Snart är det 16

Om några timmar är det nytt år...2016. Vi firar in det nya året med Rasmus och hans föräldrar, som vi har gjort sedan han föddes, det blir alltså trettonde gången i år. Första året han var med var han bara en liten bebis på drygt 3 månader som sov sig genom hela kvällen. Det har blivit lite mer fart i honom för varje år som gått. I regel kommer han hit lite tidigare på dagen. Då har vi tid att förbereda lite tillsammans och göra en del andra kul saker.

Man har alltid så stora förväntningar när det blir ett nytt år, och jag undrar varför egentligen. Det är precis som vanligt. Det blir inget annorlunda för att det blir ett nytt år. Det enda som är annorlunda är att man blir ett år äldre. Jag tycker det är så bra de år jag "nollar" för då vet jag hela året hur gammal jag är, som i år t.ex. När det sen kommer en etta, tvåa eller trea efter blir det genast så onödigt förvirrande.

Min åsikt är att åldern har ingen betydelse. Jo, kanske för skvallerpressjournalister. Sist jag var hos frissan läste jag om en filmpremiär eller annan invigning där det vimlade av kändisar och andra finklädda människor. Under varje bild stod för och efternamn på de som var fotograferade......och deras ålder. Vad hade det med saken att göra? Jag tror det var minst 15 foton och jag fick veta hur gamla alla personerna var utom två stycken. Det var två damer som antagligen vägrat uppge sin ålder. Heder åt dem! Den här åldersfixeringen är hemsk, tycker jag. Den sätter käppar i hjulet för många eftersom en del förväntar sig att man ska vara och se ut på ett visst sätt vid en viss ålder. Helt korkat! I stället för att skriva ut åldern kunde journalisten i stället skrivit vad personen i fråga jobbade med eller hade för intressen, för det hade sagt mycket mer.

Jag önskar alla som tittar in här ett

GOTT NYTT ÅR
oberoende av ålder.

På resa i utlandet

Igår åkte jag iväg till Arken, som ligger två mil söder om Köpenhamn. Där visades en utställning om Björn Winbladh, en dansk konstnär som jag gillat sen jag var tonåring. Nu var det inte bara den utställningen som fanns där utan även en om Gerda Wegener, en konstnärinna som jag inte visste mycket om tidigare. Sånt tycker jag är intressant när man blir lite överraskad, och i det här fallet glatt överraskad.

Jag gillade verkligen hennes alster. Det var mycket i Art Deco och Art Noveau-stil. Hon levde största delen av sitt liv i Paris och var gift med landskapsmålaren Einar Wegener. Han blev Gerdas favoritmodell under namnet Lili Elba. Han var en av de första i historien som genomgick könskorrigerande operationer.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen och turen via Öresundsbron och till Ishöj där muséet ligger tog bara en och en halv timme. Ishöj var ett mycket passande namn idag. Det var svinkallt där!!!!! Det blåste halv storm, så när vi gick från parkeringen stod man ibland helt stilla, för det var omöjligt att komma fram. Det var som en mur. För första gången på väldigt länge kände jag mig lätt som en fjäder, och risken att jag skulle lyfta och flyga ner i Öresund var överhängande.

Själva byggnaden är nu så här i vintertid inte mycket att hurra för. Det ser ut som en jättestor industribyggnad eller ett fängelse...grått och intetsägande. Det lär ska föreställa ett strandat skepp. Jag antar att namnet ska syfta på Noas ark. Inne i muséet fanns en del djur att beskåda som ett lejon och några fåglar. På ett ställe stod två halva kor. Där tror jag de har missat lite i berättelsen om Noa. Visserligen skulle han ta med sig två av varje sort, men jag är helt övertygad om att det skulle vara två hela djur.

Det finns mycket som räknas som konst och som jag tycker är enbart konstigt, som t.ex. det här med en massa skjortor upphängda på en vägg. Det ser ut som om någon haft stortvätt. Hade de hängt ut skjortorna i blåsten hade de torkat på nolltid.

