Bästa lekplatsen

Jag har tidigare berättat om att Rasmus och jag höll på med olika projekt under somrarna när han var mindre. Det är några år sedan som vi slutade med det. Numera är det mest att han kommer hit och klipper gräset varje vecka. En sommar åkte vi och kontrollerade lekplatser lite runt om i nordvästra Skåne. Det vi tittade extra noga på var vilka lekredskap som fanns och ifall de föll honom i smaken. Det fick gärna vara lite annat också runt ikring som var kul att titta på. Kanske lite träd där man kunde hitta nerfallna löv och kottar som sen hamnade i hobbyrummet. Fanns där lite djur i närheten var det naturligtvis ett extra plus. De lekplatser som inte hade en glasskiosk inom gångavstånd kom definitivt inte med på vår lista.

Den lekplats som vann var Hembygdsparken i Ängelholm. Där finns i sort sett allt man kan önska sig.

Massor av kul lekredskap,

en liten djurpark,

en äventyrsbana uppe bland träden

en restaurang och naturligtvis en glasskiosk med väldigt god glass.

Där finns även gamla museibyggnader med leksaker, dockor och annat gammalt som kan intressera både stor och liten. Dessutom finns en inbyggd scen där Pettson och Findus varje sommar bjuder på föreställningar.

Vi åkte dit väldigt ofta när våra barn var små och våra barnbarn gillar också den här parken. Den enda som ännu inte varit där är mitt yngsta barnbarn Hanna, men det kanske blir av till nästa år när de kommer hit. Jag tror att hon kommer bli lika förtjust som sina kusiner.

Något trist som hänt sista tiden är att det varit en hel del stölder och förstörelse i Hembygdsparken. Eldhs staty Mor har funnits i parken under många år, men för några veckor sedan var det någon som tyckte att den skulle bort. Polisen har inga spår efter förövarna och det är nog inte så troligt att den kommer att hittas.

En del av parken kallas för Pytteskogen och där finns bl.a. en jättestor stol att klättra på 

 och en önskebrunn.

Det här huset kallas för Pepparkakshuset. Det ska påminna lite om huset i Hans och Greta, men detta är mest dekorerat med "godis". (Det skymtar något i fönstret. Kan det vara Hans?) Nu hade några förståndsbefriade individer fått för sig att klottra och förstöra det. Jag undrar hur det ser ut i huvudet på de som håller på så här. Vad finns det för glädje i att förstöra för barn och även vuxna, för parken är omtyckt av alla. 

Plattsittning

Nej, rubriken är inte felstavad. Jag vet att det heter plattläggning, men det beskriver inte riktigt det jag tänkt berätta om. Göran och jag har jobbat som sittande plattläggare några dagar. För några år sedan plockade vi upp plattorna vid utgången från altanen. Nu kunde vi inte komma på varför vi gjort det, men vi måste ha haft en vettig anledning till det. I vilket fall som helst så är allt det historia och nu har vi åter en plattsatt gång utanför altanen.

Jag plockade fram högtryckstvätten och rengjorde alla plattorna och vi åkte iväg och köpte stenmjöl som skulle läggas underst. Göran hade en del bra grejer som hjälp vid själva läggandet, för det får inte vara så att de vickar när man går på dem. Det enklaste var att Göran gjorde underarbetet med att få marken slät och sen hjälptes vi åt med att lägga dit plattan. Vi har en trädgårdspall som man kan vända på och ha när man ligger på knä också, men Göran tyckte det fungerade bra att sitta på den. Vi är inte så viga nån av oss längre.

Jag tyckte det var orättvist att bara Göran skulle få sitta och jobba, så jag drog fram en trädgårdsstol som jag satt på medan han gjorde grovjobbet. Vi jobbade så svetten rann, men det berodde mest på att solen sken och att det var kanonvarmt. Vår altan är placerad i söderläge och just där vi höll på fanns inga skuggande träd eller buskar.

