Fraktgods

När Katarina för 25 år sedan var på språkresa i Frankrike fotograferade en kompis henne framför Guccis modehus. Fotot var jättebra men det som såg lite malplacerat ut var den röda plastkassen hon hade i handen, tyckte jag. Det visade sig bara att hon var långt före sin tid. Nästan 20 år senare var den här plastkassen med på catwalken. Ja, inte den Katarina fotograferades med utan en liknande modell för en tusenlapp.

Det är inte länge sen Balenciaga lanserade sin stora shoppingbag, som är väldigt svår att skilja från IKEAs kasse Frakta. Den tar möbelvaruhuset 5 kr för, men Balenciaga vill ha 20 000 kr för sin modell. Jag undrar varför. De fyller exakt samma funktion. Jag kan gå in med den här designerväskan och shoppa loss på IKEA och få plats till hur mycket som helst i den. Precis som jag kan promenera in på Balenciagas modehus med en IKEA-kasse. Fast där blir det lite svårt att shoppa loss och fylla den till brädden. Då behöver jag ha ett annat kort att handla för.

Det senaste i den här stilen är väskan som påminner om en brun papperskasse. Jag tar mig för pannan och suckar. Affärerna försöker få oss att inte köpa kassar när vi handlar för att tänka lite på miljön, vilket jag tycker är jättebra. Är det kanske det som modeskaparna haft i tankarna, och vill att övergången ska bli så smidig som möjligt för oss. Nu kan vi gå in på ICA eller Coop eller var vi vill handla och stoppa mjölk och pålägg och annat i dyra designerväskor som liknar de kassar vi tidigare köpte för några kronor.

Höststormarna börjar så smått

I lördags blåste det rejält hos oss. Det kändes lite nervöst, för vi hade bestämt att vi skulle åka till Kastrup och hämta Zoé på kvällen. Ett tag blåste det så häftigt att Öresundsbron stängdes av. Vi har klart ett alternativ till, nämligen att ta färjan över till Helsingör och sen köra bil ner till Kastrup på den danska sidan. Utan tvekan så är det betydligt bekvämare andra hållet. Jag har en brobizz som jag sätter fast på framrutan i bilen, och när vi då kommer ner till bron är det bara att köra genom passagen och eftersom jag redan har en "biljett" fastsatt i bilen, så öppnas bommen och vi kan köra vidare. Avgiften dras direkt på mitt VISA-kort.

Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag åkt över den där bron, men det är åtskilliga. När vi ska resa iväg med flyg är det alltid Kastrup som gäller. Sturup har inte det utbud av flygturer som passar oss. Det bästa hade klart varit ifall Ängelholm hade uppgraderats till en storflygplats. Det kunde åtminstone gått direktflyg därifrån till Luxemburg, tycker jag.

Blåsten avtog när det var dags för oss att köra, vilket var väldigt skönt. Det avråddes för att köra över bron ifall man hade ett vindkänsligt fordon. Jag tror det är mest lastbilar eller skåpbilar som har nån känning av det, för en vanlig personbil är inte så hög. Vi har kört där när det blåst ganska mycket, men vi har inte haft några större besvär med det.

Eftersom Zoé´s föräldrar skulle åka vidare med ett plan till Tel Aviv tidigt på söndagsmorgonen, så stannade de kvar över natten i Köpenhamn. Zoé däremot följde med oss hem. Rasmus var med och hämtade henne och det var väldigt uppskattat. De två kusinerna satt i baksätet och hade tydligen mycket roligt att berätta för varandra, för de skrattade högt.

Vänner

Alla gillar inte mig, men alla räknas inte.

Det viktigaste är att de jag räknar som mina vänner gillar mig. Då är jag mer än nöjd. 

Nalledagen

Theodore Roosevelt var president i USA år 1902 och det året var han i Mississippi för att avgöra en gränskonflikt mellan just Mississippi och Louisiana. Han fick följa med på en jakttur och där hittade jaktlaget en övergiven björnunge. De band den lilla björnen vid ett träd och erbjöd presidenten att skjuta den. Men presidenten hade både hjärta och hjärna i motsats till de övriga som var med, och han befallde dem att släppa björnungen fri. Händelsen blev mycket populär och det skrevs om den i alla tidningar.

