Inte Sveriges godaste bakverk

Det arrangerades en omröstning i fjor om Sveriges godaste bakverk. Tydligen röstades det landskapsvis. Gotland hade röstat fram saffranspannkaka och Småland ostkaka. Norrbotten valde punschrulle, som jag tycker är jättegott. I Skåne vann spettkakan av någon konstig anledning. Det finns väl ingen människa som gillar spettkaka? När jag var barn var det väldigt vanligt att man serverade "skånsk spiddekaga" på kalas, dop, begravningar och stora fester. Jag kan ändå aldrig minnas att jag hörde någon som lovordade den här kakan. Den var bara något som hörde till....som en tradition.

Första gången spettkakan nämns i Sverige är år 1642, då den åts vid drottning Kristinas hov i Stockholm. Troligtvis fanns något liknande redan på medeltiden. Den tros ha spritts till Sverige genom kokböcker. Ingredienserna är ägg, socker och potatismjöl. Det går åt tjogvis med ägg och massvis av socker till en stor spettkaka. 

Förr i tiden bakades kakan över öppen eld. Man hade då koner som man satte på ett spett och smeten spritsades på för hand under tiden som spettet snurrade runt. Varje lager måste stelna innan nästa kunde ringlas på och till sist avslutades det hela med sockerglasyr. Idag snurrar spetten mekaniskt. När man skär upp den här kakan måste man använda ett bågfilsblad annars blir det bara smulor av det hela. 

I början av 70-talet fanns nästan ett 50-tal spettkaksbagerier i Skåne, men idag är det bara ett fåtal kvar. Det har funnits ett bageri i Åstorp och jag var där med en klass på studiebesök. Det var intressant att se hur det gick till. Ägarinnan berättade att det var väldigt tidsödande så det är inte så konstigt att många bagerier lagts ner, Sedan år 2000 är skånsk spettkaka ett geografiskt skyddat livsmedelsnamn inom EU. Den måste alltså tillverkas i Skåne för att få bära namnet.

Det knastrar i hjärnan när man biter i den här kakan, en obehaglig känsla, och när man fått in en tugga i munnen så smälter kakan ihop som nåt slags lim. Den borde säljas med en varningstext: Kan ge obehagskänslor och munnen blir igenklistrad. När jag tänker efter så finns det åtminstone en person som hade behövt få munnen igenklistrad. Jag kanske skulle skicka över en bit skånsk spiddekaga?

Plötsligt händer det

 Min äldsta dotter, Ulrika, är född på Trettonafton, och så länge hon bodde hemma hade jag alltid kvar allt julpynt tills vi firat henne. Hon följer samma tradition i sitt hem nu, men jag är inte så noga med när jag plockar undan mitt pynt. Det blir när jag känner för det. 

Jag hade ordnat födelsedagspresent sen en tid tillbaka, men på Trettonafton var jag tvungen att gå och handla och tänkte att då kan jag köpa några trisslotter också till henne. Inte för att jag hittills haft någon tur med de lotter jag köpt. Det har blivit kanske 60 kr x1 i bästa fall. Om det inte varit nån vinst på lotten har det ofta stått både x2 och x3 när jag skrapat sista rutan. Så onödigt!

Jag köpte 6 lotter till henne och när jag var på väg hem ringde min mobil. Det var Ulrika. Just då befann jag mig precis utanför hennes lägenhet. Jag passerar nämligen den när jag går och handlar. Hon tyckte jag kunde komma upp och dricka en kopp kaffe, och det tackade jag inte nej till. Hon fick sina lotter och började skrapa. På den första vann hon 60 kr x1. Nästa var en nitlott. Tredje lotten visade att hon vunnit 500 kr. Helt fantastiskt! Det blev ännu bättre. När hon skrapade sista rutan kunde hon läsa x10! Vi bara stirrade på varandra. Fjärde lotten gav 60 kr x2 och nästa 60 kr x1. Sista lotten var en nitlott. Inte illa med vinst på 4 av 6 lotter. Slutsumman blev 5240kr. 

På kvällen var jag ditbjuden på smörgåstårta med räkor. Så gott! Vilken lyckad födelsedag! 

