Det rullar på

Min mor hade en tevagn på hjul, som hon använde som blomsterbord på sin altan. Hon älskade blommor och hennes uterum var fyllt med pelargonior, petunior och jag vet inte allt. De växte och blev stora och blommade något enormt. Jag har ärvt många egenskaper efter min mor som t.ex. hennes sömnads-och handarbetsintresse, att måla och pyssla med det mesta, men en sak som jag inte ärvt är hennes förmåga att få levande blommor att trivas.

Jag fick ändå överta hennes blomsterbord, men det har stått i garaget i många år där vi bara samlat skräp på det. Helt plötsligt fick jag en idé att jag skulle ha det som ett handarbetsbord. Vid sidan om TV:n är plats för en liten fåtölj och ett bord och där tänkte jag att det skulle passa perfekt. Göran slipade och lackade bordet och jag köpte två lådor som jag satte på hyllan. Där fick jag plats till en del stick-och broderiarbeten.

På REA köpte jag en grå fåtölj som är perfekt när jag handarbetar. Armstöden är så pass låga att stickorna inte slår i dem när jag sitter där och stickar och ryggstödet är ganska högt och fast, så det ger bra stöd när jag broderar eller vad jag vill syssla med. På IKEA hittade jag en väldigt oansenlig stålampa och den är så bra för jag kan rikta ljuset direkt på mitt arbete. Den liknar nästan ett mikrofonstativ.

Nu började fantasin jobba. Jag har sett i en del butiker att personalen i kundtjänst har små mikrofoner som de ropar ut meddelanden i om att NN ska komma till kundtjänst där någon väntar. Mikrofonerna påminner om min lampa, men är betydligt lägre eftersom de står på disken. Jag ska testa att ropa ut ett meddelande i min "mikrofon". -"Kan Göran komma med en kopp cappuccino till TV-hörnan där Gunnel väntar." Kommer jag tro att få vänta länge?

Starten på något nytt

På lördag kör jag igång årets julkalender. Det är femte året i rad, och det har varit lika kul att leta uppslag i år som alla tidigare år. Till denna kalenders tema har jag valt Tomten och hans liv och leverne blandat med lite olika jultraditioner. Tomten räknas nog som huvudpersonen till jul. Det tror jag i varje fall att alla barn tycker. Precis som tidigare år har jag fått låna foton av Bosse. Han har många att välja bland och i år har jag valt ut två stycken som illustrerar mina inlägg.

Nu är det även tid att anställa nästa års söndagsbloggare. Det är väldigt praktiskt för mig att ha en hjälpreda på söndagarna. Hittills har de skrivit ett år i taget, och det tycker jag är en ganska lagom tid.  Betty Boop får därför semester nu, även om hon säkert kommer att dyka upp på bild lite då och då. Nalle Puh, Gustav och Pantertantstanterna är tidigare söndagsbloggare, men i år tänkte jag ändra på det och inte ha en tecknad figur.

Mitt val föll på Audrey Hepburn. Hon var min idol när jag var tonåring. Hennes filmer kan jag se om och om igen. Hon är mycket vacker och hennes klädstil är väldigt elegant. Det hände en kul grej när jag skulle sy min yngsta dotters brudklänning. Katarina  hittade en bild på en modell som hon gillade och sen var det bara för mig att leta upp ett mönster som liknade den här klänningen. Jag fann en exakt kopia på nätet och när jag klickade vidare kom jag fram till att det var en klänning som Audrey använt i en av sina filmer. Vilket sammanträffande!

Elegans är den enda skönhet som aldrig bleknar.

Jag sätter ihop citat med bild helt efter mitt eget huvud, så det är inte Audrey som har sagt alla citat jag kommer att ha med.

Ett viktigt kort

Mitt VISA-kort har strulat ganska länge. Jag har ett chip på framsidan som ska avläsas när jag sätter det i betalningsdosan, men den senaste tiden har det hänt åtskilliga gånger att det kommit upp på skärmen att jag ska ta ut kortet. Det har jag gjort flera gånger om och satt dit igen och fått samma uppmaning. Till sist har det stått att chipet var ogiltigt och att jag i stället skulle dra kortet. Då funkade det. Det konstiga är att det händer inte varje gång. Jag tror det kan ha med en del affärers kortläsare att göra också, för i min matbutik nere i samhället har det funkat dåligt väldigt länge, men åker jag till Väla fungerar det bra. Visa-kortet vill kanske hellre handla på Väla? I och för sig finns det fler och trevligare butiker där än hemomkring, men ibland är det skönt och slippa åka iväg för långt.

