söndag 15 juli 2018

Trollerimöbel


Min säng är en magisk plats där jag alltid minns allt jag borde ha gjort under dagen. 

Varför det är så förstår jag inte riktigt. Så fort jag kryper ner under dunbolstren börjar hjärnan arbeta och plocka fram alla glömda moment. Någon gång har det hänt att jag stigit upp igen och tagit itu med det jag nyss kommit ihåg, men de gångerna är lätt räknade. 

torsdag 12 juli 2018

Nej se det regnar, nej se det regnar, det var väl roligt HURRA!



Den sången sjunger jag nu för full hals. Igår kom det nämligen regn för första gången sen i april vilket var välbehövligt. Det öste ner rejält men det varade inte så länge. I regnmätaren kunde vi avläsa att det kommit 8 mm. Inte illa! Givetvis räcker det inte långt, men nu har det åtminstone börjat och det känns inte lika hopplöst längre.


I dag blir det nog ingen trädgårdsdag för min del. Jag tänkte i stället hålla mig inomhus och få lite ordning på grejerna här. Om 3 1/2 vecka kommer Zoé hit och då vill jag ha undanplockat så vi kan sitta och pyssla. Rasmus och jag får ge oss in i skogen och hämta lite gratismaterial. Det går att göra de finaste konstverk av kottar, stenar och kvistar bara man har lite fantasi. Kusinerna brukar inte ha några sysselsättningsproblem när de träffas, så tiden kommer troligtvis att rusa iväg.


Både Kvidinge- och Luxemburgfamiljen har semester samtidigt, och det tyckte vi passade väldigt bra. Det finns alltid mycket som ska underhållas på ett hus och varken Göran eller jag är särskilt intresserade av att klättra högt på stegar och stå och måla....eller sitta dubbelvikt i ljusgårdarna och måla fönsterbleck heller för den delen. De jobben har vi delegerat ut liksom att riva en del väggar så att garaget utökas. Göran ska agera arbetsledare för de vuxna, och jag tar hand om de yngre. De kan säkert hjälpa mig att servera fika till jobbarna.


När min far hade semester åkte vi hela familjen till farmor och farfar och då kom även fars systrar med familjer dit. Alla vuxna hjälpte till i lantbruket med vad som behövdes och vi fyra kusiner lekte och hade skoj. Dessutom var det alltid någon vuxen som hade tid att ägna sig åt oss barn och vara med i våra lekar. Jag vet att både farmor och farfar såg fram emot de här veckorna när det var semesterfirare som övernattade i hela huset. Farmor stod vid spisen många timmar varje dag, men hon trivdes som fisken i vattnet. Hon älskade att ha alla sina barn och barnbarn samlade. Något liknande blir det nu här och jag förstår precis hur farmor kände det. Ett besök från Dallas hade varit pricken över I:et.

onsdag 11 juli 2018

Tillökning i familjen


Vi har suttit i ormbunkshörnet och fikat om dagarna för att vi inte ville störa de nyinflyttade i plommonträdet. Det var riktigt roligt att följa byggandet. Vilket jobb att flyga och hämta material till ett bo. Duvan kunde ju bara ta en gren i taget i sin näbb, så det blev åtskilliga flygrundor.


När jag såg att båda duvorna flög iväg för att hämta mer material smög jag mig fram mot trädet och zoomade in bygget. De hade valt en stabil gren att lägga kvistarna på och de var hopflätade så det liknade en liten korg. Jag är full av beundran över vad de åstadkommit.

Vi märkte ganska snart att en av duvorna stannade kvar i boet, så vi förstod att det var honan och att hon nu skulle lägga ägg. Göran sa, att de lägger alltid två ägg, och han bör ju känna till det. Skatorna kom lite då och då och försökte irritera duvan, men vi var uppmärksamma och klappade i händer och väsnades så de flög snabbt iväg. Tydligen tröttande de på vårt oväsen, för det blev ganska lugnt.


Eftre ett tag vågade jag närma mig plommonträdet och zoomade in boet igen. Då kunde jag se att honan låg där och jag skymtade även en unge. Vi var lite osäkra på om det fanns en unge till, men vi hoppades på det.


