.....av all stryktvätt. Ja, riktigt så sjöng nog inte Jan Malmsjö, men det passar bra att jag sjunger så. Att ladda tvättmaskinen med tvätt för vidare leverans till torktumlaren går som en dans, men sen blir det alltid strul. Jag försöker att ha så mycket strykfria klädesplagg som möjligt, men det lyckas allltid smyga sig in något skrynkligt exemplar lite då och då. Att stryka har alltid varit något som jag ogillat. När jag gick på husmodersskola för evigheter sedan hade vi en väldigt nitisk hemvårdslärare som tyckte att det var den absolut trevligaste sysselsättning man kunde tänka sig. Vi fick lära oss att stryka herrskjortor bl.a. Först skulle kragen strykas så den nästan stod för sig själv och sen var det dags för oket där bak. Då skulle man vika skjorteländet så sömmen på oket låg kant i kant med strykbrädan. När det var klart skulle man korsa armarna, ta tag i den vikta kanten vid oket och svänga runt på plagget. Även om jag svängde runt på mig själv också så hamnade aldrig skjortan på rätt håll.
Efter att under lång tid retat mig på droppande strykjärn, skaffade jag mig en ångstrykstation. Inte blev det nåt roligare att stryka för det. Det är ett nödvändigt ont. När det nu börjar bli mörkt och kallt ute om kvällarna passar det bra att hålla värmen inomhus med lite pyssel. Så jag laddar strykjärnet med vatten och hjärnan med idéer för att hålla ångan uppe.
Vi är som oslipade diamanter. Det kan bli vad som helst av oss.
Sluta aldrig upp att försöka förverkliga dina drömmar. En vacker dag lyckas du. Min högsta önskan var att få studera vid Tillskärarakademin i Köpenhamn och när jag var drygt 50 år sökte jag dit och blev antagen.
Jag brukar handla receptfria varor på nätet. Det är både bekvämare och billigare än att gå till apoteket eller de butiker som ofta säljer den här sortens varor. Sista gångerna jag beställt har jag valt hemkörning. Frakten är alltid gratis och detta alternativet är toppen. Nu får jag paketet levererat hem till dörren bara någon dag efter att jag beställt. En utmärkt service!
Jag har ett litet miniapotek hemma med huvudvärkstabletter, näsdroppar och annat som behövs för vanliga förkylningssymptom. Förutseende som jag är så har jag också alltid lite huvudvärkstabletter med mig i väskan när jag åker iväg någonstans. Förr var det lite besvärligt när man skulle ta en tablett och det inte fanns något i närheten att skölja ner den med....såvida man inte tänkt till lite extra och hade något drickbart med sig.
Sen kom de munsönderfallande tabletterna. De har förenklat livet avsevärt. Nu är det bara till att stoppa tabletten i munnen och den smälter på tungan snabbare än snabbt.......om man lyckas få den ur sitt hölje dvs. De här tabletterna är förpackade i kartor där man kan riva av hur många som behövs. Tidigare kunde man bara trycka ut själva tabletten utan någon större muskelstyrka. Det är slut med det nu. Jag talar alltså om Alvedontabletterna. Att riva av en tablett från kartan är ingen konst, men sen börjar strulet. Det finns en liten pil på folien i ena hörnet som visar att det är där man ska ta tag och börja dra. Det är inte några svårigheter med att få loss den där lilla flärpen, men sen är det stopp. Jag vet inte om jag använder fel taktik eller jag inte har så starka nypor, men den här förbenade tabletten är nästintill inbrottssäker.
Mitt tålamod säger ganska snabbt åt mig att plocka fram en kniv och skära ett litet jack i folien så jag kan trycka ut tabletten...eller tabletterna, för vid detta laget har huvudvärken ökat i styrka. När jag är hemma är det inga problem, men hur ska jag göra när jag åker iväg någonstans? Jag kan inte köra runt med en kniv i väskan ifall jag skulle bli stoppad av polisen. Jag inser att jag har bara två val vid sådana tillfällen....att stå ut med huvudvärken eller riskera att bli anklagad för brott mot knivlagen.
Snart är det Black Friday....den mest onödiga helg som finns. Det har ingenting med oss svenskar att göra så jag tycker den borde skrotas helt. Det är REA året om numera och detta är bara ännu en reahelg, men givetvis med ett amerikanskt uttryck. Det är tydligen bättre då, har jag förstått. Att hålla fast vid denna helgen nu när smittspridningen börjat öka igen är totalt huvudlöst. Sportevenemang och biografer får endast ha ett visst antal åskådare, men på stora köpcenter gäller inte samma regler. Parkeringen utanför Väla är fullsmockad titt som tätt. En del gillar tydligen att leva farligt.