Jag har även en annan lösning att jag kan lägga kortet på displayen och det snurrar till och pengar dras från mitt konto utan att jag slår in min kod. Visserligen går det bara om jag handlar under 200kr, så det går inte att använda vid några storköp. Jag gillar inte den här metoden. Om någon får tag på mitt kort så kan den personen ta ut 200kr lite då och då. Jag vet inte hur många gånger det fungerar i sträck, men det känns inte riktigt säkert.

Jag åkte ner till banken för att beställa ett nytt kort med ett fungerande chip. Det tog inte många minuter att få det ordnat. Med endast ett knapptryck beställdes ett nytt kort, som troligtvis dyker upp här i slutet av veckan. Sen kan jag shoppa så mycket jag vill.....eller rättare sagt.....så mycket mitt konto tillåter.

En mager soptunna

På fredag töms trädgårdstunnan för sista gången i år. Det är lite sent kan jag tycka, för jag fick verkligen leta för att hitta nåt jag kunde slänga i den. Fram emot våren hade det varit betydligt bättre om tömningarna startat tidigare, för i de flesta fall få vi lägga en del trädgårdsavfall vid sidan och fylla i så fort tunnan tömts första gången.

Vi planterade pelargonier i våra fönsterlådor i somras och de har blommat så rikligt. Faktum är att de håller på fortfarande. Den här bilden tog jag i förra veckan, men nu får de ändå åka iväg. Jag köpte ljungplantor för flera veckor sen och de har stått på vänt länge. Nu är det äntligen dags för dem att komma på plats. Sen hoppas jag att de håller sig fina hela vintern.

Endast botten i trädgårdstunnan är täckt denna gången. 18 plantor hade jag som jag kunde slänga i. Känns nästan inte lönt att sätta ut den vid tomtgränsen. Jag får ett sms från NSR på kvällen innan tunnan ska tömmas. Det gäller alla tre tunnorna. Det står även i sms:et viken av tunnorna det är dags att köra ut. En mycket bra service!

Tunnorna med hushållssopor brukar det aldrig vara några problem med. De är alltid fyllda men inte särskilt tunga. Trädgårdstunnan däremot brukar jag känna på lite då och då så jag inte fyller den för mycket. För många år sedan var det en i personalen som ansåg att vår trädgårdstunna var för tungt lastad och bara lät den stå kvar. Efter många samtal fick de ändå komma och hämta den. Eftersom jag orkar köra ut tunnan till tomtgränsen inbillar jag mig att karlarna som ska ta vid sen orkar placera den på lyftanordningen. Numera strular det aldrig, för det är unga, starka killar som har hand om tömningen.

Flera användningsområden

Det är bra när man kan använda sina saker till mer än vad det var tänkt till från början. Jag beställde ett bokställ av Göran för en del år sen som jag har haft stående på köksbänken. Min avsikt var att sätta kokboken där så jag lätt kunde kika på receptet när jag höll på med maten. Nu blev det mer så att jag ställde dit en bok som jag tyckte passade till de köksgardiner jag hade uppe just då. Det berodde till stor del på att jag ofta hittade så kul recept på nätet och det var så enkelt att ta "paddan" med ut i köket och ha liggande bredvid spisen.

I present fick jag en gång en skylt med en kul text på.

Den passade dessutom så bra i färg med mina turkosa köksgardiner. Då fick jag en ny idé om vad det där bokstället kunde användas till.

Jag fick ytterligare en skylt vid ett annat tillfälle.

Just den skylten gick väldigt bra ihop med mina gardiner med vinflaskor och kopparsaker.

Nu är det snart tid att hänga upp julgardinerna, men då tror jag nog att jag sätter fram kokboken med en massa julrecept och tips. 

Valmöjligheter

Det finns två sätt att bli en stor människa......antingen kan man äta mycket bullar eller så börjar man bry sig om andra människor. 

Ett lätt val.

Fredag hela veckan

Jag kommer ihåg en melodi som hette nåt med "Lördag hela veckan" och jag vet att Curt Ohlsson hade den med i sitt program. Den är inte populär längre...nu är det fredag hela veckan som gäller. Vilken tidning jag än slår upp så kan jag läsa Black Friday-week, Black Friday-helg eller bara Black Friday. Naturligtvis är det en import från USA. Där är det i grunden en redovisningsgrej, men det enda som redovisas här är hur mycket man "sparar" på att handla under just denna tiden.

