torsdag 29 september 2016

Visst går det att lära gamla hundar sitta



Det sägs att ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid. Så är det nog. Jag har i alla tider blankt vägrat att besöka ett gym. Tyvärr har jag haft många och dumma förutfattade meningar om de här ställena. Det har i och för sig varit väldigt bra ursäkter för mig att inte gå dit. Enligt vad jag trodde så var alla som gick på gym väldigt atletiska och klädda i snygga träningskläder och kanske med ett svettband i pannan. Så ser det alltid ut när det visas nåt träningsprogram på TV. Det finns gott om den slags program. Något som jag också vänt mig emot har varit den otroligt höga musik som spelas. Jag hade bestämt mig för att aldrig i hela mitt liv sätta min fot på ett gym.


Men så kom min grannfru och pratade när jag klippte häcken ut emot gatan. Hon har haft samma uppfattning om gym som jag tidigare, men nu hade hon ändå börjat på ett i samhället. Det lät så kul när hon berättade hur hon tränade så jag bestämde mig för att följa med henne en gång och testa. Det drivs av kommunen och lokalen är minimal, men trots det är där plats till en hel del maskiner.


Det finns en TV-skärm på väggen som man kan titta på när man går på gåbandet ifall man vill, men någon hög musik hörs inte...tack och lov. Jag är allergisk mot sådant. Musik gillar jag, men det ska vara normal volym och inte så man hoppar högt när den startar.


Det är många pensionärer som går dit där vid den tid som jag har testat. En dag i veckan är det öppet på förmiddagarna annars är det eftermiddagstid fram till kl 6 som gäller. Vi åkte dit kl. 8 på morgonen när de öppnade och igår var det bara jag och min grannfru där. Vi är klädda i joggingbyxor och T-shirt och struntar blankt i svettband.


Efter att jag klippt buskarna här hemma hade jag rejäl träningsvärk i axlar och armar, men det har jag lyckats träna bort på de här två gångerna. Jag har hört att en gång räknas som ingen gång, men två gånger är en vana. Då har jag alltså redan förvärvat en god vana. Jag tänker fortsätta och nästa steg efter vana blir väl då en tradition.

onsdag 28 september 2016

Hör ålder och frisyr ihop?


Jag kom att tänka på hur olika kvinnor behandlas p.g.a. frisyr och ålder. Elisabeth Höglund har alltid varit på tapeten när det gäller hennes ostyriga lockar. Att hon är en duktig journalist och reporter har helt kommit bort i alla skriverier. Hennes frisyr har väl knappast med hennes yrke att göra? Kan det vara så att hon inte är tillräckligt ung för att få gå omkring med ett sånt hårsvall? Var går åldersgränsen för det, tro? På TV jobbar en yngre kvinna, Jessica Jedin, som har betydligt yvigare hår än Elisabeth, men jag har aldrig varken hört eller läst nåt negativt om det. Jag tycker det är var och ens rättighet att ha den frisyr man vill.

Tänk så många filmstjärnor och sångerskor det finns som har väldigt stort och yvigt hår. I reklamsnuttar man ser på TV visas det alltid damer som kan slänga med hårmanen och visa hur vackert håret blir efter att de har använt ett visst schampo. Det måste betyda att det är nåt att sträva efter. Inte någon gång har jag hört något om att schampot bara får användas av kvinnor upp till en viss ålder.

Det konstiga är att de här diskussionerna handlar aldrig om män. Jag har sett bilder på wrestlingdeltagare, och en del av dem har en riktig lejonman. De kanske tror att styrkan sitter i håret. Fast det gällde nog bara för Simson.