Igår när jag jobbade i trädgården såg jag att duvan satt uppe på vårt tak. Jag blev lite orolig och tänkte att skatan kanske hade fått tag på ungen eller ungarna. Jag gick fram till trädet och då fick jag till min glädje se två duvungar. De är inte särskilt vackra, för de har knappt några fjädrar utan är bara glest täckta med lite gult dun. Förhoppningsvis ska de få växa i lugn och ro och flyga ut ur boet när de kan klara sig själv lite mer.


Det kommer nog ändå att dröja ett bra tag innan vi åter kan öppna upp Plommonkaféet.. 

måndag 9 juli 2018

Det blev i varje fall rent

Denna månaden har jag redan hunnit göra en sak jag aldrig tidigare provat på. Jag har använt högtryckstvätten. Det är annars Göran som har hand om sådana saker. Vad underligt egentligen att vissa göromål fortfarande är så uppdelade trots att vi tycker vi är så jämställda. Grillning är väl något som karlar gärna tar sig an, men att stå vid spisen och laga något är inte lika intressant. Det stämmer lite dåligt med att de flesta berömda kockar är manliga. Tydligen har det inte smittat av sig.

För att återgå till högtryckstvätten så plockades den fram för att våra plattor behövde en uppfräschning. Det var en del kablar och grejer som skulle monteras och vattenslangen skulle sättas fast på den. Vi behövde även en förlängning till slangen och då måste en låsanordning delas för att nästa slang skulle kunna fästas. Den mackapären satt som fastlimmad. Inte ens Göran klarade av att lossa den. Han föreslog att jag skulle hämta en polygrip. En poylvad???  Men sen tänkte jag poly....det låter som Polly och det är ett papegojnamn. Jag visste att det fanns en tång som liknade en papegoja i profil så jag gick och hämtade den. Kors i taket......jag hade hämtat en polygrip! Jag är inte så bevandrad i namnen på verktygen i Göans snickarrum, men å andra sidan så kan han inte trä mina symaskiner så där är vi kvitt.


Han visade hur jag skulle gå till väga och det såg så enkelt ut. Han blev inte ens våt fast vattnet sprutade med rejäl kraft. Sen var det min tur, och jag vet inte vad som gick fel. Visserligen blev plattorna rena men jag blev alldeles blöt. All smuts som tidigare fanns på plattorna satt nu på mig. När jag var klar fick jag spola av hela mig ute på gräsmattan. Det är mycket möjligt att även högtryckstvätten kommer med på listan över redskap som Göran tycker att jag inte kan hantera. Men det kan väl knappast vara mitt fel att högtryckstvättar och målarpenslar skvätter så infernaliskt?

söndag 8 juli 2018

Demaskering



Jag är egentligen en ängel, men glorian är på polering och vingarna är på tvätt.

I morgon är jag som vanligt igen.

fredag 6 juli 2018

En gyllene dag


Idag för 50 år sedan gifte vi oss i Helsingborg. Vi vigdes i Gustav Adolfs församlingshem och min arbetskamrat och hennes kille var vittnen. Efter vigseln tog vi färjan över till Helsingör och därefter taxi till Hotell Marienlyst. Det var ett väldigt populärt ställe att ha bröllop på. Vi var sammanlagt 5 brudpar den kvällen. Det var ett jättestort bröllop där med massor av gäster, men också precis som vi några som bara hade ett par vänner med sig. Maten minns jag inte mycket av, men jag kommer ihåg den tjusiga dukningen. Vid sidan på duken hade de hällt ut glitter i en schablon så det nu stod att läsa Tilykke. Alla brudpar blev extra uppmärksammade och det spelades även brudvals där bara vi fem brudpar fick gå upp och dansa.


Marienlyst är ett mycket gammalt hotell. Det är från 1861 och var väldigt lyxigt med den tidens mått mätt. Både furstar, tsarer och andra kungligheter kom dit och hade sina speciella favoritrum. Jag tror inte det var lika vanligt då som nu att vem som helst tog in på hotellet. Här startades även Danmarks första casino.

