Holkar, borgar och annat boende

Denna helgen är det fågelräknarhelg. Det är dags att räkna hur många som kommer och hälsar på vid fågelbordet och vilken slags fåglar det är. Räkningen pågår fredag till söndag. Jag inbillade mig att eftersom det var så kallt, så skulle det komma massvis av fåglar, men det känns faktiskt som det varit mindre än förr om åren. Det har inte heller varit någon större variation; det har nästan uteslutande kommit pilfinkar. Jag har inget emot dem, men det hade varit kul med lite färgklickar ibland. En enda gång har det kommit en domherre. Blåmes, bofink, talgoxe, gulsparv och rödhake har visat sig då och då. 

Vi har aldrig satt upp några holkar i vår trädgård, men trots det har vi ofta fåglar som bygger bo där bl.a. i häcken. Så gott som varje år kommer en koltrast och bygger bo inne på vår altan. Det finns många olika sorters holkar att köpa. En del är så utsirade och konstigt byggda så jag tvivlar på att någon fågel trivs där. Jag tror inte att de bryr sig så mycket om vilken stil som är modernast just den sommaren. Huvudsaken är väl att den funkar att föda upp ungar i. Jag såg en bild på något väldigt läskigt idag......en fladdermusborg! Finns det verkligen någon som köper en sådan? Det är väl åtminstone inte något man sätter upp i sin trädgård? I så fall skulle jag aldrig våga gå ut där på kvällen. 

Ännu en undersökning om hur man lever längre har nu avslutats. Resultatet var bl.a. att man skulle inte dricka för mycket kaffe och inte röka. Det är knappast några nyheter. Det nya var att om man betalade en hög hyra vid 50 års ålder levde man länge! Hur i all världen hänger detta ihop? Det är säkert många faktorer som spelar in, och det stod att man antog att personen då hade en relativt hög social status. I annat fall är det väl bara att be sin hyresvärld att höja hyran när man fyllt 50. Det skulle ju då gynna både hyresvärd och hyresgäst.

Helt otroligt

För en tid sedan så berättade jag att jag fått en Amaryllis av min svärson. Den slog ut med sex st blommor och nu har den andra stängeln också öppnat sig och jag kan se att det kommer att bli sex blommor även där. Det är ingenting som jag kan ta åt mig äran av. Naturligtvis hade detta hänt vem som än hade haft hand om blomman. Men det får mig ändå att tänka....att jag kanske skulle börja odla så smått igen.

När vi flyttade in i vårt alldeles nybyggda hus 1973 så bestod trädgården bara av en massa jordhögar. Eftersom jag alltid bott i lägenhet tidigare, så tyckte jag ändå att det var rena paradiset. Dessutom var jag betydligt yngre då och funderade inte så mycket på att det fodras mycket jobb att hålla en trädgård igång.   Jag bestämde mig snabbt för att ha en stor köksträdgård med både grönsaker, bärbuskar och fruktträd. Efter något år grävde jag t.o.m. upp en bit av gräsmattan för att få mer jord att odla på. När jag nu tänker tillbaka undrar jag om jag var fullt tillräknelig på den tiden. Jag var nog ganska flitig en 10-15 år, sen började jag så smått att tröttna. Att dra upp ogräs är inte riktigt min melodi. Det slutade med att bärbuskarna åkte iväg och vi sådde gräs där i stället. Det enda som fick vara kvar var en liten bit jord där jag har lite kryddväxter. Det är ju sådant som nästan sköter sig själv.

Eftersom jag nu har betydligt mer fritid än tidigare, så kanske det är idé att öka antalet kryddväxter. Något grävande i gräsmattan kommer det inte att bli. Fullt så energisk känner jag mig inte. Det räcker så bra med det man kan odla i krukor. Jag vet ju inte hur länge det här intresset håller i sig.

