Knäppa knappar

Det är två ganska lika ord.....bara två prickar som gör skillnaden.....och den är stor. Knapp kan ju både betyda nästan inget alls eller en knapp man syr i ett plagg. Knäpp står för något som är lite udda eller en uppmaning att knäppa. Det går att knäppa knappar eller knäppa med fingrarna i luften för att påkalla uppmärksamhet. Egentligen är det två väldigt användbara ord som passar in i många sammanhang och i många ordkombinationer.

Man kan göra knäppa saker med knappar. De behöver så klart inte vara knäppa men i varje fall lite annorlunda.

En bäddsoffa ska få flytta med till lägenheten, och den ska placeras i mitt nya syrum. Då kommer knappmattan att hamna framför den. Även om jag inte har en aning om hur min nya lägenhet kommer att se ut, så har jag redan börjat möblera den inne i mitt huvud. Det spelar ingen roll om det inte blir så när jag äntligen kommer på plats. Jag älskar ju att möblera om och "tankemöbleringen" är inte lika arbetsam som en verklig.

Knappar har alltid fascinerat mig och jag har flera glasburkar, pappkartonger och lådor med småfack som jag sparar knappar i. En del har legat där i en väldans massa år, men helt plötsligt så kommer jag på att jag behöver något i den stilen, och då är det väldigt enkelt att bara leta i mina lådor. 

Innan jag slänger ett gammalt plagg så "slaktar" jag det...dvs. jag sprättar bort knappar, blixtlås och ifall där finns lite kul märken på plagget. Ibland tar jag tillvara på tyget också, men då klipper jag först sönder plagget i de olika delar som det sytts ihop av. På så sätt tar det mindre plats att förvara. Det finns så mycket fina material i äldre kläder och det är synd att låta det förfaras. På loppis har det faktiskt hänt att jag har köpt ett plagg enbart för att det hade så tjusiga knappar. Det blir betydligt billigare än att gå till sybehörsaffären och köpa dem där. En gång fick jag för mig att jag skulle göra en inventering bland mina knappar, men när jag kom till 7000 gav jag upp. Jag konstaterade bara att jag hade väldigt mycket knappar.

Kanhända att någon tycker mitt knappintresse är knäppt, men det är knappast något jag tänker på.

I tvättstugan

Idag används mobilen till i stort sett allting.  Än så länge går det faktiskt att ringa med den också. Man kan koppla sitt hemlarm till den, låsa upp ytterdörren och en hel del annat. Jag vet inte om allt är så nödvändigt. Alla nyheter gör inte livet lättare. 

Häromdagen kom en annonstidning med bl.a.tvättmaskiner. De maskiner som har wifianslutning kan kopplas till en smart app och med den går det att starta maskinen när man t.ex. sitter på jobbet. Då måste man förstås ha kommit ihåg att "ladda" maskinen innan man åkte hemifrån på morgonen. 

Maskinen kan även meddela när den är klar genom att skicka ett meddelande på mobilen eller spela en liten trudelutt. Naturligtvis måste det vara en melodi med tvättanknytning. Jag kom att tänka på en sång som spelades mycket när jag var barn; nämligen Den vackra tvätterskan, där de första raderna lyder: Har du träffat den vackra Nina? Hon hör hemma i Portugal. Hon gör skjortorna dina fina när hon tvättar i Setubal. Men den uråldriga melodin går kanske inte att koppla ihop med en modern app.

Det går även att prata med maskinen. Några direkta samtal var det inte tal om, utan det var mer att  maskinen gavs lite information, som gjorde att den sen funderade ut hur den skulle agera. Man kunde berätta hur pass smutsig tvätten var och ifall det handlade om speciellt känsliga material. Jag förutsätter ändå att det inte går att slänga in ylletröjor och lakan om vartannat. 

Vissa maskiner går att koppla till en högtalare. Då går det bra att lugnt sitta kvar i soffan och berätta för tvättmaskinen att nu är det dags att starta. Det fungerar klart lika bra att säga det till någon annan i familjen. För det behövs varken högtalare eller app.

