Jag blir tokig

.....på alla dessa koder och lösenord. Igår fick jag ett nytt kort från Shell eftersom det närmade sig utgångsdatum på mitt gamla kort. Jag blev anmodad att klippa sönder det gamla och börja använda det här nya i stället. Koden på mitt gamla kort har jag aldrig lyckats lära mig, för jag tyckte siffrorna hade inget sammanhang över huvud taget. Det har ändå funkat bra eftersom jag visat mitt körkort som extra koll av signaturen. Men idag var det totalstopp. Tjejen i kassan försökte åtskilliga gånger. Hon berättade att alla nya kort hade strulat idag, och det var antagligen så att man måste ha kod till sitt kort. Mitt gamla kort hade jag naturligtvis inte med mig, så jag fick betala med mitt Visakort. Mycket irriterande!

Nu gäller det bara att plugga in ännu en kod. Det är ju inte så lyckat att ha en sifferkombination i plånboken, även om det inte står direkt vilket kort det passar till. Hemma har jag en anteckningsbok där jag skriver upp alla användarnamn och lösenord som jag måste använda på datorn. Det är helt omöjligt att komma ihåg annars. 

Min förhoppning är att någon inom det snaraste ska komma på en lösning på det här problemet. Man kunde kanske ha ett chip inopererat i armen som de bara scannade av i kassan? Jag går med på vad som helst bara jag slipper plugga in fler sifferkoder.

Santos

Santos är en riktig partynisse. Han följer glatt med matte och husse till krogen. Där kryper han snällt in under bordet och lägger sig. Kan det ha varit en sådan här händelse som har givit upphov till uttrycket "fyllehund"? Santos är en liten Bichon Friseé och bor i Luxemburg. Där är det inga konstigheter att ta med sig hunden i stort sett var som helst. Jag har väldigt svårt för att tänka mig att nåt liknande skulle vara tillåtet i Sverige.

Därför blev jag lite konfunderad i morse när jag läste artikeln om att få ta med sig hunden på jobbet. Det måste ju vara helt uteslutet för de som jobbar i livsmedelsbranschen med alla de regler och lagar som finns. Kan tänka mig att det finns många andra arbetsplatser där det också skulle stöta på motstånd. Hunden lockar alltid fram det bästa inom människan så tanken är god, men det finns nog för många problem att lösa för att det ska gå att genomföra här.

Det är ju inte tillåtet att röka på restauranger och många andra ställen. Man kan ju bara undra vad de som röker skulle tycka om att det blev fritt fram för hundar att gå in var som helst. Jag tycker det är mycket bra att man numera alltid kan sitta och äta i en rökfri lokal. Jag röker inte själv, men för den skull tycker jag inte man behöver jaga de som gör det med blåslampa.

Yrkesdrömmar

Mina största intressen har alltid varit barn, sömnad och språk. Som tonåring ville jag utbilda mig till antingen flygvärdinna eller modetecknerska. Mina föräldrar gillade inte detta alls. Flygvärdinna var väl inte precis vad de hade tänkt sig, och modetecknerska var helt uteslutet. Det var ett alldeles för osäkert yrke. Man skulle sträva efter att ha ett jobb som man kunde försörja sig på i tid och evighet. Jag föreslog då barnsköterska och det accepterades. Det var ett tryggt yrkesval. JOVISST! På den tiden var det så och vi hade alla i min kurs fått jobb innan vi var klara med utbildningen. Idag är det närmast skottpengar på barnskötare. Men vi är ett segt släkte!!!!!!

Jag har i och för sig aldrig ångrat mitt yrkesval. Då hade jag inte jobbat kvar inom yrket i 45 år. Men jag måste erkänna att det har påverkat mig i min syn på ungdomars yrkesval. Det är helt ok att ge råd men var och en måste själv få bestämma vad man vill jobba med. Idag finns det knappast några "säkra" jobb. Arbetslösheten kan drabba vem som helst.

