fredag 29 juni 2018

Nu är det dags igen



Ännu en månad har gått utan att jag gjort något ovanligt. Jag måste vara världens mest vanliga person, som aldrig gör något annorlunda. Det låter en aning trist, men så känns det faktiskt inte. Det invanda kan också ha sin charm. Jag hade väl inte funderat i de här banorna ifall jag inte varit så tokig att jag avlagt ett nyårslöfte om att göra en sak varje månad som jag aldrig gjort tidigare.

Jag får krypa till korset och erkänna att juni månad har varit en helt vanlig sommarmånad, för hur jag än rådbråkar min hjärna dyker det inte upp något anmärkningsvärt. Att hoppa bungyjump eller simma över Öresund är ändå inget som står på min att-göra-lista. Jag är nog sådär helt normalt lagom vanlig.

I min fantasi däremot kan jag uträtta stordåd, men det räknas inte riktigt. Det måste hända i verkliga livet. Att jag inte tänkte på det tidigare att jag kunde fantiserat ihop helt fantastiska saker varje månad, som visserligen var omöjliga att genomföra, men det var i varje fall något nytt.

Dagarna går och jag är fullt nöjd med vad jag åstadkommer. Göran och jag har kommit bra igång med våra gemensamma projekt igen och det är det viktigaste. På fikarasterna sitter vi och diskuterar allt som ska göras inom en snar framtid och det gör att humöret stiger avsevärt. Jag älskar att planera. Strunt samma att jag kanske gör samma saker månad efter månad. Jag trivs ju med det och det måste vara det som räknas.

torsdag 28 juni 2018

Sol, sol, sol



På omvägar via Dallas fick jag höra att Sverige vann över Mexico i fotboll. Jag visste inte ens att de spelade igår. Visserligen såg jag att Göran satt och tittade på något på datorn, men jag funderade inte så noga på vad det var. Vi ska iväg och handla lite mer material till det som behöver göras vid på huset och då brukar han alltid kolla runt på nätet var det säljs till hyfsat pris, så jag trodde det var det han gjorde. Nu är jag i varje fall uppdaterad och vet att Sverige vann med 3-0.


Själv tillbringade jag ännu en dag i trädgården. När nu både energi och arbetslust återvänt till 100% är det bäst att smida medan järnet är varmt. Vi har kommit på att vi måste ändra lite på våra rutiner. Den sista tiden har vi sovit alldeles för länge om morgnarna och när vi väl ätit frukost och ska sätta igång och vara effektiva visar termometern höga siffror. Göran, som håller på att betsa fönsterluckor, väljer att börja på skuggsidan. Det är fördelen med en uppväxt trädgård att det alltid finns skuggiga platser där man kan jobba. Ibland får vi klart avsluta mitt i och fortsätta någon annanstans när solen bränner för mycket. På så vis blir det aldrig långtråkigt för jobbet varierar väldigt.


Det bästa är ändå pauserna, tycker jag. Då sitter vi på altanen och tar igen oss. Alla måltider äts där ute och mat är alltid gott, men allra godast smakar den utomhus. En del år har vi pratat om att köpa värmeslingor och sätta upp på altanen, så vi kan sitta där även när det blir lite kyligare. Det har aldrig blivit av och jag tror inte vi kommer att göra det någon gång i framtiden heller. Igår fick vi göra raka motsatsen. Jag plockade ut vår ena golvfläkt och satte igång den så vi blev lite svalkade. Det var riktigt skönt. Tänk om man kunde konservera den här värmen vi har nu och plocka fram den i små doser längre fram på sensommaren.

onsdag 27 juni 2018

Borttappat


Jag har letat som en galning men den finns ingenstans i hela huset. Jag måste ha slarvat bort den...schäslongen, alltså. När jag nu inte kunde hitta en sådan möbel att sträcka ut min lekamen på, så tyckte jag att det var lika bra att sätta igång och jobba. Rasmus vill klippa våra thujahäckar och det får han så gärna. De är 2 m höga så han får stå på en stege, men det fixar han galant. Det betydde dock att jag först var tvungen att tukta två prydnadsbuskar som stod precis framför häcken vid ena tomtgränsen. Där planterade vi korneller för en del år sen; en med gulgröna och en med röda grenar. Det är väldigt dekorativt att ha dem med i olika blomsterarrangemang.

