Inte alls sagolikt

Hushållssysslor är nog något som alla kommer i kontakt med förr eller senare. Det är många olika slags sysslor det handlar om med underkategorier som grädde på moset.

Om vi t.ex. börjar med MATLAGNING, så innebär det först och främst att man ska handla hem varorna och sortera in på rätt ställe. Jag försöker att veckohandla, så jag ska slippa åka iväg så många gånger. Det blir lite av ett gympass när man ska lyfta i och ur alla tunga kassar.

När det kommer till matlagning så känner jag mig lite splittrad. Vanlig daglig matlagning är inte särskilt upphetsande, men att planera fester med dukning, dekorering och allt som hör till är däremot jättekul. Då är det t.o.m. roligt att laga maten. Jag får alltid hjälp av mina barn med respektive vid sådana tillfällen, så det är inte alls betungande. 

En annan stor kategori inom hushållssysslorna är TVÄTT. Jag har ett relativt stort tvättrum och tvättmaskin och torktumlare gör det mesta av jobbet. Faktiskt så är det enda som behöver min medverkan mangling och strykning. Där hamnar strykning väldigt långt ner på favoritlistan. 

Göran har snickrat ihop ett stort strykbord till mig och jag har de hjälpmedel som behövs, men det gör inte strykningen roligare. 

Inte ens om jag tittar på bilden jag satt upp ovanför strykbordet känns det mer positivt. Då är det stora bordet vid sidan om betydligt trevligare. Det gjorde Göran åt mig så jag kan stå där när jag håller på med tygtryck. Det är ett perfekt jobb att utföra i ett tvättrum, för där kan jag "slabba" så mycket jag vill.

Det som får mitt humör att sjunka drastiskt är när jag tänker på STÄDNING. Vilket otacksamt jobb! Jag är ändå glad att det idag finns så många praktiska hjälpmedel. Stackars de kvinnor, för det var alltid kvinnor, som slet som djur med opraktiska redskap både när det gäller tvätt och städning. 

Men jag kan bli lite irriterad på Disney som försöker slå i oss att om vi bor i en stuga i skogen, så kommer alla djuren och hjälper till med städningen. Vårt hus ligger i utkanten av skogen, men det har då inte varken flugit, sprungit eller skuttat några hjälpredor hit. Livet är inte som en saga, men så länge det inte är som en mardröm så är det fullt acceptabelt.

På tillfälligt besök

Det står ofta så i annonsbladen som butikerna skickar ut när de får in en vara som inte tillhör deras ordinarie sortiment. Hos oss betyder det något annat. Det är nu 3 månader sedan som Görans brevduvor flyttade till ett annat duvslag. I början kunde inte den nye ägaren släppa ut dem, för då hade de automatiskt flugit hit igen. Först måste de "avprogrammerares" på nåt vis. Det går att göra men det kan ta ganska långt tid och ibland är det kanske helt omöjligt. När duvorna bott på det nya stället ett bra tag började ägaren släppa ut dem på morgonen. Han bor också i Åstorp så det är inte så långt hit fågelvägen. De kom hit samtliga som ett brev på posten...faktiskt mer säkert än PostNord.

Duvorna cirklade runt i luften ovanför vårt hus, men sen landade de på duvslaget, och där satt de sedan och väntade. De väntade antagligen på att bli insläppta. Göran hade låtit en sputnik, dvs. en slags inflygningsbur vara kvar till ett av rummen i slaget. Något insläpp blev det dock inte förrän på kvällen. Då blev de hämtade och återförda till sitt nya hem där de fick mat och vatten.

Detta blev en daglig rutin i några veckor, men så småningom var det några duvor som återvände självmant till det nya boendet och efterhand som dagarna gick så blev det mindre och mindre "kvarsittare" hos oss. De sista dagarna har det bara varit en enda envis duva som vägrat lämna sitt gamla hem, men igår kväll var det helt tomt här. Vi håller tummarna för att det ska fortsätta på den vägen.

