måndag 22 januari 2018

Fel svar


Jag hade gissat helt fel på förra veckans ledtråd, som läraren i Rasmus klass gav sina elever. Ledtråden var ju: Blomma till diktator, och när jag skrev in sökorden på Google, så kom det genast upp Mao och hundra blommor blommar. Jag läste lite om det, men fastnade inte helt för historien. Efter mycket letande fram och tillbaka så tog jag en paus, och det var då jag kom på Napoleonros. Jag visste inte så mycket om den här blomman, men efter att ha letat på nätet så fann jag att den var ganska populär.


I fredags levererades då det rätta svaret som var Vita rosen. Det låter som nåt ur en Astrid Lindgrenbok. Jag kom genast att tänka på Kalle Blomkvist. Det här var också något spännande, för det var en motståndsrörelse i Tyskland under andra världskriget. Den startades av studenter som protesterade mot Hitler. De skrev och delade ut flygblad. Så småningom blev initiativtagarna tillfångatagna och avrättades. Jag måste erkänna att jag kände inte till mycket om den här rörelsen tidigare. Det är bra att sådant här tas upp och diskuteras i skolorna. Barn och ungdomar ska inte skyddas från allt utan få veta vilka hemskheter som har hänt i verkligheten. Förhoppningsvis kan alla våldsspel på datorn då ge en bitter eftersmak i munnen.

Det är längesen jag läste böckerna om Kalle Blomkvist. Även om de kämpade mot ett annat lag, så var det en ganska harmlös kamp. Kalles gäng hette Vita rosen och motståndarna Röda rosen. Astrid kunde skriva lika inspirerande om både spänning, sorg och glädje. Hon hade även den goda smaken att skriva om Rasmus några gånger bl.a. i






söndag 21 januari 2018

Besserwisser


Innan du talar om för mig att jag gjorde fel, så tänk på att jag bryr mig inte.



Varför tror en del människor alltid att de vet bäst? De flesta saker går att göra på mer än ett sätt, så egentligen finns det inget fel eller rätt. Det är upp till var och en att själv avgöra det. När jag var yngre var jag väldigt tyst och blyg, och skulle aldrig vågat opponera mig. Det är inget att rekommendera. Ungdomar idag verkar ha mer självförtroende och det behövs verkligen. Oj, så många gånger jag skulle ha velat säga ovanstående mening när jag var ung, men jag svalde förtreten och mådde dåligt i stället. Idag har jag inga problem med att säga ifrån, men försöker göra det så diplomatiskt som möjligt. Budskapet är ändå det samma. 

fredag 19 januari 2018

Ett brev betyder så mycket

Postlådan fylls knappast med handskrivna brev längre. Jag kan sakna den tiden då jag hade så många brevvänner från alla håll i världen. Det damp nästan dagligen ner ett brev från någon utländsk adress. Med datorns intåg övergick det till mail, och det är i och för sig också kul, men det blir aldrig riktigt samma känsla ändå. Jag får fortfarande brev i lådan, men det är av ett annat slag. Fönsterkuverten är inga särskilt välkomna brev. De innehåller uteslutande räkningar, kallelse till någon undersökning eller nåt reklamtjafs. Så speciellt färggranna är de inte heller.......om man inte räknar det ORANGE kuvertet. Hur kan ett brev med en sån vacker färg innehålla så trista nyheter?


Men nu har förhoppningvis trenden vänt. Igår låg det ett fyrkantigt cerise brev i lådan. Jag sprättade förväntansfullt upp det och plockade fram den här söta bilden.


När jag vände på den, såg jag att det var en inbjudan till ett party.

Zoé fyller 6 år nästa månad, och ska ha kalas för sina kompisar den helgen hon fyller år. Göran och jag åker ner lite senare. Hon var väldigt noga med att skicka en inbjudan till Rasmus också. När vi bokade våra resor bokade vi även till Rasmus, men det visste inte Zoé. Det skulle bli en överraskning. I och med att hon skickade en inbjudan räknade hon klart med att han kunde inte tacka nej. Fester kan det aldrig bli för många av. Jag ser fram emot ett Poppy-party. Tidsangivelsen på inbjudan var: Hela helgen, och det känns alltid som fest när vi träffas. 

torsdag 18 januari 2018

Tankar om tankar


Ibland befarar jag att en röntgenbild av min hjärna ser ut som en snårig ormhassel. Då är det inte konstigt att tankarna far kors och tvärs ibland utan någon ordning alls. Ofta när jag får en idé eller sitter och tänker på en sak, så kan det dyka upp något annat som inte alls har att göra med det jag tänkte på från början. Var de här nya tankarna kommer ifrån vet jag inte, men det är ganska intressant att sånt händer inne i huvudet utan att man själv kan styra det....som ett slags reflexer. Hjärnan är spännande.

