Avskedets stund är inne

Nu är det dags att säga hej och tack för denna tiden till Gustav. Han har varit min söndagsbloggare hela året. Jag gillar verkligen Gustav. Han gör och säger precis det han känner för och klarar sig undan med det. Nu är han klart ingen verklig person, för då skulle han nog stött på stora problem. Ibland är han nästan lite för mycket, men han har många kloka tankar och bra lösningar på problem.

I morgon är det den första december och jag startar med min adventskalender. I år har jag valt temat: HJÄRTA. Hjärtan passar alltid in överallt.

Jag har redan anställt nästa års söndagsbloggare. Det kommer att bli ett gäng damer i mogen Pantertantsålder, som delar med sig av sin livserfarenhet.

Jag är inte gammal om man jämför med pyramiderna.

Vägarbete

Nu har det satts igång att gräva i gatorna på vårt område. Det är Bjäre Kraft som startat med fiberanslutningsjobbet. Häromdagen grävde de in i vår trädgård . Det gick väldigt snabbt och man ser inte ett spår av att de grävt i gräsmattan. Mycket imponerande. Vi valde att inte själv gräva in mot vårt hus, och det tror jag de flesta här gjorde. Det är värt att betala för sin bekvämlighet. Dessutom har man inte de specialmaskiner som jobbarna använde här.

I söndags låg en lapp i brevlådan att denna veckan ska de gräva upp asfalten i gatan för att lägga ner kablar och då måste gatan stängas av vissa tider. Ett telefonnummer fanns som man kunde ringa för att få mer information. Jag fick prata med en mycket trevlig kille som visste på ett ungefär när de skulle gräva utanför vårt hus. Jag är beroende av att kunna köra ut från tomten vid lite olika tider på dagen, men han försäkrade mig om att killarna som skulle gräva här alltid ringde på och undrade ifall man måste köra iväg de närmaste timmarna. Det fanns alltså ingen risk för att bli inlåst. Låter tryggt.

Troligtvis kommer de att gräva utanför vårt hus idag. Det passar bra för just idag behöver jag inte köra iväg nånting alls. De andra dagarna händer det att jag hämtar Rasmus i skolan, men just denna tisdagen har han studiedag. Han kom redan igår kväll för att sova här så han kunde få extra lång sovmorgon. Blir det fint väder kan vi alltid snirkla oss mellan maskinerna och promenera iväg. Inkopplingen i huset kommer inte att ske förrän nästa år, och när det blir beror helt på vädret.

En köpfri Black Friday?

En köpfri dag är ett bra initiativ, tycker jag, men jag vet inte om det hade så stor genomslagskraft i helgen. Det uppmärksammas varje år sista lördagen i november. I fredags var det Black Friday......årets största reahelg...t.o.m. större än mellandagsrean. Det är inte svårt och räkna ut vilken av dagarna som har flest anhängare. Black Friday är naturligtvis ett idiotiskt påfund från USA. Det är egentligen en bokföringsgrej för att få siffrorna att se bättre ut, men vem tänker på det idag...och här i Sverige. Affärerna tänker i varje fall bara på att få sälja så mycket som möjligt.

Det känns som att stå med ett ben i vart läger. Jag sympatiserar med att det konsumeras för mycket och att vi visst borde spara mer, men dessutom finns det en del saker jag ändå hade tänkt köpa och då kan jag få det väldigt mycket billigare på Black Friday. Rena Aftonbladet/Expressensyndromet.

Man knappast ens höjer på ögonbrynen längre nu när man läser skyltar ute i butikerna. De som står på svenska är lätt räknade. Jag fick emellertid hem ett reklamblad som nästan fick mig att ringa akuten direkt. Hjärtat slog dubbelslag, ja, nästan trippelslag av ren frustration. Media Markt hade hakat på trenden om den här billiga fredagen och skrev att hos dem var det:" Das Black Friday rea hela veckan....det blir roligare zå".

Affärer är väldigt glada för att skriva på främmande språk, men det borde väl räcka att de håller sig till ett  språk i taget. Vad jag vet så är DAS en bestämd artikel i tyskan, BLACK FRIDAY får väl glida genom då, och till deras försvar måste sägas att de hade faktiskt några svenska ord med i annonsen. Men vilket språk kommer ZÅ från?

Så illa som vårt vackra, svenska språk behandlas idag, borde alla svensklärare få utskrivet nervlugnande medicin helt gratis.

Nyårslöften

Här kommer mitt första löfte: 

Skjut inte upp allting.

Jag skriver resten i morgon eller i övermorgon.

