tisdag 30 april 2019
Knästrumpsdagen
Det finns många väldigt konstiga firardagar som Kanelbullens dag, Musarmsdagen och en hel massa annat. Vem som hittat på de här dagarna vet jag inte, men jag minns att när jag jobbade i skolan så fick vi alltid en kanelbulle efter lunchen när det var Kanelbullens dag. I förskoleklassen var Nallens dag mycket populär. I dag är det Valborgsmässoafton och jag vet egentligen inte om det är nåt mer som firas den här dagen....förutom kungens födelsedag.
Jag tycker vi ska börja fira Knästrumpans dag idag den 30 april. När jag var barn var det just denna dagen som var startskottet till att få klä sig i knästrumpor. Då ansågs det vara sommar hur kallt det än var. Som barn bodde jag i Eslöv och på Valborgsmässoafton gick hela familjen till Trollsjön som ligger en bit från centrum. Där hade en del bråte samlats ihop på en flotte och några män rodde ut den till mitten och tände på. Det blev ett rejält bål. En sångkör sjöng vårsånger och vi stod och huttrade i våra knästrumpor. Bålet tändes ju inte förrän det blev mörkt så det hann bli ganska kallt. Jag kan inte minnas en endaste varm eller ljummen Valborgsmässoafton. Strunt samma! Knästrumporna åkte på ändå.
Idag kommer jag inte att stå iklädd knästrumpor och titta på något bål. Jag kommer att slänga mig i TV-soffan i mysdress och luddiga innesockar. Med en kopp varm choklad framför mig på bordet greppar jag fjärrkontrollen. Förhoppningsvis visas en riktigt bra deckare så jag kan få känna av lite kalla kårar längs ryggraden. Då blir det nästan som i gamla tider när jag stod och huttrade...inte av spänning utan av köld.
måndag 29 april 2019
Tulpaner från Amsterdam
Tulpaner är vackra var de än kommer ifrån. I min trädgård dök det bara upp en endaste liten tulpan i år. Orsaken till det är givetvis att jag har försökt utrota dem. Det låter kanske underligt, när jag egentligen tycker om dem. Jag gillar blomman men inte bladen när de ska vissna ner. Min mor var väldigt noga med att låta tulpanbladen stå kvar och vissna ner i lugn och ro. Det ska visst vara bäst för roten om man gör så. Jag klarar inte av det. Det stör mig något enormt när de står där halvvissna och fula. Det gäller alla slags lökväxter, men jag har ändå några stycken, där jag kommit på sätt att gömma unden dem när de vissnar.
Inför varje påsk köper jag minipåskliljor och sätter i köksfönstret och i en blomstergrupp på trappan. Efter påsk planterar jag lökarna framför en hög cypress.
Framför de här lökarna står en rabarberplanta som mycket lämpligt växer upp och döljer påskliljornas blad.
I en annan rabatt har jag överfullt med pärlhyacinter.
Bland dessa lökväxter står en hel hop med ormbunkar, som så småningom sträcker ut sina långa blad och pärlhyacinterna står där under i mörker helt gömda för allt och alla.
Samma sak gäller scillan som växer under ormhasseln. Den står i ett blått hav ganska länge, och egentligen tycker jag den är vackrast utan löv. Men det är en fördel när de kommer fram och grenarna sträcker sig ända ner till marken. Det passar perfekt i tid med att scillan slutat blomma.
Runt apelträdet planterade jag krokusar för många år sedan. De blommar väldigt rikligt varje år. Jag läste nånstans att om man satte ett gummiband runt bladen, ungefär som när man gör en hästsvans, så vissnade bladen mycket snabbare. Jag testade ett år, och det fungerade faktiskt. Efter kort tid var alla blad vissna och det var lätt att dra bort dem. Innan jag hann ut och agera frisör i år, så fick jag hjälp från oväntat håll.
Det kom en liten kanin och satte sig och smaskade på bladen. Den var så söt så jag lät den hållas. Vi får väl se om det kommer upp några krokusar nästa vår annars får jag försöka få till en överenskommelse med Långöra.
söndag 28 april 2019
Minnesförlust
Jag lider inte av dåligt minne. Jag njuter av det.
