Flitig som en myra

Det syns verkligen skillnad i mina hobbyrum nu. Tidigare i veckan kunde man tro att en mindre tornado farit fram där, men nu måste jag säga att jag är mycket stolt över mig själv. Alla lösa papper är insorterade i pärmar och står på sin plats i boksnurran. Nu gäller det att vara benhård och sätta in alla nya mönster efter hand som jag skriver ut dem. Ska bli spännande att se hur länge jag kan hålla det löftet.

Oj, så mycket tid man kan lägga ner framför datorn. Ibland tänker jag att jag ska bara kolla mina mail och kanske se om det finns nåt annat intressant på nätet. Det brukar alltid sluta med att jag hamnar på en sida där jag sen hittar 100-tals andra länkar. Efter ett tag har jag glömt vad jag började leta efter. Det är i de situationerna som mina pappershögar brukar växa.

Emellanåt får jag ta en paus så inte skrivaren går varm, och då brukar jag titta på You Tube. Milda makter vilka filmer folk lägger ut där! En del är väldigt proffsigt gjorda och då är det ett nöje att titta. En filmsnutt som jag sett där många gånger är den om brudföljet som gör en väldigt ovanlig entré i kyrkan (JK Wedding Entrance). Den kan jag se hur många gånger som helst, och tycker den är lika kul varje gång. Den har blivit otroligt populär och har visats över 53 miljoner gånger. Det har gjorts en skilsmässoversion på den också som är minst lika bra.

Jag tror jag ska titta på den ännu en gång. Måste bara skriva ut lite fler mönster först.........

Och regnet det bara öser ner

Ja, vad ska man säga annat än att det nog var välbehövligt. Men en hel dag!!!! Det är inte mycket man kan göra åt det, så det är bara att acceptera. Det finns alltid något man kan göra i sådant här väder. Känner man för att strosa runt i affärer så har vi ju flera stora shoppingcenter på bekvämt avstånd med både restauranger och fik, så man kan tillbringa en hel dag där om man vill. Blir man trött finns ju den möjligheten att gå in på IKEA och provsitta en soffa eller t.o.m. provligga en säng.

Så företagsam har inte jag varit, utan jag har stannat hemma hela dagen. Kändes inte som det var så bråttom att stiga upp idag, när man vaknade till regnsmatter på rutan. Det blev en låååååång frukost då jag hann lusläsa tidningen. Jag fastnade för en artikel om ett nytt förslag från politikerhåll. Förslaget gick ut på att barn till arbetslösa och hemarbetande föräldrar skulle få vara på förskolan 30 tim i veckan. De skulle inte behöva "straffas" för att deras föräldrar inte arbetade utanför hemmet. Hur tänker en person som kläcker ur sig något sådant? Skulle det vara ett straff att få vara hemma hos mamma eller pappa? Det är ju till att idiotförklara dagens föräldrar. Är de inte kapabla att själv ta hand om och uppfostra sina barn? Det tror jag alldeles bestämt att de är! Visst är det så att alla föräldrar inte är lika intresserade av att vara med sina barn, men så har det varit i alla tider, så det är inget nytt. Jag är så gammaldags så jag tror att barn inte tar någon skada av att umgås mycket med sina föräldrar.

Det hade varit ganska skönt att ta en promenad i regnet, men då skulle jag egentligen vilja ha ett kul paraply att fälla upp; ett orange eller ett med en kul text. Jag har sett ett där det stod: Merde, il pleut! (Jäklar, det regnar!) När jag hittar ett sådant paraply ska jag genast köpa det.

Ut i det blå

I dag körde Gun och jag ut för att leta efter ett intressant ställe, som vi kunde ha som mål för nästa Bilorientering. Vi har nämligen bestämt oss för att organisera det hela till nästa gång det är dags. Vi hittade ett ställe som vi båda två blev förtjusta i, så nu är slutmålet bestämt. Nu återstår bara att göra upp rutten dit och hitta på lite halvsvåra frågor. Det ska vi göra en dag längre fram. Orienteringen är ju inte förrän i slutet av augusti.

När man åker runt och letar efter olika ställen, så hittar man alltid nya platser som man blir nyfiken på. Att besöka nya platser är intressant, och speciellt om man får höra lite bakgrundshistoria med. När jag reser någonstans, vill jag gärna läsa lite innan om just den platsen. Då vet man precis vad man ska leta efter när man kommer dit. När Katarina och jag var i London bodde vi väldigt nära en tunnelbanestation. Trots det så utnyttjade vi den inte så ofta, det blev mest på kvällarna när vi varit på musical eller liknande. Det var apostlahästarna som gällde nästan hela tiden. En dag gav vi oss iväg från hotellet kl 8 på morgonen och återvände 12 timmar senare. Ingen tunnelbanetur på hela dagen. Det kändes i fötterna, men oj, så mycket vi såg på vägen!