Det rimmar lite dåligt med valet av årets julklapp. Var har återbrukstänket hamnat nu? Mycket av det som annonseras om är teknikprylar som kameror, mobiler, datorer m.m. Jag tror inte att så många butiker uppskattade årets val, för det innebär ju att man måste tänka efter lite innan man köper något. Impulsköpen är nog mer populära.

Jag struntar i den här svarta helgen och håller mig hemma i stället. Igår var jag däremot på Väla och besökte min frissa. Nu är jag nyklippt och har en jättefin färg på håret. Det lyser rött om mig lång väg...nästan som ett stoppljus. Det kan faktiskt vara bra nu när det börjar bli lite grått och trist ute. Jag syns garanterat lång väg.

 Jag har blivit ombedd att sätta in ett foto på mig efter frisörbesöket, men jag har lånat ut min kamera för tillfället, så det får bli en annan gång.  I vilket fall som helst så är jag mycket nöjd med både frisyr och färg.

Styrelsemöte i vägföreningen

Jag är medlem i en liten vägförening. Den är riktigt liten, vill jag lova. Föreningen har två medlemmar, nämligen jag och min grannfru. Anledningen till att vi startade den är att hennes man sågade ner en buske i vår gemensamma spireahäck, när Göran låg på lasarettet. Det gjordes enbart för att jag lätt skulle kunna gå in till dem om jag behövde hjälp med något. För att jag eller min grannfru inte skulle snubbla på rötterna slängde hennes man på en bunke grus. Det blev en perfekt gångstig. Vi tyckte att den här öppningen var så smart, så vi har behållit den. Öppningen är precis rakt framför min ytterdörr och sen behöver jag bara promenera över grannens gräsmatta så är jag framme vid deras köksdörr.

Resten av häcken sågades ner i våras och den har skjutit upp nya skott och växt sig ganska hög och tät redan. Att det är ett litet mellanrum i den syns inte från gatan så det är inget som ser konstigt ut. Alla vägar ska ha ett namn, men så långt har vi inte kommit än. Eftersom det är en privat väg får vi själv ansvara för underhållet av den. Därför är det bra med en vägförening, för då kan man ta upp problem som dyker upp. Min grannfru och jag beslöt oss för att hålla styrelsemöte på fiket nere i centrum.

Förra tisdagen åkte vi ner strax efter två och satte oss vid ett fönsterbord efter att ha beställt kaffe och var sin bakelse. Några vilda diskussioner var det inte tal om, utan vi pratade lugnt och sansat om lite av varje. Efteråt kom vi på att vi glömt prata om vår gemensamma lilla vägstump. Strax före tre började servitrisen gå runt och sopa bland borden, och vi blev aningen fundersamma. Ett par minuter i tre sa hon:"Jaha, nu stänger vi." Klockan tre?!?!?! Det är väl mitt i fikatiden? Hur tänker man som kondisinnehavare då? Vi fick klart gå därifrån, men bestämde snabbt att nästa styrelsemöte ska hållas på ett fik som har öppet längre.

Nästa mötes dagordning tar upp hur vi ska dela upp snöskottningen i vinter och hur mycket vägsalt som behövs köpas in. Det kan mycket väl bli en snörik och hal vinter i år. Vi får nog själva stå för inköpen för jag antar att kommunen inte är så intresserade av att ge oss ett bidrag....inte ens några kaffepengar.

Årets julklapp

Sedan 1988 har Handelns Utredningsinstitut utsett årets julklapp. Första året vann bakmaskinen titeln och sedan har det varit lite olika grejer som videokamera, TV-spel, mobil, böcker, GPS och i fjor var det elcykeln som blev vald som etta. Årets julklapp är enligt mig den vettigaste på alla de här 30 åren...nämligen det återanvända plagget. Det ligger lite i tiden med att återanvända och ta hand om gamla saker. Så mycket vettigare det är än att bara kassera för att man inte gillar plagget mer. Alltid kan det väl glädja någon annan i stället.

Julklappen ska vara en aktuell produkt som man tror ska kunna sälja bra och även vara tidstypisk. Det återvunna plagget ska helst vara tillverkat av återvunnet material men det duger även med second hand. När man tänker på hur mycket vatten som går åt för att tillverka en enda T-shirt, nämligen 2700 liter, så förstår man att något måste göras för att ändra på detta. Den vattenmängden täcker behovet av dricksvatten för en person i 900 dagar.