Tänk ändå så många bra saker som kommit till för att människor har fått ljusa idéer! Idag är forskningen om olika svåra sjukdomar långt framme och när det gäller hjälpmedel i övrigt håller det samma höga standard. Det har verkligen rört på sig inne i hjärnorna på en del sen hjulet uppfanns. Tyvärr är det inte bara bra saker som har tänkts ut. Alla vapen och tortyrredskapsidéer borde ha censurerats bort direkt. Trist att det inte finns ett sånt filter i alla hjärnor.

Att jag kom och tänka på detta var p.g.a. en lärare som jobbar på högstadiet här i Åstorp. Hennes lektioner är mycket populära. Hon undervisade redan när mina barn gick där och var mycket omtyckt  redan då.Varje fredag får eleverna en ledtråd till en person eller händelse, som de sen har en vecka på sig att fundera ut svaret på. Det är fritt fram att använda vilka hjälpmedel man vill. Jag gillar de här kluriga ledtrådarna, och har faktiskt lyckats lösa dem några gånger. Till i morgon är ledtråden: Blomma till diktator.

Jag har funderat och funderat, men helt plötsligt dök det upp ett svar.....som jag inte vet om det är rätt.  Det som snurrade runt inne i mitt huvud var Napoleonros. Napoleon räknas kanske inte som den störste diktatorn, men han var i varje fall envåldshärskare, så det är ju en marginell skillnad. Det ska bli spännande i morgon att få höra det rätta svaret. Har någon ett annat förslag?

onsdag 17 januari 2018

Hobbyrum

När jag tittade genom reklambladen som vi fick i postlådan igår, så la jag märke till att det var nersatt pris på de flesta vinterleksaker som pulkor, åkmadrasser och liknande. Det kan nog vara svårt att få sånt sålt ändå här nere i södra Sverige för antalet gånger de här sakerna kan användas under vintersäsongen går nästan att räkna på ena handens fingrar. I förrgår natt kom det faktiskt en hel del snö och på morgonen så låg den kvar. Kors i taket! Oftast blir det så att snöfallet övergår direkt i regn och så är den sagan all.


Det blåste rejält hela måndagen och det kändes som det var minst 10 minusgrader, men termometern visade bara -1. Jag höll mig inomhus och sysslade med lite behagligare saker än att frysa. Efter julens pysslande med barnbarnen behövdes en städning bland hobbymaterialet. Det är jättebra när Zoé kommer och letar bland grejerna, för hon hittar så mycket hon vill ta med hem. Jag skickar gärna så mycket som möjligt med henne så det blir lite rotation bland pinalerna. Meningen är ju att allt ska användas och helst ta slut någon gång....men det lär dröja. Hon hittade många bra-att-ha-grejer som hon samlade i ett hörn för att ta med när hon flög tillbaka till Luxemburg. Hennes mamma kanske inte tyckte allt var lika bra-att-ha för jag hittade lite saker som hade "glömts" när de rest hem. Ingen fara....jag åker snart ner och då kan jag ta det med. Lite påminner det om när Rasmus var mindre, för han gjorde likadant. Nu botaniserar han gärna inne i morfars snickarrum också.


Det är  veklingen en stor fördel att ha ett hobbyrum i källaren. Här kan både jag och barnbarnen dra fram så mycket vi vill och sysselsätta oss med så länge vi tycker det är kul. Sen går vi upp på ovanvåningen...utan att plocka undan efter oss. Ärligt talat så är det inte lika kul som att pyssla. Jo, om jag får göra det själv i lugn och ro. Då kan jag lägga det precis där det ska vara så jag vet sen när någon frågar efter någonting.