Nej, nyårslöften avger jag inte längre. Jag har aldrig lyckats hålla dem, så det är bara till att skaffa sig extra bekymmer. Jag försöker i stället tänka på kul saker som jag gärna skulle vilja göra, men det är inte katastrof ifall jag inte hinner med det. Skillnaden mot vanliga nyårslöften är att den här sortens löften jobbar jag väldigt aktivt för att hålla.

Idag är det 1:a advent och nu börjar årets mysigaste tid, tycker jag. Alla förberedelser och allt pyntande inför julen är det roligaste som finns.

Minns ni den här?

För drygt en månad sedan berättade jag om att jag köpt en orkidé. Ärligt talat så trodde jag inte att den skulle överleva så länge som den har gjort.

Så här tjusig är den fortfarande. Det måste vara en oerhört tålig sort, gissar jag. Jag måste flytta den nu, för det är dags att sätta fram adventsljusstaken i fönstret och då passar den inte riktigt in. Jag har ett pelarbord som står en bit in i rummet och min förhoppning är att den ska trivas lika bra där. Tänk om den överlever julen! I så fall ska jag verkligen lägga manken till att sköta om den. Det blir till att läsa på nätet om alla råd och tips som finns.

I morgon ska jag sätta fram alla adventsstakar och så många änglar som jag hinner. Jag brukar plocka fram julpyntet till första advent så jag kan njuta av det så länge som möjligt. Det enda som jag väntar med är att plocka in julgranen och klä den. Några dagar innan julafton är det dags för det. Jag älskar att julpynta och får aldrig nog av det. Jag har alltid sagt att jag skulle vilja hänga kulor i öronen också och i år ska jag göra det bokstavligt talat. På Glitter hittade jag örhängen som liknar julgranskulor. De ska jag ha dinglande i öronen ända fram till Tjugondedag Knut.

Kan vi anställa dig?

Den frågan fick jag i ett mail häromdagen. Resten var skrivet på mycket dålig svenska. Om jag började på det här jobbet kunde jag tjäna otroligt mycket pengar genom att göra nästan ingenting. Är detta det nya sättet att luras nu? För bara några dagar sedan kom ett mail där avsändaren var Arbetet Förmedling. Här erbjöds jag också ett jobb där lönen var jättehög och arbetsinsatsen minimal. Det finns många arbetslösa här i landet, men jag tillhör inte dem. Lyckligtvis har jag aldrig varit arbetslös, men det är nog vardagsmat för många idag. Jag undrar om det är ett lönande jobb att arbeta som lurendrejare och skicka ut sådana här stolliga mail.

Något nytt jobb är jag inte på jakt efter. Jag har redan en statlig tjänst. Det har jag haft nu i 6 år och trivs väldigt bra. Men jag borde nog ha läst genom anställningsbeviset mer noggrant. Nu i efterhand har jag hittat en del fel. Först och främst så är min lön inte i närheten av vad många andra som har en statlig tjänst får utbetalt. Jag kan inte heller hitta någon anteckning om någon fallskärm....inte ens ett paraply. Sådana förmåner ska väl alla ha? Det måste ha blivit en stor miss när mitt kontrakt skrevs och det måste rättas till inom det snaraste.

Hos doktorn

Jag läste ett gulligt reportage i tidningen häromdagen. Nallesjukhuset hade öppnat en akutmottagning för gosedjur i Örebro. Det påminner väldigt mycket om den klinik som Zoé besökte när hennes kramdjur Celine hade ramlat och slagit sig. Jag berättade om detta för drygt ett år sen.

När det blev deras tur fick Zoé berätta för läkaren vad som hänt. Hon förklarade då att Caline hade ramlat och slagit huvudet och nu hade hon jätteont. Doktorn tyckte det var bäst att röntga. Det visade sig vara varken hjärnskakning eller några brutna ben nånstans. Zoé berättade att doktorn skrivit ut ett recept på tabletter och lite "kääm".

Röntgenbilden fick de med sig hem som minne av besöket.

Det var ett gäng läkarstudenter som hade hand om den här mottagningen, och jag gissar att de tänkte utbilda sig till barnläkare. Vilket utmärkt sätt att förbereda barn för ett besök hos doktorn och avdramatisera det lite. Läkarstudenterna vände sig hela tiden till barnen med sina frågor, och föräldrarna fick hålla sig i bakgrunden. 

