klara sig på egen hand denna gången.

Trädgårdssömnad

När vi först anlade vår trädgård planterade vi olika gröna växter ut mot gatan. Tyvärr var vi inte så flitiga med att tukta dem, utan de växte som de själv ville. Efter drygt 20 år var det inte speciellt snyggt och då tog vi bort allt. Jag saknade att ha lite insynsskyddat i trädgården, så vi planterade olika slags cypresser igen, men den här gången formade vi dem som vi ville ha dem. Dessa har nu också stått där i 20 år och en del av dem är mellan 3,5 och 4 m höga. Höjden har vi inte bekymrat oss så mycket om utan mer bredden. De får ju inte gå för långt ut i gatan, för då får den så småningom enkelriktas. Nu var det åter dags att klippa till buskarna lite så vi kunde se den låga muren vi har längs med tomtgränsen.

Det går inte bara att fara fram med häcksaxen, för då blir det ibland hål i busken så man kan kika in i trädgården. Vi binder i stället upp grenarna och flätar in dem i varandra så de blir täta. Man kan jämföra det med de där små mössen som hjälper Askungen att sy sin klänning. Göran står på "avigsidan" och trär en pinne, som han fäst ett rep i, genom busken och ut till mig på "rätsidan". Där tar jag emot den och drar repet runt grenarna och sticker tillbaka pinnen igen. På det här viset "tråcklar" vi ihop buskarna så de ser fina ut både ut mot gatan och in emot trädgården. Även om det är tidskrävande, så är det betydligt enklare än att gräva upp alla buskarna. De har troligtvis rötter som sträcker sig till Kina.

Vid ena gaveln grävde vi för några år sedan upp en del växter som blivit för stora. Endast två höga cypresser fick stanna kvar. Tyvärr så var de lite "skabbiga" på sidorna som växt in emot de växter som plockats bort. Vi satte då ner armeringsjärn framför och planterade klätterhortensia.

Nu efter några år så döljer klätterväxten gallret helt och har börjat slingra sig runt i cypressen och strävar efter att klättra vidare upp på väggen.

Att ha en uppväxt trädgård är inte alltid så enkelt. Det krävs att man kan komma på lite annorlunda lösningar för att inte trädgården ska ta över helt. I annat fall får man såga ner allt och börja om från början. Det är inget som låter särskilt lockande för någon av oss, så vi kommer fortsätta att klippa och tråckla.

Jag har fått mail.....

......från Alice och Stine och Kristian och en hel massa andra personer. Jag vet inte vad det är för några, men de tycks känna mig, för alla börjar sina mail så käckt med: "Hej, Gunnel!". Tänk, att det finns så många för mig helt okända personer som gör sig besvär med att skriva till mig! Helt fantastiskt! Sen kan jag förståss tycka att innehållet i deras mail är lite underligt ibland. Det konstiga är att de skriver nästan om samma saker allihop. I ett mail blev jag uppmanad att anmäla mig till en tävling, annars kunde de inte skicka ett mycket värdefullt pris till mig. Det fattar jag väl att om jag inte deltar i en tävling, så kan jag inte vinna!!!! Hur korkad tror de jag är? Dessutom är jag lite misstänksam av mig, så jag tvivlar starkt på att jag vinner något utan att behöva betala för det.

Alla sådana här klämkäcka mail drabbas automatiskt av deleteknappen på min dator. Enkelt och smärtfritt. Jag önskar att det fanns en deleteknapp på fjärrkontrollen till TV:n med. Då vet jag precis vilka program jag skulle "deleta" och sen kvickt som ögat tömma papperskorgen, så det inte fanns en chans att få tillbaka dem.

Storkleverans

Så har det då fötts ännu en liten bebis. Den här råkar även ha fått titeln prins av Sverige. Jag har två prinsar och en prinsessa i min familj, men jag tror att deras liv kommer att bli behagligare på så sätt att de slipper bli jagade av media. Som vanligt så har en del surkarter synpunkter på allt och inget. Jag undrar hur de hade reagerat ifall de själva blev utsatta för samma drev. Mina åsikter om kungahuset behåller jag för mig själv, för jag tror inte det kan intressera någon annan. Så borde nog Herrman Lindkvist också tänka ibland. Jag måste säga att jag blev förvånad över att han satt med i TV-soffan när det var dags att få veta den lille gossens namn. Efter hans uttalande om att Estelle lät som en nattklubbsdrottning, trodde jag han var ute i kylan när det gällde sådana här sammanhang. Den enda nattklubbsdrottning jag känner till är Alexandra Charles, en av grundarna till 1,6 miljonersklubben. Dessutom är Alexandra ett kungligt namn. 

