Min älsklingsfärg

Nu är det alltså dags för min orange vecka. När man blandade vattenfärger som barn så var det så enkelt, för då tog man bara lite rött och lite gult och så var det klart. Ordet orange kommer egentligen från franskans ord för apelsin, orange. Det äldre svenska namnet är brandgul, men visst låter orange mycket bättre.

Orange är en starkt lysande färg. Därför används den till koner som man sätter ut vid vägarbeten och de som jobbar där är ofta klädda i orange. Men det hindrar ändå inte en del från att susa förbi jobbarna i raketfart. Konstigt att de kan stå emot vinddraget som blir.

Färgen associeras med glädje, solsken, entusiasm, lycka, kreativitet, beslutsamhet och uppmuntran bland mycket annat. Det låter väldigt positivt och jag tycker det stämmer in på pricken. Orange är en glad färg.

Orange är Nederländernas nationalfärg. Kulören som nationalfärg går tillbaka till tiden för landets självständighetskrig. Kung Vilhelm I av Oranien ledde kampen för nationell frihet för Nederländerna på 1500-talet. Deras fotbollslandslag har orange matchklädsel och det gjorde att jag blev väldigt intresserad av fotboll helt plötsligt...åtminstone en del matcher under senaste VM. Jag har t.o.m. fått en del fotbollskort av Rasmus. - "Du vill klart bara ha spelare som är klädda i orange," sa han. Givetvis! Nu är det säkert inga toppspelare jag har fått kort på, för jag gissar att de behåller han själv.

Färgtema

Jag har inte tänkt göra reklam för den här färgkedjan. Jag tänkte bara på att färger påverkar oss på så många olika sätt. Alla har vi väl vår älsklingsfärg. Det är ingen hemlighet att orange är min älsklingsfärg. När jag var barn sa vi ofta brandgul i stället för orange. Och färgen påminde faktiskt ofta om eldflammor. Det var inte precis någon populär färg då. Men jag minns när jag var tonåring att det var väldigt modernt ett tag med "självlysande" strumpor. De lyste inte i mörkret, men de fanns i färgerna orange och neongrönt och ansågs av många vuxna och speciellt äldre vara en hemsk färg. Naturligtvis skaffade jag mig sådana hemskheter. Mode var min stora passion redan då, och min mor var klok nog att låta mig hållas. Hon var själv väldigt klädintresserad och mycket duktig på att sy.

Jag har funderat på att ha speciella färgtemaveckor här på bloggen. En hel vecka ska jag skriva om bara en färg i taget. Med start på söndag hade jag tänkt att nästa vecka skulle bli en helt orange vecka. Jag ska försöka få ihop 7 st inlägg där huvudtemat är orange. Det kan väl inte vara så svårt? Mina ögon dras automatiskt till allt som lyser det allra minsta i orange, så det är bara för mig att ge mig ut på upptäcktsfärd. Orange är knappast en osynlig färg.

Inget idolfoto på mig

För ett tag sen skrev jag om "selfiepinnen", en lång manick där man fäste sin mobil längst ut och sen kunde man lättare ta en bild på sig själv. Det var första gången jag hörde talas om den här makalösa manicken......men inte sista. Flera dagar på rad har jag läst artiklar och annonser om den här oumbärliga prylen. Har inte vi människor lite konstiga behov egentligen? Alla tycker klart olika och det jag tycker är nödvändigt kanske för någon annan är helt onödigt. Den här "pinnen" kommer kanske att bli årets julklapp. Det är inget som jag önskar mig förståss. Varför skulle jag vilja fotografera mig själv när det finns så mycket annat fint att fotografera som barn, djur och natur? Det är illa nog att jag fastnar på bild när någon annan står bakom kameran.

Vad tiden går fort

I morse när jag läste tidningen blev jag åter påmind om hur fort tiden går. Det stod nämligen att läsa om La Tomatina, tomatfestivalen i Brunol i Spanien. Jag skrev om den i fjor, men hade totalt glömt bort det. Givetvis tycker jag det är precis lika korkat i år som alla andra år. Vi har ett antal tomatplantor i trädgården, som vi är väldigt stolta över. Inte katten börjar Göran och jag att kasta tomater på varandra även om det ibland blir väldigt många. De går ju att använda till så mycket. Egentligen skulle jag vilja plocka många gröna tomater och göra marmelad av, för det är jättegott.

