Nyårsafton

Nu är det snart dags att skriva 2019. Det känns alltid lite speciellt och högtidligt när vi börjar på ett nytt år. Egentligen är årets nyårsafton som vilken annan måndag som helst. Men trots det så är nog förväntningarna på de kommande dagarna lite annorlunda än de vi har när det är en "vanlig" måndag. Jag har stora förväntningar på året och stora planer som jag hoppas ska förverkligas. Även om det påpekas väldigt ofta att vi ska leva i nuet, så vill jag inte vara utan att se framåt och planera. Det ger både fantasi och energi en extra knuff. Jag önskar alla mina bloggvänner det bästa på det nya året.

GOTT NYTT ÅR!

Gääääsp!!!

Det är min kropps sätt och säga att det är 15% kvar på mitt batteri.

Så bekvämt det hade varit om jag kunnat ladda mig själv som jag laddar mobilen.

Lucka 24

Dopparedan

Vi kallar julafton för dopparedan efter en sed som är mycket gammal. Förr började inte julafton firas förrän efter solen gått ner och hela dagen ägnade man sig åt julförberedelser. Det var mycket som skulle göras och det blev inte alltid tid över för att laga till något att äta så man tog en bit torrt bröd och la i grytan med skinkspadet. Brödet sög åt sig av spadet och på ett nix fanns nu ett "mellis" att stoppa i sig. Förr var det vanligt med storbak och brödet blev ganska torrt och hårt med tiden. Då passade det bra att använde det i doppandet. Det var egentligen ganska smart uttänkt, för medeltida svenskar slapp då att bryta den katolska fastan (när de inte fick äta kött) som varade mellan Lucia och julaftonskvällen. Nu fick de ändå äta något som smakade kött. Doppet i grytan blev en slags version av vegoskinka.

Vårt julfirande har ändrats en hel del sen medeltiden. Julfastan har försvunnit och julafton firar vi nästan hela dagen. Doppet i grytan finns dock kvar i en del familjer, men nu blir det oftast i samband med julmaten och knappast som ett mellanmål.

Hemma hos min farmor och farfar gick det givetvis inte att undvika dopp i grytan. Farmor släppte ner en bit vörtbröd i spadet och fiskade upp skivan med en hålslev. Var och en av oss fick en assiett med den här "delikata" skivan. Jag lärde mig aldrig tycka om det, och farmor brukade ge oss barn en skiva nybakat bröd med smör och sirap på i stället. Mycket godare och "nyttigare". Traditionen med dopp i grytan har jag inte bevarat så något sådant blir det inte idag...fastän det är Dopparedagen.

Jag vill passa på att tacka för alla trevliga kommentarer på min kalender och önska alla både gamla och nya bloggvänner en riktigt God Jul!

Lucka 23

Uppesittarkväll

Jag minns så spännande min syster och jag tyckte det var med uppesittarkvällen.....dels för att vi fick stanna uppe lite längre och dels för att det dröjde inte länge tills vi fick öppna våra julklappar. Vi åkte ner till farmor och farfar ett par dagar före julafton och då var redan våra kusiner och deras föräldrar där. Vi åkte alltid tåg, för mina föräldrar hade ingen bil. Tåget gick till Köpingebro och där stod en taxi och väntade på oss, som farfar hade beställt. På den tiden fungerade både tågtider och taxibeställningar som de skulle. Väl framme i Kabusa blev det stort kramkalas. Vi bytte snabbt om till "farmorkläder", som vi kallade dem. Det var lite mer oömma kläder än de vi var tvungna att ha när vi gick i skolan. 

Dagarna hos farmor och farfar gick t.o.m. snabbare än vad de gör idag. Ganska snart var det kväll och efter maten samlades alla runt ett stort bord och sen funderades det till höger och vänster. Meningen var att vi skulle komma på kul och lite svårgissade rim till julklapparna. Min far hade en väldigt livlig fantasi och hans rim var alltid de roligaste och svåraste. 