Just nu är jag fullt upptagen med att rita av mönster till barnkläder. På biblioteket finns många mönstertidningar att låna. Jag fick en benställning som går att höja och sänka och Göran satte en skiva på den. Bättre mönsterritarbord har jag aldrig haft. Nu höjer jag det till precis den höjd som är bekväm för mig att stå och rita. Tidigare halvlåg jag över det bord jag hade och efter ett tag värkte ryggen så det var omöjligt att fortsätta. Allt som underlättar ens arbete är bra.

tisdag 16 januari 2018

Jag trampar på



I torsdags cyklade jag inte till Ängelholm men i Ängelholm. Det var nämligen dags för mig att göra ett arbetsprov. Jag klädde mig i cykelkläder redan hemma, för vi parkerade bilen strax utanför ingången till lasarettet. Jag behövde bara byta skor när jag kom till avdelningen där jag fick sladdar kopplat lite här och var. Sen skulle jag då ta mig upp på cykeln. Det såg lite snårigt ut, men killen som skulle kontrollera testet tog tag i sladdarna och höll upp dem när jag satte mig på cykeln. Det påminde nästan om när man ser på bröllop där tärnorna håller i slöjan till bruden. Han undrade ifall jag hade bra kondition, men jag var ärlig och svarade att det var nog lite si och så med den. -"Ja", sa han, "jag undrar bara så jag vet vilken backe jag ska sätta dig i". Bara det inte blir Skogslundsbacken, tänkte jag. Det är den stupbranta backen som leder upp till Björnås där jag bor. En gång i tiden har jag kunnat cykla uppför den, men det är så länge sen, så det måste vara preskriberat vid detta laget.

Han hittade nog en ganska human backe, för det gick lätt att trampa. Jag hade fått reda på att det skulle bli svårare så småningom, men det var bra ifall jag kunde hålla en hastighet på 60 tramp/min. Jag höll mig mellan 65 och 70 de första 7 minuterna, men sen blev nog backen brantare för det tog emot mer och mer. När jag var nere i 55 tramp var jag andfådd och riktigt kände att: "Nääää, nu hoppar jag av cykeln och leder den". Det slapp jag, för jag var visst framme i mål och alla sladdar kopplades bort.

Min puls var uppe i 125 och vände och jag tyckte det var strålande. Normalt skulle den gått upp till 150 efter den cykelturen fick jag veta. Han tröstade mig med att eftersom jag redan började med en låg puls så var det inte så dåligt. Det viktigaste var att pulsen ökade under ansträngningen. Dessutom kunde han utläsa att min kondis inte var så usel som jag befarat. Enligt honom låg jag över medelvärdet för personer i min ålder, och det känner jag mig nöjd med.

måndag 15 januari 2018

Stora deppardagen



Idag infaller Stora deppardagen eller Blue Monday, som den heter "på svenska". Just denna dagen bokas 51% fler resor än en vanlig januarimåndag. Sverige toppar listan med Finland på andra plats med sina 43%. Ju längre söderut man kommer i Europa desto lägre blir det här procenttalet. I Italien t.ex. är det bara 11% som funderar på någon resa. Det skrivs mycket om att januari är en "snålmånad" i efterdyningarna av julmats-och julklappsinköp. Att då boka en resa är kanske lite att fly från det hela. Men den är inte gratis. Givetvis försvinner godbitarna bland resmålen snabbt och det gäller att hålla sig framme. Inte lätt att veta vilket som är bäst att göra.

Blåmåndagen är ursprungligen måndagen efter fastlagssöndagen. Namnet kommer från tyskans Blauer Montag då man under fastlagen klädde sydtyska kyrkor i blått. Numera kallas även måndagen i stilla veckan för blåmåndag.

Det finns även en måndag som kallas för Cyber Monday eller som det egentligen bör heta Näthandlarmåndagen. Den infaller alltid direkt efter den svarta fredagen, när affärerna annonserar om alla fynd man kan göra hos dem. Det verkar som om det reas året om. Förr var det alltid mellandagsrea, bokrea och någon annan mindre rea under året, men nu är det rea hela veckan. Det måste bli betydligt enklare för alla att sänka alla priser permanent. Då slipper vi kunder leta efter extrapriser och butikspersonalen slipper märka om varorna stup i kvarten.

söndag 14 januari 2018

Bättre och bättre dag för dag


Om saker och ting blir bättre med åren är jag snart oförskämt magnifik.

