onsdag 29 mars 2017

Ögontjänare


Den här synen möter mig varje morgon jag tittar ut genom fönstret i mitt datarum. Runt apelträdet växer en hel del krokusar i olika färger. Jag tycker det höjer humöret några grader när jag får se dem och tröttheten försvinner snabbt. Det är många år sedan jag planterade lökarna, men de blommar varje år och har förökat sig rikligt. Jag gillar sådana lökväxter som klarar sig själv utan någon större passning. Tyvärr har jag sett att en del av krokusarna sett så hängiga ut. Några har legat platt på marken och det såg ut som om de var nertrampade och blombladen såg lite trasiga ut. Har jag fått in skadedjur i trädgården, tro? Vi hade inga mördarsniglar i fjor och i och för sig vet jag inte om de gillar krokus.


Nu när det har blivit lite varmare släpper Göran ut brevduvorna en stund varje dag. Tävlingarna börjar den 6 maj och de behöver träna upp sina vingar. De spankulerar kring i vår trädgård och pickar i marken som höns. Mask letar de inte efter, det är jag helt övertygad om. Så länge jag är kvar i trädgården brukar de gå runt blommorna eller stå uppe på trappan till duvslaget och kolla in omgivningen. Jag hade ändå mina misstanker om vem som förstörde mina krokusar. Därför gick jag in och efter en stund kikade jag fram bakom gardinen i mitt datarum....och vad fick jag se?


Tagen på bar gärning!

Jag undrar vem jag ska skicka stadeståndskravet till?

tisdag 28 mars 2017

Någonting i hästväg


Den här orange saken liknar nästan en datamus, men det är det faktiskt inte.


Om man lyfter lite på den ser man ett stort antal plastpiggar.


Vänder man på den helt syns det att hela undersidan är täckt av mjuka piggar. Den ser nästan ut som en ryktborste man har till hästar. Fast skillnaden är att en sådan har betydligt hårdare borst. Liknande borstar finns även till hundar och jag minns att varken Santos eller Milou var så förtjusta i de här redskapen. De försökte hela tiden springa och gömma sig och när de var infångade ålade de sig som ormar för att komma undan behandlingen. 

Jag har inte skaffat varken hund eller häst, utan det är meningen att jag ska använda borsten till mitt eget hår. Eftersom plastpiggarna är väldigt mjuka gör det inte ont när man borstar och den är väldigt effektiv till att reda ut vått hår. Mitt hår är inte speciellt långt så någon hästman är det definitivt inte frågan om. Hur jag än drar och sliter i det kan jag inte få ihop till en hästsvans. Det blir inte mer än till en liten tofs på ett par centimeter och det liknar mer en kuperad hundsvans. Ulrika hade fått syn på den här tingesten i en nyöppnad butik. Den fanns i all världens färger men av nån konstig anledning köpte hon en orange till mig.


måndag 27 mars 2017

Fika på hög nivå


I helgen hade vi riktigt fint vårväder. När jag åker ner till centrum för att handla, så kör jag förbi en jättehög blå backe. Det är scillor som blommar i tusental. Åstorp ligger ju vid Söderåsens fot och jag bor högst upp på åsen. Denna synen möter mig varje gång jag åker ner till samhället den här tiden. Det finns trappor på tre olika ställen där man kan ta sig upp till ett inhägnat område. Det är Makadamen som finns där bakom. Brytningen är slut sen en del år tillbaka men kvar finns en megastor krater, som vi hoppas med tiden ska bli förvandlad till något vettigt.


Rasmus och jag parkerade bilen utanför en restaurang som ligger utmed vägen. Jag ville testa hur pass bra eller dålig min kondis var och så ville jag naturligtvis ta foton av scillorna.


Trappan är indelad i avsatser med lite plan mark emellan och den första delan klarade jag av lätt som en plätt.


Det är ganska liten lutning i början, och då kände jag att det här ska nog gå som en dans. Vi följde stigen en bit och då hade vi vägen strax till höger om oss.