Mina egna barn har fått utbilda sig till det som de själv har velat och det känns lite som en revansch för mig. Speciellt som de många gånger gjort just det jag inte själv fick möjlighet att göra när jag var ung; studera på Tillskärarakademin i Köpenhamn, åka på språkresa, resa överallt i världen och jobba utomlands.

Men det är aldrig försent att förverkliga sina drömmar. Jag har sedan mina barn blev vuxna utbildat mig på Tillskärarakademin och jag har rest mer än jag kunnat drömma om. Man ska alltid ha nåt att se fram emot. Då blir livet en FEST.

Sveriges tråkigaste stad

Alla som hör det tänker genast på Eslöv. Egentligen är det ingen som har sagt just såhär. Hans Ostelius, en känd globetrotter, var med i ett TV-program för väldigt många år sen, och fick då frågan om han som hade rest så mycket inte skulle tycka det vore spännande att resa till månen. "Aldrig," svarade han, "på månen är det till och med tråkigare än i Eslöv." Naturligtvis blev det ett ramaskri, så varje gång han fick frågan igen så svarade han:"Sa jag verkligen Eslöv? Jag menade Landskrona." Detta har tyvärr fallit i glömska.

Eslöv är min barndomsstad. Vi flyttade dit när jag var 2 år och bodde kvar tills jag fyllt 16. Jag kan inte påstå att jag led nämnvärt av att växa upp i den här lilla staden. Den var i stort sett som alla andra småstäder. Gångavstånd till skola från första klass till gymnasiet. De flesta affärerna låg samlade runt torget. Utbudet av olika affärer var faktiskt större än det är i vissa städer idag, där allt samlas i stora köpcentrum utanför stan.

Trollsjön är en liten sjö en bit från centrum där vi alltid samlades efter skolan vintertid och åkte skridskor. När det började skymma, tändes belysningen runt sjön. På en stor skylt stod skrivet om isen var tillräckligt tjock, i annat fall var det förbjudet att åka där, och det rättade man sig efter. Precis bredvid Trollsjön låg Sjöhusgården, ett gammalt korsvirkeshus, som tyvärr har brunnit ner. Här kunde man fika sommartid. På andra sidan vägen var en stor lekpark.

Ett av Eslövs märkligaste byggnadsverk är Stenberget. En man som kallades för "Eslövskungen" byggde det av stenar som blivit över när han byggt sin villa. Man går runt, runt, runt och till sist står man högst uppe på berget. Nerifrån ser det ut som om det är byggt i våningar, vilket det inte är.

Så fort man nämner något om Eslöv, så säger alla automatiskt: Sveriges tråkigaste stad. Även de som aldrig ens har satt sin fot där. Jag tycker Eslöv har fått lida helt oförtjänt. Hur kul är det egentligen i Höganäs?????

Grått hår och löständer

Ja, det var min högsta önskan när jag var tonåring, för då inbillade jag mig att jag

1. slapp att gå till tandläkaren

2. kunde färga mitt hår så där tjusigt orangerött

Tandläkarskräcken har jag dragits med i många år. Inte konstigt egentligen när man tänker efter hur barn behandlades hos tandläkaren förr. Hur rädd man än var, så kom ingen på tanken att förklara vad de tänkte göra eller prata lite vänligt. Där fick man bara höra: "Du måste gapa större!" Även om man gapade så det knakade i käken. Instrumenten de använde var inte att leka med. Inga vattensprutande borr där inte....nej, de borrade så det osade bränt! Jag misstänker starkt att jag råkade ut för en tandläkarpsykopat. Måtte han sitta på ett varmt ställe nu och gapa! Inte underligt att man önskade sig löständer.

