Sån´t är livet

Ångra ingenting. Om det är bra är det minnesvärt. Om det är dåligt är det en erfarenhet.

Allt man har gjort kan man lära sig något av vare sig det är bra eller dåligt. 

Blåst på blåsten

I veckan som gick varnades för en storm som skulle dra in över landet och här i Skåne skulle det blåsa upp rejält....enligt SMHI. Även om jag inte riktigt litade på de uppgifterna så tog vi det säkra före det osäkra och band fast möblerna på altanen. Det känns lite trist att sätta undan dem redan nu, för det kanske blir tillfälle för några utefikadagar i oktober med. Trädgårdstunnan tömdes i fredags och då är den ganska lätt. Jag la den på sidan och stoppade in lite tegelstenar i den. Jag ville ju helst slippa hämta den inne hos grannen.

Det blåste ganska rejält när vi började förankra alla sakerna, men så fort vi var klara blev det kav lugnt. Vad menades med detta? Hade vi gjort allt i onödan? Det började regna så vi gick in och tänkte att blåsten kommer nog så småningom. Det gjorde den inte. I varje fall inte i Åstorp. Jag läste i tidningen dagen efter att det blåst rejält längs kusterna, men dit har vi ca 3 mil. Jag är inte det minsta besviken för att vi inte fick uppleva någon större storm.

Vädret kan vi inte göra mycket åt. Det är bara att finna sig i vare sig det är varmt eller kallt, lugnt eller blåsigt. Helgen har inte varit helt oäven. I lördags eftermiddag sken solen och söndagen var helt acceptabel. Nu hoppas jag på en skaplig vecka så jag kan få lite mer klart i trädgården.

Allt är möjligt....nästan

Det är aldrig för sent att bli det du vill, såvida du inte vill bli yngre. Då är det kört.

Jag har ingen önskan om att bli yngre. Min hjärna har en ålder och min kropp en annan och ibland kommer de inte riktigt överens, men det har jag lärt mig att acceptera. 

Lagomväder

Snart är även september borta med vinden. Den räknas inte riktigt in bland sommarmånaderna, men i år har den varit ett undantag. Den här veckan har vi haft sol och varmt i stort sett varje dag. När vi kommer in i oktober får vi nog börja räkna med att det blir mindre av den varan. Det märks redan att det blir mörkt tidigare på kvällarna, och när jag hämtar tidningen i postlådan på morgonen är det lite småkallt vissa dagar.

Det är mycket inomhusjobb som jag har ställt åt sidan i sommar. Solsken måste utnyttjas, och det har jag verkligen kunnat göra i år. Syftet med att ha en trädgård är att kunna vara ute i den så mycket som möjligt. Allt vi planerat och göra i den är fortfarande inte klart så det gäller att lägga på ett extra kol nu. Uppehållsväder har vi haft så det räcker och blir över. Det kan vi då inte klaga över, men det trista är att solen inte bara är positiv. Energin sjunker i takt med att solen steker. Vissa dagar har jag bara suttit och flämtat som en hund.

Det påminde mig om den gången vi åkte för att hälsa på sonen och hans familj i Dallas. Vi brukar åka antingen tidigt på året eller senare på hösten, men av någon anledning som jag glömt så åkte vi dit under sommaren. När vi kom ut från flygterminalen kippade jag efter andan. Det var som att gå in i en vägg av bastuluft. Hemskt! Jag har aldrig gillat att bada bastu, för det känns som om jag ska kvävas. Det är möjligt att man vänjer sig vid det vädret också, men jag föredrar normal svensk sommar med lagom sol, lagom regn.....ja, i stort sett lagom.

Större hus

Detta inlägget handlar inte om mig, för jag behöver då rakt inte något större hus. Det är Zoé som tyckte det var dags att byta ut Lundbydockskåpet mot ett större. När Katarina och Ulrika var små fick de var sitt dockskåp som de lekte mycket med. Husen packades undan efter en del år och det är endast Katarinas dockhus som har återanvänts. Hon tapetserade om och la in nya mattor och Zoé har haft mycket skoj med det.

Nu är det däremot större dockor som gäller som Barbie och Disneyprinsessorna. När mina döttrar var i Zoés ålder var Sindydockan väldigt populär. Hon fanns i många utföranden precis som Barbie. Sindy var betydligt sötare och dessutom inte så onormalt mager som Barbie. Zoé har redan lekt en del med mammas gamla dockor, och när hon hörde att det även fanns ett hus till dem blev hon eld och lågor.