I varje fall stämmer det att jag tycker jag duger som jag är. Med åren blir man mindre och mindre intresserad av andras åsikter....när det gäller ens utseende och personlighet. Dessutom ger erfarenheten extra pluspoäng. Många saker gör jag nu nästan utan att tänka på dem. Det har blivit så invant och bekvämt. Så är det säkert för alla. Första jobbet efter utbildningen var ganska nervöst. Man kunde "allt" teoretiskt, men praktiken saknades. Efter hand växte man in i yrkesrollen och kunde hjälpa nya medarbetare. Äldre personer är att räkna med både i och utanför arbetslivet, så uttrycket är sant. Vi är en hel del som är oförskämt magnifika. 

fredag 12 januari 2018

Hela Sverige bakar


Det vimlar av mat och bakprogram på TV. Jag brukar sällan titta på dem men har sett reklamen för dem många gånger. Numera bakar jag väldigt sällan. Annat var det när mina barn var små. Favoriten var "gröna kakor". Det var helt vanliga mördegskakor som jag färgade med grön karamellfärg och la en liten klick hallonsylt i mitten. Färgen gjorde absolut ingenting för smaken, men grannarnas barn liksom mina egna älskade de här kakorna. När de andra mammorna bakade vanliga mördegskakor var det inte alls populärt. De skulle vara gröna.


När jag var barn bakade min mor också mördegskakor, men hon delade degen i tre delar och färgade två av dem...en grön, och en röd. Det blev väldigt dekorativt när hon la ihop rullarna och sen skar ut tunna kakor av degen. Det sägs ju att man äter även med ögonen och i fallen med mördegskakorna så stämmer det verkligen in.


Jag brukade även baka vaniljhjärtan. Det blir jag lite sugen på nu när jag tänker på dem. Alla hjärtformarna finns kvar i någon låda. Jag tänker vara bekväm och använda färdig mördeg på rulle när jag bakar dem nästa gång. Vaniljkrämen gör jag på pulver så det är redan lite fusk inblandat. För den delen tycker jag inte att allt måste göras från grunden.


Jag hade smördegsplattor liggande i frysen, och visste inte riktigt vad jag skulle använda dem till. Då är Google bra. Jag hittade ett recept där man lägger ut en platta på bakbordet, smälter lite Nutella i micron och brer ett tunt lager över hela plattan och till sist lägger man ännu en smördegsplatta på toppen. Därefter skärs ca 2 cm breda remsor ut av det hela. Varje remsa snurras och vrids runt så det blir nästan som en boll. Efter ungefär 10 minuter i 225 grader är de klara. De är godast när de är lite ljumma och då smakar de nästan som en croissant. Sådana lättbakade recept gillar jag.

torsdag 11 januari 2018

En halvtimme extra



Endast en halvtimme extra ljus tid har vi fått sedan det svängde och började gå mot vår. Igår kunde man nästan tro att det hade vänt och börjat gå åt andra hållet igen, för det var skumt i stort sett hela dagen. I tidningen kunde jag läsa att när det gäller Helsingborg så går solen idag upp halv 9 och ner kl 4. Det är en ökning med en halvtimme. Det går med andra ord inte speciellt snabbt. Men sen läste jag tiderna för Luleå och då tyckte jag att jag hade inte mycket att gnälla över.

Det som gör det så mörkt och grått här är givetvis att allt runt ikring är grått. Hela naturen tycks bestå av flera nyanser av grått. Lite färg hade satt piff på tillvaron nu. Även om jag inte är någon snöälskare, så kan jag ändå se det positiva med snö. Det vita lyser upp och blir lite som en slags utebelysning.

Eftersom jag inte vistas så mycket ute denna tiden så gäller det i stället att få det så varmt, ljust och ombonat som möjligt inomhus. Det är betydligt lättare än att ändra på naturen. När nu adventsstakarna åker bort sätter jag i stället fram smålampor i fönstren. Vi har aldrig helt släckt i huset under natten. Jag gillar att ha smålampor som lyser lite här och där i rummen. Det är inget som stör min sömn, men de är till stor hjälp om jag måste gå upp på natten. Då slipper jag treva mig fram längs väggarna.

onsdag 10 januari 2018

Hjärngympa



När jag gick i skolan fanns det många ramsor vi fick lära in för att komma ihåg vissa saker. På geografilektionerna rabblade vi Laga Ni Äta Vi för att komma ihåg Hallands åar......Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. De sitter fortfarande som fastlimmade i hjärnan.  På musiklektionerna lärde vi oss en ramsa för att komma ihåg vilka noter som låg på notstrecket. En God Häst Drar Fort hjälpte oss med det, och för att komma ihåg vilka som var placerade i mellanrummen skulle vi tänka på FACE. Vi uttalade det FASE men idag hade nog de flesta sagt FEJS och då stämmer det inte alls. Det är alltså en väldigt omodern ramsa som säkert gått i graven för evigheter sedan.