Guldbröllopsdagen var inget jag tänkte på den här dagen för 50 år sen, men nu är den här. När jag blickar bakåt känns det nästan overkligt. Så mycket har hunnit hända under de här åren...både bra och dåliga saker, men som tur är så är det alltid de bra sakerna som etsar sig fast i minnet. Att älska i nöd och lust heter det så vackert, och hjälps man åt så ordnar sig det mesta.



onsdag 4 juli 2018

Att kunna städa fodrar vighet



Rasmus har hjälpt mig att städa ur garaget några dagar. Där stod Görans cykel, som han inte använder mer. Lite onödigt att ha den kvar då, tyckte han, så Rasmus fick i uppdrag att tvätta och polera den. Han la ner mycket jobb på den och den blänkte som en ny cykel när han var klar. På kvällen la Bo in en annons på Facebook och en timme senare var cykeln såld, hämtad och betald. Såna snabba affärer gillar jag. Det är skönt att enkelt kunna bli av med sånt man inte har användning för längre. Kan det bli till glädje hos någon annan så är det bättre.


Vi har stor hjälp av Rasmus nu när han bor här några veckor. Han är betydligt vigare än vad vi är och kan enkelt lägga sig på knä eller böja sig djupt ner. Den viga perioden är över för längesen för både Göran och mig. Jag tycker det här stela har smugit sig på sakta men säkert. Innan man vet ordet av är man stel som en pinne. Det hjälper att vara igång märker jag, men det är inte varje dag jag har nåt arbete som fodrar några större gymnastiska färdigheter så jag klarar mig ganska bra ändå. Är det något jag inte klarar av så får det väl bli ogjort....eller också väntar jag tills Rasmus kommer så fixar han det.


Jag har faktiskt inhandlat ett superbra hjälpmedel....ett par knäskydd. De fästs med kardborreband och sitter riktigt bra på plats även om jag böjer mig eller går. De var avsedda för personer som jobbade med att lägga golv eller plattor stod det på förpackningen. Så avancerade saker sysslar jag inte med, men ibland måste jag ner på golvnivå och det gör så vansinnigt ont i knäna. Vi ska inte tala om hur omöjligt det sen är att komma upp i stående ställning igen. Det tar evigheter. Jag vet inte om det är nån slags studsmattefunktion inbyggd i de här skydden, för jag far upp som skjuten ur en kanon när jag ska resa mig. Största anledningen är säkert att jag inte har ont efter att ha legat på knä, och då är det lättare att röra sig.


Jag tänker på alla kvinnor som förr i världen låg och knäskurade golv. Idag är det betydligt enklare och väl är det. Mina knäskydd används bara i yttersta nödfall så de kommer nog aldrig att bli utslitna.

måndag 2 juli 2018

Dunderhonung


Surrande saker som bin, getingar, flugor och humlor hör sommaren till. Flugor och humlor är mest irriterande men de två andra vill jag inte gärna ha i närheten. För många år sen var det en bisvärm som hängde i en av våra buskar. En bit från vårt hus bodde en man som hade bikupor och han kom genast och plockade bort dem. Det är inte så värst länge sen som några getingar byggde bo i våra rhododendron. Det upptäckte jag när jag höll på att klippa dem. Antagligen hade jag råkat röra vid deras bo, för de blev riktigt ilskna på mig. Anticimex skickade hit en man som sprutade nåt gift så de försvann och sen har det varit lugnt.


Jag har läst att biodling är ganska populärt. Det är tur att någon vill syssla med det, för honung är jättegott. Jag minns när jag var barn att då kokte mor vatten och la en sked honung i för att bota halsont. Det kändes betydligt bättre efter att jag druckit det varma honungsvattnet, och jag använder fortfarande den här gamla huskuren när jag känner att jag är lite sträv i halsen.