Min mor var en skicklig sömmerska och jag och min syster är uppväxta med att ofta gå i ärvda eller omsydde kläder. Med lite fantasi och givetvis en hel del skicklighet kunde hon sy kläder åt oss som följde den tidens mode. Jag fortsatte på samma vis när mina barn var små och fortfarande ändrar jag eller syr om en del kläder till mig själv. Att handla second hand anses mycket "finare" nu än för en del år sen. Jag tycker man kan strunta i om det är fint eller inte. Gillar jag plagget så använder jag det...annars inte. Det finns numera även exklusivare second hand butiker som enbart säljer märkesvaror.

Det är lite fuskigt att utse årets julklapp redan i slutet av november. Mer rättvist hade det väl varit om man efter jul undersökt vilken pryl som var mest såld. Nu blir säkert en del påverkade och köper årets julklapp bara för att vara säker på att det ska bli en omtyckt present. Givetvis är det så handeln tänker och det är ett stort PR-jippo. Men i år kan jag acceptera det, för ju fler som köper ett återanvänt plagg desto bättre.

Ögontröst

Igår fick jag en akuttid hos ögonläkaren. Efter att jag skadat hornhinnan använde jag en slags salva i en veckas tid och därefter kändes det bra. Men ca 10 dagar senare började det värka i ögat igen. Jag tänkte att det var nog bara något tillfälligt och mycket riktigt så försvann värken efter några dagar. Nu var det lugnt en tid igen och sen började det om på samma vis. Jag blev väldigt orolig, eftersom jag trodde att allt var OK efter att jag slutat med antibiotikakuren. När jag ringde mottagningen var sköterskan väldigt förstående och tyckte inte jag skulle vänta längre eftersom jag hade ont. Hon påpekade även att jag borde inte köra bil dit ensam, eftersom man blir väldigt ljuskänslig av de där pupillvidgande dropparna. Jag minns från förra besöket att jag blev alldeles bländad när jag kom ut i solen, och då var jag tacksam att jag hade Ulrika med som ledsagare.

Ögonläkaren har sin mottagning i Helsingborg, så det är drygt 2 mils körning dit. Bo, min svärson, erbjöd sig med en gång att ta ledigt från sitt jobb i Helsingborg och åka och hämta mig. Han följde även med in på mottagningen och väntade tills jag var klar, så han kunde skjutsa hem mig igen, innan han återvände för att jobba vidare. Det blir ännu en stjärna i Svärmorsboken.

Läkaren undersökte mitt öga och sa att det såg ut som ett litet skrubbsår på hornhinnan. Jag fick även veta att det kan ta mellan 3 och 6 månader innan det är helt läkt. Hade jag fått veta det när jag sökte första gången på akutmottagningen, hade jag aldrig behövt bli så orolig. Jag fick även rådet att använda en salva till natten, för annars irriterades hornhinnan när jag öppnade ögonen igen på morgonen, och det kunde fördröja läkningen. Nu har jag laddat upp med medikamenter och känner mig helt lugn.

Make up

I fredags var det stora spackeldagen. Det var inte jag som blev spacklad utan väggar och tak i f.d. duvslaget. Göran och jag hjälptes åt och hann bli klara under förmiddagen. Sen fick det stå och torka till dagen efter och då slipade vi bort ojämnheter och fyllde i med extra spackel där det behövdes. På söndagen började jag att måla taket. Det är inte så väldans högt där inne så det gick väldigt snabbt att rolla samtliga tak. Väggarna målades också i samma färg. Då är det inte så noga om det blir en extra färgdutt någon annanstans.

Det påminde faktiskt lite om när man läser om olika make up tips. Först är det rengöring som gäller, och det hjälpte Katarina mig med förra helgen. Vi har fyllt i alla hål och "rynkor" så det ser helt slätt ut. Efter det var det dags för den täckande färgen. Vi valde vitt på tak och väggar och golvet ska bli grått. Jag ska till frissan på torsdag och få lite färg på toppen, men det blir inte varken vitt eller grått, det kan jag garantera. Det lutar mer åt något kopparfärgat.

Denna veckan ska golvet spacklas och målas och sen är det dags för Göran att montera hållare och annan inredning som ska på plats. Att plocka in redskap och annat som ska förvaras där inne ska bli riktigt kul. Även om det bara är ett förråd så är det skönt och se att det är ordning där inne. Framför allt är det tidsbesparande när man hittar det man behöver med en gång. Jag har alltid gillat att sortera saker. Därför tror jag att jag utnämner mig till förste sorterare i förrådet. Göran får gärna komma med idéer, men ibland hör jag lite illa.


