Inredningstips

Jag gillar att prova på och göra saker som jag kanske inte är så bra på. Det är alltid spännande att testa nåt nytt. Göran hade ett stort snickarrum med en massa maskiner och andra verktyg. Han var inte så förtjust i att jag använde dem, utan han erbjöd sig alltid att fixa det jag ville ha gjort. Alla maskiner fick jag lämna bort när jag flyttade hit och även många av verktygen. Jag märker nu att jag hade behövt behålla en del, men jag har börjat köpa och samla på mig ett litet verktygsförråd.

I mitt kök har jag betydligt mindre skåp än jag är van vid. Ett av skåpen ovanför frysen är väldigt konstigt. Det finns ingen hylla där utan jag måste stapla allt ovanpå vartannat. Jag ställde in mina brickor och kakfat där och även mitt diskställ. Kruxet är att diskstället hela tiden ramlar över brickorna och det är så irriterande. Om det funnits en hylla där hade det löst alla problem.

Jag funderade på om jag kunde göra ett fack där som diskstället kunde köras in i. Då behövde jag inte lyfta på allt när jag skulle ha tag i en bricka. I förrådet hade jag en garderobshylla och den skulle passa bra om den blev tillsågad efter mått. Jag har köpt en mindre såg och nu mätte jag hur stor hyllan behövde vara och satte igång att såga.

Det gick galant. För första gången i mitt liv kunde jag såga alldeles rakt precis efter linjen jag ritat. Självförtroendet växte. 

Jag ville inte spika eller såga i skåpet för att fästa hyllan, så jag använde dubbelhäftande tejp. Det brukar fungera bra och kan hålla ganska tunga saker. In emot väggen baktill passade det perfekt, men jag hade tydligen mätt fel på en mm när jag mätte höjden på hyllan, för när jag fått den på plats var den lite vinglig. Fram med verktygslådan igen och där hittade jag några möbeltassar. De kilade jag in på ett par ställen under hyllan och nu satt den fast ordentligt. På långt håll och med svag syn ser det riktigt proffsigt ut, men jag tvivlar ändå på att jag blir erbjuden något jobb inom snickeribranschen.

Lucka 18

Adventskalender

Det finns adventskalendrar av allehanda slag. När jag var barn var det enbart de gamla vanliga papperskalendrarna som gällde. Bakom varje lucka fanns en liten bild, som inte alltid hade samband med julen och på julafton fick vi öppna kalenderns största lucka. Där bakom fanns nästan alltid en bild av Jesusbarnet i krubban. 

När mina barn var små sydde jag korsstygnskalendrar till dem efter mönster från Clara Waever i Köpenhamn.

                   

De har sedan gått i arv till deras barn.

Chokladkalendrar var väldigt populära. Bakom varje lucka fanns en liten chokladfigur, och eftersom det inte var vanligt att få äta godis mitt i veckan så var december en mycket eftertraktad månad. Ett år kom vi på att Peter öppnat alla sina luckor och smaskat i sig chokladen, men varit väldigt noga med att stänga igen luckorna efteråt. Även för vuxna görs det kalendrar med smink, badskum, smycken och allt vad man kan komma på.

I år har jag köpt en kalender till mig själv....en Snällkalender. På baksidan kan man läsa att den innehåller 100% goda gärningar......fri från socker, plast och prylar....alltså en mycket nyttig kalender. Det är Fiends som ger ut den. Kalendern kostar 79 kr men 50 kr går direkt till Friends arbete mot mobbning. Bakom varje lucka kan man läsa ett meddelande som ett barn skrivit om vad man kan göra för att vara snäll.

Här följer några exempel:

Ge beröm till någon som du tycker gjort något bra idag.

Säg något snällt och ge bort en kram.

Fyll en ballong med lappar där du skrivit snälla saker. Blås upp ballongen och ge bort den till en kompis som sen får sticka hål på den. 

För barn behöver inte en vänlig handling vara så invecklad. Det är den vardagliga omtänksamheten som är det viktigaste.

Sov du lilla vide

Jag försöker att sätta mig vid symaskinen så ofta jag hinner, men numera är det inga balklänningar jag syr. Det blir mindre saker som går fortare. Jag har fått många beställningar på allt mellan himmel och jord under årens lopp. Den mest udda beställning jag nånsin fått kom från Luxemburg för en tid sedan. Zoé undrade ifall mormor kunde sy en sovmask till hennes docka. Hon har själv en mask när hon ska sova och jag fick se ett foto på den.