Det finns en jättestor bokhandel i London, enligt Guiness rekordbok ska det vara världens största. Dit var vi ju bara tvungna att gå. Den var VERKLIGEN stor. Eftersom vi båda två är riktiga bokslukare, så tillbringade vi många timmar där. Jag handlade som en galning. Det tyckte nog Katarina också, för när hon hittade mig bakom högen av böcker jag hade valt ut, sa hon: "Vet du egentligen vad pundet är värt?" Ibland kan jag behöva någon som tar mig i örat, men de böckerna fanns ju inte att få tag på i Sverige. Vi hade rejält med övervikt när vi åkte hem, men hamnade i kön hos en mycket snäll och förstående man, som bara släppte iväg oss utan kommentarer. Nu har jag skaffat mig en sån där liten digitalvåg som man kan ha med sig och väga bagaget på. Det kan bli väldigt dyra böcker annars.

Storfiske

Jag har varit med min man och fiskat en gång för jättemånga år sen. Det var när vi var förlovade. Vi var tvungna att klättra som nån slags alpgetter på klipporna vid Kullen, eftersom fisket där skulle vara så bra. Helt vansinnigt! Jag har aldrig ens klättrat i träd och dessutom är jag höjdrädd, så det var ju dömt att misslyckas. Långt om länge kom jag ändå dit vi skulle, och sen satt jag där hela tiden och bara undrade hur i all världen jag skulle kunna komma därifrån. Det förvånar mig än idag att jag inte totalvägrade att flytta mig, så Sjöräddningen fick kallas in. Men man gör så mycket dumma grejer när man är ung. Det konstigaste av allt är ändå att min man inte äter fisk. Nåja, ibland slinker det väl ner någon "sillarumpa", men det är högst motvilligt. Jag kan inte förstå hur man frivilligt vill riskera livet för att fånga något man inte gillar.

Rasmus är däremot en fiskälskare av stora mått. Han är ofta med sin pappa ute och fiskar, och så fort han får napp så ringer han givetvis och berättar det för mig. Förra sommaren var fiskelyckan med honom nästan varje gång, så en vecka åt han fisk till middag tre dagar på rad. Fisken var inte så stor, så den räckte bara till honom, men det var ju det viktigaste. Resten av familjen fick äta något annat.

Idag skulle jag för andra gången i mitt liv följa med och fiska. Jag hade egentligen svurit på att aldrig mer ge mig ut på sådana bravader, men när Rasmus frågar, är det inte så lätt att säga nej. När han intresserar sig för något så går han in för det med liv och lust, så han har berättat för mig vilka olika drag man ska använda. Det enda som har fastnat i huvudet på mig är wobbler, men jag vet inte hur det ser ut eller när man ska använda det. Fast det säger jag inte till Rasmus. Vi åkte ner till ån och var där några timmar i eftermiddag. Det var nog den mest avkopplande eftermiddag jag haft på länge. Alldeles tyst och lugnt, och några klippor syntes inte till, tack och lov. Rasmus är en riktig hejare på att kasta ut linan och han fick så småningom en liten fisk på kroken. Det var en mycket stolt pojke som åkte hem från en lyckad fisketur.

Ordning och reda

Hela dagen har jag sett fram emot grillkvällen i Kvidinge. Tyvärr blev det inget grillväder. Det är otroligt så kallt och blåsigt det har varit idag. Vi blev i stället bjudna på en trerätters middag inomhus. Först serverades Rasmusbruscetta (digestivekex med tomat och aromat) som Rasmus hade fixat alldeles själv. Sen blev det dansk fläskastek med knaprig svål, potatis och rödkål, som Bo är expert på att laga och efterrätten stod Ulrika för. Det blev rabarber- och jordgubbspaj med kanel och turkisk youghurt. MUMS! Det får gärna fortsätta att blåsa och vara kallt.

Idag har det varit en perfekt dag för inomhusjobb. Jag tog tillfället i akt att sortera en låda med blandat material. Jag är väldigt flitig när det gäller att riva ut beskrivningar och recept från tidningar eller skriva ut från datorn. Tyvärr är jag inte lika flitig när det gäller att klistra in eller sätta i plastfickor. Ibland får jag en släng av ordning-och-reda-sjukan och då dyker jag ner i pappershögen. Den brukar hinna bli ganska stor mellan gångerna. Idag har den glädjande nog sjunkit rejält.

Den här löspappersmetoden är inte att rekommendera. Det händer ganska ofta när jag ska sortera att jag inte hittar alla sidor till en stick- eller virkbeskrivning. Otur! Men det är ju inte hela världen. Jag får bara kasta de sidor jag har och sen är det inte mer med det. När det gäller matrecept är jag inte lika hård. Man behöver ju inte slänga ett helt recept bara för att det fattas lite på slutet. Det går ju att improvisera. Matlagningen blir mycket spännande. Man vet aldrig hur slutresultatet blir.