En man, som ägde en godisaffär, bad sin fru sy två stoppade björnar med knappögon. Han tog kontakt med presidenten, vars smeknamn var Teddy, och bad att få kalla dem för Teddy´s bear, och det fick han tillstånd till. Björnarna visade han sen upp i sitt skyltfönster och Teddybjörnen var född. Theodore Roosevelt fyllde år den 27 oktober så det passar utmärkt att Nalledagen firas just den dagen. I år fyller teddybjörnen 115 år och är nog det populäraste gosedjuret i världen.

När Ulrika var liten älskade hon Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som han hette på originalspråket.

Bamse var Katarinas nallefavorit, och hon hade ett gosedjur som hon kallade för Ljuse nalle, fast det var en kanin.

Jag hade också en liten nalle när jag var barn. Den var inte mer än 12 cm hög.

Det finns butiker som heter Build-a-Bear och där får barnen själv vara med och tillverka en nalle. När Rasmus var liten var vi i en sådan affär i Malmö där han fick tillverka sin egen nalle. Björnarna fick ett hjärta instoppat bland fyllningen också så det var lite speciellt. När de var klara registrerades de och fick ett födelsebevis. Naturligtvis fanns det otroligt mycket kläder att köpa till nallarna. Det gick även att skaffa pass till dem ifall de skulle följa med på nån utlandsresa. Man behöver faktiskt inte åka så långt. Det räcker att åka över Öresund till Danmark. När det sen är dags att köra tillbaka till Sverige måste man visa pass eller annan legitimation för att få resa in i landet.....men det gäller kanske inte nallar.

Rasmus

Idag har Rasmus namnsdag. Det finns både gränder och kvarnar uppkallade efter honom. Även Astrid Lindgren har dragit sitt strå till stacken för att bevara namnet. Vår Rasmus firar sin dag på ett lite udda sätt genom att ha tre prov i skolan i bild, engelska och biologi. Det är tufft på högstadiet, men bra träning inför senare gymnasiestudier. Snart har han gått halva tiden av högstadiet. De här 14 åren som gått sedan han föddes har bara flugit iväg, känns det som. Och när man tittar på bilden ovan så märks det hur mycket han har växt. Idag är han längre än vad jag är. Så mycket roligt vi haft tillsammans under alla dessa år! Jag märkte tidigt att vi hade samma sjuka humor, och jag har skrattat ibland så tårarna runnit. Han är så kvicktänkt och kan tänka lite utanför ramarna också. Givetvis är jag partisk, men det hör liksom till när man är mormor och det gäller samma när man är farmor.

Jag har alltid tyckt om att vara tillsammans med barn. Redan när jag var en 9-10 år gick jag och ringde på hos de familjer där jag visste det fanns småbarn, och undrade om jag fick passa dem. Det fick jag gärna göra. Under hela min skoltid passade jag barn på eftermiddagarna och de flesta helger satt jag barnvakt. Jag tyckte det var toppen!

Jag utbildade mig till att ta hand om sjuka barn och när jag sen fick egna barn var det en dröm som gick i uppfyllelse. För att få lite bättre arbetstider slutade jag mitt jobb på barnsjukhuset och började i stället att jobba inom skola och barnomsorg. Då kunde jag vara ledig när mina barn hade skollov.

Innan man får sitt första barnbarn går det inte att förstå varför en mormor/farmor nästan faller i trance när hon berättar om telningarna. Efter att sen själv ha blivit farmor/mormor förstår man att det är ju bara naturligt. Mitt uppe i barnuppfostran och allt som hörde till den vardagen kändes det ibland som om man var lastgammal, men allt sådant försvinner när barnbarnen kommer. Då är det föräldrarna som får ta hand om ansvaret och själv plockar man bara åt sig godbitarna. Så gör jag nu. Nästa vecka är det höstlov både här i Åstorp och i Luxemburg och då strålar kusinerna samman hos mig. Jag har förberett med en del saker vi ska göra, men annars tar vi dagen som den kommer. Det brukar fungera bra det med.