Mattias Ribbing är trefaldig segrare i SM i minne. Jag visste inte ens att det fanns en sådan tävling. Han anser att minnesramsor är förlegade och jag kan till viss del hålla med honom. Enligt honom fungerar de om man ska lära in tråkig eller enformig information, som just Hallands åar och notnamn. I stället tycker han det är bättre att använda sig av bilder. Han förklarade lite hur han tänkte och jag måste säga att skulle jag använda den tekniken skulle jag inte komma ihåg ett dyft. Det är nog väldigt individuellt vilka knep som fungerar för att man ska komma ihåg saker.

Jag funderar ständigt på vad jag ska använda för ett knep för att minnas vilken sak jag ska hämta när jag ger mig iväg. Så fort jag stiger in i rummet....i regel är det nåt jag ska hämta nere i källaren naturligtvis....så är anledningen till att jag nu står där helt borta. Jag kan stå där hur länge som helst och lägga pannan i djupa veck utan att minsta ledtråd dyker upp. Det enda som hjälper är att jag går upp på ovanvåningen igen. Just när jag står på översta trappsteget blixtrar det till på hjärnkontoret och sekreteraren där berättar vad jag skulle ha hämtat. Nåja, jag får ju lite gratis motion.

I artikeln i tidningen stod uppräknat en del klassiska ramsor. Det fanns en där som jag tyckte var vettig, nämligen Låt Ceclia Döda Monstret. Den kommer att vara en god hjälp vid korsordslösning för mig i framtiden, för jag blandar alltid ihop det romerska talsystemet. Nu är det klart som korvspad.
L=50, C=100, D=500, M=1000.

tisdag 9 januari 2018

Prinsessor bor någon annanstans

Anders Glenmark har skrivit den här melodin som jag aldrig hört talas om tidigare. Jag tycker om hans musik. Katarina släktforskar och då har hon upptäckt att vi är släkt med Glenmarks på väldigt långt håll. Det var mycket därför jag kom in på nätet och kikade runt lite. Till sist hamnade jag på sidan där alla hans låtar stod uppradade. Först fastnade jag för


Hon har blommor i sitt hår

Sen fick jag syn på prinsesslåten, och den titeln beskriver verkligen hur det är. 


 Prinsessor bor någon annanstans

En bor i Luxemburg, som egentligen är ett hertigdöme, men det är inget som hindrar att prinsessor slår sig ner där. En annan prinsessa bor i Dallas i Texas och där gissar jag att hon är ganska unik. Mig veterligt finns det inga andra kungligheter där. Prinsar bor också någon annanstans. De går kanske inte runt med blommor eller diadem i håret, men en hatt duger bra.


I Dallas måste det nästan vara en cowboyhatt.....


...men i Kvidinge passar det bättre med en mindre uppseendeväckande modell.

måndag 8 januari 2018

Plågsamt

Nu är vi inne i den första alldeles vanliga veckan på det nya året. Inga helgdagar på ett tag utan bara helt vanliga måndagar, tisdagar osv. Det känns ganska skönt. Visst är det härligt med helger då man kan träffas lite mer, men vardagen är inte så dum den heller. Allra mest tycker jag om att dygnet återgår till sin naturliga rytm. Ibland är det skönt att vända på det, men det får inte vara för länge.


Den här första normala veckan kunde förstås ha börjat på ett bättre sätt. Jag har en tid hos tandhygienisten idag på förmiddagen. Sist jag var hos henne fick jag en för mig helt ny sorts bedövning. Hon sprayade på den. Inga stick över huvud taget! Det var väldigt effektivt, för ganska snart kändes munnen helt förlamad. Det hamnar klart lite mer runt ikring än när de sprutar in vätskan, för tungan kändes väldigt skum. Fördelen är att det gör inte ont och bedövningen släpper ganska snart efter att behandlingen är klar. Det hade inte skadat om den satt kvar lite längre....åtminstone tills man hunnit betala. Då hade man kanske klarat av chocken bättre.