Vi barn var inte lika intresserade av att rimma som de vuxna, men då hade farmor alltid något annat i beredskap. Hon ägnade sig hellre åt oss 4 barnbarn än hittade på rim. Min farmor var en riktig matmamma och det var alltid överflöd av mat hemma hos henne. Bakade gjorde hon ofta och utanför köket fanns en smal gång där hon hade hyllor längs hela väggen. Där samlade hon sina grytor och köksredskap och inte minst alla kakburkar. De var många och alltid välfyllda. Jag undrar om farmor och farfar aldrig åt kakor när de var ensamma. Vi barn hjälpte gärna till att lyfta ner kakburkarna, för naturligtvis måste "rimmarna" ha kaffe och kakor så de orkade tänka. Vi hjälpte farmor att duka fram och då var det alltid någon kaka som plötsligt gick i bitar och som vi var tvungna att äta upp. 

Uppesittarkvällarna fortsatte vi med även sen inte farmor och farfar fanns kvar. Rasmus påminner lite om min far, för han är väldigt bra på att rimma. I år kommer även Zoés familj att vara här på uppesittarkvällen, så det blir en riktig diktarstuga. Det är så kul att vi fortfarande håller kvar den här traditionen som följt med sen jag var väldigt liten.

Lucka 22

Jobb, jobb, jobb

Det finns många olika sorts anställningsformer...praktikant, vikarie, visstidsanställning och tillsvidareanställning. Tiden kan också variera från några timmar till halvtid eller heltid och man kan jobba antingen dagtid eller natt. Jag har provat på samtliga arbetssätt och jag är oerhört tacksam att jag aldrig behövt vara arbetslös, som så många är idag.

I tomtevärlden kan jag bara gissa mig till hur det är. Det är möjligt att nissarna, alverna och Svarte Petter räknas som praktikanter. Som vikarie ska man kunna gå in på jobbet som ersättare för en annan
person, och det tror jag aldrig har hänt. Chefen är nog alltid med på ett hörn här. Det finns många tomtevikarier ute och traskar på julafton. Ofta är det pappan i familjen som helt plötsligt får en sån längtan efter en tidning.

Huruvida nissarna är visstidsanställda eller inte är svårt att veta. När man ser på Disneyfilmen om hur det jobbas i Tomtens verkstad, så verkar det vara full rush hela året. Dessutom måste det finnas sekreterare som kan hjälpa till att läsa och sortera alla önskelistor som kommer till Tomten. En del tomtar jobbar på kvällen, vilket nog är vanligast här i vårt land, men i USA dyker han alltid upp på natten när alla sover. Innan jul är han ofta ute i butiker och pratar med barnen om deras önskningar.

På sommaren brukar tomtar från hela världen samlas på Tomtarnas världskongress i Danmark. De sammanstrålar på Bakken utanför Köpenhamn. Där har de en del upptåg för sig, som tävlingar, bad i Öresund och parader. Konferensen äger rum varje år 22-24 juli och sista dagen hålls det stora mötet då alla problem diskuteras, för visst finns det problem i tomtevärlden också. USA-tomtarna vill ändra klapputdelningsdagen till den 25 december, men hittills har de blivit nerröstade.

Det förs även livliga diskussioner om hur stor grötskeden bör vara.

I år har det tillkommit ännu ett extrajobb för tomtarna. Bakken har beslutat att för första gången i sin 435-åriga historia hålla julöppet. Med start den 23 november och fem helger framåt har tomtarna haft ett späckat schema att följa. Tomten tar emot alla barn och deras önskelistor i Nisseskogen. Efter årets julfirande tycker jag Tomten är värd en rejäl semester. Han får plocka av sig den varma dräkten och packa ner lite svalare kläder. Naturligtvis måste han åka till Christmas Island och koppla av.

Lucka 21

Granen står så grön och grann i stugan

Bild lånad av Bosse  

Julgranen är något som man alltid förknippar med jul och jultomte. I vissa familjer så läggs julklapparna under granen. Så gör vi numera. Det är en väldigt praktisk placering, för det går att klämma och känna på paketen många gånger innan det är dags att öppna dem. När Rasmus var mindre var han lilltomte och delade ut klapparna, men nu hjälps han och Zoé åt. Vi lägger alla paket under granen, och sen läser Rasmus vem som ska ha det och Zoé lämnar över det.