Rasmus är mycket tålmodig och låter Zoé bestämma en hel del, men med glimten i ögat. Han tar inte hennes tillrättavisningar så allvarligt. -"När Zoé är här denna veckan får vi föra lite statistik," sa han. -"Vi gör en lista där vi skriver in alla gånger hon säger: Nej, Rasmus! för att jag inte har gjort en sak på rätt sätt och alla gånger hon säger :A, mormor!" Det betyder ungefär eller hur mormor? Hon vill gärna ha mitt godkännande speciellt när Rasmus gjort något som han inte borde. Zoé har också väldigt lätt för att skratta och hänger gärna med på lite bus, så jag ser fram emot en jättekul vecka där jag kommer att känna mig yngre och yngre för var dag som går.

Seriefigurer

Tecknade serier har funnits i dagstidningar i många år, och även genuina serietidningar har det funnits många olika genom åren. En del serier är riktigt gamla, som Kronblom t.ex. I år är det 90 år sedan den publicerades första gången. Han är en mycket lat, skallig, långnäst man vars stora intresse är att ligga på sofflocket. Exakt hur gammal han är vet jag inte, men en sak är då säker....han är inte pensionär. Det finns ingen pensionär som har tid att ligga raklång på nån kökssoffa idag. Det är full rulle från morgon till kväll. Kronblom är gift med Malin, som klagar lite på honom, men de verkar trivas bra ihop ändå. Klagar gör även Kronbloms svärmor och de två försöker göra livet surt för varandra så mycket det går. Nu på fredag är det Alla svärmödrars dag, och jag gissar att om Kronblom varit verklig hade han säkert tyckt att det var en mycket onödig firardag.

Två andra gamla serier som också handlar om gifta par är Agust och Lotta (serien fyller 89 år i år) och Lilla Fridolf. I båda familjerna är det frun i huset som bestämmer. Speciellt Fridolf verkar vara väldigt kuvad. Hans "lilla Selma" får alltid sista ordet. När man läser om så vanligt det är att en del karlar sextrakasserar kvinnor och får hålla på så år efter år utan att någon ingriper, önskar man att det fanns fler Selmor och Lottor ute i samhället som kunde sätta dem på plats med en gång....gärna handgripligt. Självförsvarskurser är mycket bra men det borde även finnas kurser där kvinnor fick träna på att leverera dräpande svar på dumma kommentarer och tips på hur man generar en oförskämd person inför många människor. Anfall är bästa försvar, har jag läst nånstans.

FN-dagen

Idag firar vi FN-dagen. Det är det datum då FN-stadgan trädde i kraft. Dagen har firats sedan 1948 och redan 1971 rekommenderade FN:s generalförsamling att dagen skulle uppmärksammas av medlemsstaterna som en nationell högtidsdag, men i Sverige är det endast en flaggdag.

Alla vet att FN jobbar för att avskaffa extrem fattigdom, främja fred och rättvisa, försöka lösa klimatkrisen och att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Mycket svåra uppgifter att klara av. Det gör klart inte saken enklare när det är så många aktörer som vill ha ett ord med i laget. De flesta länders representanter verkar var sunt tänkande människor, men det finns helt klart undantag.

Kvinnokonventionen trädde i kraft 1981; alltså för 36 år sedan. Det var meningen att all slags diskriminering av kvinnor skulle försvinna. Det skulle då betyda att kvinnor jämställdes fullt ut med män. Så är absolut inte fallet, inte ens i Sverige där vi anser oss vara så jämlika. Även FN-toppen har utgjorts av män under alla år, men när den senaste generalsekreteraren Antonio Guterras installerades lovade han ändring på det. Så har också skett. Det är nu tre kvinnor med i toppen. Jag kan tycka det är på tiden.

Sverige blev medlem i FN 1946 och mellan åren 1953-1961 var Dag Hammarsköld generalsekreterare. Det finns mer svenskanknytning till FN. Carl Fredrik Reuterswärd utformade en bronsskulptur som föreställer en revolver med en knut på pipan. Han kallade statyn Non-Violence. Den finns att beskåda på många ställen i världen; bl.a. utanför Förenta Nationernas högkvarter i New York.

