Lucka 16

Fredssymbol

 Duvan är en kristen symbol för fred. Den härstammar från berättelsen om Noa som släppte ut en duva för att hitta land. Duvan avbildas ofta med en olivkvist i näbben. 1949 skapade Picasso en målning av en fredsduva för världsfredskongressen i Paris. Den målningen blev en symbol för hela fredsrörelsen. 

Jag vet inte vad det var för slags duva som Noa sände ut. Det kan ha varit en brevduva eftersom den kom tillbaka till arken. En brevduva återvänder nämligen alltid till sitt hem. Göran har haft brevduvor i många år och jag har fått lära mig en del om dem. Det finns vita brevduvor även om de inte är så populära. De är alldeles för iögonfallande för höken när de är ute och flyger. När det ett år kläcktes en vit duva tänkte Göran ta bort den, men Peter, vår son, ville behålla den. Han döpte den till Vitis, och duvan blev väldigt tam. När Peter gick in i duvslaget för att städa flög den upp och satte sig på hans axel. 

Många år senare kläcktes ännu en helt vit duva och den blev Rasmus väldigt förtjust i.

Göran byggde ett duvslag i vår trädgård där duvorna bodde. Han deltog i tävlingar med dem i flera decennier. Ibland gick det bra och ibland gick det mindre bra. Brevduvor från olika klubbar kördes till uppsläppsplatser så långt bort som 90 mil och där släpptes alla ut samtidigt. Nu var det spännande vilken duva som skulle komma hem först till sitt slag. 

För snart fyra år sedan bestämde Göran sig för att lämna bort sina duvor och vi gjorde om duvslaget till trädgårdsförråd i stället. Det är praktiskt att ha alla redskap och annat som hör trädgården till samlat på ett ställe. Det händer ibland att ett redskap "får vingar" men det brukar bero på att jag är slarvig och har ställt det någon annanstans.

En historia med lyckligt slut

I förra veckan fick jag syn på en liten duvunge som satt uppflugen på altanräcket. 

När jag tittade ut nästa gång satt den på fönsterblecket och kikade in i TV-rummet. Det var tydligen svårt att hålla balansen där för den flaxade till och ramlade ner. Jag kunde inte se att den haltade eller verkade skadad på något vis när den vaggade fram. Troligtvis var det en av ungarna till någon av duvfamiljerna som "hyr" hos oss. I två av våra jättehöga cypresser har två duvpar byggt sina bon. Det är många år sedan som de började med det. Jag gissar att det är samma par som återkommer varje år....ungefär som när man återvänder till sin sommarstuga. På våren ser vi hur de hämtar pinnar och flyger in med i cypressen. Reparationer på gång, tydligen. 

Den här duvungen hade antagligen ramlat ner från boet och jag var lite orolig att en katt skulle komma in på altanen och få syn på den. Jag iklädde mig vaktmundering och höll mig i närheten av altanen. Jag frågade Göran om vi kunde ge den någon mat, men han påstod att vildduvor hade inte samma diet som brevduvor. 

Framåt kvällen dök tack och lov föräldrarna upp.

Ungen blev så glad att den slängde sig om halsen på mamman eller om det nu var pappan. 

Jag måste erkänna att jag blev lika glad.

Lucka 4

Oliver

Oliver används framför allt vid  tillverkning av olivolja. Färska oliver är beska i smaken och därför konserveras de i en saltlake eller olja under lång tid innan man äter dem. När oliverna skördas tidigt på säsongen är de gröna. Skördas de vid mitten av säsongen är de grönbruna och vid slutet av säsongen mörkvioletta eller nästan svarta. De svarta oliver som säljs här hos oss är vanligtvis gröna oliver som färgats med hjälp av kemikalier. 

Inlagda oliver brukar vara urkärnade och fyllda med en strimla paprika, som är det vanligaste. Det finns även varianter med fyllning av mandel eller fisk. På marknader utomlands går det att få tag på oliver som färgats i olika färger. Det påminner lite om att komma in i en butik med lösgodis.

Oliver växer på olivträd, men det börjar inte bära frukt förrän det är 5 år gammalt. Det betyder att jag måste vänta ytterligare 3 år innan jag kan plocka något från mitt träd. För ett par år sedan köpte jag trädet och det står på altanen under sommaren. Vintertid flyttar jag in det i förrådet. Där är frostfritt och fönster som ger det ljus som fodras. Ett olivträd kan bli väldigt gammalt. Det äldsta som finns nu är 3000 år gammalt och växer på Kreta. 