Det såg så kul ut en dag när Göran satt i trädgården och studerade sina gamla duvor. En av dem flög och satte sig på en stol bredvid honom. Det såg nästan ut som om den ville ha en pratstund och kanske en förklaring till flytten. Jag rusade efter kameran, men innan jag hunnit få fram den tyckte duvan det var färdigsnackat och flög iväg.

Uppklädd till tänderna

Det är ett uttryck som min mor ofta använde när hon såg någon som hon tyckte hade klätt sig alldeles för uppstyltat för ett vardagligt tillfälle och dessutom hängt halva smyckeskrinet på sig. Idag är det nog ganska svårt att kunna använda ett sådant uttryck, för klädstilen är så helt annorlunda. Knappast någon höjer på ögonbrynen ifall en person kommer på fest i slitna jeans. Det är högsta mode i en del kretsar, även om jag inte tycker det är speciellt klädsamt.

I fredags var jag däremot uppklädd till tänderna eller i varje fall ovanligt klädd för det jag skulle göra. Min avsikt den här dagen var att tvätta av träet i carporten och staketet ner i källartrappan. Det var så grönt och behövde en uppfräschning. Vi tar det lite pö om pö runt hela huset. Göran hade blandat ihop något starkt i en spann som jag skulle använda för att "slabba" på med en bred pensel. Det var väldigt starkt, stod det på flaskan, så man skulle använda skyddsglasögon och även skydda huden för övrigt.

Glasögon har jag alltid så det var inget jag behövde skaffa extra. Göran använder inte gärna långärmade skjortor, så jag botaniserade lite i hans garderob och hittade en vit skjorta. Jag stärker aldrig några skjortkragar, som min mor gjorde, men den här kragen var ändå ganska styv. Det kändes som om jag skulle kvävas när jag knäppt den. Ärmarna var i längsta laget, men när jag knäppt manschetterna kunde jag dra upp dem lite. Göran undrade ifall jag ville låna en slips också, men jag tyckte inte att jag behövde stila upp mig på det viset eftersom det var en helt vanlig vardag.

Till denna vita skjorta bar jag sedan ett par svarta joggingbyxor med mudd och ett par bruna gympadojor. Accessoarer sätter alltid lite extra piff på klädseln, men varken smycken eller väskor passade riktigt in här. I stället letade jag upp ett par duvblå gummihandskar. Nu var jag klar för att ge mig ut på catwalken.......eller i varje fall klättra upp på stegen så jag nådde upp att skvätta lösningen på träet.

Det gick ganska problemfritt och efteråt behövde jag bara spola av allt med trädgårdsslangen. Nu återstår målningen, men det får bli en dag senare i veckan. Jag funderar på att vid det tillfället ha samma mundering på mig, för den var nästan heltäckande. Det måste betyda att jag inte kommer att få någon färg på mig alls.

Dagens husmorstips

Ha alltid en massa Krya-på-dig-kort liggande framme så att objudna gäster ser dem när de kommer på besök. Då tror de genast att du har varit sjuk och att det är därför som du inte hunnit städa. 

Om det dyker upp objudna gäster hos mig får de väl acceptera ifall det är lite stökigt. Förhoppningsvis kommer de för att träffa mig och inte för att kontrollera min städning, för om det är så behöver jag inte ens vara hemma.

Uppvaknande från sommaridet

Värmen har tagit musten ur de flesta i sommar...även lurendrejarna verkar det som. Hos mig har det i varje fall inte rasslat in så mycket märkliga mail som det brukar, men nu när temperaturen sjunkit en aning är det precis som om de där fifflarna vaknar upp från sin dvala.

Igår fick jag ett mail från en Kundtjänst någonstans angående en iPhone som jag beställt. Jag måste ha varit väldigt förvirrad när jag gjorde det för det är inget jag minns. De hade i vilket fall som helst paketerat den även om jag inte betalat frakten ännu? De verkar lika förvirrade som jag tycks ha varit, för frågetecknet måste väl tyda på att de är inte riktigt säkra på det där med frakten. De bad mig ändå fylla i min adress information och betala frakt avgiften. Adressen förstår jag att de vill ha, men vad är det för information de är ute efter? Eller menar de kanske adressinformation? Frakt och avgiften ställer jag mig lika frågande till, men det är nog så att de älskar särskrivningar.