Jag har gjort det igen

Jag talar om inköp av levande krukväxter. Det är alltid en chansning, men den här gången har jag satsat på två säkra kort. Att möblera om i köket går inte, utom i skåp och lådor. Däremot så bytar jag gardiner ofta. Det blir lite som en ommöblering. Just nu har jag beige tunna sidogardiner med orange omtag och en mönstrad kappa med vinflaskor och frukter. Färgen orange finns här med och då tyckte jag att blommorna också borde matcha det hela. Jag letade faktiskt först efter fuskblommor, men hittade inga som jag gillade. En vacker dag nästan ramlade jag över två orange krukväxter.

Den här sorten har jag haft tidigare och den var väldigt tålig så den köpte jag med en gång.

Jag har även varit ägare till en sån här orange skönhet för en del år sedan, och den var också relativt långlivad.

Fördelen är att de står i var sin kopparkittel, så jag behöver bara dränka dem med vatten en gång och sen står de i fotbad länge. Förhoppningsvis ska de hålla sig friska och krya hela nästa månad också. Den första december hänger jag upp mina julgardiner och då passar inte de här orange blommorna in. Jag får försöka hitta nåt annat fönster att placera dem i.....ifall de fortfarande lever och har hälsan då.

Skrattretande

Jag insåg aldrig hur rolig jag var förrän jag började prata med mig själv.

 Idag ser det ut som om alla pratar med sig själv. Nu är det ingen som reagerar på det längre, men i början blev man lite konfunderad eftersom det var människor i alla åldrar som pratade högt och tydligt rakt ut i luften. Så många gånger jag har vänt mig om för att jag trott att någon pratat med mig.  Personen i fråga har då haft blicken riktad långt i fjärran och har inte haft en aning om min existens. Ibland tycker jag det går till överdrift. Det finns t.o.m. de som inte ens när de står framme i kassan i affären och ska betala slutar att prata. Det är oartigt både mot kassörskan och den de pratar med. Jag tror faktiskt inte att världen går under om man avslutar samtalet och ber att få ringa upp senare. 

Blåsning

Hösten är verkligen blåsningens tid. Det varnades för Ofelia, men hon syntes inte till här. Jag tar det med ro, för det kommer säkert nåt annat elände hit i stället. Vi märker inte så mycket av blåsten inne i vår trädgård, för de höga häckarna tar av ganska rejält. Inne i skogen är det också väldigt behagligt att befinna sig, men kanske inte så säkert alla gånger, när det blåser stormstyrka. En del höststormar har gått hårt fram inne i vår skog genom åren. För många år sedan åkte ett stort område med granar all världens väg och det såg ut som plockepinn inne i skogen. Det dröjde länge innan det blev upprymt. En av de längre motionsslingorna blev helt förstörd. Som tur är så har vi många slingor att välja mellan.

Häromdagen när det var lite blåsigt fick jag se en liten fågel sitta på altanräcket.

Plötsligt tog vinden tag i fågeln men den tog spjärn och satt kvar. Fjädrarna for runt däremot. Den såg så luddig och go ut. Jag kom och tänka på att fåglar har lika svårt att hålla styr på frisyren som vi människor. Fåglarna har förståss frisyr över hela kroppen i motsats till oss. Mitt hår är väldigt tunt och flygigt, så det behöver inte blåsa så värst mycket för att min frisyr ska försvinna all världens väg. Ändå sprayar jag på rejält med hårspray innan jag ger mig ut. Jag är ingen hatt eller mösstyp, annars hade det klart varit räddningen. Sist jag var hos frissan och färgade håret satte hon dit många illröda slingor. Det är verkligen riktigt rött med stort R. När jag går utanför ytterdörren nu och vinden tar tag i mina "lockar" så far de runt huvudet på mig i ilfart. Om det inte hade varit för att jag är tyst, så hade folk kunnat ta mig för ett utryckningsfordon med en röd, snurrande varningslampa på taket/huvudet.

Förberedelse för hopp

Igår hade jag bokat en tid hos sjukgymnasten på min läkarcentral. När jag pratade med honom tidigare sa han åt mig att bara klampa in och sätta mig i väntrummet. Jag behövde inte först anmäla mig i luckan för att betala patientavgiften. Han hade ett avtal med övriga aktörer att i och med att det redan var bestämt att han skulle göra inlägg till mig, så räckte det med att summan för dem betalades. Mycket förmånligt! Här känner man riktigt att det är patienten som är i focus och inte pengarna. På andra ställen jag varit har jag snällt fått betala först avgift för besöket och sen inläggen.

