Räck lång näsa åt Jante

Du ska tro att du är något för då blir du någon.

Med ett bra självförtroende klarar man sig långt. Ifall man då träffar på någon som vill förminska eller få en att känna sig värdelös har de inte så stor chans att lyckas. 

Nu blev det kveller

Ibland känner man för att dra ner luvan över ögonen. Den känslan signalerar att något inte är riktigt ok, och då är det bättre att ta en paus. Som pensionär måste man inte vara lika effektiv alla dagar om man inte vill. Många gånger var det enklare när man jobbade för då var det alltid bestämda arbetstider och helgen var arbetsfri. Numera är det flextid som gäller, och det passar mig utmärkt. Fast ibland tänker jag inte på att orken och uthålligheten inte är lika stor idag som för 20 år sedan. När jag håller på med något kul glömmer jag ofta bort både tid och rum, och sen kommer det surt efter. 

Jag gillar att skriva upp allt jag ska göra, och sen stryka efter hand som det är avklarat. Den gångna veckan har jag fått sudda och ändra om i kalendern stup i kvarten, för inget av det jag planerat in har blivit gjort. Det mesta har flyttats fram till i morgon eller nästa dag eller nästa. Och tänk....världen har inte gått under för det! 

Jag lyfter lite försiktigt på luvan och ser att det börjar ljusna.  Till helgen går vi över till sommartid. Att vi börjar närma oss våren brukar alltid pigga upp. Jag kan nog snart lyfta helt på mössan.

Hahaha!

Skratt är den bästa kaloribrännaren.

Helt underbart ifall det är sant! Då slipper man att räkna några kalorier. Det enda man behöver tänka på är att ha roligt.

Steg för steg

Vi har väldigt mycket mossa i vår gräsmatta, så vi köpte hem trädgårdskalk för att slänga ut på den. Vi har en vagn som kalken kan hällas i och sen är det bara till att trava fram och tillbaka på gräsmattan. Det föll på min lott. Då hade det varit kul och haft en stegräknare som kunde talat om hur flitig jag var. För en del år sen fick jag ett aktivitetsarmband av min son. Det var spännande att se hur många steg jag gick varje dag, och jag tror faktiskt att bara det att jag kunde se resultatet gjorde att jag gick mer än annars. När jag kommit upp i 10 000 steg vibrerade armbandet och då kände jag mig väldigt nöjd. Efter ett tag gick det sönder och jag provade med någon app på mobilen, men det var inget jag fastnade för alls.

Jag minns den första stegräknaren jag hade. Det var en engångsräknare, så när batteriet tog slut var det bara att kassera den. Då var jag så biten av det att jag åkte iväg och köpte en ny. Väl hemma igen plockade jag ut den ur kartongen och nu började eländet. Den skulle ställas in så den visade rätt! Det fanns med ett litet häfte. Det var MANUALEN. Bara ordet ger mig kalla kårar. Inte nog med att häftet var litet, texten var skriven i typsnittet Mindre flugskit, så jag fick skriva ut instruktionerna från nätet i stället så jag inte skulle vara helt chanslös. Först skulle allt nollställas, så att siffrorna började blinka. Jag är lite otålig och läser lite halvdant när det gäller den här typen av litteratur, så innan apparaten var nollställd hade mitt blodtryck höjts avsevärt. Men döm om min förvåning när jag sen lyckades ställa in nästan alla moment utan besvär.

Det fanns en plus och minusknapp på baksidan där man kunde ställa in steglängden. Jag gick 25 steg och kollade. Den visade allt annat än 25, så jag ändrade på baksidan och gick igen. På nätet hade jag läst att man räknade ett steg som ca 60 cm och det värdet hade jag klart matat in. Det fanns en bild med på hur man skulle mäta det hela. Det såg ut som nåt från en danskurs med hoppsasteg som man kan se folkdansare göra. Jag mätte min steglängd och den var då inga 60 cm. Vet inte om man kan säga att jag stegar, snarare trippar. Till sist var den ändå inställd på allt som gick att ställa in och den blev flitigt använd.

