Lucka 24

Julvärd

TV:s första julvärd var Bengt Feldreich. Då fanns det inte så många kanaler att välja mellan som nu, så han blev väldigt folkkär. Ingen julafton utan Bengt som presenterade Kalle Anka och hans vänner. Han hade en väldigt speciell röst, som var mycket behaglig att lyssna på. Hans sångröst var kanske inte av samma höga kvalitet, men det hindrade honom aldrig från att sjunga Ser du stjärnan i det blå? tillsammans med Benjamin syrsa. 

Efter många år blev det en ändring och det var olika julvärdar varje jul tills Arne Weise tog över. Han är nog den som blivit mest förknippad med julvärdskapet. Han satt i TV-studion varje julafton under många år.  Det hörde till att presentatören skulle kunna småprata om i stort sett allt och det klarade han med den äran. 

När Arne slutade ändrades värdskapet igen och det blev åter en ny värd inför varje jul. Det var alltid personer som var välkända för svenska folket och då blir det genast lite mer familjärt. I år är det Marianne Mörck som ska lotsa oss genom julafton. Ett utmärkt val, tycker jag, för det är en kvinna med både humor och empati. 

Jag har agerat julvärdinna i många år och nu är det dags igen. Tyvärr är inte alla samlade denna julen. Min son och hans familj har ingen möjlighet att flyga hit, men mina båda döttrar och deras familjer kommer att vara här som alltid. Det får bli lite datorfirande över Atlanten och det fungerar i nödfall.

Jag vill tacka för alla trevliga kommentarer på min adventskalender och önska alla en riktigt 

GOD JUL

och 
ETT GOTT NYTT ÅR

Lucka 23

Juldagarnas namn

När jag var barn fanns det tre dagar på året som jag alltid längtade till. Det var min födelsedag, julafton och lillejulafton. Dagen före julafton var mycket speciell. Då var vi hos farmor och farfar och just den här dagen fick vi stanna uppe så länge vi orkade. Oj, vad vi kämpade mot sömnen! Det gällde att ta vara på varenda extra vaken sekund, för snart var det vardag igen och andra regler som gällde.

Så kom då äntligen julafton, som även kallas för Dopparedagen. Farmor, mor och mina fastrar var fullt upptagna med matbestyr och farfar tog hjälp av karlarna för att sköta om djuren på gården. Julen är en riktig mathelg och det märktes hos farmor. Först var det tidig frukost vid 6-snåret när farfar mjölkat korna. Då sov de flesta av oss, men till andra frukosten vid 9-tiden var alla uppe. Sen var det elvakaffe givetvis och rejäl middag vid 12. Eftermiddagskaffet serverades vid 3 och vid 5-tiden var det dags för julmaten. Äntligen! Inte för att vi var hungriga då, men nu dröjde det inte länge innan tomten kom med julklapparna. Längre fram på kvällen serverades kaffe och kakor och sent på kvällen blev det "nattamad". Vi barn hoppade över många måltider men jag minns inte att vi var särskilt hungriga ändå.

Under julnatten tändes förr ljus som skulle skydda hemmet mot onda makter. På juldagens morgon var det dags för julottefärd. I regel var det gott om snö så det gick att åka kälke till kyrkan. Kälken drogs av hästar. På hemvägen gick det undan för man trodde att vinnaren skulle bli först klar med höskörden under det kommande året. När man väl kommit hem gällde det att hålla sig i stillhet. Bara de viktigaste sysslorna fick utföras och man mockade inte ens hos djuren. Matlagning borde inte heller förekomma. Det kunde inte ha varit något problem, för det var bara att plocka fram resterna från julbordet.

Annandagen var Staffansupptågens dag. Ungdomar klädde ut sig och gick runt och sjöng i stugorna och tiggde pengar till sina kalas. Eftersom det inte gjordes rent hos djuren på annandagen gick man upp tidigt för att mocka, inte bara på den egna gården utan även hos grannen. Var det någon bonde som var impopulär kunde det hända att drängarna i stället kastade in gödsel. Stefan eller Staffan har namnsdag denna dag. Sankt Stefan var enligt legenden stalldräng hos kung Herodes och han stenades till döds denna dag. När han hade vattnat sina hästar fick han syn på stjärnan och framförde budskapet om Jesu födelse till Herodes. Kungen svarade att det var lika orimligt som att den stekta tuppen skulle flyga upp och gala, vilket skedde! Staffansvisan är en medeltida ballad som berättar om legenden.

Tredjedag jul firades fram till 1772 då Gustav III bestämde att en del helgdagar skulle plockas bort. Han tyckte  att folket hade för många lediga dagar.

