Lättlöst problem

 Hur ska man kunna klä sig efter väder när det hunnit vara 3 årstider innan kl. 10?

Mitt förslag är att inte stiga upp före klockan 10.

Mössväder

Skånevintern är som vanligt ett stort misslyckande. Antingen kommer det ingen snö alls eller så vräker det ner masssvis. Det finns inget mellanting här. Om det nu tvunget måste komma något blött från himlen så föredrar jag ändå regn. Det stod mycket i tidningarna om snökaoset där väldigt många bilar fastnade i snön och blev kvar i flera dygn. Det händer liknande saker nästen varje vinter. Tyder inte det på inkompetens hos de som har hand om väghållningen i Skåne? Det hade säkert varit bättre att anställa en person från norra Sverige som vet att när det är vinter snöar det och det kan ställa till problem. De höga herrarna här blir lika förvånade varje år. Va??? Snöar det? 

Vi får nog dras med det här trista vädret ännu några månader, men på sätt och vis är jag glad så länge det är så pass kallt att jag måste ha mössa på mig när jag går ut. Jag har nämligen börjat tappa hår. Enligt sköterskan så är det ganska vanligt efter en längre stressig period. Jag har aldrig haft någon lejonman, så där är inte riktigt råd till att förlora för många strån. Om det bara varit lite grann hade jag kanske kunnat acceptera det, men det är stora hårtussar som försvinner. Jag vill ju inte gå runt och se ut som en skabbig byracka. Sist jag var hos frissan kunde hon dock se att det börjat växa ut lite på nytt, men det tar ju evigheter innan det blir en vettig frisyr av det. Hon föreslog att jag skulle ta kontakt med en hudläkare och jag har fått en tid för undersökning.

Jag har nära till det mesta här i Ängelholm, men hudläkaren är lite för långt bort. Det är inga problem, för då kan jag åka Seniortaxi. Det kostar bara 100 kr om jag vill åka nånstans inom stadsgränsen. Bussresor är gratis för alla över 75 år. Ängelholm är en mycket äldrevänlig stad. Jag gissar att medelåldern här är ganska hög. I mitt kvarter bor det en hel del som är över 90 och ett par 100-åringar. Det måste var något speciellt med Ängelholmsluften.

Änglarna i Ängelholm

Jag måste erkänna att jag var lite orolig hur det skulle kännas den här julen. Nu har ett helt år gått då jag fått uppleva alla bemärkelsedagar och helger utan Göran. En del säger att det blir bättre sen, och det vill jag tro på. Saknaden blir klart kvar men kanske på ett annat sätt.

Flytten till lägenhet har definitivt gjort att det mesta känns lättare. Innerst inne är jag en positiv själ och kan se det komiska i det mesta. Det räddar många trista situationer. Jag körde i skytteltrafik till återvinningscentralen innan jag flyttade, men jag märker att jag hade behövt tagit ett par rundor till. Det svåraste har varit att få plats till mina hobbygrejer. I huset hade jag två syrum plus två rum där jag förvarade tyger och pysselmaterial. I lägenheten har jag ett hobbyrum och givetvis ett förråd i källaren. Jag får jobba som en skållad råtta med att sy och sticka så det mesta av materialet försvinner. 

Det har varit lite trångt i lägenheten under julhelgen. Jag och ca 50 "väninnor" har försökt samsas om utrymmet. Det har varit ett evigt flaxande här, för naturligtvis hade jag inte hjärta att lämna bort mina änglar. 

Det var inte riktigt plats för en stor gran så jag fick tag på en liten med slinga och allt klart. Där hängde jag alla småänglarna som tidigare flög runt i en mobil. 

I fönstren placerades stjärnorna som Göran gjort tillsammans med ett antal änglar. 

Man kan väl säga att den här vingförsedda damen "hänger på låset." 

Märkligt nog hittade jag utrymmen för samtliga damer. Ja, en del håller mig sällskap året om. Jag är kanske inte så värst änglalik själv, men jag säger ändå som en av mina söndagsbloggare för något år sen: "Jag är faktiskt en ängel. Hornen är där bara för att hålla glorian på plats."

Självklart

 

Ingen är felfri. Jag måste vara Ingen.

Det finns ingen annan förklaring.