Firma TVÄTT och SKVÄTT

Jag har haft besök av firma TVÄTT och SKVÄTT. En alldeles utmärkt biltvättarfirma. De kom hem till oss och tvättade och vaxade våra bilar. Det enda jag behövde göra var att servera kaffe och sockerdricka i fikapauserna. Jag kan verkligen rekommendera denna firma. Vi är mycket nöjda.

Support

Det hände nåt konstigt med min dator häromdagen. Helt plötsligt försvann ett program från den, ett fotoprogram. Jag kan aldrig tänka mig att det är jag själv som har avinstallerat det, för så kunnig är jag inte. Men däremot har jag kanske gjort något annat tokigt, så det var det som ställde till det. Dags att ringa support (Ulrika). Naturligtvis fixade hon det på nolltid. Jag bara satt i soffan och tittade beundrande på hennes förehavanden. Aldrig i livet att jag kommer försöka lära mig något om hur datorn fungerar. Det är mycket enklare och säkrare att lämna över det till dem som har förstånd och tålamod med sådant.

Ett annat jobb som jag också gärna lämnar över till andra är biltvätt. Min bil är 10 år gammal och jag kan nog räkna de gånger jag själv har tvättat den på ena handens fingrar. Jag har en svärson, som tycker det är väldigt roligt att tvätta, rubba (eller vad det heter, vet inte vad det är) dölja repor och vaxa. PUH! Jag blir trött bara av att skriva det. Under tiden som Ulrika höll på med min dator så tog Bo hand om bilen. Nu skiner den som en sprillans ny bil. Han ska även fixa en ny registrerinsskylt åt mig, för den bakre är så solblekt att man knappt ser numret. Funderade på att beställa en där det stod PANTERTANTEN, men det blev lite långt, så jag får väl ta det gamla vanliga numret.

Rasmus var från början med och tvättade bilen, men efter ett tag så kände han att det var dags för en fikapaus. Den blev ganska lång. Han kom sen på att vår gräsmatta behövde klippas, så han tog sig an den i stället. Härligt med människor som tar egna initiativ!

Halta Lotta

Jag vet inte vad som har hänt med mitt knä. I fredags natt vaknade jag av att det gjorde vansinnigt ont. Jag hade inte ramlat eller gjort några akrobatiska rörelser på dagen, så jag kunde inte förstå var det onda kom ifrån. På morgonen kunde jag inte stödja på benet, så det blev till att plocka fram kryckorna igen. Så obekväma de är! Först och främst är det inte så lätt att helt plötsligt börja gå med kryckor. Det ska en viss teknik till för att man inte ska sätta krokben för sig själv, och förvärra det hela. Sen är det helt omöjligt att bära något med sig. För att pigga upp mig tänkte jag gå ner i källaren och pyssla lite i mina hobbyrum. Men hur tar man sig nerför en trappa med kryckor? Jag kunde klart lagt en madrass i trappan och satt mig på den och åkt ner. Men jag ska ju upp också någon gång. Jag provade olika tekniker och till sist hittade jag en som funkade både uppför och nerför trappan. Det gäller bara att inte ge sig.

För lite mer än 3 år sen, när min son skulle gifta sig, hade jag också oturen att gå med kryckor. Katarina, som är en van resenär efter alla år på IKEAs IT-avdelning fixade våra biljetter. Hon beställde att det skulle stå en rullstol och vänta på mig när vi checkade in. Allt funkade perfekt hela vägen till New York. Det kom alltid en personal från flygplatsen och körde rullstolen och min man, Katarina och KG hängde på. Vi bara körde förbi alla köer och kom först överallt. När vi kom till Amsterdam och skulle byta där, fick vi hoppa på en bagagevagn och skjutsades till rätt ingång. Bättre service har jag aldrig varit med om.

Jag räknade givetvis med att det skulle vara likadant på hemvägen. Men NÄÄÄÄÄ! Denna resan skulle vi åka med Air France. Deras personal borde verkligen gå på charmkurs! En mer nonchalant personal har jag aldrig stött på. När de kom med min mat så var det inte det som jag hade beställt. Ingen ursäkt eller förklaring gavs. När vi anlänt till Paris och skulle byta plan, fick jag och några andra passagerare som också hade svårt för att gå åka med en buss till terminalen. De som körde pratade bara franska och med oss hade vi en gammal man från Egypten som var så orolig att han inte skulle komma rätt. Han pratade väldigt knagglig engelska, och blev bara mer och mer orolig. Nog borde det vara ett krav att de som jobbar på en flygplats ska kunna engelska. När vi kommit till terminalen blev vi bara lämnade där och fick själv leta oss fram till rätt gate. När jag träffade på mitt ressällskap igen var jag minst sagt förbannad. Jag passar mig väldigt noga så att jag ALDRIG mer bokar en flygning med Air France.