Rosie, som dockan heter, behövde en liknande för att kunna sova. Katarina mätte Rosies huvud och sen fick jag veta att det var bra om jag sydde den i ett "fluffigt" tyg. Zoés mask var regnbågsfärgad men något sådant hittade jag inte i mitt förråd. Men rosa är alltid ett säkert kort, så jag klippte till en mask i rosa teddy. Jag broderade ögonlock och fransar och satte fast ett gummiband, så den skulle sitta kvar på huvudet även om Rosie sov lite oroligt.

När allt var klart skickade jag iväg den. Tyvärr gick det med snigelpost och det har varit en lång väntan. Men igår kom den äntligen fram. Sovmasken provades med en gång och den passade perfekt. Jag fick även se ett foto på "flickorna"i sina masker. Nu kan de i varje fall sova gott om nätterna. 

Ett trevligt utflyktsmål.

Vinrankan som vi planterade i höstas överlevde inte vintern. För en månad sedan tog jag kontakt med plantskolan där vi köpt den. Personalen tyckte jag kunde vänta ett tag och se om den vaknade till liv, annars var det bara till att fotografera den och visa upp fotot så skulle jag få en ny planta. Jag har tittat till växten varje dag men den har sett lika livlös ut hela tiden. I fredags bestämde jag mig för att nu var det slutväntat så jag åkte iväg till butiken. De som jobbar där har så många kul dekorationsidéer. En del går faktiskt att genomföra hemma, men de flesta är så extrema att de bara passar på speciella platser.

Det första man ser när man svänger in på parkeringen är en bil där "någon" ligger under den och försöker reparera den.

Jag tror inte det är mycket lönt, för den ser ganska risig ut, men blommorna trivs i den.

Här säljs inte bara växter utan det finns även en liten loppis med gamla möbler och annat krafs. Jag älskar att gå och botanisera bland sådana grejer. Alltid hittar jag något som jag egentligen inte behöver. Fast en gång hade jag tur och fick tag på ett bord som passade så perfekt till min hallspegel. Det var utsirat med knoppar både här och där och det verkade nästan som de två möblerna hörde ihop.

Plantskolan säljer även mycket inredningsdetaljer för trädgården och det är riktigt svårt att inte köpa med sig något hem.

Att sitta i gröngräset får en helt annan innebörd när man ser den här gröna skönheten. Det går bra att slå sig ner där och lyssna på musik från ett "självspelande" piano.

Hårdkokt

De flesta har säkerligen firat en mycket annorlunda påsk i år. Jag har läst om många som haft påskkalasen utomhus och det har varit underbart väder, så det passade bra på alla sätt och vis. Även hos oss blev den inplanerade påskfesten inställd p.g.a. stängda gränser. Påskpyntat har jag ändå gjort, för man kan inte sluta leva bara för att världen ser ut som den gör idag. Egentligen är det ännu mer viktigt att liva upp tillvaron nu.

Unde alla år har vi färgat påskägg eller ritat ansikten på dem och satt roliga hattar på toppen.

I år kändes det inte lika kul när vi inte blev så många, men något var jag ändå tvungen att hitta på. Jag funderade på en del olika ord och skrev ut på en sån där mojäng som man kan trycka fram bokstäver med på en smal pappersremsa.. Först skrev jag -KARTONG, -LIKÖR, -KOPP och -VITA.

När jag klistrat fast pappersremsan på äggen kunde jag läsa: ÄGGKARTONG, ÄGGLIKÖR, ÄGGKOPP och ÄGGVITA.

Jag fortsatte med ord som slutade på ÄGG och då blev det VÄGG, TILLÄGG, HÖNSÄGG och PÅLÄGG.

Lite fantasifullt tyckte jag nog man kunde ha det också. ÄGG-STRAPRIS, ÄGG-SKLUSIV och ÄGG-SPERT fick bli slutklämmen. Det är inte så noga med stavningen när det är påsk. 

              Som alla andra år så pickade vi ägg. Det ägg som höll sig helt längst var ÄGGVITA. 

Årets första hobbymässa

I lördags ställde vi kosan mot Köpenhamn och hobbymässan i Rödovre. Det ligger i utkanten av Köpenhamn. I år var det tredje gången vi besökte mässan. Det är mest tyg och garn och allt man kan göra av de materialen. Som vanligt var där väldigt mycket besökare...mestadels kvinnor. De enda män jag såg där var de som demonstrerade symaskiner. Så brukar det alltid vara och jag har alltid undrat över det. Är män inte lika kreativa som kvinnor? Det tror jag faktiskt att de är, men på nåt vis så verkar det som om allt som har med tyg och garn att göra räknas inte som lika "fint" som annan hobbyverksamhet. Men tänk på alla berömda modeskapare som mestadels är män och Kaffe Fassett som gör så fantastiska broderi och stickmönster.