Zoé och Estelle är födda med bara några dagars mellanrum och då för tre år sedan skrev jag nedanstående inlägg. Det är precis lika aktuellt idag.

Silvia och jag

Vi har båda blivit mormor till var sin liten flicka denna månaden. När vi fick reda på vad vårt lilla barnbarn skulle heta, tyckte vi att det var väldigt söta och passande namn, och jag antar att de tyckte likadant i Stockholm när de fick reda på den flickans namn. Att andra människor har synpunkter på allt och inget är så vanligt, så det behöver man inte bry sig om. Jag undrar hur många föräldrar som innan de väljer namn på sitt barn går runt i kvarteret eller sätter upp lappar på ICA och frågar vad folk tycker. Naturligtvis väljer de sådana namn som de gillar och tycker passar. Smaken är så individuell, och det går aldrig att säga vad som är rätt och fel. Det har aldrig funnits någon drottning i Sverige som hetat Estelle. Nähä! Då är det kanske på tiden då.

Inte ens första babybilden fick publiceras utan kommentarer. Någon i familjen hade tagit fotot och det blev omedelbart diskussioner om bildkvalitén. Att de bara orkar! Första babybilden på Zoé togs också av "någon i familjen". Den har inte publicerats än, men när den gör det och någon har några kommentarer om den så ställer jag vissa krav. Jag vill ha in det skriftligt i 3 exemplar och i A4 format. Det passar precis in i min dokumentförstörare.

Skynda inte i onödan

Om man inte vet vart man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.

Glad Midsommar

Jag önskar alla som tittar in här en Trevlig Midsommarhelg.

Bemärkelsedag

Idag skulle min far ha fyllt 90 år. Det är drygt 15 år sedan han gick bort. Mor och far var väldigt unga när de gifte sig. Far var 20 år och min mor var 21. Hon var egentligen bara 9 månader äldre, men det skiljde ett år på skolgången. De gick i samma skola alla år så de hade känt varandra länge innan de blev ett par. Mor berättade att far var en riktig busunge när han gick i skolan, och hon hade nog inga tankar på att de så småningom skulle gifta sig. Mor var myndig, men far som bara var 20 år fick skriva till kungen för att få tillstånd att gifta sig.

Fastän mina farföräldrar hade jordbruk och far hjälpte till där, så pluggade han samtidigt och sökte  jobb på kontor så småningom. Det var en firma som sålde lantbruksmaskiner, så det hade en del med hans bakgrund att göra. Efter något år fick han jobb i Eslöv och vi flyttade dit. Då var både jag och min syster födda. I Eslöv bodde vi i 14 år och jag minns att jag inte var särskilt förtjust över att behöva flytta till Åstorp, där far skulle börja en ny anställning.

Efter några år flyttade mina föräldrar till Malmö och far startade egen firma och sålde lantbruksmaskiner. Det höll han på med tills han blev pensionär. Far var mycket intresserad av alla nya tekniska saker, så han hade varit i sitt esse nu om han levat i dagens IT-samhälle. Mor däremot var lite skeptisk till allt nytt. Far ville gärna köpa alla nya köksmaskiner eller annat som kunde förenkla vardagen för henne, och då ringde han ofta  mig eller min syster och undrade vad vi tyckte om de här sakerna. Vi blev så klart eld och lågor och sa vi trodde nog mor skulle använda grejerna när de väl var på plats....vilket hon också gjorde. I regel köpte far samma saker till min syster och mig. Han var väldigt generös.

