Sakta ner

Ibland måste man ta små steg för att hinna med sig själv.

Jag känner att jag borde tänka så lite oftare. Jag är tidsoptimist och tror att jag ska hinna med hur mycket som helst. 

På tisdag är det den 1:e december och det är dags för årets kalender. Jag bad tidigare i år om lite hjälp med förslag på teman och fick en hel del mycket bra tips. Det var inget som jag kände att jag kunde använda ensamt till en hel kalender med 24 inlägg, men jag upptäckte att alla förslagen hade något gemensamt så till sist kom jag fram till årets tema som är GRÖNT. Jag vill gärna att kalendern ska ha lite julanknytning och det blir det faktiskt med grönt enligt mitt sätt att se. Bing Crosby sjöng om att han drömde om en vit jul och det gör vi väl alla. När jag var barn var julen alltid vit av snö, men det har ändrats för varje år. Det är högst osannolikt att det blir en vit jul i Skåne i år. Möjligtvis kommer det en 20-30 flingor, men sen blir det inte mer. Grönt är det däremot gott om utomhus. Jag har skogen inpå knutarna och där finns massor av stora, ståtliga, gröna granar. T.o.m. inomhus är det grönt. Även om jag pyntar med ljus, änglar och rödklädda tomtar så har jag alltid en grön gran i rummet. 

Precis som tidigare år har jag fått låna en bild av Bosse. Det spelar nog ingen roll vilket tema jag väljer för han har så många bilder att välja mellan så jag hittar alltid någon som passar. Nytt för i år är att jag har en medskribent. Tove var så snäll och erbjöd sig att skriva ett inlägg vilket ämne jag än valde. Hon är modig...men hon har en enorm fantasi, så det var klart inga svårigheter för henne. I en av luckorna hittar ni alltså Toves inlägg. Jag berättar inte här vilken lucka det är, utan det får bli en överraskning.....även för Tove. 

Min söndagsbloggare, Marilyn Monroe, har jobbat klart nu och det är dags att presentera en ny. Jag tycker det är lagom med ettårsanställning. Nästa års skribent kommer från serievärlden. Musse Pigg är en välkänd figur där och man hör ofta talas om honom och ibland även i kombinationen Musse och Mimmi, men det är mycket sällan man hör något om enbart Mimmi och det tänkte jag ändra på. Det är dags att hon får komma fram lite i rampljuset.

Det är alltid svårt att ta över efter en omtyckt person, men jag är helt övertygad om att Mimmi kommer att bli en värdig ersättare.

Välkomna till 2020 års julkalender på tisdag!

Årets julklapp

 

Årets julklapp har utsetts och det blev stormköket. Ett mycket bra val med tanke på att vi helst ska träffas utomhus. Själv har jag aldrig använt mig av en sådan grej, men jag antar att det är väldigt användbart. Det enda jag hållit mig till när det gäller matlagning utomhus är grillen. För det mesta har det varit under vår och sommar när det är långa ljusa kvällar. På utfärd med skolbarnen har vi grillat även vintertid, och det har varit väldigt uppskattat. 

Det enklaste tycker jag har varit att ha färdigbredds mackor och varm choklad i ryggsäcken. Är man ute hela dagen fodras klart mer mat och då är nog ett stormkök att föredra. Det går fortfarande att sitta ute en liten stund om solen skiner och man sveper in sig i tjocka filtar. Framför allt känns det så ljuvligt sen när man kommer in i värmen. 

Mitt första barnbarn

Rasmus är mitt första barnbarn och det enda av mina fyra guldklimpar som bor i Sverige. Det har helt naturligt blivit att jag passat honom väldigt mycket. Eftersom jag alltid haft uppehållstjänst så har jag haft hela sommaren ledig. Då tyckte Rasmus det var inte mer än rätt att han också hade sommarlov. Naturligtvis höll jag med honom och i stället för att hans mamma lämnade honom på "dagis" så åkte jag hem till honom i stället. Sen hade vi all tid i världen att göra precis vad vi ville. Vi har tillbringat mycket tid i skogen här på Söderåsen. Den är som en stor hobbyaffär. Det går att hitta all slags material där helt gratis.

 

När han var i lekplatsåldern hade vi en sommar ett projekt då vi åkte runt till olika lekplatser i närheten och testade dem. Sen gjorde vi upp en lista på vilka vi gillade bäst. Det fodrades roliga och annorlunda lekredskap och en kiosk med ett stort utbud av glass för att komma högt upp på listan. Vann gjorde Hembygdsparken i Ängelholm.

