fredag 20 oktober 2017

Blåsning

Hösten är verkligen blåsningens tid. Det varnades för Ofelia, men hon syntes inte till här. Jag tar det med ro, för det kommer säkert nåt annat elände hit i stället. Vi märker inte så mycket av blåsten inne i vår trädgård, för de höga häckarna tar av ganska rejält. Inne i skogen är det också väldigt behagligt att befinna sig, men kanske inte så säkert alla gånger, när det blåser stormstyrka. En del höststormar har gått hårt fram inne i vår skog genom åren. För många år sedan åkte ett stort område med granar all världens väg och det såg ut som plockepinn inne i skogen. Det dröjde länge innan det blev upprymt. En av de längre motionsslingorna blev helt förstörd. Som tur är så har vi många slingor att välja mellan.


Häromdagen när det var lite blåsigt fick jag se en liten fågel sitta på altanräcket.


Plötsligt tog vinden tag i fågeln men den tog spjärn och satt kvar. Fjädrarna for runt däremot. Den såg så luddig och go ut. Jag kom och tänka på att fåglar har lika svårt att hålla styr på frisyren som vi människor. Fåglarna har förståss frisyr över hela kroppen i motsats till oss. Mitt hår är väldigt tunt och flygigt, så det behöver inte blåsa så värst mycket för att min frisyr ska försvinna all världens väg. Ändå sprayar jag på rejält med hårspray innan jag ger mig ut. Jag är ingen hatt eller mösstyp, annars hade det klart varit räddningen. Sist jag var hos frissan och färgade håret satte hon dit många illröda slingor. Det är verkligen riktigt rött med stort R. När jag går utanför ytterdörren nu och vinden tar tag i mina "lockar" så far de runt huvudet på mig i ilfart. Om det inte hade varit för att jag är tyst, så hade folk kunnat ta mig för ett utryckningsfordon med en röd, snurrande varningslampa på taket/huvudet.

torsdag 19 oktober 2017

Förberedelse för hopp



Igår hade jag bokat en tid hos sjukgymnasten på min läkarcentral. När jag pratade med honom tidigare sa han åt mig att bara klampa in och sätta mig i väntrummet. Jag behövde inte först anmäla mig i luckan för att betala patientavgiften. Han hade ett avtal med övriga aktörer att i och med att det redan var bestämt att han skulle göra inlägg till mig, så räckte det med att summan för dem betalades. Mycket förmånligt! Här känner man riktigt att det är patienten som är i focus och inte pengarna. På andra ställen jag varit har jag snällt fått betala först avgift för besöket och sen inläggen.

Första gången jag fick gjort inlägg är för evigheter sedan. Då fick jag ligga på mage på en brits och ortopeden kletade gips på min fötter. När det stelnat en aning så han kunde lyfta bort det från fötterna fick jag resa mig....och tvätta bort överblivet gips. Usch, så kladdigt det kändes! Den största belastningen på fötterna har man ju när man går, så det här tillvägagångssättet verkar lite underligt. Inläggen kändes aldrig bra och jag försökte själv köpa lite olika hjälpmedel ute i affärerna och lägga i skorna.


För tre år sedan fick jag en remiss till en ny ortopedklinik och där fick jag sätta ner fötterna i en slags skumgummisörja. Den här gången blev det betydligt bättre, men ett par inlägg varar klart inte hur länge som helst. Utan remiss skulle ett par nya kosta 2000 kr och det tycker jag är lite väl häftigt. Med remiss var priset 400 kr. Samma pris som jag behövde betala på min läkarcentral.

När jag kom dit berättade sjukgymnasten hur han skulle gå till väga, för efter han värmt upp inläggen skulle det gå ganska snabbt att forma till dem, och då dög det inte att jag hoppade runt som en annan kråka. Jag fick stå på en upphöjning med stöd som jag kunde hålla mig i. Den varma "sulan" la han under min fot och sen fick jag trampa ner i en slags skumgummikudde medan han tryckte upp stortån och vred foten så den kom i rätt läge, Högerfoten var inga problem, men den vänstra var lite knepigare. Stortån på den foten var så stel, så det var svårt att trycka den uppåt. Han sa, att det var det som gjorde att min fot vek sig inåt. Hans tips var att jag skulle träna upp stortån så den blev rörligare.