Skridskoåkning

Nu har redan två veckor av vårterminen försvunnit. Precis som all snö. Det känns faktiskt lite snopet. Med all den snö vi hade i december så trodde man klart att det skulle bli en lång och snörik vinter. Men det kommer säkert mer, annars är det verkligen synd om alla vinterälskare. En fördel är att det blir lite ljusare när det är vitt på marken. Nu ser det bara trist ut. Tack och lov har det mesta vattnet försvunnit bort. Jag är tacksam att jag bor uppe på åsen, för det är inte så vanligt med översvämningar här. Skidåkningen får ta en paus nu ett tag, men det finns ju andra vintersporter.

Skridsko t.e.x. Den gamla Ishallen här i Åstorp är nog det kallaste ställe jag har besökt. Stora hål i väggarna och ingen isolering. Det var väl ganska ok för de som åkte skridsko, men det var inte nådigt att vara där som åskådare. Man fick klä på sig så man såg ut som en Michelingubbe och ändå så frös man. Ibland kändes det nästan som det var varmare utomhus. När man hjälpte barnen att snöra på skridskorna fick man göra ett uppehåll när första skridskon var färdigknuten för att blåsa liv i fingrarna. De var som istappar. Den här nya Hallen är verkligen annorlunda. Där är varmt och skönt. Man kan stå still och titta på de som åker utan att förfrysa fötterna.

Hockeyklubben har kommit med ett mycket bra initiativ, tycker jag. De erbjuder alla skolor gratis skridskoundervisning fem veckor på rad. Rasmus provade på att åka för första gången i måndags och han tyckte det var jättekul. Vi var där igår så han fick träna mer och han vill dit i morgon igen. Själv håller jag mig på behörigt avstånd från isen. Jag har vissa dagar stora problem att ta mig fram för egen maskin på barmark, så att ge mig ut på halt underlag existerar inte i min tankevärld. Speciellt inte när det fodras skridskor för att få vara på banan. Då kan jag lika gärna hoppa över skridskomomentet och plocka fram kryckorna direkt för det är ju ändå så det hade slutat.

På tal om inspiration

Så fort julen är över och man plockat bort allt pynt och hängt upp nya gardiner, börjar det kännas som det är dags för en rejäl översyn av huset dvs. OMMÖBLERING. Det tröttnar jag aldrig på, och det är fler än jag som känner så har jag märkt. Affärerna svämmar över av inredningstidningar både svenska och utländska. Alla TV-kanaler visar flera inredningsprogram varje vecka, och det finns hur många bloggar som helst som handlar om detta. Jag tycker det är extra kul när man kan fixa till något av material man har hemma. Det ska ju helst inte kosta en förmögenhet att ändra om, för då kan det inte bli så ofta.

På loppisar kan man hitta möbler väldigt billigt. Lite slipning och ny färg kan göra underverk. Har man tur går det att hitta nästan helt nya möbler för några 100-lappar; möbler som fortfarande säljs ute i affärerna, men till ett betydligt högre pris. För många år sedan fann jag en affärsdisk på loppis. Den är helt perfekt i hobbyrummet. Nu har jag lite ordning på småsakerna.

Framför garderoberna i sovrummet har jag ett draperi i stället för dörrar. Rummet är inte så stort så det är nästan omöjligt att öppna upp dörrarna helt. I många år har vi pratat om att skaffa skjutdörrar. Nu har det äntligen blivit av. Vi fyndade dem för halva priset. Det är väldigt skönt när det är lite större saker som ska fixas i huset, för då blir inte jag involverad. Maken har inget större förtroende för mig när det gäller att såga eller spika. Det är bara Rasmus som är imponerad av mina försök på det området.

Inspiration

Jag fick ett nyhetsmail från KappAhl idag. Där hänvisades till en videosnutt för att hämta inspiration. Det som visades allra först var en massa lådor i olika former och höjder eller vad det nu var. Sen kom en snygg tjej och travade runt på dem. Ska KappAhl börja sälja lådor nu och konkurrera med IKEA? Till sist fattade jag att det var tröjan som tjejen hade på sig det handlade om. Ganska långsökt, måste jag säga. All reklam är inte så lätt att förstå. Skulle vara kul att veta hur upphovsmakarna tänker och var de får sin inspiration ifrån.