Göran byggde ett trevåningshus till Katarinas Sindydockor och jag tapetserade och la in heltäckningsmattor. Vi köpte en del möbler, men det mesta tillverkade vi själva. Katarina har kvar en del möbler från den tiden. Huset har stått i vårt förråd och i somras plockades det fram. Det blev rena julafton för Zoé. Kruxet var nu att frakta ner det till Luxemburg. Det går att plocka isär och frakta bort stora hus, så ett dockhus skulle väl inte vara helt omöjligt?

Göran monterade isär det och markerade precis som på IKEA-möblerna hur det sen skulle sättas ihop igen. Han skruvade fast hjul på bottenplattan. Då kan huset köras fram när det är lekdags och sen sättas åt sidan så det inte blir så trångt. Katarina monterade ihop huset på nolltid efter den enkla beskrivningen. Nu återstod bara omtapetsering och golvläggning. Tyvärr ville inte Sindy vänta med inflyttningen tills allt var klart utan hon och hennes kompisar ockuperade byggnaden. Husockupanter är inte att leka med. Katarina får nog hålla på med renoveringen under sena kvällar när Zoé och Sindygänget sover.

Huset är rejält stort....102cm brett, 35 cm djupt och 109 cm högt. Zoé måste använda en liten pall för att nå upp till takterassen där hon placerat pool och solstolar. Då kom hon på att det måste finnas en hiss så att dockorna lätt kan ta sig dit. Sindy äger även en häst och en bil, och givetvis måste det då finnas stall och garage också. Igår började Zoé i skolan och nu står även ett skolhus på önskelistan. Katarina och Göran får väl diskutera vem som ska göra vad.

Pantertantens perennbutik

Just nu har jag ett stort förråd av perenner som jag säljer ut till rabatterat pris.

Först och främst finns en planta som är mycket härdig. Den blommar med gula blommor och tillhör rossläktet...det hörs på namnet...maskros. Fastän det är en slags ros så har den inga taggar. Däremot får den när den blommat över vita duniga bollar som lätt sprids för vinden. Vill man hålla plantan i sin egen trädgård bör man nog plocka bort dem innan de far iväg in till grannen.

Det går att få uppstammade plantor som påminner om bonsai.

Jag kan även erbjuda en perenn med ljusgröna blad. Det latinska namnet är Mega irritate. Den trivs både i sol och skugga och blir ca 2 cm hög.  Passar utmärkt som marktäckare under buskar och i rabatter.

Vill man plantera något i gräsmattan passar den här växten alldeles utmärkt. Bladen blir lite grågröna och de prasslar som papper när man trampar på dem. Det blir lite som ett inbrottslarm, och det är dessutom billigare.

En annan perenn som trivs i gräsmattan är mossan. Den är nästan grönare än gräs och väldigt mjuk att trampa på.

Det bästa med de här växterna är att de behöver i stort sett ingen näring och inget vatten. De sköter sig helt på egen hand. Priset är väldigt överkomligt och jag skickar dem fraktfritt med ilpost. Jag skickar även utomlands. Eventuella tullavgifter står jag för. Passa på, för som vanligt gäller först till kvarn....

Träning

Jag har rest mig upp från sängen 365 gånger om året i mer än 70 år. Sammanlagt blir det minst 26 000 sit ups.

Det är inte konstigt att jag är trött.

Jag har blivit fotomodell

I varje fall så har jag inspirerat till ett foto. När jag plockade in posten igår så fanns det en liten tidning med från ett byggvaruhus i närheten. Nästan hela tidningen handlade om målning och tapetsering. Förr när man läste om sådana arbeten var det alltid karlar som var fotograferade när de jobbade. Aldrig nånsin såg man en kvinna utföra samma sak, även om jag är helt övertygad om att det var möjligt. Nu är det andra tider. På ett foto står en tjej och målar en vägg med roller. Väggen ska bli grön ser jag, och tjejen är också grön. Hon har färgfläckar i ansiktet, på händerna och kläderna. Vilket jobb de lagt ner för att spöka till henne så.

Det påminner väldigt mycket om hur jag såg ut förr när jag målade. Det är ett minne blott nu. Senast jag målade fick jag inte så mycket som ett stänk på mig, och ändå rollade jag taket i carporten. Normalt sett borde jag ha varit fräknig efter avklarad målning, för jag gick och stirrade upp i taket hela tiden. Tydligen har jag lärt mig att inte ta för mycket färg på rollern eller penseln.