Far hade en härlig fantasi. Det var så roligt när han läste sagor för oss, för han broderade ut texten nåt makalöst. Sagan lät aldrig så när mor läste den. Han hittade på egna historier och min syster och jag fick komma med förslag på vad som kunde hända. Så synd att han inte skrev ner alla de här små berättelserna. Det hade varit guld värt och haft dem att läsa för både våra barn och barnbarn. Han gillade sjuk humor och det har jag ärvt efter honom. Precis som mor var han väldigt omtänksam och hjälpsam och jag kan inte minnas att de någon gång sa nej till varken mig eller min syster när vi bad om hjälp....vad det än gällde.

Det spelar nog ingen roll hur gammal man själv blir...man är alltid barn till sina föräldrar...och det är en stor sorg att inte ha dem kvar i livet.

Champagne

Det är mer än 100 år sen som det bestämdes i en lag att endast vin som kom från distriktet Champagne fick lov att kallas för champagne. Naturligtvis sågs detta inte med blida ögon av övriga vintillverkare och det anordnades demonstrationsmarscher mot Epernay. Regeringen kallade in soldater som spärrade vägen och demonstranterna fick vända. Man kan ju tycka att det verkar lite löjligt att demonstrera för ett namns skull, men det innebar ju också en hel del förlorade pengar om man inte fick kalla sitt vin för champagne.

Jag har besökt både Rheims och Epernay och provsmakat deras champagne, och det är något jag kan rekommendera. I Rheims fick vi gå ner i källargångarna där drycken förvarades. Det kändes otroligt rått och fuktigt där nere. Nästan som en ruggig höstdag i Sverige. Gångarna var breda som gator och hade även gatunamn. Arbetarna cyklade mellan de olika ställena där. Jag tyckte det var lite läskigt, och eftersom jag kan inbilla mig det mesta så räknade jag kallt med att det skulle dyka upp något äckligt runt nästa krök. Men det var lugnt. Vi kom upp i ljuset helt oskadda. Då var det dags för belöningen: provsmakning av champagne.

Jag köpte en bok som heter Champagne som handlar uteslutande om....champagne. Där läste jag att denna dryck fylls på flaskor i 10 olika storlekar från 1/4 butelj till den största som kallas nebukadnessar och rymmer 20 helbuteljer.  Köper man en flaska champagne och inte avser att dricka den genast är det noga hur man förvarar den, läste jag också. Den ska ligga horisontellt på ett mörkt, lugnt ställe. Som tur är har jag inget sådant utrymme i mitt hus, så jag måste dricka den med en gång.

Napoleon lär ha sagt om champagne: "I segerns stund förtjänar men det, i nederlagets behöver man det."

Med andra ord: ALLTID.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                

Ingen Pavarotti

När vårt hus var nybyggt så planterade vi en lagerhägg utanför vårt sovrumsfönster. Den växte enormt och till sist gick det inte längre att klippa den snyggt för att den inte skulle täcka fönstret helt. Vi beslöt oss för att gräva upp den. Rötterna var långt ner i marken och ut åt sidorna så det var inte det lättaste. När busken var borta upptäckte vi hur ljust det nu blev i sovrummet....och tyst. Ja, busken hade inte fört nåt liv, men det hade däremot alla katter som samlades där på våren och skrek och bråkade. Nu var det ett irritationsmoment mindre.

Lite längre fram på våren och under hela sommaren så vaknar jag runt halv 4 varje morgon av....."skönsång"..... kanske jag borde kalla det. Men den tiden på dygnet så låter det för mig mer som oväsen. Det är herr Koltrast som sitter på grannens tak och sjunger morgonserenader för frugan, och jag har i alla år funderat över en sak. Vad tycker egentligen fru Koltrast om detta? Jag skulle i varje fall bli väldigt orolig om min man satt på grannens tak halv 4 en morgon och skrålade.

I lånta fjädrar

Jag tittade på bröllopet i lördags eftermiddag när Rasmus kom hit. Han satte sig också i soffan men var väl inte så värst intresserad.....inte förrän Carl Filip och Sofia satte sig i kortegevagnen. En uniformsklädd herre räckte prinsen ett par handskar som han tog på sig. Då vaknade Rasmus till. -"Titta! Han har ju fotbollshandskar på sig. Tror du det är Nike?" Det enda jag var helt säker på var att det inte var samma märke på handskar som jag brukar använda.

