Inredningstips

Jag gillar att prova på och göra saker som jag kanske inte är så bra på. Det är alltid spännande att testa nåt nytt. Göran hade ett stort snickarrum med en massa maskiner och andra verktyg. Han var inte så förtjust i att jag använde dem, utan han erbjöd sig alltid att fixa det jag ville ha gjort. Alla maskiner fick jag lämna bort när jag flyttade hit och även många av verktygen. Jag märker nu att jag hade behövt behålla en del, men jag har börjat köpa och samla på mig ett litet verktygsförråd.

I mitt kök har jag betydligt mindre skåp än jag är van vid. Ett av skåpen ovanför frysen är väldigt konstigt. Det finns ingen hylla där utan jag måste stapla allt ovanpå vartannat. Jag ställde in mina brickor och kakfat där och även mitt diskställ. Kruxet är att diskstället hela tiden ramlar över brickorna och det är så irriterande. Om det funnits en hylla där hade det löst alla problem.

Jag funderade på om jag kunde göra ett fack där som diskstället kunde köras in i. Då behövde jag inte lyfta på allt när jag skulle ha tag i en bricka. I förrådet hade jag en garderobshylla och den skulle passa bra om den blev tillsågad efter mått. Jag har köpt en mindre såg och nu mätte jag hur stor hyllan behövde vara och satte igång att såga.

Det gick galant. För första gången i mitt liv kunde jag såga alldeles rakt precis efter linjen jag ritat. Självförtroendet växte. 

Jag ville inte spika eller såga i skåpet för att fästa hyllan, så jag använde dubbelhäftande tejp. Det brukar fungera bra och kan hålla ganska tunga saker. In emot väggen baktill passade det perfekt, men jag hade tydligen mätt fel på en mm när jag mätte höjden på hyllan, för när jag fått den på plats var den lite vinglig. Fram med verktygslådan igen och där hittade jag några möbeltassar. De kilade jag in på ett par ställen under hyllan och nu satt den fast ordentligt. På långt håll och med svag syn ser det riktigt proffsigt ut, men jag tvivlar ändå på att jag blir erbjuden något jobb inom snickeribranschen.

Änglavakt

 Jag brukar själv fixa att byta gardiner. Här har jag ju bara ett fönster där jag gör så och eftersom jag sätter stolar längs med fönstret är det nästan som att gå på ett upphöjt golv. Jag behöver bara komma upp på stolarna med hjälp av en hushållsstege. Det känns skönt att inte behöva be om hjälp för minsta lilla sak. Men…..då blir man tyvärr lite stöddig och tror man fixar allt. I varje fall får jag den känslan. 

Jag har kommit på en superbra idé, tycker jag själv, om hur jag ska kunna utnyttja hobbyrummet så det mer påminner om de två rum jag hade till mitt förfogande i huset. Då blir jag nu tvungen att flytta om lite i garderober och skåp i de andra rummen. I torsdags kväll var det dags för överskåpen i sovrummet. För att nå upp fick jag använda hushållsstegen. Det flöt på ganska bra, men sen sträckte jag mig efter en sak och vinglade till. För att inte ramla grep jag tag om en hylla, och då for den i golvet…….och jag efter. 

-"Milda makter!", hann jag tänka, "nu bryter jag säkert en arm eller ett ben." Jag kunde inte resa mig direkt från golvet, för så vig är jag inte, utan jag fick krypa fram till sängen och dra mig upp. Benen var ok, för jag kunde stå på dem utan problem. Jag skakade lite på armarna och försökte lyfta saker med dem och det fungerade. Då måste de vara hela. Jag hade inte ont någonstans utom i axeln och handleden, men det var ju inget nytt. Tydligen hade jag klarat mig helskinnad från olyckan. Jag befarade att jag skulle se ut som en smurf eftersom jag tar blodförtunnande medicin, men enda minnet av bravaden är två pyttesmå blåmärken.