När de två buskarna var klara gav jag mig på lagerhäggen framför altanen. Den får inte bli så hög att den skymmer fönstren, så varje år kapas de buskarna också ner. Jag använder alltid en sekatör när jag tuktar lövbuskar, för då är det så lätt att göra snittet direkt i ett veck där ett nytt skott är på gång. Det syns nästan inte att jag varit där och karvat efter bara kort tid. Häcksaxen använder jag bara till två höga thujor som vi har vid ena gaveln. Men när jag skalat av det som behövs åker sekatören fram igen för finjustering. Det syns nämligen alltid en massa brunt när jag använt häcksaxen. Nu blir det nästan som när jag sprättar bort tråckeltråd. Det är lite pillrigt, men jag föredrar det framför att gå och reta mig på att busken inte är snygg.


När jag nu ändå höll på med rensning lite här och var så fick jag ögonen på en annan hög buske. Det blev till att plocka fram stegen för att nå upp, men inte ens det hjälpte. Jag fick gå och hämta en grensax med teleskopskaft. Nu var jag riktigt i mitt esse och näst i tur var en skabbig buske framför köksfönstret. Den skulle bort helt. Sist vi var hos Peter så fick vi en tigersåg med oss hem. Nu skulle jag prova den för första gången. Jag blev helt såld på den. Den sågade genom grenarna innan jag ens hann blinka. Jag tänker på hur jag har slitit med gammaldags sågar förr om åren. De kan åka till skroten nu.


Egentligen är det konstigt att Göran låter mig låna alla "farliga" redskap han har som tigersågar, borrar, spett och annat, men när det kommer till så banala saker som målarfärg och penslar är det stopp. Han påstår att det blir alldeles för dyrt om jag ska måla, för det går alltid åt mer färg än om han gör det. Det stämmer kanske delvis, för när jag är klar så är jag alltid lika färggrann som det jag har målat.....men lite färg piggar alltid upp.



söndag 24 juni 2018

Det får bli en annan dag


Jag skulle vara ostoppbar om jag bara kunde komma igång.

Vissa dagar känns det som om jag trampar i sirap eller något annat geggigt. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerat att göra just den här dagen för när varken energin eller lusten vill infinna sig då är det kört. Det får bli några timmar på schäslongen i stället.

tisdag 19 juni 2018

Mycket att fira


Det måste vara något visst med detta datum, åtminstone för medlemmar av Bernadottefamiljen. Fyra kungligheter har nämligen gift sig den 19 juni. Den förste var Oscar I som gifte sig med Josefine av Leuchtenberg i Storkyrkan i Stockholm 19 juni 1823. De hade egentligen gift sig månaden före i Munchen. Josefine var djupt troende katolik och därför hölls en katolsk vigsel den 22 maj. Oscar var inte med utan representerades av Josefines morbror. Josefine tilläts att behålla sin katolska tro under äktenskapet. Den andre som gifte sig var Karl XV, son till Oscar och Josefine. Han gifte sig med Lovisa av Nederländerna den 19 juni 1850.


I modern tid har vi vår kung Karl XVI Gustav som gifte sig med Silvia Sommerlath den 19 juni 1976. 


34 år senare, 19 juni 2010, gifte sig deras dotter Victoria med Daniel Westling. Idag är det alltså dags för dubbelt firande i Stockholm.