Det finns inte bara specialmottagningar för gosedjur, en del läkarstationer har också en speciell äldremottagning. Hur gammal man ska vara för att få tillhöra den vet jag inte, men man kunde i varje fall vara säker på att alltid få träffa samma läkare. Det gjordes även hembesök vid behov. När jag var barn och vi blev sjuka så ringde mor alltid till vår läkare och då kom han hem och undersökte oss. Vilken lyx om man jämför med hur det är idag. Hur har det kunnat bli så förändrat? Husläkarreformen lovade att man skulle få träffa samma läkare varje gång. De gånger jag träffade samma läkare på den mottagning jag var listad på tidigare är lätt räknade. Varje gång måste jag berätta hela sjukdomshistorien för det hände ofta att den nye läkaren inte hunnit läsa i journalen innan besöket. I bästa fall satt han och läste innantill under tiden man var inne hos honom. Jag har nu listat om mig till en mottagning här i samhället, och än så länge är jag mycket nöjd. Jag är tack och lov sällan sjuk, men de gånger jag måste anlita sjukvården vill jag den ska fungera perfekt.

Rött kort

Igår kväll visades Fotbollsgalan på TV. Vad är det som är så märkvärdigt med fotboll egentligen? När det är Sportgala så räknas den här sporten in där också. Det borde väl räcka? Vi har många andra lagsporter som handboll, innebandy, och ishockey t.ex. men jag har aldrig hört att det ordnas någon speciell gala  för var och en av de sporterna. Det är sporter där publiken uppför sig ordentligt och med all säkerhet går dit för att titta på matchen i motsats till många fotbollsfantaster. Det finns väl ingen annan lagsport där publiken bär sig så idiotiskt åt? Det är möjligt att det är ett litet antal det handlar om, men det kvittar, det är ändå för många som inte har vett i skallen.

Alla dessa huliganer borde få rött kort och straffet skulle vara livstids avstängning. Jag är fullt medveten om att det aldrig går att genomföra, tyvärr. Tänk så mycket pengar som annars hade sparats in till samhället. Inte nog med att det blir bråk inne på fotbollsarenan. De här suspekta individerna ger sig gärna ut på stan både före och efter matchen och slår sönder bilar och caféinredningar och antastar helt oskyldiga människor. Det betyder givetvis att många poliser måste avdelas för att hålla ordning, när de kanske hade behövts bättre på annat håll. Det måste finnas vettigare saker för polisen att jobba med än att agera "barnvakt" för sådana här typer.

Det är måndagmorgon....hurra!

Jag trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle tycka så, men man kan alltid ändra uppfattning. Det är många helger som Rasmus undrar om han kan sova över här. Svaret blir samma varje gång: "JAAAAA!!!!!" Då vet jag att det blir en händelserik och kul helg. När det bara är Göran och jag blir det mer som vilken annan helg som helst. Risken med pensionärstillvaron är att gränsen mellan jobb och fritid blir väldigt luddig. Vi får se till att ändra på det. Hur mycket övertid vi än jobbar så syns det inte i lönekuvertet så vi kan lika gärna hålla normala arbetstider.

Den här helgen blev lite längre än vanligt. På måndagarna har Rasmus sovmorgon och eftersom skolan ligger i Åstorp, tyckte han det passade bra att sova här på söndagkvällen också. Då slapp han åka med skolbussen från Kvidinge och kunde sova 30 min längre på morgonen. Det är värt mycket. Vi diskuterade vilken tid jag skulle väcka honom och vad han ville ha till frukost. Det tar bara fem minuter att köra ner till skolan så det är väldigt bekvämt.

Lite trist är det att jag inte kan göra samma med de andra barnbarnen. Zoé har ändå börjat vara här en vecka själv under lovet och ju större hon blir desto längre blir kanske de besöken. Luxemburg är inte världens ände så om det skulle knipa så går det att snabbt ta flyget ifall det skulle behövas. Med Daniel är det en helt annan sak. Han bor på andra sidan jordklotet och där känns det verkligen som världens ände. Hur enkelt det än är med Skype så blir inte avståndet kortare i verkligheten.

Dietförslag

Det är viktigt med grönsaker i alla dieter. Jag föreslår morotskaka och pumpapaj.

Morotskaka med ostkräm på toppen skulle jag inte tacka nej till just nu. Pumpapaj är också en favorit. Första gången jag smakade det var när vi åt Thanksgivingmiddag hos min son och hans familj i Dallas. Anne hade gjort både en pumpapaj och en pecannötpaj och de var himmelskt goda. Det var en annorlunda upplevelse att fira Thanksgiving. Det är en lika stor mathögtid som julen är för oss. Anne var uppe tidigt på morgonen och satte in kalkonen (en bjässe på 12 kilo) i ugnen. Sen lagade hon mat nästan hela dagen och det var många nya rätter jag fick smaka på....alla lika goda. Jag tycker vi skulle importerat Thanksgiving i stället för Halloween.