-"Gillar du sport?" undrade han. Det kan jag väl inte precis påstå att jag gör, men det var inte tal om att jag skulle börja med någon sport. Det räckte att jag gjorde som t.ex. höjdhoppare innan de ska springa fram mot ribban och hoppa. Jag skulle sätta fram högerfoten och stå och gunga på vänsterbenet så jag kom upp på tå och sen tillbaka igen. Det skulle hjälpa mot stelheten. Nu står jag här hemma och gungar som en riktig Kajsa Bergkvist. Något hopp blir det inte för jag har inga sådana manér för mig som höjdhopparna har innan de springer fram till ribban, som att t.ex. dra sig i öronen eller näsan eller slå sig på kinderna eller liknande. Något som jag sett att många gör är att de sträcker händerna över huvudet och klappar för att få igång publiken. Här hemma har jag bara Göran och jag vet inte om han bryr sig om att applådera mina försök. Nej, nåt (grod)hopp blir det nog inte.

onsdag 18 oktober 2017

Fantasilöst



För väldigt många år sedan började många använda uttrycket After ski. Det var alla de som åkt på skidsemester utomlands, som kom hem och berättade om detta. Ibland verkade det som om after ski var viktigare än själva skidåkningen. Till sist hörde man talas om det även av de som åkte skidor i Sverige....men det hette fortfarande After ski.

De sista åren pratas väldigt mycket om After work, och det låter trevligt. Att träffas efter jobb  och prata om annat än jobbet är säkerligen välbehövligt i vår stressade tid. Fast det kunde lika väl ha hetat Efter jobb och gjort samma nytta. Nu är det så införlivat med det svenska språket så det skulle nog vara svårt att ändra till ett svenskt uttryck. Då kanske ingen förstod vad som menades.


Det senaste i raden av den här sortens eftersysselsättningar är det jag såg skulle äga rum på Kulturhuset här i Åstorp. Det riktar sig till barn i åldern 4-9 år och ska äga rum en gång i månaden. Det börjar med "drop in" och fika från kl 16 och en timme senare visas en teaterföreställning. Jag tror att den tiden är lite svår för barnen att passa. De är för små att själva ta sig dit och då är enda alternativet att fritids- och förskolepersonal följer med de barn som vill gå på detta. Eftersom de flesta föräldrar förvärvsarbetar så är barn i den här åldern antingen på förskola eller fritids vid denna tiden. Upplägget verkar väldigt trevligt så jag hoppas verkligen det går att lösa på något sätt.

Det som får mig att bli lite frustrerad är namnet de satt på den här träffen, nämligen After dagis. För det första så heter det inte dagis längre utan förskola och för det andra så verkar det bara löjligt att ha ett svenskt och ett engelskt ord i samma uttryck. Det får vara antingen eller. Nog måste det gå att komma på ett roligare namn på en sådan här träff.


tisdag 17 oktober 2017

Vab, vabb eller vah?

Det är mycket förkortningar nu för tiden och det blir fler och fler. Sms:andet gör att vissa ord förkortas till oigenkännlighet. De gamla förkortningar jag lärde mig i skolan räcker inte långt nu. Inte har vi så mycket att prata om idag så vi måste förkorta alla ord? Prata gör vi kanske inte på riktigt, det är mer textmeddelanden, och då är det klart bekvämare med färre bokstäver.


En del ord eller egentligen flera ord ihop kan vara praktiskt att slå ihop, som t.ex. vård av barn. Nog är det enklare att säga vab. Det fanns inget sådant när mina barn var små, men Ulrika har kunnat utnyttja det för Rasmus del. Jag tycker det är en stor förmån, och en välbehövlig sådan. Här är det inte någon gräns på hur många dagar det gäller som det är i Luxemburg. Katarina får stanna hemma två dagar per år med betalning om Zoé är sjuk. Nu är Zoé frisk som en nötkärna, men annars är det inte lätt. När hon började i förskolan hände det ofta att hon var sjuk, och då fick föräldrarna ta ut semester eller tjänstledigt. Helt fel tänk, tycker jag.


Här i Sverige har vi även vabb=vård av barnbarn.  Det har jag inte behövt utnyttja, för jag gick i pension när Rasmus började skolan och då var det så enkelt att åka till Kvidinge när han var sjuk. Jag hade inga jobbtider som jag måste passa. Tyvärr är det inte lika enkelt att ställa upp på samma vis för de andra barnbarnen.


Det senaste i vårdväg som jag läste om nu var vah=vård av hund. Det fungerar inte riktigt som vab, men ganska fiffigt ändå. Det var en kvinna i Italien som fick lov av sin arbetsgivare att ta ut sjukledighet i stället för semester för att hennes hund var sjuk. En djurrättsgrupp hade hjälpt till att förklara för arbetsgivaren att hunden var en del av familjen. Så är det ju. Hundar, katter eller andra husdjur är som bebisar som aldrig blir så stora att de kan ta hand om sig själva. De är helt beroende av sin ägare. Jag tycker det var ett mycket humant sätt av arbetsgivaren att se det så också.

