Bom, bom, bom!

I nästan 30 års tid har jag varje 1 maj-morgon vaknat till ljudet av pukor och trumpeter. Musikkåren körde upp hit och marscherade sedan i alla smågatorna här och spelade. Jag vet inte vilket musikstycke det var, men alltid när de kom utanför vårt hus så var det trumsolo. De måste ha kört samma repertoar varje år, annars hade det inte kunnat stämma in så varenda gång.

Efter några år så byggdes ett äldreboende här uppe. Kanske inte bästa placeringen om man tänker på de som skulle besöka de boende där. Björnås, som området heter, ligger uppe på Söderåsen, och det är ca 3 km ner till själva samhället. Kanske inte så långt kan tyckas, men om man då tänker på att det är uppförsbacke hela vägen, så är det inte så enkelt. Det finns ingen bussförbindelse från centrum och hit, så de som ville hälsa på någon här uppe fick antingen köra bil eller ha väldigt bra kondis. Det finns två vägar hit. Odenbacken är väldigt långsträckt men med hyfsad lutning. Skogslundsbacken däremot är kortare men mycket brant. Det blir ungefär som att välja mellan pest och kolera. Musikkåren fortsatte då efter att ha marscherat i smågatorna till Björnåshemmet och spelade för de äldre där. Det var mycket uppskattat.

Efter en del år drogs marscherandet in och musikerna åkte direkt till äldreboendet. Björnås är inget stort område så vi kunde fortfarande njuta av musiken. I fjol lades Björnåshemmet ner och har nu byggts om till förskola och skola. Det betyder att det blir inga pukor och trumpeter här i morgon bitti. Det blir inte det samma med en väckarklocka. Får väl leta upp en ringsignal på mobilen som påminner om gamla tiders 1maj-väckning eller också sover jag bara vidare.

Skönhetsideal

Jag förstår mig inte riktigt på dagens skönhetsideal. I stort sett alla unga flickor är mer eller mindre vackra, tycker jag. De har slät hy utan tillstymmelse till rynkor och klara ögon med ögonlock som sitter där de ska och inte hänger och fladdrar som gardiner. Likväl är de i regel inte nöjda med sitt utseende. Det var klart likadant när jag var ung, men vi hade inte så många möjligheter att ändra på det förutom med make up. Nu är kirurgiska ingrepp vardagsmat. Har alla yngre tjejer helt plötsligt blivit jättetuffa och helt orädda för sprutor? Även om detta hade funnits att tillgå när jag var ung, så hade jag aldrig vågat mig på det. Högsta mode numera är att ha läppar som är lika stora som halva ansiktet. Vackert? Nja, det kan väl diskuteras.

Men jag måst erkänna att jag har faktiskt testat detta en gång som tonåring. En morgon när jag vaknade nuddade halva min ovanläpp näsan. Det kändes väldigt underligt. Svårt att äta var det också, för läppen höll inte "tätt". Det var ingen botoxinjektion som var upphov till detta utan en allergisk reaktion. Jag hade fått nässelfeber!!!!! Doktor tillkallades (på den tiden var det ingen svårighet att få hembesök av läkare) och han beslöt att jag behövde en spruta med "motgift". Jag tror mig minnas att nålen var i storlek med en strumpsticka och det som sprutades in gick inte heller av för hackor. Det gjorde nåt så in i hoppsan ont!

Skillnaden på mig och de unga flickor som får botoxsprutor idag är att för mig var det nödvändigt eftersom det var ett sjukdomstillstånd, men dagens unga tjejer gör det helt frivilligt. Dyrt lär det vara också. Ett tips är ju att ta reda på vad man är allergisk emot och slänga sig över det. Förhoppningsvis så svullnar då den delen av ansiktet upp som man vill ha förstorat. Det är klart en chansning....men helt gratis.

Humörhöjare

När jag vaknade i morse kände jag mig lika vissen som busken på fotot. Det har regnat precis hela dagen. Inte förrän för en timme sedan så slutade det, och jag tog kvickt på mig jackan, la kameran i fickan och spatserade iväg. En tur i skogen brukar pigga upp. Det finns olika motionsslingor att välja mellan, från nästan oframkomliga till promenadvänliga stigar och småvägar. Jag valde småvägarna idag. Det är så blött och jag tycker det är så obekvämt att gå i gummistövlar.

Allt det här regnandet har gjort att maskarna kommit upp. Längs med hela vägen låg de på rad. Rena smörgåsbordet för fåglarna. Trots det såg jag ingen fjäderklädd varelse flyga ner och smaska på delikatesserna. Det är möjligt att bäst-före-datum var utgånget, men det var ju trots allt gratis. När jag var och handlade igår, så gick jag förbi en frysdisk med korv. Priset var nersatt till halva priset, och det stod inget om att det var kort datum eller nåt annat som låg bakom. Jag kollade ett av paketen och det visade sig att utgångsdatum var för två dagar sedan. Så fräckt!!!!