Dubbelfirande blir det här hos oss också, men inte idag. Den 26 juni 1993 gifte Ulrika och Bo sig. De firar alltså silverbröllop om en vecka. 10 dagar senare är det dags för Göran och mig att fira guldbröllop. Vi gifte oss den 6 juli 1968.

måndag 18 juni 2018

Ett äss i rockärmen

Det är inte dumt att ha ibland. Jag är ingen pokerspelare eller intresserad av något annat slags spel, men jag har ändå ett äss som jag plockar fram när jag behöver...nämligen min dotter Katarina. När jag känner att det är tomt på idéfronten så brukar jag skicka ett meddelande till henne och snabbt som ögat så får jag en del förslag på ämnen jag kan skriva om.

Hon är en stor hjälp när jag håller på med min adventskalender. I god tid får hon veta vilket tema jag valt så hon kan börja fundera. I början brukar jag inte ha några svårigheter med att komma på vad jag ska skriva om, men efter hand så blir det alltid lite motigt. Då brukar jag meddela Katarina hur många dagar jag fattas idéer till och sen tar det inte lång tid innan jag har en hel hop att välja från. Det är snart dags att bestämma temat för årets kalender för jag vill ha den klar i god tid före 1:a december.

Fotbollskommentatorer står inte högt upp på min lista över intressanta personer. Deras ordförråd är under all kritik och de använder helt obegripliga uttryck. Det kommer att bli mycket av den varan nu under VM. Göran kommer säkerligen att titta på en del matcher och då brukar jag ibland sitta framför TV:n och handarbeta. Katarina föreslog att jag kunde spela bingo samtidigt. Bingo?!?!? Jag fattade inte vad hon menade.


Hon gjorde då upp en bingobricka till mig med nio rutor. I varje ruta hade hon skrivit in ett sånt där löjligt uttryck som kommentatorerna alltid använder under alla matcher. Jag tror jag har hört dem hundratals gånger, för de upprepas ofta. När jag hörde ett sånt uttryck skulle jag kryssa i den rutan precis som på en vanlig bingobricka. Jag garanterar att jag hinner få bingo innan fem minuter har gått av matchen.

söndag 17 juni 2018

Ordning och reda


Jag tror att ordentliga människor är för lata för att leta efter saker. Det är därför de har en sådan ordning på allting.

Ordningen och redan varierar hos mig. För det mesta är det en organiserad röra. 

fredag 15 juni 2018

Sommarlov


Idag börjar mitt nionde sommarlov efter att jag slutat jobba. Jag delar fortfarande in året i terminer och ser fram emot vårvinterlov, påsklov, sommarlov, höstlov och jullov precis som när jag jobbade. Det är något visst med en tidsperiod som heter något med LOV. Det liksom förpliktigar. Automatiskt känner jag mig mer ledig och tycker att jag har all tid i världen (vilket jag egentligen har alla dagar numera). Naturligtvis hjälper det till en del att hålla skolårets tidsplan vid liv eftersom Rasmus kommer hit varje dag efter skolans slut. Göran och jag har ändrat vår mathållning, så det blir mellis då på eftermiddagen och sen får det bli en senare middag på kvällen. Det funkar alldeles utmärkt.


Detta sommarlovet går i utrensningens tecken. Det kommer att bli många "semesterresor" till tippen. För varje år som gått så har vi försökt förenkla så mycket som möjligt både ute och inne. Resultatet är  väldigt tillfredsställande, men det finns trots det en hel del kvar. Tur är väl det, för tänk om man skulle bli helt färdig med allt. Hemska tanke! Jag vill alltid ha något projekt igång...stort eller litet. Det håller igång både kropp och hjärna.


Det låter kanske lite pretentiöst att kalla något för projekt, men det behöver inte betyda att det är något stort eller svårt. Rasmus och jag har sen han varit liten alltid haft lite småprojekt på gång. Ett år minns jag att vi åkte runt i nordvästra Skåne och testade lekplatser. Det var när han gick på förskolan. Vi gjorde upp en lista och jämförde olika lekredskap och glasskiosker som fanns i närheten osv. Den lekplats som fick högst poäng var Hembygdsparken i Ängelholm. Den låg i topp när det gällde allt.