I morse när jag gick in på min  blogg kunde jag inte svara på några kommentarer hur mycket jag än försökte. Vet inte riktigt vad det är som strular. Jag ska försöka senare idag också, men jag kan i varje fall läsa era kommentarer och det är det viktigaste.

Beröm

När du ser något du gillar hos en annan person...berätta det. Det tar bara några 
sekunder att säga, men för den som får höra
det varar det en evighet.

Man ska aldrig snåla med beröm. Det är helt gratis.

Konstiga foton

Min bloggkompis Anki är väldigt skicklig på att fotografera och hon kan även ändra om på sina foton och göra så mycket kul med dem. Jag har varken program, förmåga eller tålamod till det, så jag får nöja mig med att beundra hennes bilder. 

En kväll satt jag och bläddrade i mitt bildarkiv. Där fanns en hel del. Mycket foton på barnbarnen och Santos givetvis, och mest var det foton på Rasmus. Han är ju äldst av mina barnbarn och det enda som bor i Sverige, så det är inte så underligt. Vi träffas nästan dagligen. Jag hittade några gamla bilder som inte ser helt normala ut. Här kan man nästan tro att jag haft en röntgenkamera. Rasmus hoppar studsmatta och på nåt vis så har det blivit två foton samtidigt.

För många år sen var han på Legoland och där är allt uppbyggt av Legobitar. Den här draken var jättestor och det ser ut som om den får sig ett skrovmål.........

.........men tack och lov så var det bara kameran som lurades.

Lösgodis? Nej, men Legobitar i olika färger.

Rasmus är en skojfrisk kille med en räv bakom örat. Han har alltid gillat att hitta på hyss och skoja med mig. En gång ville han visa att han kunde vara både liten och stor. Det är nog så det oftast är att ibland känner barnen sig väldigt stora, men sen innerst inne är de ganska små. Då är det skönt när det finns vuxna i närheten att få stöd och hjälp från. Tyvärr har inte alla barn det så bra.

Fegisar

De senaste veckorna har varit väldigt otäcka här i Åstorp. Igår läste jag om en dam som satt i rullstol utanför en butik i centrum. Då kom en ung kille fram till henne och helt enkelt bara norpade hennes handväska. Hon kunde klart inte göra något för att försvara sig. Tyvärr sprang han iväg så snabbt att ingen hann få upp spåret efter honom. Samma dag blev en äldre man som gick med rollator attackerad och uslingarna tog hans plånbok. Som om inte detta var nog så hände ytterligare två rån i förra veckan. Båda två drabbade äldre personer som gick med rollator. Den ena damen knuffades omkull, men jag vet inte om hon blev allvarligt skadad.

Hur står det till i hjärnan på den här sortens varelser? Hur kan man ge sig på helt hjälplösa människor? Naturligtvis är det enkelt att stjäla från en som inte kan försvara sig, men det här klientelet tycks nog tro att de är några riktiga tuffingar. Så fel de har. Något fegare som går i ett par skor går inte att uppbringa.

Det värsta är att även om de skulle åka fast så är straffet på tok för mesigt. Det borde vara kännbara straff för den här sortens brott. Att råna någon är helt förkastligt, men är offret dessutom gammal och handikappad så borde straffet bli betydligt strängare. Jag är glad så länge jag kan köra dit jag behöver bege mig, för att promenera i samhället är förenat med stor fara.

Jag ska skaffa mig ett överfallslarm och ha i fickan. Jag har hört när det tjuter och det borde åtminstone få bovarna att hejda sig en aning. Åtminstone så pass länge att jag även hinner få fram försvarssprayen. Pepparspray är förbjudet, men den här andra sortens spray lär vara lika effektiv. Den sprutar något i ögonen på tjuven så han blir förblindad och helt rödfärgad. Det blir lätt att känna igen den personen sen. Jag läste om sprayen att färgen gick inte att tvätta bort. Ojdå! Då finns ju risken att man kan bli åtalad för att ha förstört den stackarens kläder. Vem får tro det strängaste straffet.....boven eller den som sprutat rödfärg på honom?

