söndag 26 maj 2019

Lösningen på problemet


Jag har "vadvardet" som lösenord, för det är det första jag tänker när jag ska fylla i det.

Tyvärr ska man inte ha samma lösenord överallt, annars hade det varit det mest bekväma. Ibland fodras bara bokstäver, ibland endast siffror och ofta en blandning av allt och för att förvilla ännu mer så begärs det både stora och små bokstäver. Det inbjuder helt klart till att jag glömmer bort det på en sekund. Om jag inte skrivit upp alla lösenord i en liten bok hade jag aldrig klarat mig. De enda koder som sitter som berget är de till min mobil och mitt VISAkort, men det är givetvis för att jag använder dem ofta.

fredag 24 maj 2019

Viktkoll

Jag läste i tidningen att det gamla "världskilot" ska om inte skrotas så i varje fall inte användas som mall mer. I fjor bestämde ett 60-tal länder att det var dags att gå över till en ny mätmetod. Det fanns risk för att det gamla skulle kunna förstöras och då stod vi där kanske en vacker dag utan att veta hur mycket ett kilo var. Man använder redan ljusets hastighet för att definiera metern och nu blir det samma för de andra måttenheterna. Det var en hel massa annat också som skulle vara med i bestämningen av kilot nämligen elektrisk ström, längd, tid, temperatur, ljusstyrka och något som hette substansmängd. Vad det är för något vet jag inte. I vilket fall som helst så skulle allt detta tillsammans definiera kilot.

Det är inget som kommer att påverka oss något nämnvärt. När vi handlar och ska köpa t.ex. frukt eller grönsaker, så är det bara att väga varan som vanligt och betala. Samma blir det när jag ställer mig på vågen. Det känns faktiskt betryggande att trots ändringen så kan jag ändå se när jag står där i spänd förväntan på morgonen att jag väger fortfarande.....


....för många kilon. 

onsdag 22 maj 2019

Fullbokat


Snart kan jag nog hänga upp skylten Inga lediga rum i trädgården. Förutom fyra duvpar och ett koltrastpar har det nu flyttat in ett igelkottspar. Först såg vi dem när de lunkade över gräsmattan och när jag senare var ute och gjorde vid i rabatterna så hittade jag deras myshörna. De låg på var sin sida om den röda kornallen och sov så djupt. Jag smög kvickt in efter kameran för att ta några bilder. 


Den ena hade rullat ihop sig totalt och och låg vänd in mot häcken så jag kunde bara se taggarna.


Den andra däremot gick det att urskilja en del av huvudet på. Det såg ut som pälsbräm det som stack fram under taggarna. Ingen av dem tog notis om mig.

För många år sedan när min lille Milou fortfarande levde hade vi också stickiga hyresgäster. En kväll när vi gick en runda i trädgården började Milou skälla och sprang i cirklar runt något som låg på gräsmattan. Jag gick bort för att se vad det var. Han fick sådana ryck ibland så jag tänkte det är väl bara en grästuva eller något. Men det var något annat. Hoprullade på gräset låg fyra små nålbollar. De var inte större än en tennisboll, men de kunde fräsa rejält. 

Framför våra källarfönster har vi ljusgårdar och där ramlar ibland ner mer än löv. En gång ropade barnen på mig att det var något i en av dem. När jag tittade efter låg en liten igelkott där och snarkade ljudligt. Vi fick ta en skyffel och lyfta upp den så den kunde springa iväg. 

Det sägs betyda tur om man har igelkottar i sin trädgård och det hoppas jag stämmer.

söndag 19 maj 2019

Må-bra-tips


Man kanske ska fylla almanackan med lugn och ro först, så får inte det stressiga plats.

Lugn och ro är inte liktydigt med att ligga i hängmattan och dåsa, utan det kan vara att man pysslar med något man gillar. Huvudsaken jag känner att det här gör jag för min egen skull. Sen försöker jag naturligtvis klämma in lite "måsten" också i kalendern. Sånt hör till.

fredag 17 maj 2019

Kvinnan, det starka könet



Att kvinnan är det starka könet är i och för sig ingen nyhet. Det fick jag bekräftat med råge igår när jag var och handlade. En av butikerna sålde fem säckar jord för 99 kr. Varje säck innehöll 50 liter och det gick att välja mellan trädgårdsjord, barkmull, täckbark osv. När jag rensat klart rabatterna på våren lägger jag alltid ut barkmull, för jag tycker det ser snyggt ut. Dessutom verkar växterna gilla det, och jag slipper ifrån en massa ogräsrensning under sommaren. Jag hade inte planerat att köpa några jordsäckar igår, eftersom vi redan har några stycken på lager, men när jag nu var i butiken tänkte jag om. Fast 50 liter bär respekt med sig, och jag tyckte det kändes onödigt att åka hem och hämta Göran för att få bärhjälp. Det ordnar sig nog ändå, tänkte jag.

