måndag 22 maj 2017

Ingen reklam, tack!


Reklam borde förbjudas på TV. Den hackar sönder programmen i småbitar. I vissa program visas nyheter helt plötsligt. Sånt är bara så irriterande. Dessutom är den mesta reklam som visas otroligt dålig och rent ut sagt usel förutom när barn och djur ingår. Jag älskar Agrias reklam där man får se alla dessa gulliga små djur. Jag bara smälter.

För länge sen visades lite småsnuttar av olika reklaminslag och det var särskilt ett som jag fastnade för. Jag tror det var inspelat i Australien. Ett ungt par var ute och körde och på vägen stod plötsligt en känguru. De stannade bilen och gick ur för att ta lite foton. Djuret var inte särskilt skyggt, så killen tog av sig sin jacka och la över axlarna på kängurun. Naturligtvis i syfte att ta en riktigt annorlunda bild. Då hoppade djuret plötsligt iväg. De rusade in i bilen för att åka efter, men kom snabbt underfund med att bilnycklarna låg i jackfickan. Jag har inte den blekaste aning om vad det gjordes reklam för, men så är ju den mesta reklamen....helt obegriplig.

Senaste irritationsmomentet när det gäller dum reklam är den från Tele 2. Det visas bilder från en slags skola och en tjej berättar....på engelska så klart.....en massa som jag inte lyssnade på alls. Det som fick mig att surna till rejält var att allt som hon sa textades...på engelska. Men reklamen visas för hundra gubbar i Sverige och här pratas mig veterligen svenska. Hade det då inte varit en fin gest mot de som inte kan engelska att ha svenska undertexter? Vad gjorde den engelska texten för nytta?

Tacka vet jag den gammaldags reklamen i tidningar förr. Det var ofta tecknade bilder och även om det kanske var nåt bottennapp ibland så behövde man åtminstone inte vara professor för att räkna ut vad reklamen handlade om.

söndag 21 maj 2017

Den lilla svarta


Jag ska sluta klä mig i svart när de uppfinner en mörkare färg.


Jag kan i varje fall tänka mig att överväga det. Svart är en färg som jag alltid gillat jämsides med orange. När jag var ung så hörde det till att ha en svart klänning hängande i garderoben...den lilla svarta. Egentligen var det ingen dum idé alls, för visste man inte vad man skulle ta på sig en gång man var bortbjuden, så var det alltid ett säkert kort. Jag tror inte att det har gått helt ur modet någon gång, för det dyker alltid upp en svart basklänning i alla modereportage. 

fredag 19 maj 2017

Ut i det blå


Ett par av mina arbetskamrater var Bilkårister. De berättade om alla kul saker de gjorde förutom alla uppdrag och jag blev intresserad. Det slutade med att jag blev medlem, men jag var bara med på alla roligheter. Kurser och körningar deltog jag aldrig i. Det hände då och då att det ordnades bilorienteringar. Då körde vi verkligen ut i det blå.

Vi fick ett antal A4-papper med instruktioner vart vi skulle köra. Det var steg för stegbeskrivningar. Vi utgick alltid från klubblokalen och sen var det upp till "kartläsaren" att leta rätt. Man fick vara väldigt uppmärksam, för i samband med vissa platser som vi åkte förbi skulle det svaras på frågor. Då gällde det att gnugga geniknölarna. Ibland hjälpte det inte för frågorna var väldigt kluriga.

Om vi följt "kartan" skulle vi så småningom alla samlas på samma slutmål där de som hittat på frågorna tog hand om våra tävlingspapper och rättade dem. Jag och min ena arbetskamrat brukade köra ihop och vi vann faktiskt ett par gånger. Slutmålet var alltid ett trevligt ställe. Någon gång hamnade vi i en butik långt ute i obygden, någon gång stannade vi vid ett våffelcafé och en gång besökte vi en strutsfarm.