Man måste vara väldigt uppmärksam när man handlar, för det är lite fuffens här och där. Jag har läst om Stevia att det skulle vara nyttigare än vanligt socker, så jag har köpt en flaska. Det finns ju strö-Stevia också och det hade affären i två olika märken. Det ena var jättemycket biligare när man tittade på jämförpriset. Men jag begriper inte hur de har räknat ut det. Låt oss säga att paketet kostade 40 kr för 75g. Då stod det att jämförpriset var 50kr/kg. Hur i all världen kan det bli det???????

Fågelsång och en sol som kom fram så småningom lyckades få mig på gott humör. Det är lite ljusgrönt i skogen nu när alla träden börjar få löv. Det är blandskog vi har här, så man ser lite av varje. En del björkar hade fortfarande musöron, men några hade fått närapå råttöron.

Dubbeltrött

Igår hade vi en riktigt solig och fin dag, och även om jag kände mig lite hängig, så var humöret ändå inte i botten. Men så besviken jag blev i morse när jag tittade ut genom fönstret! Gårdagens solsken var utbytt mot grå himmel och ett evinnerligt strilande regn. Visserligen ett mycket fint duggregn, men slutresultatet blir ju ändå det samma, nämligen VÅTT. Nu har jag två alternativ att välja på. Antingen drar jag ner nåt över ögonen så jag slipper se eländet, eller också försöker jag inbilla mig att det är vårregn. Då kanske det känns lite lättare....eller?

Repris

Idag känner jag mig lite halvdan, så det är ingen vidare aktivitet på hjärnkontoret. Jag inbillar mig att det är vårtröttheten som har slagit till. Vi har haft 15 grader här i eftermiddag och det känns verkligen som vår. När jag började blogga för två år sen så  tyckte Rasmus att vi skulle starta en blogg ihop som bara handlade om honom och vad han gjorde. Den höll vi igång ca ett år, sen började han på Fritids och nu är det bara fotboll med kompisarna som gäller. Jag tänkte att jag "lånar" ett av hans inlägg idag.

Brevduvor

Min morfar har ett duvslag i sin trädgård.

Idag satte han några stycken i en speciell duvkorg, för vi skulle åka iväg med dem så de fick flygträna.

Jag försökte räkna hur många där var, men de satt inte stilla så det gick inte.

Morfar och jag hjälptes åt att bära dem till bilen.

Vi fick ha dem i morfars gamla Volvo, för mormor vill inte ha några duvor i sin bil.

Här öppnar jag luckan på korgen......

...och här ger de sig iväg.

De flög högt upp i himlen.

De var så snabba så de hann före oss hem.

Klädbekymmer

Jag tror inte att Zoé bekymrar sig nämnvärt om vad som finns i garderoben. Hon ser mycket avslappnad ut där hon sover så gott med "livvakten" tätt intill.

I och med att hon
inte bor i Sverige, så tycker jag det hade varit kul om hon hade haft en del kläder med svensk text på. Det visade sig vara inte helt lätt att hitta något sådant. Jag fick tag på bodies med Tre Kronor och det är ju svenskt så det förslår. Sen hittade jag en affär med precis det jag var ute efter. Annars är de flesta bodies med engelsk text. Varför? Vi pratar ju fortfarande svenska här i landet, och då är det väl helt naturligt att man ska kunna hitta kläder med svensk text. De som inte pratar svenska måste tycka att det är lika exotiskt som vi anser att text på språk som vi inte känner till är. Det är kul att blanda från olika länder och kulturer, tycker jag. Allt är lika intressant. Bamse är ett säkert kort i Sverige, och eftersom Zoés mamma är ett stort Bamsefan så har den lilla klart blivit påverkad. Det finns både Bamsebyxor och jacka och body i garderoben. Jag hade blivit väldigt förvånad annars.

 

     Den här bodyn kunde jag bara inte motstå, även om inte texten var på svenska.                                          

Jag har stickat klart en tröja och en kofta som hon får växa i så småningom. Hon precis som jag har förmågan att växa ur kläderna väldigt snabbt. Kanske ett släktdrag.

Högfärdig?

I förmiddags upptäckte jag att koltrasten satt i ormhasseln och kvittrade. 

Nu innan löven börjat komma är det fortfarande så ljust på marken att scillorna trivs och blommar där. De har förökat sig mer och mer för vart år som gott, och det lyser så blått under trädet.