Plötsligt hände det!

Presentation

 Ett år går snabbt. Nu är det dags för kalender igen. Julen är den högtid då det känns mest angeläget att träffa sina nära och kära. Julfirandet ser olika ut hos alla. En del firar bara med sin egen familj, medan andra träffas hela släkten. Tyvärr fins det många som inte har några anhöriga, men tack och lov har en del organisationer och frivilliga privatpersoner tagit sig an detta. Ensamma personer bjuds in för att fira jul tillsammans. Jag tror faktiskt inte det är så vanligt med stora julkalas längre. Idag är det så vanligt att flytta långt från hemstaden, t.o.m. utomlands och då är det inte så enkelt att träffas varje jul.

När jag var barn firade jag alltid jul hemma hos farmor och farfar. De hade lantgård och gott om plats. Vi samlades där varje jul tillsammans med min fars två systrar och deras familjer. Vi var fyra kusiner som hade väldigt roligt tillsammans. Det var farmor som stod för all matlagning och det fattades inget på hennes julbord. Hon älskade julen lika mycket som vi barn. För henne var barnbarnen det viktigaste som fanns. Jag kan inte minnas att hon någon gång var irriterad på oss. Det var riktigt gammaldags jular som man ser på film.

Så småningom tog min mor över julfirandet och då firade vi tillsammans med min syster och hennes familj. När barnen blev vuxna övertog jag firandet och försökte efterlikna farmors jular. Tyvärr har jag aldrig varit någon matmamma, men vi hjälptes åt med det mesta. Det jag alltid gillade var att duka och dekorera. 

När man tänker på gammaldags jular är det alltid hela tjocka släkten som räknas in från ung till gammal. Årets kalender kommer alltså att handla om alla som kan tänkas dyka upp på ett julkalas. Som vanligt har jag lånat ett foto från Bosses blogg men i år är det Solveig som är fotograf. Jag har även ett inlägg som min bloggkompis Tove har skrivit. Välkommen till årets kalender som startar på måndag.

Julen närmar sig

Det är jobbigt att gå i affärer den här tiden på året, tycker jag. Alla verkar så stressade. Överallt är det fullt med människor och det är svårt att komma fram och titta på de varor man är intresserad av. För att slippa trängseln har jag beställt en hel del på nätet. Vi slutade att köpa julklappar till de vuxna för många år sedan, men jag har fyra barnbarn, som jag tycker det är kul att handla till. 

I år kommer alla dessutom att fira julen i Ängelholm, så det blir något extra. Senast vi samlades alla var för fyra år sedan, så jag ser så fram emot denna julen.

Alla julsaker står på golvet i mitt sovrum, för jag ska börja pynta denna veckan. Jag har kollat så alla ljus och lampor fungerar när jag ska tända dem på söndag. I en del fönster lyser redan adventsstakarna, men jag brukar ha den första advent som startdatum. Detta är en helg det verkligen lönar sig att pynta till. Det kan stå framme över en månad. 

                  

Det kom ett rejält snöoväder en dag i förra veckan och naturligtvis blev det trafikkaos. Alla kör som om det var sommarväglag året om i Skåne. Visserligen har vi inte så mycket snö, men vi slipper definitivt inte ifrån halkan, och till det behövs ingen snö…bara kyla och våta vägbanor. 

Julen är nog årets största tradition för de flesta. Ofta firas den på nästan samma vis år efter år, och det känns ganska tryggt. Men det piggar alltid upp med lite nya saker, och det blir det automatiskt när barnen gifter sig. Deras respektive har firat julen på sitt vis och det är intresant att se hur det skiljer sig. Eftersom både Katarina och Peter bor utomlands har de tagit upp lite av det nya hemlandets firande. Helgdagarna skiljer sig en hel del från de svenska. I USA delas julklapparna ut på juldagen, men de år som julen firas i Sverige har varken Daniel eller Hanna något emot att öppna julklapparna en dag tidigare. Barn har lätt för att anpassa sig.

Spökstad

När jag gick för att handla i förra veckan upptäckte jag att det skett  en bilolycka i Stadsparken. 