När jag tänker efter så undrar jag hur pass mycket hjälp man egentligen har av de här nymodigheterna. Jag efterlyser i stället någon som sorterar min tvätt, lägger den i maskinen, doserar tvättmedlet och väljer program och när tvätten sen är klar hänger upp det som ska dropptorkas och stryker det som behövs. Trycka på startknappen och stänga av maskinen kan jag själv göra. Det är det minsta jobbet.

Sov du lilla vide

Jag försöker att sätta mig vid symaskinen så ofta jag hinner, men numera är det inga balklänningar jag syr. Det blir mindre saker som går fortare. Jag har fått många beställningar på allt mellan himmel och jord under årens lopp. Den mest udda beställning jag nånsin fått kom från Luxemburg för en tid sedan. Zoé undrade ifall mormor kunde sy en sovmask till hennes docka. Hon har själv en mask när hon ska sova och jag fick se ett foto på den.

Rosie, som dockan heter, behövde en liknande för att kunna sova. Katarina mätte Rosies huvud och sen fick jag veta att det var bra om jag sydde den i ett "fluffigt" tyg. Zoés mask var regnbågsfärgad men något sådant hittade jag inte i mitt förråd. Men rosa är alltid ett säkert kort, så jag klippte till en mask i rosa teddy. Jag broderade ögonlock och fransar och satte fast ett gummiband, så den skulle sitta kvar på huvudet även om Rosie sov lite oroligt.

När allt var klart skickade jag iväg den. Tyvärr gick det med snigelpost och det har varit en lång väntan. Men igår kom den äntligen fram. Sovmasken provades med en gång och den passade perfekt. Jag fick även se ett foto på "flickorna"i sina masker. Nu kan de i varje fall sova gott om nätterna. 

Accessoarer

Jag skrev i förra veckan om trädgårdskläder men jag glömde alldeles bort accessoarerna. De är minst lika viktiga. Nu menar jag inte planteringsspade, sekatör och räfsa utan handskar, hatt och handväska. Jag vill gärna se lite ladylik ut när jag kryper runt bland ogräset. 

Tyvärr har jag ingen så tjusig blomhatt som Hanna, men Katarina skickade mig en keps med Luxemburgs vapen på och den är riktigt snygg. När det nu inte går att träffas håller vi kontakten med mail, paket och videosamtal i stället. Det ska bli skönt när det blir någorlunda som vanligt igen. 

Jag planterar alltid en del perenner varje år och har i regel blommor i blomsterlådor och krukor. Då gäller det att serva med vatten. Vi har en ganska lång slang som jag kopplar i vattenutkastet, men jag blir ändå tvungen att koppla till ännu en slang för att nå alla växter. Ett tag hade vi bevattningsförbud och då var det vattenkanna som gällde. Inte vet jag vad det är som far i alla slangar jag tar tag i. Jag måste ha magiska fingrar för de blir som levande ormar. Att använda dem går hur lätt som helst, men när de ska snurras ihop för att hängas tillbaka på sin plats trilskas de nåt enormt. 

Jag har länge gått och sneglat på de här expanderbara slangarna och nu slog jag till och inhandlade en. Den var så fint inrullad och låg i en liten plastväska. Slangen var 10 meter men när den sträckte ut sig i hela sin längd blev den 30 meter. Helt perfekt! När jag vattnat klart och stängt av vattnet krympte den ihop till sin ursprungliga längd. Jag försökte rulla ihop den och trycka ner den i väskan, men det klarade jag inte av. Jag gissar att det gjorts maskinmässigt från början, så jag gav upp och fäste en sladdklämma om den i stället och hängde upp den. Det gick lika bra. 

Men vad skulle jag då göra med väskan? Jo, det var en perfekt trädgårdsväska märkte jag. Där fick jag plats till trädgårdshandskar, mobil och en flaska vatten. Den här lilla väskan bär jag nu med mig runt i trädgården. För en del år sedan var det ett modehus som tillverkade röda plastväskor i stil med de kassar man köper i matbutiken. Något år senare plagierades IKEA:s blå väska. Jag undrar hur länge det dröjer innan min lilla trädgårdsväska kommer att visas på catwalken.