Det fanns givetvis mycket smyckematerial till försäljning och papper och annat som hör till scrapbooking. Det är något som intresserar Ulrika väldigt mycket. I en monter beundrade vi tovade smycken och småfigurer. Tomtar eller vättar är alltid gångbart.

Det fanns även får i all världens färger.

 Stickade och virkade plagg hängde i långa rader. Att få stå där och titta på alla modeller och känna på garnkvalitén är rena terapin. Jag fick verkligen behärska mig för att inte falla för frestelsen och köpa hem mer garn. Det fördes långa och hårda förhandlingar inne i mitt huvud. Denna gången vann förnuftet.

En av utställarna bar ett halsband som var väldigt annorlunda och enkelt att göra. Det var en lång remsa som stickats i slätstickning i olika färger. Längden kan man själv bestämma. Vid varannat färgbyte slogs en knut på arbetet och ändarna syddes slutligen samman. Sen var det bara att vira hela härligheten runt halsen några varv. Tänk så mycket restgarner som kan användas upp på detta viset.

Jag fastnade för den här lilla väskan som hänger på ställningen. Det liknar en liten handväska, men när den öppnas blir den till en bärkasse. Den står uppvikt under väskorna och jag imponerades över hur mycket som fick plats i den.

Tyg fanns där givetvis i massor, men jag har bestämt mig för att först måste jag åtminstone halvera mitt lager här hemma innan jag ens kan börja tänka på att köpa mer. Det blir lätt så att jag ser ett tyg som jag blir så förtjust i, men när jag sen kommer hem med det är det inte alltid tiden räcker till att sy med en gång. Ganska snart glöms det bort och blir liggande och värmer hyllorna.

Något som inte var till salu, men som slog allt annat med hästlängder var den här lilla godingen.

En äldre dam körde runt med en barnvagn och vi tänkte först när vi mötte henne att hon antagligen passade sitt barnbarn. När vi tittade ner i vagnen möttes vi av två pigga ögon i ett lurvigt "ansikte". Den lilla hunden ställde sig upp och viftade på svansen och verkade väldigt glad över uppmärksamheten. Här satt den tryggt och säkert för om den skulle sprungit runt på golvet hade risken varit stor att den blivit nertrampad.

När vi gått ett varv runt mässan satte vi oss och fikade. Då kollade vi genom våra foton och ritade upp mönster på det vi gillat bäst. Det är bättre att göra det med en gång innan det försvinner i hjärnvirvlingarna. Några saker hade vi redan hunnit glömma så då fick det bli en tur till den montern igen för att friska upp minnet. Efter ett antal timmar var vi ganska trötta. Det var varmt och trångt och kändes riktigt skönt att komma ut i friska luften. 

När jag kom hem kunde jag bocka av en sak på min att-göra-lista. Det blev ingen överstrykning, för jag räknar med att det blir fler hobbymässor i år. 

Bucket list

På svenska heter filmen Nu eller aldrig och huvudrollsinnehavarna är Jack Nicholson och Morgan Freeman. Den handlar om två äldre, cancersjuka män, som träffas på sjukhuset. Tillsammans skriver de en "livslista"....en lista på saker de vill hinna göra innan de dör. Jag vet inte hur många gånger jag sett den, men jag tycker den är lika bra varje gång. Jag tröttnar aldrig på den....givetvis för att det är två mycket skickliga skådespelare, men också för att jag gillar filmens grundtanke. Den passar så bra in på mitt inlägg i söndags om att man är aldrig för gammal och inget är för sent...även om man är allvarligt sjuk.

Att planera för saker längre fram i tiden och testa något nytt har alltid roat mig, och det verkar inte som det intresset har avtagit med åren. Härligt! Det är uppiggande att fantisera och förställa sig vad som kan hända och vad man kan komma att uppleva. När jag var tonåring fick min bästa väninna och jag för oss att vi skulle cykla och hälsa på min brevvän i Bottrop i Tyskland. Jag minns hur vi låg på golvet i hennes rum med en stor Europakarta framför oss och ritade in dagsturerna. Hur långt vi planerade att cykla varje dag kommer jag inte ihåg. Vi var helt införstådda med att vi aldrig skulle få tillåtelse av våra föräldrar att göra turen, men det hindrade inte oss från att fnissande planera vidare.