Jag tror det är det bästa man kan göra. Om man skulle minnas alla dumma saker man gjort i sitt liv hade man ständigt gått med dåligt samvete. Det är bättre att lägga det bakom sig och bara minnas sånt som var var roligt. Det är bättre för humöret.
fredag 26 april 2019
En dansant kväll
Ikväll ska jag titta på Let´s dance igen. Även om programmet har hållit på i många år, så tröttnar jag ändå inte på det. Deltagarna byts ut för varje säsong och det blir aldrig riktigt som det var under de tidigare programmen. Domarna har också bytats ut, men Tony och Anne hoppas jag blir kvar länge. Proffsdansarna som hjälper de tävlande är mycket skickliga och deras dansnummer håller hög klass.
Jag tycker det är modigt av de som ställer upp och tävlar. De flesta har aldrig sysslat med dans och det märks, speciellt i början. Men jag måste säga att jag är imponerad av hur snabbt de lyckas lära sig alla danssteg. Naturligtvis är deras lärare mycket skickliga på att se vad de kan klara av, men det ligger mycket jobb bakom varje dansframförande.
Varje säsong är det alltid en eller ett par som höjer sig över mängden. I år är det Kristin Kaspersen som är i en klass för sig. Hon är oerhört skicklig. Även Linnea tycker jag klarar sig galant. Som under alla säsonger måste det klart var med en "clown" också som inte kan dansa. Den här personen hänger kvar länge p.g.a. att svenska folket röstar på honom eller henne. Jag undrar vad de personer tänker som ger den här tävlande sin röst. Ibland undrar jag om det är för att det ska finnas någon i programmet att skratta åt, och då tycker jag det är väldigt elakt att göra så. Ibland kanske det är för att personen i fråga är väldigt folkkär och då är det väl kanske acceptabelt, men inte rättvist när duktiga tävlande röstas ut.
Denna omgången är det Tomas Ravelli som får agera "clown", även om han gjort en del framsteg. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det är så märkvärdigt med honom. I alla intervjuer eller program han medverkar i dras det där fotbollsbronset upp. Men ärligt talat.....det är 25 år sedan!!! Brott preskriberas efter 25 år. Samma borde gälla för fotbollsprestationer.
torsdag 25 april 2019
Motionspass
Igår åkte vi till IKEA, för vi behövde köpa en ny kökskran. Affären är stor och jag föredrar när jag snabbt kan ta mig till det jag är intresserad av. På flera ställen i butiken finns kartor som visar var man befinner sig...ifall man nu inte vet det...och var de olika avdelningarna är belägna. På en del ställen är det prickat in genvägar. Men vi missuppfattade nog prickningen, för enligt mig blev det senvägar istället. Vi fick en lapp med nummer på till den varan vi var intresserade av och efter det var det bara till att bege sig till kassan. Varan skulle sen hämtas ut i varuutlämningen.
När vi efter alla genvägar äntligen kom fram till kassorna var det ingen "vanlig" kassa öppen utan endast självscanningskassorna. Det är inga svårigheter att använda dem och det fanns hela tiden personal till hands som hjälpte till ifall man önskade. Alla känner sig inte bekväma med det här sättet att betala och då tycker jag det borde finnas valmöjligheter. Det var inte så mycket kunder i butiken den här tiden på dagen, så jag antar att det öppnas upp betydligt fler kassor senare.
Väntetiden i varuutlämningen var endast 5 minuter. När jag kollade min stegräknare hade jag gått mer än 2000 steg. Det var ändå något positivt med att irra runt där inne. En annan positiv sak var att jag hittade en del saker som jag behöver till det nya förrådet. Det får bli en tur till IKEA igen längre fram.
Ett par butiker till avverkades innan det var tid för hemfärd. Väl hemkomna fick det bli en väldigt snabb lunch och sen blev det inte så mycket mer gjort den dagen. Att handla är energikrävande.
onsdag 24 april 2019
Jag tar nya tag
Äntligen kikar jag in här igen. Nu känner jag att det är hög tid att åter börja blogga. Det blev ett långt, oplanerat uppehåll. Många gånger funderade jag på om jag kanske skulle sluta blogga, men efter en tid började abstinensbesvären ge sig till känna, och då är det lika bra att kapitulera. När jag började läsa ikapp i era bloggar blev suget allt större efter att få vara mer delaktig och det finns massor av ämnen att ventilera.