Det är säkert ganska jobbigt att ha ett sånt hårsvall som många kvinnor ståtar med. Trots det hade jag gärna sett att min kalufs hade varit lite yvigare. Nånstans mittemellan Elisabeth Högbergs och Fredrik Reinfeldts frisyrer.

tisdag 27 september 2016

Jag har blivit uppgraderad till superhjälte


Zoé tillbringade en vecka av sitt sommarlov här hos mig utan sina föräldrar. Vi var lite bekymrade över att hon kanske skulle bli ledsen när Katarina gav sig av till flygplatsen och åkte tillbaka till Luxemburg. Det hade vi inte alls behövt att vara, för Zoé bara vinkade och sa hej då. För mig kändes det väldigt skönt. Visserligen var den stora idolen Rasmus här det mesta av tiden, men det fungerade alldeles utmärkt när det var bara hon och jag också.

Det visade sig att hon är en lika stor pysselälskare som jag, så vi tillbringade mycket tid i hobbyrummet. Ibland tog vi material med oss upp och pysslade. När jag ska ha upp nåt från källaren så brukar jag alltid tänka noga efter vad jag behöver, och lastar på mig rejält, så jag ska slippa ränna upp och ner i trappan. Givetvis frågade jag Zoé vad hon ville ha med sig upp och föreslog lite andra saker också för att vara garderad. Men det tyckte hon var onödigt. Hon skulle ju inte använda grejerna. När vi varit uppe en fem minuter kom hon däremot på att det var nog mer som fattades och vi fick gå ner och hämta mer....men bara precis det nödvändigaste. Naturligtvis blev det fler gånger, och till sist hade jag ledat upp mina stela knäleder så jag nästan kunde ta två trappsteg i taget när jag gick eller nära på sprang upp. Att passa barnbarn är lite som att besöka ett minigym.

Hon hade sin cykel med så vi tog lite turer till lekplatsen. När vi kom fram till gatan sa jag till henne att hon måste köra väldigt försiktigt och hålla sig inne vid kanten. Då stannade hon cykeln, rätade på ryggen, tittade på mig, gjorde honnör och sa med nästan militärisk röst:"Yes, sir captain America". Jag kom helt av mig i förmaningstalet.

måndag 26 september 2016

Lite mer rörlig idag


Men inte så mycket mer. Träningsvärken sitter fortfarande i. Synd att jag inte hade en stegräknare inkopplad på mobilen så jag hade kunnat räkna efter hur många steg jag gick. En sak är säker, och det är att jag gick måååååååånga steg. Det kändes rejält i fötterna när jag lagt mig på kvällen. Det värkte så jag kunde inte somna, utan jag fick gå upp och ta en värktablett. Vem påstår att det är enkelt att åka och handla? Det är förenat med stora plågor.....för både fötter och Visa-kort.

Nu handlade jag inte så våldsamt, för det stämmer inte att allt är så billigt i Ullared. Jag kan hitta många saker här hemmavid till samma pris och ibland t.o.m. billigare. I ärlighetens namn måste jag klart säga att det finns mycket billigt att köpa i det här stora varuhuset, men det gäller att man har lite priser i huvudet och inte bara stoppar ner allt man ser i kundvagnen.

Det tar ca 1 1/2 timme att köra dit, så vi startade vid 8-snåret. Rasmus och hans familj kom och hämtade oss. Parkeringen såg ganska full ut, men det var inga köer in till affären, som man ofta hört talas om. Precis i början blev det lite trafikstockning, men sen tunnades det ut och det gick enkelt att ta sig fram dit man skulle. Vi gick direkt upp till caféet och parkerade våra tomma vagnar. Sen åt vi frukost där innan vi gav oss ner i varuhuset. Rasmus hade en kompis från skolan, som åkt dit med sin mamma, så de två killarna ringde varandra och bestämde en mötesplats. De gick tillsammans och tittade på det som intresserade dem och fikade när de kände för det. Det är betydligt enklare att åka dit när barnen är lite större. Jag avundades verkligen inte de föräldrar som hade småbarn eller bebisar med sig. Men den tiden har man ju själv varit med om och då tyckte man inte det var så konstigt. Man vänjer sig vid allt.

Vi övriga fyra gick var för sig och nu kan jag tycka att mobilen är ett livsviktigt redskap. Vi ringde varandra för att bestämma när vi skulle träffas och fika. Efter några timmars shoppande kände jag att det var tid för kaffetankning och gärna med nåt sött till så orken återvände. Då plingade jag de övriga i sällskapet och vi möttes för fika och lite småprat.