Biodlare har tydligen problem för det finns inte den sortens blommor kvar längre som bina behöver för sin honungstillverkning. Idag är det knappast vanligt med en massa ängar som det var förr. Nu är det byggt nästan överallt. På ett av hotellen i Luxemburg har man installerat bisamhällen för att blommor och träd ska pollineras. Det är ett sätt att värna om miljön i staden. På Lux Airs kontor sattes också bikupor upp på taket. Det var kanske inte helt genomtänkt eftersom det även fanns en rökruta där för den personal som ville ta en rökpaus. En av Katarinas kolleger blev stucken vid ögat och ansiktet svullnade upp. Varningstexten på cigarettaskarna stämmer bra in....rökning är farligt.

söndag 1 juli 2018

Stark



Min styrka beror inte på att jag lyft vikter utan på att jag efter varje motgång lyft mig själv.

Inre styrka är mer värt än en massa muskler.

fredag 29 juni 2018

Nu är det dags igen



Ännu en månad har gått utan att jag gjort något ovanligt. Jag måste vara världens mest vanliga person, som aldrig gör något annorlunda. Det låter en aning trist, men så känns det faktiskt inte. Det invanda kan också ha sin charm. Jag hade väl inte funderat i de här banorna ifall jag inte varit så tokig att jag avlagt ett nyårslöfte om att göra en sak varje månad som jag aldrig gjort tidigare.

Jag får krypa till korset och erkänna att juni månad har varit en helt vanlig sommarmånad, för hur jag än rådbråkar min hjärna dyker det inte upp något anmärkningsvärt. Att hoppa bungyjump eller simma över Öresund är ändå inget som står på min att-göra-lista. Jag är nog sådär helt normalt lagom vanlig.

I min fantasi däremot kan jag uträtta stordåd, men det räknas inte riktigt. Det måste hända i verkliga livet. Att jag inte tänkte på det tidigare att jag kunde fantiserat ihop helt fantastiska saker varje månad, som visserligen var omöjliga att genomföra, men det var i varje fall något nytt.

Dagarna går och jag är fullt nöjd med vad jag åstadkommer. Göran och jag har kommit bra igång med våra gemensamma projekt igen och det är det viktigaste. På fikarasterna sitter vi och diskuterar allt som ska göras inom en snar framtid och det gör att humöret stiger avsevärt. Jag älskar att planera. Strunt samma att jag kanske gör samma saker månad efter månad. Jag trivs ju med det och det måste vara det som räknas.

torsdag 28 juni 2018

Sol, sol, sol



På omvägar via Dallas fick jag höra att Sverige vann över Mexico i fotboll. Jag visste inte ens att de spelade igår. Visserligen såg jag att Göran satt och tittade på något på datorn, men jag funderade inte så noga på vad det var. Vi ska iväg och handla lite mer material till det som behöver göras vid på huset och då brukar han alltid kolla runt på nätet var det säljs till hyfsat pris, så jag trodde det var det han gjorde. Nu är jag i varje fall uppdaterad och vet att Sverige vann med 3-0.


Själv tillbringade jag ännu en dag i trädgården. När nu både energi och arbetslust återvänt till 100% är det bäst att smida medan järnet är varmt. Vi har kommit på att vi måste ändra lite på våra rutiner. Den sista tiden har vi sovit alldeles för länge om morgnarna och när vi väl ätit frukost och ska sätta igång och vara effektiva visar termometern höga siffror. Göran, som håller på att betsa fönsterluckor, väljer att börja på skuggsidan. Det är fördelen med en uppväxt trädgård att det alltid finns skuggiga platser där man kan jobba. Ibland får vi klart avsluta mitt i och fortsätta någon annanstans när solen bränner för mycket. På så vis blir det aldrig långtråkigt för jobbet varierar väldigt.