Första gången jag fick gjort inlägg är för evigheter sedan. Då fick jag ligga på mage på en brits och ortopeden kletade gips på min fötter. När det stelnat en aning så han kunde lyfta bort det från fötterna fick jag resa mig....och tvätta bort överblivet gips. Usch, så kladdigt det kändes! Den största belastningen på fötterna har man ju när man går, så det här tillvägagångssättet verkar lite underligt. Inläggen kändes aldrig bra och jag försökte själv köpa lite olika hjälpmedel ute i affärerna och lägga i skorna.

För tre år sedan fick jag en remiss till en ny ortopedklinik och där fick jag sätta ner fötterna i en slags skumgummisörja. Den här gången blev det betydligt bättre, men ett par inlägg varar klart inte hur länge som helst. Utan remiss skulle ett par nya kosta 2000 kr och det tycker jag är lite väl häftigt. Med remiss var priset 400 kr. Samma pris som jag behövde betala på min läkarcentral.

När jag kom dit berättade sjukgymnasten hur han skulle gå till väga, för efter han värmt upp inläggen skulle det gå ganska snabbt att forma till dem, och då dög det inte att jag hoppade runt som en annan kråka. Jag fick stå på en upphöjning med stöd som jag kunde hålla mig i. Den varma "sulan" la han under min fot och sen fick jag trampa ner i en slags skumgummikudde medan han tryckte upp stortån och vred foten så den kom i rätt läge, Högerfoten var inga problem, men den vänstra var lite knepigare. Stortån på den foten var så stel, så det var svårt att trycka den uppåt. Han sa, att det var det som gjorde att min fot vek sig inåt. Hans tips var att jag skulle träna upp stortån så den blev rörligare.

-"Gillar du sport?" undrade han. Det kan jag väl inte precis påstå att jag gör, men det var inte tal om att jag skulle börja med någon sport. Det räckte att jag gjorde som t.ex. höjdhoppare innan de ska springa fram mot ribban och hoppa. Jag skulle sätta fram högerfoten och stå och gunga på vänsterbenet så jag kom upp på tå och sen tillbaka igen. Det skulle hjälpa mot stelheten. Nu står jag här hemma och gungar som en riktig Kajsa Bergkvist. Något hopp blir det inte för jag har inga sådana manér för mig som höjdhopparna har innan de springer fram till ribban, som att t.ex. dra sig i öronen eller näsan eller slå sig på kinderna eller liknande. Något som jag sett att många gör är att de sträcker händerna över huvudet och klappar för att få igång publiken. Här hemma har jag bara Göran och jag vet inte om han bryr sig om att applådera mina försök. Nej, nåt (grod)hopp blir det nog inte.

Fantasilöst

För väldigt många år sedan började många använda uttrycket After ski. Det var alla de som åkt på skidsemester utomlands, som kom hem och berättade om detta. Ibland verkade det som om after ski var viktigare än själva skidåkningen. Till sist hörde man talas om det även av de som åkte skidor i Sverige....men det hette fortfarande After ski.

De sista åren pratas väldigt mycket om After work, och det låter trevligt. Att träffas efter jobb  och prata om annat än jobbet är säkerligen välbehövligt i vår stressade tid. Fast det kunde lika väl ha hetat Efter jobb och gjort samma nytta. Nu är det så införlivat med det svenska språket så det skulle nog vara svårt att ändra till ett svenskt uttryck. Då kanske ingen förstod vad som menades.

Det senaste i raden av den här sortens eftersysselsättningar är det jag såg skulle äga rum på Kulturhuset här i Åstorp. Det riktar sig till barn i åldern 4-9 år och ska äga rum en gång i månaden. Det börjar med "drop in" och fika från kl 16 och en timme senare visas en teaterföreställning. Jag tror att den tiden är lite svår för barnen att passa. De är för små att själva ta sig dit och då är enda alternativet att fritids- och förskolepersonal följer med de barn som vill gå på detta. Eftersom de flesta föräldrar förvärvsarbetar så är barn i den här åldern antingen på förskola eller fritids vid denna tiden. Upplägget verkar väldigt trevligt så jag hoppas verkligen det går att lösa på något sätt.