Katarina sa, att det var inte konstigt om jag hade änglavakt eftersom jag bor ihop med så många änglar. Hon har nog rätt. Jag har änglar i alla rum i lägenheten.

På golvspegeln i hallen har jag limmat fast en tapetbård med änglar högst upp.

I köket vaktar de här små änglarna fruktfatet.

I vardagsrummet huserar bl.a. bokängeln.

I hobbyrummet har jag sällskap av en liten ängel när jag bloggar.

I sovrummet sitter passande nog en sömnig ängel.

Det bor änglar t.o.m. inne på toaletten.

I det skåpet jag höll på att sortera står en stor låda med änglar som plockas fram nu till jul. Det är alltså ett stort antal vingförsedda varelser i min lägenhet. Jag kom och tänka på att ifall vi delade på hyran så skulle jag bo väldigt billigt.

Höst inomhus

Att hösten är här går inte att ta miste på. Löven har gulnat och många har ramlat av. Det ligger bok-och ekollon lite varstans längs med stigarna nere vid ån. Jag har plockat en del som jag tänkte göra lite pynt av. Det är aldrig fel med gratismaterial. Jag har ju under flera decennier hämtat material från skogen, och det fortsatte jag med även när både barn och barnbarn blev äldre. Det är nästan så jag får abstinens om jag inte  kan plocka lite grejer från naturen och ta med mig hem. 

Något som jag också fortfarande håller vid liv är gardinbyte. Jag älskar att byta gardiner efter årstid och då passar jag på att plocka fram pynt som passar till just den årstiden i den mån det går. Jag har förenklat det lite för numera är det bara i köksfönstret jag ändrar om. Nu var det dags för gardinerna med kopparsaker. De tar upp höstfärgerna, som jag gillar, orange blommor och en krans med höstlov...sen var köksfönstret klart.

Pumpor hör hösten till och speciellt till Halloween dyker de upp överallt. Jag letade fram lite garn och virkade pumpor som jag tänkte ha som dekoration på köksbordet. Pumporna blev en besvikelse. Jag hade inget mönster utan virkade på måfå, så de blev alldeles för stora. Jag flyttade runt dem lite och till sist fick de stå på min höga kökshylla. 

Tyvärr blev det bara plats för två stycken där, och jag hade ännu en pumpa kvar. Den står nu på micron.

Problemet med något på köksbordet var kvar. Jag letade upp "sammetspumpor" i olika färger och storlekar och la på ett tårtfat där jag tidigare tejpat fast höstlöv runt kanten. I mellanrummen bland pumporna petade jag ner minikottar och gul/röda bär. 

Nu njuter jag av en pumpatårta på köksbordet.

Butternutpumpa har jag använt några gånger i matlagning och det är inte alls dumt. Något som är supergott är pumpapaj. Första gången jag smakade det var när jag besökte Dallas vid Thanksgiving. Anne hade lagat en typisk amerikans middag med en megastor kalkon och alla smårätter som hörde till. Efterrätten bestod av två olika sorters pajer, varav den ena var en pumpapaj. För de som är lite bekväma finns det pumpapuré på burk att köpa här hemma. Sånt gillar jag.

Ännu några veckor framöver är mitt kök orangefärgat, men snart bytar det färg som en kameleont och blir röd/grönt.

Kaffetåren den bästa är

De flesta varor har blivit oerhört mycket dyrare, men en vara som sticker ut väldigt mycket är kaffet. Det är ju ingen livsnödvändig vara, men ändå älskad av många. Jag var tidigare en riktig "kaffemoster". Det gick så långt att jag fick migrän de dagar jag inte fick i mig den nödvändiga dosen. Efter att jag fått hjärtflimmer tyckte min doktor det var bra om jag drog ner på koffeinintaget så mycket som möjligt. Jag saknade ändå kaffet.....mest doften, tror jag. Då köpte jag koffeinfritt kaffe och det njuter jag av lite då och då. Det doftar t.o.m. kaffe. Smaken är kanske inte i Zoéganivå, men det är fullt godkänt.