Det här väldigt konstiga firandet i Spanien äger alltid rum sista onsdagen i augusti. Det startade redan 1945 med att några ungdomar började kasta tomater på varandra. Tydligen har många tyckt att det var enormt kul. Jag kan inte hitta nån annan förklaring. Om man då tänker på att de som var med och startade "kriget" var tonåringar, så bör de nu vara över 80 år. Har de samma acceptans för dagens "hyss", eller de lider av dåligt minne? Detta påhitt skadar kanske inte så många, men jag tycker det verkar helt förståndsbefriat att behandla mat på det här sättet.

Det hände mig också

För det mesta är jag väldigt dåligt uppdaterad när det gäller vad som händer i kändisvärlden....men inte nu längre. Igår var jag hos frissan och fick ny färg och lite kortare frisyr. Då passade jag på att läsa om allt "viktigt" som hade hänt. Jag har fått mig till livs både bråk, skilsmässor, bröllop, kommande bebisar och allt mellan himmel och jord. Det gäller att läsa snabbt, för det tar bara 20 minuter för hårfärgen att fastna och sen är det urtvättning, föning och fixering som gäller. Lite svårt att sitta med en tidning då.

Precis innan "äggaklockan" ringde att färgen skulle tvättas ur slog jag upp en sida där rubriken var "Charlotte Pirelli jagad av getingar". Jag hann inte läsa vidare så jag vet inte riktigt var, när och hur det här hemska gick till. Det var lite igenkänning över det hela. Jag har också blivit jagad av getingar i sommar, men inte den minsta notis stod att läsa om det. Visserligen har jag berättat om det i min blogg, men alla i hela Sverige läser inte den. Det betyder att stor del av svenska folket inte har en aning om att både Charlotte Pirelli och Pantertanten har blivit jagade av getingar.

Dikt

Kyrkklockorna har ringt på en del platser där nazistiska partier har haft sina politiska möten. Ett mycket bra initiativ. Som ärkebiskopen påpekar så ringer kyrklockorna alltid när det är fara i närheten....och sådana här möten är minst sagt farliga. Förföljelse och diskriminering av vilket slag det än är borde inte få förekomma idag. Lagar finns visserligen, men ofta är de ganska tandlösa. Det anses att människan är en klok varelse....men det kan nog diskuteras ibland.

Det är många som hade behövt läsa Tage Danielssons dikt och tänkt efter lite extra.

En kommer hit för att fly från nöden,

en kommer hit för att undgå döden.

En kom hit, av terror tvungen,

En kom hit för att gifta sig med kungen.

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,

mest är dom snälla, andra är skurkar.

En del är ärliga, andra är skumma,

en del är genier, andra är dumma.

Mest är dom fredliga, andra vill slåss,

med andra ord dom är som oss!

En del söker lugnet i stället för bråket,

det enda vi svenskar kan bättre är språket.

Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,

som inte var svenskar - men jag må dom

leva!

Rättelse: Jag har alltid trott att det var Tage Danielsson som skrev den här dikten, men nu har jag fått veta att det stämmer inte. Författaren är i stället Bosse Parnevik, även han en man med många kluriga funderingar. Naturligtvis är dikten lika bra vem som än skrivit den, men upphovsmannen ska givetvis ha äran av den.

Livet är ingen saga

Om du är på en fest och vid midnatt råkar tappa bort din ena sko, så betyder inte det att du kommer att bli en prinsessa. Det betyder bara att du inte är riktigt nykter.

Jag har lärt mig ett nytt ord

Jag läste en artikel som handlade om brontofobi. Först tänkte jag att det måste vara en ny sorts dinosaurie som upptäckts. Men så var det inte alls. Brontofobi är rädslan för åska. Det är visst många människor som lider mer eller mindre av detta. I sommar har det verkligen varit rejäla åskväder, och det är inte särskilt kul, men jag kan inte påstå att jag är åskrädd. Jag tycker mest att det är obehagligt.

Egentligen är det konstigt att jag inte är helt vettskrämd när det åskar, om man tänker på hur vuxna i min närhet reagerade inför åska när jag var barn. Värst var det när vi var hemma hos farmor och farfar. På nåt underligt vis så hördes åskan mycket mer ute på landet. Det var kanske inbillning. Min faster var ofta där och hon satt i ett hörn med en kudde framför ansiktet så hon inte skulle se blixtarna. Hon borde haft öronskydd också så hon inte hörde mullrandet, för det tycker jag är det jobbigaste.