Det som får mig att bli lite frustrerad är namnet de satt på den här träffen, nämligen After dagis. För det första så heter det inte dagis längre utan förskola och för det andra så verkar det bara löjligt att ha ett svenskt och ett engelskt ord i samma uttryck. Det får vara antingen eller. Nog måste det gå att komma på ett roligare namn på en sådan här träff.

Vab, vabb eller vah?

Det är mycket förkortningar nu för tiden och det blir fler och fler. Sms:andet gör att vissa ord förkortas till oigenkännlighet. De gamla förkortningar jag lärde mig i skolan räcker inte långt nu. Inte har vi så mycket att prata om idag så vi måste förkorta alla ord? Prata gör vi kanske inte på riktigt, det är mer textmeddelanden, och då är det klart bekvämare med färre bokstäver.

En del ord eller egentligen flera ord ihop kan vara praktiskt att slå ihop, som t.ex. vård av barn. Nog är det enklare att säga vab. Det fanns inget sådant när mina barn var små, men Ulrika har kunnat utnyttja det för Rasmus del. Jag tycker det är en stor förmån, och en välbehövlig sådan. Här är det inte någon gräns på hur många dagar det gäller som det är i Luxemburg. Katarina får stanna hemma två dagar per år med betalning om Zoé är sjuk. Nu är Zoé frisk som en nötkärna, men annars är det inte lätt. När hon började i förskolan hände det ofta att hon var sjuk, och då fick föräldrarna ta ut semester eller tjänstledigt. Helt fel tänk, tycker jag.

Här i Sverige har vi även vabb=vård av barnbarn.  Det har jag inte behövt utnyttja, för jag gick i pension när Rasmus började skolan och då var det så enkelt att åka till Kvidinge när han var sjuk. Jag hade inga jobbtider som jag måste passa. Tyvärr är det inte lika enkelt att ställa upp på samma vis för de andra barnbarnen.

Det senaste i vårdväg som jag läste om nu var vah=vård av hund. Det fungerar inte riktigt som vab, men ganska fiffigt ändå. Det var en kvinna i Italien som fick lov av sin arbetsgivare att ta ut sjukledighet i stället för semester för att hennes hund var sjuk. En djurrättsgrupp hade hjälpt till att förklara för arbetsgivaren att hunden var en del av familjen. Så är det ju. Hundar, katter eller andra husdjur är som bebisar som aldrig blir så stora att de kan ta hand om sig själva. De är helt beroende av sin ägare. Jag tycker det var ett mycket humant sätt av arbetsgivaren att se det så också.

Veckodagshjärna

Jag anser mig vara en lugn och sansad person som har en del under håret. Lördagens händelse fick mig att omvärdera mitt synsätt. När jag skulle ge mig iväg på en tur med bilen, såg jag att det var ganska lite bensin kvar i tanken. Inga problem, tänkte jag. Det är bara att köra till macken och fylla på. Jag åkte iväg och parkerade framför en av pumparna. Det var väldigt mycket kunder inne i butiken, och då brukar man få gå in och be dem öppna bensinpumparna. Så gjorde jag naturligtvis, och när jag kom ut igen kunde jag inte öppna tanklocket. Vad hade hänt? Jag försökte på alla sätt och vis, men det var helt omöjligt. Till sist bad jag en man som stod bakom mig och väntade på att få tanka om han ville hjälpa mig. Han klev snällt ur sin bil och försökte öppna locket.....men han fixade det inte heller. Det var bara för mig att åka hem igen.

När jag parkerat på uppfarten och kommit in beklagade jag mig upprört för Göran över den "förbenade bilen". Göran är inte lik mig. Han tar saker och ting väldigt lugnt. När han kom ut och försökte öppna bensinlocket gick det inte. Vilken tur, tänkte jag, då ser han att det är riktigt allvarligt. -"Du får kanske låsa upp bilen först", sa han. Och det var nu som skämskudden åkte fram.