Olivträd räknas som en förmögenhetstillgång. På Cypern lär det förekomma att olivträdet kan ha en ägare men marken det växer på en annan. När man köper tomt gäller det alltså att inte bara köpa tomten utan också varje träd som är planterat just där.

I Bibeln berättas om syndafloden och hur Noa sänder ut en duva från arken. Duvan återvänder med ett olivblad i näbben och det har kommit att bli en fredssymbol. 

Jag köpte inte mitt olivträd förrän Göran lämnat bort alla sina brevduvor, men det har inget och göra med att jag var rädd för att de skulle norpa blad från trädet. Det berodde helt enkelt på att jag hade ingenstans att övervintra det. Förrådet som det står i nu under den kalla tiden på året är f.d. duvslaget. 

Shortsväder

Nu är det verkligen vår hos mig. Solen skiner och det är ibland så varmt att jag måste krypa in i skuggan ett tag. Efter att ha gått runt i trädgården och kollat över rabatterna insåg jag att det fanns en hel del som jag ville ändra på.

Dessutom ska hela platsen framför f.d. duvhuset fixas till i sommar....enligt min planering i varje fall.

Duvhuset är numera förråd för trädgårdsredskap och utemöbler. Helt perfekt! Tidigare hade vi det inne i garaget och det var så rörigt. Nu hänger alla redskap på rad och är lätta att hitta. Småredskapen ligger i lådor som är märkta. Det finns inte en chans att jag ska bli irriterad, tror jag. Men det gäller klart att jag lägger tillbaks det jag använt på rätt plats. Det kan bli en utmaning.

Framför förrådet satte vi i fjor en hög kryddhylla och den har jag så smått börjat fylla med kryddor igen. Min tanke är att vi även ska ha en fikaplats i anslutning till kryddorna, för det doftar så gott från dem. Tyvärr har jag inte hunnit gräva bort alla grästuvor än, men när det är gjort åker det på makadam så jag inte ska behöva rensa ogräs där.

Vi köpte sättpotatisar, men eftersom jag bara har plats kvar i en pallkrage så kom jag på en annan idé. Jag gjorde i ordning en ruta framför förrådet där jag kan sätta ner några potatisar. Djungelgurkan jag satte i fjor blev det inget av, men jag fick smaka av Ulrikas. De blev mina favoriter, så i år har jag köpt en ny planta som ska få slingra sig upp i ett växtstöd. Nån gång ska jag väl lyckas.

Varje år lägger jag barkmull i rabatterna och det trivs växterna med, och jag också, för det blir minimalt med ogräs. Vår trädgård är ganska lättskött. Det enda som är lite tungt är gräsklippningen. De flesta av våra grannar har skaffat sig robotklippare och de kör runt i deras trädgårdar från morgon till kväll. Jag antar att man måste programmera dem när de ska ge sig ut på upptäcktsfärd, så det fodras lite mänsklig inblandning ändå. Vi har ingen robotklippare....vi har en Rasmus. Han behöver inte programmeras. Han tänker själv och ringer och frågar om det inte är dags att klippa gräset snart. Robotklipparna går på batteri, men Rasmus går på pepparkaksbröd. Dessutom kan han göra mer än klippa gräset så jag tycker vi lyckligt lottade.

Är det vår nu?

Jag har i flera veckor sett två duvpar som flyger upp i var sin cypress ute i trädgården. Jag vet inte om det är samma två par som byggde bo hos oss i fjor och nu har återvänt. Bona måste vara kvar för jag har inte märkt att det legat en massa pinnar eller kvistar på gräset, så de tycks inte vara rivna. Det råder kanske inte samma rivningshysteri inom duvpolitiken som inom politiken här i Åstorp. Det är helt vansinnigt så många gamla byggnader som har raserats bara för att man tvunget skulle bygga nytt. De här nya lokalerna blev uthyrda några år, men nu gapar många av dem tomma och centrum ser väldigt öde ut. Det är lätt att bestämma när man inte själv behöver betala allt ur egen ficka.

Jag tyckte det verkade lite tidigt att duvorna började visa intresse för sina lägenheter, men de ville kanske kolla upp ifall det behövdes några reparationer, precis som man kollar upp sommarstugan efter vintern. Hoppas de dröjer med att lägga ägg, för Skånevintern är väldigt nyckfull. När man tänker att nu är våren här, så kommer alltid ett bakslag med kyla och ibland t.o.m. lite snö.