Vi bodde i hyreshus när jag var barn och när det då åskade på kvällen eller natten, så väckte mor min syster och mig. Det var samma rutin som hemma hos farmor. Vi fick klä på oss och bankböcker, smycken och annat värdefullt som man kunde bära plockades fram. Sen satt vi bara där och väntade ifall att blixten skulle slå ner så vi skulle bli tvungna att rusa ut.

Efter allt detta förstår jag alltså inte att jag kan gå och lägga mig fastän det åskar och ändå sova gott. Även om jag hade suttit uppe och väntat ut ovädret så behövde jag inte bekymra mig om några bankböcker. Det är bara att ha plånboken med alla korten till hands.

Jubileum

Jag började blogga när jag hade nästan en månad kvar att jobba i skolan och på Fritids. Det är nu drygt 4 år sedan. Idag skriver jag mitt 1000:e inlägg. Jag har läst lite bakåt i bloggen och det är mycket jag skrivit om som jag hade glömt bort. Vissa saker som jag tyckte när jag skrev det just då har jag kanske annan uppfattning om idag. Det är både spännande, kul och ganska nyttigt att få svart på vitt ibland. Jag har annars väldigt lätt för att glömma bort saker efter en tid, och då blir det ofta att man TROR det var på ett visst sätt och till sist är man helt övertygad om det. Jag läste om en del tankar och önskningar jag haft, som ännu inte uppfyllts. Det får jag se till att göra nu.....en slags ATT-GÖRA-LISTA som ska vara avklarad inom en viss tid. Precis som i filmen The Bucket list med Jack Nicolson och Morgan Freeman.

De hade en lite tråkig tidsram, förståss. Jag tänkte mer att jag skulle avverka mina önskningar inom en 10-årsperiod. Jag ska redan idag börja att skriva upp en del saker som jag ska prioritera. Det gör heller ingenting om jag gör samma sak mer än en gång, ifall det är nåt jag gillar. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli en diger lista, och att jag kommer att ha jättekul under tiden jag betar av alla önskningar. Skulle det dyka upp nya önskningar under tiden jag "jobbar" med min lista, så skriver jag naturligtvis upp dem. Huvudsyftet är att listan ALDRIG ska bli tom, utan att jag alltid har något att planera och se fram emot.

Hjälp i trädgården

Det är en hel del jobb med att ha en trädgård. Man ska flytta växter som står på fel plats, såga ner sånt som inte får plats längre och gräva upp rötterna, plantera nytt och fixa och dona med allt. Trots det tycker jag inte att det känns så jobbigt. Det kan bero på att vi alltid får mycket hjälp med att

gräva......

.....räfsa.....

.....och rensa ogräs.

Färgrunda igen

I fjor började jag med att gå färgrundor i januari och juli, och i år fortsatte jag med det och tog en färgpromenad i februari. Nu är det ett halvår sedan och jag tänkte kolla upp hur det såg ut på färgfronten...den orange. Förra gången hade jag sällskap av Santos, men eftersom han inte är här nu så behövde jag inte gå hans favoritsträcka utan jag gav mig av mot Makadamområdet. Här har tidigare legat gamla hus och trädgårdar. När makadamfabriken var igång köptes husen upp och revs. Det är ändå många både träd, buskar och växter som har överlevt, så växtligheten här är lite annorlunda.

Nyponen lyste i orange. I september brukar det vara dags att plocka nypon. Det är så gott med hemmalagad nyponsoppa med skorpor och grädde. Smakar extra gott på vintern när man varit ute i kylan.

Havtorn finns det gott om. De bären är betydligt jobbigare att plocka än nyponen, så det blir aldrig några stora mängder. Huvudsaken är att jag får till någon burk marmelad.

Rönnen är vacker nu med sina lysande bär. Jag plockar bara rönnbär och har som dekoration. 

Orange bär var inte så svårt att hitta, men när det kom till växter var det besvärligare. En endaste orange blomma hittade jag på hela området. Jag vet inte vad det är för en sort.

Det låg ett orangefärgat löv på stigen. Det kan väl ändå inte vara så illa att det redan är höst?

Projekt

I Karlstad har i sommar pågått ett projekt som Rasmus och jag genomförde för en 6-7 år sedan. Kul att det fortfarande anses aktuellt. Jag tycker nämligen det här är en väldigt viktig undersökning. Lekplatser testas...utav barn...naturligtvis. Testdeltagarna var i åldern 1-13 år. Ibland kan man komma till en lekplats där man undrar hur planerarna tänkte, eller inte tänkte. Det räcker inte med bara en sandlåda och en gungställning. Det behövs en hel del mer för att roa och utmana de större barnen. I vårt test vann Hembygdsparken i Ängelholm. Det är ett stort område och det finns massor att sysselsätta sig med där. Givetvis finns en lekplats med de vanligaste lekredskapen, en klätterställning, linbana ......