Min gamla bil både låste och startade jag med nyckel, som jag gjort i alla andra bilar jag kört. Den här nya startas med att jag har en speciell bricka med mig och då behöver jag bara trycka på en startknapp inne i bilen för att den ska starta. När jag stiger ur bilen och förflyttar mig några meter från den, så låser den sig automatiskt, eftersom den känner av att brickan avlägsnar sig. När jag ska låsa upp igen måste den här brickan  vara i närheten av bilen och jag behöver bara trycka på en knapp på handtaget för att öppna. Allt det hade jag glömt bort.

Anledningen till allt strul var att när jag gick in i butiken och bad dem öppna pumparna så låstes min bil, vilket jag inte märkte p.g.a. allt oväsen runtikring. Det är en säkerhetsåtgärd att tanklocket inte ska kunna öppnas när bilen är låst. Men jag hade min lördagshjärna inkopplad och den tänker inte i sådana banor. Den låter tankarna fara mer fritt.

Nu är det måndag och då har jag måndagshjärnan inkopplad, så idag är jag skärpt.

Bekvämt

Respektera äldre människor, för de har gått i skolan utan tillgång till både Google och Wikipedia.

Tänk att det gick och lära sig saker innan Googles och Wikipedias tid. Nu är vi så bortskämda med att bara skriva in ett sökord och bums radas en hel massa information upp. Förr var det uppslagsverk som gällde, och då kunde man få leta i många böcker innan man hittade vad man sökte. Nu är det lättare för alla att få information, för de flesta har en dator, men inte alla hade uppslagsverk eller andra böcker hemma. På så sätt är det mer rättvist nu. 

Håligheter

Det är många år nu som det varit modernt med slitna jeans. Alldeles för många enligt min åsikt. Jag har aldrig tyckt att det varit snyggt. Det konstiga är att jeanstyg är bland det mest slitstarka som finns. Det var därför guldgrävarna använde jeans när de jobbade. Det gick säkerligen hål på deras byxor ibland, men jag tror nog de försökte laga dem så gott det gick. När mina barn var små och det gick hål på deras jeans, så sydde jag fast applikationer för att dölja det. Alla deras kompisar hade likadana "lappade" byxor och det såg ganska trevligt ut.





Att barn sliter kläder är inget ovanligt, men de trasiga jeans som det promeneras runt i nu bärs av vuxna. Det har absolut inget med ekonomin att göra, för jag har sett bilder på rika kvinnor iförda trasiga jeans ihop med svindyra jackor och skor med skyhöga klackar.

Damerna har inte använt jeansen så det blev hål i dem, utan de här trasorna går att köpa för dyra pengar. Tänk att betala för något som inte finns! Ett hål är ju ingenting, men ändå kostar det skjortan ju fler hål det är på byxorna. Varför inte sälja byxor med så många hål att man inte ser tyget? Det blir lite som kejsarens nya kläder. I modereportage talas det om "trasmode" men det tycker jag är fel ord att använda. Detta har inget med mode att göra. Mode bör vara vackert att titta på. Nåja, vackert är det väl inte alltid....men det bör i varje fall inte vara så trasigt att det är färdigt att slängas i återvinningen direkt.

-"Vet du i vilket land som invånarna är mycket snabba med att laga hålen i sina kläder?" frågade Rasmus. Det visste jag naturligtvis inte. -"I Syr i(g)en."

Helt huvudlöst

Jag har nu virkat så pass långt på Poppy att det bara är huvudet som återstår. Det är nog det lättaste mönster jag nånsin virkat efter och jag var så nöjd att jag köpte det. Varken kropp eller själva huvud var särskilt invecklat att göra. Så här fortsätter det nog hela vägen tänkte jag. Glad i hågen plockade jag fram garnet jag skulle använda till hår, och började läsa beskrivningen. Jag läste den en gång till....och ännu en gång, och kände hur irritationen kom krypande. Det fanns foton på hur man skulle gå till väga också, men jag fick inte ihop det. Kanske jag översatte fel, tänkte jag och började slå upp alla engelska ord jag inte var helt säker på, men jag hade översatt rätt. Till sist var det någon som tryckte på strömbrytaren i hjärnan och allt var glasklart. Det var meningen att man skulle virka fast håret ungefär som när man ser de som gör peruker av människohår. Då fästs föregående hårstrå av det som kommer efter. Väldigt smart...men tidsödande. Nåja, det är några veckor kvar till jul, så jag ska nog hinna bli klar med den.