Jag har även en tid inne på lasarettet denna veckan där jag ska cykla en runda, men det är helt gratis. Då jämnar det klart ut sig i längden. Om det kommer att bli plågsamt vet jag inte. Det beror helt på hur bra eller dålig min kondition är.

söndag 7 januari 2018

Viktig information till alla kvinnor



Ställ tillbaka er våg 10 kg. Vi ska inte behöva straffas för att vi har en hjärna.

Nu så här efter allt julmatsätande och frossande i kakor och godis är det knappast läge att väga sig. Såvida man inte är en självplågare. Har man det minsta lilla anlag för att gå upp i vikt, så gör man det bergsäkert under julhelgen. Den senaste forskningen gör dock att det känns inte riktigt lika illa som förut. Jag läser nämligen också att det är i de allra flesta fall kvinnorna som har hand om logistiken inför julhelgen, och det finns ingen anledning att tvivla på det. All planering av inköp när det gäller både mat och julklappar är massor av ny information som lagras i hjärnan och säkert väger en del. Om vi då normalt ska dra ifrån 10 kg när vi ställer oss på vågen, så måste det väl efter allt tänkande och pusslande och användandet av hjärnan inför julen bli minst 15 kg vi ska dra av nu? 

fredag 5 januari 2018

Telia har mycket att lära


Jag minns inte hur många år jag haft min förra dator. Den har fungerat bra tills för några månader sen. Den var så slö, att när jag tryckte ner en tangent för att skriva nåt så kunde jag nästan gå ut en runda i köket och ta en kopp kaffe innan det visades på skärmen. Kanske inte riktigt så illa, men det kändes som under reklamavbrotten i TV....väldigt frustrerande. Jag började använda min iPad mer, men det är betydligt enklare att blogga från datorn, tycker jag. Det är klart en vanesak. Nu hade jag en sådan tur att Ulrika köpt ny dator med en annan slags skärm, som ska vara mindre jobbig för ögonen. Hennes "gamla" var fullt frisk, och den fick jag överta.

Det var också en Mac precis som min slöa, så jag behövde inte lära mig nåt nytt. Efter att hon rensat bort allt på sin dator, kom hon hit med den och började installera det jag ville ha överflyttat från min gamla. Det gick som tåget tills hon kom till e-mailen. Hon försökte flera gånger och till sist ringde hon Telias support. Där kunde de inte hjälpa henne eftersom de bara hade support för PC. Mac var det ingen som var kunnig på. Men milda makter...idag är det inte så ovanligt att datoranvändare har en Mac. Nog skulle de kunna anställa någon som klarade av det? Det fungerar bra att teckna abonnemang hos dem, men sen struntar de tydligen i hur det går.

Ulrika är som tur är envis som en vägglus och gav sig inte. Rätt som det var hade hon fixat det utan Telias icke-support. Nu sitter jag här med en väldigt snabb dator. Det bästa är att när det blir något strul kan jag bara ringa Ulrika-support. Kan hon inte förklara det för mig via mobilen, så kommer hon hit personligen och tar hand om problemet. När tänker Telia starta med en liknande service?

torsdag 4 januari 2018

Julen städas ut


Jag brukar sällan vänta till 20:e dag Knut för att städa julen ut. Det brukar bli någon gång under första veckan efter nyår. De sista åren har vi haft en kungsgran och den barrar i stort sett inte alls, så jag skulle mycket väl kunnat vänta, men det känns så skönt att få undanstökat allt julpynt. På något vis blir det som att man banar väg för våren genom att gömma undan alla prydnader som hör vintern till. Jag har tre stora flyttlådor där jag förvarar allt som jag plockar fram till julen. Mycket har jag samlat på mig under många år, och det är inte så att jag behöver mer julsaker, men trots det blir det ändå alltid något nytt som tillkommer varje år.


