tisdag 28 december 2010

Nyårslöften


Varför avger man i regel så tråkiga nyårslöften? Jag tror att det är det som är orsaken till att de är så svåra att hålla. De populäraste löftena är säkert att banta, sluta röka, motionera mera osv. Sådana löften är inte precis så kul så man hoppar högt. Att börja banta direkt efter årets största frossarhelg är kanske inte så enkelt som man inbillar sig. I över en vecka har man ätit i stort sett hela sin vakna tid, och nu ska man helt plötsligt bli någon slags matfanatiker och följa all världens dieter i tur och ordning. Jag röker inte så jag har lite svårt att föreställa mig hur svårt det känns att sluta med den vanan. Antagligen minst lika svårt som det är att banta. Har man aldrig varit någon större motionsfantast tidigare, förstår jag inte varför man tror att man ska bli det den 1 januari på det nya året. Nyårslöften är bara till för att ge människor dåligt samvete. Vill man förändra sin livsstil kan man göra det när som helst på året och utan att avlägga något högtidligt löfte inför någon annan. Det räcker att man gör det inför sig själv.

Då vet jag många andra löften som är mycket roligare och mycket lättare att hålla. För det första lovar jag att bara fylla min kalender med positiva påminnelser. Det innebär bl.a. att jag ska försöka hinna med så många biobesök och teaterföreställningar som möjligt under året. Så fort jag hör talas om en ny kul affär som har öppnats så lovar jag att jag ska åka dit och kolla upp den. Jag ska besöka så många mässor jag hinner både i Sverige och utlandet. Vad jag däremot lovar att jag INTE ska göra är att banta, motionera och tro att jag är en Superkvinna som orkar allt. Jag är helt övertygad om att jag kommer att kunna hålla mina nyårslöften nästa år.

onsdag 15 december 2010

Nyhetstorka?


Ja, det måste vara anledningen till ett av Rapports inslag i kväll. Det var av det slaget som man annars läser om i veckotidningar eller nyhetsbrev man får på datorn. Ännu en undersökning om sömn fick vi höra talas om nu. Man hade tagit foton på personer efter det att de sovit normalt en hel natt och efter att de inte hade sovit någonting alls. Sen fick andra människor titta på de här bilderna och säga vad de tyckte. Konstigt nog tyckte alla att på den bilden som tagits efter att testpersonen inte sovit alls, så såg han eller hon mycket tröttare och äldre ut. Hur många hade kunnat räkna ut detta alldeles själv? Ibland undrar jag..........nej, det är snart jul och då ska man var snäll. Slutpoängen var att man kunde sova sig vacker. Billigt och bra skönhetsmedel. Vad säger alla krämfabrikanter om det?

Nyhetstorkan drabbar inte bara TV utan väldigt ofta veckopressen. Efter bröllopet i somras köpte jag en veckotidning för att få se alla bilder på de tjusiga klänningarna. Första veckan efter bröllopet var tidningen smockfull med bilder på alla gäster, andra veckan efter bröllopet var tidningen smockfull med bilder på alla gäster, tredje veckan var osv........så här höll det på jag tror i fem veckor. Ibland var det t.o.m. samma bilder som visades. Den här veckan var det bilder från Nobelfesten som var det stora dragplåstret på första sidan. Jag antar att det kommer att vara så fram till nyår åtminstone. Sen kommer väl bilder från nyårsfirandet att hålla på fram till Alla Hjärtans Dag. Jag hade haft större förståelse om tidningen hade riktat sig till små barn. De gillar ju att höra samma berättelse och titta på samma bilder om och om igen.

Nu ska jag plocka fram något att läsa som är garanterat fritt från upprepningar. Tack och lov så har jag ett ganska stort förråd av böcker att välja bland. Det blir inte så länge. Jag ska nämligen testa om undersökningen var sann. Ska bli spännande att se hur jag ser ut i morgon bitti.

tisdag 14 december 2010

Lucia


Igår var nog första gången på över 40 år som jag inte träffade på en "levande" Lucia. Det fick bli TV-versionen i stället. Även sedan mina egna barn tyckte att de blivit för stora för att "lussa", så har jag alltid haft möjlighet att få se luciatåget på jobb. Visserligen var jag som pensionär inbjuden att komma på lussefirande på skolan, men "Passionstiden" är oerhört stressig så jag var tvungen att välja bort det.

Idag läste jag en ganska lång artikel om en ung tjej som har en pysselblogg och nu även ett radioprogram om pyssel. Så mycket diskuterande det har blivit om detta. Tänk så hemskt om en del kvinnor ville gå tillbaka till hemmafrutillvaron!!!! Den risken är väl ändå minimal! Hur i all världen ska någon familj ha råd med bara en vuxen som förvärvsarbetar? Att många säkerligen skulle vilja antingen jobba mindre eller sluta helt är en annan sak. Men det är inte riktigt rumsrent att säga att man inte vill jobba utanför hemmet. För jobba, det gör man, även om man är kvar hemma. Gamla tiders hemmafruar var faktiskt inga latmaskar. Jag minns hur mycket min egen mor gjorde med allt från syltning, saftning, bakning, städning, sömnad och jag vet inte allt. De skulle vara tusenkonstnärer. Kan det vara alla fjantiga hemmafruprogram på TV som får folk att slå bakut så fort de hör ordet hemmafru? Men de här personerna är väl knappast jämförbara med gamla tiders hemmafruar? Det jag har sett av programmen så springer de bara på gym, hänger tofsar överallt, fixar fester, tatuerar sig m.m.

Det är väldigt konstigt att nästan allt hemarbete nedvärderas, som om det inte var ett riktigt jobb. Om det görs av den som bor i huset dvs. för om en annan person kommer dit och gör samma sak, då jobbar den personen. Textil hobby som sömnad, stickning och virkning har ofta ansetts som förspilld kvinnokraft. Vad ska man då kalla det för när Kaffe Fassett sitter och stickar? Det måste bli något tjusigt sticktekniskt antagligen. Då tycker jag det är mer förspilld både kvinno och manskraft att sitta och glo på fotboll.

söndag 12 december 2010

Tredje advent


När jag satt och åt frukost i morse så ringde Rasmus. Han undrade om han kunde vara hos mig, för mamma och pappa skulle åka och handla i mååååååååååååånga affärer. Knappast en favoritsysselsättning för en 7-årig kille....och inte för en 65-årig mormor heller för den delen. Jag har fått nog av all trängsel och allt köande. Även om jag försöker åka och handla på förmiddagen och gärna i början på veckan så är det fullt med människor i affärerna. De här sista veckorna innan jul kommer jag bara att besöka affären om det är absolut livsviktigt; som om kaffet tagit slut eller något liknande. Har handlat en hel del julklappar på nätet och det kommer jag att göra i fortsättningen också. Ingen väntan, ingen trängsel. Kan inte bli bättre.

Jag vill ändå inte helt förlita mig på datorn när det gäller alla sorters inköp. Böcker är jättebilligt och enkelt att beställa, precis som biljetter till tåg, flyg eller konserter. Så bekvämt att bara sitta hemma och välja vilken dag och vilken plats man vill ha och sen få biljetten hem i postlådan. Jag läste för ett tag sen om att man kunde beställa hem matkassar. Det tycker jag verkar trist. Jag vill själv gå runt och välja vad jag vill ha för slags ingredienser. Dessutom tror jag att jag kan handla väldigt mycket billigare genom att själv välja och vraka. Då behöver jag ju inte tvunget handla allt i samma affär. Naturligtvis är det en stor fördel för de som har ont om tid att få allt hemskickat och naturligtvis måste man betala för sin bekvämlighet.