För varje platta som lades så kontrollerades den med ett vattenpass. Jag vet att om det är "i våg" så ska den där bubblan vara i mitten, men det var den inte alla gånger. Jag var lika klok var det skulle läggas under mer stenmjöl så plattan låg rak. Då är det bra att ha en snickare vid sin sida. När bubblan var i mitten och plattan bankats till var det dags för mig att gå upp på den och utföra några danssteg. När vi såg att den inte gungade fortsatte vi med nästa. Det tog sin lilla tid, men det är bättre att vara noggrann annars blir det bara att man går och retar sig på det som är fel. Åtminstone gör jag det.

Väder och vind

I fredagens tidning fann jag ovanstående bild. Tycker redaktionen att vi ska bygga vårt eget väder som man bygger med legobitar? Underbart! Då kan var och en själv bestämma vilken dag det ska vara sol och vilken dag det ska regna. Temperaturen kan få variera efter humöret under dagen. Åskbitarna kommer jag inte att använda, och jag gissar att många tänker likadant. Det kommer säkert att bli en stor hög med åskbitar över. Man kan kanske byta in dem mot lite fler solgula legobitar? Antagligen var detta bara en information om hur det ska bli i fortsättningen för det följde inget byggmaterial med. Kanske delas det ut senare.

Den ende meterolog som jag litat på till 100% är Papphammar. Ingen tvivlade väl på honom när han sa: "I morgon får vi väder".

Hjälpsamhet

Vem har kommit på att man måste räcka till? Det räcker väl att man finns till?

Det är alltid roligt när man kan hjälpa någon annan, bara man inte glömmer bort att hjälpa sig själv, när det behövs.

Köp och sälj

USA:s president är köpsugen. Det suget kan även jag känna av ibland, men i ärlighetens namn måste jag tilläga att mina inköp inte är av samma dignitet som Donalds. Jag nöjer mig med lite mindre saker. Stora inköp och storhetsvansinne går kanske hand i hand. Tänkte han tro på att USA en gång i tiden köpte Alaska av ryska imperiet? Det är enkelt att avfärda Trump med att han är en pajas, men det finns ännu en president som haft samma tankar, fast det var länge sedan. 1946 ville Harry Truman köpa Grönland för 100 miljoner dollar. Tror en del människor att världen är ett slags Monopolspel där det går att köpa och sälja landområden hur som helst?

Om det hade slutat här och Donald godtagit ett nej hade kanske även denna incidenten kunnat samlats in under hans andra lite löjliga tabbar, men han gick steget längre och ställde in besöket i Danmark, som han blivit inbjuden till av drottning Margrethe. Det är knappast hon som äger Danmark......det går nog inte ens och säga att hon är butikschef utan det lutar mer åt att hon jobbar på PR-avdelningen. Takt och ton är inget som man tänker på i samband med Donald Trump så egentligen är detta inget att förvåna sig över.

Hon som bestämmer

Jag har så smått börjat med mina skogspromenader igen och det känns väldigt bra. Kondisen är inte som förr, men jag räknar med att den ska förbättras efter hand. Så blir det klart alltid när man håller upp en längre tid, men nu är jag i varje fall igång. Bättre sent än aldrig. Jag har en sådan tur att Ulrika numera slutar jobba vid middagstid på onsdagarna. Då hämtar jag henne på hennes jobb och sen åker vi hem till mig och äter lunch. Därefter tar vi en skogspromenad och sen åker hon hem. Det är alltid skönt att gå i skogen men det är betydligt trevligare när man har en  promenadkompis. Vi hinner ventilera mycket under vår promenad, så även om jag är kroppsligt trött så är hjärnan pigg.

När jag pustat ut en stund har jag världens energi att göra saker här hemma. Det är tur, för listan på sånt som måste göras är lång. När jag lyckats stryka något som blivit klart kommer jag i regel på något nytt, så den tycks aldrig ta slut. Det är egentligen inte meningen heller, för jag kan inte tänka mig något värre än att en dag behöva tänka:"Vad i all världen ska jag göra idag?"

Jag har två listor som jag tittar på ganska ofta....en att-göra-lista, som består av saker som ska göras praktiskt både ute och inne här hemma. Sen har jag en lista med sånt som jag drömmer om att kunna göra någon gång. Den listan innehåller bara roliga saker och aldrig några "måste-grejer". Jag har inget riktigt system för de här listorna som att efter tre eller fyra måstegrejer ska jag välja en sak från underhållningslistan. Här går jag enbart efter humör och känsla. Det bästa är att jag är den som har sista ordet när det gäller vad jag ska välja. Jag gillar att vara den som bestämmer......över mig.