Seden att ta in en gran och dekorera under julen kommer från Tyskland. Det var på herrgårdarna som man började med detta och sedan tog bondstugorna efter. Den första kända julgranen i Sverige fanns på godset Stora Lundby i Södermanland år 1741. Den lär ha varit prydd med saffranskringlor, äpplen och ljus. Det var vanligt att man hängde egentillverkade pappersprydnader i granen. Levande ljus var det som gällde då, och eftersom ljus var dyrt så var de bara tända en kort stund. De fick passas hela tiden så inte granen brann upp. Högst upp på granen placerades alltid en stjärna eller spira.

När jag var barn hade vi också levande ljus i vår gran. Jag minns så svårt det var att få ljusen att stå rakt efter att man satt fast dem i sina hållare. Det var ett elände att klämma fast ljushållarna på grenarna och när elslingorna äntligen började komma köpte vi en sådan i stället. Något år vet jag att vi hade flaggor i granen fästa på ett långt snöre. Min mor var väldigt pysslig och hon lärde mig och min syster att fläta pappershjärtan. Det blev små korgar som vi hängde upp i granen. När det var dags för julgransplundring la vi godis i korgarna.

Jag ordnar inga julgransplundringar hemma hos mig, utan jag plockar själv ner prydnaderna och lägger försiktigt ner dem i sina lådor så jag vet var jag har dem nästkommande jul. Sen hjälps Göran och jag åt att klippa ner granen och lägga allt i en sopsäck. När allt är borta och barren har dammsugits upp sätter vi oss i lugn och ro med en kopp kaffe och lite julgodis.

Lucka 20

Julgodis

När jag var barn brukade vi göra godis tillsammans med vår mor. Det blev oftast att vi kokte knäck. Mor stod alltid för kokningen och vi fick hjälpa till att hälla i lite av den sega massan i strutar som hon gjort av smörgåspapper. Massan var jättevarm så vi fick hålla strutarna med grytlappar. När mina barn var små använde vi i stället färdigköpta knäckformar. Det var betydligt enklare.

För 150 år sen var äpplen och nötter det vanligaste julgodiset för de flesta. Hasselnötterna plockade man själv. Jag köper också hem röda juläpplen men nötterna hoppar jag över, för jag tycker det är så jobbigt när de fastnar i tänderna. Jag har en väldigt gammal nötknäckare, men den skulle jag aldrig använda till att knäcka med. Det är den alldeles för värdefull för. I stället hänger den på köksväggen som prydnad. 

Julens gottebord påminner om det konfektbord som på 1800-talet alltid serverades efter en större middag på slott och herresäten. Något som jag ofta var med och gjorde som barn var kristyrfigurer. Det var mest farmor som var skicklig på sådant. Hon vispade ihop äggvita och florsocker och gjorde en strut av papper som hon sen spritsade ut massan med. Jag minns att hon hade en liten tutformad metallgrej som hon hade längst fram på pappersstruten. Med den bildades liksom ränder i massan, precis som dagens tårtspritsar. Innan massan hunnit torka fick jag och min syster snabbt trycka fast ett litet bokmärke av en ängel och farmor satte fast en tråd. De här änglakaramellerna hängde sen i granen hela julen. När granen skulle slängas ut fick vi äta kristyrgodiset om vi ville. Jag kommer ihåg att det var enormt sött och inte alls gott. 

Farmor köpte alltid var sin marsipangris till sina fyra barnbarn. Det kändes lite speciellt att det bara var vi som fick det och inte de vuxna. Min farmor kunde konsten och få oss barn att känna oss mycket betydelsefulla. 

Lucka 19

Adventskrans

Adventskransen "uppfanns" 1839 av pastor Johan Heinrich Wichern i Tyskland. Han arbetade med föräldralösa barn, och för att glädja dem lite extra inför julen gjorde han en krans av ett gammalt vagnshjul. Under medeltiden betraktades adventskransen som årets hjul, som fram till årets mörkaste dag hade snurrat ett helt varv och nu skulle vi få tillbaka solen och ljusare tider. Ljusseden går ända tillbaka till hednisk tid då man firade årets mörkaste dag med solståndsfester. Vi kanske borde ställa till med fest när vi har vintersolstånd här i landet? Det är verkligen något att fira att ljuset är på väg tillbaka.

