söndag 20 september 2020

Ordning och reda

Vadå rörig? Jag är bara kreativt organiserad.

Hos mig är det oftast en organiserad röra. Det gör tillvaron lite mer spännande. Ibland hittar jag saker som jag inte hade en aning om att jag ägde. 

torsdag 17 september 2020

Let´s dance

 

Varje start av altansäsongen börjar alltid med en uppfräschning av altangolvet. I år bestämde vi oss för att måla det i en lite mörkare brun färg. När jag beskådade det färdiga resultatet kom jag att tänka på utedansbanor. 

Jag bodde i Eslöv tills jag var 16 år och varje sommar var det karneval i staden. Det var en av fotbollsföreningarna som anordnade den. Min far var lagledare och tränare för A-laget så vi blev ganska involverade allihop. Karnevalståget rullade genom stadens gator på söndagseftermiddagen och då var trottoarerna fullsmockade med åskådare. Det var rena folkfesten. 

Festligheterna började redan på fredagskvällen med dans i Skytteskogen. På lördagen öppnades det upp för tivoli och allehanda aktiviteter lite tidigare på eftermiddagen. Jag minns att det var minirevyer där och på ett ställe kunde man se en våghals som körde motorcykel runt, runt, runt i en stor siloliknande byggnad. Det var lotterier, spåkvinnor och allt mellan himmel och jord.

Naturligtvis fanns det även en utedansbana. Den var inhägnad ungefär som vår altan, men givetvis mycket större och cirkelformad. Längst bak fanns en upphöjd scen där dansbandet stod och spelade. Det fanns en eller två ingångar till dansbanan och där stod en bister herre och tog emot dansbiljetterna. Det kostade nämligen pengar att få dansa. Nu minns jag inte summan, men jag tror inte det var många ören. I ett litet bås i storlek med ett utedass satt en person och sålde dansbiljetter. 

Något som man aldrig funderade så noga på då, men som idag skulle vara helt otänkbart var hur damernas handväskor förvarades under dansen. När paret kommit upp på dansbanan la damen sin väska i en hög på golvet intill staketet. Det blev en ganska stor hög vissa gånger. När dansen var slut hämtade var och en sin väska och jag kan inte minnas att det var någon som blev bestulen. Kanske var handväskorna inte så stöldbegärliga för det fanns nog mest smink och nycklar i dem, men säkert också kontanter. Det kanske var så att folk i allmänhet höll mer koll på varandra förr och vågade säga ifrån när de upptäckte att nåt inte stämde. Jag tänker på filmen Anderssonskans Kalle där mammorna höll reda på ungarna i kvarteret och hjälptes åt att fostra dem. 

I dessa tider är det knappast läge att annonsera om I afton dans eftersom det gäller att hålla avstånd. Den påtvingade karantänen sätter igång fantasin hos många har jag märkt. Ett dansställe här i närheten annonserade häromdagen om I afton distans. Olika dansband hade bjudits in att spela dansmusik. De gäster som köpt biljett fick sitta vid utspridda bord på dansbanan, så någon dans var det inte frågan om. I stället bjöds på en tvårätters middag. Bandmedlemmarna skulle inte bara spela utan även presentera sig själv och berätta lite om bandet och kanske lite kul historier från deras turnéer. Ett mycket bra och annorlunda initiativ. Det behövs lite omväxling i tillvaron. 

tisdag 15 september 2020

Mor, Mormor och Gamlamormor



Idag har Sigrid namnsdag. Så hette min mor. Hon hade även födelsedag den här dagen. I år skulle hon ha fyllt 96 år, men tyvärr gick hon bort för drygt 15 år sedan. Hon berättade att när hon skulle döpas, så kunde inte hennes föräldrar komma överens om namnet. Då kom hennes farmor med ett förslag. Eftersom hon var född den 15:e september och Sigrid hade namnsdag den här dagen, så fick tilltalsnamnet bli Sigrid. Dagen efter hade Eufemia namnsdag, i den gamla almanackan, och då fick hon ha det som andra namn. Det var tur att hon var en flicka, annars hade inte problemet lösts så enkelt.

Min mor var jätteduktig på att sy, sticka och virka. Hon var intresserad av i stort sett allt som hade med textilt hantverk att göra. Inte konstigt kanske att både jag och mina döttrar ärvt hennes intressen. Katarina, som släktforskar, har upptäckt att det fanns många skräddare i vår släkt långt bak i tiden. Där har vi nog förklaringen till intresset för textil. Min mor jobbade som pälssömmerska innan jag föddes, och hon sydde sen i stort sett alla kläder till mig och min syster. På den tiden sparade man gamla kläder och sydde om för att det var ekonomiskt nödvändigt. Idag har det blivit en trend. Det är faktiskt roligt att se vad man kan göra av ett gammalt plagg. Slit-och-släng är inget jag gillar. Troligtvis är det för att jag är uppväxt med mors inställning till hur man tog hand om saker.  

Min mor var hemmafru alla år jag gick i skolan. Jag minns hur hon plockade bär och odlade grönsaker för att sylta, safta och konservera. Någon köksträdgård att tala om har jag inte, men däremot är det kul att gå in i skogen och plocka bär och nypon. Det är så enkelt nu att köpa allt färdigt till hyfsade priser. Att plocka nypon och annat gör jag mest för att det är så skönt att komma ut i skogen.