Jag har fått gjort nya inlägg, men det ena måste justeras för jag har fortfarande ont i foten när jag går. Så fort det rättats till ska jag börja promenera mer regelbundet igen. Någon mer stegräknare blir det nog inte för min del. Jag har lite dålig erfarenhet av den typen av mojänger. Det ska vara lätt att använda annars tappar jag intresset. Jag skulle kanske satsa på en kulram?

Vårdagjämning

Sent igår natt var det vårdagjämning, men jag föredrar att fira det idag den 21 mars. Äntligen! Nu kan vädret bara bli bättre. Även om det blir något litet bakslag med snö eller annat elände, så vet vi ju att det blir inte så långvarigt. Solen har varit framme lite och temperaturen har stigit rejält. Det känns nästan som vår i luften. Det dröjer inte särskilt länge tills skogen är full av vitsippor. Nu kan jag väl ångra att jag inte var mer energisk i höstas och planterade en massa lökväxter. Jag får kika hos grannen och beundra blommorna där i stället.

Jag har alltid önskat mig en medelhavsträdgård med lite annorlunda växter. Det har inte varit möjligt eftersom jag inte haft någonstans att vinterförvara de ömtåliga växterna. Nu har jag det; nämligen det nya förrådet. Där finns tre stora fönster som släpper in rejält med ljus och det går även att sätta på lite värme där inne. Det påstås att medelhavsträdgårdar är lättskötta. Nu vet jag inte om lättskött betyder samma sak för alla, men det lär jag få reda på i fall jag skaffar mig en sådan trädgård någon gång. Trädgården har man för vila och avkoppling och inte bara för att arbeta i.

Jag såg ett trädgårdsprogram där det var små "rum" lite varstans så man kunde sitta ner och hålla siesta. Dessutom var det så charmigt med lite olika halvsjabbiga saker här och där. Programledaren sa att det måste vara något fult för att man skulle kunna se det vackra, och det ligger nog en hel del sanning i det. En helt perfekt trädgård kan ofta verka opersonlig.

När jag tänker efter så har nog mitt hem lite av medelhavsstämning över sig. Det är någorlunda lättskött. Jag kan sitta ner och hålla siesta lite var som helst i huset, och gör det också. Jag blandar gamla och nya saker hej vilt i inredningen, vilket säkert inte tilltalar alla. Men som sagt, det måste vara något fult för att man ska se det vackra. Mitt hem är inte perfekt; alltså måste det vara väldigt personligt, och det är så jag vill ha det.

Alf Henrikssons dikt säger allt om hur jag känner inför våren.

Den största helgen på året är den

då det ljusnar så mycket i huset

att man kan äta sin middag igen

utan att tända ljuset.

Kvinnor kan

Det är ett uttryck som jag alltid har gillat. Idag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen när det kommer på tal, men i början var det lite mer provocerande. Nu vet vi, och har egentligen alltid vetat, att kvinnor kan klara av många saker som förr räknades som "karlgöra". Precis likadant som att män kan arbeta inom många yrken där det förr bara anställdes kvinnor, som t.ex. inom barnomsorgen. Det är bra att den här uppdelningen av mans-och kvinnoyrken har luckrats upp. Jag tycker det är kul att prova på sånt som Göran alltid har gjort tidigare, även om jag måste erkänna att det kanske inte går lika snabbt när jag gör det. Slutresultatet är åtminstone helt godkänt. Jag var mäkta stolt när jag målat klart tak och väggar i ena rummet i förrådet.

Nu var det dags för golvet. Först skulle det spacklas. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag. Det är nog som att lägga make up. Man stryker på lite underlagskräm innan den översta färgen ska målas på. Visserligen spacklar jag mig inte lika mycket nu som när jag var ung, så jag är inte direkt rutinerad. Det blir lite färg på ögonfransarna och ibland lite läppstift. Det var lättare att måla sig förr när man hade alldeles slät och fin hy, och ögonlock som inte låg i veck ovanför ögonen.

Men tillbaka till golvspacklingen. Göran visade hur jag skulle göra och det var inte megasvårt, men det blev kanske inte så jämnt. Dessutom tyckte jag inte det var speciellt kul....inte lika kul som att måla. Till slut tog han över jobbet och jag tittade på. Det fungerade bättre.  Det andra rummet i förrådet är tre gånger större och jag tror nog det är bäst att han visar hur man spacklar ett stort golv också.

Snart vardagsmat?

