fredag 22 mars 2019

Steg för steg



Vi har väldigt mycket mossa i vår gräsmatta, så vi köpte hem trädgårdskalk för att slänga ut på den. Vi har en vagn som kalken kan hällas i och sen är det bara till att trava fram och tillbaka på gräsmattan. Det föll på min lott. Då hade det varit kul och haft en stegräknare som kunde talat om hur flitig jag var. För en del år sen fick jag ett aktivitetsarmband av min son. Det var spännande att se hur många steg jag gick varje dag, och jag tror faktiskt att bara det att jag kunde se resultatet gjorde att jag gick mer än annars. När jag kommit upp i 10 000 steg vibrerade armbandet och då kände jag mig väldigt nöjd. Efter ett tag gick det sönder och jag provade med någon app på mobilen, men det var inget jag fastnade för alls.

Jag minns den första stegräknaren jag hade. Det var en engångsräknare, så när batteriet tog slut var det bara att kassera den. Då var jag så biten av det att jag åkte iväg och köpte en ny. Väl hemma igen plockade jag ut den ur kartongen och nu började eländet. Den skulle ställas in så den visade rätt! Det fanns med ett litet häfte. Det var MANUALEN. Bara ordet ger mig kalla kårar. Inte nog med att häftet var litet, texten var skriven i typsnittet Mindre flugskit, så jag fick skriva ut instruktionerna från nätet i stället så jag inte skulle vara helt chanslös. Först skulle allt nollställas, så att siffrorna började blinka. Jag är lite otålig och läser lite halvdant när det gäller den här typen av litteratur, så innan apparaten var nollställd hade mitt blodtryck höjts avsevärt. Men döm om min förvåning när jag sen lyckades ställa in nästan alla moment utan besvär.

Det fanns en plus och minusknapp på baksidan där man kunde ställa in steglängden. Jag gick 25 steg och kollade. Den visade allt annat än 25, så jag ändrade på baksidan och gick igen. På nätet hade jag läst att man räknade ett steg som ca 60 cm och det värdet hade jag klart matat in. Det fanns en bild med på hur man skulle mäta det hela. Det såg ut som nåt från en danskurs med hoppsasteg som man kan se folkdansare göra. Jag mätte min steglängd och den var då inga 60 cm. Vet inte om man kan säga att jag stegar, snarare trippar. Till sist var den ändå inställd på allt som gick att ställa in och den blev flitigt använd.

Jag har fått gjort nya inlägg, men det ena måste justeras för jag har fortfarande ont i foten när jag går. Så fort det rättats till ska jag börja promenera mer regelbundet igen. Någon mer stegräknare blir det nog inte för min del. Jag har lite dålig erfarenhet av den typen av mojänger. Det ska vara lätt att använda annars tappar jag intresset. Jag skulle kanske satsa på en kulram?


torsdag 21 mars 2019

Vårdagjämning


Sent igår natt var det vårdagjämning, men jag föredrar att fira det idag den 21 mars. Äntligen! Nu kan vädret bara bli bättre. Även om det blir något litet bakslag med snö eller annat elände, så vet vi ju att det blir inte så långvarigt. Solen har varit framme lite och temperaturen har stigit rejält. Det känns nästan som vår i luften. Det dröjer inte särskilt länge tills skogen är full av vitsippor. Nu kan jag väl ångra att jag inte var mer energisk i höstas och planterade en massa lökväxter. Jag får kika hos grannen och beundra blommorna där i stället.

Jag har alltid önskat mig en medelhavsträdgård med lite annorlunda växter. Det har inte varit möjligt eftersom jag inte haft någonstans att vinterförvara de ömtåliga växterna. Nu har jag det; nämligen det nya förrådet. Där finns tre stora fönster som släpper in rejält med ljus och det går även att sätta på lite värme där inne. Det påstås att medelhavsträdgårdar är lättskötta. Nu vet jag inte om lättskött betyder samma sak för alla, men det lär jag få reda på i fall jag skaffar mig en sådan trädgård någon gång. Trädgården har man för vila och avkoppling och inte bara för att arbeta i.

Jag såg ett trädgårdsprogram där det var små "rum" lite varstans så man kunde sitta ner och hålla siesta. Dessutom var det så charmigt med lite olika halvsjabbiga saker här och där. Programledaren sa att det måste vara något fult för att man skulle kunna se det vackra, och det ligger nog en hel del sanning i det. En helt perfekt trädgård kan ofta verka opersonlig.

När jag tänker efter så har nog mitt hem lite av medelhavsstämning över sig. Det är någorlunda lättskött. Jag kan sitta ner och hålla siesta lite var som helst i huset, och gör det också. Jag blandar gamla och nya saker hej vilt i inredningen, vilket säkert inte tilltalar alla. Men som sagt, det måste vara något fult för att man ska se det vackra. Mitt hem är inte perfekt; alltså måste det vara väldigt personligt, och det är så jag vill ha det.

Alf Henrikssons dikt säger allt om hur jag känner inför våren.