Menlösa barns dag firades den 28 december under den katolska tiden till minne av de barn som Herodes lät döda för att undgå profetian om gossen som skulle födas och bli judarnas konung. De blev de första martyrerna. Dagen kallades förut för fjärdedag jul, men efter 1772 försvann även den som helgdag.

Lucka 22

Hjuldjur

Det är små mikroskopiska djurplanktonorganismer och de har ett s.k. hjulorgan i framändan. Det är kransar av små flimmerhår som påminner om snurrande hjul. Med deras hjälp får djuren in födan i munnen. Hjuldjuren är ungefär lika stora som ett hårstrå. De är vanliga i sötvatten och förekommer i stora mängder under våren då de är en viktig föda för fisklarver.

Jag har aldrig sett ett sånt litet hjuldjur ens i ett mikroskop. De hjuldjur jag har träffat på har varit betydligt större och ofta gjorda av trä. Jag tänker givetvis på Brioleksakerna. Det tillverkas faktiskt fortfarande en del modeller som jag kommer ihåg från förr som t.ex.

den kvackande ankan

och taxen som viftade på svansen.

Företaget grundades 1884 av Ivar Bengtsson i Osby, som ligger i Skåne. Hans tre söner tog över efter fadern och under större delen av 1900-talet var företaget en av Nordens största grossister. Tillverkningen bestod huvudsakligen av leksaker och barnvagnar. När Brio fyllde 100 år öppnades Lekoseum i Osby. Det är ett leksaksmuseum som både visar företagets historia och dess gamla leksaksprodukter. Här finns gott om plats för barnen att leka med alla slags leksaker. Det går att bygga egna saker i Tomtens kök och det finns massor av spel som man kan testa. 

Även Barbie har ett eget rum på Lekoseum. Det var nämligen ägarna till Brio som bjöd in henne till den svenska marknaden inför julen 1963. 

Lucka 21

Julstång

Bild från Upplands digitalmuseum

Julstången var en feststång, som markerade att det var en högtid. Den kallades ibland för "julruska" och bestod av en gran där man huggit bort de flesta grenarna längs stammen och bara låtit de översta bli kvar. Det var de här översta grenarna som bildade "ruskan" Stammen barkades av och ibland skars ett mönster in i den. Barrträd ansågs ha magiska krafter och speciellt de spetsiga barren kunde hålla all sorts otyg borta. På julnatten trodde man förr att det färdades en del skumma varelser runt.

Någon uppgift berättar att stången restes gemensamt av alla bönder på Tomasdagen. På gamla runstavar (kalendrar) markeras ibland 21 december av två korslagda stänger med toppruskor. Stängerna brukade placeras en vid varje sida om ytterdörren. Grankvistarna som man tagit bort lades framför dörren som en matta.

Även om julstänger var mer vanligt för ett hundratal år sen kan man ändå få se liknande i verkligheten. Ernst Kirchsteiger visade i sitt program hur han gjorde en julstång. Det är en modernare version, för jag gissar att det inte var så vanligt med rundstavar förr i tiden.

I år är Ernst på Julita gård och julpysslar. Till denna julen snickrade han ihop en portal som han sedan dekorerade med grankvistar och äpplen. Jag tycker om att titta på Ernsts program, för alltid visar han någon idé som jag kan ta efter.

Julstängerna påminner en del om midsommarstängerna och de blomsterstänger man ibland kan se vid bröllop. Det som de har gemensamt är att de talar om att det är en högtid som ska firas.

Lucka 20

Jullekar

När jag gick i skolan dansade vi alltid runt granen när vi hade julfest. Den placerades i mitten av gymnastiksalen för att så många som möjligt skulle få plats att dansa. Vad jag minns var det ingen som protesterade även om kanske inte alla var så upplagda för att dansa.

Läraren spelade alltid de gamla vanliga ringlekarna på orgeln som forslats dit. Det var Så går vi runt kring ett enebärssnår och Mormors lilla kråka, som jag avskydde, eftersom pojkarna drog och slet i armarna på oss flickor för att vi skulle dratta på ändan....och ofta lyckades de med det. Räven raskar över isen, Vi äro musikanter och Skära, skära havre var några andra vanliga ringlekar. Det avslutades alltid med Karusellen, som var en fartfylld variant och ofta slutade med att det låg ett antal barn i en hög på golvet.

Då vi haft julfest i skolorna jag jobbat på har det varit en del av de här gamla lekarna som varit med och det är kul att inte allt gammalt försvinner. När det var dags för julgransplundring var det i stort sett samma lekar och sånger. Till allra sist blev det långdans genom hela skolan. Under tiden plockade en i personalen bort allt pynt i granen och hängde upp flätade pappershjärtan med lite smågodis i....

och naturligtvis polkagrismöss.

