fredag 22 november 2019

Extraknäck


Göran har skaffat sig ett extraknäck den senaste tiden, nämligen att knäcka nötter. Det blir inget större tillskott i kassan, men vi sparar ändå in lite på matpengarna. Det blev en hyfsad skörd från ormhasseln, och med tanke på att det var första gången vi fick några nötter så är jag nöjd.







Den här tjusiga nötknäckaren används inte till knäckningsjobbet. Den hänger bara till prydnad i köket. Jag vet inte om den är så hållbar längre för den är väldigt gammal.












I Leavenworth, Washington finns ett nötknäckarmuseum. Det startades av ett äkta par 1995 där de i en liten lokal visade sin stora samling av nötknäckare. Med tiden började människor donera sina ovanliga knäckare till dem och de fick flytta till större lokaler. Utanför museet står en jättestor modell av en gammal nötknäckare.


 Det tillverkas hela tiden nya modeller och de är väldigt populära som juldekorationer. Jag har sett att det säljs mycket av den här sorten hos oss också nu och inte bara i USA.


 Här finns ett gäng gamla presidenter, men det är nog tveksamt om Löven och han kompisar kommer att avbildas som nötknäckare någon gång.


För många år sedan fick jag fyra modedamer av min sonhustru. När jag vände på dem tyckte jag att baksidan såg lite konstig ut. Det var nötknäckardamer!


De hade en liten ögla fastsatt så att de skulle gå att hänga i julgranen, men jag använder dem inte till det utan de står alltid som prydnad bland mina andra modefigurer.

måndag 18 november 2019

Tråd

Veckans ord i Sannas fotoutmaning är TRÅD. Det är något som fascinerar mig väldigt mycket och jag kände att jag ville vara med den här veckan. Klicka på länken och se vad andra skrivit om tråd.


Mode och sömnad har gått som en röd TRÅD genom hela mitt liv. Min mor var skicklig på både maskinsömnad och all slags handarbete, och det smittade av sig på mig.


Som tonåring ville jag bli modetecknerska, men på den tiden bestämde föräldrarna det mesta och jag fick satsa på ett annat i deras ögon "säkrare" yrke. Som vuxen tog jag revansch och utbildade mig på Tillskärarakademin i Köpenhamn. Där fick jag lära mig att rita mönster efter personliga mått. Det är väldigt viktigt när man sen lägger mönstret på tyget att det ligger i TRÅD-riktningen, vilket alltid markeras med en pil.


För många år sen var Twiggy en berömd fotomodell. Hon var TRÅD-smal. Riktigt så smal var inte jag, men jag har sparat en av mina gamla klänningar och även om provdockan är inställd på minsta modellen så går det inte att dra upp blixtlåset.


Jag tillbringar så mycket tid jag nånsin kan i mina syrum. När en syfabrik här i samhället flyttade sin tillverkning utomlands köpte jag upp en stor del av deras TRÅD-förråd. Det är inga små TRÅD-rullar utan rejäla doningar på ibland upp till 10 000 m. Jag har sytt upp mycket av lagret, men jag tror nog att jag klarar mig i åtskilliga år framöver. Det sägs att det är bättre att vara brödlös än rådlös, men jag anser att det är lika viktigt att inte vara TRÅD-lös.

söndag 17 november 2019

Skönhet


Jag kanske inte är vackrast i världen, men jag är himla sällsynt.


Alla har inte samma uppfattning om skönhet, så alla är alltid vackrast i någons ögon. 

fredag 15 november 2019

Trender



Även om jag alltid varit intresserad av mode, så har jag aldrig följt det slaviskt. Jag passar inte i alla slags modeller, och det gäller att ha lite självkritik. Detsamma gäller hårmodet. När jag var tonåring gavs det ut en tidning som hette Min frisyr. Den innehöll massor av bilder på olika frisyrer och instruktioner på hur man skulle få till dem på rätt sätt. Det var givetvis med hjälp av sådana där rullar med något liknande flaskbortstar inuti och clips. Tänk att man rullade upp håret på de där tortyrredskapen och sen sov med dem !!!!! Ja, det blev väl lite si och så med sömnen förstås, och när man vaknande på morgon var man alldeles öm i huvudbottnen. Allt för att bli så tjusig som möjligt.