Jag läste i tidningen att när man skulle ta bort en gran på en ort så upptäcktes ett koltrastbo med ungar i. Granen fick givetvis stå kvar och det är bara till att hoppas att föräldrarna kan ta hand om sina ungar även om det blir en köldknäpp. Det är inte konstigt att fåglar och andra djur blir lite konfunderade. Även vi människor blir lurade och vet snart inte vilken årstid det är. I trädgården är knopparna stora och ogräset växer som....ogräs.

Fördomar

Så fort en känd person uppnått pensionsåldern ställs alltid den ofrånkomliga frågan: Ska du börja mata duvor nu? Lär man ut på journalisthögskolan vilka frågor som ska ställas vid en viss ålder? Har varje åldersgrupp en viss sorts frågor som passar in att fråga dem om? Så ointressant! I så fall skulle ju alla människor vara kopior av varandra. Jag tror det bottnar lite i det synsättt vi har på äldre personer här i vårt land. De är inte lika mycket värda, och det är fullt legitimt att förlöjliga deras sysselsättningar. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan gammal och pensionär. För det första tycker inte jag att 65 år är en hög ålder, och dagens pensionärer är definitivt inte gamla mentalt.

T.o.m. regeringen anser ju att det är för tidigt att pensionera sig vid 65. Det måste betyda att den här ålderskategorin fortfarande kan uträtta annat än att "mata duvor". När man sitter på uteserveringar kommer ofta duvor knatande och letar efter smulor, och då slänger de flesta iväg lite mat till dem. Jag har svårt att föreställa mig parkbänkarna upptagna av pensionärer som sitter och kastar brödbitar till stadens duvor. Skulle de här flygfäna vara helt beroende av pensionärerna så blev de inte feta.

Jag har stoltserat med titeln Passionista i över 9 år, men jag har aldrig matat några duvor i en park. Matat duvor har jag klart gjort någon gång, men det var så länge Göran hade brevduvor här hemma i vår trädgård.  En vanlig dag hos mig börjar med att jag stiger upp på morgonen...eller...nåja, när jag vaknat och då är det frukost, tidningsläsning och bloggen som gäller. Det tar sin lilla tid och innan man vet ordet av är det nästan lunch. Med den usla pension man får så är det inte tal om att gå ut och äta lunch utan den får man fixa till hemma. Eftermiddagen och kvällen är jag fullt upptagen av allt mellan himmel och jord (speciellt om man har hus och trädgård, och massor av hobbies). Vid kl.10 på kvällen när nyheter och sport är över på TV börjar de riktiga programmen; nämligen deckarna. De kan man följa tills ögonen går i kors och man inte orkar längre. 

Jag tror nog att framtidens pensionärer i stället för att ta med en påse bröd på väg till parken ser till att ha mobilen laddad så de kan sitta och surfa i solskenet.

Fullbokat

Snart kan jag nog hänga upp skylten Inga lediga rum i trädgården. Förutom fyra duvpar och ett koltrastpar har det nu flyttat in ett igelkottspar. Först såg vi dem när de lunkade över gräsmattan och när jag senare var ute och gjorde vid i rabatterna så hittade jag deras myshörna. De låg på var sin sida om den röda kornallen och sov så djupt. Jag smög kvickt in efter kameran för att ta några bilder. 

Den ena hade rullat ihop sig totalt och och låg vänd in mot häcken så jag kunde bara se taggarna.

Den andra däremot gick det att urskilja en del av huvudet på. Det såg ut som pälsbräm det som stack fram under taggarna. Ingen av dem tog notis om mig.

För många år sedan när min lille Milou fortfarande levde hade vi också stickiga hyresgäster. En kväll när vi gick en runda i trädgården började Milou skälla och sprang i cirklar runt något som låg på gräsmattan. Jag gick bort för att se vad det var. Han fick sådana ryck ibland så jag tänkte det är väl bara en grästuva eller något. Men det var något annat. Hoprullade på gräset låg fyra små nålbollar. De var inte större än en tennisboll, men de kunde fräsa rejält. 

Framför våra källarfönster har vi ljusgårdar och där ramlar ibland ner mer än löv. En gång ropade barnen på mig att det var något i en av dem. När jag tittade efter låg en liten igelkott där och snarkade ljudligt. Vi fick ta en skyffel och lyfta upp den så den kunde springa iväg. 