Jag har kvar alla tävlingsfrågorna och nu är det så många år sedan jag körde de rundorna så det skulle vara kul att försöka sig på dem igen.  Då kunde jag ta dem i min egen takt och stanna och fotografera lite var som helst. Jag minns att vi körde förbi många trevliga platser, men i tävlingens hetta fanns ingen tid för fotografering. Jag riktigt längtar efter att köra med min blåa bil ut i det blå.

torsdag 18 maj 2017

Blåblodig


Blått blod syftar på adel och förnäma anor. En teori är att uttrycket kommer från Spanien och pekar på att ytliga blodkärl syns tydligare ju ljusare huden är, och då ser de blåaktiga ut. De kristna härskarna i 800-talets Spanien hävdade att de var ättlingar till de som hade erövrat halvön på 400-talet och att de därför var mer ljushyade än morer och judar som också bodde där. Uttrycket spreds över Europa och fick näring av att adeln hade blekare hud än bönder och hantverkare som jobbade utomhus. Det skulle således vara fint om man var blek.

Blekhet var tydligen populärt även in på förra seklet. Jag minns att min faster satte fast tidningspapper runt schaletten hon hade på huvudet. Hon ville definitivt inte bli slbränd. Då kunde ju folk tro att hon arbetade på landet, vilket hon gjorde. Om hon hade vantar också på händerna för att inte bli solbränd på dem minns jag inte. Lite underligt är det att några decennier senare åkte folk i massor till Mallorca och andra varma ställen för att bli så bruna som möjligt. Nu var det inte så modernt med blekhet eller blå ådror längre.

När man pratar om blåblodiga människor idag är det väl mest kungligheter man syftar på. Det beror säkert på att i Frankrike på 1100-talet var blått en kunglig färg. Blå kläder var dyrbara och gav högre status.


Det finns faktiskt några som har riktigt blått blod i sina ådror; nämligen dolksvansar. De lever utanför USA:s atlantkust. Arten har utvecklats mycket lite under årens lopp och kallas för ett levande fossil. När man tänker på det så är det nog inte många som är så intresserade av att kalla sig för blåblodiga.

onsdag 17 maj 2017

Blå zoner


Det finns platser på jorden, så kallade blå zoner, där en stor del av befolkningen blir 100 år eller äldre. Fyra stycken blå zoner finns i världen: Nicoyahalvön (Costa Rica), Sardinien, Ikaria i Grekland och Okinawa i Japan. Även en del platser i Småland skulle kunna räknas dit, men då måste det finnas forskning och tydliga bevis för att människorna på platsen verkligen blir äldre, och det finns inte än. En svensk forskare har rest runt till de här platserna för att försöka ta reda på vad orsaken är. Fyra saker har ringats in som särskilt viktiga, nämligen hälsosam mat, fysisk aktivitet i vardagen, socialt nätverk samt en känsla av mål och mening i tillvaron.

De flesta odlar sina egna grönsaker och på så vis får de näringsrika produkter, vardagsmotion får de genom arbetet med odlingen. Gemensamma måltider var också något som var mer vanligt här än på andra platser. Det är inget okänt att de flesta tycker maten smakar bättre när man slipper sitta ensam och äta. I de här zonerna äter man den mat som är aktuell just för säsongen; alltså mycket färsk mat. Vegetarisk mat är vanlig. Kött förekommer, men inte varje dag. I Okinawa har man som tumregel att äta efter regnbågens färger för att få i sig så många olika typer av vitaminer och mineraler som möjligt.

Befolkningen i de blå zonerna hör inte till de mest välbärgade. De äter sig mätta men det är aldrig tal om något frosseri. En annan viktig sak är att de tar god tid på sig när de äter. Då hinner hjärnan skicka signaler till magen att nu behövs det inte mer mat. Jag tänker på alla de gånger man på jobb åt sin lunch stående, för att så snabbt som möjligt kunna hasta vidare när man svalt sista tuggan.

I Sverige diskuteras ifall pensionsåldern ska höjas eller inte. Den typen av problem finns inte på de här platserna. Befolkningen jobbar långt upp i åldrarna, men deras levnadssätt liknar definitivt inte det svenska, så jag tror inte att vi ska göra några jämförelser när det gäller frågan om jobb eller pension. I så fall borde mycket ändras i vårt land. Hälsosam mat går väl alltid att få fram och med tanke på alla gym som finns är det svårt att inte hitta nånstans att motionera. Det svåraste att uppfylla är säkerligen det att ha ett socialt nätverk och känna en mening med livet. Det finns så många ensamma människor; inte bara äldre, som nog inte har så lätt att se en mening med tillvaron. Då kvittar det hur mycket och hur god mat som serveras. Alla fyra faktorerna måste tillgodoses om det ska finnas en chans för även oss utanför de blå zonerna att leva ett långt och innehållsrikt liv.