Som tonåring är det knappast lekplatser som lockar Rasmus längre. Han tycker ändå det är kul att han och jag åker ut och gör lite undersökningar. Något som vi pratat om i en del år, men som ännu inte blivit av, är fikaundersökningen. Kanske blir det av i år. Då ska vi åka runt till en del olika caféer och testa dem. Mest blir det klart kakorna som vi kommer att betygsätta. Det ser jag fram emot.

torsdag 14 juni 2018

Miniregn


I går morse när jag gick ut för att hämta tidningen kändes det ovanligt friskt och skönt. När jag kom fram till brevlådan såg jag en vattenpöl på gatan. Vilken sensation! Det hade tydligen regnat under natten. Någon större mängd tror jag inte det hade kommit för det var inte särskilt blött i rabatterna. Det verkar som vi bor i en regnfri zon, för regnet smyger runt Åstorp, eller i varje fall Björnås, hela tiden. En morgon när jag körde ner till samhället tyckte jag att asfalten såg så mörk ut när jag kommit ner om backen. Mycket riktigt så var vägen blöt av regn. Uppe hos oss var det fortfarande knastertorrt. Så skönt tänkte jag då är det nog på väg upp över åsen också. Tji fick jag! Det kom inget regn utan det fortsatte bara vidare någon annanstans.


Jag blev jätteglad när jag såg vattenpölen igår och tänkte att den ska jag fotografera. Sen var det något annat som kom emellan och när jag kom ihåg det igen och stegade iväg med kameran, så kunde jag inte hitta någon pöl. Hade jag kanske drömt alltihop? Jag vet faktiskt inte, för det finns inte spår av regn någonstans här.


I och för sig så är jag ingen regnälskare, men ingenting fungerar ju i slutändan om vi inte får vatten snart. Till midsommar kan jag säkerligen duka ute i trädgården utan att var rädd för att behöva rusa in hals över huvud p.g.a. regn. Jag har försökt att putsa fönster både ut och invändigt och emellan, men inget hjälper. Som en sista utväg får jag kanske dansa en regndans.

onsdag 13 juni 2018

Lurendrejeri


Igår var Göran hos optikern och jag följde med för att vara smakråd när det gällde nya bågar. Vi hade fått hem ett annonsblad från butiken att man kunde välja mellan gratis synundersökning eller 710 kr rabatt på glas och bågar. Man kunde inte kombinera de två rabatterna, men vi tänkte att det var en bra idé att använda rabatten på bågarna. En ögonundersökning gör en ögonläkare bättre än en optiker, och det kostar bara 300 kr.

Det viktigaste för Göran nu var att få ett par läsglasögon och då fodras bara att optikern kollar vilken synstyrka han behöver på glasen. Enligt killen som expedierade oss så fanns det egentligen inget att välja mellan. Det gjordes inte endast syntest utan man var tvungen att ta en ögonundersökning. Jag tycker man skulle få välja vilket man vill göra. Jag för min del har större förtroende för en ögonläkare när det gäller ögonsjukdomar. Ifall optikern upptäcker starr eller något annat fel så gör han ändå inget utan remitterar till en ögonläkare. Då ska man först betala 700kr hos optikern för att få veta att man har något fel och sen 300 kr hos ögonläkaren, som ska åtgärda det.

Expediten sa att för att kunna beställa glasögon måste man först veta styrkan på glasen. Det fattade vi också, men då ska det inte stå att det är två erbjudanden, för det är det inte i verkligheten. Räknar man krasst på det hela så kostade ögonundersökningen 700 kr och då blev det 10 kr över som rabatt på glas och bågar. Det kallar jag inte för rabatt. Det är rena lurendrejeriet. Expediten hade lite svårt att argumentera emot våra åsikter, men han kunde klart inte göra något. Glädjande nog hade Göran ingen starr och han fick läsglasögon till ett hyfsat pris. Jag tycker ändå att butiken borde se över sitt annonserande om erbjudanden.

tisdag 12 juni 2018

Syntest


Jag ringde och fick en tid hos ögonläkaren för jag tyckte det var en del skräp som dansade runt framför ögonen. När jag kom dit såg han att det var nästan tre år sen jag var där senast. Jag har glaskroppsavlossning, vilket är helt ofarligt, och starren hade inte förvärrats nämnvärt, så det var fortfarande inte aktuellt med en operation, men jag tycker det har blivit besvärligt när jag ska läsa. Då föreslog läkaren att jag skulle skaffa mig ett par läsglasögon för det blev betydligt billigare än progressiva.