Under flera års tid samlade jag på minikaffeserviser. Jag vet inte om det var min vurm för kaffe som startade det hela. 

Jag har t.o.m. kvar min dockservis från när jag var barn, även om den är lagad ett antal gånger. Den användes flitigt när jag och min syster lekte kaffekalas.

För att alltid ha lite kaffevibbar i köket köpte jag nya stolsöverdrag med kaffekoppar på. 

De triggar inte igång något flimmer så det är helt riskfritt att bli utsatt för alla dessa koppar kaffe dagligen.

Det flimrar

Jag har sakta men säkert vant mig vid att hjärtat rusar iväg med jämna mellanrum. Det känns väldigt otäckt, men jag blir inte lika skärrad nu längre när det händer. Det finns ju mycket hjälp att få både med medicin och avslappningsövningar. Givetvis hjälper det inta alla, men så är det ju med all slags behandling. Jag har nog tur, för jag drabbas inte av obehaget så ofta.

För några veckor sedan startade flimret och efter några timmar tog jag en tablett, en betablockerare, och pulsen sjönk så småningom. Jag läste om att det är bra att motionera, så jag gav mig ut på en promenad. Det kändes lugnare att ha andra människor runt ikring. Jag tänkte som så, att blir jag sämre och tuppar av eller något så är det väl alltid någon som ringer efter en ambulans. Om jag stannat inomhus hade ingen märkt något sådant. När jag varit ute en bra stund märkte jag att det kändes bättre. Oron kan ställa till mycket problem.

Häromdagen var det dags igen. Jag vaknade mitt i natten av att hjärtat dunkade som det värsta trumsolo. Typiskt! Just den dagen hade jag en tandläkartid. Jag ringde mottagningen och undrade ifall jag ändå kunde få tanden lagad eller det kunde förvärra det hela. Sköterskan sa, att det trodde hon inte att det gjorde, men det var mest om det var obehagligt för mig. För min del är det precis lika obehagligt att gå till tandläkaren, så det kändes som att behöva välja mellan pest och kolera. Hon skulle prata med tandläkaren och höra av sig om jag behövde boka en ny tid. 

Jag fick inget samtal, så jag traskade iväg....inte glad i hågen direkt...men jag tröstade mig med att när tanden var lagad så var åtminstone en obehaglig sak åtgärdad. Lagningen var snabbt avklarad och nu behöver jag förhoppningsvis inte gå dit förrän om ett år.

En favoritdesigner

 

Det är många år sedan jag bläddrade i en veckotidning som jag själv köpt. Numera blir det någon enstaka gång i väntrummet hos tandläkaren eller doktorn. Dagstidningen läser jag på nätet och det är väldigt praktiskt att inte samla på sig en massa papper som måste slängas. För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om att prenumerera på Hemmets Journal till ett rabatterat pris och dessutom ingick en gåva. Det var en Björn Winblad-vas. 

Jag har varit förtjust i hans alster ända sedan jag var tonåring och när jag skaffade min första lägenhet köpte jag en stor plansch som han designat. Den var 120x180 cm och jag hängde den ovanför min säng. Den hette Vanitas=Fåfängan. Tyvärr blev den förstörd och jag har inte köpt någon ny, mest p.g.a. priset. Jag har ändå alltid tänkt på den här planschen och pratat mycket om den. Ulrika letade till sist upp en bild av den på nätet som hon skrev ut och ramade in till mig. Nu hänger den i min hall, och även om den är betydligt mindre än originalet är jag nöjd md den.

För en del år sedan besökte jag en utställning på Arken i Danmark. Jag har gjort ett inlägg om det tidigare.   Det som gjorde mig mest upprörd på den utställningen var när jag läste hur servisen han designat för Rosenthal behandlats. Shahen av Iran hade beställt den här servisen, men efter att han störtades samlades allt porslin in och slogs sönder. Vi fick en likadan servis när vi gifte oss och namnet på den är Romance, mycket passande. Min servis finns inte heller kvar. Jag packade in samtliga delar i bubbelplast och lade i små flyttlådor för vidare färd till Luxemburg. Förhoppningsvis kommer Zoé att få glädje av den längre fram. 