Naket i trädgården

Det börjar bli ganska kalt i trädgården nu. De flesta löv har ramlat av. Mina båda hobbykorneller lyser fint upp i gulgrönt och rött. Jag gillar egentligen de här buskarna bäst utan löv, för då är det lättare att hitta grenar till mitt pyssel.

Rhododendron är en vintergrön buske, och det syns många stora knoppar på den. Förhoppningsvis ska den bli översållad med blommor till nästa vår.

Ormhassel och prakttry håller envist fast vid sina löv. Lite för envist tycker jag. Idag töms nämligen trädgårdstunnan för näst sista gången i år och det hade varit skönt och fått med allt krafs. Det är inte mycket att göra åt det. Vi får bara acceptera naturens gång.

En ensam rudbeckiablomma fanns kvar idag.....

precis som en ensam japansk lykta.

Ormbunkarna är nerskurna och nu syns skuggbräckan tydligt. Den hinner blomma lite innan ormbunkarna blir för stora. När blomningen är över lägger ormbunkarna sina blad över och täcker det vissna. Ett bra samarbete dem emellan.

Apelträdet är nästan alldeles kalt. Det är bara frukten som syns, och det är speciellt koltrastarna väldigt glada för. De älskar att sitta där och kalasa.

9 till 5

Förr ansågs alltid arbetstiden 9 till 5 vara kontorstid. I dag är det lite annorlunda. Flextid förekommer lite här och var på arbetsplatserna.  Det tycker jag verkar vettigt. Vi har tagit efter det lite så våra arbetstider varierar mycket från dag till dag. Efter frukost har vi sällskap nerför trappan och går var och en till sitt arbetsrum. Jag når min arbetsplats först och sen får Göran svänga om hörnet för att komma till snickeboa. Dörren mellan våra rum står öppen ibland, men när snickerimaskinerna sätts igång så stänger jag den automatiskt, annars får jag sitta och sy med hörselskydd på. Dessutom dammar det enormt där inifrån.

Det är roligt att ha en hobby och plats att kunna utöva den på. Görans rum är rejält stort och han har skaffat sig en hel del maskiner. Jag tycker det är väldigt bra, eftersom jag har tummen mitt i näven när det gäller den sortens jobb. Jag tror aldrig jag har kunnat slå in en spik helt rak i hela mitt liv. När jag ser saker jag gillar ute i affärer eller i tidningar, så brukar jag först fundera på ifall inte Göran skulle kunnat fixa det lika bra. Många gånger stämmer det.

I fjor såg jag en stor trästjärna som hade en glödlampa i mitten. Vi åkte till affären och tog lite mått på den och sen snickrade Göran till en sådan. Båda döttrarna har fått likadana stjärnor och jag vill gärna ha två stycken till i fönstren inne i TV-rummet. De ska helst vara färdiga till 1:a advent.

Det är praktiskt när jag kommer på småsaker jag vill ha här hemma. Jag behöver aldrig ge mig iväg ut för att leta utan jag förklarar hur det ska se ut och sen är det bara att vänta tills det är klart. Ett tag hade jag väldigt många önskemål och för att inte glömma bort något antecknade jag allt. Även om jag kan stryka de saker som blivit färdiga, så tycks listan aldrig bli kortare. Kanske beror det på att jag fyller på med nya önskemål hela tiden.

Abstinens

Det finns olika sorters abstinens. Det jag tycker är jobbigast är barnbarnsabstinens tätt följd av datorabstinens. Det drabbade mig igår. Alla morgnar ser i stort sett likadana ut här. Så fort jag lämnat sängen går jag ut i köket och sätter på kaffekokaren och sen är det datorns tur. Jag gjorde precis likadant igår. Kaffekokaren laddades och när jag tryckt på knappen så satte den igång att brygga kaffe som den alltid gör. Jag fortsatte in i mitt datarum och satte mig vid skrivbordet. När jag tryckte på tangentbordet lyste skärmen upp lika välkomnande som alltid.....men sen var det slut på det roliga. När jag klickade på Internetikonen kom det upp ett meddelande att jag var inte ansluten till nätet. Det har hänt förr och då har det hjälpt att jag stängt ner datorn och öppnat upp den igen. Trots att jag gjorde så flera gånger kom samma irriterande meddelande upp. Till sist struntade jag i det.

Jag tänkte att jag får lugna mig tills Ulrika har slutat sitt jobb. Då kan hon fixa det. Jag har aldrig brytt mig om att lära mig så mycket om att avhjälpa fel på datorn, för det tar Ulrika hand om. Mitt tålamod är inte av den sorten att det klarar av trilskande datorer. Dessutom är Ulrika väldigt envis, så hon ger inte upp i första taget. Inget hon ärvt efter mig.