Jag fick den äran att spela fotboll med Rasmus igen för ett tag sen. Han tyckte att jag skulle vara lite mer rätt klädd så jag fick låna ett par "riktiga" målvaktshandskar av honom. Det var faktiskt stor skillnad mot Findus frysvantar, det måste jag erkänna. Dessa var mycket hårdare så det gjorde inte alls så ont i händerna denna gången. Jag fick t.o.m. ha kaptensremsan om armen en liten stund. Då sträckte jag på mig rejält, för det var första gången.

Att jag står i mål beror på många orsaker. Jag har inga riktiga fotbollsskor så det gör så in i hoppsans ont om jag sparkar på bollen med tårna. Det ska man visst inte göra har jag fått lära mig utan man ska sparka med insidan av foten. Av nån underlig anledning så hamnar bollen ändå väldigt ofta på tårna. Då är målvakt ett bra alternativ. Jag kan bara kasta ut bollen till spelaren.

Det är så bra ordnat med målet på lekplatsen att det finns inget nät i det. När Rasmus har sparkat bollen i mål, som han oftast gör, så rullar den bara iväg en bra bit på andra hållet. Då är det bara för mig "målvakten" att göra helt om och försöka ta bollen som nu kommer från motsatta hållet. Rasmus springer glatt från den ena sidan av planen till den andra, medan jag bara vänder ett halvt varv. När vi spelat klart är vi ändå nästan lika trötta, för vår kondition är inte precis likvärdig.

Ensam är inte stark

Det är bra mycket trevligare att vara två.

Jag satt och tittade på bröllopet igår, och Sofia och Carl Filip visade verkligen att de tyckte det var trevligt att vara två. Det var många överraskningsmoment  under deras bröllop och det tyckte jag var kul. Bröllop är en glad fest och då måste man få "rucka" lite på traditionerna och följa med i tiden. Det verkade som att alla var med på noterna.  För mig var det lite av julafton att få titta på den ena tjusiga klänningen efter den andra svassa förbi i TV-rutan. Inte bara klänningarna glänste utan även smycken och frisyrer. Snart är alla veckotidningar renodlade bröllopsnummer och då kan man få se både håruppsättningar och klänningar i detalj. Det ser jag fram emot.

Biverkningar

Att vissa mediciner kan ge biverkningar är väldigt vanligt. På bipackssedeln som följer med kan man läsa om både vanliga och ovanliga biverkningar. Då är man i varje fall beredd på vad som kan hända och blir inte helt tagen på sängen ifall man drabbas av nån oönskad sådan.

Att böcker kunde ge biverkningar visste jag däremot inte. Kanske författare likaväl som läkemedelstillverkare borde tänka på att ha med en liten varningstext i sin bok. Innan vissa filmer visas på TV så varnar ju damen i rutan om att de kan vara skadliga för känsliga personer. Jag har råkat ut för en väldigt underlig biverkan. Jag laddade ner Lottas bok Ur jord är de komna.....en mycket spännande och lite läskig bok....precis i min smak. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att huvudrollsinnehavarna kom hem till mig. Det blev lite väl verklighetstroget, tycker jag.

Nu hoppas jag bara att jag inte råkar ut för alla de hemskheter som Lotta beskrev. Jag gillar att ha lite spänning i mitt liv, men det får vara måtta på allt. Jag kan verkligen rekommendera den här boken ifall ni tycker att det känns lite långtråkigt och händelselöst ibland. Jag kan garantera att ni kommer att vara på er vakt i fortsättningen.

Förvirrande mönster

När jag ska sticka eller sy nåt så brukar jag först titta genom de mönster jag har i mina pärmar eller böcker, och sen går jag vidare till Internet. Där hittar man alltid något som man blir förtjust i. Nu är det bara att välja och vraka. I regel finns alltid gott om bilder på modellen så man kan se den från alla håll och kanter. Då vet man på ett ungefär hur slutresultatet kommer att bli....om man inte gjort för många fel så klart. Igår hittade jag ett mönster som det inte fanns någon bild till, men jag gissar att det är en kofta eller tröja eller nåt. Här kommer mönstret ifall det är någon annan som också är intresserad.

