Jag motionerade en gång och insåg att jag var allergisk. Jag blev röd i ansiktet, hjärtat galopperade, jag svettades och kunde knappt andas. Livsfarligt!
Alla människor tål inte samma slags medicin. Det verkar som det är likadant när det gäller motion.
Jag tittade genom mina foton i bildarkivet och hittade detta. Det föreställer Zoés säng med alla hennes gosedjur. Hennes mamma var också väldigt förtjust i gosedjur och det tog sin lilla tid innan hon hade nattat alla i docksängar, vaggor, skolådor och vad hon kunde få tag på. Zoé låter alla sova i hennes säng i stället. Var ska hon själv sova?
Detta fick mig att tänka på en låt som jag får lyssna på varje kväll. Göran har alltid radion igång innan han ska sova och varje kväll rattar han in ett program där samma bitar spelas om och om igen. Jag kan nästan alla utantill nu. Det är speciellt en låt som passar perfekt in på föregående foto.
Jag bodde bara i Ystad tills jag fyllt två år sen flyttade vi till Eslöv där jag bodde i 15 år. När vi flyttade till Åstorp tyckte mina kompisar att jag hade en lite konstig dialekt. Det kanske jag hade enligt dem. I Eslöv sa vi O i stället för U så jag hette inte Gunnel utan Gonnel när jag bodde i Eslöv. Vi åkte inte buss utan vi åkte boss. Jag försökte plocka bort det mest utmärkande från min dialekt och jag trodde i min enfald att nu pratade jag som alla andra i nordvästra Skåne. Men oj, vad jag bedrog mig! När jag var i 40-årsåldern och alltså hade bott i Åstorp i ca 25 år gick jag in i en butik i Helsingborg. När jag pratat en stund med expediten sa han: "Du är väl från Eslöv?" Ränderna går tydligen aldrig ur.
Jag blev lite nyfiken på namnet Perikles och såg att Storm P, en dansk tecknare, kallade sin luffare, som gör reklam för Tuborgölen, för Perikles.
Shakespeare har skrivit ett drama om Perikles. Den pjäsen har spelats på Stockholms Stadsteater med bl.a. Yvonne Lombard och Krister Henriksson.
Den äldste Perikles jag hittade var en som var statsman i Aten på 400-talet f Kr.
Trots alla restriktioner reste jag utan både pass och munskydd från Luxemburg till Ystad och vidare till Eslöv och Åstorp. Därifrån var steget inte långt till Danmark...en tur på 20 minuter med färjan över Öresund. En lite längre sjöresa blev det till England och till slut hamnade jag i Aten. Man kan komma långt med fantasins hjälp och träffa många intressanta personer. Bara ett litet tips till alla resglada myndighetspersoner.
Hon måste fylla i en hälsodeklaration för Göran och behövde då veta några saker som om han fått allergiska reaktioner tidigare och vilka mediciner han tog. Det var lätta frågor för mig att svara på. Hon läste innantill från pappret det hörde jag, men även om man gör det så kollar man väl ändå lite vad det står innan man frågar. I varje fall gör jag så. Frågan hon ställde som fick mig att gapskratta var:"Är han gravid?" Det kunde jag helt sanningsenligt svara nej på. Jag har inte hört talas om så många snart 80-åriga män som är gravida. Damen ifråga hade kanske humor och det fick i varje fall mig på gott humör.
Hon visste inte hur länge det dröjde innan vaccineringen skulle starta, men vis av skadan tänker jag hålla koll eftersom mitt förtroende för hemsjukvården i samhället inte är så stort.
De bästa komplimangerna är de du får höra folk har sagt om dig medan du inte var där.
Varför har en del så svårt att ge komplimanger direkt till en person?
Nu har vi börjat på ett nytt år, och förhoppningsvis ska det bli lite positivare än förra året. Julen förflöt lugnt här hos oss. Vi firade tillsammans med Ulrika, Bo och Rasmus, och det blev samma upplägg på nyårsafton. I år var det inte fullt så mycket smällande som det brukar. Kan klart bero på att många fester blivit inställda och det är jag glad för. Jag har aldrig förstått vitsen med att skjuta upp raketer. Visst finns det många som ser väldigt tjusiga ut på himlen, men en del bara låter som pistolskott eller bomber. Väsnas kan man väl göra utan att betala dyra pengar för det?
För många år sedan var det Makadamfabriken som tog sig an raketuppskjutningen i samhället. Efter många års brytning hade det blivit ett stort hål...nästan som en krater....och där nere ifrån sköts raketer upp. Det var väldigt tjusigt och rena folkfesten. Då var det inte många enskilda personer som brydde sig om att köpa raketer. När makadamfabriken slutade med skjutande var det en hel del som ansåg att det var deras ansvar att fortsätta. Nog måste det finnas andra saker som är vettigare att ta ansvar för.
Idag på Trettonafton fyller min äldsta dotter Ulrika år och vi ska åka dit och gratta henne. Så länge hon bodde hemma hade jag allt julpynt kvar tills Trettondagen. Numera åker allt bort på nyårsdagen. Då har jag ändå haft tid att beundra alla tomtar och änglar i en hel månad, så då klarar jag mig ett år igen. Det brukar vara julgranen som åker iväg först. Den ligger nu nerklippt i trädgårdstunnan och väntar på årets första tömning någon gång i slutet av februari.
Så fort julhelgen är över brukar jag börja planera för vad som ska göras i trädgården. Det är uppiggande att tänka på att nu blir det bara ljusare och ljusare. Även om en del restriktioner kommer att vara kvar så kan man i varje fall gå ut i trädgården utan att bekymra sig om att hålla avstånd.
Jag tog en liten inspektionsrunda igår och fann att en del växter redan börjar vakna till livs.
Påskliljorna börjar sticka upp.
Knoppar börjar skymta på shizandran som täcker blomsterbågen,
liksom klätterhortensian vid gavelväggen.
I fjor köpte vi ett litet videträd som ska ståta med ceriserosa videkissar i februari och det går redan nu att se något luddigt och rosafärgat.
Många av de saker jag bestämt mig för att göra i trädgården i år kommer inte att bli gjorda, för jag har kommit på så många andra kul idéer i stället. Nu gäller det bara att övertyga Göran om att de här senaste....inte sista.... idéerna är bättre. En trädgård blir aldrig klar, sägs det, och det tycker jag låter bra. Då blir det hela tiden något nytt att upptäcka...ungefär som när man möblerar om inomhus. Det kanske jag också skulle göra.
Att ha en tröja i storlek S är inte viktigt. Att ha ett hjärta i XXL är mycket bättre.
Det är insidan som räknas.