Jag har alltid haft väldigt mjukt, flygigt babyhår. Väldigt gulligt när man är liten, men rena katastrofen när man är tonåring och äldre med för den delen. Jag har provat alla tänkbara medel för att få mitt hår att bli mer lättskött. Inget hjälper! Min normala hårfärg är ganska mörkbrun, tror jag, men jag har färgat det i så många år nu så jag är inte helt säker på det. Jag har i alla tider avundats alla som var naturligt rödhåriga. Vilka färgfabrikat jag än provade så blev aldrig mitt hår rött. Frissan sa att jag var för mörkhårig i mig själv. Jag testade att bleka det först. Var blondin en hel sommar. Men inte katten blev jag rödhårig när jag färgade det sen. Då fick jag höra att om man var gråhårig, så skulle den rödorange färgen fastna jättelätt och hårstråna skulle bli grövre. Hurra! Det fanns en lösning!

Som jag längtade efter att bli gråhårig! Och det fick jag tyvärr göra ganska länge. När jag äntligen upptäckte några grå hårstrån, trodde jag att min lycka var gjord. Sällan! Det kom ett grått hårstrå då och ett då med månader emellan. Nu har jag äntligen fått lite fler gråa hår, men inte har mitt hår blivit grövre. Jag har fortfarande kvar mitt babyhår. Som om inte detta skulle räcka, så har min hudton ändrats så jag klär inte längre i rött hår, utan får hålla mig till brunt.

Det är bara att bita i det sura äpplet (med egna tänder), och blanda ihop lite gips. Det borde väl ändå hjälpa mig att fixa en frisyr som håller mer än en kvart.

Tack alla ni som jobbar

Idag kunde jag åka till Hyllinge och handla inför Midsommarhelgen utan att behöva trängas med er. Jag åkte hemifrån tidigt och det var bara att välja var man ville parkera. Inne i affären kunde jag strosa runt i min egen takt utan att bli påkörd på hälarna. Jag har läst att vissa affärer ibland stänger för allmänheten så att kungligheter eller annat VIP-folk kan gå i lugn och ro och shoppa. Nu förstår jag precis hur de känner sig. När jag kom hem var jag fortfarande pigg så jag lastade in varorna och ställde in dem på sin rätta plats med en gång. I stället för att som annars trycka in allt i kylskåp och skafferi så jag kan slänga mig så fort som möjligt på sängen och pusta ut.

Detta är bara en av många fördelar med att vara PENSIONÄR. Ytterligare en bra grej är alla rabatter man får på inträde lite här och var. För att inte tala om rabatten på tåg och färjor. Det jag saknar är flygrabatten. Jag tror det får bli mitt nästa stora projekt; att fixa pensionärsrabatt hos flygbolagen. Antar att det kommer att stöta på motstånd. Men jag är inte helt omedgörlig. Jag kan sträcka mig så långt som till att priset blir samma för alla, men som pensionär åker man alltid 1:a klass.

Hallå Världen!

I början av 1980 gick jag en datakurs. Datorerna vi använde går inte på långa vägar att jämföra med dagens. Egentligen vet jag inte varför jag anmälde mig till kursen. Antagligen pga nyfikenhet. Nya saker är alltid kul att testa. Jag tröttnade ganska snabbt, för det var alldeles för omständligt. Tacka vet jag dagens PC.

Jag började så smått träna på min dotters PC innan hon flyttade hemifrån. Men jag minns hur nervös jag var i början. Internet var inget jag kände mig hemtam med alls, så i regel tränade jag bara när jag visste att jag kunde få hjälp snabbt. Tack och lov så har den rädslan försvunnit. Nu vågar jag testa saker på egen hand och tror inte längre att datorn flyger i luften om jag trycker på fel tangent. Jag kan tom acceptera att den strejkar ibland utan att mitt blodtryck stiger.

När min son flyttade till USA för 10 år sen skaffade jag mig en hel hög med mailvänner för att träna upp min engelska. Jag har fortfarande kvar många från USA, Nya Zeeland, Japan och från flera länder i Europa som jag mailar till regelbundet. Det är både smidigt och billigt.