Det är alltid kul att försöka komma på nya ideér eller damma av gamla och ändra lite. Att bara köra på i samma hjulspår år efter år gör ingen människa glad. Både kurser och föreläsningar är ett bra sätt att få igång hjärncellerna. Att umgås med barn är också ett bra alternativ. De är inte rädda för att testa nya saker och tror att det mesta går att genomföra. Det är guld värt att ha en sådan inställning.

De flesta stora uppfinnare har i regel någon gång ansetts som lite rubbade av sin omgivning. Men precis som barn så har de hållit fast vid sina principer, och trott på sig själva. Med energi och lite barnsligt självförtroende kan man komma långt. Det finns det många bevis på.

En dam som verkligen tjänat pengar på att inspirera andra att göra olika saker är Martha Stewart. Hon ger ut tidningar och böcker och har egna TV-program. På hennes hemsida tror jag att alla kan hitta någonting som känns intressant. Dessutom är det många personer som visar upp sina projekt i hennes program, och både mönster och ideér är helt gratis. Rasmus har visat upp sin egenhändigt tillverkade mobil på hennes websida.

Att dryga ut pensionen

Ja, det är säkert något som alla funderar på någon gång. Det blir ju väldigt aktuellt när DET ORANGE KUVERTET dimper ner i brevlådan. Orange är min älsklingsfärg, så jag förstår egentligen inte varför jag inte blir glad när det kommer. Det är troligtvis innehållet som dämpar glädjen. Jag läste om tre herrar som planerat ett rån i Köpenhamn. Den ene av dem var i 70-årsåldern, och de två andra något yngre. Vilken energi de måste ha! Jag orkar inte ens åka ner till banken för att ta ut mina egna pengar. Alla sådana ärenden sköter jag via datorn. 

I vårt bostadsområde finns Grannsamverkan. Känns alltid tryggt att någon håller koll när man inte själv är hemma. För ett tag sedan fick vi ett informationsblad eftersom det varit en del inbrott här i närheten. Mycket kan man säga om inbrottstjuvar, men de saknar inte fantasi. En kille hade gått runt och velat sälja inbrottslarm! Vid en kontroll visade det sig att han inte var från något larmbolag. Han hade nog ett eget bolag.

Även om inte pensionen är i närheten av vad jag tjänade när jag jobbade, så skulle jag ALDRIG vilja byta. Nu kan jag göra precis det jag vill när jag vill och det är värt mer än alla pengar i hela världen.

Dagbok eller blogg?

När jag var tonåring tror jag att nästan alla flickor skrev dagbok. Det är möjlgt att någon pojke också gjorde det, men då var det i hemlighet. Det var väldigt viktigt vilka sysselsättningar som var lämpliga för såväl flickor som pojkar. Skönt att sunt förnuft råder nu. Min dagbok hade rosa pärmar med svarta silhuettbilder på mannekänger. Naturligtvis fanns det ett hänglås på den. Undrar var den har tagit vägen. Jag är inte så orolig för innehållet, för när jag bestämde mig för att sluta skriva så rev jag ut alla sidor i den och eldade upp. Jag tänker mer på pärmen. Den sparade jag i många år för att ha som ett minne, men eftersom jag flyttat runt lite till olika platser, så har den försvunnit någonstans på vägen.

Är det fortfarande populärt att skriva dagbok, tro? Säkerligen inte lika populärt som att blogga. Nästan alla bloggar oberoende av ålder och samhällsklass. Det kan vara ganska intressant att läsa dem. Det finns sådana som tipsar om mat, inredning, böcker, resor osv. Själv är jag väldigt svag för humorbloggar och de som har väldigt många foton på sina sidor. Riktigt som att skriva dagbok kan aldrig en blogg bli, även om man rapporterar om allt som hänt under dagen och vad man tänker eller tycker. När man skrivit klart i dagboken låste man den, och ingen annan hade tillgång till informationen. En blogg kan i stort sett vem som helst läsa, så det kan knappast bli några smaskiga hemligheter man delar med sig där.