Omoderna prylar

Nu är min diskmaskin inkopplad och fungerar perfekt. Det är stor skillnad på redskap man använde i hushållet förr och nu. De vi har nu är så praktiska; man behöver knappt anstränga sig det minsta. I regel trycker man bara på en knapp och sen är det klart. Men jag tycker att det som användes förr är så charmigt. Det vore synd om allt sådant bara försvann. Inte för att jag skulle vilja vara beroende av dem igen, men de är vackra att se på. Tänk bara så fint målade många redskap var och det låg mycket arbete bakom. Idag köper vi det vi vill ha i butiken och de är ärligt talat ganska tråkiga till utseendet. När vi flyttade in i vårt hus 1973 satte vi in mörkgrön spis och kylskåp. Väldigt snyggt! Vad jag inte då visste var att alla kletiga fingrar syntes tydligt på dörrarna. När de hade tjänat ut skaffade vi oss nya vitvaror i just vitt. Så mycket enklare att hålla i ordning.

Jag har en del saker som jag ärvt, och de vill jag gärna kunna se varje dag. På en hylla ovanför affärsdisken i köket står min mors gamla våg, ett klappeträ som man använde vid tvätt, min farmors kopparkittel och köttkvarn. På väggen hänger skäkteträn. Dessa två är s.k. "fästmögåvor". Det är därför de är så fint målade. Det som har initialerna GN har tillhört min mans farmor.

På den vänstra bilden syns först en sikt och där under ett skäktetrå. Till skillnad från de två andra som är så fint dekorerade, så har detta använts vid linberedning. Den högra bilden föreställer en mycket utsirad nötknäckare.

Ännu en våg, men den har varit min svärmors liksom mjölkkannan och kaffekvarnen.

Lerkrus i olika modeller och storlekar pryder sin plats.

Gamla plåtburkar har alltid så fina mönster. Ja, även nytillverkade är mycket dekorativa. Jag tog bort dörrarna till ett av mina köksskåp, så att burkarna skulle synas. De använder jag till all slags torrvaror. I kryddhyllan ovanför spisen står de minsta burkarna fyllda med kryddor. Jag tycker att man ska använda alla saker som står framme, om det finns en möjlighet till det. 

Saker som inte fungerar

När jag tryckte på startknappen till diskmaskinen häromdagen hände ingenting. Den var helt död! Vad hade hänt under natten? Dagen före fungerade den alldeles utmärkt. Sådana incidenter kan få mitt humör att rasa katastrofalt. Jag såg framför mig högar av odiskade tallrikar på diskbänken. Jag hade nämligen inga planer på att agera "diskmaskin". En icke fungerande diskmaskin i huset betyder alltså papptallrikar och engångsbestick. Det är möjligt att det gick lika bra att diska för hand förr i tiden. Men det var då det! 

Ännu längre tillbaka så lagade man mat över öppen eld. Ingen har väl nånsin kommit på tanken att slänga ut spisen bara för det? Visst har vi gått delvis tillbaka till att laga mat över öppen eld...nämligen grillningen. Men det gör vi inte varje dag. 

Samma sak gäller för dammsugaren. Jag tror faktiskt att det finns en dammsugare i de flesta hushåll fastän det fortfarande går att köpa sopkvastar. Vi måste följa med i utvecklingen. 

Mycket är annorlunda mot förr...på gott och ont. Det går inte att jämföra då och nu rakt av. Det var ett helt annat levnadssätt förr. Jag tycker inte man tvunget måste skaffa sig alla nymodigheter som kommer ut på marknaden men det finns vissa saker som inte fanns förr och som idag är helt livsnödvändiga. Förutom det ovanstående räknar jag även in kylskåp, frys, tvättmaskin, TV, mobil och dator. 

Och vi får inte glömma bilen! Alla är kanske inte överens med mig om att det är livsviktiga grejer, men för mig är det så och vi har så olika behov så det går inte att säga vilket som är rätt eller fel.