Datorn kan användas till mycket. Igår kväll när jag satt och surfade så ringde plötsligt min son via Skype. Han hade lunchrast och var på väg hem i bil. Vi pratade ända tills han kom fram till sitt hus och då hördes ett konstigt ljud. Han hade öppnat garageporten. Snacka om att ha bra hörsel!!!! Jag kan höra en garageport öppnas i Dallas. Senare på kvällen precis innan jag skulle stänga ner datorn loggade min dotter från Luxemburg in på MSN.

Efter en sån datakväll sover man gott, och tänker att världen är ändå inte så stor. I varje fall så känns inte avstånden så oerhört långa när man kan pratas vid när som helst på dygnet.

Vi går mot mörkare tider

Sommarsolståndet inföll idag enligt HD exakt kl 11.28. Bara orden SOMMAR och SOL gör att man känner sig glad. Nu är vi inne på andra veckan för simskolebarnen. Rasmus har hamnat i en grupp som leds av tre mycket proffsiga tjejer. Det märks att det inte är första gången de jobbar som simlärare.

Förra sommaren hade Rasmus och jag ett projekt på gång. Vi åkte runt och testade olika lekplatser. När vi testat klart valde vi ut de bästa och åkte dit på nytt. Det viktigaste var inte alltid hur många olika lekredskap det fanns. Det som gav högst poäng var, ifall det fanns kompisar att leka med och naturligtvis om där var en glasskiosk i närheten. Hembygdsparken i Ängelholm vann överlägset. Min arbetskompis på Fritids har gett mig tips på andra lekplatser som vi ska kolla upp i sommar.

Jag tyckte tiden gick så snabbt när jag jobbade. Faktum är att den går fortfarande lika snabbt. Jag har alltid tyckt om att planera saker gärna långt fram i tiden. Min kalender brukade vara fullklottrad med en massa "måste-göra-saker". Men jag var alltid noga med att klämma in kul saker så fort tillfälle gavs. Jag läste nånstans att det inte var nyttigt att skriva upp allt man tyckte man måste göra. I stället skulle man skriva upp det man hade gjort under dagen. Jag provade att göra det en dag och det var helt otroligt så effektiv jag hade varit! Inga storverk, men jag fyllde en halv A4sida och det känner jag mig nöjd med.

Och inget öga var torrt

En gammal klyscha, men igår tror jag faktiskt att den stämde mycket bra. Visst var det ett underbart bröllop! Alla bröllop är underbara! Vad skönt och se att även killar vågar visa känslor. Det ger hopp inför framtiden. Empatin kanske sprider sig. Det är synd om alla män i min generation som fick lära sig att en kille gråter inte. Så korkat!!!!!

Det har varit intensiva dagar. För mig, som är "sytokig" har det varit rena julafton. Jag satt klistrad framför TV:n när gästerna tågade in både till konserten och bröllopet. Jag måste träna upp min teckningshastighet, för det var näst intill omöjligt att få ner alla modeller på papper. Får bara hoppas på att alla veckotidningsfotografer har plåtat flitigt.

Klänningarna som damerna bar vid konserten var överdådiga. Där hade verkligen inte sparats på varken fantasi, tyg eller pengar. Även bröllopsklännigarna var tjusiga, men där tycker jag nog att några hade tänkt för mycket på att inte överglänsa bruden. Att "inte överglänsa" är inte det samma som att klä sig intetsägande. Det går inte att överglänsa bruden. Hon är alltid vackrast!

Bara vid ett tillfälle fick jag syn på en sätta-kaffet-i-halsen-klänning. Det var det hemskaste jag har sett! Klänningen i sig var väl ok, men skärp och ordensband var vedervärdiga. Jag for upp ur fåtöljen, pekade och sa upprört till min man:"HAR DU SETT VILKA HEMSKA FÄRGER?"

Det uttömmande svaret jag fick var: "Jaså?"

Är det verkligen bara ett kvinnligt fenomen att få olustkänslor när man ser vissa färgkombinationer som stämmer väldigt illa? För det kan väl ändå inte vara så att alla karlar är färgblinda?????