......och bilar uthuggna av gamla träd.

I djurhägnen kan man få se hjortar, olika sorters grisar, kaniner, höns och andra sorters fåglar. Det som alla barn gillar där är getterna och deras ungar. De små killingarna rymmer dagligen och springer omkring bland barnen.

Trollstigen är en trevlig promenadslinga med önskebrunn och en liten lekstuga.

Restaurangen och glasscafeet är alltid välbesökt. Precis intill ligger scenen där det är olika slags uppträdanden under sommaren. En barnteaterföreställning med katten Findus brukar ges varje sommar.

Man kan även åka en tur med häst och vagn. Det är en väldigt kort tur och jag tycker inte den är värd priset, hur mysigt det än är. Då är tåget bättre; både prismässigt och längdmässigt. Det går från Hembygdsparken längs med Rönne å in till biblioteket i centrum där det vänder.

Jag ljög

Det stämmer inte alls att jag gjorde ingenting igår. Jag gjorde faktiskt någonting. Göran fyllde år, så vi hade ett minikalas. Rasmus och hans föräldrar kom hit och fikade. Presentutdelningen fixade vi redan för några veckor sedan när Zoé och hennes familj var här på semester. Vi bestämde oss för ett ge en gemensam present...nämligen ett växthus. Göran har pratat i många år om att han ville ha ett sådant, och nu blir det till att bestämma plats i trädgården där det kan sättas upp. Det är lite sent på säsongen nu, så det får bli ett projekt till nästa år.

För ett tag sedan var jag med i en tävling på Majs blogg, och hade en sådan enorm tur att jag vann ett av prisen. Det var 6 st servettringar. Lite lustigt var det verkligen, för de kom i ett brev på min födelsedag och nu kom de till användning igen. Jag ska inte använda dem bara vid födelsedagar, utan så fort jag tycker det finns något att fira.

Dagens prioritering

Idag ska jag göra ingenting. Gjorde det igår med, men jag blev inte färdig.

Känsliga tåg

Tågen är ofta försenade under vintertid. Det är kanske inte så konstigt med tanke på snö som kan strula till det. Men när jag tänker tillbaka på när jag var barn, så var det nästan aldrig tal om förseningar.Tågen gick punktligt året om och dessutom ofta och stannade på alla tänkbara stationer. Då var det många som åkte med och underhållet av spår och tåg var kanske bättre, inte vet jag.

Numera är det förseningar året om. Idag läste jag att förklaringen på sommarens förseningar var den extrema värmen. Är det tro ett skämt? Tåler inte tågen eller spåren sol och värme heller? Vad ska vi då med tåg till? På hösten är det problem med nerfallna löv. Finns det inte någonting på våren också som kan sätta stopp för tågtrafiken? Vädret har varit i stort sett likadant i alla tider och dessa problemen har inte blivit aktuella förrän på senare tid, så jag tycker inte man ska skylla på vädret. Felet måste ligga någon annanstans.

Om jag tar färjan över till Helsingör, så är jag parallellt med Skåne. Då borde vi ha samma slags väder. Men det konstiga är, att i Danmark går tågen till t.ex. Köpenhamn var 20:e minut och jag kan inte minnas att de varit försenade någon gång. Det har säkert hänt, men det hör då inte till vanligheterna. Vad kan detta bero på, tro? De ansvariga för tågtrafiken i Sverige borde kanske göra ett studiebesök där.

Kan jag skylla på åldern?

Det här inlägget la jag in för någon timme sen. När jag sen efter att tag skulle kolla något annat på bloggen, så raderade jag det. Förvirrad?????? Ja, kanske det. Häromdagen bakade Rasmus och jag muggkakor. Jag hittade ett recept på nätet om hur man gjorde sådana med äpplen i. Nu hade jag inga äpplen hemma men jag tänkte att det gick säkert lika bra med rabarber. Jag blandade ihop smeten och hällde den i två koppar som sen åkte in i micron i ca 2 minuter. När de var klara tog vi ut dem och hällde vaniljsåsen direkt i koppen. Det var väldigt gott, men jag tyckte ändå det verkade om om det fattades något. När vi satte kopparna i diskmaskinen upptäckte jag vad felet var. Rabarbern stod kvar i en skål. Suck!

