Oförändrat utseende?

I lördags var jag på min husläkarmottagning och fick influensasprutan. De har öppet två lördagar då man kan komma dit utan att beställa tid innan. Det var fyra sköterskor som stod för stickandet så det gick undan värre. Jag möttes precis innanför dörren av en ung, söt tjej som gav mig en nummerlapp och visade mig till ett väntrum. På vägen dit stannade hon upp, tittade lite frågande på mig och sa:"Är det Gunnel?" Det kunde jag givetvis inte neka till. Först kände jag inte igen henne, men när hon sa sitt namn ramlade poletten ner.

Det visade sig att hennes storasyster gått i den klass där jag jobbade, men det är ca 25 år sedan och då var Ida kanske 7 eller 8 år. Vilket minne hon har! Nu började jag fundera lite. Kan anledningen till att hon kände igen mig vara att jag fortfarande ser ut som 45, eller det är så att jag såg ut som 70 redan på den tiden. Som vuxen ändrar man klart inte utseendet så mycket som barnen gör. Det händer allt som oftast att yngre personer hejar på mig som om vi är gamla bekanta....vilket vi ju egentligen är. Efter att ha pratat ett tag så brukar jag komma på vem han eller hon är, men det har ibland hänt att jag fått erkänna att jag inte har en susning om vem jag pratar med. Lite genant, faktiskt.

Under tiden jag jobbade stötte jag alltid ihop med någon elev när jag var ledig och jag kan nästan förstå den känslan en kändis har som alltid blir igenkänd. Det var aldrig så illa för mig så jag behövde bära mörka glasögon för att inte bli igenkänd. Jag tyckte det var enbart kul och blev väldigt glad när de hejade.