Kommunen brukar lägga ut höbalar och pumpor lite överallt inför Halloweenhelgen, och här hade en bil kört rakt in i balarna, så pumporna låg utspridda.

Det måste ha varit en rejäl smäll, för en av pumporna hade hoppat upp och låg nu på taket. Man kunde se en stor buckla i bilens tak, och hela framrutan var krossad.

Jag kunde inte se föraren, men jag såg i varje fall en passagerare och han/hon var mycket smal....ja, nästan bara skinn och ben...eller egentligen bara ben.

En jättespindel hade byggt ett nät mellan träden, och det såg lite läskigt ut.

Halloween är ingen helg jag uppmärksammar längre. Så länge Rasmus var liten tyckte han det var kul att göra en del pynt och då hjälpte jag gärna till. Vi hängde spöken i lamporna och la ut spindlar lite här och var. Varje år skar Rasmus ut ett ansikte på en pumpa som stod och lysta på min utetrappa. 

När det kom till maten, hade han en del idéer om det också. Vi stekte prinskorvar och satte fast mandelspån som naglar. 

Till efterrätt öste vi upp glass i små skålar och dekorerade med mandarinklyftor. Innan dess hade vi bakat spökmaränger som vi satte ner i glassen. Det är förstås en tradition, som jag gärna hade behållit.

En rosa månad

År 1992 tog kosmetikföretaget Estèe Lauder initiativet att använda oktober som bröstcancermånad och började dela ut rosa band i USA. 1994 började Bröstcancerförbundet att sälja det rosa originalbandet i Sverige. Cancerfonden lanserar sin egen Rosa Bandet-kampanj och det bandet har ny design för varje år. I år är det Karl Fredrik Gustavsson som är designer. Han är florist och trädgårdsmästare och känd från TV-programmet Karl Fredrik på Österlen. I Ängelholm uppmärksammas oktober också lite extra. Det finns en hel del skulpturer i staden och cancerföreningen här sätter en rosa halsduk runt halsen på några av dem. 

I Stadsparken har den här lille killen fått en halsduk mot höstkylan. Rosa är inte bara för flickor.

Tjejen är fullt upptagen med att skicka sms.

Den fundersamma unga damen har också fått en halsduk.

Även tuppen med familj i Pytterondellen har klätts i rosa halsdukar.

Nu är det snart Halloween och då blir det andra dekorationer som kommer fram. Det är lika spännande varje år att se om det blir något nytt.

Feststämning

Det har varit så mysigt att umgås med alla barn och barnbarn samtidigt. Peter och hans familj hyrde en villa i Ängelholm, för det är mer praktiskt för en barnfamilj. De hade tur och kunde hyra samma villa som i fjor. Den är stor och har även en stor trädgård med många sittplatser ute. Peter och Anne erbjöd sig att ordna mitt födelsedagskalas hos dem. Det tackade jag mer än gärna ja till, för det hade blivit ganska trångt i min lägenhet. Vid sådana tillfällen kan jag sakna mitt hus. Där var gott om plats och jag älskade att planera fester.

I år behövde jag inte göra ett dugg. Ulrika lagade maten, Katarina tog hand om dukning och dekorering och Peter och Anne fixade med möbler. Jag dök bara upp när allt var klart. Vilken lyx! Jag tror nästan det är första gången som jag inte varit med och organiserat en fest. Det gav faktiskt lite mersmak.

Det var uppdukat i det inglasade uterummet och det var smart, för lite senare på kvällen kom en rejäl hagelskur. Annars om åren har det alltid varit strålande solsken på min födelsedag, så jag vet inte riktigt vad som gick fel i år. Kan det tro ha varit en protest mot att jag höll mig undan alla förberedelser?

Vi har träffats väldigt ofta under den här tiden för avståndet har varit betydligt kortare än vad det brukar vara. Sista kvällen samlades vi alla hos min son igen för en gemensam grillkväll. De här två veckorna har försvunnit i raketfart. Innan jag visste ordet av hade alla semesterfirare åkt hem.