På tal om min diskmaskin. Det var tydligen ett kontaktfel, för när Ulrika tryckte länge och väl på startknappen började den ta in vatten. Nu var det inte första gången som den strulade och maskinen har några år på nacken, så vi beslöt att införskaffa en ny. Den står nu mitt på köksgolvet, som en liten extra köksö, och väntar på att bli inkopplad i morgon.

Ett trevligt utflyktsmål.

Vinrankan som vi planterade i höstas överlevde inte vintern. För en månad sedan tog jag kontakt med plantskolan där vi köpt den. Personalen tyckte jag kunde vänta ett tag och se om den vaknade till liv, annars var det bara till att fotografera den och visa upp fotot så skulle jag få en ny planta. Jag har tittat till växten varje dag men den har sett lika livlös ut hela tiden. I fredags bestämde jag mig för att nu var det slutväntat så jag åkte iväg till butiken. De som jobbar där har så många kul dekorationsidéer. En del går faktiskt att genomföra hemma, men de flesta är så extrema att de bara passar på speciella platser.

Det första man ser när man svänger in på parkeringen är en bil där "någon" ligger under den och försöker reparera den.

Jag tror inte det är mycket lönt, för den ser ganska risig ut, men blommorna trivs i den.

Här säljs inte bara växter utan det finns även en liten loppis med gamla möbler och annat krafs. Jag älskar att gå och botanisera bland sådana grejer. Alltid hittar jag något som jag egentligen inte behöver. Fast en gång hade jag tur och fick tag på ett bord som passade så perfekt till min hallspegel. Det var utsirat med knoppar både här och där och det verkade nästan som de två möblerna hörde ihop.

Plantskolan säljer även mycket inredningsdetaljer för trädgården och det är riktigt svårt att inte köpa med sig något hem.

Att sitta i gröngräset får en helt annan innebörd när man ser den här gröna skönheten. Det går bra att slå sig ner där och lyssna på musik från ett "självspelande" piano.

Lucka 10

Hjulet

På 5 500 år gamla lertavlor från Mesopotamien, nuvarande Irak, ser man för första gången en avbildning av ett hjul. Det är en drejskiva som används för att tillverka keramik. Därför anser en del forskare att hjulets ursprung inte har med transport att göra, medan en del håller fast vid att hjulet skapades för att lättare kunna förflytta människor och varor. På bilder inhuggna i sten för 5 200 år sedan ser man stridsvagnar med hjul. Det har även dykt upp bilder från samma tid i norra Kaukasus och i Centraleuropa. Man är alltså inte riktigt säker på i vilken kultur hjulet uppfanns. 

Det har uppfunnits många användbara saker av svenskar. Den mest berömde uppfinnaren är nog Alfred Nobel, som faktiskt är skåning. Han föddes i Östra Nöbbelöv. Idag är det Nobeldagen med prisutdelning och stort firande.

Något som nog inte är lika känt är det att Alfred Nobel även delvis var inblandad i en uppfinning med hjulanknytning. Han var med och finansierade Sveacykeln. Det var bröderna Ljungstöm som konstruerade en cykel som trampades upp och ner i en pumpande rörelse i stället för runt en axel. Den började säljas 1894 och hade fem växlar. Försäljningen var inte stor och cyklarna tillverkades bara några år. 

Ännu en svensk uppfinning med hjul är rollatorn. Den uppfanns av en kvinna, Anna Wifalk, som fick polio som ung och hade svårt för att gå. Det var slitsamt för axlarna att gå med käppar och då kom hon på den här utmärkta uppfinningen som förenklat livet för så många, både unga och gamla.

Vi kan konstatera att hjulet är en utmärkt uppfinning som används till mycket.....från babystadiet och så länge man lever.

En ligg och sittvagn är bekväm....inte minst för föräldrarna. 

Det är inte bara människor som kan ha hjälp av hjulen. Santos gillade att lifta under barnvagnen när Katarina var ute på promenad med Zoé.

När den lille krabaten växt och blivit stor nog att träna på att gå är en gåvagn perfekt, en rollator i miniatyr. 

Nästa steg blir nog trehjulingen 

och senare en cykel med två hjul. 