Nu ska jag baka lussekatter. I kväll är det ännu en Miss Marplefilm på TV, och det får man bara inte missa ( inte om man som jag är Agatha Christie-fan). Då ska jag krypa upp i soffan med en mugg kaffe och en lussekatt och njuta av Miss Marples virrighet. En perfekt avslutning på veckan.

fredag 10 december 2010

Nobelfest


Är hemkommen från en mycket trevlig Nobelfest. Det var dukat långbord i matsalen där vi fick leta oss fram till vår plats. Tjusiga placeringskort visade var vi skulle sitta. Först serverades tunnbrödsrulle med skinka och saltrulle och till det honungsmelon. Väldigt tjusigt upplagt och mycket gott. Man kunde välja att dricka antingen rött eller vitt, saft eller vatten. Efterrätten var som på alla Nobelfester väldigt spektakulär. Servitriserna, som var klädda i svart och vitt, kom in med var sin glassbomb på en bricka. Det sprutade och gnistrade från glassen till gästernas förtjusning.

Det är alltid lika roligt att besöka Fritids, och jag känner mig verkligen välkommen. Eftersom jag har lite sporadisk kontakt med en del av personalen, har jag ju lite koll på vad som händer där. Jag har arbetat på många olika ställen; barnsjukhus, dagis, skolar och fritids, men jag har aldrig tidigare känt något behov att besöka arbetsplatsen efter att jag slutat. Att jag fortfarande ser fram emot att "titta in" på Fritids kan bara bero på en sak.......PERSONALEN.

TV sänder många timmar från Nobelfesten i Stockholm, och jag tittade en stund på det i kväll. Gästerna där satt också vid långbord. Kanske lite längre och fler bord än i Kvidinge, men annars var det ganska likt. Jag tycker det verkar jobbigt att behöva sitta still så länge som de måste göra där. Vad pratar man egentligen om till sist? Alla samtalsämnen måste vara uttömda långt innan det är tillåtet att resa sig från bordet. Då föredrar jag lite mindre fester i glada vänners lag. Det känns bekvämt och bra.

torsdag 9 december 2010

Inför Nobelfesten


I morgon är det Nobeldagen med stort firande. Skvallertidningarna har spekulerat i vem som blir bjuden eller inte och varför. Alla sådana problem slipper jag ifrån. Jag är nämligen bjuden. Ja, inte till middagen i Stockholm, men till Nobelmelliset på Kvidinge Fritids. Jag tycker faktiskt att det är snäppet bättre. Både Rasmus och jag är välkomna att vara på plats en timme innan melliset startar. Det är nog för det obligatoriska minglet och presentationen, antar jag. Har inte hört något om klädkoden, så jag får väl chansa. Jag antar att ingen av Svensk damtidnings reportrar eller fotografer kommer att vara på plats i Kvidinge. Om de bara visste vad de missar!

måndag 6 december 2010

Julgran och julstjärnor


De här två sakerna är helt nödvändiga att ha om det ska bli en riktig jul. Det finns många andra saker som också räknas som livsviktiga, eller julviktiga, men gran och röda julstjärnor är nog nummer ett. Vill man betala några kronor extra kan man få glittriga blommor. Det förlänger inte hållbarheten och det är egentligen väldigt enkelt att själv slänga på lite glitter om man tycker det behövs. Jag kan inte påstå att jag har "gröna fingrar", men jag har faktiskt lyckats hålla liv i en julstjärna ända fram till Midsommar ett år.  Då tyckte jag det fick vara nog, och slängde ut blomman. Till första advent placerar jag ut julstjärnor och adventsstakar i alla fönster.  Då är det jul för mig.

Något som jag aldrig skulle kunna vara utan är julgran. Jag tycker det är lika kul varje år den ska kläs. Många av dekorationerna har jag haft väldigt länge, och det passar bra att blanda gamla och nya julprydnader. Ett stort problem med granen är, att barren ramlar av så lätt. Idag läste jag lite olika tips på hur man enklast gick till väga när man satte in granen och även hur man skulle sköta den så den inte barrade så lätt. Allt var skrivet i ordningsföljd, så det var väldigt pedagogiskt upplagt.

1. Ta in granen.

2. Ta en yxa och hugg till stammen så det bildas en spets och såga sen av 2 cm så det blir en plan yta.

3. Borra 3-4 hål nerifrån och upp genom stammen ca 5 cm. Det hjälper granen att ta upp vattnet lättare.

4. Sätt på julgransfoten. Skruva till skruvarna lite i taget, ungefär som när man skruvar fast ett bildäck. Man skulle kanske kunna ta med gran och fot till bilverkstaden och få det fixat där. Synd att vinterdäcken redan är på plats, annars kunde jag slått två flugor i en smäll.

4. När granen står på sin plats lägg i 2 magnecyl och häll på vatten.

Jag måste ha läst fel. Naturligtvis är det jag som ska ha magnecylen och vattnet. Jag räknar nämligen med att ha världens huvudvärk efter att ha följt instruktionerna.

lördag 4 december 2010

Förkylningstider


Vaknade i morse, eller rättare sagt i förmiddags, med huvudvärk och hosta. Jag har blivit vaccinerad mot influensa, så det här är nog bara en vanlig hederlig förkylning. Jag tog att par Alvedon och kröp ner i sängen igen. När jag vaknade fram emot eftermiddagen mådde jag mycket bättre. Det är en oslagbar metod att kurera sig på; att sova bort eländet. Det funkar i varje fall för mig.

När man har en infektion i kroppen, så ska man ta det lugnt, har jag hört. Därför placerade jag mig framför TV:n och hoppades på att det skulle visas något intressant program. Det var dags för skidskytte för herrar. Det är faktiskt en sport som jag tycker är kul att titta på. Nu är väl kanske inte de svenska herrarna på topp, men spänningen finns ju där ändå. Norrmännen är verkligen överlägsna. När jag ser på sportprogram, så kollar jag lika mycket på det som finns runt ikring. I en sväng upptäckte jag en gran som såg ut att vara dekorerad med röda äpplen. Det såg så kul ut. Precis i den svängen ramlade en av norrmännen. Han fick säkert också syn på granen och tappade koncentrationen. Kanske det hade varit något för svenskarna att tänka på; att ge sig ut lite tidigare och pynta granarna i skogen så norrmännen blev distraherade. Den metoden behöver inte de svenska damerna bekymra sig om, för de är oerhört skickliga.

Eftersom jag har tagit det väldigt lugnt hela dagen, finns ju ingen anledning att frångå det nu på kvällen. Det blir soffan, en film och något varmt att dricka. Jag får tycka lite synd om mig själv också ifall inte någon annan gör det.

onsdag 1 december 2010

Adventskalender


Idag var det dags att öppna första luckan i adventskalendern. Den första papperskalendern trycktes i Sverige 1934, så det är närmare bestämt 76 år sedan. När jag var barn var det endast dessa pappersvarianter med tomtemotiv på som gällde. Numera är choklad och presentkalendrar nog populärare. Chokladkalendrarna har oftast motiv på det som är populärt hos barnen just det året. I år har jag sett Barcelonakalendrar, Bacugan, Pokemon, Barbie m.m. Inte så värst mycket julmotiv där, men de är relativt billiga och godis är alltid gott. Paketkalendrarna blir givetvis lite dyrare, men det avgör man själv. När mina barn var små sydde jag var sin julkalender till dem. Paketen jag hängde i var ofta saker jag själv hade gjort eller köpt billigt under året som gått.  Den kalendern jag sydde till Ulrika har Rasmus nu fått överta.