Vanliga enkelslipade kostar också en slant eftersom jag blir tvungen att ha nya bågar till dem också. Jag beställde tid hos optikern för synundersökning, men när jag var i en butik för några dagar sedan såg jag ett ställ med läsglasögon. Jag provade olika styrkor och hittade ett par som var helt perfekta för mig. Bågarna var väl inte så snygga direkt, men jag ska ju bara ha dem hemma när jag läser eller sitter vid datorn, och då duger de bra. Priset var inte i närheten av vad jag får betala hos en optiker, så valet var inte svårt.


Det var klart synd att inte utnyttja den beställda tiden, så den överlät jag åt Göran. Han har inga problem med att se på långt håll utan för hans del är det också läsglasögon som gäller. Eftersom det är många år sen som han fick gjort en synundersökning så är det faktiskt på tiden nu. Vi har det så bekvämt att det finns en optiker i samhället. Jag gillar när jag kan uträtta det mesta hemmavid. 

måndag 11 juni 2018

Stängt p.g.a. tillbyggnad


Vårt Plommonkafé ska utökas med en lien paviljong eller vad man ska kalla det. Egentligen är det ett duvbo. Häromdagen när jag satt och vilade mellan arbetspassen i trädgården såg jag att en vildduva flög upp i plommonträdet med en liten gren. Ganska snart flög den iväg igen och återvände efter en stund med ännu en gren. För en tid sedan började ett duvpar bygga i en av de höga cypresserna men skatorna var där och irriterade dem stup i kvarten, så jag tror de bestämde sig för att flytta. Här har jag full koll över bygget och den skata som vågar visa sig här kommer att få sina fjädrar varma.


Tidigare i veckan har jag irriterat mig på att det låg fullt med grenar på gräsmattan. Jag kunde inte begripa var de kom ifrån. Nu ramlade poletten ner. De var tydligen i största laget så de fick inte plats i grenklykan. Då släppte duvan helt sonika grenen på marken. Jag försökte vara snäll och bröt sönder den i mindre bitar, men det föll inte duvan på läppen eller näbben. De ligger fortfarande kvar. Den är kanske lika noggrann som Göran när det gäller vilket träslag som ska användas. Jag får väl slänga dem i trädgårdstunnan i stället.


Vi får sitta någon annanstans och fika tills ungarna, om det nu blir några, har flyttat hemifrån. Vi har satt våra trädgårdsmöbler framför ormbunkshörnet. Där är det skuggigt och skönt hela dagen. Göran tyckte det var extra kul att duvorna valde att bygga i trädgården eftersom han för ett tag sen bestämde sig för att inte ha kvar sina brevduvor. Han har funderat på det ganska länge och till sist bestämde han sig för att sluta helt. En av de andra klubbmedlemmarna var här uppe och fick alla brevduvorna så nu är det alldeles tomt i slaget.

Tanken är att göra om duvslaget till ett förråd. Det är ganska stort och vi har tänkt att förvara våra bildäck där och även göra ett rum till alla trädgårdsredskap och annat som behöver ställas undan, som t.ex. krukor och trädgårdsmöblemang. På så vis blir det bättre plats i garaget. Först måste duvslaget ändras om lite både ut och invändigt men det får vi ta efter hand som vi har tid.

söndag 10 juni 2018

Tankens kraft


Jag kommer att lyckas för jag är tokig nog och tro att jag kan.