Ett annat konstigt konstverk var den här trappan. Hur man ska komma upp till dörren är för mig en gåta. Då måste man vara vig eller ta hjälp av en stege. Det är kanske meningen att det ska vara besvärligt för när jag såg vad som stod ovanför dörren började jag förstå det mer. Där innanför sitter antagligen nu personer som slipper bli störda.

När vi gått runt och kände oss nöjda ställde vi kosan mot cafeterian. Det behövdes med lite koffeinpåfyllning för att klara av iskylan när man kom ut. Ett inlägg med Björn Winbladhs konst kommer senare.

I rakt nedstigande led

Gammelfarfar Thornheim var skicklig på att snida i trä, både stora och små saker.

Farfar Göran tycker även om att snickra mindre saker och inte bara hus.

Pappa Peter har tillverkat ett stort lekbord....

....där Daniel kan bygga upp sin tågbana.

Med de snickargenerna är det inte konstigt att Daniel också har samma intresse.

Hans pappa har haft stor hjälp av honom i sitt snickarrum.....

...och även utomhus.

För många år sedan skickade jag över lite verktyg till Daniel, men jag antar att han har gått över till ett annat mer välkänt märke nu, som Hilti t.ex.

Vardag igen

Nu är även denna julen till ända. I år var vi endast fem personer hemma hos oss, och det är många år sedan vi var så få runt matbordet. Vi Skypade på julaftonen med både Dallasfamiljen och Luxemburgfamiljen, eftersom de inte har de generösa semesterregler som vi har i Sverige och kan åka iväg lite längre tid.

Det plockas fram samma sorts julmat om vi är få eller många, så när det gällde julbordet var det ingen större skillnad....förutom mängden av mat då. Sillsorterna var lika många som vanligt och köttbullar, skinka och brunkål och annat som hör till fanns med.  Jag har blivit bekvämare för vart år som går. Det är länge sedan som jag slutade lägga in sill. Jag köper färdigt från affären, för de är proffs på sillinläggningar i min butik. Färdigkokt skinka har jag köpt i många år. Min insats där sträcker sig till att griljera och skära upp den....och äta. Brunkål däremot gör jag alltid själv, för ingen av oss gillar den färdigköpta. I år var första året jag köpte färdigkokt risgrynsgröt och bara blandade i vispgrädde. Det kändes lite lyxigt att koka en liten kladd med gröt.

Det jag inte gör själv eller köper i butik lägger jag ut på beställning hos de som ska fira julen här. Det har fungerat bra i många år. Resultatet blir att jag är inte helt slutkörd när det dags att äta, utan jag kan också njuta av maten precis som alla andra. Synd att inte min mor också ville tänka i de banorna. Hon vakade som en hök över allt i köket. Men det var nog mer vanligt för den generationen.

Vi vuxna brukar inte ge varandra julklappar men jag fick ändå två stycken paket i år av Rasmus. Han hade köpt en orange mössa till mig. Nu måste jag helt enkelt ge mig ut och promenera så jag får använda den. Jag brukar få överta fotbollsskosnören av honom när han växer ifrån sina skor. De flesta modellerna har haft orange skoband så det var helt naturligt att jag fick dem. Han har samma skostorlek som jag nu, så jag kan kanske överta hela paret och ha när jag tränar i fortsättningen. Med den här nya mössan och matchande skosnören kommer jag numera att vara självlysande från topp till tå på mina skogspromenader. Utöver mössan hade han köpt två jättesöta änglar. Han har så många bra idéer när det gäller att hitta passande presenter.

Lucka 24

Ser du stjärnan i det blå?

Idag är det åter dags att lyssna på Bengt Feldtreich och Benjamin Syrsa när de sjunger "Ser du stjärnan i det blå". Melodin som på originalspråket heter "When you wish upon a star" skrevs redan 1940 och var med i Disneyfilmen om Pinocchio där den vann en Oscar. Året efter blev den översatt till svenska, så det är en riktigt gammal melodi.

Sedan 1960 har Kalle Anka och hans vänner önskat oss God Jul. Det är Benjamin Syrsa som presenterar filmerna och de har varierat lite under åren. Idag är det endast fyra filmer kvar som varit med hela tiden. Det är: I jultomtens verkstad, Askungen, Lady och Lufsen och Snövit.