Det sägs att vänlighet är ett språk som till och med den stumme kan tala och den döve kan höra. Det språket borde vara obligatoriskt för personalen på Air France att lära sig.

Viktfäktarna

Jag funderar på att starta en ny klubb. Den ska heta Viktfäktarna. Det är ingen klubb där medlemmar kan gå dit och väga sig eller få diettips. Om någon ändå skulle tappa något kilo så är det inte förbjudet, naturligtvis. Jag hade mer tänkt mig att det skulle vara en sorts "klagomursklubb" där man kunde samlas och berätta för varandra om alla dieter man provat på. Det kunde kanske fått någon att avstå från att slänga pengar på en onödig diet. För det finns det gott om...onödiga dieter och bantningspreparat. Läser man annonserna så lovas man kanske inte guld och gröna skogar, men en viktnedgång som inte är av denna världen. Bara genom att dricka ett äckligt pulver eller ta några tabletter så kommer överflödsfläsket att rinna av oss, blir vi lovade. Jag, och säkert många med mig, har provat på otaliga dieter. Ibland ska man leva på bananer och mjölk...i nästa stund är det helt förbjudet, banta med spaghetti...spaghetti gör dig fet, ät mycket fibrer och grönsaker....du kan inte äta alla slags grönsaker och fibrer är inte att rekommendera, fett är nyttigt...fett är farligt.

Hur i all världen ska jag hitta något som passar min kropp och som inte ruinerar mig helt? Alla konstiga bantningsdieter har alltid någon okänd doktor med i annonsen, som berättar om alla tester som har gjorts. På vem då? Barbie? För det kan väl knappast vara en levande människa. Så himla lätt är det inte att gå ner i vikt, som de påstår. Det finns en del dieter som är kopplade till Överviktsenheter på sjukhus och det är möjligt att de ger resultat, men de är definitivt inte gratis. Bara för att man gått ner i vikt så medföljer ju ingen garanti för att vikten ska förbli så. Det är ändå upp till var och en att kämpa vidare. Det är säkerligen det svåraste.

Jag har varit med i Viktväktarna ett antal gånger och då lyckats gå ner några kilo. Men jag vet inte om deras program inte har passat mig eller vad det är, för det blir aldrig mer än några kilo. Sen helt plötsligt blir det stopp. Vecka efter vecka står vågen kvar på samma. Det har varje gång slutat med att jag struntat i att fortsätta. Idag fick jag ett nyhetsbrev från VV. Nu ska de börja med ett nytt program.....IGEN!!!! Där har vi det! Alla tidigare program har varit helt åt skogen. Inte konstigt att jag inte gick ner i vikt. Kan jag klaga och få tillbaka alla pengar jag betalat tidigare, tro?

Men det är fortfarande sommar

När jag steg upp i morse och tittade ut genom förnstret trodde jag först att det var mina glasögon som var dammiga. Det var ju lite grått ute. Ingen sol idag? Faktum är att hela himlen var grå. Jag öppnade snabbt ytterdörren och drog ett djupt andetag. Frisk luft!!!!! De sista dagarna har man fått in "bastuluft" i lungorna när man varit utomhus. Hur mycket jag än gillar sommaren, så tycker jag det är skönt med en sån här mellandag. Det är ju trots allt inte kallt, och solen kommer alldeles säkert tillbaka igen. Jag har kommit på ett knep hur man kan klara av väldigt varma dagar. Man måste tänka på ord som börjar på V.

1. VinterVäder

2. Vila

3. Vätska 

Min hjärna har gått på sparlåga en tid nu. Idébanken har tagit semester. Men idag känns det som den skulle kunna öppna upp igen. Jag har många halvfärdiga projekt som jag borde ta itu med. Oupphängda tavlor t.ex. Efter senaste ommöbleringen i TV-rummet har tavlorna bara legat i en hög. Det har ju blivit en del ändringar under årens lopp, och för varje gång har jag varit tvungen att hänga tavlorna på ett nytt sätt. Nu ser en del väggar ut som durkslag. En vägg har jag räddat, för där är bokhyllor hela vägen. Men sen blir det svårare. Tavlor ska ju enligt experterna hängas på ett visst sätt. Jag får strunta i det och i stället tänka på att jag döljer alla hål i väggen. Så fort jag druckit en kopp kaffe ska jag sätta igång. Jag riktigt känner hur inspiration och energi kommer farande. Det kan bara bero på en sak.

IDAG KOMMER RASMUS HEM FRÅN SIN SEMESTER!

