söndag 24 december 2017

Lucka 24

Edelweiss


Edelweiss är en blomma som växer bl.a. i Alperna. Det är Schweiz nationalblomma. Den trivs på hög höjd, mellan 2000 och 2900 m och det finns en romantisk uppfattning om att den alltid växer på svårtillgängliga platser så att friarna som tänker sig att plocka blomman till sin tillkommande måste riskera både liv och lem. I själva verket förekommer blomman främst på lättillgängliga gräsmarker. Edelweiss är fridlyst i nästan hela Europa.


När man hör talas om edelweiss tror jag att de flesta automatiskt tänker på Sound of Music. Den filmen är starkt förknippad med blomman genom melodin som Kapten von Trapp och hans familj sjunger på festivalen. Jag vet inte hur många julhelger jag sett den här filmen. Det spelar ingen roll att jag kommer ihåg varenda sekvens i den. Filmen hör till julen precis lika mycket som Kalle Anka och hans vänner.


Tusen tack för alla trevliga kommentarer denna månaden. Jag har varje dag sett fram emot att läsa dem. Nu tar jag ledigt resten av året, eftersom hälften av barnbarnsskaran är här och vi kommer att vara fullt upptagna med att....ja det vet jag inte riktigt, men det blir säkert kul. Vi ses igen på det nya året. Jag vill önska alla en riktigt

GOD JUL 

lördag 23 december 2017

Lucka 23

Snobben


Snobben eller Peanuts, som serien heter på engelska är en amerikansk tecknad serie som skapades av Charles M. Schulz och publicerades första gången i oktober 1950. Det är en av världens mest lästa serier och har getts ut i mer än 2600 tidningar i 75 länder. Redan på 70-talet lyckades skaparen av serien få igenom en överenskommelse med seriesyndikatet att ingen skulle ta över som tecknare efter hans död. När han gick bort i februari 2000 lades serien således ner, men den går fortfarande att läsa i en del tidningar, eftersom många valt att fortsätta med repriser.


Huvudpersonen Snobben är en vit beagle och hans ägare heter Karl. Snobben är en mycket självständig hund som har väldigt höga tankar om sig själv. Han ligger ofta på taket till sin hundkoja och filosoferar. Det är ytterst sällan han är inne i kojan, för han ser den mer som ett gästrum.


Jag har en tavla ovanför mitt databord som föreställer Snobbens arbetsvecka. Katten Gustav och Snobben är väldigt lika när det gäller att arbeta eller anstränga sig på något vis.  Det är något de försöker hålla sig ifrån så mycket som möjligt.


Lite kul är det när man tänker på att kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden hade som anropssignaler Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben). Snobben kallar ju ofta sig själv för flygaräss.


När mina barn var små köpte jag var sin Snobbenfigur till dem. Det gick även att köpa olika kläder till honom, och särskilt flygarhjälmen var populär. Både min mor och jag sydde och stickade kläder i olika modeller, så de där tre Snobbarna hade var sin välfylld garderob.

fredag 22 december 2017

Lucka 22

Mjölkprodukter


Mjölk är det första livsmedel som både människor och däggdjur får i sig. Det är något som funnits med i alla tider och i alla länder. Min farfar hade mjölkkor och när jag var där på skolloven fick jag ibland hjälpa till när de skulle mjölkas. Han hade bara fem mjölkkor så det var inte tal om att ha någon maskin utan här var det handkraft som gällde. Man fick sitta på en låg, trebent träpall och ha en spann placerad så den hölls fast mellan knäna. Det var jättesvårt att få fram någon mjölk. När farfar mjölkade såg det så enkelt ut, men jag lyckades aldrig få ut så många droppar. Naturligtvis fick jag bara träna på den kossan som var väldigt lugn och tålig, för jag gissar att det var inte så behagligt för henne när jag höll på.