Till sist tippades granen och vi hjälptes åt att sopa ut den på skolgården.

Lucka 19

(H)juliga uttryck

Det finns en hel del uttryck som vi ofta använder utan att egentligen tänka på vad de betyder. Vi säger ofta att "Det lackar mot jul". Lacka är ett gammalt verb som var vanligt på 1700-talet och en bit in på 1800-talet. Det betyder egentligen småspringa eller förflytta sig lite hastigt. Förr sa man också att det lackar mot kväll eller det lackar mot helg, men idag används det nog endast ihop med julhelgen. Det går emot jul skulle man lika gärna kunna säga. Det har absolut inget med att lacka julklappar och göra.

 När någon säger Julen står för dörren menas att nu är det nästan jul...inte lika långt kvar som det kan vara i förra uttrycket.

Att uppfinna hjulet på nytt, gå i gamla hjulspår och sätta käppar i hjulet hörs ganska ofta. Det är inget direkt positivt något av uttrycken och att vara femte hjulet är definitivt inget man vill vara. Ingen vill väl känna sig överflödig eller oönskad?

Bild lånad av Bosse.

Inget att hänga i julgranen är inte någon trevlig beskrivning av något. Varför det är så negativt i samband med något som har med julen att göra, förstår jag inte. Julen är en högtid då man förväntas vara snäll. Det hade varit mycket bättre om man lite oftare sagt detta är något att hänga i julgranen, för visst finns det mycket som är bra och värt att uppmärksammas.

Lucka 18

(H)julbord

Det annonserades tidigt i tidningarna om att det var dags att beställa julbord. De flesta restauranger serverar julmat och det brukar alltid vara fullsatt. På ett riktigt stort julbord kan man få smaka på i stort sett allt som man kan drömma om. Det trista är att man orkar inte det. Varje gång har jag tänkt att jag ska bara ta lite utav allt så jag får en chans att smaka på olika sillinläggningar, som jag tycker är det godaste på julbordet. 

Ett hjulbord eller rättare sagt ett bord på hjul har man användning av året om och inte bara under julhelgen. Ibland kallas det här bordet för tevagn, men det duger även om man vill fika med kaffe. Serveringsvagn passar egentligen bättre för det täcker in allt. Det är ett mycket praktiskt bord. I stället för att balansera med en tung bricka, så sätter man servisen på bordet och skjuter det framför sig. 

Jag har mina föräldrars gamla "rullebord", som mor kallade det för, och det är också en bra beskrivning. Ibland sätter jag min kaffekopp där, men oftast är det något jag håller på att brodera eller sticka som ligger på översta skivan. Jag använder det nämligen som ett slags handarbetsbord. På nedersta hyllan har jag två lådor där jag lägger det handarbete jag håller på med för tillfället i ena lådan och i den andra hittar jag en del bra-att-ha grejer.......med andra ord en faslig röra av allt mellan himmel och jord, som jag inte vet riktigt var jag ska placera. 

Lucka 17

Julstress

                                           

Det påstås att stress är ett modernt fenomen. Det kan inte stämma. Lewis Carroll berättade i Alice i Underlandet om en kanin som sprang runt och tittade på sin klocka hela tiden medan han mumlade: "Kära nån, jag är sen." Den boken gavs ut 1865.

Något som många drabbas av är julstress. Kan det tro bero på att den här idylliska bilden av Carl Larsson ger de flesta dåligt samvete? Så här behöver det absolut inte se ut. Min farmor hade ett sådant julbord, men jag märkte aldrig att hon var stressad. Min mor däremot jäktade för att hinna göra så mycket som möjligt. Jag har mer farmors avslappnade inställning till julen och  julafton kommer alltid att infinna sig den 24 december.....varje år....även om huset inte är skinande rent och julbordet dignar av hemlagad julmat. 

Dessutom kan man med hjälp av RUT-avdrag köpa tjänster till hemmet. Den här tiden hade väl varit perfekt för det. Då kunde man få hjälp med

städning,

matlagning

och bakning.

Det känns tryggt att det följer med en arbetsledare som kontrollerar att allt blir till belåtenhet. Hon markerar de arbetsuppgifter som utförts så att inget glöms bort. Om den här arbetsstyrkan kommit hem till mig hade jag t.o.m. kunnat strunta i RUT-avdraget.