måndag 16 oktober 2017

Veckodagshjärna


Jag anser mig vara en lugn och sansad person som har en del under håret. Lördagens händelse fick mig att omvärdera mitt synsätt. När jag skulle ge mig iväg på en tur med bilen, såg jag att det var ganska lite bensin kvar i tanken. Inga problem, tänkte jag. Det är bara att köra till macken och fylla på. Jag åkte iväg och parkerade framför en av pumparna. Det var väldigt mycket kunder inne i butiken, och då brukar man få gå in och be dem öppna bensinpumparna. Så gjorde jag naturligtvis, och när jag kom ut igen kunde jag inte öppna tanklocket. Vad hade hänt? Jag försökte på alla sätt och vis, men det var helt omöjligt. Till sist bad jag en man som stod bakom mig och väntade på att få tanka om han ville hjälpa mig. Han klev snällt ur sin bil och försökte öppna locket.....men han fixade det inte heller. Det var bara för mig att åka hem igen.

När jag parkerat på uppfarten och kommit in beklagade jag mig upprört för Göran över den "förbenade bilen". Göran är inte lik mig. Han tar saker och ting väldigt lugnt. När han kom ut och försökte öppna bensinlocket gick det inte. Vilken tur, tänkte jag, då ser han att det är riktigt allvarligt. -"Du får kanske låsa upp bilen först", sa han. Och det var nu som skämskudden åkte fram.

Min gamla bil både låste och startade jag med nyckel, som jag gjort i alla andra bilar jag kört. Den här nya startas med att jag har en speciell bricka med mig och då behöver jag bara trycka på en startknapp inne i bilen för att den ska starta. När jag stiger ur bilen och förflyttar mig några meter från den, så låser den sig automatiskt, eftersom den känner av att brickan avlägsnar sig. När jag ska låsa upp igen måste den här brickan  vara i närheten av bilen och jag behöver bara trycka på en knapp på handtaget för att öppna. Allt det hade jag glömt bort.


Anledningen till allt strul var att när jag gick in i butiken och bad dem öppna pumparna så låstes min bil, vilket jag inte märkte p.g.a. allt oväsen runtikring. Det är en säkerhetsåtgärd att tanklocket inte ska kunna öppnas när bilen är låst. Men jag hade min lördagshjärna inkopplad och den tänker inte i sådana banor. Den låter tankarna fara mer fritt.


Nu är det måndag och då har jag måndagshjärnan inkopplad, så idag är jag skärpt.

söndag 15 oktober 2017

Bekvämt


Respektera äldre människor, för de har gått i skolan utan tillgång till både Google och Wikipedia.

Tänk att det gick och lära sig saker innan Googles och Wikipedias tid. Nu är vi så bortskämda med att bara skriva in ett sökord och bums radas en hel massa information upp. Förr var det uppslagsverk som gällde, och då kunde man få leta i många böcker innan man hittade vad man sökte. Nu är det lättare för alla att få information, för de flesta har en dator, men inte alla hade uppslagsverk eller andra böcker hemma. På så sätt är det mer rättvist nu. 

fredag 13 oktober 2017

Håligheter


Det är många år nu som det varit modernt med slitna jeans. Alldeles för många enligt min åsikt. Jag har aldrig tyckt att det varit snyggt. Det konstiga är att jeanstyg är bland det mest slitstarka som finns. Det var därför guldgrävarna använde jeans när de jobbade. Det gick säkerligen hål på deras byxor ibland, men jag tror nog de försökte laga dem så gott det gick. När mina barn var små och det gick hål på deras jeans, så sydde jag fast applikationer för att dölja det. Alla deras kompisar hade likadana "lappade" byxor och det såg ganska trevligt ut.





Att barn sliter kläder är inget ovanligt, men de trasiga jeans som det promeneras runt i nu bärs av vuxna. Det har absolut inget med ekonomin att göra, för jag har sett bilder på rika kvinnor iförda trasiga jeans ihop med svindyra jackor och skor med skyhöga klackar.




Damerna har inte använt jeansen så det blev hål i dem, utan de här trasorna går att köpa för dyra pengar. Tänk att betala för något som inte finns! Ett hål är ju ingenting, men ändå kostar det skjortan ju fler hål det är på byxorna. Varför inte sälja byxor med så många hål att man inte ser tyget? Det blir lite som kejsarens nya kläder. I modereportage talas det om "trasmode" men det tycker jag är fel ord att använda. Detta har inget med mode att göra. Mode bör vara vackert att titta på. Nåja, vackert är det väl inte alltid....men det bör i varje fall inte vara så trasigt att det är färdigt att slängas i återvinningen direkt.

-"Vet du i vilket land som invånarna är mycket snabba med att laga hålen i sina kläder?" frågade Rasmus. Det visste jag naturligtvis inte. -"I Syr i(g)en."