Abstinensbesvär

Nu förstår jag precis hur de som försöker sluta röka känner sig. Abstinensbesvär är nåt grymt. Rasmus åkte med sina föräldrar till Småland i lördags morse. Jag har alltså inte träffat honom på 7 hela dagar! De har hyrt en stuga som ligger inne i skogen i närheten av en fiskesjö. Rasmus ringde mig första dagen och berättade att det fanns getingar i en av dörrkarmarna, så de hade fått spruta och hälla vatten på dem så de dog. "Och vet du , mormor", fortsatte han, "ute vid vägen finns en stor myrstack. Det är inga vanliga myror som bor där utan det är Smålandsmyror och dom är JÄTTESTORA. Nästan lika stora som möss."

VAR HAR MIN LILLE GULDKLIMP HAMNAT??????

Det verkar som om det hade varit ofarligare att ge sig iväg på safari i Afrika. Rasmus är väldigt noga med att ringa till mig varje kväll och berätta vad han har varit med om under dagen. Och han konstaterar alltid förnöjt: "Det har du aldrig gjort, mormor."

Barn är härliga. Och det är sant att barnbarn är livets efterrätt. Jag köpte en bok som heter Barns tankar om mormor och morfar, farmor och farfar. Den innehåller massor av funderingar som barn har om olika saker. I kapitlet om Gamla och bestraffningar hittade jag följande kloka förklaring:

Om man har barnbarn är man inte arg för då har man lagt all sin energi på sina egna barn.

Brandfara?

Den här varma, torra sommaren inbjuder till många och långa grillkvällar. Det har alltid förvånat mig att så fort man ska grilla utomhus, så blir de flesta karlar genast mästerkockar. Hemma hos mig är det i varje fall ingen rusning till spisen när det är dags att laga middag. Det spelar ingen roll hur länge jag väntar. Om man hade kunnat lyfta av taket till köket så det blev halvt utomhus hade det kanske hjälpt. Nåväl. Det är jättegott med grillat. Sen spelar det ju ingen roll vem som står vid grillen.

Nästan alla TV-kanaler har minst ett matprogram, som leds av....en manlig kock. Jag tycker de flesta är kul att titta på, men speciellt ett amerikanskt program har en kock som är så stissig, så jag får nästan ta en Valium för att orka titta på honom. Man får väldigt många bra tips och det behövs med lite nytt även till vardags. Det jag inte gillar är de program där kocken skäller och gapar på de som är med. Vad har det med mat att göra? Nog finns det andra program att visa då. Förnedrings-TV är nåt jag kan vara förutan.

När Rasmus är här och vi grillar är han väldigt noga med brandsäkerheten. Ingen grillning utan en spann vatten vid sidan om! Han älskar allt som har med brandbilar att göra, och vet numren på alla de olika bilarna på Åstorps Räddningstjänst. Han berättar gärna om hävare och styrkeledare och jag vet inte allt. Med jämna mellanrum har han genomgång av brandsäkerhet med mig. Då tar han på sin brandhjälm och håller förhör. Svarar jag fel, så himlar han med ögonen och berättar utförligt hur det ska vara. Han är min personlige brandvarnarkontrollant. Här duger det inte att glömma byta batteri.

Väla i Bryssel?

Idag behövde jag åka till Väla för att handla lite smått och gott. Det märktes tydligt att det inte var lika extremvarmt idag, för folk hade samlats på Väla i stället för på stranden. Det är inte det att jag är folkskygg, men jag gillar att strosa omkring i affärerna i ensamt majestät. Vilken röra det är på området nu. Det är avstängt och hänvisningar hit och dit. Den som har gjort ritningen till det här nya området måste älska rondeller. En dag jag kör ut där igen ska jag minsann räkna dem.

Det är ganska kul med den där figuren som står på Välas tak. När Ulrika och jag åkte till Paris gjorde vi ett uppehåll i Bryssel. Där finns ett stort byggnadsverk som heter Atomium. Det är megastort och alla 9 kloten har olika funktioner. I ett finns utställningar, i ett annat finns plats för föräldrar att lämna sina barn om de själv vill gå runt och titta och i klotet högst upp finns en restaurang. Det första vi tänkte på när vi såg den här jättelika atomen var....Väla. Men Atomium var först. Det byggdes 1958.

Jag började på Flower Team och körde sen vidare mot IKEA. När jag stannat vid ett lämna-företräde-märke kom ett par gående. Artig som jag är så väntade jag på att de kunde gå över. Då gick de i ultrarapid och damen i sällskapet glodde på mig precis som hon tänkte: Vad står du där för? Om en bilist släpper fram mig som gående, nog katten skyndar jag mig över. På vägen hem blev jag omkörd av en bil som bara placerade sig framför mig efter omkörningen. Hur bråttom har man då? Jag vill inte verka diskriminerande, men det var en karl som körde om mig.