Mjölken hälldes på mjölkkannor där grädden silades ifrån. Sen rullades de ut till vägen och placerades på mjölkbordet i väntan på att mjölkbilen skulle hämta dem för vidare färd till mejeriet. Farmor hade inget kylskåp utan mjölken sattes i jordkällaren där det var ganska svalt. Riktigt kall blev den aldrig och jag tyckte inte det var speciellt gott. Vi fick ny mjölk varje dag, men den som höll på att surna gjorde farmor "fillebunk" av. Det var jättegott. Med socker och kanel till var det rena delikatessen.


Vi hade inte heller något kylskåp de första åren vi bodde i hyreshus, utan då gick vi till mjölkaffären varje dag med en mjölkkanna av emalj och köpte mjölk. Den östes upp med en stor "soppslev" från stora tunnor. För grädden minns jag att mor hade en pytteliten emaljkanna. Grädde köpte vi däremot inte så ofta. Mjölkaffären var öppen alla dagar i veckan, men på söndagarna var det bara en liten stund på förmiddagen.


Idag är det så bekvämt med paketerad mjölk som vi bara kan sätta in i kylskåpet och vi behöver inte ge oss iväg till affären alla dagar. Det finns massor av olika sorters mjölk och yoghurt att välja bland. Det är ganska många år sedan som jag slutade dricka mjölk. Jag tycker helt enkelt inte att det är gott. Däremot äter jag gärna fil eller yoghurt och kakor och desserter med vispgrädde är inte heller något jag tackar nej till.

torsdag 21 december 2017

Lucka 21

Väldoftande skönheter


Under vår och tidig sommar blommar syrenen. Jag minns alla mina skolavslutningar i småskolan, som det hette då, när vi gick till skolan kvällen före examensdagen och pyntade i klassrummet. De som hade trädgårdar eller kolonier tog blommor därifrån, men det gick minst lika bra med ängsblommor. Huvudsaken var att det såg fint ut just den sista dagen på skolåret. Alla år var det alltid någon som hade plockat syrener och det doftade så gott i hela salen. Färgen på syrenerna varierade, men jag tyckte den vita var vackrast.


Det har alltid varit min dröm att ha en syrenberså, men det har aldrig blivit av att vi planterat några buskar, så jag får nog titta i månen efter den. Hos min farmor satt vi alltid och fikade i hennes runda syrenberså. Naturligtvis är det därför jag inte riktigt kan släppa tanken på en liknande i min trädgård. Det lutar nog mer åt att jag får plocka en syrenbukett och ställa i en vas på bordet när vi fikar under plommonträdet. Det duger det med.


Liljekonvalj är en romantisk blomma som ofta förekommer i brudbuketter under sommaren. Inne i skogen blommar den bland en massa ormbunkar som kan ge den skugga. Doften är nästan bedövande.


En annan vit, väldoftande blomma är hyacinten. Även om det går att driva fram hyacinter när som helst på året så tycker jag den hör mest julen till.


En blomma, som inte direkt har någon markerad doft, är vitsippan. Trots det vill jag ha den med här. Det är den blomman som gör att humöret stiger flera grader när den börjar visa sig. Att komma in i skogen och se stora områden med vitsippor är rena himmelriket. Egentligen skulle vi fira jul under vitsippsperioden, för då hade vi alltid varit garanterade att det var vitt på marken.

onsdag 20 december 2017

Lucka 20


Hästar med magiska krafter

.

Bäckahästen var i nordisk mytologi bäckens ande. Ibland trodde man att det var Näcken som förvandlat sig. Barnen tyckte hästen var gullig och ville gärna rida på den. För varje barn som hoppade upp på dess rygg så växte ryggen och blev längre och längre. När alla barn väl satt på hästens rygg sprang den ner till vattnet och dränkte dem. För att förhindra detta skulle man kasta en bit stål mellan djuret och vattnet. Då kunde hästen inte gå den vägen och dess makt var bruten.