Lucka 16

Hjulben

Det finns två levande arter av tuppgökar nämligen större tuppgök och mindre tuppgök. De lever i sydvästra Nordamerika och Centralamerika. Tuppgök kallas på engelska för Roadrunner och då kommer vi in på hjultemat. Det är nämligen en tuppgök som är en av figurerna i den tecknade filmen Roadrunner som på svenska heter Gråben och Hjulben.

Hjulben har mycket långa ben och springer snabbare än tåget. Hans ben ser ut som snabbt rullande hjul. 

Gråben är en brun prärievarg vars enda mål i livet är att fånga Hjulben. Filmerna bygger på samma tema som Tom och Jerry-filmerna. Den allra första filmen med dem kom 1949. Gråben pratar inte utan hans repliker står på skyltar som han håller upp. Hjulben pratar inte heller utan har ett läte som låter som en cykeltuta. Naturligtvis lyckas Gråben aldrig fånga Hjulben, för då hade det inte blivit många filmer. Jo förresten, en gång klarar han av det, men då vet han inte vad han ska göra med sin antagonist. 

De här två figurerna har även förekommit som tidningsserie. I den svenska översättningen kallas serien för Beppy Skrangelben. Hjulbens läte stavas nämligen "beep beep" i pratbubblorna. I Sverige förekom de här serierna under 1960-70-och 80-talen i serietidningarna Daffy och Snurre Sprätt.

Mannen som regisserat filmerna heter Chuck Jones och 1962 blev han Oscarsnominerad. 

Lucka 15

Jula

Företaget Jula Industri AB grundades på gården Jultorp i Västergötland. Det var på 1970-talet som Lars-Göran Blank startade tillverkning av en kombinerad vedkap och vedklyv efter en idé från sin morfar. Så småningom utökades sortimentet med annan utrustning och man hade en katalog som skickades ut till kunderna, men de första åren vände man sig mest till lantbrukare och småindustrier.

Försäljningen via postorder gick så bra att ett nytt bolag startades; nämligen Jula Postorder AB, som efter 1970 numera heter Jula AB. Så småningom kom tankarna på att öppna ett varuhus och det första startades i Skara. Det öppnades senare flera varuhus och jag har två Julabutiker inom 2 mils avstånd som vi besöker med jämna mellanrum. Det är naturligtvis mest Göran som är intresserad av att handla något där, men jag följer gärna med, för oftast hittar jag något kul som jag kan använda till mitt pysslande. 

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att Tomten är en trogen kund hos Jula. Inte bara för att han säkert gillar butiksnamnet, utan för att han behöver en massa material till smånissarna som de kan jobba med i verkstaden. Det påminner lite om Tomtens verkstad i vår källare. Göran har ett stort snickarrum där han tillbingar mycket tid. För mig är det väldigt bekvämt, för jag bara lägger in en beställning på det jag vill ha gjort och ganska snart levereras det färdiga objektet.

I två av fönstren i TV-rummet står två stjärnlampor, som han snickrade ihop efter en bild jag sett i ett reklamblad.

Jag tyckte det blev för myckat med tre stjärnor, men jag ville ändå ha något som passade till julen i mittfönstret. Göran hade en del material hemma och tillverkade ett träd som det sen bara var för mig att fixa dekorationer till.

I många år har jag haft en stor hängande pappstjärna i ett av rummen, men när den gick sönder fanns en bra anledning att tillverka en i trä. Denna målades ljusgrå och runt hela kanten sattes möbelspik fast.

 Den passade perfekt tillsammans med det övriga julpyntet. Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste vara rött i alla rum.

Lucka 14

Kvarnhjul

Kvarnhjul är hjul som finns i kvarnar placerade vid vattendrag. Med hjälp av vattnet och hjulet kunde de här kvarnarna mala säd bl.a. Idag har vi andra metoder för detta som är betydligt behändigare. Det är ändå något visst med det här gamla sättet och som tur är har en del kvarnar bevarats och används nu som museum. Vi får inte helt glömma bort hur det var förr.

När jag hör ordet kvarnhjul tänker jag på något helt annat....nämligen en stor bredbrättad hatt. Det är ett ganska passande namn på hatten, för ett kvarnhjul är stort. Ett lite mer skämtsamt namn på denna modellen är kyss-mig-om-du-kan-hatt. Många kändisar klär sig i stora hattar för att dölja sitt ansikte och slippa bli igenkända. Jag vet inte om det hjälper så mycket, för nog hade jag tittat lite extra på någon som kom promenerande med en megastor hatt på huvudet.