Dan före dan

Jag tror att alla i Sverige, och för den delen i några andra länder också, engagerar sig i morgondagens bröllop. Antingen för eller emot. Ett bröllop ska vara en glädjefest. Varför då dra upp en massa negativa saker? Det är väl ändå Victorias och hennes familjs ensak hur de vill utforma bröllopet? Vilka diskussioner det blivit ifall kungen ska ledsaga sin dotter till altaret, eller inte. Att dra upp den urgamla seden att det förr var pappan som bestämde över dottern, och när hon gifte sig så lämnades ansvaret över till hennes make, tycker jag är patetiskt. Vem i all världen tänker så nu? De flesta gamla seder har mist sin betydelse i våra dagar. Se bara på julen. Från början var det väl inte tänkt att det skulle bli en mat- och presenthelg?

Jag kan inte se att morgondagens bröllop är ett dugg märkvärdigare än när mina barn gifte sig. Jag har haft glädjen att vara med på tre helt olika bröllop. På det första hade vi både vigsel och middag hemma hos oss. Vårt uterum fick tjänstgöra som vigsellokal. Det var jättekul att dekorera och fixa allt med blommor, mat och dukning. Det andra bröllopet åkte vi till USA för att närvara vid och det tredje och sista ägde rum i Björnekulla kyrka med festen därefter på Grand Hotell i Mölle.

Jag funderade aldrig på om det vi bestämde inför bröllopet retade någon. Ärligt talat så struntade jag högaktningsfullt i det. Det hoppas jag att Victorias och Daniels föräldrar också gör i morgon och bara känner glädje och stolthet över sina barn. Det är varje förälders rättighet.

Sommarjobb

De tre närmaste veckorna ska jag vara hos Rasmus och gå med honom till simundervisningen på Kvidingebadet. Hans lektion börjar kl 9 och då hade simskolevädret hållit på ett bra tag; regn, regn och åter regn. Jag beundrar de små tuffingarna som glatt hoppar i bassängen. Själv stod jag under tak och huttrade.

Vanlig städning som man måste göra varje vecka, tycker jag är direkt själsdödande. Däremot gillar jag storstädning, när man kan vända upp och ner på hela huset. Då märks det i varje fall när man är klar. En annan bra sak med det är, att jag hittar saker som jag inte vetat var de har varit under lång tid. Jag kan inte skylla min förvirring på åldern, för jag har alltid varit lite vimsig. Glasögon och nycklar är ett konstant irritationsmoment. Jag brukar tänka att jag lägger sakerna HÄR så vet jag var jag har dom, vilket jag naturligtvis inte vet efter en liten stund.

Jag är oerhört tacksam att man kan använda kontokort nästan överallt. Då behöver jag inte ha kontanter hemma. För sådär en 20 år sen var det annorlunda. När jag tagit ut en större summa pengar, lade jag en del i plånboken och resten någon annanstans. Det där "någon annanstans" kunde vara i byrålådor, under prydnadssaker eller dukar. De skulle ju bara ligga där en kort stund, sen skulle jag ta hand om dem, var det tänkt.

De enda kontanter jag brukar ha nu, är när jag växlar till danska pengar, vilket jag gjorde inför Köpenhamnsresan med Fritids. Ordentlig som jag är, så hade jag lagt dem i en speciell plånbok för att inte blanda med svenska pengar. När jag idag städade bland mina väskor, hittade jag plånboken med en ganska stor summa pengar i. Med kluten om huvudet och dammvippan i högsta hugg fortsätter jag min raid i huset.

JAG ÄLSKAR ATT STÄDA!!!!!!

Pantertanter

Äntligen har jag hittat en TV-serie jag kan följa. Den heter Pantertanter, och handlar om tre damer och mamman till en av dem. Det går inte att räkna ut hur gamla de är genom att titta på deras utseende....och inte uppförande heller för den delen.