Längesen sist

Det är evigheter sen jag skrev ett blogginlägg, känns det som. En del har ändå hänt hos oss, för det är ju inte så att livet stannar upp bara för att man inte känner sig på topp. Både Göran och jag har blivit ett år äldre och klokare......vad vi nu ska göra med all denna klokskap. Normalt sunt förnuft räcker långt.

Av våra barn fick jag ett citronträd och det trivs verkligen hos mig. Till en början stod det vid garageväggen, men efter att jag flyttat in det på altanen var det som rena trolleriet. Det slog ut nya skott och det kom massor av blommor och jag fick även syn på flera små citroner. Jag hoppas det kommer att ge stor skörd när det väl kommer igång, för citroner har jag verkligen behov av på altanen.

Det vimlar  av getingar, flugor och annat otyg när vi sitter och äter. Då läste jag om ett ypperligt sätt att skrämma iväg inkräktarna. Man skulle dela en citron och sticka ner kryddnejlikor i den. Jag delade ett antal citroner och dekorerade med kryddor. Sen placerade jag dem i ett smalt avlångt fat, och det blev en riktigt tjusig bordsdekoration. Dessutom hjälpte det till att hålla de objudna gästerna borta.

Vi har även haft Luxemburgbesök och det är alltid uppskattat. Zoe har ärvt släktens pysselgener så det har blivit många timmar i hobbyrummet. Hon älskar att rota i mina lådor och hon vet att hon får använda precis vilka material hon vill. Jag tycker bara det är bra att det blir lite åtgång på allt jag samlat på mig. Det tillverkades dockor, tvål, bordsdekorationer och mycket annat. Hon saknar inte fantasi och det är så härligt. Varje gång hon är här hittar hon saker som hon undrar ifall hon får ta med sig hem.......och det får hon givetvis. Tyvärr fick inte allt plats i hennes resväska, och hon blev lite besviken. Men vi kom överens om att när jag åker ner i oktober så plockar jag med mig det som fick lämnas kvar.  Katarina hade en jättebra idé. Hon föreslog att jag kunde ta med en del hobbymaterial, för hon har fixat till ett pysselrum nere i Luxemburg. Perfekt! Då kan jag kanske få lite bättre plats i mitt rum.

Zoé är så kramgo och en dag sa hon:" Mormor jag tycker om att vara hos dig". Sen berättade hon att hennes kompis mormor bodde i Luxemburg. Det är klart lite skillnad mot att bo 100 mil från varandra som vi gör. En kväll när vi gick hem från lekplatsen pekade Zoé på grannens hus och sa:"Om jag och min mamma och pappa hade bott där kunde jag gått in till dig när jag ville." Då sved det lite i hjärteroten. Mina barn hade liknande idéer när de var yngre. Det fanns en villa precis nedanför Björnåsbacken som de försökte övertala mina föräldrar att köpa. Motiveringen var att då kunde de cykla dit på eftermiddagarna när de slutat skolan. Jag vet att min mor inte hade haft något emot det, men ibland går saker och ting inte att fixa hur gärna man än vill.

Vilken prestation!

Underskatta inte dig själv. Du klarar av att göra tuffa saker.....som att laga kaffe på morgonen innan du ens druckit något kaffe.

Som kvällsmänniska tycker jag det är en enorm prestation. 

PS. Tack för alla omtänksamma kommentarer och mail under min bloggpaus. Några högre skutt är det knappast tal om än, men jag lyfter i varje fall från marken. Jag längtar verkligen efter att börja skriva igen.

Hoppedihopp

Glädjeskutt är den bästa motionen

Tyvärr har det inte blivit många sådana skutt här senaste tiden, för jag har känt mig lite av banan.

Lättlurad

När du hör dig själv säga:"Det där kommer jag ihåg." Tro inte på dig själv.

Tyvärr stämmer det in på mig många gånger. Det har inget med åldern och göra att jag glömmer saker. Så har det alltid varit, och jag gissar att jag har för höga tankar om min hjärnas kapacitet.