Kalles jul är nog en tradition som finns i de flesta familjer. Jag såg programmet när jag var tonåring och mina barn har följt det i alla år och nu är det barnbarnens tur. Traditioner är något som jag tycker man ska vara rädd om.

Detta var sista luckan i min kalender och jag vill passa på att tacka alla som "öppnat" mina luckor och även kommenterat. Jag har läst så många roliga, inspirerande, och påhittiga kommentarer. Dessutom har jag fått lära mig väldigt många nya saker som jag inte hade en aning om. Det har varit en glädje att varje dag gå in på bloggen och läsa kommentarsfältet. Nu tar jag julledigt några dagar och hoppas ni alla får en trevlig jul.

G O D   J U L

Lucka 23

Tänt var det här

Så fort det börjar skymma tänder jag alla lampor inomhus, även i de rum där jag inte tänker vara för tillfället. Jag tycker inte om mörker, för det är det tillräckligt av under vintern, så jag gör vad jag kan för att lysa upp det hela. Förr brukade Göran släcka när han kom in i ett rum som jag tidigare varit i och sen lämnat med lampan tänd. Vad gjorde det för nytta? Så fort jag gick förbi rummet så tände jag så klart igen. Han har slutat med det nu. Antingen har han insett att jag är ett hopplöst fall som det inte går att ändra på, eller också tycker han själv att det är en fördel när det är ljust.

Reklamskyltar med elektrisk belysning kom i början av 1900-talet. Det var ibland färgade glödlampor som tändes och släcktes i en viss ordning. Världens äldst bevarade ljusreklam är Stomatolskylten som kom till redan 1909. På 1920-talet började man mer och mer gå över till neonskyltar. Nästan alla butiker, caféer, restauranger eller företag har en upplyst skylt som talar om att de finns.

En del kan vara riktigt fantasifulla. Ingen kan undgå och se att här säljer man riktiga cowboystövlar. Det är ett måste när man är i Dallas.

I en del trädgårdar sätter ägarna upp ett ljusnät över sina buskar. Det ser ut som tusen små stjärnor. Vi har inget sådant i vår trädgård, men när vi tog in julgranen fick vi klippa av de nedersta grenarna och de satte jag ner i en keramikstrut som alltid hänger vid ytterdörren under julen. En liten ljusslinga virades runt och nu lyser det så varmt välkomnande när man kommer hem lite senare.

Innan man svänger in på parkeringen till Väla Centrum så möter man Skogens konung i egen hög person. Det är en megastor ställning som verkligen ser ut som en älg, och den är upplyst av massvis med smålampor. När jag såg den förstod jag meningen med varningsskyltarna. En bit från Väla står det nämligen varningsskyltar för älg. Jag har aldrig sett till någon älg där så länge jag har bott i nordvästra Skåne och det är över 50 år.....inte förrän nu. Jag tror nog ändå inte att det är den här sortens lysande älg som Vägverket varnar för.

Det är ganska vanligt att byggnader såsom kyrkor och vattentorn lyses upp under kvälls-och nattid. Jag har fått låna en del bilder av Bosse som han tagit av vattentornen i Ystad när de glittrar och glimmar i olika färgkombinationer. Naturligtvis har jag en favorit bland de här bilderna.

Lucka 22

Solen

Den största ljuskällan som jag känner till måste var solen. Solen är en stjärna som befinner sig i utkanten på vårt solsystem. Den utsöndrar energi som ger ljus och värme, vilket är en förutsättning för allt liv på jorden. Ljuset når jorden efter 8 1/3 minuter. Fenomen som solen är inblandad i är norrsken och tidvatten, fast där är månen också med på ett hörn. Solen tros vara lika gammal som jorden och har bara uppnått sin halva livslängd än så länge.

Idag infaller vintersolståndet, årets kortaste dag. 

Solen går idag upp alldeles för sent

och ner alldeles för tidigt.

Det enda som är bra med den här dagen är att hädanefter blir det ljusare och ljusare för var dag som går. Det borde egentligen firas lika mycket som Midsommarafton. Jag tycker det är ett perfekt tillfälle att ställa till med en stor ljusfest, nu när vi ändå har så mycket ljus framme. Ljus är den bästa medicinen med garanterat inga biverkningar. 