Det bästa är ändå pauserna, tycker jag. Då sitter vi på altanen och tar igen oss. Alla måltider äts där ute och mat är alltid gott, men allra godast smakar den utomhus. En del år har vi pratat om att köpa värmeslingor och sätta upp på altanen, så vi kan sitta där även när det blir lite kyligare. Det har aldrig blivit av och jag tror inte vi kommer att göra det någon gång i framtiden heller. Igår fick vi göra raka motsatsen. Jag plockade ut vår ena golvfläkt och satte igång den så vi blev lite svalkade. Det var riktigt skönt. Tänk om man kunde konservera den här värmen vi har nu och plocka fram den i små doser längre fram på sensommaren.

onsdag 27 juni 2018

Borttappat


Jag har letat som en galning men den finns ingenstans i hela huset. Jag måste ha slarvat bort den...schäslongen, alltså. När jag nu inte kunde hitta en sådan möbel att sträcka ut min lekamen på, så tyckte jag att det var lika bra att sätta igång och jobba. Rasmus vill klippa våra thujahäckar och det får han så gärna. De är 2 m höga så han får stå på en stege, men det fixar han galant. Det betydde dock att jag först var tvungen att tukta två prydnadsbuskar som stod precis framför häcken vid ena tomtgränsen. Där planterade vi korneller för en del år sen; en med gulgröna och en med röda grenar. Det är väldigt dekorativt att ha dem med i olika blomsterarrangemang.

När de två buskarna var klara gav jag mig på lagerhäggen framför altanen. Den får inte bli så hög att den skymmer fönstren, så varje år kapas de buskarna också ner. Jag använder alltid en sekatör när jag tuktar lövbuskar, för då är det så lätt att göra snittet direkt i ett veck där ett nytt skott är på gång. Det syns nästan inte att jag varit där och karvat efter bara kort tid. Häcksaxen använder jag bara till två höga thujor som vi har vid ena gaveln. Men när jag skalat av det som behövs åker sekatören fram igen för finjustering. Det syns nämligen alltid en massa brunt när jag använt häcksaxen. Nu blir det nästan som när jag sprättar bort tråckeltråd. Det är lite pillrigt, men jag föredrar det framför att gå och reta mig på att busken inte är snygg.


När jag nu ändå höll på med rensning lite här och var så fick jag ögonen på en annan hög buske. Det blev till att plocka fram stegen för att nå upp, men inte ens det hjälpte. Jag fick gå och hämta en grensax med teleskopskaft. Nu var jag riktigt i mitt esse och näst i tur var en skabbig buske framför köksfönstret. Den skulle bort helt. Sist vi var hos Peter så fick vi en tigersåg med oss hem. Nu skulle jag prova den för första gången. Jag blev helt såld på den. Den sågade genom grenarna innan jag ens hann blinka. Jag tänker på hur jag har slitit med gammaldags sågar förr om åren. De kan åka till skroten nu.


Egentligen är det konstigt att Göran låter mig låna alla "farliga" redskap han har som tigersågar, borrar, spett och annat, men när det kommer till så banala saker som målarfärg och penslar är det stopp. Han påstår att det blir alldeles för dyrt om jag ska måla, för det går alltid åt mer färg än om han gör det. Det stämmer kanske delvis, för när jag är klar så är jag alltid lika färggrann som det jag har målat.....men lite färg piggar alltid upp.



söndag 24 juni 2018

Det får bli en annan dag


Jag skulle vara ostoppbar om jag bara kunde komma igång.

Vissa dagar känns det som om jag trampar i sirap eller något annat geggigt. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerat att göra just den här dagen för när varken energin eller lusten vill infinna sig då är det kört. Det får bli några timmar på schäslongen i stället.

tisdag 19 juni 2018

Mycket att fira


Det måste vara något visst med detta datum, åtminstone för medlemmar av Bernadottefamiljen. Fyra kungligheter har nämligen gift sig den 19 juni. Den förste var Oscar I som gifte sig med Josefine av Leuchtenberg i Storkyrkan i Stockholm 19 juni 1823. De hade egentligen gift sig månaden före i Munchen. Josefine var djupt troende katolik och därför hölls en katolsk vigsel den 22 maj. Oscar var inte med utan representerades av Josefines morbror. Josefine tilläts att behålla sin katolska tro under äktenskapet. Den andre som gifte sig var Karl XV, son till Oscar och Josefine. Han gifte sig med Lovisa av Nederländerna den 19 juni 1850.


I modern tid har vi vår kung Karl XVI Gustav som gifte sig med Silvia Sommerlath den 19 juni 1976. 