Jag tycker det är lite synd när en del använder bloggen till att kivas. Ibland när man läser kommentarer efter inlägget undrar man om det är vuxna människor som skrivit det. Bråken är på sandlådenivå många gånger. Det är lite fegt att gömma sig bakom ett tangentbord. Varför inte konfrontera personen öga mot öga? Är detta geografiskt omöjligt finns ju alltid mail att tillgå. Men det är klart då vet ju inte alla andra hur tuff man är som vågar kläcka ur sig vad som helst.

Inget projekt för arga snickaren

Det finns alldeles för många program där den som leder det skäller och gormar på deltagarna. Arga snickaren, ilskna kocken och jag vet inte allt. Är det verkligen något att vara stolt över att man kan förödmjuka andra människor inför publik? Jag tycker inte det är ett uppförande som man behöver visa på TV. Hur förklarar man det för barn som man försöker lära lite vett och etikett? Varför ber inte de deltagande den här personen att fara och flyga? Det kvittar hur mycket hjälp eller andra saker jag hade fått gratis. Jag hade ALDRIG ställt upp på något sådant. 

Jag läste om ett otroligt intressant projekt i Burgundy, Frankrike. För många år sedan så köpte Michel Guyot och hans bror ett tusen år gammalt slott för några tusen francs och började renovera det. Det tog väldigt många år, för de ville att slottet skulle se ut som det en gång gjort. Michel blev väldigt intresserad av bygget och materialet som användes, så 1997 startade han ett nytt projekt några mil från slottet. Nu skulle här börja byggas ett helt nytt riddarslott av samma slags material och med samma metoder som användes på Medeltiden. Man räknar med att slottet ska vara klart ca 2025. Det är nog en rimlig tidsplan, när man tänker på att stenen som används får arbetarna själva hugga ut, liksom träet. Fraktningen av materialet görs med hjälp av häst och vagn. Det är ett populärt utflyktsmål för turister och skolklasser. Det är min dröm att få se det här bygget både nu under uppförandet och sen när det är helt klart. Håller de tidsplanen så skulle jag ju kunna ha mitt 80-årskalas där. Ni är alla välkomna!

Let´s dance

Nu har den nya säsongen av Let´s dance startat. Jag beundrar verkligen de som ställer upp i den tävlingen. Alla har så helt olika förutsättningar, men tycks gå in för det med liv och lust. Först och främst är de tvungna att träna oerhört mycket för att kunna åstadkomma något som påminner om tävlingsdans, och sen blir de kanske ändå totalt sågade även om de gjort allt de kunnat. En tuff utmaning. Redan i kväll tyckte jag att man kunde se vilka som nog kan hålla sig kvar länge i tävlingen. Tyvärr så är publikrösterna många gånger missvisande. Det verkar som om man vill ha kvar någon som man kan skratta åt. Det är väl inte det som tävlingen går ut på? Varför inte skippa publikomröstningen och bara hålla sig till vad domarna tycker. Det är väl ändå de som vet vad det egentligen handlar om. Det finns så många andra program med förnedringstendenser för de som är intresserade av att titta på det.

I varje säsong finns det alltid med någon färgstark personlighet, och det ger lite krydda åt det hela. Det är alltid lika fascinerande att se vilka kläder deltagarna har. Jag såg ett program för ett tag sen om den som sydde alla de här kreationerna. Det går åt åtskilliga meter tyg till en danssäsong. Det är ju inte bara damerna som glänser, herrarna är också uppklädda för att synas. Jag har sett de flesta programmen i serien, och min absoluta favorit av alla deltagare är Tina Nordström. Hon inte bara dansade bra, hon var även så otroligt tjusig att titta på med sina olika frisyrer och klänningar. Tobias och hennes show-dans slår det mesta som visats.

Det ska bli kul att se ifall någon av årets deltagare kommer upp i deras klass. Allt är möjligt.