För några jular sedan fick jag syn på en stor trästjärna att ha i fönsterkarmen. Modellen är fortfarande populär har jag märkt när jag läst annonserna. Eftersom den var gjord i trä, så tänkte jag genast på Göran, och mycket riktigt så kunde han göra två stycken till mig. I TV-rummet har vi tre jättestora fönster längs ena väggen och där har jag placerat stjärnorna i de yttersta fönstren. Mittfönstret såg lite naket ut i år, tyckte jag. I fjor hade jag en amaryllis där, och det var snyggt, men eftersom jag inte kände för att köpa någon blomma i år, så fattades det något där nu.


Då kom jag på att jag sett en slags trägran där man hängde små dekorationer på trägrenarna. Idén kom helt plötsligt en morgon jag satt och läste tidningen vid frukostbordet. Jag skissade som hastigast upp modellen i marginalen på en tidningssida och rev ut för att visa Göran. Den ritningen fick givetvis inte godkänt, men jag förklarade in i minsta detalj hur den skulle se ut, och ganska snart hade jag en trägran betsad i samma bruna färg som stjärnorna.


Nu gällde det bara att hitta småpynt att hänga på grenarna. Först fann jag två träänglar, som annars brukar flyga ihop med mina småänglar i datarummet. De passade mycket bättre på översta grenen.


På nästa gren hängde jag fyra hjärtan som tillhört en dörrskylt jag aldrig använt. Det är bra att spara på gamla saker, för en vacker dag behövs de igen.


Tredje grenen dekorerades med stjärnor tillverkade av röd ståltråd. Äntligen fick jag nytta av de här småsakerna som följde med när jag köpte en ljusslinga. Till den nedersta grenen, som var längst,  gjorde jag julkransar. Stommen är gardinringar till en mormorsstång. Jag virade grönt garn runt dem och stack in röda bär lite här och där. För att det skulle se ut som om pyntet hörde ihop och var ägnat åt just detta trädet, virkade jag likadana hängen till alla småsakerna.

Jag har redan tänkt ut nya prydnader inför nästa jul. Det är alltid bra att ha god tid på sig. Det är mycket troligt att Göran kommer att bli involverad denna gången också.

onsdag 3 januari 2018

Nya planer på det nya året


Även om jag är ledig i stort sett varje dag, så känner jag mig ändå lite extra ledig när det är helg. Eftersom det då är fler som inte måste gå till sitt arbete finns möjligheten att träffas lite oftare utan att tänka på att man måste upp tidigt morgonen därpå. Jag har verkligen inte gått upp tidigt under julhelgen. Tonåringen Rasmus har inget emot sovmorgnar och t.o.m. Zoé  har sovit lite längre vissa dagar. Ibland behövs det sådana slappedagar. Det är nyttigt för alla åldrar, inbillar jag mig.

Inför ett nytt år har de flesta oftast stora planer och förhoppningar. Det borde man egentligen ha alltid. Bara för att det bestämts att det nya året ska starta just den första januari, så är det ändå precis som vilken annan dag som helst. Att planera och önska sig saker går lika bra alltid. Jag läste om olika nyårslöften. Det bästa jag nånsin hört var det om att varje månad på året göra något som man aldrig gjort förut. Så spännande det låter! Det löftet tror jag faktiskt att jag kopierar. Jag är övertygad om att det måste finnas tusentals saker som jag aldrig testat.


Just nu kan jag dock inte komma på något. Så är det alltid...idéerna kommer inte på beställning. De brukar infinna sig när man minst anar det...ungefär som en blixt från en klar himmel. Jag tror jag sätter mig i TV-soffan och funderar och funderar och väntar på blixtnedslaget.

tisdag 2 januari 2018

Pulserande


Vid mitt senaste läkarbesök blev jag undersökt av en AT-läkare. Jag hade beställt tid för att jag tyckte det snurrade så konstigt inne i huvudet på mig, Virrig har jag alltid varit, men detta var något annat. Det kändes som att sitta i en karusell och inte kunna komma loss. I hela mitt liv har jag haft lågt blodtryck, men nu visade det sig helt plötsligt ha skjutit i höjden. Därav yrseln och tröttheten, enligt läkaren. Dessutom tyckte hon att min puls var på tok för låg. Förr fick man alltid höra att det var bra att ha låg puls för det tydde på att man var vältränad. Vältränad är definitivt ingen beskrivning som stämmer in på mig, men eftersom ingen läkare tidigare reagerat över den låga pulsen, så tog jag för givet att allt var ok.