December är nog den månad på året som har flest dagar där man alltid gör samma saker ett bestämt datum eller en bestämd dag. Först har vi de fyra adventssöndagarna, sen är det Nobeldagen, Lucia och uppesittarkvällen före julafton. Jag äter inte lutfisk så blötläggningsdagen hoppar jag glatt över. Har ingen aning om ifall någon av mina gäster gillar det, men jag tänker inte köpa färdigblötad heller.

Det är många år sedan jag åt julbord på restaurang. Visst är det gott, men räknar man efter vad man orkar äta i förhållande till priset, så blir det en dyr måltid. Då går jag hellre ut en vanlig kväll och beställer något extra gott. Man har ändå så mycket julmat hemma, och det är inget gott att äta samma sorts mat flera dagar på rad. På Annandag jul åker all julmat bort och jag lagar helt vanlig svensk husmanskost. Det enda jag kan tänka mig att smaska på hela julledigheten och ännu längre är GODIS.

måndag 29 november 2010

Bio eller TV




Hur blir man egentligen filmrecensent? Finns det kurser för det yrket? Alla tycker ju så olika, så jag tycker egentligen att det är en onödig sysselsättning. Det är möjligt att jag har konstig smak, men det är ytterst sällan jag håller med filmrecensenterna. Jag tycker att var och en ska bilda sig en egen uppfattning. Går man i biografen så är det kanske inte så kul om man inte gillar filmen, men det är ju faktiskt tillåtet att gå därifrån. Sitter man hemma i soffan och kollar på TV eller video är det klart bekvämare. Antingen slår man över till en annan kanal eller sätter i en ny video.

Ett av mina favoritprogram på TV är Medium. Serien baseras på en bok skriven av Allison DuBois. Den ska visst till stor del handla om hennes liv och hennes mediala förmågor. Huvudrollen spelas av Patricia Arquette och likheten är slående. För min del spelar det inte så stor roll hur stor sanningshalt det är i filmen. Jag gillar när det är lite overkligt. Mycket i filmen kan jag väl tycka är lite löjligt, men det är egentligen petitesser. Som det där att när hon drömmer så vaknar hon med ett ryck och reser sig upp. Är det så i verkligheten också? Jag hade gjort mig olycklig på en person som väckte mig så abrupt.  En annan sak som irriterar mig är telefonen. När hon vaknar (vilken tid på dygnet som helst) så slänger hon sig över sin man och tar telefonen. Vad jag kan se så är det en trådlös telefon. Varför lägger hon inte den på sitt eget sängbord i stället? Inte i något avsnitt har jag sett att Joe, hennes man, har tagit telefonluren för att ringa någonstans mitt i natten.

Jag ser även på en australiensisk serie som heter Sensing Murder. Den är mer som en dokumentär. Det handlar om verkliga ouppklarade brott, där olika medium försöker få fram så mycket information som möjligt från "andra sidan". Förvånansvärt ofta så har de rätt i det de säger sig få veta. Polisen får ta del av de nya uppgifter som kommer fram och fortsätter utredningen. Hade varit kul att veta vad slutresultatet blivit, eftersom mördarens namn ibland har nämnts.

Idag läste jag att da Vinci koden var en värdelös film (enl. recensenten). Inte enligt min smak, men jag tycker att boken var bättre. Han rekommenderade däremot kvällens film Vera Drake. Det gör INTE jag. Jag såg den för flera år sedan och den var så himla lååååångtråkig. Det hände nästan ingenting. Det enda jag minns från den filmen är att Vera Drake var och varannan minut sa: "Take off your nickers, love." Hon utförde illegala aborter stup i kvarten. Nej, tacka vet jag Medium, som också visas i kväll. Trots att Allison säkert kommer att skrämma vettet ur sin man i kväll också.

söndag 28 november 2010

1:a advent


Den här kommande tiden gillar jag. Även om det är kallt och snöigt ute ibland, så kan jag stå ut med det. Helt plötsligt blir det lite ljusare och varmare igen, känns det som. Troligtvis bara inbillning, men vad spelar det för roll. Nu är det fritt fram att pynta och pyssla så mycket man vill. Hela december månad är fylld av förberedelser, både när det gäller mat och andra saker. Det finns faktiskt några månader till på året som är acceptabla, nämligen maj, juni, juli och augusti. Resten av året kan man skrota. Vädret är i regel uruselt och det finns inte så mycket kul helger att fira.

Det var jättekallt i Helsingör igår. Det blåste och snöade hela tiden, så det blev till att snabbt springa mellan affärerna. Tyvärr hittade vi ingen vinteroverall, men en hel massa andra fina kläder, så resan var inte förgäves. Även om valutakursen inte är den bästa ur svensk synvinkel sedd, så går det faktiskt att fynda en hel del. En av fördelarna med att handla kläder där, är ju att man inte sen springer på minst 10 personer till med samma plagg. Bara det kan vara värt att betala lite extra för.

Inför varje jul plockar affärerna fram massor av nytt julpynt. För vart år är det en ny färg som är modern. Jag håller mig mest till julrött ändå, för det blir aldrig omodernt. Det som är roligt tycker jag är alla julgranskulor i olika modeller. De finns ju som tåg och skor och allt möjligt. Jag hittade faktiskt ett miniänglaspel utan pling nu i veckan. Tyvärr så snurrar det inte hela tiden, utan gör små pauser då och då. Är det fel på mitt änglaspel eller det ska vara så? Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag trodde så klart att jag skulle kunna sitta och njuta av tystnaden och titta på änglarna som flaxade förbi.

torsdag 25 november 2010

Stor, större eller vadå?


I förrgår köpte jag en bävernylonoverall till Rasmus. Jag visste vad det var för storlek i den gamla, så naturligtvis tog jag en storlek större nu. När jag kom hem och mätte så visade det sig att den här nya, större overallen var både smalare och kortare än den gamla. Det är inte första gången jag har råkat ut för detta. Nog ska man kunna handla kläder utan att behöva ha barnet med sig.

Har alla klädmärken ett eget storlekssystem, för det är mycket sällan det stämmer överens. Jag tror säkert att det finnas något system som alla skulle kunna använda. Detta gäller inte bara barnkläder. Vuxenmodellerna är lika omöjliga. Förr kunde man se efter vad det var för storlek och vara helt säker på att plagget passade. Idag vågar man nästan inte köpa något utan att prova först. Så himla kul är det ju faktiskt inte att åka iväg och byta varje gång. Jag vet inte om det bara är de svenska fabrikanterna som har ett sådant underligt system, för åker jag till Danmark har jag inga problem att hitta kläder, både till barn och vuxna. Där stämmer alltid storlekesbeteckningen med den jag är van vid sedan tidigare.