Jag köpte en liten prydnadssak vid mitt besök på Arken. Dessförinnan hade jag köpt hans månadstavlor och Göran monterade in dem i en av bokhyllorna. 

Gåvan jag skulle få när jag prenumererade kom häromdagen. Som tur var hade jag en blomma som passade precis till vasen. Det ser nästan ut som om damen har grönt, lockigt hår.

Jag har försökt att lägga in en länk snyggt i texten, men det fungerar inte. Hoppas ni hittar till mitt gamla inlägg om Björn Winblad när ni klickar på denna länken.

https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com/2016/01/bjorn-winbladh.html

Lucka 12

 Vincent van Gogh

Vincent var en nederländsk prästson. Han var väldigt tyst och tillbakadragen och hans stora intresse var att teckna. Som vuxen jobbade han en tid som konsthandlare. Efter en depression vände han sig till religionen och tillbringade en tid som missionär. Han flyttade så småningom till Paris där han blev bekant med andra konstnärer, bl.a. Paul Gauguin. 

Tavlan som Gaugain målade föreställer Vincent när han målar en av sina solrostavlor.

Efter en tid bosatte han sig i Gula huset i Arles. Där bodde även hans vän Paul några månader och de målade tillsammans. Vänskapen tog ett hastigt slut när Vincent en gång hotade Paul med ett rakblad. I ett raseriotbrott skar han sen av en bit av sitt eget öra. Han led av mental sjukdom under många år och blev intagen på mentalsjukhus 

Under lite mer än ett decennium skapade han mer än 2100 konstverk; däribland 860 oljemålningar. De flesta kom till under hans två sista levnadsår. 1890 sköt han sig själv med en revolver och avled två dagar senare endast 37 år gammal. Han sålde väldigt få tavlor under sin levnad. Berömmelsen kom långt senare. 

Solrosor (Les Tournesols) är en serie med 12 oljemålningar.som han målade under åren 1886-1889.

På den första målningen syns även andra blommor.

4 Målningar visar endast själva blomman.

7 tavlor visar olika antal solrosor i vas.

Jag har alltid älskat solrosor. I min trädgård i Åstorp drev jag en gång upp en ganska hög solros.

Eftersom jag inte har någon trädgård längre får jag nöja mig med stolsöverdrag med solrosmönster. Jag hittade även en skylt som jag har i köket.

Med tanke på alla krav man ställer på sig själv känns det uppmuntrande att läsa texten: Det är OK att göra misstag, att ha dåliga dagar, att inte vara helt perfekt, att göra det som är bäst för dig och att vara dig själv. 

Tillbaka från bloggpausen

Det blev en ganska lång paus, men jag tror den var välbehövlig. De här två sista åren har varit tuffa och jag har inte känt mig som vanligt. Eftersom jag alltid varit frisk som en nötkärna, har det varit svårt att acceptera alla krämpor. Jag kan väl inte påstå att jag accepterat det fullt ut än....det är jag lite väl envis för, men jag tycker ändå jag har börjat få in en ganska bra rutin nu.

Alla kommentarer, sms, mobilsamtal och mail under pausen har gjort mig på väldigt gott humör och fått mig att längta tillbaka till bloggen. Tack för det! Nu har jag en helt ny plats att upptäcka och jag ser fram emot att skriva om Ängelholm och visa foton från den här fina staden.

Givetvis har det hänt många kul saker också de här åren och det är dem som jag försöker tänka på mest. Sedan jag flyttade hit har mycket förenklats. Först och främst har jag mindre yta att städa, och det är ett stort plus. Det enda jag egentligen saknar från huset i Åstorp är mina två hobbyrum. Men det fungerar utmärkt med ett rum för det här. Jag har bara fått fundera ut andra lösningar för förvaring. Här har jag ett kombinerat sy/datarum och det är egentligen ganska bra. Datorn och symaskinen står på ett långt arbetsbord, så jag kan bara flytta mig någon meter om jag tröttnar på att sy och istället vill blogga. 