Stresstips

Stresstips dyker upp i massor när det börjar närma sig jul. Nu har det ännu en gång konstaterats att det är avstressande att vistas i skogen. De flesta människor har nog vetat om detta  i evigheter. Bara jag kommer in i skogen och hör fågelsången och känner lugnet där inne, så blir jag själv lugn. Det nya nu var att det gav bättre resultat om man vistades i en lövskog än om man gick in i en barrskog, och det har jag inte hört tidigare. I barrskogen ser det likadant ut vår, sommar, höst och vinter...bara gröna barr.....och det är i regel ganska mörkt där inne. Det är kanske det som är förklaringen. Promenerar man i en lövskog är det betydligt ljusare och här kan man följa årstidens skiftningar dag för dag. Hösten med alla sina härliga färger är underbar och sen kommer vintern med sina kala grenar. Då blir det ljust inne i skogen dagtid och man kan se himlen. Våren, när det börjar grönska, är den bästa årstiden, tycker jag. Sommartid är det alldeles grönt inne i skogen och det går knappast att få en skymt av himlen mellan trädkronorna.

Alla har tyvärr inte förmånen att kunna komma till en skog och bli avstressad, men det gick tydligen lika bra med en virtuell skog. Det var bara till att skaffa en DVD-film som handlade om en lövskog och sen kunde man sätta sig i soffan för att titta på den. Efter en stund skulle lugnet infinna sig. Ungefär som när man sitter och tittar på en fuskbrasa. Jag föredrar ändå den "riktiga" skogen.

Övning ger färdighet....kanske

När jag sorterade i mina garderober häromdagen såg jag att jag ställt in mina kryckor i ett hörn. Det är evigheter sen jag använde dem. Jag hade problem med en fot för ganska länge sen, och då köpte jag på min läkarcentral ett par som jag använde flitigt. I samma veva var det en kändis som också hade gåproblem och det visades en bild på henne när hon "limpade" fram. Det heter väl ändå linkade eller haltade? Limpa får mig bara att tänka på Skogaholm. Nu var det förstås en amerikansk stjärna det gällde och hon kan kanske inte halta. Jag såg en bild på henne där hon stödde sig så elegant på kryckorna.

Så elegant såg jag också ut......så länge jag stod still. Det var när jag skulle försöka förflytta mig framåt med hjälp av de här pinnarna som eländet började. Jag tränade och tränade, men jag fick inte kläm på när jag skulle sätta fram kryckan och när det var dags för foten att ta ett steg framåt. Kvinnor brukar kunna göra mer än en sak samtidigt....men det kan inte gälla när det är kryckor inblandade. Jag bara trasslade in mig och min stil påminde mer om Bambi på is. Det är inte helt riskfritt att gå med kryckor upptäckte jag. Ett par gånger höll jag på att sätta krokben för mig själv. Nog hade det varit lite förargligt och komma till akuten med ett brutet ben och behöva berätta att det hände för jag använt kryckor.

Rot och Rut

Vi har haft hjälp både in och utvändigt i helgen utan att behöva fixa med varken rot eller rutavdrag. I fredags satte Katarina sig på flyget i Luxemburg redan 6 på morgonen, och efter flygtur, tåg- och färjeresa kunde jag hämta henne i Helsingborg vid 10-tiden på förmiddagen. Efter lite kaffe och småprat satte vi igång att jobba. Katarina hade nämligen erbjudit sig att hjälpa till med rengöring av duvslaget innan det var dags för målning. Vi delade upp jobbet ganska rättvist. Jag tog hand om det minsta rummet och dörrar och fönster och Katarina ägnade sig åt det stora rummet. Vi botaniserade i Görans hobbyrum och plockade upp slipmaskiner som hon använde, så det gick förhållandevis snabbt. Det började skymma ganska tidigt och vi kunde inte hålla på att jobba så länge på eftermiddagen, men det måste finnas tid för prat också, så det passade perfekt.

Det blev en tidig fredagskväll för oss och på lördagsmorgonen var det skrubbning av tak, väggar och golv som gällde. Det märktes stor skillnad på arbetstakten på oss två. Jag tröstar mig med att jag är 27 år äldre så det var nog fullt normalt. Nu återstår endast spackling och målning i duvslaget och sen ska Göran fixa inredningen så vi kan ha alla sommarmöbler, bildäck och trädgårdsredskap där. 

Det känns skönt att ha vuxna barn som kan hjälpa till med lite av varje; antingen tekniska grejer eller praktiska. På det viset är vi väldigt lyckligt lottade för alla våra tre barn och deras respektive ställer villigt upp när vi ber om hjälp, men vi försöker klara så mycket vi nånsin kan själv. Jag har alltid sagt att när det blir helt omöjligt att fixa det mesta på egen hand då är det dags att flytta. Det är inte meningen att ens barn ska ta hand om allt för att man ska kunna bo kvar i ett stort hus.  

Tänk efter före

Jag är mogen nog att förlåta dig, men jag är inte dum nog att lita på dig igen.