På lördag bär det av till Helsingör. Jag gillar deras gammaldags julskyltning. Den påminner om den som fanns när jag var barn. Hoppas att de fortsätter i den stilen. Även om man inte är på jakt efter något speciellt, så lyckas man alltid hitta något man bara måste köpa. Dotter och barnbarn ska också åka med, och har vi tur så hittar vi kanske en fin vinteroverall. Den tanken är ju inget som vi har nämnt för Rasmus. Han är inte alls pigg på att prova kläder när vi är och handlar. Är det något som ligger i generna hos killar/karlar? Själv tycker jag det är väldigt kul att gå runt i affärer och kolla på kläder och prova (de man kommer i). Det finns en del väldigt roliga leksaksaffärer i Helsingör, så jag misstänker att vi kommer att besöka dem också.

onsdag 24 november 2010

Brev eller mail?


Jag är så imponerad av de som har förmågan att skriva romaner eller småberättelser med för den delen. Vilken fantasi de måste ha, och ordförråd. Tänk att kunna berätta en historia så att en annan människa kan se den framför sig. Alla uppfattar ju inte saker och ting på samma sätt, så det är nog därför man har lite för stora förväntningar när man ser en film efter det att man läst boken. Jag gillar att skriva, men jag skulle aldrig kunna få ihop något som liknar en längre berättelse. Jag håller mig till mail och blogg.

Brevvänner skaffade jag mig ganska tidigt. Datorn var ju inget som alla hade när jag var tonåring, så det fick bli att skriva på brevpapper och gå till posten och köpa frimärke och skicka iväg. På den tiden fanns det postkontor. Så fort jag lärt mig någorlunda engelska började jag leta efter brevvänner från utlandet. Så spännande det var att se om man fått något brev när man kom hem från skolan. Så småningom ebbade intresset ut och brevskrivandet stannade av.

Många, många år senare började jag maila i stället. Jag bestämde mig för att försöka hitta vänner från så många länder som möjligt. Då upptäckte jag att det är ganska svårt att hitta personer i min ålder som vill skriva på engelska. I sydeuropa och i många afrikanska länder är det inte självklart att de kan engelska. Det är en helt annan sak när det gäller ungdomar. Där finns inte den begränsningen. Jag lyckades ändå få ihop en hel hög med mailvänner. Vi var ganska flitiga i nästan 10 år, sen blev det längre och längre mellan mailen tills det var helt stopp.

Det är nu Facebook kommer in i bilden. Jag har lyckats få kontakt med några av mina gamla vänner. Denna veckan har jag spårat upp två stycken, en från Brasilien och en från Canada. Här kan man bara skriva en liten kommentar om man känner för det, och behöver inte tänka ut något längre mail. Mycket bekvämt. Dessutom finns ju den möjligheten att man kan chatta, om inte tidsskillnaden sätter käppar i hjulet förståss. Men eftersom de flesta är i min ålder så är vi ju LEDIGA och kan sitta uppe hela natten om vi skulle vilja.

tisdag 23 november 2010

Ljusare tider

När nu köket är färdigskrubbat och nästan helt adventspyntat också, är det tid att ta sig an resten av huset. Det är tur att det är en sådan här megahelg åtminstone en gång om året, för då kommer mina storstädningstalanger fram. Jag får chansen att vända upp och ner på hela huset och möblera om där det finns möjlighet. Köket är lite svårt att ändra om i, förutom skåp och lådor då så klart. Men jag har kommit på en sak som går att ändra. Taklampan! Det är inget fel på den jag har i köket, utan den som hänger över matbordet i ett annat rum. Det är en gammaldags fotogenlampa med bruna och ljusblå blommor på. Den är i och för sig tjusig, men när jag dukar vill jag ha lite kul och annorlunda servetter. Gärna hela dukningen i ett tema. Det är nästan omöjligt att hitta nåt som passar till de där evinnerliga blommorna. Jag har fått blunda för dem i så många år, så nu tänkte jag göra slag i saken och ändra om.

Så härligt det är att få sätta fram ljusstakar överallt. Det behövs verkligen med extra ljus nu. Levande ljus har en avstressande effekt, tycker jag. Inget hindrar ju att man har levande ljus året om, men julen är en given tid för det. Vissa ljusstakar passar bara vid juletid, som adventsstakar och änglaspel. Jag minns änglaspelet från när jag var barn, så det måste ha funnits väldigt länge. Det är så fint......så länge inte ljusen är tända. Sen börjar oväsendet!!!! Jag kan ALDRIG vänja mig vid det där eviga plingandet. Något år har jag plockat bort de där pinnarna som hänger ner och slår till. Nu såg jag på nätet att det finns ett änglaspel utan pling. Toppen! Ett sånt vill jag ha. Jag monterade ner mitt gamla änglaspel, men behöll alla smådelar i bra-att-ha-lådan. Det går kanske att fixa till ett "ickeplingande" änglaspel av det. Det kommer att bli mitt nästa projekt.

fredag 19 november 2010

Jag har alltid undrat




.......hur man skriver femtioelva med siffror. Nu vet jag det. Enligt Trafikverket ska det skrivas 50-11. Kan vara bra att veta. En projektledare intervjuades, inte om det femtioelfte projektet, utan om ett projekt som kallades för 50-11. Ganska smart tänkt egentligen, när man läste vad det handlade om. Åter kunde man läsa om Snögeneralen och hans funktion. Han ska tydligen ha hand om all slags kaos, inte bara det som är kopplat till snön. Säkert en tuff uppgift.

I morse när jag vaknade så snöade det. Inte så att det vräkte ner, men tillräckligt för att mitt humör skulle sjunka några grader. Jag HATAR snö. I varje fall "Skånesnön". Den är bara vit och liknar gammaldags snö så länge den är uppe i luften. Så fort den nått marken förvandlas den till en blöt, skitig gegga. Sverige tycks ju annars ha patent på ordet "lagom", men det gäller tydligen inte när det är tal om vädret. Då är det aldrig eller sällan lagom. Det ser så mysigt ut när man tittar på vinterbilder med snö på taken och rosenkindade barn som åker skidor och pulka. Hur ofta händer det här i Skåne? Antingen är det blötsnö eller så vräker det ner massor så man kommer inte fram någonstans. Tredje alternativet är inte mycket bättre: ingen snö alls. Hur ska man då veta att det är vinter?

Det är inte lätt att vara alla till lags. Men ibland känner jag mig så där elakt irriterad, och då är det skönt att få spy galla över något som inte kan försvara sig. Det känns redan bättre. Nu är jag mitt gamla vanliga milda och snälla JAG igen........tills jag hittar något annat att gnälla på.

torsdag 18 november 2010

Julförberedelser


Om fem veckor är det jul. Varför blir man lika överraskad varje år? Julafton firas ju alltid den 24 dec, men trots det så verkar det alltid komma som en mindre chock att det är så kort tid kvar till julen. Det beror nog i stor utsträckning på att man är så dålig på att planera. Men det ska var lite stressigt innan jul, det hör liksom till. Då är det fullt legitimt att gnälla över att man har så mycket att göra och inte hinner med allt man vill. I och för sig tror jag att jag hade haft lika bråttom inför julen även om jag börjat planera den redan efter Midsommar. Ju mer tid man har, desto mer funderar man ut att man kan göra.

Den här mörka årstiden inbjuder verkligen till pysselaktiviteter. Pärmar med tips och ideér åker fram och sen är det bara att leta efter material. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara köpa färdiga dekorationer. Det är fusk. Man måste julpyssla, annars är det ingen riktig jul. Det är lika viktigt som att göra eget julgodis.