Mor hade barnasinnet kvar i alla år. Hon hade en härlig humor och huvudet fullt av tokiga infall. Därför kom hon väldigt bra överens med barnbarnen. Alla mina barn har varje sommarlov tillbringat några veckor hos mormor och morfar i deras stuga i Sjöbo, ibland tillsammans, men oftast var för sig. Då hade de ju chansen att få vara i centrum hela tiden. Ibland är det nyttigt att inte föräldrarna är med överallt. De har alla tre många roliga minnen från sina vistelser hos mormor och morfar.

Min mor var en väldigt generös person och hjälpte till på alla sätt hon kunde. Hon intresserade sig för både barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och därför kändes det helt naturligt att hon skulle vara delaktig i allt. Hon var i stort sett aldrig ensam, även om hon var änka de sista 5 åren av sitt liv. Det är en stor fördel att kunna umgås alla generationer. Man lär sig nya saker hela tiden. 

Jag tänker ofta på allt roligt jag gjorde tillsammans med mor, och det lättar upp saknaden lite.

söndag 13 september 2020

En perfekt söndag

 Först ska jag inte göra någonting alls. Sen ska jag bara ta dagen som den kommer.

Det enda viktiga som är inplanerat är alla kaffepauser.....och tårtätning. Idag fyller nämligen Rasmus 17 år,  Jag har haft många roliga stunder tillsammans med honom och jag kan sitta och skratta för mig själv när jag minns hans tokiga historier och snabbtänkta svar när vi diskuterade allt mellan himmel och jord. Vi gillar samma slags humor och har fortfarande väldigt kul tillsammans.

GRATTIS

på 

födelsedagen

RASMUS

torsdag 10 september 2020

Rött kort

När Rasmus var yngre var fotboll hans stora intresse. Han är fortfarande fotbollsintresserad, men spelar inte själv längre. En gång han kom hit undrade han om jag hade rött och gult papper. Det hittade vi i hobbyrummet och han klippte till två rektanglar. Jag fick inte veta vad de skulle användas till. 


Senare på kvällen fick jag förklaringen. Det var fotbollsmatch på TV och Rasmus hjälpte domaren. Det kunde behövas, för det gick vilt till. Det delades ut både gula och röda kort titt som tätt. Jag tyckte det såg så kul ut när han så uppmärksamt tittade på domaren och gjorde exakt likadant. Kameran plockades fram och jag smygfotade. Jag var nog inte särskilt diskret för Rasmus märkte det och visade upp det gula kortet för mig. Inte reagerade jag för det. Jag trodde det var ämnat för spelarna, så jag fortsatte att fotografera. Då tog han fram det röda kortet och satte det framför näsan på mig. Nu fattade jag vinken och la undan kameran.

Vart de här korten tagit vägen vet jag inte, men de hade varit bra att ha med sig ibland. Jag försöker handla på de tider då det är minst människor i butiken, men jag är givetvis aldrig ensam. De flesta är noga med att hålla avstånd och det är ju bara att titta på markeringarna i golvet. Det finns "parkeringsfickor" framför alla kassor. Trots det är det en del som inte fattat poängen med alla linjer och råd som vi överöses med. De envisas med att stå ända uppe i nacken på en. Tror de att allt går fortare då? Sånt oskick kan reta gallfeber på mig. Jag ska banne mig tillverka ett rött utvisningskort som jag kan plocka fram vid lämpliga tillfällen.

tisdag 8 september 2020

Uppskjutna planer

 

Ulrika och jag har haft som tradition i långt över 10 års tid att åka minst en gång om året till Köpenhamn för att gå och se en musikal. De ges alltid på Det ny teater som är en mycket gammal byggnad. I våras hade vi biljetter till Dance of the Vampires, men då slog Coronan till rejält och föreställningarna ställdes in. Vi fick givetvis tillbaka våra pengar, men det kändes lite snopet. Det är en dag som jag alltid ser fram emot. Vi åker hemifrån redan tidigt på förmiddagen och hinner strosa runt lite innan det är dags för musikalen. Kvalitetstid med stort K. 

Vi har biljetter till höstens föreställning som är Oliver, men det blir med all säkerhet att vi får begära tillbaka pengar för den föreställningen också. Det har varit många turer kring att kunna besöka Danmark. Ett tag var svenskar helt portade, sen blev det lite öppet för personer från speciella regioner. För skåningar var det ok att komma in. Vi var emellertid tvungna att kunna bevisa att vi var mantalsskrivna i Skåne eller de landskap som då var välkomna. Det gjordes kontroller av samtliga passagerare som åkte över, men nu läste jag att det görs enbart stickprovskontroller. Det betyder klart att man ändå måste ha rätt sorts dokument med sig ifall man hamnar i en kontroll.  Efter vad som skrevs nu senast så ökar smittspridningen i Danmark, och då känns det definitivt inte lockande att resa dit. 

Vi har sett många musikaler där under årens lopp och alltid varit lika nöjda. Jag hoppas att Vampyrföreställningen kommer att spelas längre fram, för musiken i den är helt underbar. Det finns givetvis fortfarande många musikaler som vi inte sett, men vi får bara ha tålamod och längta efter fler föreställningar. Jag skulle gärna vilja se

Singing in the rain,

Cats,


Hair,


Annie get your gun

och många, många fler.

söndag 6 september 2020

Underligt


Om vi lär oss av våra misstag varför är vi då så rädda för att göra några?

Jag föredrar att lära mig saker på annat sätt. De lärorika misstagen dyker upp ändå antingen man vill eller inte. Många kloka saker har sagts om misstag. Ett uttryck som jag gillar är det som den kinesiske filosofen Konfucius (551-479 f.Kr) lär ha sagt:"Om en människa upptäcker sitt misstag och inte rättar till det, begår hon ytterligare ett misstag.