Wichern hade 19 små och 4 stora ljus i kransen. De stora tändes på söndagarna och de små på vardagarna där emellan. Efter att tag rationaliserades småljusen bort och endast de fyra stora ljusen blev kvar. De ljusen symboliserar förstås de fyra söndagarna i advent. Färgen har varit ett litet irritationsmoment. En del ville ha vita ljus för oskulden eller röda för kärleken, medan en del ansåg att de skulle vara lila eftersom det är den färgen som hör till i adventstider. Kransen dekorerades med granris för att påminna om naturen och hoppet om våren som ska komma efter vintern. Järnek var också vanligt att ha i sin adventskrans och det symboliserade naturligtvis Jesu törnekrans på korset. 

Vi har aldrig haft som tradition att göra en adventskrans att ha på bordet. I stället har vi alltid haft en adventsljusstake med levande ljus och där har ljusfärgen varierat från jul till jul. Elektriska adventsljusstakar sätter jag fram i mina fönster dagen före första advent och sen lyser de dygnet runt fram till Trettondag jul.

Lucka 18

Poetisk tomte

Tomten

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

Den här dikten tror jag alla känner igen och kan åtminstone några strofer av. Det finns ytterligare 10 verser, som jag inte läst förrän nu när jag letade upp texten. Första och sista versen är identiska.

Viktor Rydberg skrev dikten och fick den publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881. Den var från början inte direkt kopplad till julen och handlar egentligen om en gårdstomte som går runt och funderar. Jenny Nyströms bilder har gjort att tomten som fenomen flyttats från gårdstomten till jultomten.

Viktor Rydberg hade skrivit jultexter tidigare; nämligen Lille Viggs äventyr. Även då var det Jenny Nyström som stod för bilderna. Men nu ville författaren att hon skulle måla tomten med lite mer mänskligt utseende och inte som en julvätte. Jenny lydde hans råd och använde sin far som förebild för diktens huvudfigur.

Lucka 17

Tomtens favoritdryck

Den vanligaste drycken till jul är julmust. Även om glöggen också är populär, så är den inte i närheten av den mängd julmust som konsumeras. Det hela började efter förra sekelskiftet, när nykterhetsmannen och läskedrycksfabrikören Robert Roberts i Örebro skickade iväg sin son Harry på en studieresa i Europa. Harry kom tillbaka från Tyskland med en receptlista och en idé om ett bra alkoholfritt alternativ till julbordet. 

Julmustförsäljningen tog fart på 1920-talet och det var inte så underligt. Spritmissbruket var ett stort samhällsproblem och det var många som såg behovet av festliga drycker som inte innehöll alkohol. Harry Roberts var kemiingenjör och när han kom hem efter sin Europaresa hade han med sig det värdefulla smakkoncentrat som skulle bli nyckeln till familjen framgångssaga. Från början var det tänkt att skapa ett alkoholfritt öl, och därför kallades det först för julöl, men ganska snabbt ändrade man namn till julmust. Endast två eller tre personer känner till receptet på julmust, vilket hålls inlåst. Örebroföretaget säljer mustextrakt till olika bryggerier som sedan blandar upp det efter sina egna recept. Därför är det lite olika smak beroende på vilket märke man köper, men grundextraktet är samma i all julmust.

Den stora försäljningen av julmust i Sverige i december gör att Coca-Cola minskar sin försäljning med nästan 50%. Deras ägare har försökt köpa rättigheterna till julmustreceptet, men utan resultat. Även om Coca Cola slår på stort med sin julreklam där tomten alltid svalkar sig med Coca Cola så får de ändå se sig besegrade. Julmusten passar perfekt till den kryddade maten vid jul. Jag har svårt att tänka mig Janssons frestelse ihop med Coca Cola. 

Lucka 16

Julmarknad

Decembermarknader hölls i Wien redan på 1300-talet. Albert I lät handlarna hålla en marknad så att människor skulle få möjlighet att bunkra upp med det nödvändigaste inför den kalla vintern. Det blev väldigt populärt och så småningom kom de här marknaderna mer och mer att förknippas med julen. Dresdner Streizelmarkt i Dresden nämndes första gången 1434. Då hölls den på måndagen före julafton. Genom årens lopp har den utvecklats till ett stort evenemang med många stånd, och som pågår under hela adventstiden. I mitten står en 20 m hög gran som är dekorerad med ljus. I utkanterna finns ett målat sagoslott, som fungerar som en stor adventskalender. En dörr öppnas varje dag, och följs av en dockteater, och på fredagarna dyker Jultomten själv upp. I år har alltså den här marknaden funnits i 584 år.