Jag tänkte att jag skulle kolla upp våra nya hyresgäster och presentera mig för dem. Men frun i huset satte bara näbben i vädret. Hon hade kanske annat i tankarna?

Vårshopping

När nu solen börjat visa sig nästan varje dag, så vill jag gärna shoppa lite nya kläder. Troligtvis kommer det fler bakslag, för april är ju bara halvvägs, men då kan jag ju gå inomhus och känna mig vårfin. Det är speciellt en jacka jag är på jakt efter. En jacka som jag kan ha till vardags och som är lätt att tvätta och sen bara hänga upp på en galge. Det är väl inga onormalt stora krav, tycker jag. Men det visade sig vara helt omöjligt att hitta nåt liknande. Jag sprang in och ut ur 6 eller 7 affärer utan resultat. Så tröttande det är! Jag fick t.o.m. gå inom Hälsokosten och köpa nåt uppiggande så jag inte ramlade ihop i en hög.

En sak har alltid förvånat mig när jag är ute och letar kläder. Det tycks aldrig finnas nåt i min storlek, och ändå är jag inte uppe i Elefantklassan...än. Varför finns det så många plagg i storlek S och XS och nästan obefintligt i som jag kan tycka vuxenstorlek? Hade det inte varit bättre att ta hem rejält med vuxenmodeller och ett fåtal i ministorlek? Eftersom de större storlekarna alltid tar slut så snabbt, så kan det väl inte vara så förbenat svårt att räkna ut att det är de som säljer mest. Jag provade större och större storlekar, men ingenting passade. Till sist hamnade jag på storlek 56.....centilong. Det blev ett antal bodies och annat smått och gott till Zoé i stället. Jag hade ju förvarnat VISA-kortet om att det skulle storhandlas, och jag tycker det är viktigt att hålla det man lovar.

Sjukskriven

Efter förra tisdagens bravader är min skyddsängel sjukskriven, och det märks tydligt. Hoppas bara det inte blir så långvarigt. Hon blev tydligen mycket skärrad när min bil höll på att forcera portarna till bilbesiktningshallen helt på egen hand. Jag har inte sett till henne sen dess. Det sägs ju att en olycka kommer sällan ensam och det skriver jag villigt under på.

Det började ju som sagt i tisdags med en skenande bil, och det får man väl räkna åtminstone som en halv olycka. Strax därpå fick jag svart på vitt att bilen blev underkänd och det räknas som en hel olycka. Fredagen den 13:e klarade jag mig undan galant av nån underlig anledning. Däremot var helgen sämre. På söndagen bet jag av en plomb. Ännu en olycka att räkna in i protokollet. Idag ska jag till tandläkaren och det är katastrof! Katastrof= 2 olyckor. På 9 dagar är jag alltså uppe i fyra och en halv olycka. Måtte min skyddsängel snart kunna börja jobba åtminstone deltid, annars får jag skaffa en vikarie.

Svartbygge

Man läser allt som oftast om personer som bygger utan tillstånd. En del börjar bygga innan tillståndet är klart, och även om de sen får det, så kan det likväl bli dyrt. Många gånger kan man undra ifall byggnadsnämnden kastar tärning om vilka som ska få lov att bygga eller inte och hur huset får se ut. Enligt min mening finns det en del "byggnader" som fortfarande står kvar trots att de är solklara svartbyggen. Varför finns det då en byggnadsnämnd?

Jag har ett aktuellt svartbygge alldeles inpå knuten. Vi märkte aldrig när det startade. Inte förrän igår såg jag en av byggarna på gräsmattan med en hög byggnadsmaterial. Jag tyckte han verkade bekant. Kan det tro vara en av de koltrastarna som höll till vid fågelbordet i vintras? Han och frugan hade valt att bygga på utsidan av vår altan, där det finns en utskjutande hylla. Förr om åren har de byggt inne på vår altan, och det boet finns fortfarande kvar. Jag är ändå tacksam att de valde en annan plats i år. Visst är det mysigt att sitta och titta på fåglarna när de matar sina ungar, men när de sen ska lära sig flyga så måste man plasta in hela altanen, så den inte blir totalt nerskiten. Nu hoppas jag bara att de får vara ifred för skatorna så de kan lägga ägg och föda upp sina ungar. 

Jag är så human, så jag tänker inte kräva nån straffavgift för utebliven ansökan om byggnadstillstånd.

En ny planet?

Jag har aldrig läst boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus och tänker inte göra det heller. Efter att ha sett och hört (det kunde man inte undgå, han pratade oavbrutet och lyssnade inte på någon) författaren så var valet inte svårt. Knasigare idéer har jag aldrig hört tidigare och trots det har han tjänat rejält med pengar på dem. Världen är underlig.