Sen kom vi då till nästa trappavsats och då började det bli lite motigt. Som tur var kunde jag hela tiden gå och beundra scillorna, och det gjorde att jag lite glömde bort att det bara lutade uppåt hela tiden.


Ungefär halvvägs fanns en fikaplats. Mycket smart! Det var en rundad stenbänk som var uthuggen i berget och framför var ett bord som också var av sten. Vi hade ingen fika med oss för jag visste inget om denna platsen. Jag har nämligen aldrig gått den här stigen upp förut. Det har alltid blivit några av de andra två som är lite säkrare att gå. Det var populära utflykter med skolbarnen när jag jobbade.


När jag tittade ner mot vägen skymtade restaurang Bäckagård mellan träden.

 


Vi fortsatte vidare uppåt så långt det gick att komma, och där var ännu en fikaplats. 


Först och främst fanns det en stenbänk med ett uppbyggt tak. Bordet framför var gjort av staplade tunga stenar. Även pallarna var av det här hårda materialet.


Det fanns t.o.m. en stenfåtölj med ryggstöd. Ingen risk att någon drar iväg med "cafémöblerna" härifrån. Jag har fått höra att de här fikaplatserna har hört till restaurangen tidigare och att de har använts för att gästerna skulle kunna sitta där och dricka kaffe. Om det är sant hoppas jag verkligen att servitrisen fick rejält med dricks. 

söndag 26 mars 2017

Nya vänner


Du är aldrig för gammal för att skaffa dig nya vänner.

Så länge man jobbar så tror jag inte man funderar så mycket på att skaffa nya vänner. I regel har man fullt upp med de man känner både genom jobbet och privat. En del faller bort med åren, för man upptäcker att man har inte så mycket gemensamt längre och en del kanske flyttar långt bort. Bara för att man inte har arbetskamrater betyder inte det att man måste vara ensam. Det går alltid att hitta nya människor som man många gånger har mer gemensamt med, eftersom man då väljer de som har samma intressen. På jobb var det oftast jobbet som var det gemensamma.


Genom bloggen har jag kommit i kontakt med massor av trevliga människor med ungefär samma intressen som jag, och som jag nu räknar som mina vänner. Någon lär ha sagt:" Om du förutsätter att människor du träffar är trevliga, så är det förvånansvärt många som är det". Jag tror att vi i regel är alldeles för rädda att prata med okända människor. Det värsta som kan hända är nog att personen i fråga inte bryr sig om att svara. Då är det bara till att konstatera att just den personen var inte en blivande ny vän....men det finns andra.

fredag 24 mars 2017

Det har jag vetat länge



Det tycks som om hela världen är anpassad efter de som gillar att gå upp tidigt på morgonen. Spelar nog ingen roll vilken tidszon man bor i. Förr ansågs de som ville ligga lite längre för lata. Det har definitivt inget med lathet att göra. Numera är det väl mer accepterat att det finns två typer av människor...morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Jag tillhör inte oväntat den senare gruppen. Jag tror faktiskt att det är den största gruppen, men kanske inte alla vill erkänna det.

I helgen ställer vi om till sommartid och det är ett elände. Då måste man gå upp ännu tidigare. Pratet om att det jämnar ut sig med tiden köper jag inte. Det är inget som jämnar ut sig hos mig. Jag är jättetrött vareviga sommarmorgon, men sen vaknar jag klart till livs framåt kvällen och det är härligt att då sitta ute när det är ljust och skönt.