Jag åkte iväg ett tag på eftermiddagen och när jag kom hem igen var jag tvungen att testa hur det var med datorn. Den hade frisknat till! Nu gick det hur galant som helst att komma in på Internet. Vilken lycka! Jag placerade mig framför skärmen och kände mig som en människa igen.

Oförändrat utseende?

I lördags var jag på min husläkarmottagning och fick influensasprutan. De har öppet två lördagar då man kan komma dit utan att beställa tid innan. Det var fyra sköterskor som stod för stickandet så det gick undan värre. Jag möttes precis innanför dörren av en ung, söt tjej som gav mig en nummerlapp och visade mig till ett väntrum. På vägen dit stannade hon upp, tittade lite frågande på mig och sa:"Är det Gunnel?" Det kunde jag givetvis inte neka till. Först kände jag inte igen henne, men när hon sa sitt namn ramlade poletten ner.

Det visade sig att hennes storasyster gått i den klass där jag jobbade, men det är ca 25 år sedan och då var Ida kanske 7 eller 8 år. Vilket minne hon har! Nu började jag fundera lite. Kan anledningen till att hon kände igen mig vara att jag fortfarande ser ut som 45, eller det är så att jag såg ut som 70 redan på den tiden. Som vuxen ändrar man klart inte utseendet så mycket som barnen gör. Det händer allt som oftast att yngre personer hejar på mig som om vi är gamla bekanta....vilket vi ju egentligen är. Efter att ha pratat ett tag så brukar jag komma på vem han eller hon är, men det har ibland hänt att jag fått erkänna att jag inte har en susning om vem jag pratar med. Lite genant, faktiskt.

Under tiden jag jobbade stötte jag alltid ihop med någon elev när jag var ledig och jag kan nästan förstå den känslan en kändis har som alltid blir igenkänd. Det var aldrig så illa för mig så jag behövde bära mörka glasögon för att inte bli igenkänd. Jag tyckte det var enbart kul och blev väldigt glad när de hejade.

Änglalik

Jag försöker att bära mina änglavingar varje dag, men ibland skulle jag vilja ta av dem och drämma dem hårt i huvudet på någon.

Den känslan har jag också haft ibland, men det gäller att behärska sig. I och för sig tror jag inte det hade blivit så mycket bättre ifall jag följt min inre röst.....tvärtom. 

Pingustil

Det har kommit lite snö nu i Skåne. Den låg som vanligt inte kvar så länge, men tyvärr så brukar halkan bita sig fast här som superlim. Jag avskyr att köra bil när det är halt. Även om jag själv är försiktig, så finns det en hel del optimister som tror att det går att köra som om det var sommarväglag.  Det bästa av allt är att jag slipper köra tidiga morgnar innan vägarna är vidgjorda, som det var ibland när jag körde till jobb. Idag ska jag få satt på vinterdäcken och sen känns det ändå lite tryggare att ge sig ut i trafiken. 

Att ge sig ut och promenera är inte heller helt riskfritt. Vissa trottoarer är glashala. Det är upp till husägaren att sköta om den bit av trottoar som går utanför deras hus, men det är inte alla som bryr sig om det. Det är konstigt att ingen bötfälls. Jag har i varje fall aldrig hört talas om någon. 

Jag läste ett tips om hur man skulle gå för att inte halka så lätt. Man skulle försöka likna en pingvin. Den går med fötterna utåt och har tyngdpunkten på det ben som är främst. Det är det som ger den där vaggande gångstilen. Man skulle inte bära något i händerna när man gick och se till att man inte blev distraherad genom att titta på sin mobil. Det rådet måste gälla även om det inte är halt, för det har hänt att folk gått in i lyktstolpar eftersom de varit så upptagna med att skriva och läsa sms. 

Av bilder jag sett på pingviner så ser det ut som om de har väldigt breda fötter. De stövlar och kängor som finns ute i skoaffärerna är inte riktigt pingvinmode, så jag vet inte var jag ska leta. I värsta fall får jag hålla mig inomhus fram till våren. 

Kaffetåren den bästa är

Brasilianaren Carlos Zoéga startade en kaffehandel i Landskrona år 1881, men 1886 flyttades firman till Helsingborg där den fortfarande finns kvar. "Härmed får jag för den ärade allmänheten tillkännagifva att jag i morgon öppnar Kaffe-, Socker- och Théhandel i N:o 27 Kullagatan..." Så stod det i öppningsannonsen den 30 november 1886. Om några veckor har firman alltså funnits i Helsingborg i 131 år. Ganska anmärkningsvärt. Carlos dog bara ett par år senare men hans änka fortsatte verksamheten och gifte senare om sig. På 1950-talet flyttades det hela till den plats där den nu befinner sig. När jag åker in till Helsingborg och kör förbi Zoégas rosteri doftar det så gott.