Ibland läser man att något är helt huvudlöst, och då menas att det är helt vansinnigt eller dåraktigt. Det uttrycket passar väldigt bra in på det jag läste igår. I februari i år stal en svensk man en lastbil i Barcelona och körde mot färdriktningen rakt in i en folkhop och skadade tre personer. Han dömdes till två års fängelse, men nu är han släppt och tillbaka i Sverige. Anledningen till att straffet blev kortare var att han var drog- och alkoholpåverkad. Det sågs som en förmildrande omständighet. Jag fattar ingenting. Då räknas alltså bilstöld, att köra mot färdriktningen, att köra drog-och alkoholpåverkad och att skada andra människor som helt normalt. Det anses i varje fall inte som något brott efter vad jag förstår. De flesta som åker i fängelse sitter aldrig där tiden ut och det höjer man knappt ens på ögonbrynen åt längre. Men påstå att köra drog-och alkoholpåverkad ska räknas som förmildrande omständighet är verkligen huvudlöst. Slutsatsen av det hela blir att ifall man råkar köra på en annan bil ska man kvickt som bara den plocka fram en plunta och hälla i sig nåt starkt. Då behöver man inte ta ansvar för sina gärningar.

Säng, säng, säng....

Igår monterade vi isär bäddsoffan som står i mitt ena hobbyrum. Det räckte  inte med det utan sen skulle den bäras uppför källartrappan också. Själva sängdelen var inte så tung. Det var mest det att det var svårt att hitta ett ställe där man kunde få grepp om den. Soffstommen blev en utmaning. Jag var väldigt noga med att lyfta på rätt sätt och inte vrida mig nåt konstigt. Vi fick lyfta den ett trappsteg i taget och låta den vila där innan nästa steg togs. Eftersom den bara ska iväg till tippen och inte användas mer, tyckte jag det gick bra att släpa den på golv och trädgårdsplattor så mycket som möjligt. Nu står den ute i garaget i väntan på att sopbilen kommer och hämtar den. Sex gånger om året kan vi ringa och få gratis bortforsling av stora möbler eller annat otympligt. Det tycker jag är bra service.

Jag ska ha ner en ny bäddsoffa i det rummet, och det blir den som nu står i mitt datarum. Den är lite bredare och betydligt skönare att ligga i. När man börjar ändra och flytta om i ett rum drar det ofta med sig en hel massa extra jobb. Sånt tycker jag är kul. Då blir det som nya rum. Sen får jag helt gratis motion också. Det var rena styrketräningen att få upp soffan och nästa motionspass blir i nästa vecka har vi bestämt.

Då blir det tomt i mitt datarum, men det löser vi snabbt. IKEA har en resårsäng som jag länge tyckt skulle passa bra där. Här uppe behövs ingen bäddsoffa som fälls ut när det kommer nattgäster, för jag har plats i rummet till en mindre dubbelsäng. Det är väldigt praktiskt när någon vill sova över att bara plocka bort sängöverkastet och sen är det sovklart. Extra sovplatser är alltid bra att ha när alla barn och barnbarn kommer hem samtidigt, men det måste även fungera för oss i vardagen. Jag tycker jag har hittat en perfekt lösning på bäddsituationen.

Livet vissa dagar

Ibland kan livet kännas ganska inrutat även om man inte förvärvsarbetar. Det enda som egentligen har ändrats är ju att jag inte har några bestämda tider på morgonen då jag måste åka hemifrån. Jo, det händer förståss att jag har någon morgontid att passa ibland, men det är mycket sällan. Vardagliga saker kommer man aldrig ifrån. Det är samma för alla människor om man är ung eller gammal. Vissa dagar är helt klart inte lika upplyftande som andra.

Om jag är på mindre bra humör en dag är det som om allt går utför vad jag än håller på med. Ingenting blir som jag tänkt mig.

Det är aldrig så illa så det känns som att jag tappar fotfästet helt.

 Men det gäller ändå att inte tappa sugen.

Det är bara till att låtsas som om det regnar...

 tills man känner sig på topp igen.....

och kan skratta åt eländet. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.