torsdag 15 november 2012

Till alla bloggvänner


Jag har aldrig oroat mig för att bli "arbetslös" när jag blev pensionerad. Det finns så mycket kul saker att göra så det är större problem att hinna med allt. Som kvinna klarar man ju av att göra mer än en sak åt gången. Jag gillar att ha många bollar i luften, men sista tiden har det här jonglerandet tagit ut sin rätt. Det känns som om bollarna bara studsar i olika riktningar. Det är delvis mitt eget fel. Jag är en stor tidsoptimist och inbillar mig ofta att jag hinner och orkar mer än vad jag egentligen gör. I regel brukar jag hinna med det jag bestämt mig för...kanske till priset av lite huvudvärk, magont och annat smått och gott. För en del år sedan anmälde rektorn på min skola mig till en stresskurs. Där fick jag lära mig många bra tips på hur jag skulle tackla olika problem. Så jag vet precis hur jag ska göra. Det är bara det att jag gör det inte.

Nu har jag efter många långa och hårda förhandlingar med mig själv kommit fram till att jag ska ta ledigt ett par veckor. Jag kommer inte ens att skriva i min blogg, som jag tycker är bland det roligaste som finns. Det som jag kommer att prioritera den här tiden är att träffa barn och barnbarn. Det är viktigare än något annat, och det får mig dessutom att må bra. Jag dyker upp igen i början på december. Stressa nu inte ihjäl er bara för att det snart är jul. Själv tänker jag bara njuta av livet.

söndag 11 november 2012

Vems dag?


Idag är det Fars Dag. I maj var det Mors Dag och vi har firat Nallens Dag, Kanelbullens Dag och på onsdag är det visst Ostkakans Dag. Det finns tydligen speciella firardagar för allting. Många irriterar sig på att vi har tagit till oss Halloweenfirandet här i Sverige, eftersom det inte är en "riktig" svensk firarhelg. Vi har naturligtvis importerat den från USA precis som så mycket annat. Vad alla kanske inte tänker på är att både Mors Dag och Fars Dag också importerats från USA. Mors Dag började firas här 1919 och Fars Dag 1931, så det är ganska många år sedan. Kanske därför som vi anser att det är "svenska helger". Så om sådär en 90-100 år kommer vi troligtvis att räkna Halloween också som en svensk högtid.

Egentligen tycker jag inte om de här hittepåfirardagarna. Det som jag anser man absolut måste fira är födelsedagar. Det är en dag man måste uppmärksamma, tycker jag. Den är så speciell för alla människor. Kanelbullens Dag och Ostkakans Dag skulle jag kunna fira flera gånger i veckan. Det hade kanske inte varit så nyttigt....men gott. Vi har valt att inte fira varken Fars Dag eller Mors Dag på något speciellt sätt i vår familj. Jag har inget emot att bli firad, och det har jag säkert gemensamt med många. Vad jag däremot vänder mig emot är att det numera verkar vara affärerna som har mest att fira både när det gäller Mors och Fars Dag. Jag vill inte att almanackan och affärerna ska styra när jag ska firas. Jag vill bli firad, vilken dag som helst, för att någon anser att jag är värd att bli firad.

fredag 9 november 2012

Hockeyfeber


I onsdags hämtade jag Rasmus vid skolan, eftersom han ville till Ishallen för att spela hockey. Öppettiderna där är väldigt knepiga i år. Det är öppet mellan kvart över ett och fyra tisdag, onsdag och fredag. Hur många föräldrar är lediga då och kan åka dit med sina barn? Ishallen ligger i Åstorp och det är cirka 7km till Kvidinge där Rasmus bor. Det betyder att barnen där måste ta sig med buss till Åstorp (en buss som går väldigt sällan). De mindre barnen slutar skolan ett och de större kl två, så det är lätt att räkna ut hur mycket åktid de kan få. Hur tänker man när man bestämmer sådana korkade tider? Alltså är det endast de äldre barn som bor i Åstorp och kan vara där utan någon vuxen som har möjlighet att utnyttja Ishallen. Det klagas så mycket på att barn inte motionerar tillräckligt. Är det så konstigt när till och med kommunen gör det näst intill omöjligt för de yngre som inte bor i närheten att utnyttja lokalerna? Visst finns det annan motionsform än skridsko, men det är så kort tid som Ishallen är öppen, och då tycker man att det borde ligga i allas intresse att den utnyttjas maximalt. Jag känner att jag måste skriva ett inlägg i tidningen om detta.