Det är nästan förenat med livsfara att stiga upp tidigt. Då är åtminstone inte jag tillräknelig och det kan ske stora olyckor. Därför tar jag det säkra före det osäkra och stannar kvar i sängen så länge som möjligt. Nu har jag fått veta att kvällsmänniskor är intelligentare än morgonmänniskor. Precis som jag alltid har misstänkt. Det är helt naturligt att ju längre man sover på morgonen desto mer kunskap kan hjärnan lagra eftersom den är utvilad. Jag håller helt med Gustav när han säger: "Om det var meningen att vi skulle hoppa ur sängen på morgonen så skulle vi alla sova i brödrostar".

torsdag 23 mars 2017

Recept


Den danske migrationsministern är tydligen en hejare på att baka...tycker hon själv i varje fall. Hon lät sig fotograferas med ett brett "smil" och med en jättestor tårta i famnen. Bilden la hon ut på Facebook med en som hon klart tyckte passande text. Hon firade att hon fått igenom det 50:e förslaget om inskränkningar i flyktingmottagandet. En del av förslagen är nästan exakta kopior av hur Hitler behandlade judarna. Hon fick många reaktioner på sitt inlägg och de flesta var inte så entusiastiska.

HD har en mycket humoristisk krönikör som heter Patrik Svensson. Han hade lurat ut receptet och ville dela med sig av det till läsarna. Ibland är sjuk humor ett bra vapen mot dumhet och inskränkthet.

Inger Stöjbergs tårta.
1. Sätt ugnen på 88 grader.

2, Ta fram en stor bunker, knäck tre ägg och blanda med mjöl och mjölk. Stöt lite med en dolk för att
    undvika klumpar.

3. Blanda smör och brunt farinsocker. Vispa tills du blir trött i axelmakterna.

4. Klart för anschluss. Vänd ner äggsmeten i smörsmeten. Blir smeten för tjock speer du bara ut den
    med lite vichyvatten.

5. Baka mitt i ugnen i 33 till 45 minuter. Det gör ingenting om den blir lite bränd men se upp så den
    inte blir dönitzbakt.

6. Dags för vaniljens triumf. Släng ihop en vaniljsås med vad du hittar i skafferiet. Smaksätt med lite
    romm. Men kom ihåg, för att få den riktigt len i smaken gäller hess is more.

7. Spritsa vaniljsåsen över tårtbottnarna. Dekorera med jordgoebbelsar.

8. Höj din högra arm och sprinkla över lite mandelspån från hög höjd.

9. Alles klar! Sätt tre blinkande ljus på toppen och hugg in. Vi lovar dig att när du får smaka denna
    kulin-ariska hit ler du som om det vore partidagar i Nürnberg igen.  

Det räcker med att läsa receptet för att man ska tappa aptiten. 

onsdag 22 mars 2017

Spelmodernisering


Monopol lär vara ett mycket populärt spela i många länder. Det har aldrig fascinerat mig av någon anledning. Egentligen vet jag inte varför. Det är bara inget som tilltalar mig. Jag tycker det är så långtråkigt. När våra barn var yngre var det alltid Göran som fick spela det med dem. De spelade även något som hette Bondespelet och som var precis lika tråkigt.


Vi hade många spel så det fanns alltid något som jag kunde vara med i. Cluedo minns jag som ett spännande spel...lite i deckargenren. Det första spel jag kommer ihåg från när jag var barn är Fia. Det spelet går nog aldrig ur tiden. Kortspel är också underhållande. Över huvud taget är sällskapsspel något som passar alla, tror jag. Då kan man prata med varandra under tiden och det blir mer gemenskap än när var och en sitter med sin mobil. Ute i affärer finns det gott om både nya och gamla spel, så det finns säkert något för alla smaker. Jag tror inte att det nånsin blir omodernt med sällskapsspel.

Häromdagen läste jag att det varit en omröstning bland Monopolentusiaster om vilka pjäser som var populärast. Över 4,3 miljoner hade lämnat in förslag. Den pjäs som flest röstade på var den skotska terriern, så den får klart stanna kvar precis som den höga hatten, bilen, katten och slagskeppet.


Några som får stryka på foten är skon, skottkärran och fingerborgen. I och med att både sko och fingerborg försvinner är alla chanser till att jag ska försöka intressera mig för det här spelet borta.







De ersätts av en pingvin, en gummianka och en Tyrannosaurus Rex. Det är lite som det är nu i världen. Den vimlar av Pokémon som ser ut som pingviner och hela världen är en ankdamm som styrs av karlar med synsätt som om de härstammade från dinosaurietiden.