Vi kan läsa om terordåd nästan dagligen. Vad är det som gör att en del människors hjärnor slutar fungera helt? Jo, fungerar gör de på så vis att de kan fundera ut sattyg. Varför inte i stället använda all den kreativiteten till något vettigt? Det verkar som sådana här tilltag smittar av sig och gärna kommer i klump. Helt lugnt lyckas det dock aldrig bli mellan gångerna.

Även lilla Åstorp vill tydligen vara med på ett hörn. I lördags började två gäng bråka och slåss utanför en matbutik i centrum. Vittnen berättade att de hade sett både basebollträn och hagelgevär. Det kom många polisbilar hit och en del gator stängdes av. En person hade visst blivit skadad och någon körde in vederbörande till lasarettet i Helsingborg innan polisen dök upp. Då fick beväpnad polis stå där och vakta sen ifall det skulle dyka upp fler bråkstakar.

Så mycket personalresurser och pengar som går åt för sånt här ofog! Alla ljuger och skyller på varandra och den här typen av brott klaras aldrig upp. Nu är klart inte detta som hänt i Åstorp till närmelsevis lika allvarligt som det på Nya Zeeland och i Holland, men det är illa nog.

Den hemlige kocken

Jag har nu fortsatt på målningen inne i vårt blivande förråd. Det var dags för en sista strykning av tak och väggar i det minsta rummet. Nere i källaren stod en oöppnad femlitershink med vit golv-och väggfärg. När jag fått av locket såg det väldigt mysko ut. Det liknande nästan kall ärtsoppa. Ni vet när ärtorna åkt till botten och det ligger ett halvgenomskinligt lager av spad överst. Under det här spadet borde det finnas vit färg. Ärtsoppan är lätt att röra runt i för jag brukar aldrig ha några stora mängder, men fem liter bär respekt med sig. Det fungerade nog inte att röra runt med en liten matsked utan det fick bli rejäla doningar.

Tungt kommer det att bli, hann jag tänka, innan Göran plockade fram ett superbra hjälpmedel. Det var en lång metallstång med någon slags cirklar fram. Han monterade den på sin borrmaskin och vips hade det blivit till en färgvisp, som var förvillande lik min elvisp, men betydligt större. Så enkelt det gick! Det skvätte visserligen en del, men snabbt gick det. Ska man nån gång ha en jättestor fest och behöver vispa mycket grädde är detta att bra tips.

Jag orkade inte släpa den här tunga hinken uppför källartrapporna, så vi hade tagit fram en mindre som jag kunde hälla över en del färg i. Då plockade Göran fram ännu ett hjälpmedel som jag inte trodde hörde till i ett snickarrum....en soppslev! Jag såg med en gång att det var min gamla soppslev. Jaså, det var här den hade hamnat? Det var bara till att sleva över färgen i den mindre hinken och nu var det inga problem att bära upp den.

Med de kocktalanger som Göran besitter förutsätter jag att han står för matlagningen idag.

Positivt tänkande

Hittills har du överlevt 100% av dina sämsta dagar, och det har gått bra.

Om man tänker så är ju en halvdålig dag rena barnleken. 

Okänd visa av Evert Taube

Alla har nog någon gång hört Everts visa om den glade bagaren från San Remo stad, men jag tror inte det är så många som vet att han även skrivit en visa om den glada bagerskan från Luxemburg. Om ni trycker på helskärmsläge så ser ni henne bättre. 

Fel igen

Synd att det inte gick att oddsa på vädret, för då hade jag kammat hem lite kosing.... eller kanske inte. Det är nog fler än jag som inte har nåt större förtroende för SMHI så oddsen var nog inte så höga. Eftersom det skulle storma något otroligt i fredags eftermiddag gav vi oss av till färgbutiken tidigt på morgonen, för att vi säkert skulle kunna komma hem helskinnade. Det regnade hela tiden och jag såg ut som en dränkt katt när jag satte mig i bilen efter alla inköp.

Pågatågen på sträckan Åstorp-Helsingborg bl.a. var inställda och det var ordnat ersättningsbussar i stället. En del skolor bestämde att eleverna fick sluta tidigt så de skulle hinna hem innan "orkanen" satte igång. Det blev inget av prognosen den här gången heller. När jag tittade ut på våra flera meter höga cypresser så vajade de lite lätt, men det var allt. Hos oss stämde väderprognosen inte in alls, och det är jag naturligtvis inte ledsen över.