Hur som helst så bor de här fyra damerna tillsammans i en villa. De är väldigt olika till sättet, men tycks trivas bra tillsammans ändå, och verkligen ställa upp för varandra när det gäller. En av dem är karltokig och en annan enormt naiv. Ibland undrar jag om hissen går ända upp på henne. Den tredje damen är väldigt sarkastisk och faktiskt den av dem som verkar mest vettig. Mamman är verkligen originell; en liten vithårig dam som säger och gör precis vad som faller henne in, utan att bry sig ett dyft om vad andra tycker och tänker.

De är väldigt snabba att kommentera varandras liv, och deras humor är helt sanslös. Jag blir glad bara av att titta på programmet och höra deras sjuka kommentarer. När jag blir äldre vill jag bli en "pantertant". Jag VÄGRAR bli gammal och förståndig. Det verkar urtråkigt!

Söndag

I morgon är första lediga vardagen. Det känns alltid lite speciellt. Då har man många, långa veckor framför sig. Och så mycket som ska hinnas med!!!!!!!! Varför inbillar man sig alltid att man ska var så effektiv under just den här tiden? Tror inte jag är ensam om att ha planerat in 1000 saker som aldrig blivit gjorda. Eftersom man har så lång tid på sig, så går det ju att ta det lite lugnt i början de första 2, 3, 4, 5 veckorna. Sen börjar paniken komma. Nu har halva sommarlovet försvunnit och man har bara vilat, vilket ju egentligen var meningen med att ha sommarlov. Sista veckorna gäller det att jobba på som en dåre för att hinna med åtminstone 500 av de saker som var inplanerade. Inte undra på att man känner sig helt urlakad när skolan börjar igen.

Men så behöver jag inte tänka mer, för MITT lov tar aldrig slut. Aldrig mer behöver jag ha dåligt samvete för att inte ha gjort en massa under en viss bestämd tid. Nu är jag min egen chef och det känns härligt. Jag tänker vara mycket generös med ledighet och andra förmåner. När det gäller utvecklings-och lönesamtal ska jag även där vara mycket tillmötesgående.

Champagnefrukost

PANG!!!!!! Där for den iväg. Champagnekorken, alltså. Några macarons blev det tyvärr inte, men det gick lika bra med Lingongrova. Det var ju ändå champagnen som var det viktigaste.

Läste nåt underligt i tidningen idag. En dam och hennes väninna hade blivit lurade på 700 000 kr. Bara för att man har gott om pengar så slutar väl inte hjärncellerna att fungera, eller? Jag tycker det är en fin egenskap att man tror gott om alla människor. Men därifrån och till att skänka stora summor till okända personer är väl steget ändå gigantiskt. Hjälp kan ges på så många andra sätt. Lite trist att det finns folk som utnyttjar givmildheten så fel.

I förmiddags öste regnet ner. En perfekt dag för att bädda ner sig i soffan med en stor pläd, en bra bok och ett glas....hmm...vatten inom räckhåll.

LIVET ÄR UNDERBART!!!!!!

I morgon smäller det

Öppnade kylskåpsdörren i morse och kollade lite lätt på champagneflaskan. Den är säkert helt perfekt i morgon bitti. Något som inte är perfekt, det är vädret. Det har regnat nästan hela dagen. Vi fick gå med regnkläder och paraplyer till avslutningen i kyrkan. Väl där inne blev det ändå lite somrigt pga av alla sommarvisor som barnen sjöng.

Jag fick presenter och blommor av barnen idag och efter att vi sagt hej då till varandra återstod bara fikat i personalrummet. Nu blev det blom- och presentutdelning på nytt både från BIN och kollegerna på skolan. Jag vet inte hur många 100 gånger jag fått frågan om jag inte tror att jag kommer att längta tillbaka till skolan. Faktum är, att om jag mot förmodan skulle få ett anfall av saknad efter att få jobba igen, så går jag och lägger mig tills anfallet har gått över.