Nu är det tid för en annan sorts säsongsarbetare än bär och svampplockare. Det är Tomtens tid nu. Arbetsförmedlingen har en del annonser på sin sida där de söker Tomtar. Äldre, runda män gärna med eget skägg ligger bra till. Det är inte ofta som högre ålder är ett plus i jobbsökarsammanhang. Jag tycker det är lite orättvist att de bara riktar sig till manliga sökande. Tomtemor kunde säkerligen göra ett lika bra jobb. Men jämställdheten har kanske inte nått fram till Tomteland än.

onsdag 17 november 2010

Var finns alla saker?


Eftersom jag är hemma på dagarna, så tänkte jag att jag skulle vara flitig och sortera i mina köksskåp. Då kunde jag ju få städat där med på samma gång. Vissa saker står i skåpen år efter år och används aldrig. Nu tänkte jag rensa bort dem för gott. Varför i all världen samlar man på så mycket onödiga prylar? Jag hittade saker som jag inte ens kunde fundera ut vad de skulle användas till. Har jag verkligen köpt dem? Nu har jag jättefint i alla skåpen. Allt står lättöverskådligt och alla oanvändbara saker har lämnats till loppis. Det är bara ett krux nu. Jag vet inte var jag har ställt allt. Även om det kanske var lite rörigt tidigare, så visste jag exakt i vilket skåp eller vilken låda jag kunde hitta slevar, skålar och annat. Nu tar det sin lilla tid innan jag kommer ihåg den nya ordningen.

Trots att jag kanske kommer att bli en aning ( ganska rejält egentligen) irriterad för att jag inte hittar allt med en gång, så känner jag mig väldigt nöjd. Jag har bestämt mig för att rensa i hela huset och bara behålla det absolut nödvändigaste. Finns ingen anledning att ha kvar saker som bara måste flyttas runt när man städar. Att jag inte har tänkt på det tidigare! Men jag har alltid varit en hamster och gillat bra-och-ha-grejer. Enda stället i huset där det passar in med den attityden är i mina hobbyrum. Där har jag verkligen många bra-och-ha-grejer. Jag vet att det uppskattas väldigt mycket av Rasmus, så där tänker jag behålla i stort sett allt. Han är väldigt noga med att samla pappersrullar, kapsyler, lådor och allt vad man kan tänka sig.

 -"Det kan du ha i hobbyrummet", säger han och ser så nöjd ut.

Man kan ju bara inte tacka nej till ett sådant generöst erbjudande. Faktum är att jag är glad att jag samlar på så många olika "onödiga" saker. Helt plötsligt behöver man en "onödig" pryl och då är det bra att ha ett förråd att leta i.

tisdag 16 november 2010

Tider att passa


Numera har jag inga tider jag måste passa......utom en förståss. Jag ska vara i Kvidinge varje vardag kl.13.00 och hämta Rasmus vid skolan. Det är inget betungande alls. Snarare är det en tid jag ser fram emot. Det är ju det som är vitsen med att vara ledig. Man passar bara de tider man själv vill......och det blir inte många. Jag vägrar ha några tider att passa där jag sen måste prestera någonting. Det har jag gjort tillräckligt många år. Jag kan sträcka mig så långt som till att passa tiden hos "frissan". Att passa en bio eller teatertid är ju inte heller så ansträngande. Jag skulle inte kunna tänka mig att börja arbeta igen och ha ett jobb, som inkräktade på min fritid. Det enda företag jag vet som inte är så noga med tiderna är SJ. Fast det gäller nog inte för de anställda.

I somras läste jag att en Snögeneral hade utsetts som skulle se till att allt skulle bli så mycket bättre kommande vinter. Ett Växjöföretag har haft kurs med anställda från SJ och Trafikverket om hur man ska hantera ett tänkt snökaos. Åtgärdsprogram har gjorts upp och de ansvariga påstår att det ska inte bli samma kaos som i fjor. Kan vi känna oss lugna nu? Tveksamt. Det pratas redan om förseningar och trubbel eftersom det finns för lite pengar till underhåll, och då nämns inte ens snön.

Jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver anlita SJ:s tjänster så ofta. Det är en enorm frihet att kunna sätta sig i sin bil och köra iväg precis när man vill och komma ända fram dit man vill utan byte och förseningar. Dessutom kan man göra små avstickare från den tänkta rutten ifall man känner för det. Behövs ingen räls för det, bara en någorlunda körbar väg.

söndag 14 november 2010

Stackars barn


Jag har sett reklamen för den nya såpan om bortskämda ungdomar, men det verkade så löjligt så jag har bojkottat det helt. Min grej är i stället deckare och mordfilmer. Förstår bara inte varför de ska visas så sent på kvällen. Det kan vara ruskigt att titta på dem i dagsljus med, så det hade inte alls fördärvat stämningen om de visats på normal kvällstid. Mycket av det som visas på bästa sändningstid är inte alltid så oskyldigt.

En kväll nu i veckan satt jag som vanligt och spanade efter mördare och precis när det är som mest spännande så blir det klart reklam. Tala om att hålla spänningen vid liv! För att slippa se samma förståndsbefriade reklamsnutt gång på gång så slog jag över på de andra kanalerna, och kom in mitt i programmet om bortskämda ungdomar. Det kunde lika gärna ha varit en science fiction-film. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att unga vuxna kan vara så barnsliga och hjälplösa. Naturligtvis kan de inte själva rå för att det har blivit så. Det är ju helt och hållet föräldrarnas fel. Så klart ska man hjälpa sina barn så mycket man kan, men detta var mer att stjälpa. Barnen ska väl ändå uppfostras till att bli självständigt tänkande personer som kan ta hand om sig själva.

Hur i all världen är de föräldrar funtade som servar barnen med allt? Det är en gåta att de har lärt sig att äta och klä på sig själv. Hur har de klarat sin skolgång? I skolan ställs rimliga krav, men det kan dessa barn aldrig ha klarat av. Inte utan föräldrarnas hjälp. En av mammorna sa, att de hade nog ingen aning om pengars värde. NOG!!!!! Det är ingen överdrift att säga att de har inte en susning om pengars värde. Det är klart att kan man bara låna någon annans Visa-kort och handla för, så behöver man ju inte bry sig.

Egentligen är det synd om dessa ungdomar som visas upp i TV. Det hade varit bättre att göra en dokumentär om föräldrarna. Det är säkert många som undrar hur de har tänkt en gång i tiden.

tisdag 9 november 2010

Skynda att fynda


Nu gäller det att shoppa som en besatt. Jag menar inte här i närheten, utan i USA. Dollarn är ju nere på en mycket rimlig nivå, och ska tydligen sjunka ännu mer. Ibland har man tur. Tror knappast jag åker dit, men jag tänkte kolla runt vad mina favoritaffärer har att erbjuda. Det blir klart mycket hobbysaker och böcker och tidningar i massor. Sen är det bara att maila över önskelistan till son och svärdotter i Dallas och hoppas på att de tar allt med sig när de kommer hit nästa gång. Hittills har det funkat jättebra.

Första gången Ulrika och jag var i San Diego var kursen på dollarn inte alls shoppingvänlig. Trots det köpte vi en hel del, eftersom många av sakerna inte gick att få tag på här hemma. Böcker köpte vi massvis av, för det var billigt ändå i jämförelse med att köpa böcker i Sverige. Vi hittade en stor bokhandel som vi besökte varje dag. Det är så kul att gå i bokhandlar där, för det var utsatt fåtöljer lite här och var i affären så man kunde slå sig ner med en bok. Det var fritt fram att titta och läsa i alla böcker. Nästan som på ett bibliotek, och inte som här där man knappt ens vågar vända ett ynka blad i en veckotidning när man handlar på OJ. Jag tror faktiskt det säljs fler böcker om man får möjlighet att först bläddra i dem. Upptäcker man att det är en bra bok, vill man så klart ha den med sig hem. Särskilt om det är en faktabok, som man kan läsa om och om igen. 