Nu gäller det att komma in i vardagsrutinerna igen och däribland bloggandet. Det har jag saknat en hel del. Tack för alla grattishälsningar på min födelsedag!

Sjung om studenten

I förra veckan var det dags för studentexamen. Den dagen har varit efterlängtad av många. Det är stor skillnad på studentutspringet idag mot för några decennier sedan. Här i Ängelholm stängdes gatorna i centrum av och studenterna marscherade där med musikkåren i täten. Det var stor publik längs deras väg. Efter det kördes de runt på lövprydda vagnar dragna av traktorer. Jag trodde faktiskt det var förbjudet idag efter alla dessa olyckor som inträffat. Vagnarna hade några grenar med lite löv på här och där, men det verkade inte ha varit någon florist som varit tillfrågad. Det spelades jättehög musik och eleverna stod och hoppade upp och ner i vagnen. Är detta verkligen det mest festliga man kan tänka sig när eleverna slutar skolan efter så många år? Jag tycker de är värda bättre. 

I Helsingborg springer samtliga studenter nerför Kärnantrapporna och ner till Stortorget där det samlats anhöriga och många andra för att se när de väller fram som ett lämmeltåg. Det är fest och glädje. Tyvärr avslutas det hela sedan med åkturer på lövade vagnar, men det kommer kanske att bli något annat med tiden. 

När det svenska fotbollslandslaget kom hem efter att ha "grävt guld i USA" byggdes det upp en stor scen där de firades. Något liknande hade väl varit ett minne för livet att ha med sig från skolavslutningen? Det är en bragd att ha klarat av sin skolgång.  Alla kommuner har säkert någonstans där detta skulle kunnat ordnas. Samtliga klasser kunde presenteras som vilken artist som helst. Då hade alla fått möjligheten att se studenterna i stället för att bara få en liten skymt av dem mellan grenarna på traktorvagnen. En rejäl hyllning till ungdomarna.

Vilket liv!

Jag tittade på Å, vilket liv! i lördags och det dök upp många kända personer som ville hylla Christer Lindarw. Jag har alltid gillat honom och hans shower och har sett honom uppträda ett par gånger i Helsingborg. Han är förutom artist även en duktig designer som sytt scenkläder till många andra artister.

När jag gick på Tillskärarakademin i Köpenhamn såg jag att de även hade en utbildning där man lärde sig rita och sy teaterkläder. Det lät väldigt lockande men jag nöjde mig med den vanliga designutbildningen.

Christer har verkligen fått leva ut lusten att skapa fantasifulla kreationer med massor av glitter och glamour.

Så kul att drottning Silvia kom dit och överlämnade en ros. En väldigt fin gest, tycker jag. Att hon fortfarande kan bära sin klänning sen 50 år tillbaka är för mig en gåta. 

Jag har kvar min brudklänning, och det är 57 år sen jag använde den. Den passar definitivt inte längre.

Jag har faktiskt ännu en klänning som är betydligt äldre. Den sydde jag när jag var 14 år och jag var mager som en sticka. Ulrika fick klänningen för hon gillade tyget. När hon försökte sätta den på sin provdocka kunde hon inte dra upp blixtlåset i ryggen. Hennes provdocka är minsta modellen som går att köpa, men jag var tydligen extremt smal. Nåja, det har ändrats under årens lopp. 

Mors dag

Jag firar bara våra gamla vanliga svenska helger, för jag tycker det räcker så bra. Ja, födelsedagar får man så klart inte missa. Halloween är en helg som jag bara uppmärksammade när Rasmus var liten. Visserligen är det en helg med chans att dekorera mycket i orange, men den har ändå inte lockat mig. Det har inte varken Fars dag eller Mors dag heller gjort. Jag tycker var och en själv ska bestämma vad och när man vill fira.

För en del år sedan firade jag faktiskt Mors dag dubbelt upp. Vi åkte till Dallas för Hanna skulle döpas, och just den dagen var det Mors dag i USA. Efter dopet åkte vi till en restaurang. Det var många familjer där. När maten serverades fick alla mammor en röd ros av servitören. En mycket trevlig gest.