Jag gillar kaffe, men det måste vara Zoégas. Det finns olika sorters blandningar av det här märket, men det jag alltid köper är Skånerost....den enda drickbara blandningen enligt mig. Det finns närmre 20 olika sorters kaffeblandningar och jag har inte provat ens hälften, men eftersom jag redan hittat min favorit så tänker jag inte ge mig in på någon större provsmakning. Förr innehöll paketen 500g, men nu i dessa Tobleronetider väger de bara 450g.

Jag fick prova på att dricka kaffe när jag var ganska liten, men det var väldigt noga att det inte blev för ofta och det skulle vara utspätt med mjölk annars kunde man stanna i växten och för alltid förbli en liten plutt. Naturligtvis ville jag inte det, så jag drack kaffet med mjölk och massvis med socker. Med åren skippade jag mjölken och även sockret. Svart kaffe är det absolut godaste. Får man sen en god kaka eller en bit Toblerone till så är det helt perfekt.

Toblerone(i)affären

För ca 20 år sedan var det mycket skriverier om Toblerone. Det var i och för sig inte själva chokladkakan som diskuterades, men den fick massvis med gratisreklam. Nu är den på tapeten igen. Denna gången handlar det faktiskt om själva chokladkakan. Den har fått ett annat utseende i Storbritannien. Hur det kommer att bli i Sverige vet jag inte. Enligt vad företaget säger så hade de att välja på att ändra utseendet på produkten eller höja priset. Ser man krasst på det hela så har priset blivit högre, för nu väger en 400 grams kaka 360 gram; en minskning med 40 gram till samma pris och den mindre storleken har fått samma behandling.

Det som irriterat många är att mellanrummet mellan bitarna blivit större. De tycker det hade varit bättre att göra kakan kortare i stället. Vad har det för betydelse? Det blir ju ändå dyrare i slutändan. Det måste vara enklare med större mellanrum, för jag tycker det är svårt att få ner tummen mellan bitarna och bryta av en bit. Kanske beror det på att jag har extremt stora tummar, inte vet jag. Men jag vet att det finns allvarligare saker att lägga sin energi på än att reta sig på hur stort mellanrummet bör vara mellan några chokladbitar.

Gör om mig

På TV har jag någon gång tittat på programmet där Trinny och Susannah dyker på människor ute på stan och sen får de komma till studion och få make up och en ny klädstil. Ett i mina ögon intressant upplägg, men jag hade nog velat ha två andra programledare. Jag gillar inte när de rotar i BH:n på kvinnorna och nyper dem i rumpan. Det luktar lite gammaldags gubbsjuka. Sen vill de gärna agera hobbypsykologer också i stil med "arga snickaren". Ingen av dem har visst hört uttrycket: Skomakare bliv vid din läst.

Då är Go´kvälls version tusen gånger bättre. Där är det två personer som tar hand om gästerna på ett helt normalt vis. Man slipper se dem avklädda eller halvklädda utan man ser bara en bild på hur de såg ut när de kom till studion. Därefter sitter de och småpratar med programledaren medan tjejen som fixat frisyr och make up berättar lite om vad hon gjort och ger lite tips. Olika kläder visas och till sist får man se den omgjorda kvinnan eller mannen i full utstyrsel.

Jag köpte en cyklamen för några veckor sedan och häromdagen såg den ut så här. Jag tror inte den har blivit smittad av min förkylning utan det är nog Pantertantens omsorger...eller brist på omsorger som är boven i dramat.

Jag är fullt medveten om att jag är värdelös när det gäller att sköta krukväxter. Likväl envisas jag med att köpa hem den ena plantan efter den andra. På nätet kunde jag läsa att cyklamen skulle man inte vattna uppifrån utan den skulle suga upp vattnet underifrån. Sagt och gjort. Jag hade lite dåligt samvete så jag kompenserade det genom att inte sätta blomman i en plastskål. Det fick bli min farmors gamla kristallskål som jag fyllde med vatten. Och kors i taket! Efter ett par dygn så började den piggna till.

Nu står den på sin vanliga plats igen och ser lika stilig ut som när jag köpte den. Då kom jag på en utmärkt idé. Jag känner mig också lite hängig och hade nog behövt "göras om" lite. Men det fixar jag enkelt utan hjälp från Trinny och Susannah. Jag sätter mig bara i fotbad några dagar och sen är jag garanterat lika tjusig som en Hollywoodfru.