För något år sedan åkte vi till New York och då gick vi bl.a. till Macy´s. Det var en affär helt i min smak. Jättestor och fylld med allt vad man kunde önska sig. Tursamt nog hade dollarn sjunkit och jag hade råd att handla i stort sett vad jag ville. Det händer verkligen inte så ofta att det stör. Michael´s är en affär som känns som rena paradiset för en "hobbytok". Om man ska jämföra så blir nog Panduro då mer som en liten servicebutik. 

Jag kanske skulle ha is i magen och vänta med att skicka iväg beställningen ett tag. Åtminstone några dagar så dollarn hinner sjunka lite till. 

måndag 8 november 2010

Bilar och annat elände


Ibland undrar jag om det inte var bättre förr. Det verkar så bekvämt med Fred Flintas bil. Jag tror aldrig jag har sett eller hört att han behövt lämna in den för reparation. Dessutom verkar den vara väldigt billig i drift. Det går kanske åt några par skor, men det kan man ju köpa 3 par och betala för 2 hos Skopunkten.

När jag hade varit en sväng på Familia idag och var på väg hem, så "dog" min bil helt plötsligt. Den hade inte visat några sjukdomssymtom tidigare, så jag blev helt ställd. Jag fick in bilen till kanten och stannade. Det snurrade många kommentarer i mitt huvud som inte lämpar sig för publicering. Jag drog ett djupt andetag och vred om nyckeln på nytt. Döm om min förvåning när bilskrället startade på första försöket!!!! Jag vet ingenting om bilar och detta fattade jag inte alls. Min kunskap om bilar sträcker sig bara så långt som till att tanka och köra dem. För min del är det tillräckligt. Nu blir jag tvungen att lämna in den för genomgång, så jag kan våga ge mig ut på långturer igen.

Det sägs ju att en olycka sällan kommer ensam, och det stämmer. Jag har fått tid hos tandläkaren i denna veckan. Det är inte så att jag är rädd för att gå dit längre, för nu har jag hittat en mycket mänsklig tandläkare, men det blir ändå alltid en obehaglig upplevelse varje gång. Inte minst för Visakortet.

Att allt detta händer just nu är ju ändå tur i oturen. Det är denna månaden som den retroaktiva löneökningen betalas ut. PUH!!!! Då kan jag andas ut. Jag förutsätter givetvis att den täcker både bil och tandläkarräkning.

söndag 7 november 2010

Halloween


Detta är ingen svensk tradition. Den kom hit på 1990-talet mest för att detaljhandeln var intresserad av den. Jag tror faktiskt att Halloweenfirandet är mer populärt bland barn än bland vuxna. Det säljs massor av Halloweendräkter till barn och det kan jag reagera lite emot. Ganska dyra klädesplagg för att bara användas vid detta tillfälle. Tack och lov finns det många påhittiga föräldrar som själv knåpar ihop dräkter till sina barn. I USA och på Irland bl.a. så firas helgen den 31 okt och har inget samband alls med vårt firande av Alla helgons dag. Jag har absolut inget emot själva firandet. Man ska ta till vara alla festtillfällen som erbjuds. Men måste vi verkligen ta efter allt som finns i USA? Har svenskarna något slags mindervärdighetskomplex? Vi har flera gamla svenska högtider som vi kan fira och det är klart fritt fram att fira vad man vill. Det är bara så synd att handeln tar över all planering. Man måste inte ha dekorationer i massor. Det räcker så bra med de man själv kan tillverka tillsammans med barnen. Dessutom är det ett jättekul sätt att tillbringa några timmar tillsammans.

Denna veckan har barnen varit lediga från skolan och då har Rasmus och jag passat på att göra en del saker som vi skulle ha att dekorerade med på festen igår. Vi firade inte Halloween (det har redan varit) utan vi ordnade en läskig fest med konstig mat. Den här sortens fest går naturligtvis att fira vilken tid på året som helst. Men hösten passar ganska bra, för då är det så mörkt och man behöver något som livar upp tillvaron. Ett stort plus med den här helgen är ju att jag får dekorera så mycket jag vill i ORANGE. Bara det är värt att fira. På Rasmus blogg finns en del bilder på lite av det vi pysslat med under veckan.

torsdag 4 november 2010

Höstlov


Idag har jag blivit vaccinerad mot influensa. I år var det inte samma rusch som i fjor, så jag behövde inte vänta länge på min tur. Nu förutsätter jag att jag kommer att vara kärnfrisk hela vintern. Jag blir ju inte utsatt för bacillangrepp på samma vis nu när jag slutat jobba. Det kan vara på både gott och ont. Men eftersom jag hämtar Rasmus i skolan varje eftermiddag och umgås med honom, så tycker jag att jag borde bli lite immun mot vanlig förkylning. Skulle jag ändå känna mig krasslig, får jag väl ta till någon gammal huskur.

Hösten är knappast någon uppiggande årstid, men trots det så gillar jag den. Nu kan man på allvar börja pyssla på kvällarna. Eftersom det blir mörkt tidigare för varje dag som går, så finns det inte mycket anledning att vara utomhus då. Dessutom är trädgårdsjobb endast kul på våren. Nu är det bara som att städa, fast utomhus.

Om tre veckor är det första advent och då börjar jag julpynta. Allt åker inte fram på en gång, men jag har vissa saker som jag alltid har satt upp till just den helgen. Julen är absolut den mysigaste helgen på hela året. Delvis för att det lönar sig lite att pynta, eftersom julsakerna kan stå kvar så länge. Påsk och Halloween är så kort tid. Men man måste plocka fram dekorationer till de helgerna ändå. Ingen pyntchans får gå till spillo.

Det är egentligen konstigt, men jag har fortfarande skoltänket kvar. Jag delar in året i terminer och har full koll på alla lov. Även om jag har lov hela året, så känns det ändå lite speciellt när det är skollov.

tisdag 2 november 2010

Dåligt väder


I dag har jag inte stuckit näsan utanför dörren. Jag gillar inte när det är blåsigt och fuktigt i luften. Det blir så råkallt. Alla höstdagar kan givetvis inte vara soliga, men dåligt väder påverkar mig negativt. Min energi bara blåser bort på något konstigt vis. Inte ens att vi gått tillbaks till normal tid tycks hjälpa upp det. Den där timmen man fick sova extra i helgen räckte inte långt. En timme mer eller mindre är strunt samma. Vi är så vana vid att ändra från sommar till vintertid och tillbaka igen så jag tror ingen reagerar längre. Lite svårt att föreställa sig nu att det blev sådana diskussioner när det skulle införas. Men man vänjer sig vid allt. Nästan. Jag försöker verkligen tänka: "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Det är ju det som barnen alltid får höra från vuxna. Vem försöker vi lura?

VISST FINNS DET DÅLIGT VÄDER!!!!!!