Den största helgen på året är den
då det ljusnar så mycket i huset
att man kan äta sin middag igen
utan att tända ljuset.

onsdag 20 mars 2019

Kvinnor kan



Det är ett uttryck som jag alltid har gillat. Idag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen när det kommer på tal, men i början var det lite mer provocerande. Nu vet vi, och har egentligen alltid vetat, att kvinnor kan klara av många saker som förr räknades som "karlgöra". Precis likadant som att män kan arbeta inom många yrken där det förr bara anställdes kvinnor, som t.ex. inom barnomsorgen. Det är bra att den här uppdelningen av mans-och kvinnoyrken har luckrats upp. Jag tycker det är kul att prova på sånt som Göran alltid har gjort tidigare, även om jag måste erkänna att det kanske inte går lika snabbt när jag gör det. Slutresultatet är åtminstone helt godkänt. Jag var mäkta stolt när jag målat klart tak och väggar i ena rummet i förrådet.


Nu var det dags för golvet. Först skulle det spacklas. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag. Det är nog som att lägga make up. Man stryker på lite underlagskräm innan den översta färgen ska målas på. Visserligen spacklar jag mig inte lika mycket nu som när jag var ung, så jag är inte direkt rutinerad. Det blir lite färg på ögonfransarna och ibland lite läppstift. Det var lättare att måla sig förr när man hade alldeles slät och fin hy, och ögonlock som inte låg i veck ovanför ögonen.

Men tillbaka till golvspacklingen. Göran visade hur jag skulle göra och det var inte megasvårt, men det blev kanske inte så jämnt. Dessutom tyckte jag inte det var speciellt kul....inte lika kul som att måla. Till slut tog han över jobbet och jag tittade på. Det fungerade bättre.  Det andra rummet i förrådet är tre gånger större och jag tror nog det är bäst att han visar hur man spacklar ett stort golv också.

tisdag 19 mars 2019

Snart vardagsmat?



Vi kan läsa om terordåd nästan dagligen. Vad är det som gör att en del människors hjärnor slutar fungera helt? Jo, fungerar gör de på så vis att de kan fundera ut sattyg. Varför inte i stället använda all den kreativiteten till något vettigt? Det verkar som sådana här tilltag smittar av sig och gärna kommer i klump. Helt lugnt lyckas det dock aldrig bli mellan gångerna.

Även lilla Åstorp vill tydligen vara med på ett hörn. I lördags började två gäng bråka och slåss utanför en matbutik i centrum. Vittnen berättade att de hade sett både basebollträn och hagelgevär. Det kom många polisbilar hit och en del gator stängdes av. En person hade visst blivit skadad och någon körde in vederbörande till lasarettet i Helsingborg innan polisen dök upp. Då fick beväpnad polis stå där och vakta sen ifall det skulle dyka upp fler bråkstakar.

Så mycket personalresurser och pengar som går åt för sånt här ofog! Alla ljuger och skyller på varandra och den här typen av brott klaras aldrig upp. Nu är klart inte detta som hänt i Åstorp till närmelsevis lika allvarligt som det på Nya Zeeland och i Holland, men det är illa nog.


måndag 18 mars 2019

Den hemlige kocken


Jag har nu fortsatt på målningen inne i vårt blivande förråd. Det var dags för en sista strykning av tak och väggar i det minsta rummet. Nere i källaren stod en oöppnad femlitershink med vit golv-och väggfärg. När jag fått av locket såg det väldigt mysko ut. Det liknande nästan kall ärtsoppa. Ni vet när ärtorna åkt till botten och det ligger ett halvgenomskinligt lager av spad överst. Under det här spadet borde det finnas vit färg. Ärtsoppan är lätt att röra runt i för jag brukar aldrig ha några stora mängder, men fem liter bär respekt med sig. Det fungerade nog inte att röra runt med en liten matsked utan det fick bli rejäla doningar.


Tungt kommer det att bli, hann jag tänka, innan Göran plockade fram ett superbra hjälpmedel. Det var en lång metallstång med någon slags cirklar fram. Han monterade den på sin borrmaskin och vips hade det blivit till en färgvisp, som var förvillande lik min elvisp, men betydligt större. Så enkelt det gick! Det skvätte visserligen en del, men snabbt gick det. Ska man nån gång ha en jättestor fest och behöver vispa mycket grädde är detta att bra tips.


Jag orkade inte släpa den här tunga hinken uppför källartrapporna, så vi hade tagit fram en mindre som jag kunde hälla över en del färg i. Då plockade Göran fram ännu ett hjälpmedel som jag inte trodde hörde till i ett snickarrum....en soppslev! Jag såg med en gång att det var min gamla soppslev. Jaså, det var här den hade hamnat? Det var bara till att sleva över färgen i den mindre hinken och nu var det inga problem att bära upp den.

Med de kocktalanger som Göran besitter förutsätter jag att han står för matlagningen idag.

söndag 17 mars 2019

Positivt tänkande



Hittills har du överlevt 100% av dina sämsta dagar, och det har gått bra.

Om man tänker så är ju en halvdålig dag rena barnleken. 

tisdag 12 mars 2019

Okänd visa av Evert Taube

Alla har nog någon gång hört Everts visa om den glade bagaren från San Remo stad, men jag tror inte det är så många som vet att han även skrivit en visa om den glada bagerskan från Luxemburg. Om ni trycker på helskärmsläge så ser ni henne bättre. 


måndag 11 mars 2019

Fel igen


Synd att det inte gick att oddsa på vädret, för då hade jag kammat hem lite kosing.... eller kanske inte. Det är nog fler än jag som inte har nåt större förtroende för SMHI så oddsen var nog inte så höga. Eftersom det skulle storma något otroligt i fredags eftermiddag gav vi oss av till färgbutiken tidigt på morgonen, för att vi säkert skulle kunna komma hem helskinnade. Det regnade hela tiden och jag såg ut som en dränkt katt när jag satte mig i bilen efter alla inköp.