Också här i Sverige har vi julmarknader sedan lång tid tillbaka. Redan 1523 ordnades en marknad på Stortorget i Gamla stan. Gustav Vasa krävde att det endast fick säljas svenska varor där. För några år sedan blev den utsedd till en av Europas bästa julmarknader.

Det är vanligt med den här typen av marknader på historiska platser och gärna på slott. Bara en liten bit från där jag bor ligger Vrams Gunnarstorps slott. Slottet är från 1633 och är berömt för sina avenboks- och buxbomhäckar som Linné skrev om. De anordnar sin marknad i början av november, och den brukar vara välbesökt. Det är inte bara mat eller hantverk förknippat med julen som säljs, och för det mesta håller allt väldigt hög kvalitet. Ett besök på en julmarknad är en skön avkoppling under årets stressigaste tid.

Lucka 15

Julklapp och julbock

Förr i tiden kunde man på julaftonsmorgonen höra en knackning eller klapp på dörren eller fönstret, och direkt efter det kastades ett väl inlindat paket in. Det är det där ljudet på dörren som gett oss ordet julklapp. Den här seden började som ett skämt och då var det byns ungdomar som gick runt och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade de snabbt in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan var oftast fäst en lapp med en vers som talade om varför mottagaren fått just denna fina present. De här verserna är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli upptäckt under julklappsutdelningen, för verserna var ganska elaka. 

På en del platser delades julklapparna ut av en julbock, men sen slutet av 1800-talet tog tomten över det jobbet. Det finns en teori om att bocken som symbol härstammar från asatron där Tor hade en vagn som drogs av de två bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir. En annan teori är den där man tror att julbocken härstammar från att man kring juletid slaktade en get.

Idag är bocken mest en prydnad i hemmet. Då är den oftast antingen snidad i trä eller gjord av halm. Den mest berömda halmbocken måste vara Gävlebocken. Den har satts upp i Gävle sedan 1966. Den första bocken var 10 meter hög och vägde 3 ton, och finns med i Guiness rekordbok som världens största halmbock. 

Lucka 14

Gör om mig

Det är nog inget för tomten. Han verkar inte alls intresserad av varken utseende eller mode utan kör på i gamla invanda spår. Jag har sett gamla bilder på gårdstomtarna och de var oftast gråklädda...antagligen för att smälta in mer i omgivningen. De ville ju inte direkt skylta med sin närvaro. Med tomten är det helt annorlunda. Han lyser som ett stoppljus.

När det gäller huvudbonaden har jag sett två olika modeller. Den ena står rakt upp som en glasstrut och den andra, som nog är den vanligaste, hänger lite käckt ner vid ena sidan. Denna modellen har oftast en tofs fäst i spetsen och ibland vitt pälsbräm runt kanten.

Jackan kan variera från att vara capeliknande till att mer likna en jacka eller rock med skärp i midjan. I båda fallen är det fastsatt en vit pälskant som dekoration.

En del går steget längre och tar på sig en hermelinskantad mantel utanpå stassen och sätter dessutom en krona runt luvan. Jag gissar att det är Överstetomten som får klä sig så.

Byxorna brukar vara knälånga och ofta har han stövlar på fötterna.

När han i stället väljer att gå i träskor så använder han knästrumpor i antingen rött eller grått.

Fastän att rött är den populäraste tomtefärgen, så finns det ändå lite inslag av grått och vitt i klädseln. Men med tanke på att tomten jobbar under vintern när det bör vara vitt av snö, så är det kanske inte så dumt med en lite mer iögonfallande färg. En vit tomte blir nästan lika osynlig som den gamle hustomten.

Lucka 13

Lucia

Vid kalenderreformen 1753 flyttades vintersolståndet till den 21 december. Tidigare var det natten mellan den 12 och 13 december som räknades som årets längst natt. Den ansågs inte bara som årets längsta natt, den var dessutom farlig. Djuren kunde tala och många onda krafter var i rörelse. Man skulle akta sig för att mala, spinna eller utföra något annat arbete. Om man körde en kniv in i stallväggen kunde stålet skydda gården mot olyckor.