Konstigt nog ser man aldrig någon karl som är nerkladdad med färg i annonserna. Det är nästan så de står i frack och målar för att visa hur proffsiga de är. Sådant tycker jag är förlegat. Det är ingen hemlighet att både män och kvinnor kan göra i stort sett samma slags jobb. Varför måste det konstras till så väldigt? Det är knappast jämställt att visa en nerstänkt, målande tjej. Det visar mer på en förutfattad mening om vad hon kan klara av.

Aftonbladet eller Expressen

Sketchen med Tage Danielsson och Gösta Ekman kan jag se om och om igen och jag tycker den är lika rolig varje gång. Egentligen är det ett stort dilemma det där att kunna bestämma sig för en sak. Det är lätt att bli osäker och stå och vela fram och tillbaka. Jag brukar faktiskt inte ha svårt för att bestämma mig, men det betyder också många gånger att jag är lite för snabb och då blir det pannkaka av allting. Det kan det i och för sig bli ibland även om jag tänkt efter riktigt länge.

Igår var det vädret som velade. Jag hade planerat att ta bort ogräs i infarten, eftersom det lovats uppehållsväder. När jag fått på mig mina trädgårdskläder och öppnade ytterdörren möttes jag av regnstänk. Typiskt! Då började jag vela lite ifall jag skulle strunta i att gå ut och ta det en annan dag i stället. Men det verkade inte bli så många stänk ändå så jag stegade ut. När jag plockat fram alla redskapen började det regna mer och jag satte in dem igen. Så fort jag fått räfsor och annat på plats slutade det att regna. Då bestämde jag mig för att stanna kvar ute. Nu fick det vara slutvelat.

Spireahäcken i inkörseln växer för var dag som går, och jag längtar tills den blir så bred som den var innan den klipptes ner. Då la sig grenarna ända ut mot kantstenen och det fanns inte ett ogräs som överlevde i det mörkret. Än så länge är inte de nya buskarna så breda så det betyder att det blir ogräsrensning med jämna mellanrum. Där är det inte frågan om något velande. Allt ogräs åker upp och slängs i tunnan...stort som smått. Det lutar åt att jag lägger barkmull i rabatten tills spireahäcken växt lite mer. Då slipper jag reta mig på att ogräset växer som......ogräs.

Jag skäms

..... över att bo i Åstorp. Det är första gången sen jag flyttade hit för 50 år sen som jag känner det så. Orsaken är naturligtvis valresultatet. Socialdemokraterna blev fortfarande största partiet, men på andra plats kom SD. Fruktansvärt! Partiet har fått många fler röster i detta valet än förra och det är för mig helt obegripligt. Inte trodde jag väl i min vildaste fantasi att det fanns så många invånare i Åstorp med en sådan skev människosyn. Är det något som det här partiet står för så är det främlingsfientlighet. Vart tog medmänsklighet och alla människors lika värde vägen?

I många andra skånska kommuner har det här partiet gått framåt och Skåne har alltid varit ett fäste för nazismen, så det är kanske inte så underligt. Som jag har förstått det så är det mest ungdomar som lockats av deras politik. Jag tillhör den generation där mina föräldrar upplevde kriget. Själv föddes jag dagen före atombomben fälldes över Hiroshima och när jag gick i skolan läste vi ingående om andra världskriget och alla dess fasor. Snart finns det inte många kvar som kan berätta om hur det var i koncentrationslägren och då är det lättare för alla som vill nonchalera och påstå att de aldrig funnits.

Jag var naiv och trodde aldrig att så många skulle rösta på ett sådant helt onödigt parti, men ingen trodde väl heller att Trump skulle bli president i USA. Världen är upp och ner. Förhoppningsvis blir detta bara en parentes i Åstorps politiska historia......även om det blir en alldeles för lång parentes.

Fågelmat

Flera dagar i rad har vi haft besök av den här lille gynnaren. Vi har letat i våra fågelböcker, men inte lyckats hitta någon bild som stämmer in. Mitt hopp står nu till er bloggläsare att ni ska kunna tala om för mig vad det är för en sorts fågel. Först tyckte jag den såg prickig ut, men när jag zoomat in med kameran vet jag inte riktigt vad jag ska kalla mönstret. Det är både prickigt, rutigt och randigt i en sagolik röra. Storleken är ett mellanting mellan pilfink och koltrast. Vi trodde att den kanske var skadad, men efter ett tag flög den iväg utan besvär. Det kändes ändå bra.