tisdag 16 maj 2017

Blå tunga


Jag känner inte till några bra blåbärsplockställen här i närheten. Därför köpte jag två buskar och planterade i trädgården i stället. Det är amerikanska blåbär så de är aningen större än de svenska. Någon större skörd har det inte blivit än, men de är väldigt söta och goda. Om några år kan det kanske bli så mycket att jag kan göra en paj, förhoppningsvis. När barnen var små hyrde vi en sommar en stuga i Härjedalen. Precis utanför knuten växte massvis med blåbär. Vi gick ut varje dag och plockade en korg. Det blev paj till varje fika och blåbär och mjölk som efterrätt varje dag. Vi gick ständigt runt med blåfärgade tungor.


Ett tag var det väldigt populärt att dricka Vira Blåtira. Jag tror inte det var för att läsken var så där extremt god. Anledningen var nog snarare att tungan blev blå. 


En som inte behöver äta blåbär eller dricka Vira Blåtira för att få blå tunga är den blåtungade skinken. Det är en ödla som lever i Australien och rör sig som en krokodil. En varelse som med 100% säkerhet platsar i kategorin Läskiga djur.


Chow Chown härstammar från Kina och ser ut som ett litet lejon. Den har en lejonman över hela kroppen, men lär trots det ha en väldigt lättskött päls. Ett speciellt kännetecken är den blåsvarta tungan. Den här godingen hamnar i en helt annan kategori än djuret ovanför.


Även i litteraturen talas det om blå tunga. När Röde Orm var i Spanien fick han ett svärd som han döpte till Blåtunga. Svärdet var blåfärgat eftersom det var tillverkat av stål.

måndag 15 maj 2017

Färgtemavecka

Denna veckan hade jag tänkt ha som en temavecka med färgen blå. Jag har tidigare skrivit om andra färger under en hel vecka och nu tänkte jag försöka mig på den blå färgen. Blå nyanser ger människor en känsla av lugn, frid och stillhet. Det har sagts att människor blir mer produktiva i rum som är målade i blått. Positiva egenskaper som den här färgen står för är bl.a. acceptans, balans, lugn, omsorg, försiktighet, flexibilitet, hoppfullhet, intelligens och ärlighet. Negativa egenskaper är nedstämdhet, melankoli och ledsamhet. Det verkar ändå som om de positiva egenskaperna väger över. När jag tittar på en färg, det spelar ingen roll vilken färg det är, så tänker jag knappast på det. Jag bara känner om jag tycker om färgen eller inte.

Blommor är alltid vackert och det finns en hel del som går i blått.


Blåsippan är en tidig vårblomma. Den är fridlyst på vissa ställen i Sverige bl.a. i Skåne. 


Scillan är också en tidigblommande växt. För många år sedan satte jag ett antal scillalökar runt vår ormhassel och de har förökat sig enormt. De har även vandrat runt i trädgården och jag hittar dem nu lite varstans; både i andra rabatter och i gräsmattan. De är dock så söta så jag låter dem hållas. 


Förgätmigej kan bli ända upp till 60 cm hög. Blomman kan man hitta i hela Sverige men den är vanligast i söder. Den är landskapsblomma i Dalsland och även i Alaska. Blomman har haft många olika namn. På 1600-talet kallades den för huggormsört och skorpionört. Den har även haft olika namn i olika delar av Sverige. I Skåne lär den ha hetat fansöga.  Det har jag aldrig hört förr. Däremot kallade vi den för mormorsglasögon när jag var barn. Det låter gulligare.


Blåklockan är vanlig på ängsmarker. Blåklocka kan också betyda samma sak som blåtira, men det har absolut ingenting med växtriket att göra.


Blåklinten kommer ursprungligen från Kina. Här i norra Europa växer den mest ihop med odlad mark. Min farfar ansåg att den var ett ogräs, för den växte i sädesåkrarna. Min syster och jag tyckte det var så tjusigt med både vallmo och blåklint bland säden och vi plockade buketter och tog in till farmor. Om man ångdestillerar blåklintsblommorna får man blåklintsvatten. Det lär vara bra mot ögoninfektioner, ringar under ögonen och blåmärken.