Solbrun eller solbränd

Idag fick jag ett nyhetsbrev från Netdoktor. Där stod att läsa om hur man ska skydda sig i den här värmen så man inte drabbas av värmeslag eller solsting. Det fanns en del riskgrupper och tillhörde man någon av dem skulle man vara extra uppmärksam. Man skulle absolut inte utföra några större kroppsansträngningar utomhus, så idrottsmän tex. skulle tänka lite extra på detta. Ingen fara för min del då. Jag tar det mycket lugnt inomhus. När jag senare på eftermiddagen slog på TV:n var det första jag såg en bunke karlar som cyklade i solen, backe upp och backe...upp. Det var deltagarna i Tour de France som körde en etapp i Alperna. Jag måste vidarebefodra mailet till dem.

Jag tycker det är så snyggt när jag ser nån som är solbrun. Varför säger man egentligen solbränd? Det är väl inte bränd man vill vara utan brun. Det är bra att det inte är lika modernt att vara kanonbrun som det var för ca 25-30 år sedan. Jag tror det berodde mycket på att det var inte lika vanligt att man åkte på solsemester då som vad det är nu. Då var de som stannade kvar i Sverige tvungna att till varje pris bli lika bruna för att kunna hävda sig. Det slutade med att en del såg ut som om de hade en lädermask för ansiktet. Tänk bara så rynkiga de blev sen när de blev äldre! Då kvittar det hur många burkar rynkkräm man smetar i ansiktet. Det enda som hjälper mot rynkorna då är fogmassa. Den finns kanske nu i en solbrun nyans.

Tyvärr tåler jag solen sämre och sämre för varje år som går. Men jag vill ju få lite färg jag också. Får kanske ge mig iväg och köpa en tub Brun-utan-sol. Risken är väl att kassörskan kommer att stirra på mig som om jag är spritt språngande galen. Men det bjuder jag på.

AC/TJ

Efter den här tråkiga vintern och obefintliga våren lovade jag att ALDRIG någonsin klaga på att det blev för varmt. Jag tar tillbaka det löftet nu. Jag måste få gnälla lite. Det hör liksom till. Jag gillar inte att bada i pooler så det är inget alternativ. Då är det bättre att åka till havet. Farhult gillar jag. Där är ingen trängsel, man har möjlighet att få skugga om man vill det och vattnet är klart. Det bästa är när jag kan sätta mig i bilen och trycka in AC-knappen. HÄRLIGT!!!!! Men jag kan ju inte köra runt med bilen hela dagen. Tyvärr har vi ingen luftkonditionering i huset utan får hålla oss till vanliga bordsfläktar. Det fungerar hyfsat. Den bästa platsen i huset är källaren. Svalt och skönt! Lyckligtvis har jag mina hobbyrum där nere så jag kan hålla mig sysselsatt många timmar. Då brukar jag sätta på CD-spelaren och lyssna på min favoritmusik.

En artist som jag gillat ända sen jag var ung är Tom Jones. Inte för hans utseende utan för att han har en otroligt bra röst. Idag ser han ut som vilken annan 70-årig man som helst: gråhårig (det kan man ju dölja med färg) och med hängande ögonlock. Jag gillar hans självironi. Så skönt med folk som inte tar sig själv på så blodigt allvar. Jag har faktiskt sett honom i verkligheten när han uppträdde i San Diego. Peter, min son, bodde där eftersom han skulle jobba i USA ett år, var det tänkt. Ulrika och jag passade på att snabbt åka över så länge vi hade nånstans att bo gratis. Med facit i hand behövde vi inte ha haft så bråttom. Idag 10 år senare bor Peter fortfarande kvar i USA.

Det var en stor marknad vid kapplöpningsbanan i San Diego och min stora idol skulle komma dit. Vilken tur! Han var över 1 timme försenad, men publiken satt snällt kvar. En bit från oss satt en ung tjej. Satt är kanske för mycket sagt. Hon hoppade och studsade och var inte kontaktbar. Att man kan bli så förhäxad av en man som nästan kan vara ens morfar övergår mitt förstånd. En del av "damerna" som satt längst fram slängde upp trosor på scenen. Jisses! Men man får inte hänga upp sig på allt.

Brevduvor och GPS

Vad är det egentligen som gör att man lätt hittar till olika platser? En del människor åker till en ny plats, som de aldrig varit på tidigare, och sen kan de hitta dit igen så länge de lever. Sån är inte jag. Jag måste ha en mycket detaljerad beskrivning på vilka vägar jag ska köra på, när jag ska svänga osv. Förr hade jag alltid en bilkarta med mig ifall jag skulle tvingas köra ensam. Hade jag sällskap med mig i bilen, fick den personen alltid agera kartläsare. Då kunde jag lägga över ansvaret på honom eller henne. Det bästa var ju om man fick nån med sig som hade lokalsinne. Det är något som jag saknar totalt.

I takt med att utvecklingen gick framåt, så övergav jag bilkartan och använde Eniros vägbeskrivningar i stället. Där fick jag veta exakt när jag skulle svänga, hur långt jag behövde köra osv. Men det räckte ändå inte riktigt till. Min hjärna kan inte vända på en vägbeskrivning, så jag var lika vilsen när jag skulle hem. Det slutade med att jag fick skriva ut en färdplan för hemresan också. Vad det gick åt papper!!!!! Numera har jag full koll på allt och kan köra vart som helst och hitta hem igen. Jag har nämligen en GPS!