Rasmus och jag gillar samma slags humor, nämligen sjuk humor. Vi har haft så mycket kul tillsammans och han är så snabbtänkt. Jag har väldigt lätt för att skratta och det tyckte Rasmus klart var mycket tacksamt när han berättade sina historier. Ett intresse som vi aldrig delat är fotboll, men när Rasmus började spela i knattelaget ställde jag givetvis upp som målvakt när han ville träna att skjuta straffar.

Jag har känt mig utvald i många år, men ju äldre Rasmus blivit desto mer lockade morfars gamla yrke, byggnadssnickare. Dessutom delade de fotbollsintresset. Jag blev inte helt bortglömd utan vi har fortsatt göra saker tillsammans. Något som gläder mig mycket är att han ringer mig varje kväll bara för att höra hur jag mår. 

När han började på gymnasiet valde han byggnadslinjen, men p.g.a. coronan var det svårt att ordna praktikplatser till alla. Hans lärare föreslog då ett plåtslageri i Kvidinge. Det var det bästa som kunde hända. Rasmus trivdes från första dagen och bestämde sig för att bli plåtslagare i stället. 3 veckor per läsår måste han åka till Katrineholm för undervisning. Den skolan tar in elever från hela Sverige. Hans kompis valde samma inriktning och på söndag ger de sig iväg.

Det blir första gången jag inte kommer att träffa honom på så lång tid och det känns lite konstigt. Men han kanske ringer mig någon kväll.

Guldgrävare

Alla kan hitta skrot hos andra. Var den som vaskar fram guldkornen.

Det är mycket roligare att leta efter positiva sidor hos en människa än tvärtom. 

Hurra vad jag är glad!

 

I morgon är coronasmittan slut. Så måste det helt enkelt vara. Jag kan inte tyda beskeden jag fått på annat sätt. Som jag skrev i förra inlägget så fick Göran åka till läkarcentralen för att få sin influensaspruta. Dagen efter han varit där ringde hans läkare och talade om att nu var det dags att ta de årliga blodproverna. Åter igen fick jag ringa till Hemsjukvården och pratade med samma person som förra gången. När jag berättade vad det gällde var det inga problem alls. De kommer hit i morgon och tar proverna. Alltså kan det inte vara nån risk för smittspridning för i annat fall hade de väl nekat det också liksom hemvaccinering? Nu får jag inte glömma meddela Folkhälsomyndigheten att de kan ta semester.

Blodtryckshöjande

För ett antal veckor sedan fick vi hem var sitt brev från vår läkarcentral om bokade tider för influensavaccin. I Görans brev stod också att de som betalade för hemsjukvård behövde inte bry sig om den angivna tiden eftersom hemsjukvårdspersonalen kom att åka hem och vaccinera. Vi har utnyttjat den servicen ett par gånger och eftersom det nu stod så i Görans brev tyckte vi det var all idé att göra det igen. Jag ringde Hemsjukvården och undrade ifall vi måste bestämma en tid med dem, men fick till svar att de ringde upp oss i stället när det blev aktuellt. Det lät bekvämt och bra.

Jag var och fick min spruta och sen väntade vi på ett samtal om när det var dags för Görans vaccinering. Vi väntade och väntade och väntade......Till sist pallade inte mitt tålamod mer utan jag ringde och undrade när de tänkte komma hit. -"Vi vaccinerar inte", fick jag till svar. "Det får ni åka till er läkarcentral och få gjort". Jag fattade ingenting. När jag undrade hur jag då kunde ha fått ett helt annat besked tidigare, fick jag ingen vettig förklaring på det. Jag blev lindrigt sagt förbaskad. Personen jag pratade med sa att de fått besked från sin chef att de skulle inte vaccinera. Skälet till detta var den pågående coronasmittan. Jag undrade då ifall de inte åkte hem och tog blodprov heller, men till min förvåning så gällde restriktionerna inte för det.

Tidigare har vi 70-plussare och alla med underliggande sjukdomar fått tillsägelse att helst inte gå utanför ytterdörren, men nu helt plötsligt var det ok. Är smittorisken större om en sjukvårdspersonal åker hem till en patient och ger influensavaccin än när samma personal åker hem till samma patient och tar ett blodprov? Efter samtal med sköterskan på vår läkarmottagning fick Göran en ny tid, så allt ordnade upp sig till sist ändå, men det skulle vara intressant att veta hur den person som bestämt detta har tänkt.....eller inte. 