Trots att jag är så makalöst förvirrad så händer det då och då att jag lyckas göra något vettigt. Idag bakade jag muggkakor på nytt. Det blev kladdkakesmet som jag hällde i små moccakoppar. Vi hade dem till fikat ikväll när Rasmus föräldrar kom och hämtade honom. Nu flyttar han hem, för på tisdag börjar skolan, och det är mycket som ska förberedas innan dess.

Jag är eftertraktad

Det talas så mycket om att det är svårt att få jobb när man är äldre. Det har jag inte märkt av. Jag har blivit erbjuden au pair jobb och emellanåt jobbar jag som GPS-dam. Det jobbet har jag i och för sig haft i många år. Min man har en app i sin mobil som han aktiverar när han måste åka och handla mat. Då kan jag lotsa honom runt i butiken till rätt hylla och rätt produkt. Det blir problem ibland eftersom butikerna ändrar om, men så är det med alla appar. De måste uppgraderas ibland. Jag tycker inte det är för mycket begärt att butiken då själv ser till att alla GPS-damer får den senaste versionen. Troligtvis är jag inte är ensam i branschen.

Småttingar

I sommar har det varit nästan invasion av olika djur i vår trädgård. Det mest spännande har givetvis varit när de kommit med sina ungar i släptåg.

Jag satte ut en skål med vatten eftersom jag såg att igelkotten spatserade förbi i buskarna. Fåglarna gillade det här lika mycket, så det var nog de som hade den största glädjen av vattenskålen.

Koltrastarna gjorde sig hemtama på vår altan. 

Pilfinksungar fanns det gott om, och de hade en förmåga att alltid samlas utanför sovrumsfönstret och sitta där och ropa på föräldrarna när de var hungriga. Ibland såg det ut som på en badstrand...alldeles smockfullt.

Den lille ekorrungen såg så liten och ynklig ut första gångerna den kom ensam, men den tuffade till sig ganska snabbt och ville sitta i ensamt majestät i korgen och äta. Fåglarna fick snällt vänta tills han var mätt. 

Vi får naturligtvis inte glömma duvungarna, även om de höll sig lite för sig själv och inte beblandade sig med de andra djuren.

Katten Gustav och jag

Vi har mycket gemensamt.

Vi älskar lasagne.

Vi har en dietfri zon där vi bor. I mitt fall är det TV-soffan.

Vi är båda två helt övertygade om att vågen ljuger.

När vi tränar gör vi fler ligg-ner än sitt-upp.

Vi tycker morgnarna skulle starta nån gång vid lunchdags.

Vi har inte alltid rätt, men vi har aldrig fel.

Mary Poppins

Jag har fått jobb!!!! Utan att ens vara inskriven på Arbetsförmedlingen eller sökt något jobb på annons så fick jag häromdagen erbjudande om ett toppjobb. Jag ska vara au pair en vecka i september. Precis som Mary Poppins kommer jag flygande och dimper ner från himlen. Hon färdades med paraply och landade i London. Jag åker med flygplan och landar i Luxemburg.

Katarina ska åka iväg på kurs i en vecka. Den ges i Bryssel, så hon måste vara där hela veckan. KG jobbar också i Bryssel halva veckan och resten av veckan i Luxemburg. Dessutom jobbar han som språklärare på kvällstid, så de satt verkligen i klistret. Det är inte lätt när man har mor och farföräldrar så långt bort. Jag är naturligtvis inte speciellt ledsen för att de måste åka iväg. Då får jag Zoé och Santos helt för mig själv.

Helt otroligt

Aldrig hade jag väl väntat mig att jag skulle bli så gratulerad idag. T.o.m. Google kom ihåg min födelsedag och visade det genom att skriva Google med hjälp av tårtor och bakelser. Verkligen smakfullt! Jag fick även mail från CDON och Blomsterlandet, som gratulerar med pengar och blommor.......och ändå så fyller jag inte jämnt. Hur i all världen ska det då inte bli nästa år?

Rasmus har hyrt in sig hos mig igen, för hans föräldrar jobbar och själv har han två veckor kvar av sommarlovet. Vi ska ha ett minikalas ikväll och han erbjöd sig att göra tårtan. Tårtbottnar, vispgrädde och dekorationer inhandlades och sen skötte han resten.

Det blev en ganska hög tårta bestående av chokladbottnar och marängbottnar som varvades med vispad grädde och jordgubbssylt.

Han dekorerade på toppen med M&M-karameller och mitt på tårtan gjorde han en glad smiley med orange näsa. Jag ser fram emot att smaka den ikväll.