Vi åkte hem senare i veckan och när vi kommit hem inföll Mors dag i Sverige på söndagen. Den dagen var jag fullt upptagen med att packa upp, tvätta kläder och packa på nytt. Veckan därpå skulle jag nämligen åka till Luxemburg för att passa Zoé en vecka. Katarina var tvungen att delta i en kurs som hölls i Belgien. 

Jag åkte ner på fredagkvällen och på söndagen var vi på ett shoppingcenter och strosade runt. Den här dagen var det Mors dag i Luxemburg. Vi gick in i en parfymbutik och där fick alla kvinnor som handlade en röd sidenblomma. Den var betydligt hållbarare än Dallasrosen. 

I söndags var det åter igen Mors dag och då följde jag med Ulrika och hennes familj till Hillesgården. Det är ett mycket trevligt utflyktsmål en bit från Ängelholm. Det är beläget mitt ute i Ingenstans, och man måste ha GPS för att hitta dit. Det är en stiftelse som äger det här stället och alla som jobbar där gör det helt gratis. De har t.o.m. på egen hand byggt till en del byggnader. Det finns en stor sal där jag varit flera gånger på föredrag, stå upp förställningar och annat. Många kända artister har besökt Hillesgården som t.ex. Arja Saijonmaa, Sven Bertil Taube, Pernilla Wahlgren, Siw Malmkvist och Robert Gustavsson.

Det finns även butiker på området och en trädgård där man kan sitta ute och fika. Det har vi planerat in till sommaren. Denna gången var det inomhusrestaurangen som gällde. Eva välkomnade oss när vi anlände och sen gick hon runt bland borden och småpratade och tog ut en och annan tallrik i köket. Hon var precis lika sprallig som hon brukar vara på scen. Hon hade något att prata med alla om och kunde vrida till det som sades så det blev så tokigt. Här hade hon inget manus att gå efter, men hon var snabbtänkt och det blev många glada skratt. 

Ewa Rydberg är en slags ambassadör för gården och det finns massvis med bilder från hennes föreställningar uppsatta. På en vägg hänger de kläder hon hade på sig i den sketchen där hon spelade strippa. Det var en mycket trevlig Mors dag.

Luxfika

 Nej, jag har inte stavat fel. Jag menar Luxfika och inte lyxfika, även om det kändes lite lyxigt. Jag fikade tillsammans med min dotter i Luxemburg via Face-time. Det blir inte så många sådana här fikastunder under året, men så fort tillfälle ges lagar vi var sin kopp kaffe, sätter oss framför datorn och ringer upp via Face-time. En dag i förra veckan jobbade hon hemifrån och då passade vi på när hon hade en paus. Det blir något annorlunda än att bara skicka sms. Det känns nästan som "på riktigt" och vi kan visa upp saker för varandra. "Paddan" är perfekt att bära runt i lägenheten och visa när det ändrats något.

Tyvärr är det två extra lyxiga fikor som jag går miste om denna veckan. I lördags fyllde mitt yngsta barnbarn Hanna i Dallas 8 år.

Kommande lördag fyller Zoé 13 år. När Zoé var mindre åkte jag alltid ner och var med på hennes kalas, men det tog slut i samband med covidutbrottet. Nu är hon redan tonåring. Oj, vad de här åren har flugit iväg!

                                                                                       

I september fyller mina två barnbarnspojkar år; nämligen Hannas storebror Daniel, som också blir tonåring,

och Rasmus som snart blir 22 år.

Förhoppningsvis kommer alla barn och barnbarn hit när jag "nollar" i sommar. Då får det bli ett hejdundrande kalas. För ca 10 år sedan ordnade vi ett Årskalas där vi firade alla i familjen som hade fyllt eller skulle fylla år. Det var väldigt praktiskt eftersom vi träffades alla samtidigt den sommaren. Det händer tyvärr inte så ofta längre, eftersom skolloven i USA och Luxemburg inte följer samma schema.

I

Nu är glada julen slut....eller?