Försöka duger

 Jag är en försökare. Det blir inte alltid bra, men jag är stolt över min inställning.

Att försöka göra sådant man inte gjort tidigare känns ibland lite skrämmande. Även om man inte lyckas perfekt med uppgiften, så har man ändå kommit en bit på väg.

Nu drabbas även TV:n

 

Smittspridningen har ökat enormt senaste tiden. Här i Skåne har vi varit ganska förskonade länge, men nu har det verkligen blossat upp. I och för sig är det kanske inte så konstigt, för människor verkar inte ta det på så stort allvar. De flesta kanske tänker att detta drabbar inte mig. Nej, det kanske det inte gör i första taget, men det kan drabba en anhörig eller bekant och då lever man ganska farligt. Tänk om alla kunde tänka lite vettigt och vara mer uppmärksamma. I varje fall borde alla kunna använda sitt sunda förnuft och inte samlas i stora grupper när det inte är nödvändigt. Sist vi var på lasarettet och skulle ta hissen till mottagningen, kom en man och ville åka med. Jag sa åt honom att det var inte bra att vara så många så pass nära. -"Många och många", svarade han och såg väldigt förnärmad ut. Hissen bredvid var ledig, så jag förstod inte vad problemet var. Han fick ta den andra hissen. 

Det finns många symptom på att man fått viruset och däribland ingår hostan. Nu har tydligen TV:n också drabbats. Måste vi sätta våra apparater i karantän nu? Efter frukosten häromdagen satt jag och läste programtablån för de olika kanalerna. På en kanal, nu minns jag inte vilken, stod det att TV-hostar. Det lät inte bra. Har en kanal fått smittan är det lätt hänt att de övriga råkar ut för samma sak. 

På kvällen skulle ges ett humorprogram som tog upp ämnet med amerikanska presidentval. Vid förra valet gjordes åtskilliga imitationer på Hillary Clinton och Donald Trump som var sanslöst roliga. I speciellt en show uppträdde Alec Baldwin som en porträttlik kopia av Trump. De flesta pratshower hade något inslag om valet. Den som ansvarade för programtablån skrev att alla TV-hostar i USA hade något inslag om detta med i sin show. TV-HOSTAR!?!?!? Vad i all världen är det? Inte ens en engelsk tidningsläsare hade begripit det. Det borde väl för poker stå TV-värdar eller i nödfall TV-hosts om nu den här personen inte var så hemma i det svenska språket. 

Jag är ingen grammatikpolis, men jag tycker man kan begära att vi använder svenska ord i svenska tidningar. Måste man tvunget ta till engelska ska de åtminstone skrivas rätt. 

Sov du lilla vide

Jag försöker att sätta mig vid symaskinen så ofta jag hinner, men numera är det inga balklänningar jag syr. Det blir mindre saker som går fortare. Jag har fått många beställningar på allt mellan himmel och jord under årens lopp. Den mest udda beställning jag nånsin fått kom från Luxemburg för en tid sedan. Zoé undrade ifall mormor kunde sy en sovmask till hennes docka. Hon har själv en mask när hon ska sova och jag fick se ett foto på den.

Rosie, som dockan heter, behövde en liknande för att kunna sova. Katarina mätte Rosies huvud och sen fick jag veta att det var bra om jag sydde den i ett "fluffigt" tyg. Zoés mask var regnbågsfärgad men något sådant hittade jag inte i mitt förråd. Men rosa är alltid ett säkert kort, så jag klippte till en mask i rosa teddy. Jag broderade ögonlock och fransar och satte fast ett gummiband, så den skulle sitta kvar på huvudet även om Rosie sov lite oroligt.

När allt var klart skickade jag iväg den. Tyvärr gick det med snigelpost och det har varit en lång väntan. Men igår kom den äntligen fram. Sovmasken provades med en gång och den passade perfekt. Jag fick även se ett foto på "flickorna"i sina masker. Nu kan de i varje fall sova gott om nätterna. 

Egoism

 

Om vi inte är tacksamma för det vi har vad får oss att tro vi skulle bli lyckligare om vi hade mer.

Så borde man nog tänka lite då och då, för visst är det lätt att önska sig saker även fast men redan har mer än tillräckligt.