Mars är en lite lurig månad, för det kan komma alla slags vädertyper i en enda salig röra. Man får ta det som det kommer. En månad ska jag väl kunna stå ut, för sen lurar våren bak knuten. Jag har tusen och en idéer om vad jag ska förnya i trädgården. Kanske bara bra att jag får lite betänketid, för risken är annars stor att det blir för mycket helt omöjliga idéer jag fastnar för. Ibland behövs det lite funderande fram och tillbaka där man får fantisera hur saker och ting kommer att bli. Många gånger är jag nog lite naiv och tror att allt går att genomföra. Då är det bra att ha Göran som en slags bromskloss. Han är mer realistisk än vad jag är och kan se vad som verkligen är genomförbart. Fast det har hänt att jag efter hårda förhandlingar fått genom idéer som han från början dömt ut. Jag är nämligen envis som en "väggalus".

Det ska vi fira

Livet är en fest. Hitta en passande klädsel.

Alla dagar känns helt klart inte som särskilt festliga, men det gäller att själv hjälpa till och bättra på de där långrandiga och tråkiga dagarna. Med lite fantasi och en positiv inställning kan t.o.m. den tristaste dag bli helt acceptabel.

Håll i hatten

Idag varnas det för vindar som kan nå orkanstyrka. Enligt SMHI ska det starta någon gång vid middagstid. Än så länge är det kav lugnt, men det är klart bara förmiddag. Jag är ändå lite skeptisk till det hela. Det varnas för det ena ovädret efter det andra stup i kvarten och det blir bara pannkaka av alltihop. Hur kan prognoserna vara så fel? Det är säkert inte det lättaste att förutsäga hur vädret ska bli, men nog tycker jag att det blir fel lite väl ofta. Att vara beredd på något och kunna förbereda sig för att klara av det som ska komma är alltid bra, men när det nästan aldrig blir det skräckscenario som det varnats för, så är det lite svårt att ta varningarna på allvar. Man kommer osökt att tänka på Peter och vargen.

Jag har ingen aning om hur höga oddsen för att SMHI ska ha rätt idag är, men jag chansar och sätter pengarna på lite "vårvindar friska" i stället för orkan.

Onyttiga luncher

Min mor var väldigt noga med mathållningen. Hon lagade alltid husmanskost från grunden och det var jättegott. Hon var inte rädd för att testa nya saker och hon lagade rätter som jag aldrig skulle drömma om att ge mig på. Dels för att de tog så oändligt lång tid att göra och sen tror jag att man måste ha lite handlag också. Min syster ärvde mors mattalanger och jag fick hennes sytalanger. Rättvist!

Jag har faktiskt också varit väldigt noga med att laga nyttig mat och servera på bestämda tider så länge barnen bodde hemma. Nu när vi är bara två personer, som inte har några arbetstider att passa, har vi ruckat en hel del på mattiderna. Vi utgår alltid från frukosten. Den bestämmer tiden för dagens övriga måltider. Sover man till halv 9 och äter frukost fram emot 10 går det knappast att servera lunch vid 12. Man måste hinna bli hungrig mellan måltiderna. Det bästa är när Rasmus sover över här och jag ska skjutsa honom till skolan på morgonen. Då är jag uppe med tuppen. Ja, såvida tuppen tar sovmorgon och inte börjar gala förrän halv 7.

Middag äter vi alltid på kvällen och har gjort i alla år nästan samma tid. Lunchen är lite mer flytande...inte till konsistensen utan tidsmässigt. I tisdags t.ex. när vi var och veckohandlade hann vi inte hem innan lunch så det fick bli en semla och kaffe på ett café. Igår var vi ute i ett annat ärende och då råkade också lunchtiden närma sig, så vi bestämde oss för att köpa varm korv med bröd. Det smakade inte alls illa. Idag är jag inbjuden till min grannfru på elvakaffelunch och då serveras säkert frallor med ost och marmelad.

Göran kanske är lite nyttigare och letar fram nåt ur kylskåpet.