Efter att ha jobbat på Fritids i många år så har jag faktiskt bra kläder för alla väder. Jag tål både regn och snö, men det är blåsten jag inte kan med. Det är inte alls mysigt att promenera när löv och annat krafs blåser upp i ansiktet. Det gäller att ta sig in i skogen så snabbt som möjligt. Där märker man inte av det lika mycket. Fast när höststormarna drar fram är inte skogen en säker plats att vistas i. Efter varje stor höststorm ser skogen bedrövlig ut. För en hel del år sedan rycktes otroligt många träd upp, så det tog lång tid innan man kunde ta sig in till motionsslingorna. 

Egentligen är ju inte lite blåst något att gnälla över. Det finns ju det som är värre. Men ibland känner jag för att gnälla och det kan jag göra här utan bli avbruten. När jag berättar för min son att vädret inte är så bra, brukar han snabbt tala om hur varmt det är där han bor. Den sortens information tycker jag är onödig.

söndag 31 oktober 2010

Köer finns mer än i Ullared








I går var det dags för den årliga turen till Fredericia och Hobbymässan där. Den heter Kreativa Dage och håller till på Fredericia Messecenter. Det är något som varken Ulrika eller jag vill missa. Här finns allt som vi är intresserade av och lite till. Enda nackdelen är att det är så långt att köra, men det är faktiskt väldigt bekvämt nu när man kan köra över Öresundsbron. Efter tre broar och ett antal mil vanlig väg så var vi framme. Ganska stela i benen, men det råder man bot på ganska snabbt eftersom det finns så mycket att gå runt och kolla upp. Nästa gång ska jag ta med en stegräknare. Att gå på hobbymässa är absolut den roligaste motionsform jag vet. 

Många av utställarna är samma år från år, och det är ju en fördel om det är någon som man alltid handlar från. Vi är båda två förhållandevis vana mässbesökare, så vi har kommit på en del knep under åren. I stället för att titta på allt som finns på mässan så gör vi ungefär så som de gör som sitter vid ett löpande band och sorterar ärtor eller potatis eller vad det nu kan vara. Alltså, vi sållar ganska rejält. Det finns ingen möjlighet att man ska kunna titta på allt. Det finns varken tid, lust eller ork till det. Allt "ointressant" passeras bara och när vi kommer fram till en utställare som vi tror har något kul, skummar vi hastigt genom sortimentet och ser om det är lönt att lägga ner någon extra tid där. Vi fick mycket nya tips och ideér, och även om vi stannade till vid många ställen så tror jag nästan vi slog rekord igår. Vi gick runt mässan på under tre timmar. Sen fanns det förståss workshops och föredrag i det oändliga, så där kunde man lägga ner hur mycket tid som helst.

En hel del nytt material inhandlades, så nu blir det till att försöka få till något av det också. Böcker, tidningar och broschyrer i massor åkte ner i kassen. Nästan alla har ju idag en hemsida så nu ska här kollas på nätet. De flesta utställarna var naturligt nog från Jylland. Det får kanske bli en tur dit till sommaren för att handla. 

fredag 29 oktober 2010

Nytt jobb



Min dröm har alltid varit att få resa runt till olika platser i världen. Jag hoppades på att skaffa mig ett yrke där jag fick tillfälle till det. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det har mest blivit Europeiska länder som jag åkt till. Jag antar att jag får tacka min USA-boende son att det har blivit ett antal långresor också under årens lopp.

En annan ungdomsdröm var att få köra sportbil. Det skulle vara en Lamborghini då. Inte för att jag vet om det är en bra bil, jag tycker bara det ser så kul ut när måsvingedörrarna åker upp. Jag kunde kanske nöjt mig med att parkera bilen och sitta och öppna och stänga dörrarna. Nu är jag för gammal att köra sportbil. Jag tycker det ser lite patetiskt ut när äldre herrar och damer flänger runt i cabbar med det gråa håret fladdrande. Sportbilar hör absolut ungdomen till.

Dessutom tillåter inte min ekonomi varken jorden-runt-resor eller sportbilsinköp. Pensionen är inte mycket att hänga i julgranen. Jag borde kanske skaffa mig ett jobb igen. Ett jobb som uppfyllde alla mina ungdomsdrömmar. Att få resa och bo alldeles gratis på olika ställen och att köra runt i sportbil utan att tänka på kostnaden. Jag vet precis vilket jobb det skulle vara. Det är nog snart ledigt. Jag skulle kunna bli Moderaternas nya partisekreterare. Fast först ska jag åka till Fredericia på Jylland i morgon. Den resan bekostar jag själv.

onsdag 27 oktober 2010

En Norgehistoria





Norgehistorier brukar vara fulla av sjuk humor, vilket jag gillar i allra högsta grad. Men den här är faktiskt i sjukaste laget, och dessutom är den sann, enligt vad tidningen skriver. En man i Karasjoks kommun i nordligaste Norge får kravbrev efter kravbrev. De är inte till honom utan till hans farbror som dog för 8 år sen. Det gäller räkningar för hemtjänst och pensionärsmåltider.  Enligt kommunen kan "kundförhållandet" inte brytas bara för att en person är avliden - såvida inte personen själv slår larm. Nu är jag väldigt nyfiken på tjänstemännen i den kommunen. Hur har de tänkt sig att de ska få uppsägningen av hemtjänst och måltider? Är dom medium som kan prata med döda????? Tyvärr är inte sådana här tokiga historier ovanliga. Finns det inga krav på kvalifikationer när jobben tillsätts? När den här sortens incidenter inträffar och man hör förklaringarna undrar man verkligen om det är levande människor eller någon slags felprogrammerade robotar som fattar besluten. För det kan definitivt inte vara vanliga, sunt tänkande personer.

lördag 23 oktober 2010

Fritidsträff


Igår var jag inbjuden till fest tillsammans med mina tidigare arbetskamrater på Fritids. Vi träffades i Skyttehallen i Kvidinge. Först skulle det bli femkamp. Jag har aldrig provat på något sådant tidigare; utom möjligtvis pilkastning. Vi började med blåsrör. Det var inte speciellt svårt att blåsa iväg pilen.......men det var ju meningen att man skulle pricka en tavla en bit bort också. Inte min grej. Under kvällens gång fick vi lite tips på vad blåsrören kunde användas till. Efter det var det dags för pilbåge. Det ser ju så himla enkelt och tjusigt ut när man ser det på TV. Enkelt var det då rakt inte och inte tror jag att jag såg särskilt tjusig ut heller. Som tredje tävlingsmoment kom pilkastning. Att det ska vara så förbenat svårt att få en pil att hamna i mitten på en tavla!

Nu var det dags för luftgevärsskytte. Det tog sin lilla tid innan man hittade pricken i det där lilla kikhålet. Vi hade var sin liten skål med skott vid varje plats. Tur att de hade fyllt skålen rejält, för jag hade fullt sjå med att få in skotten i ett pyttelitet hål på geväret. De hamnade titt som tätt på golvet i stället. Till sist fick jag ändå kläm på hur jag skulle göra och till min förvåning lyckades jag skjuta hyfsat bra. Femte och sista tävlingsmomentet var nåt som jag inte uppfattade vad det hette. Det var samma vapen vi använde och det påminde om skidskytte. Vi skulle sikta på fem svarta prickar och skjuta från vänster till höger, eftersom prickarna blev mindre och mindre. Träffade man så kom en vit prick upp. Av fem möjliga lyckades jag träffa tre och det tycker jag är utomordentligt bra, eftersom jag är helkass på att sikta. Jag kan knappt trä tråd i en synål. Har t.o.m. köpt mig en symaskin som trär sig själv bara för att jag ska slippa bli hysterisk.