Jag har även fått en hel del jobberbjudanden. Vad arbetet gick ut på fick jag aldrig veta, men jag skulle kunna arbeta hemifrån och tjäna massvis med pengar. Det lät väldigt bra. Synd bara att erbjudandet kom just nu när jag har så mycket att göra både i trädgård och inomhus. Man jag tar det lugnt. Det kommer säkert fler tillfällen. Jag har förstått att jag är väldigt attraktiv på arbetsmarknaden i lurendrejerivärlden.

Högt och lågt

Årets trädgårdsprodukt blev den japanska stegen. Det är en trappstege med ett stödben framtill som gör att den är lätt att komma in med där det är tät växtlighet. Den finns i olika storlekar och kostar från 3000 upp emot 5000kr. Jag kan tycka att det är ett ganska saftigt pris, men det beror klart på hur mycket den används. För min del hade det inte blivit så många gånger per år.

Jag har just använt vår högsta trappstege för att frisera ormhasseln. Visserligen är det svårt att komma in med frambenen på den bland alla grenar, men med lite envishet så brukar jag lyckas. Ormhasseln växer precis bredvid thujahäcken så där är ganska trångt. Göran förmanade mig att jag skulle vara försiktig så jag inte ramlade ner. Inga problem! Ramlar jag åt höger så hamnar jag i thujahäcken och ramlar jag åt vänster eller rakt fram så fångas jag upp av ormhasselns grenar. Det är riktiga bläckfiskarmar. Enda faran är att ramla baklänges, men eftersom jag har inbyggda airbags...jag påminner alltså lite om Michelingumman.....så är jag inte orolig.

När jag hade fast mark under fötterna igen fick jag syn på de fyra rötterna som stått där och irriterat mig så länge. Det är evigheter sen jag sågade ner tre höga buskar, och sen blev det inte mer av det. När jag nu i år sågade ner ännu en buske bestämde jag mig för att rötterna skulle bort. Jag började med att borra hål i dem och hälla i saltsyra. Jag hade nämligen hört att det skulle döda dem. Inte har jag märkt någon skillnad. De har sett halvdöda ut hela tiden men likväl suttit benhårt fast i jorden.

Nu var mitt tålamod slut och jag letade fram en yxa. Jag högg och högg och till sist tyckte jag att det gick att rucka lite på roten. Då hämtade jag ett spett och kilade fast det under den. Sen tog jag ett kraftigt tag om en gren i närheten och hoppade upp på spettet. Roten rörde nog lite på sig, tyckte jag. In med spettet lite längre och sen räknade jag till tre och tog sats. När alla mina kilon denna gången landade på spettet så for roten upp i rena förskräckelsen. Ibland är det bra med lite extra tyngd i baken. Ännu en rot lyckades jag få upp och nu återstår bara två, men det dröjer nog några dagar innan jag ger mig på dem.

Väder och vind

Det är nog det mest använda samtalsämne som finns. Har man inget annat att prata om går det alltid att säga något om vädret. Antingen är det för varmt eller för kallt eller för regnigt. Mycket sällan är det helt perfekt enligt allas önskemål. 

Vi har haft dubbelkalas i sommar, för Göran och jag fyller år med bara 12 dagars mellanrum. Jag fick bl.a. porslinsfingerborg till min samling och en flaska parfym. Göran förärades en digital regnmätare. Det var ett klokt val, för vår gamla hade precis gått sönder. Den här nya apparaten ska monteras på det f.d. duvslaget och avläsningsmojängen ska stå på hans skrivbord. Han är väldigt intresserad av hur vädret blir. Jag antar att det är en "arbetsskada" sen han höll på med brevduvor. Då var det väldigt viktigt att veta hur vädret skulle bli innan duvorna skickades långt iväg för att tävla. 