Pågatågen på sträckan Åstorp-Helsingborg bl.a. var inställda och det var ordnat ersättningsbussar i stället. En del skolor bestämde att eleverna fick sluta tidigt så de skulle hinna hem innan "orkanen" satte igång. Det blev inget av prognosen den här gången heller. När jag tittade ut på våra flera meter höga cypresser så vajade de lite lätt, men det var allt. Hos oss stämde väderprognosen inte in alls, och det är jag naturligtvis inte ledsen över.


Mars är en lite lurig månad, för det kan komma alla slags vädertyper i en enda salig röra. Man får ta det som det kommer. En månad ska jag väl kunna stå ut, för sen lurar våren bak knuten. Jag har tusen och en idéer om vad jag ska förnya i trädgården. Kanske bara bra att jag får lite betänketid, för risken är annars stor att det blir för mycket helt omöjliga idéer jag fastnar för. Ibland behövs det lite funderande fram och tillbaka där man får fantisera hur saker och ting kommer att bli. Många gånger är jag nog lite naiv och tror att allt går att genomföra. Då är det bra att ha Göran som en slags bromskloss. Han är mer realistisk än vad jag är och kan se vad som verkligen är genomförbart. Fast det har hänt att jag efter hårda förhandlingar fått genom idéer som han från början dömt ut. Jag är nämligen envis som en "väggalus".

söndag 10 mars 2019

Det ska vi fira


Livet är en fest. Hitta en passande klädsel.

Alla dagar känns helt klart inte som särskilt festliga, men det gäller att själv hjälpa till och bättra på de där långrandiga och tråkiga dagarna. Med lite fantasi och en positiv inställning kan t.o.m. den tristaste dag bli helt acceptabel.

fredag 8 mars 2019

Håll i hatten



Idag varnas det för vindar som kan nå orkanstyrka. Enligt SMHI ska det starta någon gång vid middagstid. Än så länge är det kav lugnt, men det är klart bara förmiddag. Jag är ändå lite skeptisk till det hela. Det varnas för det ena ovädret efter det andra stup i kvarten och det blir bara pannkaka av alltihop. Hur kan prognoserna vara så fel? Det är säkert inte det lättaste att förutsäga hur vädret ska bli, men nog tycker jag att det blir fel lite väl ofta. Att vara beredd på något och kunna förbereda sig för att klara av det som ska komma är alltid bra, men när det nästan aldrig blir det skräckscenario som det varnats för, så är det lite svårt att ta varningarna på allvar. Man kommer osökt att tänka på Peter och vargen.

Jag har ingen aning om hur höga oddsen för att SMHI ska ha rätt idag är, men jag chansar och sätter pengarna på lite "vårvindar friska" i stället för orkan.

torsdag 7 mars 2019

Onyttiga luncher


Min mor var väldigt noga med mathållningen. Hon lagade alltid husmanskost från grunden och det var jättegott. Hon var inte rädd för att testa nya saker och hon lagade rätter som jag aldrig skulle drömma om att ge mig på. Dels för att de tog så oändligt lång tid att göra och sen tror jag att man måste ha lite handlag också. Min syster ärvde mors mattalanger och jag fick hennes sytalanger. Rättvist!


Jag har faktiskt också varit väldigt noga med att laga nyttig mat och servera på bestämda tider så länge barnen bodde hemma. Nu när vi är bara två personer, som inte har några arbetstider att passa, har vi ruckat en hel del på mattiderna. Vi utgår alltid från frukosten. Den bestämmer tiden för dagens övriga måltider. Sover man till halv 9 och äter frukost fram emot 10 går det knappast att servera lunch vid 12. Man måste hinna bli hungrig mellan måltiderna. Det bästa är när Rasmus sover över här och jag ska skjutsa honom till skolan på morgonen. Då är jag uppe med tuppen. Ja, såvida tuppen tar sovmorgon och inte börjar gala förrän halv 7.


Middag äter vi alltid på kvällen och har gjort i alla år nästan samma tid. Lunchen är lite mer flytande...inte till konsistensen utan tidsmässigt. I tisdags t.ex. när vi var och veckohandlade hann vi inte hem innan lunch så det fick bli en semla och kaffe på ett café. Igår var vi ute i ett annat ärende och då råkade också lunchtiden närma sig, så vi bestämde oss för att köpa varm korv med bröd. Det smakade inte alls illa. Idag är jag inbjuden till min grannfru på elvakaffelunch och då serveras säkert frallor med ost och marmelad.


Göran kanske är lite nyttigare och letar fram nåt ur kylskåpet.