Jag har bott i lägenheten ett år nu, men fortfarande inte träffat alla hyresgäster fastän det bara är en trappuppgång. Under två månaders tid har det gjorts en del uppfräschningar av huset. Det byggdes en ställning ända upp till fjärde våningen för fasaden skulle målas. Då var de tvungna att sätta plast framför fönstren och under tre veckors tid gick det inte att se ut. Jag fick nästan cellskräck. 

När plasten försvann drog jag en suck av lättnad. Ställningarna var fortfarande kvar och en eftermiddag jag satt och tittade på TV dök det plötsligt upp en kille utanför mitt fönster och vinkade till mig. Det är inget som händer varje dag eftersom jag bor på tredje våningen. Det var dags att måla fönsterbågarna och han ville att jag skulle öppna upp fönstret. 

Byggställningarna är nu borta, men jag tycker det är synd att de inte putsade fönstren till oss när de ändå var i gång med att fräscha upp allt. Nu får jag be min svärson göra det i stället.

Sol ute, sol inne......

 Så ser det definitivt inte ut hos mig längre. Efter värmeböljan vi hade tidigare så har vädret mer normaliserats och nu har vi fått en hel del regn. Idag är det regn ute och solrosor inne....i varje fall i mitt kök.

Jag har köpt nya överdrag till mina köksstolar och jag hade sedan tidigare en krans som jag gjort med solrosor på. Gardiner har alltid varit något som jag älskat att byta och i huset hade jag en hel del fönster så jag fick mitt lystmäte tillgodosett. Här i lägenheten är det bara köket som jag byter gardiner i, dels för att mina gamla gardiner inte passar här och dels för att det är besvärligt för mig att själv byta. 

I Åstorp ställde jag en stol vid ena sidan av fönstret och en vid den andra. Köksfönstret var så brett så jag var tvungen att sätta en i mitten också. Sen var det bara att klättra upp på stolen, fästa gardinstången i ena sidan och klättra över stolarna till nästa sida av fönstret. Där kunde jag sen hoppa fram och tillbaka som en alpget och rätta till gardinen.

Det blir inte så mycket hoppande numera, kan jag tala om. Jag sätter fortfarande en stol vid varje ända av fönstret, men jag måste knöka in fler stolar så det inte blir något mellanrum, utan att jag kan gå fram och tillbaka. En liten hushållstsege får hjälpa mig upp först och sen ger jag mig ut på en svajig gång. Det känns som att gå på slak lina, för stolsitsarna är mjuka. Tyvärr gör det inte att jag känner mig graciös som en lindanserska. När jag var klar kändes det nästan som om jag hade sol i hjärta och sol i sinne. Jag var nöjd med dagens gärning.

Änglarna i Ängelholm

Jag måste erkänna att jag var lite orolig hur det skulle kännas den här julen. Nu har ett helt år gått då jag fått uppleva alla bemärkelsedagar och helger utan Göran. En del säger att det blir bättre sen, och det vill jag tro på. Saknaden blir klart kvar men kanske på ett annat sätt.

Flytten till lägenhet har definitivt gjort att det mesta känns lättare. Innerst inne är jag en positiv själ och kan se det komiska i det mesta. Det räddar många trista situationer. Jag körde i skytteltrafik till återvinningscentralen innan jag flyttade, men jag märker att jag hade behövt tagit ett par rundor till. Det svåraste har varit att få plats till mina hobbygrejer. I huset hade jag två syrum plus två rum där jag förvarade tyger och pysselmaterial. I lägenheten har jag ett hobbyrum och givetvis ett förråd i källaren. Jag får jobba som en skållad råtta med att sy och sticka så det mesta av materialet försvinner. 