Jag brukar läsa väderrapporten i tidningen, men det är ytterst sällan den stämmer. Över huvud taget så är det inte ofta SMHI prickar rätt i sina prognoser när det gäller vädret här i söder. Göran litar mer på de danska meteorologerna. Skåne har mycket ofta samma slags väder som Själland. Det är i och för sig inte så konstigt eftersom det inte är så många mil emellan.

Den här sommaren har regnmätare inte varit något man tänkt på direkt, men det kommer en höst och då kanske den kan komma till användning. Förhoppningsvis blir inte nästa sommar lika extrem som denna....varken på ena eller andra hållet. 

Goda, godkända mutor

Detta är bilden på den överlevnadsutrustning som Katarina skaffade sig inför måndagens återgång till sitt jobb. På Facebook skrev hon att kaffet var ämnat för henne, men kakorna var till kollegerna så att de skulle bli extra snälla och inte bombadera henne med frågor och arbetsuppgifter innan koffeinet hunnit börja verka.

När hon var hemma i Sverige åkte hon ner till Godbiten och hamstrade en massa på fabriksförsäljningen. Hennes kolleger är över lag riktiga kakmonster, och de älskar svenska kakor. IKEA i Belgien säljer en del, men till betydligt högre priser än Godbiten. När jag pratade med Katarina på eftermiddagen var nästan allt uppätet. Favoriterna var kokoskakor tätt följda av dammsugare och havreflarn.

Det måste ha varit svårt med namnen på kakorna, speciellt för de fransktalande kollegerna. H är en bokstav som de absolut inte kan uttala. Havrekakorna har nog varit en mardröm för dem att säga. Jag gissar att de döpte om dem till Le Havrekakor.

Dammsugare är egentligen ett konstigt namn på en kaka, och det finns många olika förklaringar till namnet. Någon påstår att de påminner om gamla tiders tubformade dammsugare och att man förr "dammsög" upp alla kaksmulor när man bakade och rörde ihop dem med smör och arrak. När mina barn var små använde jag överbliven sockerkaka som grund och blandade i just smör och arrak. Jag hade däremot inte marsipan runt dem utan jag rullade dem i chokladströssel. Var än namnet kommer ifrån så är kakorna enligt mig och många andra en delikatess.

En "jobbig" sommar

Vi har haft några intensiva veckor i sommar. Dels har vi själva jobbat både i trädgården och inomhus med att genomföra förenklingar så långt det går, dels har vi hyrt in både svensk och utländsk arbetskraft.

Rivningsproffsen från Kvidinge har varit här i omgångar och rivit ner en del väggar. Det visade sig att vårt garage är jättestort nu när allt onödigt togs bort. Här ska Göran inreda en liten snickarhörna till hösten. Men först ska duvslaget iordningställas för mänskligt bruk. Det behövs en del snickeri- och målningsarbete där för att det ska kunna fungera som förråd för bildäck, sommarmöbler och trädgårdsredskap. Det riktigt kliar i fingrarna att få sätta igång med det. Vädret är väldigt arbetsvänligt för tillfället. Det är svalt...inte över 18 grader....och lite småregn. Efter den här långa heta sommaren känns det riktigt bra och veta att det kommer en höst och en vinter. Jag är inte riktigt anpassad för den värmen som vi haft i år.

När Katarina och KG varit här några dagar tog de sig an arbete på både låg och hög nivå, dvs. ljusgårdar......

......och gavelspetsar. 

Zoé var mer intresserad av att leka och cykla. Rasmus tog hit sin cykel för att de skulle kunna ge sig ut på småturer, som upp till lekplatsen t.ex. Zoé följde Rasmus som en skugga och när han behövde hjälpa någon av de vuxna fick moster Ulrika rycka in som lekkompis. Det fungerade bra.