Många barn är inte så gamla när de får sin första cykel och då behövs oftast stödhjul. Min första cykel var grön. Mina föräldrar köpte den begagnad och den var egentligen en aning för stor, men det löste sig genom att sätta sadeln på en böjd mojäng. Då kunde jag sitta och ändå nå ner till pedalerna. Min första nya cykel fick jag när jag fyllde 10 år och den var röd. Jag minns att när jag vaknade på morgonen stod cykeln bredvid min säng. Vilken lycka!

Att fylla 15 är ännu en milstolpe i livet. Då får man köra moped. Jag har aldrig ägt en sådan och aldrig kört någon heller, men Göran sparade ihop till en egen moped när han fyllt 15.

Det som de flesta nog ändå ser mest fram emot är att få ta körkort. Idag får man börja övningsköra när man fyllt 16 år. Rasmus har övningskört några månader och han tycker det är kul. Snart blir det min tur att ringa honom när jag vill bli skjutsad någonstans i stället för tvärtom. Det ser jag fram emot.

Tråd

Veckans ord i Sannas fotoutmaning är TRÅD. Det är något som fascinerar mig väldigt mycket och jag kände att jag ville vara med den här veckan. Klicka på länken och se vad andra skrivit om tråd.

Mode och sömnad har gått som en röd TRÅD genom hela mitt liv. Min mor var skicklig på både maskinsömnad och all slags handarbete, och det smittade av sig på mig.

Som tonåring ville jag bli modetecknerska, men på den tiden bestämde föräldrarna det mesta och jag fick satsa på ett annat i deras ögon "säkrare" yrke. Som vuxen tog jag revansch och utbildade mig på Tillskärarakademin i Köpenhamn. Där fick jag lära mig att rita mönster efter personliga mått. Det är väldigt viktigt när man sen lägger mönstret på tyget att det ligger i TRÅD-riktningen, vilket alltid markeras med en pil.

För många år sen var Twiggy en berömd fotomodell. Hon var TRÅD-smal. Riktigt så smal var inte jag, men jag har sparat en av mina gamla klänningar och även om provdockan är inställd på minsta modellen så går det inte att dra upp blixtlåset.

Jag tillbringar så mycket tid jag nånsin kan i mina syrum. När en syfabrik här i samhället flyttade sin tillverkning utomlands köpte jag upp en stor del av deras TRÅD-förråd. Det är inga små TRÅD-rullar utan rejäla doningar på ibland upp till 10 000 m. Jag har sytt upp mycket av lagret, men jag tror nog att jag klarar mig i åtskilliga år framöver. Det sägs att det är bättre att vara brödlös än rådlös, men jag anser att det är lika viktigt att inte vara TRÅD-lös.

Var ska jag sova i natt?

Ja, det är inte jag som har det problemet utan Zoé. Det ser ut att bli lite trångt med alla gosedjur. Hon påminner väldigt mycket om sin mamma. Katarina älskade också gosedjur och dockor och varje kväll innan hon skulle lägga sig var hon naturligtvis tvungen att natta alla sina kompisar. De bäddades ner i docksängar, korgar, lådor och plastburkar beroende på storlek. Hon bäddade åt dem i TV-rummet, så det var inga problem för henne själv att ligga i sin säng.

Där följde bara "ljuse nalle" med. Han skymtar på första bilden också där han ligger på mage överst i högen. Många av gosedjuren är faktiskt de som Katarina hade när hon var barn. Bamse var en stor favorit, och därför målade jag en tavla till henne med Bamse och hans vänner. Den hänger nu inramad över Zoés säng.

När Zoé föddes sov hon första tiden i den mangelkorg som även jag sovit i som bebis. Hon var den 10:e bebisen som låg i den.

 Jag har bränt in alla namn och årtal i botten på korgen och nu tar Katarina hand om den tills den behöver användas igen. När den skickades till Luxemburg var inte Zoé född därför finns inte hennes namn och årtal med, utan det har Katarina fått sätta dit. 

Den gula klädseln sydde jag när det var dags för Rasmus ankomst.