Man trodde att Bäckahästen bodde i vattenfyllda grottor eller hålor. Den sägs ha varit en stor och ståtlig häst, men egentligen var den ett lömskt rovdjur. Om man studerade den närmare kunde man se att den hade rovdjurständer i stället för vanliga hästtänder. Det gick att tämja hästen, men den lydde endast så länge man höll en bit stål framför den. 


Det går fortfarande att få syn på Bäckahästen i Skåne. Ett av våra Pågatåg heter nämligen så.


Ett annat djur som också räknas som ett mytologiskt väsen är enhörningen. Den ser ut som en högrest vit hingst, med ett spiralvridet gyllene horn mitt i pannan. Enligt legenderna har själva hornet magiska krafter och kan t.o.m. väcka liv i döda. En medeltida saga berättar hur enhörningen doppade sitt horn i en förgiftad damm för att rena vattnet. Detta kan vara anledningen till att kungar och adelsmän drack ur bägare som var formade som enhörningens horn.


För en del år sedan blev det populärt med My little Pony-figurer. Zoé är väldigt förtjust i dem och en sommar lärde hon mig namnen på dem. De jag kommer ihåg är Twilight Sparkle, Appeljack, Rarity, Rainbow Dash, Fluttershy och Pinkie Pie, för hon förhörde mig många gånger på deras namn. Det är små figurer med ett horn i pannan och alla har de olika magiska krafter. De är däremot inte endast vita utan har många olika färger.

tisdag 19 december 2017

Lucka 19

Hus eller villa


Jag har tidigare skrivit om huruvida det heter hus eller villa när man pratar om ett enfamiljshus. Det har egentligen inte så stor betydelse. Det är bara till att konstatera att det är två ord för samma sak. I Åstorp har vi Vita villan. Den byggdes av fabrikör Rosenberg som tillverkade tunnor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han byggde ett ståndsmässigt hus som skulle passa en man i hans ställning. Det har sedan använts av kommunen, ABF och idag är det hotell och restaurang.


En lite större villa finns i Washington, och nu heter det inte villa längre utan hus; nämligen Vita huset. George Washington var med och utsåg en plats för bygget som startade 1792. Han kom dock inte att bli den förste president som bodde där, utan det blev John Adams, som den 1 nov 1800 flyttade in tillsammans med sin fru Abigail.

Det var vanligt med öppet hus här. Tillställningarna kunde emellertid bli riktigt bråkiga. En gång blev president Andrew Jackson tvungen att fara därifrån och ta in på ett hotell, eftersom så många människor kom och ville fira att han blivit president. Till sist blev hans assistenter tvungna att lura ut folkmassan i trädgården genom att sätta fram badkar fyllda med apelsinjuice och whiskey. Det blev sen ändrat till militärparader framför Vita huset i stället. Nu blev det inte så vingligt längre.

Vita huset består av 6 våningar och jag läste att det finns 132 rum och 35 badrum där, så det påminner inte på något vis om ett normalt enfamiljshus. Det är mer som ett kontorskomplex där chefen på stället har sin bostad i samma hus.


Vita huset finns även i Moskva. Det är också en regeringsbyggnad och den användes av det ryska parlamentet fram till 1993. Då ockuperades byggnaden och sattes i brand. Huset renoverades upp igen och det är nu det ryska kabinettet som huserar här.

måndag 18 december 2017

Lucka 18

Snögubbe


Snögubben är en figur som ofta avbildas vid juletid. Idag är det faktiskt inte så enkelt att göra en snögubbe...i varje fall inte i Skåne. Först och främst behövs det snö, och det är det största problemet. Snörika vintrar hade vi när jag var barn, men idag är det väldigt unikt. Så fort de första flingorna dalade ner började vi barn planera för snögubbstillverkning och letade upp en morot, några stenar, en halsduk och mössa eller om man hade tur....en hatt. Vi ville naturligtvis göra gubben så stor som möjligt, och den första delen brukade bli ganska stor. Mellandelen skulle vara aningen mindre, men kramsnön var tung och jag minns att vi fick hjälpas åt att lyfta upp mittdelen. Ofta gick den sönder, men det lagades snabbt med lite snö. Huvudet däremot var det aldrig några problem att lyfta upp.