Nu följde nästa "arbetspass". Jag hittade en hel massa julklappar till barnbarnen och det är en fördel att inte behöva leta efter det mer nu. När alla var nöjda med inköpen avslutade vi det hela med att äta middag i restaurangen. Aldrig i livet att jag hade orkat stå och laga middag när jag kom hem. Maten var jättegod och sen var det bara att ta sig till bilen och lasta in kassarna. Det blev lite logistikproblem, men det löste sig till sist.

Jag var tacksam att Bo körde, för nu kunde jag sitta och "nicka till" lite emellanåt. Köpdagen avslutades med en kopp kaffe hemma hos oss. Jag fastnade i soffan efteråt...inte för att det var nåt bra på TV utan för att jag inte orkade resa mig. Till sist staplade jag ändå in till sängen och jag måste säga att jag tror aldrig jag har uppskattat min säng så mycket som i lördags kväll. Trots att fötterna värkte så var det nästan det bästa på hela dagen.

söndag 25 september 2016

Orörlig


Jag är inte lat...bara väldigt orörlig.


Jag var i Ullared igår så idag är energin på bottennivå.

torsdag 22 september 2016

Höstdagjämning


Höstdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas för höstdagjämningspunkten. Då är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan. Höstdagjämningen är inte en hel dag, som jag alltid trott, utan en ögonblicklig händelse. Den inträffar vid en bestämd tidpunkt, vid olika klockslag på skilda platser på jorden beroende på i vilken tidszon man befinner sig. I år infaller höstdagjämningen idag klockan 14:21 hos oss. Nästa år kommer det att vara runt åtta på kvällen.

På grund av att vi har skottår vart fjärde år så varierar höstddagjämningsdagen mellan den 22 och 23 september. Dagarna omkring höstdagjämningen går solen upp rakt i öster och omkring 12 timmar senare går den ner rakt i väster.

Det både känns och syns att hösten är på gång. Den extrema värme som vi hade för bara någon vecka sedan är borta, och det är enligt min mening betydligt behagligare nu. Det går att jobba i trädgården vilken tid på dagen som helst utan att tänka på var det är mest skugga. Naturen skiftar färg och blir nästan färggrannare än under sommaren, även om man kan se blommor i all världens färger den årstiden. Höstfärgerna är så starka.....och det finns så mycket orange att titta på som...


....havtornsbär....


....nypon....


 och rönnbär.


 Inne i skogen är det en blandning av rött, grönt, orange, gult och brunt.


Givetvis kommer det att bli många regniga höstdagar framöver, men det kan vara skönt det med. Har man bara ett lysande orange paraply så kan man göra som Gene Kelly....sjunga och dansa i regnet.

onsdag 21 september 2016

Kåldolmar



Igår lagade jag kåldolmar. Det händer inte så många gånger om året. Jag tycker det är jättegott så det är inte det som är anledningen. Det är nog mer att det tar lite extra tid, och eftersom matlagning inte är min favoritsysselsättning så blir det lite långt mellan kåldomslagandet. Nu såldes vitkål för 1 kr/kg i affären så det var nästan synd och inte utnyttja det erbjudandet.

Kåldolmar är en svensk variant av vinlövsdolmar. Det äldsta recept man hittat på denna rätten är i Cajsa Wargs berömda kokbok från 1765. Det sägs vara Karl XII som introducerade rätten i Sverige. Han hade smakat den när han uppehöll sig i Osmanska riket. Dolma är turkiska och betyder fylld. Att vi använder vitkålsblad i stället för vinlövsblad lär bero på att det var mycket dyrt med vinlöv och för att då fler skulle ha råd att laga den här exotiska rätten så blev vitkålen ett bra alternativ.

Alla dagar är firaradag för någonting. Nu menar jag inte helgdagar eller födelsedagar utan mer lite hittepådagar. Kåldolmen har naturligtvis en egen dag. Det är passande nog den 30 november...Karl XII:s dödsdag.