Jag firade början av mitt låååååånga sommarlov med att bjuda de medlemmar i min familj som bor i Sverige på middag. Vi åkte till Spångens Gästgivaregård. Jag hade på mig de örhängena som jag fick av mina kolleger. Det är helt otroligt! De har exakt samma färg som mina glasögonbågar.

Champagne på kylning

Har lagt champagnen i kylskåpet så den ska bli riktigt kall och god. Jag hittade ett recept på macarons i en av mina kokböcker. De såg så festliga ut i olika färger och jag har hört att de ska passa väldigt bra till champagne. Tror knappast jag kan få tag på sådana kakor här i Åstorp, och risken att jag själv kommer att baka dem innan helgen är minimal.

Jag har fått så mycket teckningar, brev och kramar från barnen idag, så det kändes nästan som det var sista dagen på terminen, men det är det ju inte förrän i morgon. Det är min sista skolavslutning och Rasmus första.

Det är nästan lite fredagsmysstämning över den här torsdagskvällen. Antagligen för att vi efter avslutningen i kyrkan bara träffas en kort stund i klassrummet och sedan börjar sommarlovet. Förhoppningsvis skiner solen i morgon. Fast jag kan nöja mig med uppehållsväder så vi slipper se ut som dränkta kattor allihop efter promenaden till kyrkan.

Ny mobil

Jag var tvungen att skaffa mig ny mobil eftersom den gamla bara fungerade när den själv ville. Visserligen klarade man sig utan sådana hjälpmedel förr, men nu finns de att tillgå och då ska de så klart användas. I annat fall kunde vi ju lika gärna fortsätta leva som de gjorde på stenåldern. Jag är väldigt bortskämd, för min svärson fixar alla nya prylar till mig. När det gäller datorer så har jag tre vuxna barn jag kan få hjälp av. För min del räcker det bra med att jag kan använda grejorna.

Jag har nu en ny ringsignal. Min favoritkille säger: "Mormor, då e´det telefon!" På jobb stängde jag av mobilen på morgonen för att inte störa under lektionstid. Visst hände det att jag glömde bort det ibland. Men jag har märkt att folk blir inte lika irriterade när mobilen ringer vid olämpliga tillfällen om man har en kul ringsignal.

Utflykt

Det är alltid lika kul att gå på utflykt med Fritidsbarnen. Idag gick vi till Prästamarken, och som vanligt hade vi mellis med oss, som vi kunde äta där. Vi hade planerat en skattjakt för barnen idag. Fem olika kuvert med ledtrådar gömde vi i närheten av vårt fikabord. Alla barnen hjälptes åt, och de samarbetade jättebra. Tillsammans med näst sista ledtråden hade vi lagt en nyckel. Skatten hade vi gömt i ett ihåligt träd. Det var mitt gamla kassaskrin som fick tjäna som skattkista. Inuti låg "guldpengar" och en lapp, där det stod att de skulle dela rättvist och inte glömma sina fröknar. Det tog sin lilla tid innan alla fått sin del, men de fixade det utan vår hjälp.

Det finns inget härligare än att packa matsäck och ge sig ut i skogen. Som tur är gillar Rasmus också det, så det blir nog en hel del skogslufsande i sommar. I "vår" skog här uppe på åsen finns både björnbär och hallon att plocka när den tiden kommer. Pysselskåpet behöver fyllas på lite då och då, och det finna massor av gratismaterial i skogen.

Smaskigt!

Idag hade vi på Fritids vårt sista måndagsmöte före skolavslutningen. För min del var det verkligen sista mötet. För att fira detta bjöd jag på smörgåstårta, som jag hämtat hos min privata smörgåstårteleverantör i Kvidinge. Jag har lyckats förhandla mig till ett bra pris. Vi kör med byteshandel; jag lagar kläder och Ulrika lagar mat.

Idag har det ösregnat precis hela dagen. Det finns nu en megastor vattenpöl på skolgården till glädje för alla elever och fasa för alla föräldrar som får hämta hem dyngsura barn. I alla år har det funnits en magisk koppling mellan barn och vattenpölar som ingen vuxen riktigt förstår. Det forskas och doktoreras i så många konstiga ämnen. Detta fenomen hade väl varit värt att undersöka lite närmare?