Jag har, precis som min farmor gjorde under somrarna, hållit mig på armlängds avstånd från spisen. Det är betydligt roligare att laga mat till många personer än bara svänga ihop något till två stycken, som det blir i vardagslag. Innan Zoé kom hit hade hon varit en vecka i Marocko, och där kunde hon själv gå och plocka mat från buffén varje dag. Eftersom vi var så många vid matbordet de flesta dagarna plockade jag fram ett mindre bord och satte maten på. Det uppskattades väldigt mycket...särskilt av Zoé. Då kunde hon servera sig själv vad hon ville ha. Hon är nämligen "en stor flicka" nu. Det fick vi höra många gånger.

I min nyckelknippa

Jag har inte nyckeln till succé, men nyckeln till 
misslyckande är att försöka vara alla till lags.

Den omöjliga uppgiften finns det ingen anledning att ge sig på. Att utplåna sig själv bara för att
tillfredsställa andra är inget att sträva efter. 

Allt måste firas

Vänta inte med att vara stolt över dig själv tills du nått målet. Var stolt över varje steg du tar på vägen dit.

Det är viktigt att sätta upp delmål. Annars finns risken att man tröttnar innan man hunnit fram. Varje litet steg på vägen mot målet är värt att fira, för det är en framgång i sig. 

Jag får fråga någon som vet

Jag vet inte hur man ska uppföra sig i min ålder, för jag har aldrig tidigare varit så här gammal.

Idag är det min födelsedag och jag är 73 år för första gången i mitt liv.

Jag och några "pigga lärkor"

Det får inte tas bokstavligt för några lärkor handlar det inte om, utan ett par koltraster och några duvor. I den här värmen är tidiga morgnar och sena kvällar de enda stunderna på dagen som det går att jobba i trädgården. Jag har satt alarmet på 6.00 och det har faktiskt inte varit så besvärligt att stiga upp då. Frukosten hoppar jag över och tar sen när jag kommer in efter några timmar i stället. Då smakar det mycket bättre.

Även om det varit torrt och många växter haft svårt att klara sig, så lever ogräset ändå. Den sortens gener borde väl någon forskare kunna få fram och manipulera så att andra växter blev lika tåliga. Vi har inte bevattningsförbud hos oss, men det känns ändå inte riktigt ok att vattna med slang. Att bära runt på en stor vattenkanna är ganska tungt, men då fick jag en i mitt tycke genialisk idé. I källaren har jag haft mors gamla dramatenvagn stående. Hon använde alltid den när hon gick och handlade. Jag kör bil till affären och stuvar in varorna direkt i kofferten så jag har inte haft någon direkt användning för den. Nu plockade jag bort själva väskan och tog upp ställningen. Där satte jag sen vattenkannan och nu kan jag köra runt i trädgården och vattna utan problem.

När jag satt och pausade fick jag syn på koltrasten som promenerade mot blåbärsbuskarna. Den ena busken har jag redan plockat alla bär på, för det var en tidig sort, men de två andra är inte mogna förrän i aug-sep. Det är jättegott att kunna gå ut och hämta en näve färska blåbär och lägga på filen. Antagligen är det gott utan fil också, för koltrasten återkom flera gånger. Nu har vi köpt ett bärnät som vi ska lägga över buskarna. Det får vara någon måtta på givmildheten.

Sedan Göran lämnade bort sina brevduvor och ringduvorna flyttade har det varit ganska duvfritt i vår trädgård. Nu har mannen som övertog brevduvorna börjat träna dem så att de ska flyga hem till hans slag i stället för hit, som de är vana vid. Det går att ändra på deras beteende, men det kan ta lång tid. De har nu bott i det nya slaget ganska länge, så han släpper ut dem på morgonen och hoppas klart på att de ska återvända hem på kvällen. Tyvärr har de flesta kommit hitflygande. Göran har låtit en öppning vara kvar, så han kan släppa in dem i en del av duvslaget på kvällen. Sen kommer den nye ägaren hit och hämtar dem. I och med att de får mat när de kommer hem, så fattar de förhoppningsvis med tiden att det är mycket bättre att flyga till det nya stället än hit här.  För det första har vi ingen duvmat hemma och för det andra så ska de inte känna sig välkomna här. Får de mat av oss kommer de att stanna kvar och det är inte meningen. Denna duvrestaurangen är stängd.