Jag tog en kundvagn och begav mig av till pallarna med jordsäckar. Det stod en truck där och en tjej som ställde i ordning allt. Jag frågade henne var barkmullen fanns och hon visade mig det, men kommenterade att säckarna var tunga. Hon var så snäll och erbjöd sig att hjälpa mig, och det var jag innerligt tacksam för. Säckarna var rejält tunga och det var inte det lättaste att få ner fem stycken i en vanlig kundvagn. De fick ställas på högkant för att få plats. -"Detta är inget kvinnojobb," sa hon. Det höll jag med om.

På väg ut till parkeringen tänkte jag att det hade varit bra om jag stött på en lika vänlig och hjälpsam person där. Jag såg flera män som stod vid sina bilar och lastade i varor så det skulle säkert inte vara några problem. När de ser mig kånka på säckarna kommer de springande i vild galopp, tänkte jag. Så fel jag hade! Jag lyckades få upp två säckar från kundvagnen och in i kofferten, sen var jag tvungen att pausa. Under den tiden passerade ett tiotal karlar förbi mig. Det kan säkert vara så att de hade svaga ryggar och inte fick lyfta tungt, men det är högst osannolikt att det gällde för alla.

När jag stod där och pustade kom en dam i min ålder fram och undrade om jag ville ha hjälp. Jag skulle kunnat krama om henne så glad jag blev. Där stod sen vi två 70+-damer och lyfte tre tunga jordsäckar medan ett antal svaga män gick förbi. Även denna damen konstaterade att det vi höll på med inte var kvinnogöra direkt. Än en gång kunde jag bara instämma.

onsdag 15 maj 2019

Vänskapens blomma


Jag såg i ett reklamblad från Blomsterlandet att de sålde Alströmeria. Den beskrevs som en väldigt hållbar snittblomma från Sydamerika och sägs symbolisera vänskap. Den finns i ett 50-tal olika färgvarianter och däribland orange.


Jag har sett den i vitt och i rosa när jag hälsade på min son och hans familj i Dallas. Där var det inte fråga om någon liten snittblomma utan två jättehöga träd. De stod vid deras pool och gav skön skugga på eftermiddagen.


De var överfulla med små blommor på nästan alla grenar, speciellt det med vita blommor. 

Blomman har fått sitt namn efter Claes Alströmer, som var son till Jonas Alströmer. Claes var en av Linnés lärljungar och på sina resor skickade han hem frön till Linné och som tack fick han ge namn åt den här växten. Jag tyckte det var lite kul att Peter i sin amerikanska trädgård har ett träd som fått namn efter en svensk. Fast där kallas den för Alstromeria. De är lite snåla med prickarna i USA. 


Träden är perfekta klätterträd.


måndag 13 maj 2019

Jag hatar möss



Det spelar ingen roll om de är överdragna med päls eller nåt plastmaterial. De är lika irriterande båda sorterna. Levande möss är dessutom skräckinjagande. Det är inte jag som har stått modell för de där skämtbilderna där en kvinna står uppe på en stol och en liten mus sitter nedanför och tittar på henne.....men det kunde mycket väl ha varit så.

Den musen jag retar mig på mest nu är min datormus. Mitt uppe i allt när jag sitter och skriver så lägger den av. Kopplingen förlorad står det på dataskärmen. Jag öppnade locket på undersidan och kollade....efter vad vet jag egentligen inte, men det var en reflexrörelse. Naturligtvis upptäckte jag inget konstigt, så jag satte fast locket igen. Och nu fungerade den! Vilket datamusgeni jag är! Glädjen blev kortvarig för ganska snart kom samma meddelande upp igen och pilen på skärmen ville inte flytta sig en millimeter hur mycket jag än klickade och körde runt med musen. Till saken hör att jag har tappat den i golvet ett par gånger så det kan vara det som är problemet.

Idag ska jag köpa en ny mus och förhoppningsvis ska den inte strula så. Jag hatar möss, som sagt var. Det enda muspar jag kan acceptera är Musse och Mimmi Pigg, men de lär jag väl aldrig få träffa på i verkligheten. Jag får nöja mig med en liten kopia av Mimmi.


Det är inte det sämsta.