Nedräkning

Denna helgen var den sista lediga helgen innan jag blir statsanställd. Det kändes faktiskt inget annorlunda alls. Jag gjorde det jag alltid brukar göra under helgen; nämligen minsta möjliga nyttiga saker. Helgen är till för att slappa eller roa sig. Det kommer jag att hålla stenhårt på även i framtiden. Alltså blev det sovmorgon, grillning och kubbspel igår och Välashopping idag.

Många undrar om jag inte kommer att sakna jobbet när jag nu ska sluta. Det kommer jag INTE att göra, men jag kommer med glädje att tänka på barnen och de jag har jobbat tillsammans med. Jag kommer ju inte att emigrera så chansen att vi träffas igen är väldigt stor. Jag tror faktiskt att pensionärstillvaron blir precis det man själv vill att den ska bli. Och jag har bestämt mig för att min ska bli HELT FANTASTISK.

Jag älskar att planera

När jag kom hem idag, gick jag en runda i trädgården och kom på massor av nya, bra ideér på hur man kan förändra den. Jag gillar inte trädgårdsskötsel; klippa gräsmattan, rensa ogräs och annat underhåll är inte min förtjusning. Sånt arbete överlåter jag med varm hand till andra.

Däremot gillar jag att tänka ut nya lösningar på hur man kan flytta buskar och perenner och gräva upp och slänga gamla och sen köpa nya. Oftast stannar det vid planering eftersom mina ideér är ogenomförbara efter vad jag hört.

Jag blir så imponerad när jag ser TV-programmen från England, där de förvandlar sina trädgårdar till rena paradiset. Misstänker att jag inte riktigt har de kvalifikationer som behövs. Jag kan inte ens hålla liv i en kaktus. Fast drömma kan jag göra.......

Bilorientering

Är precis hemkommen från ännu en trevlig biltur ut i det blå. Det bästa med de här bilorienteringarna är att man får köra på sådana vägar som man inte ens visste att de fanns. Ikväll höll vi oss ganska nära Åstorp, men trots det så hade jag aldrig kört där förut. Som vanligt var det kluriga frågor och vi och ett annat par hamnade på samma slutpoäng. Utslagsfrågan var hur många Ahlgrens bilar det går på 1 hg. Där gissade vi lite i underkant, så vi kom tvåa. Svaret skulle vara 80 st. Det är väl ett sånt svar som man kan samla under kategorin onödigt vetande.

Målet var Stenestads Park, en plats jag aldrig hört talas om tidigare. Det var en gammal bondgård där de byggt om stallet till café. En jättestor trädgård med massor av olika rhodedendron, azaleor och perenner hörde till. Det fanns även försäljning av lite plantor. Jag köpte en chizandraplanta. Bären går att äta och man lär bli jättepigg av dem. Morgondagens innedrog?????

Äntligen!

Idag kom sommaren. Så mycket lättare allt känns då. Med dagens HD följde en ganska tjock bilaga med den passande rubriken SOMMAR. Där kan man läsa om olika tips på vad man kan fördriva sin lediga tid med. Det finns inget roligare än att sitta och planera utflykter. Hade jag vägt 30 kilo mindre så hade jag testat cafeér runt om i Skåne hela sommaren. Nu får det bli nåt nyttigare, men det behöver inte betyda att det blir tråkigare.

I morgon ska jag köra bilorientering. Det är Bilkåren i Åstorp som anordnar den. Tyvärr är min ordinarie kartläsare förhindrad att deltaga, men jag har fixat en skicklig ersättare för henne. Nu gäller det bara att skumma i genom NE och lite faktaböcker så vi kan svara på de kluriga frågorna. Får heller inte glömma att ladda mobilen ifall vi behöver "ringa en vän". Vi kör ju för att vinna.