I morgon är det dags för en utflykt igen. Vi behöver mer färg och det känns alltid  bra att ha allt material hemma när det är dags att sätta igång. Vi ska åka iväg så tidigt som möjligt, men jag antar att det ändå drar ut på tiden fram emot lunch. Eftersom det är fredag måste vi klart lyxa till det. Ett besök på Burger King hade inte varit så dumt.

Halvt firande

Igår var det semmeldagen och även pannkakans dag. Vi firade gårdagen till hälften, kan man säga. Tidigt på förmiddagen åkte vi iväg till Väla för att veckohandla. Det finns en matbutik där som jag gillar och resten tar jag på köpcentrat i Hyllinge. Jag föredrar att åka först till Väla för det ligger längst bort och sen dra mig hemåt. Risken är annars ifall jag tar omvända rutten att när jag äntligen hamnar ute på Väla är jag så trött så jag skippar en del affärer. Det blir klart billigare, men då måste jag ändå bara åka dit en annan dag och det är inte alls effektivt. Jag har bara 10 minuters körväg till Hyllinge men till Väla tar det minst det dubbla. Tid är pengar...även för en pensionär.

Välahandlingen klarades av snabbt och sen gav vi oss av till Hyllinge. Det var nästan lunchtid när vi kom fram, så det kändes att man behövde något att tugga på. Vi beställde var sin semla och en kopp kaffe. Kanske inte världens nyttigaste lunch men väldigt god.  Efter den påfyllningen kom orken tillbaka och de sista butikerna avverkades.

Jag kom på senare på kvällen att vi hade egentligen kunnat fira dagen fullt ut, för jag kunde ha lagat fläskpannkaka till middag, men så långt tänkte jag inte. Det måste jag skriva upp i min kalender så jag inte gör samma misstag nästa år.

Lite färg behövs alltid

För en tid sedan grävde jag upp två buskar i rabatten närmast huset. Vi har haft fem buskar där från början, men två av dem tog vi bort för en del år sen och planterade två nästan likadana cypresser. Jag har även haft en perukbuske där, men grenarna la sig långt ut i inkörseln och det var inte alls praktiskt när jag kom körande med bilen, så den flyttades i höstas. De två buskar som stod kvar såg väldigt trista ut. Ytterst var ett tunt skal av gröna grenar, men kikade man in i busken så var den helt brun. Trädgårdstunnan ska tömmas på fredag, och därför passade jag på att såga ner dem. Det gick väldigt snabbt. Lika snabbt gick det tyvärr inte med rötterna, men skam den som ger sig. Till sist kunde jag slänga allt i tunnan.

Meningen är att vi ska plantera tre nya buskar som inte blir så höga att de täcker blomsterlådorna vi har under våra fönster. Vilken sort vi ska köpa har vi inte bestämt än. Det enda vi vet är att det ska vara något vintergrönt som inte blir för yvigt. Innan det blir dags för plantering ska grunden på huset målas i grått. Det gäller att passa på när det är lätt att komma till med pensel och roller.

Allt ser så mycket snyggare ut med lite färg, och när vi nu ändå ska förnya så mycket i ingången, tyckte jag att blomsterlådorna också behövde en uppfräschning. Jag har under årens lopp målat i lite skavanker, men nu behövdes en rejäl ommålning såg jag. Det är svarta smideslådor och de var mer gråspräckliga nu. Jag lyfte upp själva planeringslådan, men lät smidesställningen sitta kavar på väggen. Det var enkelt att måla den då och till sist målades själva lådan. Det borde räcka med att måla på tre sidor. Den sidan som skulle vara in emot väggen syntes ju inte, så det var onödigt att ödsla färg på den.

Dagen efter, när allt var torrt, var det dags att sätta dit lådorna igen. Den ena gick hur lätt som helst, men den andra kärvade hur jag än bar mig åt. Göran fick komma och hjälpa mig, men inte ens han klarade av det. Jag blev så vansinnigt irriterad, för ju längre vi höll på desto mer skavdes färgen av på vissa ställen. Jag var nästan i upplösningstillstånd när Göran sa."Du har kanske målat fel långsida." Så förvirrad kunde jag väl ändå inte ha varit? Göran vände på lådan och den gled så elegant på plats. Attans också! Det var bara till att ta upp lådan igen och måla den sidan jag skulle målat från början.