Det sägs betyda tur om man har igelkottar i sin trädgård och det hoppas jag stämmer.

Hotellvärdinna

Jag fuskar lite i hotellbranschen, men det är inte särskilt lönande. Tidigare har jag berättat om duvantagonisterna i vår trädgård. Vi har räknat till tre par som har var sitt bo i cypresserna. De har varit så kloka att de låtit en cypress stå ledig mellan varje bo. Troligtvis har de accepterat varandra som grannar numera, för det är sällan jag ser några slagsmål. Igår när jag räfsade i rabatten hittade jag en del äggskal. Det kan vara så att äggen har börjat kläckas och att de vill föregå med gott exempel inför sina barn.

I plommonträdet bor ett annat par. Kanske är det samma par som bodde där i fjor. De har den vackraste boningen, enligt mig. Plommonträdet blommar för fullt och det är alldeles vitt. Vi kommer säkert att få plocka plommon i massor i sommar. Det brukar bli så vartannat år.

I rhodedendronhäcken är det ett par koltrastar som försvinner in titt som tätt, så jag gissar att de hittat sin "drömlägenhet". Koltrastarna är nästan tama. De följer oss hela tiden när vi jobbar i trädgården. När jag nu har hållit på att rensa ogräs och plantera nya växter är det nästan så de suttit i knäet på mig. Så fort jag reser mig och går en bit bort far de fram och sprätter där jag just grävt. Det ser nästan ut som om de vill hjälpa till, men det är nog mest för att leta mask.

T.o.m. rödhaken vill hjälpa till ibland. 

När jag städade altanen en dag tyckte jag det surrade ovanligt mycket getingar i ett hörn. När jag tittade närmare såg jag att de flög in i ett litet hål i panelen. Den slags hyresgäster vill jag inte ha, så det blev en snabb tur till affären för att köpa getingspray. Jag sprayade allt jag kunde så de skulle känna sig mycket ovälkomna. Både bin och getingar är nyttiga insekter, det vet jag, men de behöver inte bo på vår altan. Idag är det så populärt med insektshotell och var och varannan butik säljer sådana. Det är dock inget som jag är intresserad av. Visserligen hyr jag ut till flygande varelser, men precis som en del restauranger så har jag en del krav när det gäller klädkoden. Jag tar endast emot hotellgäster klädda i fjädrar och inte i päls.

Grannsämja

Det kan vara lite problematiskt det där med grannar. Själv har jag inga problem i den vägen för jag har världens bästa grannar. Men vi har några inneboende i vår trädgård som inte alls kommer överens. Ett duvpar började bygga bo i en av de höga cypresserna och allt var frid och fröjd....ett tag. Sen kom ännu ett par och byggde i en cypress lite längre bort i trädgården, men det gillade inte de här första hyresgästerna. När jag går ut på morgonen och hämtar tidningen sitter fyra antagonister på vår infart och glor på varandra. De inte bara stirrar på varandra...de ryker ihop och slåss också. Duvor ska vara fredliga djur får man alltid höra och det är väl därför vi ritar fredsduvor. De som bor här är då inga fredsduvor, för de har väldigt ettrigt temperament.

Igår såg vi att ännu ett duvpar var på lägenhetsvisning...i plommonträdet. Jag hade tänkt mig att vi skulle ha fikaplatsen under just det trädet för oss själva i sommar, men det känns lite taskigt att schasa iväg dem. De såg så kärvänliga ut där de satt efteråt. Om detta paret bor på baksidan av huset bör det inte bli några fler grannkonflikter. Jag hade ändå tänkt fixa till en fikaplats framför förrådet, så vi ska säkert kunna dricka vårt eftermiddagskaffe någonstans i trädgården.

Som om det inte var nog med 6 vildduvor kommer även Görans "gamla" brevduvor och hälsar på. När den nya ägaren släpper ut dem tar de en sväng upp om vårt hus och sätter sig på taket till garaget. Där sitter de och tittar längtansfullt??? på sitt gamla hem. Det finns ingenstans för dem att flyga in i det för allt är igenbommat. I fjor fick vi släppa in dem genom dörren så den nye ägaren kunde hämta dem på kvällen. Men i år blir det inget sånt. Jag vill inte ha in någon som smutsar ner i det nymålade förrådet. När de inser att de varken kan komma in eller få någon mat flyger de tillbaka till sitt nya hem. Med alla dessa duvbesök varje dag känner jag mig nästan som Sofia i Bröderna Lejonhjärta.