Vårvärmen har kommit hit och det ger alltid lite extra energi. Jag tillbringar en stor del av dagen ute i trädgården. Det finns en hel del "måsten" som behöver göras vid denna tiden. Igår blåste det ordentligt. Det är tur att jag är lite baktung så jag inte far iväg. Inte för att jag tror det är någon större trängsel i luftrummet just nu. Flygresorna för påskkäringarna är nog redan avklarade.
söndag 14 april 2019
Samlarmani
Jag samlar på lyckliga ögonblick.
Man kan samla på många olika saker. Jag har en hel hög med fingerborgar och ett helt batteri med änglar, men det bästa att samla på är lyckliga ögonblick.
söndag 7 april 2019
Önskelista
Jag drömmer om kaffe, semester och en stor väska med pengar.
Nu väntar jag bara på att det ska komma en god fe och uppfylla mina önskningar.
fredag 5 april 2019
En gul, kul helg
Nu närmar sig påsken med stormsteg. Om en vecka börjar påsklovet i skolorna och då kommer Zoé hit. Hon och Rasmus är lediga samtidigt, men Zoé är även ledig veckan efter påsk, fast då måste hennes föräldrar jobba så det blir fritids för henne. Gult är den regerande färgen när det gäller påsk...i varje fall enligt mitt sätt att se.
Som barn skalderade vi ramsor om alla färgerna och då hette det alltid att gult är fult. Det tycker inte jag. Det finns så många gula nyanser och det är en glad färg som piggar upp efter vintermörkret. När det gäller kläder finns det inte så mycket gult i min garderob, men när jag var yngre var jag mycket modigare och blandade vilt både färger och mönster. Ibland var det bara för att få se reaktionen hos andra....lite provocerande kanske, men ganska kul. Kycklinggul är nog den enda nyansen av gult som jag tycker endast passar på just kycklingar.
Jag hade även gula skor, som jag var väldigt förtjust i. Det fanns skor i alla färger och modeller i min skogarderob på den tiden. Det var så enkelt när jag kom till skoaffären att leta upp rätt storlek och sticka ner foten i skon. 9 av 10 gånger så passade den perfekt. Idag är det inte så enkelt. Mina fötter är inte lika medgörliga längre och jag får leta länge innan jag hittar ett par som känns behagliga. Dessutom går det inte lika lätt att fynda skor billigt när man måste ha en viss typ av skor. Men jag har bestämt mig för att jag ska starta upp en ordentlig skogarderob igen. Den ska innehålla alla modeller och färger som tänkas kan. Ett par fräsiga skor kan piffa upp en annars alldaglig klädsel.
Inför påsken pyntar jag inte lika mycket som till jul av förklarliga skäl. Det rör sig om så få helgdagar, så det känns inte lika nödvändigt. Det blir mest hall och kök som får lite uppiffning.
Något som jag alltid plockar fram är vepan som mor sydde för längesen. Då är det påsk på riktigt.
tisdag 2 april 2019
Bil i vårkläder
Vi fick bytt däck på våra bilar i förra veckan. Det var väldigt enkelt att beställa tid, för det var ingen rusning. Förr om åren har Göran alltid själv stått för däckbytet, men det är ju onödigt när det är så billigt att få det gjort på en verkstad. Den tiden kan man lägga på något annat jobb hemmavid.
Det var ledigt i arbetshallen när jag kom dit, så det var bara att köra direkt in. Verkstadsägaren var ensam om att sköta arbetet, men han fixade det på nolltid ändå. Det syntes att han var van. Under den värsta rusningstiden jobbar de på helgerna också och då är det fler som hjälper till. Då har man nya däck på sin bil nästan innan man hunnit blinka.
När jag kom hem spolade vi av däck och fälgar och sen la vi ner dem i stora däckpåsar och rullade in i förrådet. Härligt att ha allt sånt undanstökat. Nu får de ligga där tills det blir dags att byta igen.