Min man tävlar sedan snart 40 år tillbaka med brevduvor. Han har byggt ett duvslag åt dem i trädgården. När de släpps ut för sin dagliga flygträning så kommer de i samlad trupp (flock) och gör djupdykningar ner i trädgården. Jag försöker hålla mig undan då, för jag känner mig lite som tjejen i Hitchcock-filmen Fåglarna. Ända sedan jag såg den filmen har jag haft fågelfobi. Minsta lilla "pjodd" som flyger för nära kan få mig ur balans. Fast en gång agerade jag som en riktig hjältinna. Jag satt vid min dator när jag plötsligt hörde en duns mot fönsterrutan. När jag tittade ut såg jag att en sparvhök fått tag på en av duvorna och satt klorna i ryggen på den. Utan att tänka for jag ut och hittade dem i källarnedgången. Där satt sparvhöken och glodde på mig med sin mordiska blick. Men han var kanske lika rädd som jag? Åtminstone försökte jag inbilla mig det. Jag slog armarna runt huvudet, blundade och började gå ner för källartrappan. När jag tagit några steg hörde jag nåt som svischade förbi mitt huvud. SPARVHÖKEN! Kvar nere i källaren satt en förskräckt duva och halvvägs ner i trappan stod jag ......lika förskräckt. Men jag hade räddat livet på duvan. Jag tycker jag borde fått medalj.

Trots min heroiska insats så betyder det inte att jag gillar duvor. Kan det vara så att jag är avundsjuk på dem för att de har ett sånt otroligt bra lokalsinne? Bara för att man är gift behöver man ju inte ha samma intressen. Jag gillar inredning (möblera om) och min man gillar utredning (trädgårdsskötsel). En oslagbar kombination när man bor i villa.

Pengar, pengar, pengar

För en del år sedan prenumererade jag på månadslotter från två olika lotterier. Jag vann otroligt många gånger. Mest var det småvinster naturligtvis, men en gång vann jag en resa för 5000 kr. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att utnyttja presentkortet, så jag satte in en annons på Tradera. Där blev den såld på 10 röda sekunder. Synd jag inte hade fler resor att sälja, för efterfrågan var enorm. Sen helt plötsligt började vinsterna minska allt mer och mer, och då svalnade givetvis mitt intresse, så jag sa upp prenumerationen. För några veckor sen fick jag erbjudande om att köpa lotter igen, och jag tänkte, att jag ger det väl en chans. Lotterna kom för några dagar sedan. När jag kollade vinstplanen upptäckte jag att jag hade vunnit 400kr. Så nu är jag fast igen. Åtminstone så länge jag fortsätter att vinna.

Jag vill bli rik!!!! Tänk vilken frihet det innebär att aldrig behöva bekymra sig om sin ekonomi. Jag kan inte påminna mig att jag hört någon rik person säga, att han eller hon hellre skulle vilja vara fattig. De som säger att man inte blir lyckligare för att man har gott om pengar, är alltid de som inte själv har så mycket av den varan. Hur vet de då detta? Det är möjligt att man inte blir lyckligare för att man är rik, men jag tror inte man blir olyckligare heller. Det kan jag stå ut med.

Så jag fortsätter att hålla tummarna och hoppas på en HÖGVINST!!!!!

Ojdå!

När jag skulle datera ett brev idag var jag tvungen att kontrollera i min kalender vilket datum det var............7 juli. Milda makter! Det betyder ju att vi hade bröllopsdag igår. MÄSSINGSBRÖLLOP! För exakt 42 år och 1 dag sedan bytte jag efternamn. Att min man glömmer bort den här dagen är inte så ovanligt, men jag brukar faktiskt ha lite bättre koll. Kan det vara så att nu när man kommit in i "passionsåldern" så är varje dag en dag värd att fira, och då funderar man inte så mycket på om det är bröllopsdag, födelsedag eller namnsdag. (Krystad ursäkt för tillfällig minnesförlust)

På tal om att fira. Idag är det Salomonöarnas nationaldag. GRATTIS!

Renovering

Jag tittar ibland på ett TV-program från USA, där en familj får ett helt nytt hus. Det är inte frågan om en liten renovering utan hela huset rivs och byggs upp på nytt. Själva huset, inredningen och trädgården fixas på en vecka. Familjen det handlar om får åka iväg på semester. De familjer som väljs ut har verkligen förtjänat den här hjälpen. Det kan ibland vara någon som tagit hand om en massa barn, råkat ut för svåra olyckor eller liknande. TV-teamet har otroligt många hantverkare och inredningsproffs till sin hjälp. Hade det inte varit för den gapige programledaren, så hade jag gärna följt programmet varje gång.

