Minnesvärd fest

 

Om mitt minne varit sämre hade jag kunnat ordna en överraskningsfest för mig själv.

Sen hoppas jag klart att jag kommer ihåg att gå på den.

En förklaring

Förra inlägget blev lite missvisande. Anna Lena hade rätt. Jag skrev inget om att jag skulle pausa bloggen. Till viss del stämmer det. Jag har problem med min axel; troligtvis muskelinflammation och sjukgymnasten rådde mig till att sitta vid datorn så lite som möjligt ett tag framöver. Men jag kommer i varje fall att ta hjälp av mina söndagsbloggare så jag är inte helt borta från Blogglandia, och jag kommer att besöka era bloggar. Det bör axeln klara av, tycker jag.

Paus

 

Ibland bara ramlar idéerna in och det finns hur mycket som helst att skriva om. Andra dagar är det stiltje och hur jag än försöker så poppar inget matnyttigt upp i hjärnan. Då får det helt enkelt bli en bloggpaus och det är egentligen inte så dumt. Efter ett tag börjar det dyka upp nya uppslag och helt plötsligt är man igång igen. 

Några andra som skulle tänka likadant är reklammakarna, tycker jag. En del reklam är hyfsat bra, men många gånger är den urusel. Det jag tänker på är två reklamsnuttar från två olika apotek.

Det ena apoteket har hållit på länge med en massa människor som sitter som publik och en programledare försöker efterlikna olika TV-program. I det sista avsnittet jag såg står tre personer bakom skynken och det enda man ser är deras bara fötter. Givetvis handlar reklamen om fotvårdsprodukter, men måste man göra det så löjligt.

Reklamen är på svenska och det är beundransvärt, för det är ganska ovanligt idag. Nästan allt ska vara på engelska, och det har varit så under lång tid. Nu är det knappast någon som reagerar. T.o.m. jag börjar vänja mig, och det skrämmer mig en aning. Jag tycker vi ska använda svenska språket så ofta vi kan annars blir det snart rödlistat som en del djur och växter.

Ett annat apotek har gått steget längre och gör sin reklam på franska....visserligen med undertexter. Hur många i Sverige förstår och pratar franska? De flesta av oss måste nog läsa undertexterna. Vem kom på den här korkade idéen? Är det så tomt på hjärnkontoret hade det kanske varit läge för en reklampaus. Vilket  blir nästa reklamspråk vi får höra.....spanska, ryska, eller kinesiska?

Sjung om studenten

I förra veckan var det dags för studentexamen. Den dagen har varit efterlängtad av många. Det är stor skillnad på studentutspringet idag mot för några decennier sedan. Här i Ängelholm stängdes gatorna i centrum av och studenterna marscherade där med musikkåren i täten. Det var stor publik längs deras väg. Efter det kördes de runt på lövprydda vagnar dragna av traktorer. Jag trodde faktiskt det var förbjudet idag efter alla dessa olyckor som inträffat. Vagnarna hade några grenar med lite löv på här och där, men det verkade inte ha varit någon florist som varit tillfrågad. Det spelades jättehög musik och eleverna stod och hoppade upp och ner i vagnen. Är detta verkligen det mest festliga man kan tänka sig när eleverna slutar skolan efter så många år? Jag tycker de är värda bättre. 

I Helsingborg springer samtliga studenter nerför Kärnantrapporna och ner till Stortorget där det samlats anhöriga och många andra för att se när de väller fram som ett lämmeltåg. Det är fest och glädje. Tyvärr avslutas det hela sedan med åkturer på lövade vagnar, men det kommer kanske att bli något annat med tiden. 

När det svenska fotbollslandslaget kom hem efter att ha "grävt guld i USA" byggdes det upp en stor scen där de firades. Något liknande hade väl varit ett minne för livet att ha med sig från skolavslutningen? Det är en bragd att ha klarat av sin skolgång.  Alla kommuner har säkert någonstans där detta skulle kunnat ordnas. Samtliga klasser kunde presenteras som vilken artist som helst. Då hade alla fått möjligheten att se studenterna i stället för att bara få en liten skymt av dem mellan grenarna på traktorvagnen. En rejäl hyllning till ungdomarna.