Många gånger är det bra att försöka sig på det omöjliga. Ibland visar det sig att det inte var så omöjligt ändå. Tror man på sig själv så går allt mycket lättare.

fredag 8 juni 2018

Bovarnas paradis?


Jag såg på TV igår när domen mot terroristen som körde in i en folkmassa i Stockholm lästes upp. Det blev livstid och utvisning. Men det konstiga är att så blir det nog inte. Ett livstidsstraff tycker man borde betyda så länge personen är i livet, men så är det inte. Efter ett antal år går det att ansöka om att få straffet tidsbestämt och efter att ha avtjänat en del...långt ifrån hela tiden.... så kan internen bli fri. Dessutom kunde det nog bli besvärligt med utvisning i detta fallet, sades det, eftersom Akilovs land inte är lika humant som Sverige. Det fanns risk för repressalier om han återvände.

Ett litet barn, som gör något galet, får en tillsägelse, indragen veckopeng eller något annat "straff", men en terrorist som dödat en massa oskyldiga människor ska det daltas med. Finns det verkligen ingen vettig människa som kan få till en ändring av detta? Här är väl något för politikerna att ta tag i istället för mycket onödigt tjafs som de lägger tid och energi på.

torsdag 7 juni 2018

Skåne är vackert


Det finns många vackra platser att besöka i Skåne. Själv har jag flyttat runt lite. Jag föddes i Ystad och bodde mina två första år i en liten by utanför Ystad som heter Kabusa. Det var där min farmor och farfar hade sitt lantbruk. Österlen på Skånes sydöstra sida är ett populärt semesterställe.

När min far fick jobb  i Eslöv flyttade vi dit och bodde där i ca 14 år. Nästan mitt i Skåne med nära till både Lund och Malmö. Därefter gick flyttlasset till Åstorp i Skånes nordvästra hörn. Här är jag fortfarande kvar med lite avstickare till först Kristianstad och sen till Helsingborg. Någon längre flytt blir det inte mer för min del, för jag trivs väldigt bra där jag bor nu.

Skånes väderkarta är också väldigt vacker för tillfället...helt orange. Men ärligt talat skulle jag kunna tänka mig lite andra färgnyanser just nu...något åt det gula eller gröna hållet. Orange är fortfarande min älsklingsfärg, men det kan vara kul med lite variation.

onsdag 6 juni 2018

6:e juni


Nationaldagen firas inte i någon större utsträckning i vår kommun. Det är ganska tamt om man jämför med Norge och USA t.ex. Själv känner jag inget speciellt för den här dagen. Då är Midsommarafton en mycket större firardag för min del, och jag har läst och hört många gånger att en del vill ha Midsommarafton som nationaldag i stället. Det kanske inte är så tokigt ändå, för det är nog det svenskaste man kan tänka sig. Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523, men hur många tänker på det idag?

Midsommarfirandet är alltid i samband med en helg numera, men det är då inget hinder för att det skulle kunna bli ett nationaldagsfirande. När jag kollade runt om olika länders nationaldagar såg jag att en del mindre öar firade sin dag antingen första lördagen eller första måndagen i en viss månad, så där ändras datumet också år från år.

tisdag 5 juni 2018

Levangarbete


När spireahäcken försvann såg vi att garageväggen lyste neongrön. Det var en del mossa och alger som trivts där när inte solen kom till att lysa. Rasmus och jag blandade en balja med nån lösning som skulle ta bort det gröna sen utrustade vi oss med var sin långskaftad borste.....en levang. Det är ett ord jag aldrig använder, men jag såg på nätet att det var vanligt förekommande. Det är inte vanligt för mig, men jag använder så klart inte långskaftade borstar var och varannan dag. Det var inte speciellt arbetssamt och vi var snabbt klara. Sen var det bara till att vänta. Mycket riktigt så arbetade medlet på väggen så till sist var allt det gröna borta.