I många år har vi haft vårt fågelbord utanför köksfönstret framför diskbänken. Fåglarna har trivts där, för det är mycket höga buskar runt ikring. Det sämsta med den placeringen har varit att vi fått stå upp hela tiden för att få en skymt av dem, i stället för att sitta i lugn och ro och studera dem. När vi nu ändrat om lite i trädgården, tänkte vi flytta på fågelbordet också.

På baksidan växer ett apelträd och speciellt koltrastarna gillar de små frukterna. I närheten av det planerar vi att sätta matstationen nu. Det växer en hög thuja vid sidan och det är väldigt lugnt där. På andra sidan häcken har vi grannar så fåglarna blir inte störda av några bilar eller cyklister.

Den röda kornellen finns också ganska nära och småfåglarna gillar de ljusblå bären. 

Tidigare hade vi en stor aroniabuske som vi grävde upp. Den höll på att ta över en hel rabatt så vi hade inget val. Idag har vi har köpt en ny som vi ska plantera. De svarta aroniabären var rena delikatessen tyckte "flygarna". Det kommer kanske att dröja några år innan det blir någon större skörd, men till dess får de väl kivas om bären.

Det bästa med den här flytten är att Göran och jag kan sitta i våra datarum och titta rakt ut på fågelrestaurangen. Nu blir det mycket enklare att vänta för att få en bra bild. Jag hoppas fåglarna kommer att bli lika nöjda med flytten som vi.

Google behöver uppdateras

Jag önskar att jag kunde googla och söka efter mina nycklar.

Det är inte bara hus-och bilnycklar som jag förlägger titt som tätt, utan även mobilen står med på den listan. Jag kan leta efter allt mellan himmel och jord på Google, men en sån viktig sak som att hitta mina prylar klarar inte den sökmotorn av. 

Kaffestuga

Förr kunde man köpa en kartong med 6 kaffekoppar i nästan vilken butik som helst. Idag hittar jag dem ingenstans. Jag har letat överallt, men det enda som finns att köpa är kaffemuggar. Själv dricker jag alltid kaffet ur en mugg, men Göran vill ha en riktigt gammaldags kaffekopp. Visst går det att få tag på kaffekoppar i specialbutiker, men de är alldeles för dyra. Till vardags räcker det med en billig kopp som man inte svär ve och förbannelse över för att den åker i golvet.

När Ulrika och Bo gifte sig köpte jag några dussin kaffekoppar så att alla bröllopsgäster skulle serveras kaffe ur likadana koppar när vi njöt av bröllopstårtan. De var vita med små blommor på. Efter 25 år finns det bara två koppar kvar, men jag får ju ändå säga att de har varit relativt hållbara.

På loppis har jag köpt koppar med olika japanska motiv. Det är ganska kul att duka så att alla får olika mönster och även storlek på sin kopp. Porslinet är mycket tunt och de är väldigt goda att dricka ur.

Till bröllopsservisen som vi fick när vi gifte oss hör även ett dussin kaffekoppar. Det är Björn Winblad som gjort designen för Rosenthal och den heter Romance. Ett perfekt namn på en bröllopsservis. Det är ganska kul att shahen av Iran hade en exakt likadan servis....men med lite fler kuvert än vad jag har. När han störtades slogs hela servisen sönder. Vilket slöseri!

Jag dricker som sagt var helst kaffe ur en mugg och då har jag några stycken som jag gärna använder. Det beror på att jag gillar mönstret på dem.

På min födelsedag i somras fick jag en väldigt fint inslagen present av Rasmus. När jag lyfte på locket kunde jag plocka ur en mugg med exakt samma mönster som lådan den förvarades i. Jag vet inte om den är god att dricka ur, och jag tänker inte testa heller. Det är den alldeles för värdefull för. Den får stå som prydnad i mitt datarum.

Uppdatering: I onsdags slog förvirringen till rejält hos mig. När jag satt och skrev det här inlägget "råkade" jag klicka på publiceraknappen innan jag fått in alla foton. Detta märkte jag inte förrän lite senare när jag hade bestämt vilka bilder jag skulle sätta in. Då hade Znogge redan hunnit läsa och kommentera. Jag ville naturligtvis ha kvar hennes kommentar och sparade den tillsammans med inlägget. Därför är det ett lite annorlunda utseende på bloggen idag.

znogge5 september 2018 20:10

Själv dricker jag helst ur mugg men vi har ett par kaffeserviser här hemma. Tyvärr är det sällan som de kommer fram numera vilket är synd. Porslin ska inte stå i skåpen och samla damm... Er vita servis är stilren och vacker tycker jag!