Så fort det blir uppehållsväder ska jag sätta lådan på plats....helt på egen hand. För skulle det nu vara så att det inte fungerar så är det bättre att jag är ensam. Göran är alltid lugn även om det krisar, medan jag tappar fattningen helt. Hans lugn smittar definitivt inte av sig på mig.

Glädjebesked

För exakt en vecka sedan var jag på mammografiundersökning. Sköterskan sa att jag kunde räkna med att få besked från dem om ca 2 veckor, och så har det varit de andra gångerna med. När jag hämtade in posten på fredagen låg det ett brev i lådan från Unilab. Hjärtat gjorde ett extraskutt, för jag visste att det var ett meddelande angående min undersökning. Men det var ju bara fyra dagar sen! På den korta tid det tog mig att gå från postlådan och in hade jag hunnit tänka många dystra tankar. Eftersom svaret kommit så snabbt var jag helt övertygad om att jag skulle kallas till ännu en kompletterande undersökning. Jag slet upp kuvertet och där lyste mot mig i stora röda bokstäver: Inga tecken på cancer den här gången. Jag blev så glad att jag nästan skulle kunnat rama in beskedet.

Nu är det upp till mig själv att i fortsättningen se till att jag kommer iväg på den här sortens undersökning. Jag har skrivit upp i min kalender att om två år ska jag be om en remiss för att få komma dit. Den sträcker sig bara året ut, men jag skrev på bakersta pärmen och när det är dags att byta till ny kalender för jag över den påminnelsen dit.

Mitt liv skulle aldrig fungerat utan en kalender. Jag måste skriva upp allt som jag absolut inte får glömma bort. Läkartider, fotvårdstider och klipp-och färgtider måste hållas. Sen skriver jag in allt kul jag planerar att göra också. Det är nog egentligen inget som jag glömmer bort, men det är så roligt
när jag bläddrar i kalendern och det dyker upp en sådan anteckning. Jag vill alltid ha något att längta till. Då blir inte vardagen så enahanda.

Ge aldrig upp

Om inte plan A fungerar finns det 28 andra bokstäver att ta till.

Det är alltid för tidigt att ge upp, får man ofta höra, och det ligger nog en hel del sanning i det. Är man tillräckligt envis så kan man kanske komma en bit på väg även om man inte lyckas fullt ut. 

Städtips

Ja, så var det då fredag igen...och dags för veckostädning...eller inte. Städtips florerar i massor. Om de är bra eller dåliga får var och en själv avgöra. Jag tycker många gånger att de flesta är helt idiotiska. Det dummaste är det att fredagen utsetts till städdag. Det går väl att städa vilken dag som helst i veckan? Inte går det väl snabbare och är roligare bara för att det är en fredag? Här följer en del underliga tips som jag läste i en tidning.

Tips nr 1: Ta ett rum i taget. 

        

Är det något revolutionerande nytt tips? Även om man inte är världsmästare när det gäller att planera, så tycker jag det är ganska självklart.         

Tips nr 2: Börja vid dörröppningen.

Är det inte bättre att börja inne i rummet och fösa all skiten framför sig så man lätt får ut den genom dörren?

Tips nr 3: Börja städa från vänster sida av rummet och gå mot höger.

Vad händer om jag börjar städa från höger?

Det fanns en liten förklaring till detta faktiskt. Ifall man var tvungen att gå ifrån ett tag så kom man lättare ihåg var man hade slutat. Vad det har med höger och vänster att göra förstår inte jag. Och kan man inte se med blotta ögat var man slutade städa så är det verkligen kris. Då har man ju städat helt i onödan. Jag föreslår i stället att man hänga upp en skylt på ytterdörren med texten:

IGÅR VAR HÄR NYSTÄDAT

SYND ATT DU MISSADE DET

Det finns faktiskt ett tips som jag följer ibland, och jag garanterar att man blir på väldigt gott humör och inte det minsta trött.

Skapa en mapp på datorn.

Ge mappen namnet: Stöket i huset.

Ta bort mappen.

Datorn kommer att fråga: Vill du ta bort stöket i huset permanent?

Svara: Ja.

Lägg benen på bordet, ta en drink och läs en bra bok.

Trevlig helg!