Till sist var det bara påklädningen kvar. Det förvånar mig fortfarande att snögubbem kunde få stå kvar orörd länge. Det var aldrig tal om att någon sparkade ner den bara för att det var kul eller nån annan dum förklaring. Tövädret var nog det enda som tog musten ur gubben, och det var inte mycket vi kunde göra åt det.


Något som passar alldeles utmärkt en kall vinterdag är Snögubbesoppa. Till det behövs en påse chokladpulver, en polkagriskäpp och några minimarschmallows. Om man lägger allt i en mugg och knyter cellofan om det hela blir det till den finaste present att ge bort.


Mottagaren behöver då bara tömma ut chokladpulvret i muggen, hälla varmt vatten över och röra om med polkagriskäppen. Till sist kastas de små "snöbollarna" i. Mums! Man behöver inte vara snögubbe för att tycka om Snögubbesoppa. 

söndag 17 december 2017

Lucka 17

Svanesång


Det är en gammal föreställning att knölsvanen är stum under hela sitt liv, men att den sjunger en vacker och hjärtskärande sång precis innan den dör. Redan under antiken så visste man att detta var en myt. Det har blivit ett idiom med innebörden att det är det sista man gör i livet.

Knölsvanen är en stor (140 cm) andfågel. Kroppen är kraftig och på den långa böjliga halsen sitter ett litet huvud. Fjäderdräkten är vit och den har en orange näbb med en svart knöl på ovansidan. Svanar är de fågelarter som har flest fjädrar av alla fåglar. Vingspannet är drygt två meter. Imponerande! Vuxna hanar kan väga upp emot 12 kg och det gör att de hör till de tyngsta fåglar som kan flyga. När den landar på vattnet så använder den sina utbredda simfötter som vattenskidor tills farten blivit så låg att den kan sjunka ner på vattnet.

I Sverige kan man se dem längs kusterna och i vassrika sjöar i Skåne. Vissa knölsvanar övervintrar så länge det finns öppna vattenytor. Svanarna håller mycket hårt på sitt revir och kan t.o.m. attackera människor om man kommer för nära. Den bygger ett stort bo av vass direkt på marken, men alltid i närheten av större vattensamlingar eller vid havet. Båda föräldrarna hjälps åt att ruva äggen och med att senare ta hand om ungarna. Det verkar som om jämlikhetstänket inom djurvärlden är mer utbrett än hos oss människor. Här behövs varken demonstrationer eller genuspedagoger för att saker och ting ska fungera.


När jag tittade upp på himlen en dag fick jag se en jättestor "svan". Konturerna var lite luddiga, men eftersom den var helt stum kanske det var en knölsvan.


lördag 16 december 2017

Lucka 16

Santos


Idag för 17 år sedan föddes i Småland en liten vit, lurvig Bichon frisée, som fick namnet Santos. Jag var med min dotter Katarina och hämtade honom. Han var pytteliten och påminde mest om en leksakshund. När Katarina var tvungen att åka iväg på en kurs fick han bo hos mig en vecka. Han saknade fortfarande sin mamma och gnällde lite på nätterna. För att han inte skulle känna sig ensam bäddade jag åt mig på golvet, så att han skulle kunna klättra upp på madrassen om han ville.....och det ville han. Antingen låg han över halsen på mig som en varm och go halsduk eller uppe på huvudkudden precis ovanför mitt huvud. Det kändes litet som att sova med nattmössa. 


Han gillade lite annorlunda sovplatser även sen han blev äldre.



Santos var 3 år när Rasmus föddes och de blev de bästa vänner. Rasmus räknade Santos som sin hund och Katarina var generös och lät honom vara delägare. 