Igår var det Tjugondag Knut och julen skulle dansas ut. Hos mig har den dansat ut för ca en vecka sen. TV däremot vill fortfarande ha kvar julstämningen har jag förstått. Redan långt innan julafton började det sändas amerikanska julfilmer på en del kanaler och det håller på fortfarande. Det visas flera filmer varje dag, och när jag tittade i tablån för veckan så kunde jag konstatera att det kommer fortsätta åtminstone veckan ut. 

Ingen av filmerna har gjort något större intryck på mig, men de är perfekta att slötitta på när jag sitter framför TV:n och bloggar eller handarbetar. Emellanåt lyfter jag blicken och märker att jag har inte missat så mycket av handlingen, utan jag kan enkelt hoppa in och fortsätta titta. Manuset är ibland riktigt uselt. En del av skådespelarna är så dåliga att det är förvånansvärt att de över huvud taget fått en roll.

Många gånger dyker det emellertid upp äldre skådespelare som jag känner igen. Det är kanske så att julfilmerna är ett slags pensionärsjobb för gamla stjärnor i stil med Veteranpoolen här i Sverige. Det passar ju bra för de som vill fortsätta jobba och det är även en fördel för oss som tittar, för dessa personer kan åtminstone agera. I ett par filmer har Patrick Duffy dykt upp. Ni minns väl Bobby Ewing i Dallas? Han är sig lik förutom att han numera är nästan helt vithårig. 

En annan gammal skådespelare som medverkat i några julfilmer är Treat Williams, som spelade hippie i musicalfilmen Hair. Jag minns särskilt den scenen där han innan han blir utkastad från festen hoppar upp på bordet och dansar fram. De sittande gästerna får snabbt hugga tag i glas och tallrikar så de inte far i golvet. Vilken livsglädje! Så vital är han inte i julfilmerna.

Den dansscenen finns även med i Mamma Mia, men där är det Julie Walters som sjunger och dansar innan hon hoppar ner i knäet på Stellan Skarsgård. 

I visan Nu är det jul igen sjungs det visserligen att julen varar fram till påska´, men i år kommer påsken väldigt sent. När det är påsk vill jag att det ska vara vår. Det får inte bli så att vi får en julig vår i stället för en ljuvlig vår.

God fortsättning på det nya året!

Julafton firades hemma hos mig som det gjorts under många år. Båda mina döttrar och deras familjer var här och senare på kvällen skypade vi med Peter och hans familj. Vi började med glögg, pepparkakor och lussekatter på eftermiddagen och efter det delade vi ut julklappar. Sedan en del år tillbaka ger inte vi vuxna varandra några julklappar utan det är endast barnen som får det. Rasmus är knappast ett barn längre, men givetvis har han inget emot att räknas in i den kategorin på julafton. Zoé anser väl inte heller att hon är något barn längre. Hon blir tonåring i februari. 

På kvällen blev det traditionell julmat, och visst är det gott en gång om året. För att kompensera för de uteblivna julklapparna till de vuxna så har vi i många år spelat julklappsspelet. Där deltar både barn och vuxna. Varje år har det alltid varit en julklapp som varit väldigt eftertraktad. I år var det en bok som hette Lilla boken om Chanel. Så fort jag fick en etta aller sexa på tärningen roffade jag åt mig boken, men den gjädjen varade inte länge. Boken åkte kors och tvärs över bordet. När tiden var ute satt jag utan ett enda paket och det var det fler som gjorde. Rasmus, däremot hade en liten hög framför sig. Han räckte över boken till mig och sa:"Jag tänkte att du ville nog ha den." Han är otroligt omtänksam.

Det har blivit tradition att spela något spel på julaftonskvällen och de sista åren har vi hållit oss till När då då?. Det är ett mycket roligt spel. Man spelar i lag och vi delade in oss i tre lag: två systrar, två svågrar och mormor+barnbarn. Det blev faktiskt ganska jämt, men systrarna vann en gång mer än vi andra. 