Sen 1700-talet har Lucia firats som ett helgon men många kände inte till så mycket om kristendomens Lucia. En del uppfattade henne som god och hjälpsam medan andra hade en mera negativ inställning. Det kan höra ihop med namnlikheten med djävulsgestalten Lucifer. Dessutom var Lucianatten lång och olika kusliga gestalter kunde härja fritt i skydd av mörkret. Lussepär eller Lussegubben var ute för att ställa till med otyg. I en del trakter berättades om lussefärden. Det var ett skräckinjagande följe av övernaturliga väsen som for genom luften ledda av Lucia.

Våra dagars vitklädda Lucia med ljus i hår hade till en början bara sällskap av tärnor, men idag kan vi även få se stjärngossar, pepparkaksfigurer och tomtenissar.

Lucka 12

Julmusik

När jag gick i skolan sjöng vi alltid "Midnatt råder" när det började nalkas jul. Det var också väldigt vanligt att den melodin sjöngs på julavslutningen, när föräldrarna var inbjudna. Då var en del barn utklädda i röda kläder och spelade "nissar" som kröp fram från alla håll och kanter i klassrummet. Första gången text och musik publicerades var 1898 och då passande nog i en tidning som hette Jultomten. Den finns även med i den gamla sångboken "Nu ska vi sjunga", som var vår sångbok i skolan. Alla kan några ord från den här visan...i varje fall tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp.

En annan gammal julvisa, som alltid sjöngs när jag var barn, är "Nu tändas tusen juleljus". Det finns nog inte många Luciatåg som inte har den melodin med i sin repertoar. Den skrevs samma år som Midnatt råder och har alltså några år på nacken. 1986 kom den in i den svenska psalmboken och fick nummer 34.

"Stilla natt" är också en julpsalm. Ibland kallas den julpsalmen framför andra och jag måste hålla med. Jag tycker den är så vacker. Det är från början en tyskspråkig julsång med text skriven av Joseph Mohr 1816 och musiken komponerades av Franz Gruber. Hur den kom till finns det olika åsikter om. En version är som följer. På julafton 1818 hade en mus bitit sönder bälgen i kyrkan i Oberndorf bea Salzburg, och utan bälg blev det ingen orgelmusik. Då plockades Grubers dikt fram och Mohr tonsatte den och de räddade situationen genom att sjunga Stilla natt tvåstämmigt. Sången har översatts till minst 300 språk och är den i särklass mest kända och sjungna julsången inom den lutherska kyrkan.

Stilla natt lär ha varit inblandad i ett märkligt vapenstillestånd under första världskriget. På julafton i Flandern i Belgien hölls en inofficiell vapenvila mellan å ena sidan franska och brittiska trupper och å andra sidan tyska trupper. Det påstås att tyskarna ska ha börjat sjunga "Stille Nacht! Heilige Nacht!" och tänt levande ljus. Fastän de då avslöjade sin position började inte motståndstrupperna skjuta på dem, utan de svarade med att sjunga "Silent night! Holy night!" En liten strimma av medmänsklighet som man önskade hände lite oftare.

Lucka 11

Var bor Tomten?

Enligt nordamerikansk tradition bor jultomten på Nordpolen, men i andra länder har man valt att placera honom inom sina egna gränser. Danskarna är övertygade om att han bor på Grönland medan man i Finland anser att han bor strax utanför staden Rovaniemi. I Norge och Nederländerna är man lite mer svävande när det gäller adressen. Fast en del anser att den nederländske tomten Sinter Klaas kommer med båt från Spanien. Det finns två öar som heter Christmas Island....Julön. Den ena ligger i Stilla havet och den andra i Indiska Oceanen, men det är väl tveksamt om Tomten har sin verksamhet där. 

Alla barn har säkert någon gång skrivit en önskelista och skickat iväg till tomten. Oftast var det nog föräldrarna som erbjöd sig att vidarebefordra brevet, men redan på 1800-talet gick det att skicka brev till tomten utan föräldrars medverkan...jo kanske lite. Tidningen "Jultomten" ville få barn att använda sin fantasi och fick dem att skriva brev. När tidningen lades ner 1935 fortsatte barnen ändå att skriva till Tomten.