Buskarna, som såg ut som små knippen av döda grenar, har fått liv. Det har slagit ut fullt med skott på alla buskar och på en del syns nästan inga bruna grenar alls. Jag hade inte förväntat mig att det skulle gå så snabbt. Om någon månad har vi nog en låg, fin spireahäck i tomtgränsen.

Förra månaden var en lite strulig månad och det blev inte av att jag gjorde något ovanligt. Men när jag skrev det här inlägget kom jag på att det gjorde jag visst. Jag skurade en garagevägg. Det kanske inte är det mest spännande man kan tänka sig, men det var i varje fall nytt för mig. Som ni märker är jag lite försiktig och ger mig inte i kast med en massa farligheter. Det är inte riktigt min stil.


måndag 4 juni 2018

Regnet det öser inte ner


En del saknar inte bara en skruv utan hela verktygslådan.

Den här extrema värmen är inte bara av godo. Hur skönt man än tycker det är med sol och värme, så får det vara måtta på allt. Jag läste nånstans att förra månaden var den varmaste på över hundra år. Det stämmer kanske för jag kan då inte minnas en sån här het majmånad tidigare. I tidningen varnas det dagligen för att det kan bli vattenbrist. Speciellt Åstorp och Båstad har nämnts i de här sammanhangen. De här två kommunerna får sitt vatten från grundvattnet så det är därför det blir lite besvärligare. Dessutom fick jag höra att bor man högt upp kan trycket i kranarna bli mindre och eftersom jag bor högst upp på Söderåsen så lät det inte alls lovande.

Vattenleverantörerna har gått ut i tidningarna och talat om vad vi bör tänka på så inte vårt dricksvatten sinar. Det är inget riktigt bevattningsförbud än, vilket jag tycker är lite underligt. Det hade väl varit bra att stämma i bäcken. Om man tvunget vill vattna sin gräsmatta eller fylla sin pool bör man göra det tidigt på morgonen eller sent på kvällen.

I Landskrona uppmanade kommunen sina invånare att vara försiktiga med vattenförbrukningen. Samtidigt körde de ut med en tankbil och vattnade blommor med dricksvatten. Deras ursäkt var att de hade inget tillstånd att hämta vatten någon annanstans. Men då är det väl bara att se till och få ett sånt tillstånd!?!?!? Det har de tydligen ordnat nu, men jag tycker det är mycket dåligt att de som ansvarar för kommunens vattenförsörjning måste få tillsägelse om sådant.

I Ängelholm vattnas fotbollsplanerna eftersom de var nyanlagda. Jag kan väl förstå att det är en stor kostnad om de skulle bli förstörda, men vad är egentligen viktigast? Det verkar som att så fort det är en fotboll med i sammanhanget så gäller inte samma regler som för den övriga befolkningen. Sveriges landslag tränar nu i Båstad som det har visats på TV flera gånger. Varje gång ser man i bakgrunden hur vattenspridarna går för fullt. Är det ingen där som har förstått att Båstad är i topp på den listan över kommuner där vattnet kan sina snart? Jag hoppas verkligen de tar sitt förnuft till fånga. Om vattenspridarna ska vara igång så får de helt sonika stänga av vattnet till duscharna. De svettiga fotbollsspelarna får så klart springa runt i vattenspridarna efter träningen. Mina barn tyckte det var jättekul när de var små.

söndag 3 juni 2018

Diagnos


Jag lider av ILAGN=Ingen Lust Att Göra Något-syndromet

Jag gissar att det är värmen som lite är boven i det hela. Energinivån har varit ganska låg ett tag. Vi har fläktar igång i alla rum, men trots det så har vi ganska varmt inomhus. Det får bli en extra slappedag idag. Den sortens dagar är lika viktiga som jobbedagarna. I morgon tar jag nya tag.

fredag 1 juni 2018

Hoppfullt



Det kommer bättre dagar. De kallas lördag och söndag.

Det är något visst med helgen. Jag är noga med att hålla isär vardag och helg. Dagarna får inte gå in i varandra i en enda röra. Då blir jag helt snurrig.