Den här nya läkaren skickade en remiss till hjärtmottagningen och det gjorde mig aningen orolig. Jag började googla om problemet....och det skulle jag naturligtvis inte ha gjort. Jag blev helt nipprig. Det slutade med att jag kollade pulsen femtioelva gånger om dagen. Inte katten blev den högre för det. Min puls har alltid legat mellan 43-47 och jag har mått bra ändå.


Jag fick kallelese att åka in och få en bandspelare tejpad på mig under att dygn för kontroll. Några veckor senare var det dags att åka in och prata med hjärtläkaren. Hon undrade om jag kände mig yr, för bandspelaren hade visat att min puls sjönk till 37 vid vissa tillfällen. Yrseln hade tack och lov försvunnit efter att jag börjat med blodtrycksmedicinen. -"Jaha", sa hon, "då är det inte aktuellt med någon pacemaker". Vilket glädjebesked! Jag är ändå glad att jag blev remitterad dit, för nu hålls det extra koll på mig. Jag ska ha bandspelare på mig 1 gång om året och nästa vecka ska jag in och göra ett arbetsprov.


Det stod på kallelsen att jag skulle cykla 5-10 minuter och de såg helst att jag var ombytt i bekväma kläder när jag kom dit så jag kunde starta med en gång. Jag får göra en djupdykning i mina garderober och se vad jag hittar. Det är inte så att jag har ett stort utbud av träningskläder, men det duger säkert med ett par joggingbyxor och och en T-shirt. Cykling är inte riktigt min förtjusning. Jag gillar promenader bättre. Men 5 minuter kan jag säkert stå ut med.

måndag 1 januari 2018

2018


GOTT NYTT ÅR!

Av någon underlig anledning känns det som om hela det här året bara susat förbi. Jag tycker alltid att tiden går snabbt, men just i år tycks det ha accelererat rejält. När man är barn är det bara bra, för man vill bli stor så fort som möjligt. Som tonåring finns också vissa åldersgränser man gärna vill nå upp till för att kunna få göra en del saker. Efter att jag fyllt tjugo tror jag nästan att all den där "ålderslängtan försvann". Jag gifte mig, skaffade barn och allt flöt på i lugn takt. Hur länge det varade är jag inte riktigt säker på, men helt plötsligt var jag både mormor och farmor och efter det vete fåglarna vart åren tog vägen.

I och för sig har jag aldrig varit vidare åldersfixerad och inte fasat för att bli ett år äldre eftersom jag aldrig haft någon större koll på min ålder. Det året jag fyller jämna år är helt ok, men när jag de där mellanåren får frågan hur gammal jag är, får jag först tänka efter vilket år jag är född och räkna ut mellanskillnaden till innevarande år. Jag är ändå inte så förvirrad att jag inte vet vilket datum min födelsedag infaller på. Det hade ju varit katastrof! Födelsedagar måste firas rejält, så de får man aldrig glömma bort.

Vi har haft en jättemysig jul med Zoé och Rasmus som huvudpersoner. Julklapparna lades under granen och även om vi inte var så många här så var det en ganska rejäl hög ändå, trots att vi bestämt att det bara var barnbarnen som skulle få julklappar. Göran och jag fick trots det två julklappar vardera. Morfar fick en korsordstidning och en penna för just ändamålet att lösa korsord....en specialpenna. Jag fick en träbricka och ett servettställ i plåt. Det kommer att passa perfekt för sommarens fika ute i trädgården. 

Julafton är ju tomtens stressigaste dag på hela året, så vi trodde inte att han skulle hinna komma till oss denna julen. Rasmus och Zoé tyckte att då kunde de gå upp på lekplatsen ett tag för att fördriva tiden fram till julklappsutdelningen. De klädde fnissande på sig och stegade iväg. Fem minuter senare ringde det på ytterdörren. När Katarina öppnade stod två tomtenissar med röda luvor på trappan. De vikarierade för tomten, sa de, och var hitskickade för att ta hand om utdelningen av klapparna. När nissarna var klara tackade de för sig och försvann och kort därefter kom Zoé och Rasmus tillbaka från lekplatsen. 

Nu är Zoé hemma i Luxemburg igen för hennes skola startar i morgon. Rasmus har en veckas jullov kvar och då kommer han att vara här. Han fick en jättestor kokbok i julklapp, så jag räknar med att inte behöva laga middag en enda dag den här veckan. 



God fortsättning på det nya året!