Mönster

Garn: Finsk mohair

Stickor: trä

Storlek: Lagom liten

Plaggets övervidd: Twiggy, Marilyn Monroe, Jayne Mansfield

Kontrollera noga stickfastheten. Hela plagget stickas i ett stycke. Framstycke, bakstycke, ärmar och hals. Lägg upp en fasligans massa maskor, sticka och vänd. Blunda och räkna till 15. *Sticka 1 avig, 2 räta, lyft sedan resten. Upprepa från *.

Vila

Sticka av bara sjutton tills 3 maskor återstår. Sticka 2 aviga maskor. Repa upp. Börja på nytt från början. Efter 1 1/2 meter  bör en del maskor maskas av ( ca 85 ). Först 10 maskor till höger, efter en kvart 20 maskor till vänster. 

Då 2000 varv i minuten är stickade sätts 2 maskor eventuellt fler på en röd tråd.

- dra åt

- maska av för axlarna, antingen lika eller olika ( det spelar ingen roll ). De flesta maskor stickas så avigt som möjligt.

- lägg upp 3 maskor

- trä över och släpp ut

- höger ärm stickas lika med höger framstycke och vice versa

- pressa och dra ut

Montering: Sy fast alla delarna och maska av.

Det brukar stå i alla mönster att man ska läsa genom hela mönstret först, men det gör jag aldrig. Jag blir bara så förvirrad. Jag tror ni kommer att tycka samma som jag om ni läser genom detta mönstret. Det är mycket bättre att läsa moment för moment och göra som där står. Det brukar alltid lösa sig då, men denna modellen har jag gått bet på helt. 

Kaffe rätt och slätt...

...eller med socker och en gräddeskvätt? Mitt sätt att dricka kaffe har ändrats mycket under åren. När jag var liten och var hemma hos farmor och farfar så fick jag ibland smaka kaffe med mycket mjölk och socker i. Jag minns faktiskt inte om det var gott. Något som däremot inte var gott var kaffe med en smörklick i. Det ansåg farmor vara jättebra mot förkylning och halsont.

Min syster och jag var så imponerade av hur farfar drack sitt kaffe. Han hällde alltid lite på fatet, satte en sockerbit mellan tänderna och sen drack han från fatet. Vi fattade inte hur han kunde balansera det så elegant i handen. Det behövdes nog att kaffet svalnades av lite för när farmor hällde upp det i koppen så rök det. Det gör det inte när jag häller upp mitt kaffe idag.

Farmor hade en emaljkaffekanna och mellan locket och kannan fanns en ring i samma material. I den ringen fäste hon en påse som hon hällde det malda kaffet i. Farmor hade en kaffekvarn så hon malde själv sitt kaffe. Hon kokte vattnet på vedspisen och sen hällde hon det över bönorna i påsen.
Min mor gjorde likadant minns jag och när kaffet runnit genom påsen hälldes bönorna ut och påsen sköljdes noga. Då och då plockades den här kaffepåsen, som var sydd av tunt tyg, bort och kokades.

Så småningom blev det vanligare med Melittahållare och papperspåsar. Det var mycket enklare nu att bara kasta när man använt dem. Koka vatten och hälla över bönorna fick man fortfarande göra själv.

För 50 år sen kom den första elektriska kaffebryggaren. Vilken lyx! Jag minns att det dröjde länge innan jag skaffade mig en sådan, men idag står man nästan handfallen när den inte funkar. Jag har skaffat mig en kapselmaskin också, men den lagar jag inte vanligt kaffe på. Det får bli cappuccino, cafe latte, cafe caramell och något annat smaskigt. Den används inte alls lika flitigt som kaffebryggaren. Den jobbar för högtryck visa dagar.

Jag är så glad.....

.....att jag äntligen fått förklaringen till min glömska. En undersökning har gjorts med ett antal personer där hälften fick titta på en rolig film och den andra hälften tittade på en film om hur man lägger golv......alltså lagom tråkigt. Det visade sig efteråt att de som hade sett på den roliga filmen hade sämre närminne än de som kollat in golvläggningen. Enligt forskarna skulle det betyda att om man hade skoj så påverkade det den delen av hjärnan som har hand om det kreativa hos människan.

Närminnet var alltså inte placerat i den halvan. Det måste betyda att jag har väldigt kul då, eftersom jag är så glömsk och förvirrad. Synd bara att jag inte minns det. Men det löser sig, för om några veckor är nämligen inte den här händelsen dagsaktuell längre, utan kan sorteras in i mappen för långtidsminne. Då kan jag skratta gott åt det. För forskningen gällde väl bara närminnet? Jag minns inte riktigt........