Först var det posthuset på Skansen som skötte det praktiska, men sedan 1983 kommer tomtens brev till Tomteboda. Idag är det PostNord som tar hand om breven; ett passande namn på ett postföretag som hanterar tomtepost eftersom han troligtvis bor väldigt långt norrut. Alla som skriver och lämnar sin adress får en hälsning till svar. Breven börjar komma på våren och fortsätter under hela året, men som mest är det givetvis i november och december. Breven kommer från barn i hela världen. Tomtens adress är :

Tomten

17300 Tomteboda

Det går även att maila till Tomten: tomten@posten.se

Lucka 10

Tomtens renar

På 1800-talet flyttade flera samiska familjer från Finnmark i Norge till Alaska. Målet var att de skulle lära invånarna där renskötsel och med på resan fanns 500 renar. Ett norsk-amerikanskt företag använde flera av samerna tillammans med renarna i en reklamkampanj för renkött. Varje ren drog en släde och i den satt en jultomte med en massa klappar. Så föddes den moderna amerikanska julmyten om tomten som åker runt i sin släde dragen av renar.

Från början var det 8 renar som var spända framför släden. De hette Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen. De namnen hade de i dikten A visit from St. Nicholaus som gavs ut 1823. Rudolf, den mest kända av renarna, kom inte i tomtens tjänst förrän 1939. Då fick nämligen en av de anställda på ett amerikanskt företag i uppgift att skriva en julbok, som företaget kunde ge som gåva till sina kunder.

Robert L. May, som mannen hette, hämtade inspiration från H.C.Andersens Den fula ankungen och från sitt eget liv. Han hade nämligen blivit mobbad som barn. När Rudolf kom till tomten blev han mobbad av de andra renarna för sin röda mule. Men en disig julnatt när tomten skulle ge sig ut med julkapparna ville han ha Rudolf i första ledet eftersom hans röda mule kunde lysa upp vägen för dem. På så vis blev Rudolf den viktigaste renen och mobbarna fick se sig besegrade.

Lucka 9

Det är kvinnan bakom allt

Tomtemor är jultomtens fru. Hon skapades av en amerikansk poet vid namn Katharine Lee Bates, som skrev dikten "Tomtemor på slädtur" 1889. I den dikten övertalar tomtemor sin motsträvige make att ta med henne på en slädtur som kompensation för att hon klätt deras julgran med leksaker och konfektyr och för att hon lagat kalkon till dem. På slädturen håller tomtemor i renarnas tyglar medan tomtefar försvinner ner i skorstenen för att lämna julklappar. Hon får också prova på att klättra. I slutet av dikten säger tomtemor att hon är så glad för att hon visat sin egen vilja. 

Det är inte mer än rätt att tomtemor får följa med ut på äventyr, för det verkar som om det är hon som står för alla hushållsgöromål som matlagning, städning och tvätt. Att få bort sotfläckar på kläder kan inte vara det lättaste. Dessutom är det säkert hon som står för uppfostringen av alla nissarna också. Det har tydligen alltid funnits kvinnor, både i verkligheten och dikten, som haft bestämda åsikter och velat bli behandlade som jämlikar. På något sätt tycks inte tomtelivet ha följt med riktigt i utvecklingen, för det verkar vara samma gamla upplägg där som alltid. 

Lucka 8

Tomtens hjälpredor

I slutet på 1800-talet ordnade en dansk konstnär en julfest i Rom. Han hade prytt salen med pappersbilder som föreställde röda tomtar som dansade kring julgröten och slogs med katten. Gästerna älskade bilderna och en arkitekt skrev hem till sin bor, som sedan publicerade bilderna i en dansk tidning. Dessa bilder spreds snabbt. Nu började de små nissarna dyka upp i julsagor i alla nordiska länder. Här lanserade Jenny Nyström bilden av glada, snälla svenska tomtar. Hon illustrerade hundratals jultidningsomslag, julbonader och julkort och hennes bilder reproduceras än idag, särskilt på julkort.

Det var också under den här tiden, i början av 1900-talet, som de gamla hustomtarna blev kända över hela världen som jultomtens små hjälpredor. Nu ägnade sig tomten inte längre åt att hjälpa till på bondgården - han tillverkade i stället julklappar till snälla barn.