34 år senare, 19 juni 2010, gifte sig deras dotter Victoria med Daniel Westling. Idag är det alltså dags för dubbelt firande i Stockholm.

Dubbelfirande blir det här hos oss också, men inte idag. Den 26 juni 1993 gifte Ulrika och Bo sig. De firar alltså silverbröllop om en vecka. 10 dagar senare är det dags för Göran och mig att fira guldbröllop. Vi gifte oss den 6 juli 1968.

måndag 18 juni 2018

Ett äss i rockärmen

Det är inte dumt att ha ibland. Jag är ingen pokerspelare eller intresserad av något annat slags spel, men jag har ändå ett äss som jag plockar fram när jag behöver...nämligen min dotter Katarina. När jag känner att det är tomt på idéfronten så brukar jag skicka ett meddelande till henne och snabbt som ögat så får jag en del förslag på ämnen jag kan skriva om.

Hon är en stor hjälp när jag håller på med min adventskalender. I god tid får hon veta vilket tema jag valt så hon kan börja fundera. I början brukar jag inte ha några svårigheter med att komma på vad jag ska skriva om, men efter hand så blir det alltid lite motigt. Då brukar jag meddela Katarina hur många dagar jag fattas idéer till och sen tar det inte lång tid innan jag har en hel hop att välja från. Det är snart dags att bestämma temat för årets kalender för jag vill ha den klar i god tid före 1:a december.

Fotbollskommentatorer står inte högt upp på min lista över intressanta personer. Deras ordförråd är under all kritik och de använder helt obegripliga uttryck. Det kommer att bli mycket av den varan nu under VM. Göran kommer säkerligen att titta på en del matcher och då brukar jag ibland sitta framför TV:n och handarbeta. Katarina föreslog att jag kunde spela bingo samtidigt. Bingo?!?!? Jag fattade inte vad hon menade.


Hon gjorde då upp en bingobricka till mig med nio rutor. I varje ruta hade hon skrivit in ett sånt där löjligt uttryck som kommentatorerna alltid använder under alla matcher. Jag tror jag har hört dem hundratals gånger, för de upprepas ofta. När jag hörde ett sånt uttryck skulle jag kryssa i den rutan precis som på en vanlig bingobricka. Jag garanterar att jag hinner få bingo innan fem minuter har gått av matchen.

söndag 17 juni 2018

Ordning och reda


Jag tror att ordentliga människor är för lata för att leta efter saker. Det är därför de har en sådan ordning på allting.

Ordningen och redan varierar hos mig. För det mesta är det en organiserad röra. 

fredag 15 juni 2018

Sommarlov


Idag börjar mitt nionde sommarlov efter att jag slutat jobba. Jag delar fortfarande in året i terminer och ser fram emot vårvinterlov, påsklov, sommarlov, höstlov och jullov precis som när jag jobbade. Det är något visst med en tidsperiod som heter något med LOV. Det liksom förpliktigar. Automatiskt känner jag mig mer ledig och tycker att jag har all tid i världen (vilket jag egentligen har alla dagar numera). Naturligtvis hjälper det till en del att hålla skolårets tidsplan vid liv eftersom Rasmus kommer hit varje dag efter skolans slut. Göran och jag har ändrat vår mathållning, så det blir mellis då på eftermiddagen och sen får det bli en senare middag på kvällen. Det funkar alldeles utmärkt.


Detta sommarlovet går i utrensningens tecken. Det kommer att bli många "semesterresor" till tippen. För varje år som gått så har vi försökt förenkla så mycket som möjligt både ute och inne. Resultatet är  väldigt tillfredsställande, men det finns trots det en hel del kvar. Tur är väl det, för tänk om man skulle bli helt färdig med allt. Hemska tanke! Jag vill alltid ha något projekt igång...stort eller litet. Det håller igång både kropp och hjärna.