I planteringstagen

Det var både uppehållsväder och solsken igår....en väderkombination som inte förekommit på länge. Då gällde det att skynda sig ut och få lite gjort i trädgården. Jag hade en hel del perenner som jag var tvungen att dela och flytta runt på. Det är sådana som växer vilken styvmoderlig behandling de än får. Det gör ju att mina rabatter faktiskt ser riktigt bra ut. Nu har jag förståss inte så många, så det är inte så betungande.

Så fort jag plockat fram redskapen dök fru Koltrast upp. Hennes man är faktiskt lika hjälpsam, men han var nog upptagen på annat håll nu.

Hon var tydligen nyfiken på vad jag planerade att göra. Jag har skuggbräcka som jag tog från rabatten vid fågelbadet, och nu tänkte jag plantera den som kantväxt framför ormbunkshörnan.

Nu förstod jag inte riktigt vad hon menade. Skulle jag använda en stor spade att gräva med i stället för den lille planteringsspaden?

Upplyftande

Ingen kan känna sig nere med en ballong.

Jag tror förståss inte att det räcker med endast en ballong för att jag ska känna mig upplyft. Det fodras nog ett helt tivoliknippe. Jag var hos optikern i fredags och det var inget kul alls. Det visade sig att jag har starr på båda ögonen, så några nya glasögon blev det inte. Däremot en remiss till ögonläkaren. Sen blir det operation så småningom. Jag, som kan bli hysterisk inför minsta lilla stick i fingret, känner mig inte alls bekväm med detta. Vad jag har kunnat läsa mig till på nätet så görs operationen med lokalbedövning. Jag hade hoppats på sövning. 

När jag satt och väntade hos tandläkaren i onsdags, så kom en äldre herre in i väntrummet. Han satte sig bredvid mig och jag la märke till att han hade inga glasögon. Han satt och "tjuvläste" min tidning, upptäckte jag, för han gjorde en del kommentarer om det som stod skrivet. Vi började prata och då berättade han att han blivit opererad i ögonen. "Jag tog båda två", sa han, "det var en enkel operation." Han sa inte detta för att trösta eller ingjuta mod i mig, för han visste inget om mina ögonproblem, så jag får väl lita på honom. 

Svenska färger

Den svenska flaggan har anor från 1500-talet. Man tror att danskarnas rödvita Dannebrog har varit en förebild till vår flagga. Färgerna hämtades från lilla riksvapnet som har tre gula kronor på blått fält. Flaggan användes främst av kungen och hans krigsmakt. Under den svensk-norska unionstiden hade respektive lands flagga ett unionsmärke upp i vänstra hörnet. Det brukade skämtsamt kallas för "sillsallaten". Efter 1905 togs detta bort. Från 1916 har Svenska flaggans dag firats den 6 juni. Varför det blev just detta datum beror på att den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges konung. Samma datum fast betydligt senare, nämligen 1809, undertecknades den regeringsform som gav oss många medborgerliga rättigheter som t.ex. samvetsfrihet och tryckfrihet. 1982 blev Svenska Flaggans dag även Sveriges nationaldag, men det dröjde ändå fram till 2005 innan nationaldagen blev en helgdag.

Färgerna blått och gult förknippas med det som är svenskt. Inte bara vår flagga har de här färgerna utan även Sverigedräkten. Den består av en långärmad, vit blus med krage och en blå hängsleklänning med en stor prästkrage mitt fram på livet. Förklädet är gult och pryds av en bård med mindre prästkragar.

Jag sydde en sådan klänning till Zoé för två år sedan, men den passar henne antagligen inte nu när hon är "stor".

Penninggaloppen

Ja, se pengar, ja, se pengar är till bekymmer för fattig och för rik. Så sjöng Thore Skogman för många år sen, och det finns ett korn av sanning i det. Nu tror jag inte att det är samma slags problem man brottas med om man är fattig eller rik. Givetvis går inte allt att köpas för pengar....men en hel del.