I morgon är det dags för en utflykt igen. Vi behöver mer färg och det känns alltid  bra att ha allt material hemma när det är dags att sätta igång. Vi ska åka iväg så tidigt som möjligt, men jag antar att det ändå drar ut på tiden fram emot lunch. Eftersom det är fredag måste vi klart lyxa till det. Ett besök på Burger King hade inte varit så dumt.

onsdag 6 mars 2019

Halvt firande


Igår var det semmeldagen och även pannkakans dag. Vi firade gårdagen till hälften, kan man säga. Tidigt på förmiddagen åkte vi iväg till Väla för att veckohandla. Det finns en matbutik där som jag gillar och resten tar jag på köpcentrat i Hyllinge. Jag föredrar att åka först till Väla för det ligger längst bort och sen dra mig hemåt. Risken är annars ifall jag tar omvända rutten att när jag äntligen hamnar ute på Väla är jag så trött så jag skippar en del affärer. Det blir klart billigare, men då måste jag ändå bara åka dit en annan dag och det är inte alls effektivt. Jag har bara 10 minuters körväg till Hyllinge men till Väla tar det minst det dubbla. Tid är pengar...även för en pensionär.

Välahandlingen klarades av snabbt och sen gav vi oss av till Hyllinge. Det var nästan lunchtid när vi kom fram, så det kändes att man behövde något att tugga på. Vi beställde var sin semla och en kopp kaffe. Kanske inte världens nyttigaste lunch men väldigt god.  Efter den påfyllningen kom orken tillbaka och de sista butikerna avverkades.

Jag kom på senare på kvällen att vi hade egentligen kunnat fira dagen fullt ut, för jag kunde ha lagat fläskpannkaka till middag, men så långt tänkte jag inte. Det måste jag skriva upp i min kalender så jag inte gör samma misstag nästa år.

tisdag 5 mars 2019

Lite färg behövs alltid


För en tid sedan grävde jag upp två buskar i rabatten närmast huset. Vi har haft fem buskar där från början, men två av dem tog vi bort för en del år sen och planterade två nästan likadana cypresser. Jag har även haft en perukbuske där, men grenarna la sig långt ut i inkörseln och det var inte alls praktiskt när jag kom körande med bilen, så den flyttades i höstas. De två buskar som stod kvar såg väldigt trista ut. Ytterst var ett tunt skal av gröna grenar, men kikade man in i busken så var den helt brun. Trädgårdstunnan ska tömmas på fredag, och därför passade jag på att såga ner dem. Det gick väldigt snabbt. Lika snabbt gick det tyvärr inte med rötterna, men skam den som ger sig. Till sist kunde jag slänga allt i tunnan.

Meningen är att vi ska plantera tre nya buskar som inte blir så höga att de täcker blomsterlådorna vi har under våra fönster. Vilken sort vi ska köpa har vi inte bestämt än. Det enda vi vet är att det ska vara något vintergrönt som inte blir för yvigt. Innan det blir dags för plantering ska grunden på huset målas i grått. Det gäller att passa på när det är lätt att komma till med pensel och roller.

Allt ser så mycket snyggare ut med lite färg, och när vi nu ändå ska förnya så mycket i ingången, tyckte jag att blomsterlådorna också behövde en uppfräschning. Jag har under årens lopp målat i lite skavanker, men nu behövdes en rejäl ommålning såg jag. Det är svarta smideslådor och de var mer gråspräckliga nu. Jag lyfte upp själva planeringslådan, men lät smidesställningen sitta kavar på väggen. Det var enkelt att måla den då och till sist målades själva lådan. Det borde räcka med att måla på tre sidor. Den sidan som skulle vara in emot väggen syntes ju inte, så det var onödigt att ödsla färg på den.

Dagen efter, när allt var torrt, var det dags att sätta dit lådorna igen. Den ena gick hur lätt som helst, men den andra kärvade hur jag än bar mig åt. Göran fick komma och hjälpa mig, men inte ens han klarade av det. Jag blev så vansinnigt irriterad, för ju längre vi höll på desto mer skavdes färgen av på vissa ställen. Jag var nästan i upplösningstillstånd när Göran sa."Du har kanske målat fel långsida." Så förvirrad kunde jag väl ändå inte ha varit? Göran vände på lådan och den gled så elegant på plats. Attans också! Det var bara till att ta upp lådan igen och måla den sidan jag skulle målat från början.

Så fort det blir uppehållsväder ska jag sätta lådan på plats....helt på egen hand. För skulle det nu vara så att det inte fungerar så är det bättre att jag är ensam. Göran är alltid lugn även om det krisar, medan jag tappar fattningen helt. Hans lugn smittar definitivt inte av sig på mig.

måndag 4 mars 2019

Glädjebesked


För exakt en vecka sedan var jag på mammografiundersökning. Sköterskan sa att jag kunde räkna med att få besked från dem om ca 2 veckor, och så har det varit de andra gångerna med. När jag hämtade in posten på fredagen låg det ett brev i lådan från Unilab. Hjärtat gjorde ett extraskutt, för jag visste att det var ett meddelande angående min undersökning. Men det var ju bara fyra dagar sen! På den korta tid det tog mig att gå från postlådan och in hade jag hunnit tänka många dystra tankar. Eftersom svaret kommit så snabbt var jag helt övertygad om att jag skulle kallas till ännu en kompletterande undersökning. Jag slet upp kuvertet och där lyste mot mig i stora röda bokstäver: Inga tecken på cancer den här gången. Jag blev så glad att jag nästan skulle kunnat rama in beskedet.

Nu är det upp till mig själv att i fortsättningen se till att jag kommer iväg på den här sortens undersökning. Jag har skrivit upp i min kalender att om två år ska jag be om en remiss för att få komma dit. Den sträcker sig bara året ut, men jag skrev på bakersta pärmen och när det är dags att byta till ny kalender för jag över den påminnelsen dit.