Det har varit lite trångt i lägenheten under julhelgen. Jag och ca 50 "väninnor" har försökt samsas om utrymmet. Det har varit ett evigt flaxande här, för naturligtvis hade jag inte hjärta att lämna bort mina änglar. 

Det var inte riktigt plats för en stor gran så jag fick tag på en liten med slinga och allt klart. Där hängde jag alla småänglarna som tidigare flög runt i en mobil. 

I fönstren placerades stjärnorna som Göran gjort tillsammans med ett antal änglar. 

Man kan väl säga att den här vingförsedda damen "hänger på låset." 

Märkligt nog hittade jag utrymmen för samtliga damer. Ja, en del håller mig sällskap året om. Jag är kanske inte så värst änglalik själv, men jag säger ändå som en av mina söndagsbloggare för något år sen: "Jag är faktiskt en ängel. Hornen är där bara för att hålla glorian på plats."

Att sitta i det gröna.

Det skulle jag faktiskt kunnat göra ifall jag valt grässoffan, som jag visade. Min bloggvän Tove var nog orolig att jag inte skulle ha andra möbler som passade till, så hon skickade en bild på vad hon hittat.

Det var både fåtölj, bord, matta och golvlampa. Det enda som fattas är väl egentligen en vas med maskrosor på bordet. Nu väntar jag bara på att någon ska skicka mig en bild med gräsgardiner, sen är möbleringen klar. Men jag tvivlar på att någon heminredningstidning kontaktar mig för att göra ett hemma-hos reportage. Stilen är nog lite väl extrem. 

I söndags kom Zoé och hennes familj hit och stannar i två veckor. Pysselrummet, som Zoé älskade är borta, men det hindrade inte henne från att göra ett litet album till mig. Hon placerade sig vid köksbordet med sitt material och efter ett tag kom hon och lämnade mig ett jättefint album.

Detta är framsidan och sen följde ett stort antal sidor där hon satt in foton på oss två och skrivit lite och klistrat dekorationer.

Man kan ju bara bli glad för en sådan present. Det första rum som jag ska inreda i lägenheten är hobbyrummet, så Zoé och jag har någonstans att sitta och pyssla. Jag ska ha ett stort bord där, så det kommer inte att bli trångt när Hanna kommer samtidigt. Hon är också en liten pysselfia.

Rättelse

Det blev lite tokigt med soffinlägget förra veckan. Jag försökte spara ner bilden så jag skulle kunna visa den på bloggen, men det bara strulade hela tiden, Därför visade jag en annan soffa, men den liknar inte alls den jag har köpt. Inte nog med att bilden på klädseln är grön, den är gräsligt gräsgrön...ja klädseln  är faktiskt gjord av gräs. Jag såg den en gång jag besökte en plantskola. Huruvida den är skön att sitta i vet jag inte, för det var inte aktuellt med något soffinköp för mig då. 

Jag har över huvud taget haft en del strul med bloggen sista tiden. Hos en del tar det en evighet att få kommentarerna att gå igenom. Det kommer hela tiden upp en ruta som säger att ett fel har inträffat. Efter en tre till fyra gånger brukar det ändå lyckas som tur är. Idag har jag försökt spara soffbilden igen, och nu lyckades det. Det gick tyvärr inte att få samma färg på den som den har i verkligheten hur mycket jag än försökte. Ni får använda fantasin och tänka mycket mer åt det gula hållet. 

Så här ser soffan ut. Benen är lite högre än på de flesta soffor. Det stod att det skulle vara väldigt lätt att städa under den, om man nu skulle känna för det.

Jag älskar "muckarkalendrar". Sådana kan man ha för alla tillfällen. Just nu har jag en flyttmuckarkalender. Idag är det 46 dagar kvar tills jag flyttar. Innan dess är det ännu en hel del som ska packas ner i lådor. Jag får ta en runda i trädgården med, för där har jag inte varit på evigheter. Den liknar snart en savann och jag undrar varje morgon jag drar upp persiennerna om jag ska få syn på några vilda djur. Det vildaste jag sett hittills är grannens katt.