Tidiga vårkänslor

De som drabbats av det här fenomenet är två vildduvor. När jag satt i soffan en eftermiddag och tittade ut i trädgården såg jag hur grenarna i en av de höga cypresserna ut emot gatan rörde sig så konstigt. Det var vindstilla för övrigt men på två ställen på den här cypressen gungade grenarna upp och ner. Plötsligt fick jag syn på anledningen till det hela. Två duvor hoppade runt, runt och inspekterade. Det är alldeles för tidigt att bygga något bo nu, men det är klart aldrig fel och vara ute i god tid om man vill hitta en perfekt plats.

Jag hoppas de fastnar för den cypressen av två anledningar. För det första är den mitt framför vår altan, så vi kan sitta där i sommar och studera dem. För det andra så kan vi förhoppningsvis få ha vårt Plommonkafé fritt från duvor. Det var mycket trevligt att ha ett duvpar som tog hand om två ungar förra sommaren, men jag vill gärna kunna sitta och fika under plommonträdet

Småfåglarna börjar så smått komma tillbaka. Jag undrar så vad anledningen till deras frånvaro varit. Tror jag ska sätta ihop en enkät och skicka ut. Man vill ju gärna veta vad det är som de varit missnöjda med.

Återbesök

Häromdagen när jag var ute och jobbade i trädgården hörde jag ett väldigt flaxande från en av de höga cypresserna. Den är så tät så jag kunde inte se något där inne bland grenarna. Det flaxade och flaxade länge och till sist skymtade jag en fågel där. Det var en duva. Jag trodde att den hade fastnat med vingarna och försökte komma loss, men helt plötsligt flög den iväg. Det dröjde bara en liten stund så var den där och flaxade igen. Jag tänkte att den måste var dum som en gås om den inte kom ihåg hur den fastnade sist.

När jag berättade det för Göran sa han att den flaxade inte för att den satt fast, utan det måste vara en duvunge som kallade på sina föräldrar. Vi har haft duvor som bott inte bara i plommonträdet utan även i den här cypressen i sommar. Jag fick syn på duvan senare och då satt den på en gren helt still. Det var en ringduveunge för den hade ingen vit fläck på halsen, som föräldrarna har. Det har jag fått veta från expertishåll.

Senare på dagen satt ungen på en gren utanför köksfönstret och då såg jag tydligt hur den satt och viftade med vingarna. Helt plötsligt kom en av föräldrarna och satte sig bredvid. Göran berättade att ungarna sitter och flaxar så när de vill ha mat. När jag berättade det för Rasmus tyckte han det lät så kul. -" Jag ska också sitta på mitt rum och flaxa med armarna, så får jag se om mamma kommer med mat till mig", sa han.

Ett par dagar senare såg jag att det var inte bara en utan två ungar som höll till vid cypressen. De hade sällskap utav en av föräldrarna.

På tillfälligt besök

Det står ofta så i annonsbladen som butikerna skickar ut när de får in en vara som inte tillhör deras ordinarie sortiment. Hos oss betyder det något annat. Det är nu 3 månader sedan som Görans brevduvor flyttade till ett annat duvslag. I början kunde inte den nye ägaren släppa ut dem, för då hade de automatiskt flugit hit igen. Först måste de "avprogrammerares" på nåt vis. Det går att göra men det kan ta ganska långt tid och ibland är det kanske helt omöjligt. När duvorna bott på det nya stället ett bra tag började ägaren släppa ut dem på morgonen. Han bor också i Åstorp så det är inte så långt hit fågelvägen. De kom hit samtliga som ett brev på posten...faktiskt mer säkert än PostNord.

Duvorna cirklade runt i luften ovanför vårt hus, men sen landade de på duvslaget, och där satt de sedan och väntade. De väntade antagligen på att bli insläppta. Göran hade låtit en sputnik, dvs. en slags inflygningsbur vara kvar till ett av rummen i slaget. Något insläpp blev det dock inte förrän på kvällen. Då blev de hämtade och återförda till sitt nya hem där de fick mat och vatten.

Detta blev en daglig rutin i några veckor, men så småningom var det några duvor som återvände självmant till det nya boendet och efterhand som dagarna gick så blev det mindre och mindre "kvarsittare" hos oss. De sista dagarna har det bara varit en enda envis duva som vägrat lämna sitt gamla hem, men igår kväll var det helt tomt här. Vi håller tummarna för att det ska fortsätta på den vägen.