Mitt liv skulle aldrig fungerat utan en kalender. Jag måste skriva upp allt som jag absolut inte får glömma bort. Läkartider, fotvårdstider och klipp-och färgtider måste hållas. Sen skriver jag in allt kul jag planerar att göra också. Det är nog egentligen inget som jag glömmer bort, men det är så roligt
när jag bläddrar i kalendern och det dyker upp en sådan anteckning. Jag vill alltid ha något att längta till. Då blir inte vardagen så enahanda.

söndag 3 mars 2019

Ge aldrig upp




Om inte plan A fungerar finns det 28 andra bokstäver att ta till.

Det är alltid för tidigt att ge upp, får man ofta höra, och det ligger nog en hel del sanning i det. Är man tillräckligt envis så kan man kanske komma en bit på väg även om man inte lyckas fullt ut. 

fredag 1 mars 2019

Städtips


Ja, så var det då fredag igen...och dags för veckostädning...eller inte. Städtips florerar i massor. Om de är bra eller dåliga får var och en själv avgöra. Jag tycker många gånger att de flesta är helt idiotiska. Det dummaste är det att fredagen utsetts till städdag. Det går väl att städa vilken dag som helst i veckan? Inte går det väl snabbare och är roligare bara för att det är en fredag? Här följer en del underliga tips som jag läste i en tidning.

Tips nr 1: Ta ett rum i taget. 
        
Är det något revolutionerande nytt tips? Även om man inte är världsmästare när det gäller att planera, så tycker jag det är ganska självklart.         

Tips nr 2: Börja vid dörröppningen.

Är det inte bättre att börja inne i rummet och fösa all skiten framför sig så man lätt får ut den genom dörren?

Tips nr 3: Börja städa från vänster sida av rummet och gå mot höger.

Vad händer om jag börjar städa från höger?

Det fanns en liten förklaring till detta faktiskt. Ifall man var tvungen att gå ifrån ett tag så kom man lättare ihåg var man hade slutat. Vad det har med höger och vänster att göra förstår inte jag. Och kan man inte se med blotta ögat var man slutade städa så är det verkligen kris. Då har man ju städat helt i onödan. Jag föreslår i stället att man hänga upp en skylt på ytterdörren med texten:


IGÅR VAR HÄR NYSTÄDAT
SYND ATT DU MISSADE DET


Det finns faktiskt ett tips som jag följer ibland, och jag garanterar att man blir på väldigt gott humör och inte det minsta trött.

Skapa en mapp på datorn.
Ge mappen namnet: Stöket i huset.
Ta bort mappen.
Datorn kommer att fråga: Vill du ta bort stöket i huset permanent?
Svara: Ja.
Lägg benen på bordet, ta en drink och läs en bra bok.

Trevlig helg!

torsdag 28 februari 2019

På jakt efter 0.4:an


Statistik är lika obegriplig som en del forskning. Inte bara det att jag ofta undrar vad den gör för nytta, många gånger är den helt uppåt väggarna fel också. För en tid sedan läste jag utdrag från olika statistiska undersökningar där Åstorp var inblandat. En del verkade helt normalt, och det kanske t.o.m. stämmer med verkligheten, som hur mycket pengar som satsas på fritidsverksamheten i kommunen och hur många kilometer väg det går genom Åstorp. Det går ju faktiskt att mäta och man hade kommit fram till att det finns 376 km väg genom samhället. På en av de vägarna bor jag.


Det vita området nedanför mitt namn är ett stort grönområde med fotbollsplan, landhockeybana, basketmål och stor lekplats.




Den här lekplatsen använde mina barn när de var små, och nu är det  barnbarnen  som har kul där.


Det blå området på kartan visar skogen. Jag har alltså väldigt nära till otaliga promenadstigar. Här inne finns också Bäverdammen, Rasmus älsklingsställe ända sedan han var bara liten. Alla barn gillar ju att kladda med vatten och man kan vada i bäcken lång väg. Det har vi provat på en gång eftersom jag i ett svagt ögonblick lovade Rasmus att vi skulle göra det. Det påstods i en tabell att det fanns fyra öar i Åstorp. Jag har bott här i 50 år, men aldrig sett röken av dem. Vi har ca 3 mil till närmaste kust och någon insjö finns inte här i närheten. Bäverdammen är nog det närmaste man kan komma när det gäller vatten. Rasmus gav bäcken det här namnet när han var liten för han var helt övertygad om att det var bävrar som dragit ihop alla högar med pinnar. Jag har aldrig sett till några bävrar där, men de är kanske skygga. 

Jag läste även att det bor 2,4 personer i varje bostad!?!? Vi har bott fem stycken i vårt hus, men sen många år tillbaka är det bara Göran och jag som huserar här. Vem kattten är den här O,4:an? Kan det var den som stökar till så väldigt här? Jag tror att jag ska jag ge mig ut på O,4-jakt.

onsdag 27 februari 2019

Livsviktiga redskap


Göran har gott om allehanda verktyg och maskiner i sitt snickarrum. Men det viktigaste av allt saknar han; nämligen en högklackad sko och en kökskniv. Faktum är att jag många gånger har testat att skruva med en kniv. Det går alldeles utmärkt. Såvida det inte är en stjärnskruv. Kniven är perfekt för den kan hantera alla skruvstorlekar. Använder man en vanlig skruvmejsel, måste det var en mejsel för varje storlek. Så opraktiskt! Man kan väl inte gå omkring med ett helt batteri av skruvmejslar i fickorna eller väskan? En ynka liten kniv tar ingen plats. En högklackad sko är oslagbar som både hammare och flugsmällare. Har man en sko och en kniv överlever man var som helst. Då behöver man ingen schweizisk armékniv. 