Det känns skönt att julen är över och allt återgår till det vardagliga igen. Jag minns hur min farmor bakade och lagade mat i det oändliga inför julen, men hon var alltid på gott humör och verkade inte stressad. Hon var helt lugn och visste av erfarenhet att allt blev klart till jul, och blev det inte det så var det inte världens undergång. Jag gillade hennes livsfilosofi och har försökt anamma den så mycket som möjligt. Jularna hemma hos farmor och farfar var de bästa jag upplevt. Det var riktigt gammaldags jular. Inget fattades och alla hade tid att umgås och prata med varandra. Vi barn, min syster och jag och våra två kusiner var väldigt mycket i centrum. Det såg farmor till.

När inte farmor fanns längre tog min mor över julfirandet. Hon var en duktig matmamma precis som min farmor och hon gjorde själv alla sillinläggningar, aladåber (som jag tyckte var så äckliga där de stod och dallrade), leverpastej, leverkorv och allt som man över huvud taget kunde tänka sig hörde till ett julbord. Till skillnad från min farmor var mor stressad till tusen. Inte nog med att maten skulle vara perfekt...hela huset skulle skina. Vi försökte få henne att åtminstone dra ner lite på städningen. Det var väl bättre att ta den efter jul? Nej, det gick inte! Alla köksskåp skulle skuras både in och utvändigt. På julafton var hon helt slutkörd. Hon hade ordnat en riktig Carl Larsson-jul men orkade inte själv njuta av den som vi andra gjorde. 

Både min farmor och min mor är två kvinnor som jag beundrar och har lärt mig mycket av. Den som gjort störst intryck på mig är min farmor. Hon kunde få allting att verka så enkelt och hon bekymrade sig inte om oväsentligheter. Det viktigaste för henne var familj och vänner och barn i synnerhet. Min syster och jag tillbringade alla skollov hos farmor och farfar på deras gård och jag kan fortfarande med glädje tänka tillbaka på alla tokigheter vi gjorde där. Farfar var lite mer sträng, men farmor kunde alltid hitta någon ursäkt för våra hyss. Dessutom var hon själv ganska bra på att hitta på upptåg.

Det påstås att en farmor/mormor består av fyra fjärdedelar.......en fjärdedel förälder, en fjärdedel lärare, en fjärdedel bästa vän och en fjärdedel medbrottsling. Den beskrivningen passar perfekt in på min farmor.

Lucka 6

Grattis Tomten!

Idag är det tomtens namnsdag eller åtminstone det helgon som vår moderna jultomte har hämtat inspiration från. Nikolaus och Niklas finns i almanackan den 6 december efter den helige biskopen Nikolaus som levde på 300-talet i Turkiet. Han är barnens och sjöfararnas skyddshelgon och redan på medeltiden firades hans dag med att barnen fick Nikolausgåvor. Traditionen finns kvar i Nederländerna och där är det Sinterklaas som kommer med gåvor. Han följde med holländska emigranter till Amerika och blev våra dagars Santa Claus.

Det finns många uppgifter om Nikolaus liv, men de är ofta av legendarisk karaktär. Men det anses styrkt att han funnits. Han blev ärkebiskop och under förföljelserna mot de kristna fick han sitta i fängelse. Han blev framför allt känd för sin givmildhet och för att han aldrig framhöll sig själv som givaren. När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga. Han är omtalad för att ha utfört mirakler. Det berättades också att han kunde befinna sig på flera ställen samtidigt. Det stämmer ganska bra in på Jultomten också. 

Namnet Nikolaus är ursprungligen grekiskt. Namnet har hittats på runstenar från sen vikingatid och blev ett vanligt mansnamn under medeltiden. Varianten Niklas dök upp i Sverige på 1600-talet och det var väldigt populärt på 1970-och 80-talen då många småpojkar fick det namnet.

Nisse eller Nils kommer från Nikolaus. Från början uttalades namnet Nikolaus, men så småningom blev formen Niclis vanligare och med tiden blev det Niels och Nils. Smekformen Nisse är känd från 1300-talet och på 1600-talet börjar man höra talas om nissen som gårdstomte. Nisse har med tiden fått fler betydelser. Det används i betydelsen lärling t.ex. smörgåsnisse. Om det blir fel i en tidning är det tryckfelsnisse som får skulden. Även om Nils hör ihop med Nikolaus så fick namnet en egen dag 1901, nämligen den 8 oktober.