Horisontalläge

Idag känner jag mig som en läskflaska där kolsyran har försvunnit. Det varken bubblar eller spritter nånstans i min kropp. Jag är bara så enormt trött och känner mig tung i huvudet. Ögonlocken är blytunga och jag hasar mig fram som en mumie i en skräckfilm. Troligtvis är det en förkylning på gång. Då är det skönt och inte ha ett jobb man måste ringa till för att sjukanmäla sig. Inte nog med att man var tvungen att sjukanmäla sig, men drogs också med dåligt samvete för att nu fick arbetskompisarna sköta mitt jobb också. Vikarier sattes bara in i yttersta nödfall. Det är egentligen inte klokt. Det är precis som att det jobb man utförde var inget värt utan det kunde lastas på den övriga personalen. De stora förlorarna i det hela var givetvis barnen, men de har ofta låg prioritet inom många kommuner.

Idag tänker jag tillbringa mycket tid horisontalt. Det är säkert bästa sättet att snabbt bli pigg och kry igen. Både Göran och jag är väldigt lyckligt lottade att vi sällan är sjuka. Det måste man känna en stor tacksamhet inför. Sjukdomar styr man tyvärr inte över själv.

Även om jag har en förkylning som håller på att smyga sig på mig, så påverkar det inte min fanatsi det minsta. Min hjärna jobbar för högtryck just nu. Jag kommer på idéer både som jag kan förverkliga, men lika många där Göran blir involverad. Ibland händer det att han undrar ifall jag hade hög feber när jag kom på vissa idéer. Jag får väl erkänna att någon gång har det verkat som jag yrat en aning, men tokiga idéer går också att förverkliga......bara man är envis och kan tänka utanför ramarna.

Värdefull

Jag är inte fet. Gud gav mig air-bags för att jag är så värdefull.

Jag tror att det gäller samma sak för mig.

Slut på höstlovet

Idag är jag inte uppe med tuppen....jag är uppe innan tuppen. Min mobil spelade en irriterande melodi klockan 4 i morse eller natt rättare sagt. Det var dags för Zoé med familj att åka tillbaka till Luxemburg och eftersom det är dryga 105 mil att köra så vill de gärna komma iväg så tidigt som möjligt. Zoé var jättetrött när hon blev väckt och tyckte inte alls det var någon bra idé att gå upp så tidigt. En mycket smart tjej! Men efter lite lirkande så gick det och sen var hon på gott humör.

När barn leker så ändrar de ofta dialekt när de pratar. När jag var liten försökte vi alltid prata uppländska. Jag tror väl knappast att barn längre norrut lekpratade på skånska så egentligen vet jag inte varför vi gjorde så. Kanske var det för att man i leken blev en annan person och då ändrades rösten också. Zoé blandar språk hej vilt och när hon leker så pratar hon engelska. Det är inget språk hon fått lära sig varken i skolan eller hemma utan det har hon snappat upp från TV. Ofta när vi lekte nu i veckan så sa hon:"Mormor, speak English!"

Hon är väldigt musikintresserad och har en egen favoritmusiklista på sin iPad som hon lyssnar på. Det är allt från Michael Jackson till Justin Timberlake. Textraden I got this feeling inside my bones har jag hört åtskilliga gånger under den gångna veckan och även nu i morse innan hon åkte hem. När deras bil svängt runt hörnet var jag tvungen att sätta mig framför datorn och leta fram en video med Justin och höra låten en gång till, men jag gillar Zoés version bättre. Jag fick den här känslan inom mig att jag nog borde hoppa ner i sängen igen och sova några timmar till. Zoé har säkert redan slumrat till bak i bilen.

Höstlöv

Höstlöven är otroligt fina och färggranna. Det är som en explosion utav färger ute i naturen. När mina egna barn var små brukade jag plocka grenar där löven hade börjat skifta färg. Jag försökte få tag på sådana som redan hade fått riktiga eldfärger. När jag kom hem satte jag dem i en glycerinblandning och efter ett tag så var löven nästan som om de var konserverade. Man behöver verkligen lätta upp den mörka årstiden med lite färg både ute och inne.

För en del år sedan såg jag tips om hur man gjorde lövrosor. Det var speciellt lönnlöv som användes. De är rejält stora och får tjusiga färger på hösten. Jag börjar med att välja cirka fem löv som har ungefär samma färg och börjar snurrandet med det minsta bladet först. Det finns många instruktionsfilmer på You tube om hur man gör. Första rosen jag gjorde liknade väl knappast en ros, men jag tycker jag har fått bättre snits på det hela nu efter något hundratal rullade rosor.

Jag har använt blommorna till dekoration både vid Halloween 

och jul.