Men det finns ett verktyg som jag saknar. Jag vet inte om det finns över huvud taget. Fast då är det på tiden att någon uppfinner det. Jag pratar om ett verktyg som kan hänga skåpdörrar på gängorna, eller vad det kallas. Ibland händer det tyvärr att en skåpdörr lossnar, och jag lyckas ALDRIG få den på plats igen. Och jag har försökt!!! Får jag den på plats på ena upphängningen så hänger den på sned på den andra. Vem har hittat på ett så korkat sätt att fästa dörrar? Det måsta ha varit någon som älskade att reta folk, och det har den här personen lyckats bra med. Det slutar alltid med att Göran hänger dörren på plats och jag går och tar något lugnande.

tisdag 26 februari 2019

Vårmode för målare


Efter att det f.d. duvslaget blivit tömt och städat började jag måla tak och väggar. Jag hann bara med att göra det en gång, innan det kom annat emellan. Nu har det blivit dags för en fortsättning. Färghinkar, tråg och penslar bars ut och ställdes på plats. Det rör sig om två rum; ett större och ett lite mindre med en liten hall emellan. Jag ser redan framför mig hur praktiskt det kommer att bli när alla trädgårdsredskap, bildäck och sommarmöbler kommer på plats. Garaget, där trädgårdsgrejerna förvaras nu, kommer att kännas ödsligt, men Göran har andra planer för det.

I söndags var det väldigt fint väder här hos oss och orken var på topp. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag bytte om till arbetskläder, eller kanske snarare skyddskläder. Först drog jag på mig ett par orange jogging. Det är nästan samma färg som vägarbetare har, för att vi bilister ska upptäcka dem och inte meja ner dem. Här är den orange färgen mer till för att varna andra personer att inte komma för nära så att de blir nerstänkta med färg. Jag målar väldigt yvigt. Eftersom det var söndag tyckte jag att jag skulle festa till det lite och plockade fram en T-shirt med strassmönster runt halsringningen. Utanpå den bar jag en av Görans gamla skjortor. Som pricken över i:et hade jag stora skyddsglasögon, så jag skulle slippa putsa bort färgfläckar på glasögonen. Egentligen borde jag haft en hatt eller en mössa också för efter avslutat jobb liknade jag en motsatsdalmatiner. De är svartprickiga, men jag var vitprickig. Som tur är har jag redan beställt en tid hos frissan för klippning och färgning. Hon hittar säkert en snygg färg som kan täcka mitt prickiga hår.

måndag 25 februari 2019

Vi har mycket att vara tacksamma för



I eftermiddag ska jag på mammografiundersökning. Det blir sista gången för min del. Jag läste nämligen på kallelsen att undersökningen görs bara fram tills man fyller 74 år, och det gör jag i sommar. Det är en utmärkt service att bli kallad till en sådan här undersökning, och sen några år tillbaka är den även gratis. All förebyggande undersökning eller sjukvård tycker jag är bra. Inte bara för att det sparar in en massa lidande för människor som ligger i riskzonen, det sparar in en hel massa pengar för samhället också.

Tänk så mycket som har blivit annorlunda bara sen jag föddes. Forskningen har gått framåt och många fler sjukdomar botas och man har även fått bukt med en del biverkningar som förr var vanliga vid viss medicinering. Det som gläder mig mest är att barnsjukvården är på topp. När jag jobbade på Barnsjukhuset i Helsingborg för ca 50 år sedan såg det helt annorlunda ut. Det är jobbigt i vilken ålder man än blir sjuk om det sen gäller en själv eller en anhörig, men jag kan inte tänka mig något värre än när ett barn blir allvarligt sjukt.

Alla galor och alla slags insamlingar för barncancervård är utmärkta initiativ. Det verkar faktiskt som om alla tycker likadant, för det är aldrig något knussel med att samla in pengar. Vi är lyckligt lottade i Sverige genom att ha skickliga läkare och många av dem kommer från andra länder. Det finns speciellt en läkare som jag hyser väldigt stor beundran och respekt för; nämligen Stanislaw Garwicz på Barnsjukhuset i Lund. Det är till mycket stor del hans förtjänst att nästan alla leukemisjuka barn idag blir botade. Han började även forska på just biverkningar efter den tuffa behandling de måste genomgå, och alla unga vuxna följs upp och får hjälp. Tyvärr läste jag för ett tag sedan att han inte finns med oss längre.

söndag 24 februari 2019

Gnällspik




Gnälla är som att gunga. Du har något att göra men du kommer ingenstans.