Frukostdags

 

Utsikten genom köksfönstret när vi äter frukost är väldigt upplyftande. Vi har fågelbordet precis utanför och de håller tydligen frukost samtidigt som vi. 

Det är väldigt gott om grönfinkar här i år, och de tycks inte gilla regn. De tränger ihop sig under taket. 

Det ser så kul ut när de kommer flygande, för då syns den gulgröna färgen bra. Ibland kan man nästan ta miste och tro att det är gula höstlöv som kommer nersinglande. 

Häromdagen såg jag något skumt på baksidan av fågelbordet. Det såg ut som fladdermusöron och jag vet ju att de hänger upp och ner....men finns det rödorange fladdermöss?

Tack och lov visade det sig vara en hackspett.

Vi får besök av fåglar i olika storlekar och de samsas bra.

Vi har en fågelrestaurang på baksidan av huset och det är koltrastens revir. 

En kort sekund

 En sekund kan vara en evighet. Åtminstone kan det kännas så ibland. Men vad är då en zeptosekund? Jo, det är en miljondel av en sekund, nämligen 0,0 följt av 19 nollor och en etta. Några fysiker i Tyskland har kommit fram till detta. Ett exempel de drog fram var att om man kastar en sten i havet, som när man kastar "macka", studsar stenen två gånger och det bildas vågor. När vågorna från de två nerslagen möter varandra slås de ut i vad som kallas ett interferensmönster. Klart som korvspad! Forskarna tror att tekniken kommer att fungera på andra mer svårförklarliga system, och att fler studier behövs. Vi får hoppas att det kommer nåt vettigt ut av detta som blir till hjälp för mänskligheten.

Jag har också forskat lite i det här om tid. När man är barn är tiden vääääääääääääääääääääääldigt lång. Ni minns väl Långfredagen och dagarna före julafton? Det var som att gå i sirap. I skolan gick tiden ibland fort och ibland sakta. Det berodde helt på vilka ämnen det gällde. Loven försvann alltid i ett nafs. Jag vet egentligen inte riktigt när det svängde och visarna på klockan började snurra snabbare än normalt. Troligtvis var det efter man fått barn och efter att barnbarnen kommit har takten ökats ytterligare. 

Jag trodde i min enfald att när jag blev pensionär, då skulle tiden sakta ner igen. Pyttsan! Den rullar fortfarande på i raketfart. Kanske är det ändå inte så illa. Det betyder ju att jag har något att sysselsätta mig med hela tiden. Alternativet hade varit att jag suttit och rullat tummarna och tittat på klockan stup i kvarten. Så långtråkigt! Nu vaknar jag på måndagmorgonen och en zeptosekund senare är det söndag kväll. 

Så här har veckan som gick sett ut för mig.

Måndag: Vi hade inplanerat besökstid på lasarettet, men det tog givetvis inte hela dagen. När vi kom hem var lusten att göra något vettigt inte så stor utan det blev mest lite framför datorn.

Tisdag: Jag målade väggen i Görans snickarrum. Det är så stort så vi fick dela in det i tre delar och nu var det dags för sista delen.

Onsdag: Efter att ha satt skyddstejp i nederkanten på väggarna målade jag golvet en gång. Det måste till två strykningar för att det ska bli riktigt hållbart.

Torsdag: Det kändes riktigt bra att göra slutmålningen av golvet. Nu måste vi vänta ca en vecka innan det går att sätta tillbaka alla tunga snickerimaskiner.

Fredag: Äntligen dags att ta itu med mitt syrum! Jag plockade ut alla lådor med tyger och tömde alla bokhyllor, som även de var fyllda med tyger. Jag har ett stort lager som jag samlat på mig under många år. 

Lördag: På lördagen var det dags att involvera starka killar. Bo och Rasmus kom hit och bar ut de tyngsta möblerna från rummet. Det som återstår där nu är att städa innan jag kan börja måla väggarna. 

Söndag: Det fick bli en vilodag, och det kändes att det behövdes. Men jag är verkligen sugen på att börja måla så fort som möjligt. Symaskinen har jag fått plocka upp på ovanvåningen för det är en pryl som jag inte kan undvara nån längre stund. Då får jag abstinensbesvär.

"Ekonomiskt" tänkande

 Vänlighet är som en boomerang. Det kommer alltid tillbaka på nåt sätt.

Vänlighet är det enda man kan slösa med och ändå aldrig bli fattig.