Med åren har mina önskeplaneringar blivit mer realistiska, men något som jag tror kanske är omöjligt finns ändå alltid med....man kan aldrig veta....Jag har en lista som är megalång och den är mer som en slags idébank. Varje år väljer jag ut ca 30 saker jag gärna vill göra. När jag kan stryka en uppfylld önskan skriver jag till en ny från "idébanken" och en del får stå kvar när det gäller något som jag gärna vill upprepa. Några önskningar finns med varje år, som t.ex. att flyga till Zoé och vara med på hennes kalas. Den önskningen har jag fått uppfylld varje år i 7 år.

Några andra exempel från min lista kommer här.

Att besöka så många hobbymässor som möjligt under året.

Att åka en tur med Laxen. Det är en båt som går på Rönne å mellan Ängelholm och Skälderviken. Det sägs vara en underbar båtresa och någon har påstått att det var som att åka genom en regnskog. Ofta blir det så att attraktioner man har på nära håll skjuts upp, för man tänker att det där kan jag göra senare.

Att åka till Lubeck. Det är så många år sen jag var där senast och det skulle vara kul att se staden igen och fika på Niedereggers café.

Att besöka Gunnels gata i Wilhelmina. Den önskningen räknar jag till de som är ganska omöjliga, men jag envisas med att ha med den varje år ändå.

Att få träffa en bloggvän i verkligheten. När jag var tonåring hade jag många brevvänner och träffade en del av dem, bl.a. Gertrud i Bottrop. Senare blev det mailvänner och där har jag också haft turen att träffa en del. Nu hoppas jag ha samma tur när det gäller bloggvänner.

Att åka till Dallas och träffa Daniel och Hanna...och deras föräldrar så klart.

Det ska bli intressant och se hur många önskningar jag kan stryka från listan i år.

Lucka 21

Julstång

Bild från Upplands digitalmuseum

Julstången var en feststång, som markerade att det var en högtid. Den kallades ibland för "julruska" och bestod av en gran där man huggit bort de flesta grenarna längs stammen och bara låtit de översta bli kvar. Det var de här översta grenarna som bildade "ruskan" Stammen barkades av och ibland skars ett mönster in i den. Barrträd ansågs ha magiska krafter och speciellt de spetsiga barren kunde hålla all sorts otyg borta. På julnatten trodde man förr att det färdades en del skumma varelser runt.

Någon uppgift berättar att stången restes gemensamt av alla bönder på Tomasdagen. På gamla runstavar (kalendrar) markeras ibland 21 december av två korslagda stänger med toppruskor. Stängerna brukade placeras en vid varje sida om ytterdörren. Grankvistarna som man tagit bort lades framför dörren som en matta.

Även om julstänger var mer vanligt för ett hundratal år sen kan man ändå få se liknande i verkligheten. Ernst Kirchsteiger visade i sitt program hur han gjorde en julstång. Det är en modernare version, för jag gissar att det inte var så vanligt med rundstavar förr i tiden.

I år är Ernst på Julita gård och julpysslar. Till denna julen snickrade han ihop en portal som han sedan dekorerade med grankvistar och äpplen. Jag tycker om att titta på Ernsts program, för alltid visar han någon idé som jag kan ta efter.

Julstängerna påminner en del om midsommarstängerna och de blomsterstänger man ibland kan se vid bröllop. Det som de har gemensamt är att de talar om att det är en högtid som ska firas.

Lucka 17

Julstress

                                           

Det påstås att stress är ett modernt fenomen. Det kan inte stämma. Lewis Carroll berättade i Alice i Underlandet om en kanin som sprang runt och tittade på sin klocka hela tiden medan han mumlade: "Kära nån, jag är sen." Den boken gavs ut 1865.

Något som många drabbas av är julstress. Kan det tro bero på att den här idylliska bilden av Carl Larsson ger de flesta dåligt samvete? Så här behöver det absolut inte se ut. Min farmor hade ett sådant julbord, men jag märkte aldrig att hon var stressad. Min mor däremot jäktade för att hinna göra så mycket som möjligt. Jag har mer farmors avslappnade inställning till julen och  julafton kommer alltid att infinna sig den 24 december.....varje år....även om huset inte är skinande rent och julbordet dignar av hemlagad julmat. 

Dessutom kan man med hjälp av RUT-avdrag köpa tjänster till hemmet. Den här tiden hade väl varit perfekt för det. Då kunde man få hjälp med

städning,

matlagning

och bakning.

Det känns tryggt att det följer med en arbetsledare som kontrollerar att allt blir till belåtenhet. Hon markerar de arbetsuppgifter som utförts så att inget glöms bort. Om den här arbetsstyrkan kommit hem till mig hade jag t.o.m. kunnat strunta i RUT-avdraget.