Det är enkelt att klaga på så mycket, men svårare att ta tag i det och försöka få till en ändring.

fredag 22 februari 2019

Kläder som passar


Jag avskyr att handla kläder till mig själv. Det är inte det att jag inte är intresserad av kläder, utan det är snarare så att klädfabrikanterna inte är intresserade av mig. När jag var tonåring var jag mager som en sticka, och då var det absolut inga problem att hitta något som passade. Den figuren har försvunnit med åren och jag vill väl inte precis påstå att jag saknar den, men det var i varje fall inte lika deprimerande att gå in i en klädaffär på den tiden. En ljusning är ändå att det har gått upp för tillverkarna att människan blivit både längre och mer omfångsrik. Butiker med plagg i större storlekar är ganska vanligt numera, men utbudet är långt ifrån lika stort som det som finns i S, M och L. Och hur kul är det att prova ett plagg om man läser på etiketten att det står XXXXXXXXXXXXL eller nåt liknande? De kunde lika gärna ha satt i en etikett där det stod ELEFANT, för det är ju så man känner sig när man läser alla Xen.


På mitt närmaste köpcenter finns en butik med en mycket positiv syn på det här med storlekar. I deras plagg sitter en etikett där man kan läsa antingen S, M eller L precis som i vilken annan klädbutik som helst. Den stora skillnaden är att S, M och L här inte betyder samma sak som i de övriga butikerna. De här storlekarna är mer väl tilltagna och man känner sig som en liten älva när man står där i de stora provhytterna. Jag har köpt mycket i just denna butiken, för här kan jag få tag på väldigt tjusiga modeller som passar alla kroppstyper. Till helgen ska jag ta mig en tur dit igen, för nu vill jag kolla in vårmodet lite.

torsdag 21 februari 2019

Smart förvirring


Jag har alltid undrat varför hjärnan kopplar av och på sig själv utan att jag ger order om det. Det händer alltid när jag ska gå ner i källaren och hämta något. Just precis när jag sätter foten på sista trappsteget så släcker hjärnarbetarna ner kontoret och går hem. Det är bara till att knalla upp för trapporna igen, och då......helt plötsligt är det liv i luckan igen. Jag får trösta mig med att jag får lite extra motion. Men det är väldigt irriterande. Sen undrar jag vem det kan vara som plockar bilnycklarna ur min jackficka och lägger dem på de mest omöjliga ställen. Det kan inte vara jag, för så förvirrad är jag väl ändå inte????

För ett tag sen läste jag att det inte är farligt att vara lite småförvirrad. Det tyder på att man är SMART! Jag minns inte var jag läste det, men i varje fall stod det att det var bara nyttigt med lite förvirring för då arbetade hjärnan för högtryck med att lösa problem. Det skulle var kul att veta hur många problem jag hittat lösningar på under alla mina förvirringsår. Alltså tillhör jag en mycket intelligent skara människor. Är det kanske därför som professorer alltid verkar så förvirrade? De löser problem hela tiden.

Det finns en förening för de som har en IQ på över 30 som heter Mensa. Varför kan det inte finnas en förening för alla förvirrade själar? Den kunde t.ex. heta VIRRIG. Egentligen borde alla VIRRIG-medlemmar automatiskt bli medlemmar i Mensa också. Det är ju trots allt vi som löser världsproblemen i våra förvirrade stunder.

onsdag 20 februari 2019

Hjälp



Alla dagar på året är en firardag för någon. Antingen är det en födelsedag, namnsdag, bröllopsdag eller annan bemärkelsedag. Sen har vi alla helgdagar som också firas av de flesta. Till detta kommer alla hitta-på-firardagar om allt mellan himmel och jord. Det finns musarmsdagen, kladdkakans dag, kanelbullens dag och jag vet inte allt. Speciellt om det är något ätbart som firas så är affärerna på hugget. Det slås upp stort och annonseras om det i god tid, så ingen ska kunna glömma bort den dagen.

Det finns en dag som jag tycker verkligen är värd att fira; nämligen 112-dagen, men konstigt nog är den väldigt anonym. På större platser vet jag att SOS Alarm anordnar en del saker för allmänheten, men i min kommun uppmärksammas det inte alls. År 1996 gick Sverige över till det här larmnumret som är samma i hela Europa. Det är smart att ha samma nummer, för då behöver man som turist inte känna sig orolig om det händer en olycka. Man blir tillräckligt nervös ändå utan att behöva leta fram ett telefonnummer för att få hjälp. Om den här dagen firas mer utomlands vet jag faktiskt inte. Det är ett väldigt lämpligt firardatum för 112-dagen....den 11 februari....11/2.


Idag känns det bra att ha en mobil med sig när man åker hemifrån. Det är ändå en extra säkerhet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå in i skogen utan den numera. Det är inte så att jag går och pratar i den hela tiden, utan den är mest med som en försäkring ifall nåt händer. Nu inbillar jag mig inte att den motar bort varken banditer eller vilda djur, utan jag tänkte mer på om jag ramlar eller nåt. Då kan jag ringa hem till Göran och tala om det. Jag tror inte han kommer springande för att hjälpa mig upp eller stötta mig hela vägen hem, men han kan åtminstone tycka synd om mig. Skulle det hända en svårare olycka kunde jag ringa112.

tisdag 19 februari 2019

Våren är kommen


Jag har haft en underbar helg i Luxemburg. Det var soligt och varmt alla dagarna och en eftermiddag visade termometern ca 20 grader ute på altanen. Resan dit är väldigt enkel, för det är inte så lång väntetid mellan de olika bytena från bil, båt, tåg, flyg och till sist bil igen. Mina snälla grannar skjutsade mig in till Helsingborgs färjeläge, så jag slapp ta bussen in dit. På det viset tjänade jag in mycket tid. Båtturen är endast 20 minuter lång och i regel står tåget och väntar i Helsingör och det är bara att hoppa på.