Med solen är det lite annorlunda. Jag tror nog att de flesta människor tycker om solsken. Både för att det ger lite värme och för att det framför allt blir ljust. När jag var yngre åkte jag gärna till havet och badade och låg sen och solade på stranden. Med tiden kom fler och fler varningar att det var skadligt för huden och risken för hudcancer gjorde att många blev lite mer försiktiga. Jag tycker det är snyggt med lite färg på huden, men det får inte bli så den ser ut som läder. Varför säger man solbränd i stället för solbrun? Ordet bränd tyder ju på att det inte är något bra. Som tonåring använde jag ibland kastanjevatten och smorde in mig med för att se lite solbrun ut. Det var jättesvårt att få det jämnt så ofta såg det ut som om man var marmorerad. Det bästa är nog att vara naturlig. Låta solen skina så där lagom och blir man inte så brun som man önskar, så får man väl leva med det.

Lucka 21

Lysande, Sickan

Det är ett uttryck som bitit sig fast i minnet efter alla Jönssonliganfilmerna. Charles Ingvar Jönsson, den klantige boven med de många fantastiska planerna på kupper, är ganska oförarglig. Det kan vara skönt ibland och se en film utan en massa våld. Hans kumpaner går inte heller av för hackor när det gäller att klanta sig. I verkliga livet hade de inte klarat sig länge. Det är knappast några utstuderade brott de gör och det är många gånger lite i Robin Hood-anda. För det mesta är det Wall Enberg som är målet för deras kupper.

Det har spelats in åtskilliga filmer med liknande tema. Ocean´s eleven och hela den serien passar in i samma kategori. Här är stölderna betydligt mer välplanerade och bytet av en helt annan karaktär än i Jönssonliganfilmerna. De har ändå en hel del gemensamt, tycker jag. De ger sig bara på personer som själva stulit eller lurat någon annan. Danny, som ledaren kallas här, spelas av George Clooney och han har utseendemässigt inte mycket gemensamt med Sickan. Däremot är hans hjärna också full av udda och nästintill omöljiga idéer, som han och hans medhjälpare sätter i verket...oftast med lyckat resultat. 

De har båda två många "ljusa idéer" och det går då inte att säga om någon av dem att "ljuset är på men ingen är hemma". Påhittigare tjuvar får man nog leta efter, och i dessa filmerna håller jag mer på bovarna än deras offer. -"Vad annars?" som George Clooney skulle ha sagt om han pratat svenska.

Lucka 20

Stjärnor till jul

Adventsstjärnan, som vi hänger i våra fönster till första advent, symboliserar Betlehemsstjärnan. Seden kom hit från Tyskland på slutet av 1800-talet. Omkring 1934 började man importera pappersstjärnor och sålde i vårt land. Det blev mycket populärt under tidigt 40-tal när Erling Persson, H&M:s grundare, sålde otroligt många gulröda sjuuddiga pappersstjärnor under namnet Tindra Kristall. Snart fanns en sådan här stjärna i alla hem och den började lite nedsättande att kallas för Proletärstjärnan. Den första adventsstjärna jag minns från när jag var barn är just den här gulröda modellen, eller orange skulle man kunna säga också. Jag har haft flera olika modeller under årens gång. När jag flyttade till min första alldeles egna lägenhet köpte jag en stjärna av guldpapper med hålmönster. Till mina  barn när de var små köpte jag spånstjärnor och de hängde med i många år.

Då det var som mest populärt att sy lampskärmar, sydde jag en röd stjärnlampa till min svärmor och en vit till min mor. Ute i butikerna finns idag ett stort urval att välja mellan. Stjärnorna finns inte bara i olika material, de finns även i olika storlekar och färger.

I mitt nostalgirum har jag en stor vit pappersstjärna med blomgirlanger i silverfärg. Det finns tunna chiffonband som jag knyter en stor rosett av mitt fram. Naturligtvis borde jag i det här rummet med mest gamla möbler ha hängt en gammaldags modell, helst en Tindra kristall, men det passar inte färgmässigt till varken matta eller gardiner.