Om man blivit sårad av en person man litat på till 100% kan det aldrig bli som förut. När tilliten får sig en törn lämnar det ärr som är svåra att få bort. 

Plötsligt

Vi har varje dag tittat på vår blivande gräsmatta. Fastän vi lade bärnät över så kom en del pilfinkar och hoppade runt där. Jag tror inte att gräsfröna var så delikata, för de slutade upp med det ganska snabbt. Vecka efter vecka gick och det märktes ingen skillnad, men så en dag....

PLÖTSLIGT HÄNDE DET!

Det skymtade lite grönt här och där. Nu har gräset satt fart att växa rejält och det är nästan helt grönt på den stora ovalen som det tidigare växte ogräs på. Till våren ska vi förhoppningsvis ha en hel grön gräsmatta bestående enbart av gräs.

Efter senaste tidens positiva händelser hoppades jag att det skulle fortsätta i samma stil. Jag fick rådet att köpa en lott, och det gjorde jag...en dubbeltriss t.o.m. Tyvärr var det ingen vinst på den, och det brukar det inte vara på de lotter jag skrapar, så det var inget ovanligt. Sen kom jag på varför det var en nitlott. Jag hade ju bara köpt EN lott. Det magiska talet var tre. I morgon ska jag åka iväg och köpa två lotter till.......och då....

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

När storfiskaren talar om hur stora fiskar han fått

Den här gången behövde inte storfiskaren dra till med lite mer. Det räckte att hålla sig till sanningen.

Rasmus och hans pappa är medlemmar i en fiskeklubb här i närheten. De åker iväg nästan varje helg
och fiskar några timmar. Ibland är det tävlingar också som de har deltagit i, men hittills har det inte blivit något pris. Men så förra helgen......

Efter en halvtimmes fiske fick Rasmus upp en regnbågslax på 1,9 kg. Glad i hågen ringde han genast hem och berättade det. Han hade aldrig förut fått upp en så stor "firre". Det dröjde inte länge förrän nästa samtal kom. Då hade han fått upp en bjässe på 3,6 kg. Det tog nästan 5 minuter att få upp fisken på land och det hade tydligen varit rejält kämpigt. Efter att ha fångat två fiskar var det slutfiskat för Rasmus del. Reglerna är sådana att man får ta upp två fiskar och sen får man vänta tills tävlingstiden har gått ut. Det blev en lång och nervös väntan. Äntligen blev kl.12 och invägningen skulle ske. Det visade sig att Rasmus vunnit första pris i klubbmästerskapet och han var mäkta stolt.

När han kom hem rensade han båda fiskarna och den minsta fick vi. Den ligger nu i frysen och väntar på att Rasmus ska laga till en delikat middag åt oss en dag. Den största fisken bjöd han sina föräldrar på. Det var lite problem med att få in den i ugnen, för den var så lång att den fick ligga på snedden i braspannan. 

Änglahelg

Rasmus gröper ur en pumpa varje år som jag ställer på yttertrappan. Jag hade köpt nya skalknivar för att det skulle vara enklare för honom att skära ut ett ansikte. Det måste ha varit väldigt dålig kvalitet på de knivarna, för helt plötsligt satt han där med handtaget i handen och knivbladet satt kvar i "hjärnan" på pumpan. I och för sig var det kanske inte så tokigt, för det ska ju vara läskigt när det är Halloween.

Innan han började intressera sig för halloweentpyntandet, så gick den helgen helt obemärkt förbi hos oss. Det är annorlunda hos min son i Dallas. Där klär hela familjen ut sig och går runt i kvarteret precis som grannarna. Helgen har firats där betydligt längre än hos oss och räknas mer som en tradition. Jag gillar spännande och hemska saker....på film och i böcker....men inte i verkligheten. Det enda positiva med Halloween är att jag omges av så mycket orange.

Rasmus fixade till ett riktigt snällt pumpansikte till mig, som har lyst om kvällarna. Jag kan ändå tycka att det är lite konstigt med allt det här läskiga. Vi säger Alla helgons dag här i Sverige och ett helgon jämställer jag med en ängel. De som blir helgonförklarade är alltid människor som gjort något bra för andra. När någon är extra snäll säger man att den personen är en ängel. Varför pyntar vi då inte med änglar i stället? Nästa år tror jag faktiskt att jag ska plocka fram alla mina änglar redan till Allhelgonahelgen. Vanligtvis så vilar de fram till 1 december, men de har nog inget emot att lufta vingarna en månad tidigare......och jag tror säkert jag har någon ängel med orange klänning.