Kram

På armlängds avstånd

Jag skaffade mig glasögon för åtskilliga år sen. Efter att ha tänjt armarna så långt det gick så gav jag upp och besökte en optiker. Till en början hade jag bara läsglasögon och det fungerade perfekt till vardags, men på jobb var det väldigt bökigt. När jag skulle hjälpa en elev med något så tittade jag klart ner på det han eller hon höll på med och sen upp på tavlan. Jag glömde varje gång att ta av glasögonen för att kunna se vad som stod framme på tavlan. Till sist köpte jag progressiva glas. Det har jag aldrig ångrat. Jag blev varnad för att det skulle vara så svårt att vänja sig vid dem och att man ibland kunde känna sig lite yr. Det var inget jag besvärades av alls. Kanske hade jag en enorm tur.

När jag senast var hos ögonläkaren fick jag veta att starren inte försämrats nämnvärt på 3 år och det lät bra. Trots det tycker jag att jag ser aningen sämre på långt håll med mina glasögon. Han mätte styrkan på dem och jämförde med syntestet, men ansåg att det skulle räcka med den styrkan jag redan hade. Däremot föreslog han att jag skulle skaffa mig nya läsglasögon, för det var där det största problemet var.

Jag hade sett i många butiker att de sålde läsglasögon väldigt billigt. På ett ställe var det 3 st i samma paket. Det verkade vara en fördel att kunna ha ett par vid datorn, ett par vid TV:n och ett par i köket för att läsa tidningen. Jag visste inte vilken styrka jag behövde utan jag fick själv testa mig fram. Som tur var fanns det provglasögon man kunde låna. Till sist valde jag ut några som jag då tyckte verkade bra. Men nu efter att ha använt dem ett tag tycker jag inte det känns riktigt ok. Jag ska beställa tid hos en optiker i stället och få ett par där styrkan är exakt anpassad för mina ögon. Nu måste jag bara köpa en mojäng och montera på dem så jag kan leta upp dem med hjälp av min mobil. Jag räknar kallt med att jag kommer gömma dem för mig själv många gånger.

Alarmerande

Idag har jag ett ärende till vampyrbutiken. Jag fick en kallelse för några veckor sen för mitt årliga läkarbesök. Två sorters mediciner, som jag tar varje dag, följs upp med blodprov ifall dosen behöver ändras. Det känns tryggt. Då får jag även tillfälle att fråga läkaren om det är något annat jag undrar över.

Allt som jag får påminnelser om via brev, mail eller sms tycker jag är bra. Det är så lätt att det glöms bort annars. Mitt minne är som för de flesta har jag förstått...bra men kort. Det gäller inte allt, för sådant som jag planerat in som är kul glömmer jag definitivt inte bort. Helt klart platsar ett läkarbesök inte i den kategorin, och det gör inte ett besök hos tandläkaren heller.

Vissa påminnelser är mer välkomna än andra. Att bli påmind om att gå upp tidigt på morgonen slipper jag numera. Jag ställer in mobilen på alarm, men i en hyfsad tid. Dessutom är det en behaglig signal, så det blir inte att jag hoppar en halv meter upp i luften när den sätter igång. Tvättmaskin, torktumlare och äggkokare ger ljud ifrån sig när de är klara, men de har den goda smaken att tystna av sig själv efter ett tag ifall jag nonchalerar dem.

Brandlarm är ett larm som jag utlöser ibland. Mina kulinariska kunskaper är inte så stora och det händer lite då och då att det blir lite rök i köket.

Inbrottslarm har vi varit förskonade ifrån. Vilken hemsk känsla det måste vara att upptäcka att någon varit inne och rotat i ens saker, och kanske tagit med sig sånt som man var mycket förtjust i. Polisen brukar tipsa om hur man ska göra för att skydda sig, men jag misstänker att det är svårt. Kanske borde man vara mindre ordningssam? Jag läste nämligen någonstans att det var inte helt fel att ha ett stökigt hem. Det blev nämligen som en hinderbana för inbrottstjuvarna.

Hål i marken

Utanför mitt köksfönster ser det ut som ett månlandskap. Efter att jag äntligen fått upp de fyra rötterna återstår nu rejält stora hål. Först måste jag rensa lite runt ikring, för det sticker upp rottrådar kors och tvärs. Sen blir det till att fylla hålen med jord. Inget ska planteras där, för de växter som är kvar står ganska tätt ändå. Vi har jättehöga cypresser ut emot gatan och de bildar en riktig Törnrosahäck. Resultatet har blivit att de höga växterna tagit död på en del mindre, men det är fortfarande tillräckligt med buskar där.