Bilen är ett måste för mig. Jag kör inte så värst många mil per år längre, men jag är helt beroende av den för inköp och besök hos tandläkare, läkare osv. Dessutom hämtar jag Rasmus vid skolan nästan alla dagar och det är mycket viktigt. Några månader till får jag den äran att agera chaufför, men nästa termin ska han gå på en annan skola och då är det buss hem som gäller.
Mina bildäck är nästan renare än själva bilen. Jag tror det är dags att beställa tid hos Tvätt och Skvätt. Den firman har vi anlitat i många år och det är fortfarande samma personal som jobbar där
.
måndag 1 april 2019
Grannsämja
Det kan vara lite problematiskt det där med grannar. Själv har jag inga problem i den vägen för jag har världens bästa grannar. Men vi har några inneboende i vår trädgård som inte alls kommer överens. Ett duvpar började bygga bo i en av de höga cypresserna och allt var frid och fröjd....ett tag. Sen kom ännu ett par och byggde i en cypress lite längre bort i trädgården, men det gillade inte de här första hyresgästerna. När jag går ut på morgonen och hämtar tidningen sitter fyra antagonister på vår infart och glor på varandra. De inte bara stirrar på varandra...de ryker ihop och slåss också. Duvor ska vara fredliga djur får man alltid höra och det är väl därför vi ritar fredsduvor. De som bor här är då inga fredsduvor, för de har väldigt ettrigt temperament.
Igår såg vi att ännu ett duvpar var på lägenhetsvisning...i plommonträdet. Jag hade tänkt mig att vi skulle ha fikaplatsen under just det trädet för oss själva i sommar, men det känns lite taskigt att schasa iväg dem. De såg så kärvänliga ut där de satt efteråt. Om detta paret bor på baksidan av huset bör det inte bli några fler grannkonflikter. Jag hade ändå tänkt fixa till en fikaplats framför förrådet, så vi ska säkert kunna dricka vårt eftermiddagskaffe någonstans i trädgården.
Som om det inte var nog med 6 vildduvor kommer även Görans "gamla" brevduvor och hälsar på. När den nya ägaren släpper ut dem tar de en sväng upp om vårt hus och sätter sig på taket till garaget. Där sitter de och tittar längtansfullt??? på sitt gamla hem. Det finns ingenstans för dem att flyga in i det för allt är igenbommat. I fjor fick vi släppa in dem genom dörren så den nye ägaren kunde hämta dem på kvällen. Men i år blir det inget sånt. Jag vill inte ha in någon som smutsar ner i det nymålade förrådet. När de inser att de varken kan komma in eller få någon mat flyger de tillbaka till sitt nya hem. Med alla dessa duvbesök varje dag känner jag mig nästan som Sofia i Bröderna Lejonhjärta.
Igår såg vi att ännu ett duvpar var på lägenhetsvisning...i plommonträdet. Jag hade tänkt mig att vi skulle ha fikaplatsen under just det trädet för oss själva i sommar, men det känns lite taskigt att schasa iväg dem. De såg så kärvänliga ut där de satt efteråt. Om detta paret bor på baksidan av huset bör det inte bli några fler grannkonflikter. Jag hade ändå tänkt fixa till en fikaplats framför förrådet, så vi ska säkert kunna dricka vårt eftermiddagskaffe någonstans i trädgården.
Som om det inte var nog med 6 vildduvor kommer även Görans "gamla" brevduvor och hälsar på. När den nya ägaren släpper ut dem tar de en sväng upp om vårt hus och sätter sig på taket till garaget. Där sitter de och tittar längtansfullt??? på sitt gamla hem. Det finns ingenstans för dem att flyga in i det för allt är igenbommat. I fjor fick vi släppa in dem genom dörren så den nye ägaren kunde hämta dem på kvällen. Men i år blir det inget sånt. Jag vill inte ha in någon som smutsar ner i det nymålade förrådet. När de inser att de varken kan komma in eller få någon mat flyger de tillbaka till sitt nya hem. Med alla dessa duvbesök varje dag känner jag mig nästan som Sofia i Bröderna Lejonhjärta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)