Hos oss är tomtenissarna små tomtar i röda kläder som hjälper tomten med allehanda göromål, som att tillverka julklappar, packa in paket och hjälpa till vid utdelningen. I USA och Kanada kallas de för Christmas elves. De har gröna kläder och spetsiga öron, annars påminner de väldigt mycket om våra smånissar. Jag är inte helt säker på hur många nissar och alver det är som hjälper Tomten och Santa Claus, men Sankt Nikolaus nöjer sig med en hjälpreda, nämligen Svarte Petter.

Lucka 7

Santa Claus

Holländare lär ha fört med sig legenden om Nikolaus till USA när de på 1600-talet koloniserade New Holland, det som idag är New York. Där ändrades hans holländska namn, Sinter Klaas, till Santa Claus. I en New York-tidning beskrevs han på 1800-talet som en gladlynt liten gynnare som reste runt med en vagn dragen av 8 renar. Han tog sig ner i skorstenar och fyllde barnens strumpor med godis och leksaker. Santa Claus sades vara liten och fetlagd med rosiga kinder, stora smilgropar och ett stort vitt skägg. Han var klädd i päls, men det stod inget om färgen. Dessutom rökte han pipa, men han tycks ha lagt av med den ovanan för jag kan inte minnas att jag har sett någon piprökande tomte.

På 30-talet blev både Coca Cola koncernen och The Walt Disney company intresserade av tomten. De var naturligtvis intresserade av att göra jultiden mer kommersiell. Coca Cola anlitade konstnären Haddon Sundblom som illustratör för sina julbilder under 30 års tid. Han har alltså varit med om att forma vår tids bild av jultomten. Det är är kul när man tänker på att Sundbloms föräldrar kom från Sverige och Åland. Har han månntro fått inspirationen härifrån? Haddon målade tomten med stor mage, vitt skägg och röd rock med pälsbräm.

Walt Disney producerade 2 filmer om tomten där Santa´s Workshop från 1932 fortfarande visas varje julafton i svensk TV. Santa Claus har inte riktigt samma arbetstider som andra tomtar. Han jobbar på natten till den 25 december. Fast egentligen är det väl hans nissar som arbetar, för tomtens skägg är alltid kritvitt och det kan det knappast vara om han far upp och ner i sotiga skorstenar.

Lucka 6

Sankt Nikolaus

Den ursprungliga tomten är en blandning av traditionella berättelser, mytiska figurer och reklam. En av dessa berättelser är om biskop Nikolaus i Turkiet. Han föddes 270 e.Kr. Efter hans död började det gå rykten om hans mirakulösa gärningar. Han lär ha varit mycket givmild och hjälpte fattiga. Han blev barnens och sjömännens skyddshelgon. Mer än 1000 år efter hans död förbjöds all dyrkan av katolska helgon. I Nederländerna hade man firat Sankt Nikolaus dödsdag den 6 december med fester och delat ut gåvor till barnen och många fortsatte att fira Sinter Klaasfest i smyg. Med tiden förändrades historien om det gamla helgonet och i en barnbok från 1800-talet framställs han som en godhjärtat äldre man som red över hustaken på sin flygande häst och kastade ner gåvor i skorstenarna.

I Luxemburg firas Sankt Nikolaus alltid den 6 december. Då kommer han iklädd en lång röd mantel och biskopsmössa. Han har en bok med sig som han läser ur hur barnen har uppfört sig under året.

 Med sig har han sin medhjälpare Svarte Petter som har lite samma arbetsuppgifter som Jultomtens smånissar. Svarte Petter är en mörkhyad man med svart krulligt hår, stora läppar och guldringar i öronen. Han är klädd i 1600-talskläder. Traditionen har funnits i många år, men de senaste åren har det varit enorma protester mot just Svarte Petter. Man anser att det är ett rasistiskt inslag i firandet, och att man förlöjligar mörkhyade människor. För att gjuta lite olja på vågorna har en del valt att inte måla hela ansiktet svart utan mer dutta på lite svarta fläckar här och där. Det ska föreställa sot som Petter har fått på sig när han klättrat ner genom skorstenen under presentutdelningen. Han har också fått ett annat namn. Nu heter han Chimney Pete. Om man översätter det blir det väl ungefär Sotarmurre.