Vår fasa är att Törnrosahäcken ska börja tyna bort och dö. Då måste vi dra upp allt och plantera nytt längs hela tomten på framsidan. Jag minns inte riktigt när vi planterade de växter som står där nu, men jag gissar att det är en 22-23 år sedan. En av våra grannar har höga thujor som är 40 år gamla och fortfarande fina, så chansen finns att vi ska ha samma tur. Det är väldigt skönt med en insynsskyddad trädgård, men den måste var snygg från alla håll. Några bruna och vissna buskar är jag inte intresserad av att gå och titta på. Vi kommer aldrig själv att kunna dra upp den stora häcken, utan då får vi anlita en firma som fixar allt åt oss.

Att klippa ner lövbärande buskar är väldigt effektivt. De två framför altanen är jättefina nu....

....liksom perukbusken, som jag brukar beskära ganska rejält.

Den röda kornellen står på tur till våren, för den är alldeles för stor. Jag köpte den för att jag ville ha röda grenar till mitt pyssel, men ju äldre den blir desto mer vanlig barkfärg blir det på grenarna.

Grannen klippte för några månader sen ner spireahäcken som bildade gräns mellan våra tomter, eftersom den bara bestod av en massa halvdöda grenar.

Den har redan blivit ganska hög och yvig. Ingen av oss hade nog trott att den skulle repa sig och skjuta i höjden så snabbt.

Katastrof

Riktigt så allvarligt är det inte. Jag är bara lite påverkad av alla journalister och nyhetsuppläsare. Allt är enligt dem katastrof. Det räcker egentligen med att det blåser så man måste hålla lite i hatten. Då är det genast orkan på gång. Ifall det bildas två vattenpölar ute på gatan efter en regnskur är det nästan snudd på översvämning. Varför måste allt överdrivas? Det är nästan en tävlan om vem som kan rapportera om det mest spektakulära. Nog är det väl trevligare att komma med positiva nyheter.

Det senaste i katastrofväg nu är att O´boy-pulvret ute i butikerna är slut. Ve och fasa! Hur ska mänskligheten överleva? När jag var barn lagade mor varm mjölkchoklad genom att värma mjölk och kakaopulver på spisen. Det hände även att man blev bjuden på den drycken på kalas och då festades det till lite extra med en klick vispgrädde på toppen. Det sämsta med den här blandningen var att när den svalnade så bildades det ett skinn på ytan som jag tyckte var lite äckligt. Givetvis gick det att ta bort det med skeden och sen smakade det precis lika gott.

När mina barn var yngre köpte jag ibland O´boy och de drack det både kallt och varmt. Tyvärr innehåller blandningen väldigt mycket socker så den jämställdes nästan med godis. Idag köper jag ibland portionsförpackningar med det här pulvret som jag häller kokande vatten över. Det är gott som variation till kvällskaffet. Att kalla den här avsaknaden av O´boy på affärshyllorna för katastrof tycker jag är att ta i.

Då anser jag det betydligt allvarligare när medicin inte går att få tag på. I somras var det brist på en viss sorts cortison. Det skrivs bl.a. ut till många med allergi, astma eller olika cancersjukdomar. Det är inte särskilt kul och veta att medicinen man behöver för sin överlevnad inte finns att få tag på. Givetvis fanns det likvärdig medicin att tillgå, men jag tycker ändå det var lite av en katastrof.

Jag drabbades också av något liknande. Mina ögon är väldigt torra och jag måste droppa dem flera gånger om dagen för att kunna se klart. De ögondroppar jag använt har varit perfekta för mig. Sen en tid tillbaka är de slut överallt och ingen vet när de kan börja säljas igen. Jag blev tvungen att testa andra ögondroppar, men inga ger samma goda resultat som mina gamla. Förhoppningsvis ska de snart vara på marknaden igen. Till dess får jag se tiden an....om än lite suddigt.

Inte bara en polerad yta

Kylskåpet är ett utmärkt exempel på att det är vad som finns på insidan som räknas.

Det är inte lika lätt att komma underfund med det när det gäller människor. Ofta tjusas man av utseendet och kanske lite falskhet, men med åren blir man luttrad och är inte lika lättlurad.