Jag är turförföljd

Det är nog det mest positiva man kan vara. Jag tror nästan inte det är sant. Jag har varit hos hjärtläkare, ögonläkare och fått gjort en ultraljudsundersökning på ganska kort tid och alla resultat har varit helt ok. Som grädde på moset så vann jag tre delmoment i Bosses tävling. Talet tre är tydligen magiskt.

Dessutom har jag turen att både känna och träffa nya människor som är väldigt hjälpsamma. När jag hade tid för ultraljudet erbjöd min snälla grannfru sig att följa med som sällskap. Det kändes skönt och ha någon att prata med för jag var ärligt talat en aning nervös. Vi kom fram i god tid och det var inga problem med att få en parkeringsplats. Problemet var bara att parkeringsautomaten var ur funktion. Det fanns en annan runt hörnet, stod det. Vilket hörn? Jag känner inte till den här staden så noga så jag blev helt ställd. Det stod en ung kille före mig och han hade en app på sin mobil så han kunde betala sin parkering ändå. Jag kände hur nervositeten steg och det märktes nog på mig, för den här killen erbjöd sig att hjälpa mig.

Det stod visserligen skrivet vart man kunde ringa och hur man skulle gå till väga, men just då var jag inte mottaglig för den informationen. Han läste lugnt och stilla upp siffrorna jag skulle slå in och sen kom vi då till registreringsnumret. Jag kunde inte komma på det!!!! Min hjärna hade lagt av totalt. -"Inga problem", sa han, "var står din bil?" Jag pekade ut den och han stegade dit och läste på skylten. Jag kom faktiskt ihåg mitt personnummer och det skulle också knappas in innan sms:et sändes iväg. Han uppmanade mig sen att inte glömma att skicka ett nytt sms innan jag åkte därifrån. Änglar finns....det är jag helt övertygad om.

Stressig söndag

Söndagen ska egentligen vara en vilodag, men på nåt sätt så har den blivit veckans stressigaste dag. Det är tack vare eller p.g.a. TV8 och Bosse. På söndagarna har åttan den goda smaken att köra den ena deckaren efter den andra. Varför har de inte tänkt på att sprida ut programmen lite? Vissa kvällar är det inte ett skvatt som jag ids titta på. Jag satt och filade lite på mina avdventsinlägg när det plötsligt plingade till i datorn. Bosse hade lagt in en bild och jag fick snabbt gå in och skriva en kommentar på hans blogg. Hurra! Jag kom först. Skönt! Nu kunde jag fortsätta med mitt eget ännu en stund i lugn och ro.

Klockan 16.50 var det dags for Mord och inga visor. Det är repriser som sänds om och om igen, men de är lite småtrevliga att se på och ibland dyker det upp en repris som jag missat. Jag vet inte hur många program som gjorts, men det är åtskilliga. Fastän det är en amerikansk serie, så är den nästan helt fri från våld. Det är i varje fall inget som liknar dagens amerikanska deckarserier.

Den här reprisen slutar 17.55 och då går jag åter in och tittar på Bosses blogg. Det är bäst att vara beredd. Prick 18.00 brukar en klurig ledtråd och ett foto på en ung man dyka upp. Det gäller att tänka på ett lite annorlunda sätt om man ska kunna lösa gåtorna har jag förstått. Spänningen är olidlig. Det spelar ingen roll att det bara är en lek. Givetvis deltar jag för att försöka vinna.

När jag lämnat mitt svar är det dags för middag här hos oss, för 19.55 är nästa mördare igång. Nu är det Father Brown som fångar den skyldige.

Precis en timme senare är det Mord i paradiset. Det ser så fridfullt ut på ön, men det verkar vara livsfarligt att vistas där. Jag är nog säkrare i TV-soffan.

Det finns fortfarande en del människor kvar i Midsommer och 21.00 är det dags för en mördare att infinna sig där. Jag är imponerad av alla poliser och deckare i de här programmen. De lyckas alltid lösa morden och få den skyldige dömd. Hur bär de sig åt? De borde åka runt i världen och föreläsa, för det är ovanligt med så bra resultat.

Midsommerserien gör söndagskvällen extra stressig, för på sjuan dyker Poirot upp 22.00. Det är inte lätt och vara på två ställen samtidigt. Även om både Poirot och Barnaby befinner sig i Storbritannien, så är de inte på exakt samma plats. Det blir till att zappa och hoppas att jag inte missar någon ledtråd. Efter en sådan intensiv kväll är jag helt slut och sover gott.