Santos ställde alltid upp när Rasmus ville leka, bara han fick ta sig en liten lur emellanåt.


Inför Zoés födelse var Santos väldigt noga med att kolla vagnens säkerhet både uppe i själva korgen och nedanför den. Det var ju en dyrbar last som skulle köras i den. 




      Han gick in för jobbet som livvakt på stort allvar.


 Även om man är liten kan man vara tuff.

Det är snart 3 år sedan Santos lämnade oss, och han är fortfarande oerhört saknad.


fredag 15 december 2017

Lucka 15

En äkta Pantertant


The Golden girls är en amerikansk serie som visats i många år på svensk TV. Den översattes på svenska till Pantertanter. Handlingen utspelar sig i Miami där fyra äldre damer bor och lever tillsammans i ett hus som ägs utav en av dem. Den ena av damerna är ägarinnans mamma, som flyttat in efter att ålderdomshemmet hon bott på tidigare brunnit ner.


Dorothy, som husägerskan heter, är frånskild, och hennes mamma är en senil gammal dam, som många gånger verkar mycket smartare än alla de andra. Blanche, som också är frånskild är karltokig och änkan Rose är lite småkorkad. Hela serien är full av tokroliga händelser och deras ibland råa humor är härlig. Jag gillar sjuk humor, så jag antar att det är därför jag gillar den här serien och kan se den om och om igen.

När jag började blogga och skulle hitta på ett namn på min blogg valde jag givetvis Pantertanten. Vi är troligtvis i samma ålder. Från början skrev jag två bloggar där den ena, som jag kallade Pantertantens passioner, bara innehöll sånt som handlade om min hobby. Till sist valde jag att slå ihop de här två bloggarna, eftersom mina passioner inte bara handlar om min hobby, utan även om mina barnbarn, resor och i stort sett allt som gör livet värt att leva.

Idag är det endast en av Pantertanterna som finns kvar.


BETTY WHITE

Hon föddes den 17 januari 1922 och fyller alltså snart 96 år. Hon är givetvis mest känd för Pantertantserien, där hon spelade Rose, men hon har även spelat in långfilmer. Jag såg henne i filmen The Proposal med Sandra Bullock och där spelade hon en liten illmarig dam, en riktig Pantertantroll.

torsdag 14 december 2017

Lucka 14

Vita Hästen


Vita Hästen bildades 1967 när IFK Norrköpings och IK Sleipners ishockeysektioner slogs ihop. Från början hette klubben IFK/IKS men bytte efter några år namn till Vita Hästen. Namnet kom av att IFK-supportrar under denna tiden kallades för "vita" (till skillnad mot Sleipners "randiga" supportrar) och att Sleipner är Odens häst i den nordiska mytologin.

Klubben tillhörde topplagen på 80- och början på 90-talet men det var svårt ekonomiskt och 1996 blev det konkurs. Den återuppstod samma är igen under ett annat namn men 2006 beslöt man att återta det gamla namnet, Vita Hästen. I år fyller klubben 50 år.

Vita Hästen är även en österrikisk operett. Musiken skrevs av Ralph Benatzky. Den bygger på ett gammalt lustspel som hette Im weissen Rössl. Urpremiären på operetten skedde den 8 november 1930 i Berlin med Max Hansen som Leopold. Handlingen utspelar sig på världshuset Vita Hästen där kyparen Leopold är hemligt förälskad i världshusvärdinnan Josepha.