Lucka 15

Jula

Företaget Jula Industri AB grundades på gården Jultorp i Västergötland. Det var på 1970-talet som Lars-Göran Blank startade tillverkning av en kombinerad vedkap och vedklyv efter en idé från sin morfar. Så småningom utökades sortimentet med annan utrustning och man hade en katalog som skickades ut till kunderna, men de första åren vände man sig mest till lantbrukare och småindustrier.

Försäljningen via postorder gick så bra att ett nytt bolag startades; nämligen Jula Postorder AB, som efter 1970 numera heter Jula AB. Så småningom kom tankarna på att öppna ett varuhus och det första startades i Skara. Det öppnades senare flera varuhus och jag har två Julabutiker inom 2 mils avstånd som vi besöker med jämna mellanrum. Det är naturligtvis mest Göran som är intresserad av att handla något där, men jag följer gärna med, för oftast hittar jag något kul som jag kan använda till mitt pysslande. 

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att Tomten är en trogen kund hos Jula. Inte bara för att han säkert gillar butiksnamnet, utan för att han behöver en massa material till smånissarna som de kan jobba med i verkstaden. Det påminner lite om Tomtens verkstad i vår källare. Göran har ett stort snickarrum där han tillbingar mycket tid. För mig är det väldigt bekvämt, för jag bara lägger in en beställning på det jag vill ha gjort och ganska snart levereras det färdiga objektet.

I två av fönstren i TV-rummet står två stjärnlampor, som han snickrade ihop efter en bild jag sett i ett reklamblad.

Jag tyckte det blev för myckat med tre stjärnor, men jag ville ändå ha något som passade till julen i mittfönstret. Göran hade en del material hemma och tillverkade ett träd som det sen bara var för mig att fixa dekorationer till.

I många år har jag haft en stor hängande pappstjärna i ett av rummen, men när den gick sönder fanns en bra anledning att tillverka en i trä. Denna målades ljusgrå och runt hela kanten sattes möbelspik fast.

 Den passade perfekt tillsammans med det övriga julpyntet. Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste vara rött i alla rum.

Halloween

Ute i butikerna samsas både Halloweenpynt och julpynt just nu. Nog tycker jag det hade varit roligare om man hållit sig till en firarhelg i taget. Det är nästan två månader till jul, så vi hinner säkert köpa vad vi behöver även om vi väntar till efter Halloween. Ett år när jag var i Dallas strax före den här spökhelgen hade många börjat ställa ut sitt pynt. Där dekoreras trädgårdarna något enormt med uppblåsbara saker och i stort sett allt man kan komma på. Givetvis är det en mycket större helg där än hos oss. Men naturligtvis måste det firas här också....det är ju en helg som firas i USA. Allt som kommer från den delen av världen måste vävas in i det svenska samhället. Då är det konstigt nog inte så mycket prat om att vi måste bevara allt som är svenskt.

Mors Dag firades i maj och snart är det Fars dag. Det är också firardagar som importerats från USA, men för väldigt länge sen. Kanske därför som de räknas som "svenska" helger. I framtiden kommer säkert Halloween också att vara en "typisk" svensk helg. Den enda typiskt svenska helg jag kan komma på är Midsommar.

Även om jag är lite anti när det gäller att vi importerar allt från USA kan jag ändå uppskatta den här helgen lite grann. När Rasmus var liten pysslade vi och gjorde speciell, läskig mat som prinskorvsfingrar med mandelnaglar och......

......marängsviss med mandariner och hembakta spökmaränger.

Ett stort plus tycker jag är att så mycket dekorationer är orange. Här får jag verkligen mitt lystmäte tillgodosett.

 Ett år klippte jag ut fladdermöss i filt och fäste på matrumsstolarna. Det är nog enda gången jag varit så nära en fladdermus utan att bli helt hysterisk.

Hos min son i Dallas klär både barn och en del vuxna ut sig och går runt och tigger godis. I år är Hanna utklädd till en figur från en Toy story film, som jag inte känner till. Hon ser inte särskilt skrämmande ut. De flesta Halloweenklädslar som säljs i butikerna här i närheten passar om man vill låtsas vara Dracula, vampyr, skelett eller häxa. Jag har en häxhatt i mina gömmer och den passar fortfarande.

Jag försökte ta ett foto i spegeln och visa hur jag ser ut, men det var svårt.

Vilken vinkel jag än fotograferade ifrån så ramlade brättet ner över ögonen. Men ni ser väl ändå att det är jag?