Tillökning i familjen

Vi har suttit i ormbunkshörnet och fikat om dagarna för att vi inte ville störa de nyinflyttade i plommonträdet. Det var riktigt roligt att följa byggandet. Vilket jobb att flyga och hämta material till ett bo. Duvan kunde ju bara ta en gren i taget i sin näbb, så det blev åtskilliga flygrundor.

När jag såg att båda duvorna flög iväg för att hämta mer material smög jag mig fram mot trädet och zoomade in bygget. De hade valt en stabil gren att lägga kvistarna på och de var hopflätade så det liknade en liten korg. Jag är full av beundran över vad de åstadkommit.

Vi märkte ganska snart att en av duvorna stannade kvar i boet, så vi förstod att det var honan och att hon nu skulle lägga ägg. Göran sa, att de lägger alltid två ägg, och han bör ju känna till det. Skatorna kom lite då och då och försökte irritera duvan, men vi var uppmärksamma och klappade i händer och väsnades så de flög snabbt iväg. Tydligen tröttande de på vårt oväsen, för det blev ganska lugnt.

Eftre ett tag vågade jag närma mig plommonträdet och zoomade in boet igen. Då kunde jag se att honan låg där och jag skymtade även en unge. Vi var lite osäkra på om det fanns en unge till, men vi hoppades på det.

Igår när jag jobbade i trädgården såg jag att duvan satt uppe på vårt tak. Jag blev lite orolig och tänkte att skatan kanske hade fått tag på ungen eller ungarna. Jag gick fram till trädet och då fick jag till min glädje se två duvungar. De är inte särskilt vackra, för de har knappt några fjädrar utan är bara glest täckta med lite gult dun. Förhoppningsvis ska de få växa i lugn och ro och flyga ut ur boet när de kan klara sig själv lite mer.

Det kommer nog ändå att dröja ett bra tag innan vi åter kan öppna upp Plommonkaféet..