Jag undrar vilken planet kassörskan jag träffade på idag kom ifrån. Det måste ha varit nån alldeles nyupptäckt tvärtemotplanet. Jag la upp mina varor på bandet och hon plockade upp mjölkpaketet...tittade på det....och sa HEJ! Vet inte ifall hon väntade sig nåt svar från paketet. Det fick väl i så fall bli ett litet försynt Muu. Hon hade haft bättre tur ifall hon vänt sig till mig och sagt Hej, för jag hade glatt svarat Hej! tillbaka. Ännu mer konfunderad blev jag när hon överlämnade kvittot till mig och sa: Tack. Jag blev helt ställd. Vad skulle jag svara? Varsågod??????

Grattis!

Idag är den dagen på året då de flesta som fötts i Sverige har födelsedag. Så mycket tårtor det kommer att bakas, säljas och ätas idag. Enligt tidningen så blir det mest prinsesstårtor, gräddtårtor och schwarzwaldtårtor. Vi svenskar skulle tydligen vara rädd för nyheter. Det tycker jag inte stämmer alls. Finns väl inte något land mer än Sverige som så snabbt anammar allt från utlandet, eller i varje fall från USA. Spelar ingen roll om det är kläder, musik, mat eller vad som helst. Minsta lilla förskolebarn kan säga något på engelska med amerikanskt uttal. Det är inte bara nackdelar med detta. Svenskarna är kända för att vara bra på att prata och förstå engelska. Men det behöver ju inte betyda att vi måste radera bort allt svenskt. Utlandssvenskar är mycket mer noga att värna om svenskheten.

Det är visst drygt 25 000 människor som har födelsedag idag, men ingen i min bekantskapskrets. Jo, förresten! Zoé fyller 2 månader idag. Det ska vi fira!

Det kan inte vara lätt

Att vara skyddsängel är knappast ett 9 till 5 jobb. Den har krav på sig att ständigt vara på alerten. I tisdags fick min skyddsängel rycka ut. Jag åkte för att få besiktigat min bil och när jag kom fram parkerade jag den för att gå in och registrera mig. Precis innan jag ska ta i dörrhandtaget och gå in på kontoret, så vänder jag mig om. Varför fattade jag inte riktigt först. Men sen förstod jag att det måste ha varit min skyddsängel som knackat mig på axeln. När jag vänder mig om ser jag min bil komma körande mot dörrarna till besiktningshallen. Jag hade glömt att dra till handbromsen, och antagligen var det en liten lutning precis där. Både jag och ängeln sprang i hundranittio och jag kastade mig in i förarsätet och drog åt handbromsen.

 Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde komma så snabbt in i bilen. Blodtryck: OMÄTBART! Kvickt som attan backade jag tillbaka till parkeringsrutan och kollade både en, två och tre gånger att handbromsen var åtdragen. Troligtvis blev ängeln så chockad så hon fick flyga iväg på terapisamtal, för hon fanns då inte med under besiktningen. Bilskrället blev inte godkänt. 

Guten Tag

Ich bin in Deutschland. Äntligen!!! Det har varit en seg promenad och under påsken har det inte tagits många steg vill jag lova. På färjan mellan Rödby och Puttgarden passade jag på att vila fötterna. Ifall jag hade fortsatt att trava runt, runt, runt på däck hade nog de övriga passagerarna börjat undra över min mentala hälsa. Nu får jag hålla mig i vägrenen eller leta upp några småvägar att gå på. Tror inte att Autobahn är riktigt anpassad för promenerande damer. Jag har bara 768 km kvar till målet nu. Lätt som en plätt. 

Suckarnas bro

Det skulle jag ibland vilja kalla Öresundsbron för. Som i dag t.ex. när vi varit på Kastrup och vinkat av Peter för hemresa till Dallas. Konstigt egentligen så olika känslor en och samma vägsträcka kan framkalla.  I söndags när vi åkte och hämtade honom kändes det som om det var solsken hela dan och jag var glad och förväntansfull. Idag kände jag mig mest ledsen och nedstämd. Som grädde på moset har det regnat hela dan också. Rena "pissevädret". Illustrerar min sinnesstämning perfekt.

Mina barnbarn

Det har varit en helt underbar Påskvecka i år. Kanske inte vädermässigt precis, men besöksmässigt. Jag fick träffa mitt nyaste barnbarn Zoé för första gången. 

Hon tyckte det var jättekul att träffa sin mormor. Det ser man ju tydligt på det här fotot.

Rasmus hade varit hos frissan och blivit klippt inför mötet med den lilla kusinen. En röd blixt på sidan blev pricken över i:et.

Det verkade som Zoé trivdes i famnen på sin kusin.