Det såg så kul ut en dag när Göran satt i trädgården och studerade sina gamla duvor. En av dem flög och satte sig på en stol bredvid honom. Det såg nästan ut som om den ville ha en pratstund och kanske en förklaring till flytten. Jag rusade efter kameran, men innan jag hunnit få fram den tyckte duvan det var färdigsnackat och flög iväg.

Jag och några "pigga lärkor"

Det får inte tas bokstavligt för några lärkor handlar det inte om, utan ett par koltraster och några duvor. I den här värmen är tidiga morgnar och sena kvällar de enda stunderna på dagen som det går att jobba i trädgården. Jag har satt alarmet på 6.00 och det har faktiskt inte varit så besvärligt att stiga upp då. Frukosten hoppar jag över och tar sen när jag kommer in efter några timmar i stället. Då smakar det mycket bättre.

Även om det varit torrt och många växter haft svårt att klara sig, så lever ogräset ändå. Den sortens gener borde väl någon forskare kunna få fram och manipulera så att andra växter blev lika tåliga. Vi har inte bevattningsförbud hos oss, men det känns ändå inte riktigt ok att vattna med slang. Att bära runt på en stor vattenkanna är ganska tungt, men då fick jag en i mitt tycke genialisk idé. I källaren har jag haft mors gamla dramatenvagn stående. Hon använde alltid den när hon gick och handlade. Jag kör bil till affären och stuvar in varorna direkt i kofferten så jag har inte haft någon direkt användning för den. Nu plockade jag bort själva väskan och tog upp ställningen. Där satte jag sen vattenkannan och nu kan jag köra runt i trädgården och vattna utan problem.

När jag satt och pausade fick jag syn på koltrasten som promenerade mot blåbärsbuskarna. Den ena busken har jag redan plockat alla bär på, för det var en tidig sort, men de två andra är inte mogna förrän i aug-sep. Det är jättegott att kunna gå ut och hämta en näve färska blåbär och lägga på filen. Antagligen är det gott utan fil också, för koltrasten återkom flera gånger. Nu har vi köpt ett bärnät som vi ska lägga över buskarna. Det får vara någon måtta på givmildheten.

Sedan Göran lämnade bort sina brevduvor och ringduvorna flyttade har det varit ganska duvfritt i vår trädgård. Nu har mannen som övertog brevduvorna börjat träna dem så att de ska flyga hem till hans slag i stället för hit, som de är vana vid. Det går att ändra på deras beteende, men det kan ta lång tid. De har nu bott i det nya slaget ganska länge, så han släpper ut dem på morgonen och hoppas klart på att de ska återvända hem på kvällen. Tyvärr har de flesta kommit hitflygande. Göran har låtit en öppning vara kvar, så han kan släppa in dem i en del av duvslaget på kvällen. Sen kommer den nye ägaren hit och hämtar dem. I och med att de får mat när de kommer hem, så fattar de förhoppningsvis med tiden att det är mycket bättre att flyga till det nya stället än hit här.  För det första har vi ingen duvmat hemma och för det andra så ska de inte känna sig välkomna här. Får de mat av oss kommer de att stanna kvar och det är inte meningen. Denna duvrestaurangen är stängd.

Ett fall för arga snickaren?

När ringduvorna började bygga bo i vårt plommonträd tyckte vi det var lite speciellt, eftersom Göran i samma veva överlät sina brevduvor till en medlem i duvklubben. Nu fanns det ändå duvor i vår trädgård, men i en lite mer primitiv bostad än det duvslag som Göran byggt. Jag brukade gå och kika emellanåt när de byggde. De flög med pinnar i näbben fram och tillbaka och boet växte och blev ganska stort. De hade varit noga med placeringen, för det låg i en grenklyka så det var väldigt stabilt.

Den lilla duvfamiljen fick två ungar som nu är utflugna och det är alldeles tomt i trädet. Jag kikade in i grenverket igår och fick se att boet nästan höll på att rasa ihop. Vissa dagar har det legat fullt med grenar på gräsmattan och det är tydligen väggarna som ramlar isär. Fåglar brukar annars vara så noga med sitt byggande tycker jag, men det här verkar ha varit ett fuskbygge.