Julstjärna kan också beteckna en krukväxt. När jag julpyntar till första advent köper jag även röda julstjärnor och sätter i nästan alla fönster. Det är sällan de klarar sig hela december, men det finns som tur är alltid nya att köpa och byta ut de vissna emot.

När fjärde ljuset brinner,

 vi hämtar julegran

och alla barnen räknar

dan före dan före dan före dan före dopparedan.

Lucka19

Glödlampor

Thomas Alva Edison anses vara glödlampans fader. Man kan verkligen säga att han fick en ljus idé när han kom på det. Han fick patent på sin uppfinning i slutet av 1800-talet. Idag tar vi för givet att om vi trycker på en knapp så ska det bli ljust. Ibland räcker det bara att man rör sig framför ljuskällan för att den ska börja lysa. Den utvecklingen var nog svår att föreställa sig på 1800-talet.

2008 bestämde EU att de gamla glödlamporna skulle fasas ut före 2013. Därefter var det bara lågenergilampor som gällde. Glödlampor finns i olika storlekar, former, färger och ljusstyrka. När det nu är så modernt att glödlamporna ska synas, så gäller det att den är snygg och inte har så skarpt sken att man ser prickar framför ögonen. Det finns gott om bordlampor som bara består av en jättestor glödlampa. För några år sedan skulle folk förfasat sig över detta och undrat var lampskärmen fanns.

I TV-rummet har jag i ett av fönsterna en trästjärna som Göran snickrat till mig. Jag såg modellen i en möbelaffär men tyckte att den var lite för dyr. Då är det en fördel att ha en snickare i huset. Vi åkte ut till affären och Göran synade den noga och tog lite mått, sen köpte han material till den. När han ritat en mall till stjärnan, där vi fick använda våra matematiska kunskaper inom geometrin som att räkna ut cirkelns omkrets och hur många grader vinklarna i varje spets skulle vara, satte han igång att snickra. Vi hittade bara en vit lampsockel, så det blev till att spraymåla den med kopparfärg. Till sist skruvades en lite större glödlampa på plats och den lyser med ett milt sken. Göran fick högsta betyg för det jobbet.

För många år sedan fanns en jättestor tygaffär på Ströget i Köpenhamn som hette Per Reumert. Där fanns alla slags tyger man kunde tänka sig. Det var rena himmelriket att gå in i den affären. Från taket hängde en jättestor lampa som bestod av flera hundra glödlampor. De hängde bara i sladdar och man såg själva lampsockeln, men allt var samlat ihop längst upp och dolt så det såg snyggt ut uppe vid taket. Det liknade en megastor kristallkrona. Detta var för ca 25 år sedan och på den tiden var det definitivt inte vanligt att en lampa såg ut på det viset. Häromdagen när jag var på en bygghandel såg jag en liknande lampa i miniformat. Här rörde det sig bara om sju lampor men de hängde på samma sätt som i den danska lampan. Det såg lite mesigt ut, tyckte jag. Står man under den lampan blir man inte särskilt "upplyst".

Lucka 18

Självlysande

När jag var sådär en 12-13 år var det väldigt modernt med sockor i starkt lysande färger som orange och neongrönt. En del kallade färgen för självlysande, men den lyste inte i mörkret. Kanske kallades den så för att färgen var så iögonfallande så man syntes lång väg om man hade sådana strumpor på fötterna. Det var mest tonåringar som anammade den här klädstilen och många vuxna förfasade sig över det. Så har det nog varit i alla tider när det gäller ungdomars klädsel. Det är bara det att efter hand som man blir äldre så glöms en del bort. Då är det ganska nyttigt och ta sig en liten funderare på hur det var när man själv var ung. Många gånger är det då lättare att förstå och acceptera ungdomars klädsel och levnadssätt idag.