Idag skulle jag aldrig drömma om att plåga mig på det viset. Efter duschen åker fönen fram så jag kan torka håret. Sen rister jag bara lite på huvudet och frisyren är klar. För något år sedan var det modernt att håret såg ostrukturerat ut. Vilken lycka! Då var jag modern redan när jag vaknade, för när jag stiger ur sängen på morgonen är mitt hår ostrukturerat med stort O.

onsdag 13 november 2019

Laglydig


Nu är det åter dags att visa legitimation när man ska åka över till Danmark. Tidigare var det när vi skulle åka hem från Danmarksturen. Den här gången ska det bara göras stickprov, så antagligen blir det inte sådana köer som det var tidigare. För mig räcker det att visa körkort, men för ickenordiska medborgare behövs ett pass. Katarina kommer hit på fredag kväll och åker hem igen på söndag, men hon har givetvis passet med sig så det blir inga problem för henne. Orsaken till det hela är att många svenskar varit inblandade i mycket otrevliga händelser i Danmark, så jag har full förståelse för att danskarna vill ha lite koll.


Jag kan inte tänka mig att jag blir haffad så många gånger i någon kontroll......jag ser nog ganska snäll och beskedlig ut. Men det är klart att skenet kan bedra. Så tänkte säkert den tulltjänsteman som tog in mig för kontroll för många år sen.


När Ulrika gick på Tillskärarakademin i Köpenhamn hyrde hon ett omöblerat rum i Helsingör och pendlade där emellan. Vi tog dit en del möbler och första veckan åkte jag över varje kväll och hjälpte henne sätta upp gardiner och göra det lite hemtrevligt. Varje gång jag kom till tullen i Helsingborg var det samma personal som stod där. När jag för fjärde gången den veckan kom spatserande av färjan, såg jag hur en i tullpersonalen gjorde sig redo för att stega ut i gången. Jaha, tänkte jag, det är nog jag som ska synas. Mycket riktigt! Han bad mig komma in i ett litet avgränsat utrymme och frågade om han fick titta i min väska. Jag kunde väl knappast säga nej, och jag hade inget olagligt där heller, så jag var inte nervös. Det enda som fanns där var stickor och lite garn, för vi var klara med rummet och Ulrika och jag firade det med en handarbetskväll.


Men jag var oerhört tacksam att jag inte blev stoppad kvällen innan, för då hade jag en hammare i väskan. Vi hade nämligen spikat upp en del tavlor. Då hade jag kanske blivit känd som "Hammarterroristen". Fast idag är det farligare vapen som används.

måndag 11 november 2019

Golvläggarhelg

I lördags åkte vi till Kvidinge eftersom Görans experthjälp efterfrågades där. Ramsus ska flytta in i ett större rum, och i detta rummet behövdes det läggas ett nytt golv. IKEA:s klickgolv inhandlades och nu i helgen var det dags att sätta igång. Rasmus går Bygg-och anläggningslinjen på gymnasiet och ville gärna lära sig lite om golvläggning också. Eftersom Göran jobbat som byggnadssnickare i många år så har han erfarenhet av det mesta inom området.


Rasmus tyckte det kändes skönt att morfar var där, så han kunde få goda råd, även om hans pappa också har sysslat med sådant här tidigare.


Första raden var svårast att lägga, men sen gick det av bara farten.



Vi räknar givetvis med att bli bjudna på inflyttningsfest när allt är klart.

söndag 10 november 2019

Gör det nu


I morgon ska jag sluta att skjuta upp saker.

Jag försöker verkligen att inte skjuta upp saker, men ibland händer något som man inte kan kontrollera och då är man där. För att ha lite koll på det hela så skriver jag upp det jag inte hunnit med till nästa dags att-göra-lista. Det hindrar klart inte att det går att skjuta upp ännu en gång, men jag har ögonen på mig själv så jag inte smiter undan.