Bort med pyntet

Idag har jag städat ut julen. Nästan i varje fall. Det enda som kan kopplas ihop med julhelgen hos mig nu är adventsljusstaken i köksfönstret. Den får nog stå kvar nästa vecka också. Enligt gammal tradition så ska inte julen städas ut förrän 13 jan, men jag tycker det känns som det räcker med jul för mig nu. Den här vykortsjulen har hållit på ganska länge, och det är nog det som gör att jag är fullt nöjd. Det blir lite mörkt förståss när alla adventsstakar plockas bort, men det är bara att tända ljus i alla andra ljusstakar man har att tillgå, så är det problemet löst. 

Det är alltid en fördel att slänga ut julgranen innan den börjar barra. Något år var jag lite långsam med undanplockningen, så alla barr låg på julgransmattan....trodde jag. Det visade sig att det fanns barr i alla skrymslen och vrår i hela huset. Inte vet jag hur de kommit dit, men jag lovade mig själv att granen skulle ut så fort jag märkte att ett endaste litet barr lämnade den. De sista åren har jag fått tag på en helt idealisk sort. Jag köper den på Bauhaus. Barren är långa och platta och inte alls stickiga. Dessutom sitter de som fastlimmade. Det är faktiskt en "riktig" gran och ingen plastgran även om man skulle kunna tro det. Den är nästan som eterneller för den behöver inget vatten, vilket den inte hade fått i vilket fall som helst. Dessutom får jag ett tillgodokvitto på 100 kr som jag kan handla för i affären nu efter helgerna. 

I eftermiddags satt jag och slötittade på ett engelskt TV-prgram. Det var en mäklare som visade runt köpare bland olika hus. Det var inspelat sommartid, och det såg så härligt ut när de satt i trädgården och diskuterade vad de tyckte om huset. Det lär nog dröja innan jag kan gå ut i min trädgård för att fika. Visserligen är stolarna täckta med något mjukt och bordet ser ut som om jag varit extra flitig och bakat en jättetårta, men det är ändå något som fattas, tycker jag. Just det! VÄRMEN!!!!!  

Trettonafton

Nu är det bara i morgon också, sen dröjer det ända fram till april innan nästa helg dyker upp. Då är det dags för påsk och alldeles säkert......VÅR!!!!! Trettonhelgen är knappast lika stor firarhelg som jul och nyår, men i vår familj har vi alltid firat den flitigt. Det beror naturligtvis på att äldsta dottern fyller år Trettonafton. Idag har vi varit på kalas. I stället för tårta hade hon bakat enormt stora kanelbullar efter att ha sett de som serveras på Café Husaren i Göteborg. Jag älskar födelsedagar; både mina egna och andras. Jag förstår inte de som väljer att inte fira när de fyller år. Man blir inte yngre bara för att man nonchalerar att ännu ett år har gått. Dessutom går man miste om en massa presenter. Det finns väl inget mer spännande än att packa upp paket?  Det kan man aldrig bli för gammal för att tycka. Att lista ut vad andra önskar sig och sen försöka hitta den grejen är också kul. Födelsedagar är viktigare än julafton, för då är man i regel ensam om att få presenter.

Alla dessa helgdagar har gjort att dygnsrytmen har blivit lite ändrad. Det har blivit många sena kvällar och frukosten har ibland blivit lunch i stället. Men vad skönt att kunna göra så ibland. Alla människor behöver komma ifrån klockans tyranni. Tids nog börjar den att väsnas på morgonen. Nu är det ett fåtal dagar kvar innan vardagen startar på nytt. Men än så länge är det helg och det måste utnyttjas. Jag fick med mig en rejäl bit av en bulle hem, och eftersom jag har lovat att inte banta i år, så kan jag med gott samvete sätta mig framför TV:n, titta på en film och smaska på världens godaste kanelbulle.

Finns det selkurser?