Egentligen behöver jag inte bekymra mig om detta. Jag har pynt så det räcker till alla helger hela året så något nyinköp behövs inte. Jag gillar inte att gå runt i butiker och trängas med andra kunder och i synnerhet inte nu. Då är det bättre att gå en runda i skogen eller ta en tur i trädgården....på behörigt avstånd från häcksaxen.
Folk med slarvig handstil har en hjärna som jobbar snabbare än handen.
Det har jag upptäckt ibland när jag skrivit en kom-ihåg-lapp och tagit med till affären så att jag säkert ska få allt med mig hem som jag behöver. Den är helt oläslig.
När jag går så vandrar mina tankar.
Även hjärnan får motion när jag går i skogen. Tankarna vandrar sin egen motionsslinga.
Idag på förmiddagen har jag en tid hos bilbesiktningen. Även om det inte gör lika ont som att gå till tandläkaren så är det lika nervöst. Det har poppat upp sådana här ställen i nästan vart kvarter nu, tycker jag. Idag är det många som slåss om kunderna. I och för sig är det bra, för då kan man jämföra priser. Det skiljer ganska rejält mellan besiktningsställena här runt ikring.
När bilen fått sin dom hinner jag köra hem och äta lunch innan det är dags för nästa besiktning, nämligen mitt finger. Jag har fått en återbesökstid för sköterskan ville kontrollera så det läkte bra. Jag har inget obehag av det längre. Det är mest att det är lite bakvänt att hela tiden spreta med fingret. Så fort jag ska i närheten av något vått måste jag ta på en gummihandske. Det var väldigt viktigt att det inte blev blött. Om en vecka ska stygnen tas bort och sen är jag redo för nya äventyr.
Det finns ju skor med stålhätta för att skydda tårna. Jag vet att Göran hade sådana skor när han jobbade. Kanske finns det handskar med stålfingrar, eller i varje fall ett slags stålfingerborg längst ut. Fingerborgar är jag van vid, så de vet jag hur jag ska hantera. Jag kan inte sy utan ett sånt på fingret. Det har blivit en vanesak så jag sätter automatiskt fingerborgen på så fort jag ska sy något för hand. Jag har faktiskt en hel del att välja mellan.
Sen fotot togs har det tillkommit ganska många. Kasthyllan hittade jag på en loppis och de små facken är helt perfekta för fingerborg. Givetvis använder jag inga av dessa. De står där bara som prydnad. Jag har från väldigt många länder, för mina barn och deras respektive köper till mig så fort de åker iväg nånstans där jag inte själv varit.
Jag kan få choklad att försvinna. Vad är din superkraft?
När jag tänker efter så är jag nog ändå Superwoman....ibland.
Ja, det har jag bokstavligt talat gjort. Vi är nu inne som bäst i höstarbetet i trädgården. Jag har klippt till och putsat en del småträd och buskar, men det fanns ändå några kvar. Egentligen är det ju JAS-perioden som är den stora klippningstiden, men jag hann inte riktigt med där. Idag är det den 1 oktober, men jag tänkte att det går säkert lika bra. Men det gjorde det inte!
I normala fall använder jag alltid handskar när jag jobbar i trädgården. Inte direkt för att jag är rädd för skador, men jag tycker det är lättare att arbeta med handskar. Jag får bättre grepp om det jag håller på med. Vid ena gaveln har vi två jättehöga cypresser och de var de enda som stod i kö för drop-in-frisering. Det brukar gå som en dans när jag använder den elektriska häcksaxen. Av någon outgrundlig anledning så glömde jag bort att ta handskar på mig, och det straffade sig ganska snart. Jag hade hunnit klippa ungefär hälften när jag skulle lyfta saxen lite högre upp. Jag stöttade med vänsterhanden lite väl nära själva saxen och när jag satte igång den så klippte den inte bara i cypressen utan även i mitt pekfinger. Det gick så snabbt och gjorde inte speciellt ont. Jag blev mest förvånad.
Jag ska på återbesök om 5 dagar för att se så det läker fint och veckan därpå ska stygnen tas. Det får bli ett litet uppehåll med trädgårdsarbetet för min del. Jag vill inte riskera att det kommer jord eller annan smuts i såret. Jag fick även en stelkrampsspruta när jag var där, för jag mindes inte när jag fick det senast. Under min "sjukskrivningsperiod" får jag försöka hitta på något annat att göra. Det tror jag förslås inte kommer att bli några problem.