Det fanns inget tonårsmode att tala om förrän på 50-talet. Vi kan tacka Gunilla Pontén och Kerstin Lokrantz för det. De två var Sveriges mest populära tonårsmodeller och många unga flickor ville likna dem. Vilken tur att jag var tonåring just då. Det var fortfarande inte så enkelt att hitta något ute i affärerna men det spelade ingen roll, för jag sydde ändå mina egna kläder med hjälp av min mor. I regel såg jag en kul modell i en tidning och sen diskuterade vi hur den skulle sys. Tygaffärer fanns det ganska gott om förr, och det finns inget roligare än att gå in i en affär som är smockfull med tyg i alla mönster och färger som tänkas kan.

Modet med neonfärger höll i sig ett tag och jag minns att jag sydde en orange tunika som jag hade till svarta långbyxor. Det är mycket möjligt att det var då som min fascination för den orange färgen började. Kanske som en slags protest, vem vet. I vilket fall som helst så har den här färgen hängt med mig i alla år och jag tröttnar aldrig på den. Mina ögon dras automatiskt till allt som lyser orange. Jag tror det är mer än jag som har upptäckt att den färgen har magiska krafter...nästan magnetiska. Varför är annars nästan alla REA-skyltar orange?

 Ja, REA står det väl knappast längre utan det står SALE, så att alla svenskar säkert ska förstå vad som menas.

Lucka 17

Utstrålning

När vi pratar om stjärnor i allmänhet så tror jag att de flesta menar stjärnorna på himlen, men det kan ha många andra betydelser. Många sammansatta ord består av ordet stjärna som t.ex. julstjärna, guldstjärna, filmstjärna och idrottsstjärna. Inom idrotten menas det naturligtvis att de är de starkast lysande inom sitt område. Jag kan ibland tycka det är lite konstigt att det bara är inom vissa områden som man talar om stjärnor.

Det finns starkt lysande personer inom alla yrkeskategorier, men jag tror aldrig jag hört talas om någon lokalvårdarstjärna.... 

......eller lärarstjärna eller vad det nu kan vara. 

Det är människor som jobbar i det tysta och inte uppmärksammas i den utsträckning som de borde. Ofta är de som syns och hörs mest kanske inte riktigt så stora "stjärnor" som de själv inbillar sig, men det finns alltid några som vill sola sig i glansen. Genuint ärliga och empatiska människor har en utstrålning som ingen låtsasstjärna kan slå.

Tyvärr så är det inte endast goda människor som har utstrålning...fast jag vet inte om det egentligen är utstrålning det handlar om. Jag tänker på en del politiska ledare som hyllas och hyllades enormt av folket. I början blev människor kanske bländade, men när de äntligen fick upp ögonen var det försent. Då hade de här despoterna redan knutit så många likasinnade till sig, så gemene man vågade inte sätta sig upp emot dem. Jag vill inte kalla det utstrålning. Det är manipulation och terror och sådant är skrämmande.

Lucka 16

Ljuse nalle

När Katarina var väldigt liten fick hon ett kramdjur som var en liten kanin. Den hade ljusbeige päls och var så mjuk. Den blev genast hennes favorit. Något riktigt namn brydde hon sig inte om att hitta på till kaninen, utan hon kallade den för "Ljuse nallen". Hur hon kunde få den här långörade kaninen till att bli en nalle var det ingen av oss som förstod. Den följde med i många år, men till sist lades den undan i en låda bland andra gamla leksaker som sparades. Nu är den här lådan öppnad och Zoé har övertagit kramdjuren. "Ljuse nalle" är däremot ingen favorit hos Zoé.

Den hon alltid måste ha med sig är en tygdocka som hon döpt till Rosie. 

När jag var barn hade jag en liten katt som min mor sytt av päls. Mor berättade att den var så mjuk och jag tog tag om lite av pälsen med pekfinger och långfinger och snodde pälshåren runt. Varför jag gjorde så är helt obegripligt. Resultatet blev så klart att pälsen drogs av. Jag fortsatte så tills katten var helt skallig. Då var den inte lika kramgo längre och ersattes av en tygdocka med pälskant runt ansiktet i stället för hår. Förhoppningsvis skalperade jag henne inte.

Jag tror att de flesta barn har något kramdjur eller någon sak som de gärna vill ha med sig överallt. Det ger en viss trygghet. Tänk om man som vuxen hade en sak att alltid ta fram när allt kändes hopplöst....något som gjorde att man åter såg ljust på tillvaron.