Jag vet inte om det är rätt uttryck. Men jag menar sådana kurser där man lär sig sätta sele på sin hund. Till min egen hund, Milou, skaffade jag en sele som var väldigt enkel att ta på. Den påminde nästan om en barnsele. Jag knäppte fast den på ett nix när vi skulle gå ut. Igår var jag barn och hundvakt, för båda mina döttrar åkte till Göteborg över dagen. Jag såg då min chans att få rå om både Rasmus och Santos helt själv. Rasmus fixar själv sina kläder när han ska gå ut, men det är lite värre med Santos. Min dotter hade köpt en ny sele till honom, som jag inte hade använt på honom tidigare. Det finns ett stort utbud av selar, men hon hade lyckats få tag på ett exemplar som var helt omöjligt att ta på. Både min man och jag försökte både länge och väl, och vände och svängde på selen. Ibland satt den säkert både fram och bak och upp och ner. Det kunde väl åtminstone varit ritat någon pil någonstans som en vägledning? Santos satt kvar lika lugnt hela tiden och lyfte på tassarna om och om igen när vi testade. Han hade verkligen en ängels tålamod.

Rasmus kom med råd hela tiden, men vi lyckades ändå aldrig få helt rätt på det. Som tur är så gillar inte Santos kylan, så han var nog inte alltför besviken att det inte blev några långa rundor. Rasmus däremot älskar snö och vinter så han är i sitt esse nu. Det måste vara underbart att känna glädje inför något som ju faktiskt är oundvikligt. Vintern kommer antingen vi vill eller inte. Jag tyckte att han kunde komma in emellanåt och värma sig, och det gjorde han, om än motvilligt. Vi brukar komma väldigt bra överens, men ibland tycker han att "hans pappas svärmor" har väldigt konstiga ideér. När vi är överens kallas jag Mormor. Vad Santos tycker efter allt han fick utstå, vet jag inte.

Jag kan äta det mesta

........men inte Majskrokar. Före nyårshelgen var jag på Willys i Ängelholm och handlade. Då fick jag se en kund som hade laddat upp med Majskrokar. På paketet stod med stora bokstäver att det innehöll bara 2 % fett och det lät ju bra. Att de innehöll 84 % kolhydrater stod med betydligt mindre text. Jag är inte speciellt förtjust i varken chips eller ostbågar, men jag tänkte att det kunde kanske vara ett vettigt alternativ till nyårsgodiset. De här krokarna är jättestora men väger nästan ingenting. Jag hade läst på nätet att Må Bra rekommenderade det och även Vi Föräldrar var eld och lågor för att man kunde våga ge det till små barn. 

På nyårsafton skulle vi då premiärtesta det här "godiset". Jag kan lugnt påstå att det gjorde ingen succé hos oss. När man bet i dem så klibbade de ihop sig och fastnade i munnen. Påminde lite om oblat eller spettkaka.......men spettkaka är gott i jämförelse med detta. Jag garanterar att om man blundat och tagit en tugga av en majskrok och en tugga av en bit frigolit så skulle man inte kunna säga vilket som var vilket. När jag skickar paket ibland brukar jag hälla i nån slags frigolitgrejer som är precis på pricken lika majskrokarna. Enda skillnaden är att frigoliten är vit. Vi provade att hälla alla sorters kryddor på dem, men de var fortfarande inte ätbara. Det blev soptunnan direkt.

För att få bort frigolitsmaken från munnen åt vi champagnekakor från Reims. De passade utmärkt till champagnen vid tolvslaget. 

GOTT NYTT ÅR

Nu har vi ett helt nytt, fräscht år framför oss. Idag på årets första dag känner jag mig knappast ny och fräsch, snarare som en zombie.  Det har inte blivit många timmars sömn i natt så det känns viktigt att inte hålla sig så många meter från sängen eller soffan. Lyckligtvis har jag rester att värma till middag så jag slipper slösa någon energi vid spisen. Solen skiner för tillfället, men någon nyårspromenad blir det definitivt inte. Jag vill ju inte börja det nya året med att bryta ett av mina nyårslöften.