I år ville jag göra något annorlunda med dem. Jag sparar på mycket som jag ibland inte riktigt vet vad jag ska använda det till, som en gammal fotoram t.ex. utan vare sig baksida eller glas. Göran fixade till en slags låda som limmades på baktill så det hela påminde om ett tittskåp. Sen var det bara för mig att hämta hem löv och rulla rosor för glatta livet. Det var ett perfekt jobb att ha framför TV:n. När alla rosor var klara fick de torka några dagar innan jag limmade fast dem i lådan. När de nu torkat ännu mer känns de som papper och på avstånd ser det ut som om de är gjorda av läder. Tittskåpet hängde jag upp ovanför skänken i mitt kök. 

Höstlov

Denna veckan är det höstlov i skolorna både i Sverige och Luxemburg, så kusinerna träffas här hos mig. Rasmus vill givetvis sova över här varje dag så de kan träffas så mycket som möjligt. När Zoé kom hit i helgen stod Rasmus och jag på trappan och väntade på dem. Hon sprang från bilen och rakt fram till Rasmus och kramade om honom. Jag fick också en kram förståss, men det märktes tydligt vad hon prioriterade mest. De har inga problem att sysselsätta sig här för de är båda två väldigt musikintresserade och gillar nästan samma sorts musik. Även om Zoé är väldigt mycket inne på prinsesstemat så gillar hon musik med lite fart och fläkt. Att rita och måla är också ett gemensamt intresse de har.

Vid sängdags fick jag plocka in en extrasäng i mitt datarum, för Zoé tyckte att vi tre kunde sova i samma rum. Det blev till att snirkla sig runt sängarna och det är tur att jag inte är alldeles för stelbent, för jag fick krypa upp i sängen från fotändan. Men som sagt finns det hjärterum så........Zoé brukar vakna först och då knuffar hon på mig och sen är det full rulle. Jag är inte precis van vid att slå upp ögonen och börja prata med en gång, men ibland räcker det bara att jag säger mmmm eller ok. Inte för jag vet om jag har svarat rätt, men Zoé pratar vidare så det har nog inte varit helt tokigt.

Rasmus tycker det är kul med styrketräning och denna veckan har han möjlighet att träna lyft med liten kusin. Zoé gillar att bli buren. En utav dagarna blir det nog besök på Busfabriken igen, för det var ett favoritställe för båda kusinerna. Där kan de rasa ut och bli rejält trötta. En vecka går otroligt fort. Om tre dagar är det dags att ställa kosan mot Luxemburg igen, men innan dess ska vi ha hunnit med mycket kul. Det blir mest inomhussysselsättningar för vädret är inte det roligaste. Ganska stor skillnad mot när de träffades under sommarlovet.

Att vara ute och cykla

Trafikenheten i Helsingborg åkte till Ferrara i Italien för att studera cykling. Målet är att Helsingborg ska bil en cykelstad. Tjänstemännen satte sig på cyklar och trampade runt i staden. Den ska visst vara i storlek med Helsingborg men utan höjdskillnader. Vad ska göras åt höjdskillnaderna i Helsingborg, tro? Jag gissar att det många gånger är det som sätter käppar i (cykel)hjulet. Nedförsbacke är helt ok, men hur många känner för att kämpa med en uppförsbacke. Idag ska allting vara så enkelt och ta så lite tid som möjligt så jag har full förståelse för de som använder bilen. Speciellt barnfamiljer som ska hämta och lämna på dagis och skola har det tufft. Man måste se realistiskt på saker och ting.

Helsingborgspolitikerna fick frågan varför de inte hade åkt till Lund eller Köpenhamn i stället för till Italien eftersom båda dessa städer är stora cykelstäder. En luddig förklaring var att de samarbetar redan med Lund och att de behövde se andra städer för att få andra infallsvinklar. Vilket dravel. En stor anledning tror jag är att de här två städerna ligger för nära Helsingborg. Det borde väl ligga i allas intresse att man ska vara sparsam. Speciellt när det gäller andras pengar. Jag kan inte gå på restaurang eller åka på semester och förutsätta att någon annan står för kostnaderna och samma borde gälla för våra folkvalda politiker.

För en del år sedan var det väldigt populärt för skolpolitiker att åka till Nya Zeeland för att studera läsinlärning. Tyvärr fick de nog inte med sig lösningen hem för efter vad som påstås så är det lite si och så med läskunnigheten fortfarande. Det hade säkert gått att studera detta ämne på närmre håll till en betydligt billigare kostnad. Kommunens pengar (våra) används ibland så man ser stora likheter med hur de som hamnar i programmet Skuldfällan har hanterat pengar.