Vi ska också börja renovera här hemma. Men det blir mer i Ernst Kirschteiger-stilen; lugnt och sansat. Glasmästaren var här igår och tog mått på fönstren. Vi måste byta ut 4 stora fönster (från golv till tak) och 2 altandörrsfönster. Det är sådana där som inte går att öppna, och nu börjar de bli gråaktiga emellan rutorna. Ser ut som nån slags Londondimma.

När det nu kommer nya fönster drar det med sig så mycket annat. Som en ommöblering t.ex. Jag ÄLSKAR att möblera om...ofta! Eftersom det bara är jag här hemma som har den vurmen, så har jag fått komma på lite nya knep. Jag lyfter upp möbeln i ena ändan och sparkar in en filt, sen gör jag likadant vid andra sidan. Då glider möbeln hur lätt som helst på golvet. Ingenting är omöjligt! Det omöjliga tar bara lite längre tid.

När jag ändå är i renoveringstagen, tänkte jag att jag själv också skulle få en uppfräschning. Så nu ska jag bege mig till frissan och få håret klippt och färgat. Blir nog brunt med röda slingor.

4:e juli

Idag är det USA:s nationaldag. Eftersom min son bor i USA, tycker jag att det nästan är en nödvändighet att jag också firar den dagen. Den 23:e juni var det Luxemburgs nationaldag och jag måste naturligtvis vara solidarisk med min dotter också. Varje land har så många olika helgdagar. Det skulle vara kul att veta hur många vardagar det blev kvar på ett år om man räknade bort alla länders helgdagar. Ännu en sak att sortera in i gruppen onödigt vetande.

Apropå fotboll som nu visas på TV i tid och otid så hörde jag en kul historia. En man skulle tvätta en T-shirt och frågade sin fru:" Vilket program ska jag använda?"

-"Det beror på vad det står på tröjan", svarade frun.

-"Manchester United".

Jag har inget mer att tillägga.

Hej svejs!

Jag förutsätter att ni märkt namnändringen på min blogg. På förmiddagen gjorde jag en liten omändring i den. Ombyte förnöjer! Jag tyckte det lät så mesigt och fantasilöst med Gunnels blogg, och eftersom jag är en stor beundrare av Golden Girls så snodde jag rubriken därifrån. Golden Girls hörs egentligen bättre än Pantertanter, men nu har ju serien översatts till det och då är det bara att hänga på. Min baktanke var att jag kan var lite spydigare när jag gömmer mig bakom pseudonymen Pantertanten. Kärringen mot strömmen kunde klart också varit ett alternativ.

Tiden bara rusar iväg när man sitter vid datorn. Det är redan eftermiddag och jag har glömt bort att äta lunch. Hurra! Datorn är den nya bantningsmetoden. Viktväktarna släng er i väggen!

Öresundsbron 10 år

Denna omdiskuterade bro invigdes idag för 10 år sen. I dagens läge tror jag inte bron har lika många motståndare som innan den byggdes. Ska man bara åka till Köpenhamn föredrar jag färja och tåg, för det blir betydligt billigare. Men ska man däremot vidare in i Danmark och ev längre ner i Europa så är bron absolut det bästa alternativet. Med ett Bropass på vindrutan är det bara att köra utan några uppehåll.

När det först började diskuteras om en bro mellan Danmark och Sverige tyckte nog de flesta att Helsingborg-Helsingör var den givna placeringen. Men det är faktiskt väldigt bekvämt att åka med färjan, och snabbt går det också. Turerna är så pass många att de säkerligen passar för alla, oberoende av vad man tänkt göra i Danmark.

Nu har diskussionerna om en bro mellan Helsingborg-Helsingör tagit fart på nytt. Jag läste om ett väldigt kul förslag idag. Den skulle inte bara vara till för tåg och biltrafik utan den skulle påminna om Ponte Vecchio, en medeltidsbro i Florens. På den bron finns det affärer placerade. Idag är det visst mest guldsmedsaffärer, men längre tillbaka i tiden fanns även fiskhandel, slaktare osv där.

Den här nya "Ponte Öresund" skulle ha affärer givetvis men också restauranger. Jag tycker det låter spännande. Då kunde man börja promenera från Helsingborg och handla lite småsaker på vägen. Tobaksaffärerna får ju då vara placerade på Sverige-sidan. När man kommit halvvägs och nått danska sjögränsen börjar pubar och restauranger dyka upp. Härligt!!!! Det kan vara skönt att efter fullbordad shopping gå in nånstans och bara ta ett glas öl eller vin, eller kanske äta en bit mat. När man kommer fram till Helsingör är antagligen pengarna slut. Men strunt samma! Den svenska kronkursen är ändå så dålig. Sen får det nog bli tåg tillbaka till Helsingborg.