Obegripligt

 Varför kallas det rusningstrafik när ingenting rör sig?

Det enda som rusar är blodtrycket.

Tiden går fort

Det är 15 år sedan jag slutade jobba. Det känns lite overkligt. Mycket har hänt under de här åren...både positiva och negativa saker, givetvis. När jag tittar i mitt bildbibliotek är det de positiva bitarna som överväger. Barnbarnsbilderna är många och det är på dem jag ser att åren har gått. Själv ser jag givetvis likadan ut som för 15 år sen...eller det är bara inbillning?

                     

Rasmus började i första klass när jag slutade jobba och då blev det automatiskt så att jag hämtade honom på skolan när han slutade de dagar han inte följde med en kompis hem. Ibland ville han att någon skulle följa med hem till honom och då stannade jag kvar där och fixade mellis till dem. Väldigt ofta blev det dock att vi åkte hem till mig. Han gillade att snickra och morfars snickarrum hade allt han kunde önska sig.

Han gillade att pyssla över huvud taget och eftersom vi hade skogen så nära hittade vi mycket material där. 

Sport var också ett stort intresse och han provade på lite av varje.....tennis, hockey och fotboll. Jag fick ofta agera fotbollsspelare och var med på alla träningspass uppe på gräsplanen en bit från vårt hus. På den tiden var jag ganska vig. Det är kanske men efter skadorna från min fotbollskarriär som jag får dras med nu. Jag har så många roliga minnen från alla år med Rasmus. Eftersom han är det enda barnbarnet som bott nära mig har vi träffats väldigt ofta.

Nu har han en köpt sin första lägenhet. Han fick tag på en tvåa med balkong i Klippan...ett litet samhälle ett par mil från Ängelholm och han flyttade in förra veckan.

Jag kan fortfarande inte fatta att den lille parveln, som ringde mig nästan varje fredagkväll och sa:-" Hej, mormor! Kan jag boka in mig hos dig över helgen?", nu är en ung man på 22 år. Nu får det kanske bli jag som ringer till Klippan och hör om jag kan boka in mig över helgen.  

Vilket liv!

Jag tittade på Å, vilket liv! i lördags och det dök upp många kända personer som ville hylla Christer Lindarw. Jag har alltid gillat honom och hans shower och har sett honom uppträda ett par gånger i Helsingborg. Han är förutom artist även en duktig designer som sytt scenkläder till många andra artister.

När jag gick på Tillskärarakademin i Köpenhamn såg jag att de även hade en utbildning där man lärde sig rita och sy teaterkläder. Det lät väldigt lockande men jag nöjde mig med den vanliga designutbildningen.

Christer har verkligen fått leva ut lusten att skapa fantasifulla kreationer med massor av glitter och glamour.

Så kul att drottning Silvia kom dit och överlämnade en ros. En väldigt fin gest, tycker jag. Att hon fortfarande kan bära sin klänning sen 50 år tillbaka är för mig en gåta. 

Jag har kvar min brudklänning, och det är 57 år sen jag använde den. Den passar definitivt inte längre.

Jag har faktiskt ännu en klänning som är betydligt äldre. Den sydde jag när jag var 14 år och jag var mager som en sticka. Ulrika fick klänningen för hon gillade tyget. När hon försökte sätta den på sin provdocka kunde hon inte dra upp blixtlåset i ryggen. Hennes provdocka är minsta modellen som går att köpa, men jag var tydligen extremt smal. Nåja, det har ändrats under årens lopp. 

Populär klubb

 

Jag har gått med i en nystartad bokklubb där vi fokuserar på att läsa kortare texter. 

Just nu studerar vi vinetiketter.