Det låter kanske lite pretentiöst att kalla något för projekt, men det behöver inte betyda att det är något stort eller svårt. Rasmus och jag har sen han varit liten alltid haft lite småprojekt på gång. Ett år minns jag att vi åkte runt i nordvästra Skåne och testade lekplatser. Det var när han gick på förskolan. Vi gjorde upp en lista och jämförde olika lekredskap och glasskiosker som fanns i närheten osv. Den lekplats som fick högst poäng var Hembygdsparken i Ängelholm. Den låg i topp när det gällde allt.


Som tonåring är det knappast lekplatser som lockar Rasmus längre. Han tycker ändå det är kul att han och jag åker ut och gör lite undersökningar. Något som vi pratat om i en del år, men som ännu inte blivit av, är fikaundersökningen. Kanske blir det av i år. Då ska vi åka runt till en del olika caféer och testa dem. Mest blir det klart kakorna som vi kommer att betygsätta. Det ser jag fram emot.

torsdag 14 juni 2018

Miniregn


I går morse när jag gick ut för att hämta tidningen kändes det ovanligt friskt och skönt. När jag kom fram till brevlådan såg jag en vattenpöl på gatan. Vilken sensation! Det hade tydligen regnat under natten. Någon större mängd tror jag inte det hade kommit för det var inte särskilt blött i rabatterna. Det verkar som vi bor i en regnfri zon, för regnet smyger runt Åstorp, eller i varje fall Björnås, hela tiden. En morgon när jag körde ner till samhället tyckte jag att asfalten såg så mörk ut när jag kommit ner om backen. Mycket riktigt så var vägen blöt av regn. Uppe hos oss var det fortfarande knastertorrt. Så skönt tänkte jag då är det nog på väg upp över åsen också. Tji fick jag! Det kom inget regn utan det fortsatte bara vidare någon annanstans.


Jag blev jätteglad när jag såg vattenpölen igår och tänkte att den ska jag fotografera. Sen var det något annat som kom emellan och när jag kom ihåg det igen och stegade iväg med kameran, så kunde jag inte hitta någon pöl. Hade jag kanske drömt alltihop? Jag vet faktiskt inte, för det finns inte spår av regn någonstans här.


I och för sig så är jag ingen regnälskare, men ingenting fungerar ju i slutändan om vi inte får vatten snart. Till midsommar kan jag säkerligen duka ute i trädgården utan att var rädd för att behöva rusa in hals över huvud p.g.a. regn. Jag har försökt att putsa fönster både ut och invändigt och emellan, men inget hjälper. Som en sista utväg får jag kanske dansa en regndans.

onsdag 13 juni 2018

Lurendrejeri


Igår var Göran hos optikern och jag följde med för att vara smakråd när det gällde nya bågar. Vi hade fått hem ett annonsblad från butiken att man kunde välja mellan gratis synundersökning eller 710 kr rabatt på glas och bågar. Man kunde inte kombinera de två rabatterna, men vi tänkte att det var en bra idé att använda rabatten på bågarna. En ögonundersökning gör en ögonläkare bättre än en optiker, och det kostar bara 300 kr.

Det viktigaste för Göran nu var att få ett par läsglasögon och då fodras bara att optikern kollar vilken synstyrka han behöver på glasen. Enligt killen som expedierade oss så fanns det egentligen inget att välja mellan. Det gjordes inte endast syntest utan man var tvungen att ta en ögonundersökning. Jag tycker man skulle få välja vilket man vill göra. Jag för min del har större förtroende för en ögonläkare när det gäller ögonsjukdomar. Ifall optikern upptäcker starr eller något annat fel så gör han ändå inget utan remitterar till en ögonläkare. Då ska man först betala 700kr hos optikern för att få veta att man har något fel och sen 300 kr hos ögonläkaren, som ska åtgärda det.