Det höll i varje fall så länge ungarna bodde hemma och det är huvudsaken. När jag städat upp i och runt trädet ska jag sätta tillbaka trädgårdsmöblerna så vi kan sitta och fika på vår gamla plats. Det har jag saknat i sommar.

Tillökning i familjen

Vi har suttit i ormbunkshörnet och fikat om dagarna för att vi inte ville störa de nyinflyttade i plommonträdet. Det var riktigt roligt att följa byggandet. Vilket jobb att flyga och hämta material till ett bo. Duvan kunde ju bara ta en gren i taget i sin näbb, så det blev åtskilliga flygrundor.

När jag såg att båda duvorna flög iväg för att hämta mer material smög jag mig fram mot trädet och zoomade in bygget. De hade valt en stabil gren att lägga kvistarna på och de var hopflätade så det liknade en liten korg. Jag är full av beundran över vad de åstadkommit.

Vi märkte ganska snart att en av duvorna stannade kvar i boet, så vi förstod att det var honan och att hon nu skulle lägga ägg. Göran sa, att de lägger alltid två ägg, och han bör ju känna till det. Skatorna kom lite då och då och försökte irritera duvan, men vi var uppmärksamma och klappade i händer och väsnades så de flög snabbt iväg. Tydligen tröttande de på vårt oväsen, för det blev ganska lugnt.

Eftre ett tag vågade jag närma mig plommonträdet och zoomade in boet igen. Då kunde jag se att honan låg där och jag skymtade även en unge. Vi var lite osäkra på om det fanns en unge till, men vi hoppades på det.

Igår när jag jobbade i trädgården såg jag att duvan satt uppe på vårt tak. Jag blev lite orolig och tänkte att skatan kanske hade fått tag på ungen eller ungarna. Jag gick fram till trädet och då fick jag till min glädje se två duvungar. De är inte särskilt vackra, för de har knappt några fjädrar utan är bara glest täckta med lite gult dun. Förhoppningsvis ska de få växa i lugn och ro och flyga ut ur boet när de kan klara sig själv lite mer.

Det kommer nog ändå att dröja ett bra tag innan vi åter kan öppna upp Plommonkaféet.. 

Stängt p.g.a. tillbyggnad

Vårt Plommonkafé ska utökas med en lien paviljong eller vad man ska kalla det. Egentligen är det ett duvbo. Häromdagen när jag satt och vilade mellan arbetspassen i trädgården såg jag att en vildduva flög upp i plommonträdet med en liten gren. Ganska snart flög den iväg igen och återvände efter en stund med ännu en gren. För en tid sedan började ett duvpar bygga i en av de höga cypresserna men skatorna var där och irriterade dem stup i kvarten, så jag tror de bestämde sig för att flytta. Här har jag full koll över bygget och den skata som vågar visa sig här kommer att få sina fjädrar varma.

Tidigare i veckan har jag irriterat mig på att det låg fullt med grenar på gräsmattan. Jag kunde inte begripa var de kom ifrån. Nu ramlade poletten ner. De var tydligen i största laget så de fick inte plats i grenklykan. Då släppte duvan helt sonika grenen på marken. Jag försökte vara snäll och bröt sönder den i mindre bitar, men det föll inte duvan på läppen eller näbben. De ligger fortfarande kvar. Den är kanske lika noggrann som Göran när det gäller vilket träslag som ska användas. Jag får väl slänga dem i trädgårdstunnan i stället.

Vi får sitta någon annanstans och fika tills ungarna, om det nu blir några, har flyttat hemifrån. Vi har satt våra trädgårdsmöbler framför ormbunkshörnet. Där är det skuggigt och skönt hela dagen. Göran tyckte det var extra kul att duvorna valde att bygga i trädgården eftersom han för ett tag sen bestämde sig för att inte ha kvar sina brevduvor. Han har funderat på det ganska länge och till sist bestämde han sig för att sluta helt. En av de andra klubbmedlemmarna var här uppe och fick alla brevduvorna så nu är det alldeles tomt i slaget.

Tanken är att göra om duvslaget till ett förråd. Det är ganska stort och vi har tänkt att förvara våra bildäck där och även göra ett rum till alla trädgårdsredskap och annat som behöver ställas undan, som t.ex. krukor och trädgårdsmöblemang. På så vis blir det bättre plats i garaget. Först måste duvslaget ändras om lite både ut och invändigt men det får vi ta efter hand som vi har tid.