Redan när jag hämtade Rasmus så såg han väldigt trött ut och klagade över magont. Han ville först hem och vila en stund och då somnade han nästan. Mitt förslag att vi kunde vänta till en annan dag köpte han inte. Han var så sugen på att åka skridsko. Vi åkte dit, men när vi var nästan framme ångrade han sig. Det var bara att vända bilen och köra mot Kvidinge. Så fort han kom in om dörren så kräktes han, och på kvällen hade tempen stigit till 39 grader. Det blev till att stanna hemma från skolan igår. Senare på eftermiddagen fick jag ett sms: "Hej mormor från 007." Jag blev så glad, för det betydde att "James Rasmus Bond" var på bättringsvägen. Som tur är så blir barn fort friska och pigga igen. I förmiddags ringde han och berättade att han skrivit upp ännu en sak på sin önskelista till jul: en James Bond-kostym. Vad härligt! Nu förstår jag att den lille agenten är sitt gamla jag igen.

onsdag 7 november 2012

Trädgårdskonst


Vi har ett litet fågelbad i vår trädgård, annars är det bara växter som samsas där. Till våren har jag tänkt att sätta lite smådekorationer bland perennerna. Jag har sett så kul idéer på saker man kan tillverka själv. Sånt gillar jag.

På min skogsrunda går jag förbi ett hus där ägarna har placerat en tiger framför soptunnan. Jag kan inte låta bli att fundera på hur de tänkte när de bestämde sig för den här trädgårdspyntningen. Tänkte de tro att "man tager vad man haver" eller är det så enkelt att de bara gillar tigrar bättre än alla de andra sorters djur man kan köpa och sätta ut. De är i sten eller annat hårt material, men den här tigern är pälsklädd. Jag kan undra hur den ser ut efter några regndagar. Den är för stor att köra i torktumlaren. Idag fick jag höra att vildsvinen fortfarande ger sig in i trädgårdarna närmast skogen. Ligger den på lur för att skrämma bort dem, kanske? Jag hoppas verkligen att jag träffar på ägarna någon dag när jag går förbi, så jag får höra historien bakom. Annars spricker jag av nyfikenhet.


Den här skylten skulle jag kunna tänka mig att sätta upp under den värsta ogräsrensningsperioden.

måndag 5 november 2012

Jag hörde inte



När jag var på Kastrup sist så funderade jag på en sak. Vem är alla högtalarmeddelandena riktade till? Människor med superhörsel, eller vad? Det är lika obegripligt som de krypterade meddelanden som skickas runt i gamla spionfilmer. Tandläkare kan kanske urskilja något, för de är experter på att fråga saker när man sitter där med munnen full av sugar, bomull och borr. Tydligen förstår de rotvälskan man får fram, för de säger aldrig: "Hursa?" Det är möjligt att jag är arbetsskadad efter alla år jag jobbat med barngrupper där ljudnivån ibland är långt ifrån acceptabel. Jag tycker det ekar så konstigt inne på flygterminalen plus att det surrar av olika språk runt ikring hela tiden. Det är nästan som om man var i djungeln och hörde en massa aptjatter och elefanttrumpetande. Samma gäller på järnvägsstationer. Det är rena turen att man hamnar rätt.