Framme på Kastrup blev det lite väntan eftersom incheckningsdisken inte öppnade förrän 2 timmar innan flyget startade. När jag kommit genom säkerhetskontrollen gick jag direkt och köpte något att äta och sen var det dags att bege sig till gaten. Det är i regel ganska små plan som flyger till Luxemburg och de får alltid starta och landa ganska långt bort från terminalen. Det kändes nästan som om jag gick halvvägs till Luxemburg, för jag gick och gick och gick.....Vi var bara 31 personer inbokade så vi hade tillgång till två säten vardera. Jag gillar när jag slipper sitta och trängas.

När dörrarna ut emot vänthallen i Luxemburg öppnades såg jag med en gång min dotter. Hon hade sällskap av en liten unicorn.....en liten häst med färgglad man och ett horn i pannan. Det hade varit karneval i Zoés skola och hon var utklädd till unicorn. Hon har själv väldigt långt hår så det behövdes inga lösa hästsvansar här, men hon hade en overall på sig som påminde om hästarnas färger. Hon kom springande och kramade om mig och jag kände mig verkligen välkommen.


Zoé älskar kläder, dockor och i stort sett allt som är "flickigt". För en tid sedan köpte jag ett Barbiemönstrat tyg, och av det sydde jag en kjol till henne. Det blev en hel del tyg över och det räckte även till en liten prydnadskudde.


Jag hade två hjärtformade innerkuddar, som min mor sytt och stoppat med skumgummiremsor, som man gjorde förr. De låg på min säng när jag var tonåring, men sen har de bara blivit liggande i många år utan ytterfodral. När jag sytt färdigt Barbiekudden funderade jag på vad jag skulle göra med den andra innerkudden. Min kusin gifte sig för snart 60 år sedan och jag var tärna och bar en lång, rosa brokadklänning, som min mor sydde till mig. Efter bröllopet kortade jag av den och använde den några år till. Så småningom sydde jag om den till en kjol åt Ulrika när hon var tonåring. Rosa är Zoés favoritfärg så det passade bra att göra en kudde av brokaden. För att det inte skulle bli alldeles för intetsägande köpte jag silverglittriga bokstäver och sydde på och dekorerade med några lila blommor. Jag tycker om när jag kan återanvända och göra saker av gammalt material. I den här kudden har både gamlamormor, mormor och moster varit involverade.

söndag 17 februari 2019

Fantasiresa


Det sorgliga är inte när man inte når sina drömmar. Det är när man inte har några.

Ofta blir det inte som man drömt och önskat men det har inte så stor betydelse. Under tiden man fantiserat har man hittat en massa nya drömmål.

fredag 15 februari 2019

Kalas i Luxemburg



Idag för 7 år sedan föddes mitt första flickbarnbarn, Zoé. Jag minns att jag var ute på min dagliga skogspromenad när min svärson ringde och berättade att jag blivit mormor för andra gången. Vi har olika slags motionsslingor i skogen och just den slingan jag gick då lyder sen dess under namnet Zoéslingan.


Zoé, liksom Rasmus, har inga syskon, så de har alltid räknat sig som lillasyster och storebror. Hennes kompisar har ofta fått höra talas om hennes bror i Sverige och när hon kommer hit på besök är det väldigt viktigt att Rasmus också sover över här. Det är alltid han som får den första kramen.


De flesta barn har alltid ett gosedjur eller något som måste finnas med som tröst. I Zoés fall är det en tygdocka som heter Rosie. Den dockan är väldigt berest. Hon har varit både i USA och Afrika utan både pass och visum.








Hon är mycket intresserad av musik och dans. Långt innan hon kunde gå satt hon på golvet och hoppade fram i takt med musiken.











Prinsessor har alltid stått högt på favoritlistan och hon tycker om att klä ut sig. Diadem hör ofta till vardagsklädseln. Det är nog ingen dum idé och ha ett diadem i beredskap. Det måste ge en trist dag lite extra glans. 


Jag har under alla år åkt till Luxemburg när hon haft födelsedag, och det gör jag i år också. Klockan 20 över 3 i eftermiddag lyfter planet från Köpenhamn och innan jag vet ordet av är jag framme och kan krama om födelsedagsbarnet.

Grattis på 7-årsdagen Zoé.

torsdag 14 februari 2019

VINnande motionstips




Att motionera är bara nyttigt, men man behöver inte en massa redskap för att göra det. Titta efter vad du har hemma i köket.....ett vinglas, en flaska vin och en korkskruv duger bra.


Börja träningen med att stå upp med armarna hängande längs sidorna. Lyft dem försiktigt över huvudet samtidigt som du vrider dig runt. När vinflaskan är uppkorkad kan du börja.


Ställ vinglaset till höger om dig på golvet. Lyft flaskan med vänster hand och böj armen över huvudet och försök att hälla i glaset. När du lyckats med det böjer du dig ner och lyfter upp glaset. Drick ur och sätt ner det till vänster om dig. Gör nu om samma sak med höger arm.


 Nästa övning ska göras sittande. Placera vinglaset framför fötterna.  Nu gäller det att böja sig fram för att kunna fylla i glaset utan att böja på knäna. Det är lite besvärligt men det är bara till att tänja tills man klarar av det.


Skulle det mot förmodan finnas något kvar i flaskan efter övningarna passar det utmärkt att bjuda in en väninna på ett glas.