När Grace Kelly anlände till Monaco för att gifta sig med prins Rainier bar hon en väldigt bredbrättad hatt som dolde mycket av hennes vackra ansikte. Det blev stora skriverier om detta för folket ville naturligtvis se hur deras kommande furstinna såg ut. Efter det var hon väldigt noga med att aldrig ha en modell där brättet skymde ansiktet.

Modist är ett yrke på utdöende, för nästan ingen bär hatt idag. Jag är inte själv någon hattmänniska, men jag tycker ändå om att titta på olika modeller. För många år sedan gick jag en kurs för att lära mig göra en hatt av en capline....det är själva grundstommen till hatten. Den är gjord i filt som går att forma. Först fick vi trä caplinen över en hattstock och sen ångades den så den skulle kunna formas precis som man önskade. Det var verkligen inte lätt. Ibland drog jag för hårt i ena sidan och ibland i den andra. Då var det bara till att börja om från början. Det absolut roligaste var att dekorera hatten, för då kunde man använda sin fantasi och inget var tabu.

Lucka 13

Julguden Oden

Vår största och viktigaste högtid är julen. Huvudfigur nuförtiden är utan tvekan jultomten, men i bakgrunden ruvar julguden själv....Oden. Julen är en gammal nordisk sed besläktad med andra uråldriga vinterfiranden. På andra håll i världen kallas den kristna varianten för Kristusmäss (Christmas), men i Skandinavien lever det hedniska ordet "jul" kvar.

Vad ordet jul betyder vet man inte riktigt, men ett av guden Odens många namn var Jolner, vilket betyder "den som hör julen till". Ända in på 1800-talet förknippades Oden med julen i folktron genom "den vilda jakten" då han ledde ett följe av osaliga andar genom luften under julnätterna.  Det sades också att Lucia for runt i sällskap med ett antal suspekta individer på Lucianatten.

Kan detta tro vara fartränder efter Odens och Lucias framfart på himlen?

Havrekärvarna som vi sätter ut till småfåglarna skulle då egentligen vara ämnade åt Odens häst Sleipner.

Under hednatiden firades vintersolståndet. Det var slutet på året och början på något nytt, ett slags tidshjul. Då dracks det öl och mjöd och det dukades upp massor av mat vid långbord och man åt kött från oxe och gris. Grisen Särimner slaktades varje kväll hos asagudarna, men nästa dag var han levande igen. Kanske är det därifrån vi fått seden att äta julskinka.

Lucka 12

Juliana av Nederländerna

Juliana Louise Emma Marie Wilhelmina föddes den 30 april 1909 i Haag. Hon var dotter till drottning Wilhelmina och prins Henrik av Mecklenburg-Schwerin. Hennes mor hade haft åtskilliga missfall så det var en lättnad när Juliana äntligen kom till världen. Det rådde stor oro i Nederländerna att kungadynastin skulle dö ut och tronen ärvas av en tysk furste.

Eftersom hon var Nederländernas enda tronarvinge utan ersättare överbeskyddades hon under sin uppväxt. Hon tvingades t.ex bära handskar utomhus för att inte riskera röra vid någon giftig växt. Uppväxten var naturligtvis väldigt isolerad och hon fick privatundervisning tillsammans med tre adliga flickor. När hon blev 18 år demonstrerade hon mot sin mor genom att klippa håret kort och genomförde också att hon fick börja studera i Leiden. Hon måste ha varit en mycket viljestark ung kvinna.

1937 gifte hon sig med prins Bernard av Lippe-Biesterfeld. Det var ett arrangerat äktenskap. Den holländska diplomatin fick i uppdrag att välja ut kandidater som presenterades för henne. Nog påminner det lite om programmet Bachelorette, som jag tycker är ett mycket fånigt program. För att få komma med på friarlistan måste mannen vara adlig eller kunglig och inte ha några anspråk på makten. Det sades att Juliana tyckte detta var mycket förödmjukande, men då Bernard presenterade sig 1936 blev hon förälskad. De gifte sig året därpå och fick tre döttrar.

Under andra världskriget bodde Juliana och hennes döttrar först i Storbritannien och sen i Kanada. Hon återvände till Nederländerna 1945 eftersom hennes mor var sjuk. Tre år senare abdikerade Wilhelmina och Juliana blev regent. Hon visade sin envishet många gånger och gjorde inte alltid som hennes rådgivare eller regeringen ville. På sin 71-årsdag den 30 april 1980 abdikerade hon till förmån för sin äldsta dotter Beatrix. Juliana dog 2004.

I januari 2013 meddelade Beatrix att hon skulle abdikera och hennes son Willem-Alexander tog över tronen.

Han blev den förste kungen i Nederländerna på 122 år. Den vackra drottningens namn är Maxima.