Denna veckan kommer att bli den dyraste om inte i mannaminne så i varje fall i mitt minne. Det började lite lugnt med måndagen utan några större utgifter. Sen kom då tisdagen. Vi hade bestämt tid med en kille som skulle komma och kika på vårt badrum. Det är en hel del saker som ska ändras om och göras vid där. Han hade många bra tips om hur vi kunde ha det, och jag tror det kommer att bli mycket bra när det blir klart. P.g.a. rädslan för att Rotavdraget ska slopas så har deras firma så mycket att göra, så de kan inte ta sig an vårt badrum förrän efter alla semestrar. Det spelar inte så stor roll. Vi ska ha långväga gäster här i sommar och då är det skönt att kunna använda toaletten både här uppe och nere i källaren. Vi har inte fått offerten än, men jag gissar att pengarna kommer att galoppera glatt härifrån.

Igår var det dags för tandläkarbesök, och det var precis som vanligt....en halvtimme i en obekväm stol och sen fick Visakortet jobba. Idag blir det en mellandag. Jag kände att både jag och Visakortet behövde hämta andan, så det blev bara en tur till min fotvårdare. Det är inget dyrt besök. Där satt jag bara och njöt i en timme och blev ompysslad. Jag fick en kopp kaffe och en liten kaka att mumsa på under tiden. Sen sprang jag på lätta fötter därifrån.

Så kommer då morgondagen. Jag har en tid hos min optiker på förmiddagen. Min syn har försämrats ganska hastigt känner jag, och det är dags att få lite starkare glas. Denna gången ska jag köpa nya bågar också. Det är inte lätt att hitta bågar som passar så där med en gång. De ska både vara snygga och färgen måste passa till de kläder man har. Personalen brukar vara skickliga på att se vad man klär i. När jag går därifrån får jag väl nynna på Penninggaloppen........ja, se pengar.......

Nu är det dags

Så har den då kommit....dagen T....Tandläkardagen. Om en timme ska jag sitta där i stolen och våndas. Förhoppningsvis har jag inga hål denna gången heller. När man ska borsta tänderna behövs en hel liten arsenal. Först och främst tandborste och tandkräm, och sen är det tandtråd och småtandborstar i olika storlekar med olika färg på handtagen, och till sist ett sånt där munvatten som dödar bakterier.

Det görs reklam på TV för eltandborstar och lite annat smått och gott. Speciellt en modell har jag sett otaliga reklamsnuttar om, nämligen Årrölbi. Det låter som man skulle stoppa in ett bi i munnen, och det låter faktiskt så när man borstar med en eltandborste, så det är ganska passande. Det konstiga är att jag har en eltandborste som ser precis likadan ut. Jag har försökt att hitta nån olikhet både i utseende och användning, men jag har misslyckats. Konstigt! Kan det verkligen finnas två identiskt lika tandborstar med olika namn? Den som alltid är med i reklamen heter ju Årrölbi men min heter Oral B.

Jag kom inte med i år

Jag läste listan på vilka caféer som kommit med i The White Guide. Det var 25 st här från Skåne. Även Halland, Småland och Blekinge hade en hel del med på listan och det är inte så långt att ta sig dit till dem. Trots att det blir några timmars körning, så är man ju helt övertygad om att när målet har nåtts så får man lön för mödan.

Här i Skåne var det caféer som ligger alldeles i närheten nästan och de andra får väl ha ett besök längre fram i sommar. Mitt mål är att åtminstone beta av hälften av Skånecaféerna i sommar.....gärna fler. Blir det för långt uppehåll mellan besöken på de listade ställena så får jag klart åka till ett "vanligt" fik under tiden.....annars kanske man kommer i fel stämning, och det är inte bra.

Björnås Fågelfik fanns inte med på listan och det var naturligtvis en besvikelse. Det är förhoppningsvis med på en annan lista. En sak är i varje fall säker.......fiket är populärt. Kundkretsen är stor och varierad och nu börjar gästerna ta med sina barn också. Jag har fullt sjå att hinna med serveringen. Hembakat blir det inte utan jag satsar på lokala grossister. Jag har lyckats tömma Biltemas lager på svarta solrosfrön...de får inte hem nya förrän till hösten. Som tur är så kan Göran köpa mat till våra små gäster när han ändå handlar mat till duvorna.