När man besöker vissa museer kan man hyra en audioguide. Det tycker jag är perfekt. Då går man runt i sin egen takt och lyssnar på informationen på det språk man har valt. Det hade nog inte varit helt fel om flygterminalerna och järnvägsstationerna haft nåt liknande där allt onödigt ljud var bortfiltrerat och det endast fanns kvar ett fullt begripligt meddelande.

söndag 4 november 2012

En spöklik helg


När jag var barn så skar vi ut lyktor ur foderbetor. Min farmor och farfar hade lantbruk och odlade betor som de matade sina grisar med. Vi gjorde exakt likadant som man numera gör med pumpor; nämligen gröpte ur innehållet och skar ut ögon och mun på dem och satte ett ljus i botten på betan så den kunde lysa spöklikt på kvällen. Halloween var inget som någon av oss hade hört talas om då. Det är lite synd att den här gamla skånska seden att göra betlyktor nästan är bortglömd. Tack och lov så håller arrendatorerna på Tommarps kungsgård liv i den här traditionen. Varje år får skolklasser komma och hämta betor på gården som de sen tar med till skolan och jobbar med. 


I källaren på kungsgården plockas spöken, fladdermöss och andra äckliga saker fram och placeras i de små rummen. Endast en liten ljusslinga lyser upp, så man kan gå runt där bland spindelväven. Det är betydligt trevligare på utsidan. 


Där promenerar storkar ........


.......och påfåglar runt i trädgården.


 Det är alltid roligt att duka och dekorera och göra lite annorlunda mat, så Halloween är inte bara av ondo, tycker jag. Rasmus och jag hjälptes en helg åt att steka prinskorvar som vi serverade tillsammans med ett paprikamonster. Först hade vi tänkt att göra alla prinskorvarna till "fingrar" genom att sätta fast en bit flagad mandel som nagel, men vi tyckte det blev för jobbigt, så vi dekorerade bara det "fingret" som stack ut ur munnen på monstret.


Vi bakade spökmaränger som vi dekorerade efterrätten med.


Baktill på stolarna fäste vi fladdermöss som vi klippt ut ur filt och sytt ögon på. Det är det närmaste jag kommit något fladdermusliknande utan att bli helt hysterisk.

fredag 2 november 2012

Höstlov är härligt


I varje fall om man tillbringar det tillsammans med tre sådana godingar som jag har gjort. Jag hade inte varit hemma från Luxemburg i många dagar när Zoé packade sin väska och reste efter mormor. I lördags morse kom hon och Santos hit och stannade till måndag kväll. Mamma och pappa åkte iväg för att jobba över helgen, så vi kunde göra precis vad vi ville. Visst märks det att det är ett antal år sedan man själv hade småbarn. Det händer saker hela tiden. Zoé är fortfarande så liten, så hon sover en stund få förmiddagen och en stund på eftermiddagen. Då fick jag passa på att ägna mig lite åt Santos. Han är ju mitt första "barnbarn" och en riktig liten personlighet. Snart fyller han 12 år. Det märks inte, för han hoppar och busar som en liten valp.

Zoé är nu i den åldern då tänderna börjar komma fram. Stackars liten vad hon har haft ont! En dag var hon helt otröstlig. Vilket elände att det ska behöva vara så. Jag tyckte emellanåt när hon skrek att det lät så konstigt. Till sist kom jag på att det var Santos som satt och småylade samtidigt. Han kanske sympatigrät. Som tur var så hände det bara en dag, som hon hade så vansinnigt ont. Man känner sig helt hjälplös.

På måndagen började höstlovet och då är Rasmus alltid hos mig. Han räknar Santos som "sin" hund, även om de bor 100 mil från varandra. Zoé har också blivit en favorit och den kärleken är ömsesidig. Hon ler med hela ansiktet så fort hon får syn på Rasmus. Barn leker så annorlunda med varandra när inte vuxna blandar sig i. Jag höll väl på med sånt där fjantigt babylekande antar jag, för Rasmus tog över med en gång.


Han hade tagit med sig lite rekvisita och bytte om till "James Bond".


Zoé fick först spela rollen som miss Moneypenny, men befodrades snabbt till att bli chefen M. "James" tycktes inte ha några problem med att ha en kvinnlig chef och att hon gav order på ett svårbegripligt språk. De roade sig en lång stund på detta viset. Jag vet inte om Santos utsågs till någon slags bov för jag fick inte handlingen riktigt klart för mig. Huvudsaken var att de hade roligt. 

Den ende som saknades var Daniel. Men det kommer fler höstlov.