Expediten sa att för att kunna beställa glasögon måste man först veta styrkan på glasen. Det fattade vi också, men då ska det inte stå att det är två erbjudanden, för det är det inte i verkligheten. Räknar man krasst på det hela så kostade ögonundersökningen 700 kr och då blev det 10 kr över som rabatt på glas och bågar. Det kallar jag inte för rabatt. Det är rena lurendrejeriet. Expediten hade lite svårt att argumentera emot våra åsikter, men han kunde klart inte göra något. Glädjande nog hade Göran ingen starr och han fick läsglasögon till ett hyfsat pris. Jag tycker ändå att butiken borde se över sitt annonserande om erbjudanden.

tisdag 12 juni 2018

Syntest


Jag ringde och fick en tid hos ögonläkaren för jag tyckte det var en del skräp som dansade runt framför ögonen. När jag kom dit såg han att det var nästan tre år sen jag var där senast. Jag har glaskroppsavlossning, vilket är helt ofarligt, och starren hade inte förvärrats nämnvärt, så det var fortfarande inte aktuellt med en operation, men jag tycker det har blivit besvärligt när jag ska läsa. Då föreslog läkaren att jag skulle skaffa mig ett par läsglasögon för det blev betydligt billigare än progressiva.


Vanliga enkelslipade kostar också en slant eftersom jag blir tvungen att ha nya bågar till dem också. Jag beställde tid hos optikern för synundersökning, men när jag var i en butik för några dagar sedan såg jag ett ställ med läsglasögon. Jag provade olika styrkor och hittade ett par som var helt perfekta för mig. Bågarna var väl inte så snygga direkt, men jag ska ju bara ha dem hemma när jag läser eller sitter vid datorn, och då duger de bra. Priset var inte i närheten av vad jag får betala hos en optiker, så valet var inte svårt.


Det var klart synd att inte utnyttja den beställda tiden, så den överlät jag åt Göran. Han har inga problem med att se på långt håll utan för hans del är det också läsglasögon som gäller. Eftersom det är många år sen som han fick gjort en synundersökning så är det faktiskt på tiden nu. Vi har det så bekvämt att det finns en optiker i samhället. Jag gillar när jag kan uträtta det mesta hemmavid. 

måndag 11 juni 2018

Stängt p.g.a. tillbyggnad


Vårt Plommonkafé ska utökas med en lien paviljong eller vad man ska kalla det. Egentligen är det ett duvbo. Häromdagen när jag satt och vilade mellan arbetspassen i trädgården såg jag att en vildduva flög upp i plommonträdet med en liten gren. Ganska snart flög den iväg igen och återvände efter en stund med ännu en gren. För en tid sedan började ett duvpar bygga i en av de höga cypresserna men skatorna var där och irriterade dem stup i kvarten, så jag tror de bestämde sig för att flytta. Här har jag full koll över bygget och den skata som vågar visa sig här kommer att få sina fjädrar varma.


Tidigare i veckan har jag irriterat mig på att det låg fullt med grenar på gräsmattan. Jag kunde inte begripa var de kom ifrån. Nu ramlade poletten ner. De var tydligen i största laget så de fick inte plats i grenklykan. Då släppte duvan helt sonika grenen på marken. Jag försökte vara snäll och bröt sönder den i mindre bitar, men det föll inte duvan på läppen eller näbben. De ligger fortfarande kvar. Den är kanske lika noggrann som Göran när det gäller vilket träslag som ska användas. Jag får väl slänga dem i trädgårdstunnan i stället.


Vi får sitta någon annanstans och fika tills ungarna, om det nu blir några, har flyttat hemifrån. Vi har satt våra trädgårdsmöbler framför ormbunkshörnet. Där är det skuggigt och skönt hela dagen. Göran tyckte det var extra kul att duvorna valde att bygga i trädgården eftersom han för ett tag sen bestämde sig för att inte ha kvar sina brevduvor. Han har funderat på det ganska länge och till sist bestämde han sig för att sluta helt. En av de andra klubbmedlemmarna var här uppe och fick alla brevduvorna så nu är det alldeles tomt i slaget.

Tanken är att göra om duvslaget till ett förråd. Det är ganska stort och vi har tänkt att förvara våra bildäck där och även göra ett rum till alla trädgårdsredskap och annat som behöver ställas undan, som t.ex. krukor och trädgårdsmöblemang. På så vis blir det bättre plats i garaget. Först måste duvslaget ändras om lite både ut och invändigt men det får vi ta efter hand som vi har tid.