Många har spelat rollen som Leopold, men den som gjort det flest gånger är Max Hansen. Han har uppträtt som kypare 3000 gånger. Nils Poppe, Stig Grybe, Lasse Lönndahl, Janne "Loffe" Carlsson, Peter Harrysson och Claes Malmberg är några andra Leopoldar. En som fått pris för sin rollprestation som Leopold är Jan Malmsjö. Han fick privatteatrarnas utmärkelse Guldmasken efter att ha spelat rollen på Nöjesteatern i Malmö 1998. Jag såg den föreställningen och han var en helt suverän kypare.

onsdag 13 december 2017

Lucka 13

Lucia


Det var något speciellt med luciadygnet långt innan seden med luciatåg kom. Dygnet räknades länge som årets längsta och mörkaste natt fastän man 1753 flyttade fram vintersolståndet till den 21 eller 22 december. Den 13 december skulle det vara extra festligt, samtidigt som man trodde att den här speciella natten var extra farlig. Övernaturliga krafter var i farten och alla djur kunde tala. Fest förr i tiden innebar för det mesta mer och godare mat än man åt till vardags. T.ex. kunde det serveras tre frukostar. Den första bestod oftast av en sup brännvin. De andra två frukostarna bestod mer av fast föda. Ibland kunde det vara en bulle som var formad som en vagn med fyra hjul.


Själva grunden till luciafirandet startade i västra Sverige bland de som hade det lite bättre ställt. Det var på herrgårdar och slott som en ljusprydd lucia dök upp först. Den första skildringen av ett sådant firande är från 1764. Sen dröjde det länge innan seden spreds vidare och blev populär. I slutet av 1800-talet kunde man på Skansen få se en lucia men det dröjde ända fram till 1927 innan det blev riktigt populärt. Det var en Stockholmstidning som utlyste en tävling om vem som skulle bli Stockholms lucia. Efter det ville alla ha sin egen lucia.


Från början var hon ensam, men nu hade hon fått sällskap av tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar och tomtar. Lucia, tärnor och stjärngossar är alltid klädda i långa vita särkar. Lucias ljuskrans består också alltid av vita ljus. Det enda som bryter av i hennes vita klädsel är det röda bandet hon har runt midjan.


tisdag 12 december 2017

Lucka 12

Med en nypa salt


I dagligt tal så betyder den frasen att man ska vara en smula skeptisk till ett påstående och inte lita blint på det. Uttrycket är en direkt översättning från den latinska frasen cum grano salis. Man kan läsa detta i Naturalis Historia som skrivits av Plinius den äldre. Där handlar det om upptäckten av ett recept  på ett motgift till ett gift. I motgiftet var en nypa salt en av ingredienserna.

Plinius föddes år 23 e.Kr. i Verona i en välbärgad familj där pappan tillhörde det romerska riddarståndet. Hans far tog honom till Rom där han fick studera och efter det hade han olika höga militära och civila befattningar, bland annat i nuvarande Frankrike och på Iberiska halvön. Plinius skrev åtskilliga böcker om mycket olika ämnen, bl.a. om spjutkastning och om retorik. Det enda verk som överlevt till våra dagar är just hans Naturalis Historia. Det är egentligen många böcker som handlar om antropologi, botanik, geografi, matematik, medicin, trädgårdsskötsel m.m. Det mesta är texter som han sammanställt från andra textkällor...lite i stil med ett gammaldags uppslagsverk eller dagens Wikipedia. Han dog år 79 vid Vesuvius utbrott.


Salt är ett mineral som i små mängder är livsnödvändigt för allt djurliv. Smaken salt är en av grundsmakerna och gör det till en av de äldsta och vanligaste kryddorna. Jag använder salt daligen när jag lagar mat. När jag var barn minns jag att både min farmor och min mor alltid satte fram ett litet saltkar på bordet. Det var en liten skål av glas som de hällt salt i och sen fick man ösa därifrån med en liten sked som såg ut att komma från en dockservis. Det var upp till var och en att själv strö så mycket eller lite salt man ville ha på sin mat. Oftast blev det väl inte mer än en nypa. Saltkaren har jag kvar, men tyvärr inte den lilla skeden.


Mor hade även två mer utsirade saltkar som bara användes när vi hade gäster. Jag använder inte karen idag utan de står som prydnad i mitt vitrinskåp i köket.