De tre bästa fick medalj och jag är väldigt tacksam mot tävlingsledningen som inte läste upp resten av resultatlistan. Efter denna bedrift bjöds på kyckling och potatisgratäng. Jättegott! Tiden bara rann iväg. Det fanns ju så mycket att ventilera. Jag älskar fester av alla de slag, men varför blir man alltid så trött dagen efter?

måndag 18 oktober 2010

Kungligt firande


På onsdag är det 200 år sedan Jean Baptiste Bernadotte kom till Sverige, och det uppmärksammas stort. Man kan ha olika åsikter om kungligheter, men jag tycker att så fort man ser en chans att fira något så ska man göra det. Det är inte alls tvunget att det ska ha något med de kungliga att göra. Visst finns det mycket man kan fira; inte bara födelsedagar eller namnsdagar. Vi har ju en hel del helger här i Sverige, och skulle inte de räcka till så kan man kolla upp vad det finns för helger i andra länder och importera dem helt privat.

På fredag är jag bjuden på fest och det ser jag fram emot. Det är Fritidspersonalen som ska träffas igen och det ska bli jättekul att få vara med. Det talades om en fem-kamp i Skyttehallen. Låter farligt. Åtminstone om jag ska deltaga. Tyvärr så blir jag aldrig färdig att gå till optiker och byta glasögon utan jag famlar mig fram med mina gamla. Kan nog bli en spännande kväll.

Snart är det tid för Halloween-firande. Även om jag inte tycker det är den mysigaste helgen på året, så ger den ju mig i varje fall en möjlighet att ställa till med fest. Förberedelserna inför en fest är minst lika roliga som festen förhoppningsvis blir.

onsdag 13 oktober 2010

Att göra en tavla







I går kväll hände något sensationellt. Jag såg en hel fotbollsmatch på TV. Nåja, inte riktigt hela matchen, men nästan en hel halvlek. Det har aldrig hänt tidigare och kommer säkert aldrig att hända igen. Tidigare i veckan hörde jag att en sportreporter sa att nu var det äntligen dags för matchen. Vilken match??? Jag var helt oförstående. Min man kunde dock informera mig om att det var matchen mellan Holland och Sverige. Jaha. Så intressant!!!!!!!!! Fotboll sparkar undan alla andra program från TV så jag var väl lite småirriterad igår. I ren protest bestämde jag mig för att heja på Holland, mest för att de har den goda smaken att klä sig i min älsklingsfärg....ORANGE.  Första halvleken satt jag emellertid framför datorn, så det blev inte förrän efter pausen som jag började titta. Maken lämnade TV-soffan en bit in i andra halvlek, men faktum är att jag var så fascinerad av de här orangeklädda killarna som lurade svenskarna stup i kvarten. Det var riktig underhållning. Man får nog säga att svenskarna gjorde en rejäl tavla igår.

Jag kom att tänka på en annan slags tavlor. Min morfar var en mycket skicklig tecknare. Jag har en blyertsteckning som han har gjort. Han var född 1879 och på den tiden var det sparsamhet som gällde i stor utsträckning. Det märker man tydligt, för han har gjort en teckning på baksidan av pappret också. Lite synd, för båda bilderna är jättefina och jag vet inte vilken jag ska rama in. Eventuellt får jag byta motiv i ramen då och då, så jag kan njuta av båda bilderna. Eftersom han var äldste sonen så fick han överta gården efter sina föräldrar, och någon uppmuntran att fortsätta med tecknandet gissar jag att det inte var tal om. Det är helt fantastiskt att åtminstone en teckning blev sparad.

Min mor var äldst av sju syskon och har ärvt morfars tecknartalanger. Hon målade hellre i olja, och jag har ett stort antal tavlor som hon har målat. Speciellt glad är jag över att ha den första tavlan hon målade i olja; ett stilleben med blå blommor i en vas. Jag har också gått på målarkurs och det var Kjell Jordahn som ledde den. Det är han som har gjort granitskulpturen i Minneslunden i Åstorp. Jag har alltid varit mest intresserad av att rita kläder och när jag hörde talas om en modeteckningskurs i Ängelholm, så anmälde jag mig till den. Läraren vi hade var en något excentrisk herre med en mycket originell klädstil. Han gick alltid omkring i kostym, skjorta, slips och............gummistövlar! Byxbenen stoppade han ner i stövlarna. Första gången man träffade honom spärrade man klart upp ögonen, men faktum är att han passade i den stilen. En del människor har den förmågan att klä sig så helt annorlunda som ingen tidigare tänkt på. Det ger andra en liten vink om vad man kan göra. Jag behöver väl knappast berätta att han var modedesigner.

Alla mina barn är också teckningsfrälsta. Det ligger väl i generna, antar jag. Det har förts vidare till barnbarnet också. Rasmus håller på för fullt att förbereda för sin utställning. Den ska innehålla både målade alster och statyer. Vernissage blir det någon gång före jul med speciellt inbjudna gäster.

Av alla tavlor jag gjort i mitt liv, så är jag mest stolt över de som jag kan hänga på väggen.




måndag 11 oktober 2010

Stig Helmer behövde ingen "lille en"


Det ägnades nästan en hel sida i HD idag åt de danska golfarna i Örkelljunga. Jag förstår inte varför det varit ett sådant problem för att de inte kunnat börja supa redan på morgonen. De åker väl dit för att spela golf, eller hur? Mig veterligt räknas golf som sport och i vilken annan sportgren börjar man med att ta en snaps innan man startar. I så fall är det inte spelandet som är det viktigaste. Då är det endast en ursäkt för något annat. Att en kommun kan vara så flat att den går med på detta kan jag inte förstå. Av det man läser i tidningar så verkar inte Danmark vara världens mest invandrarvänliga land. Där precis som i Sverige så talas det vitt och brett om att invandrarna bör ta seden dit de kommer. Seden i Sverige är INTE att börja med en sup kl. 8 på morgonen innan golfrundan. Eller det kommer att bli så nu i fortsättningen på alla golfbanor?

Alkoholhandläggaren i Örkelljunga tror inte det ska bli något bråk eller stök så han ser inga risker med tillståndet. Är det därför våra äldre inte kan få sig en sup till maten på alla boende? Tror beslutsfattarna att det ska bli storslagsmål? Deras fysik sätter nog av naturliga skäl stopp för detta. Det skulle i så fall vara om de började slåss med käppar. Men golfspelare har ju klubbor.......På golfrestaurangen är det numera tillåtet att dricka sprit från kl. 8 på morgonen fram till någon gång på natten. Spelar man nattgolf med pannlampa? Jag har sett att man ibland tar sig fram på banorna med en golfbil eller vad det kallas. Är det tillåtet att framföra en sådan när man har en "lille en" eller två innanför golftröjan?


När jag letade efter bilder till detta inlägget hittade jag en bricka som Lasse Åberg designat. Han har en mycket passande kommentar till den. 
Golf är en småskalig form av primitivt jordbruk

söndag 10 oktober 2010

KISS


När vi läste om hur gamla människor behandlades långt tillbaka i tiden med ättestupa och andra hemskheter så förfasades vi alla. Hur kunde människor vara så grymma? Är det egentligen så stor skillnad mot hur det är nu? Nåja, kanske inte ättestupan lever kvar. Det finns mer förfinade metoder nu. De som arbetar med gamla människor på våra äldreboende är all heder värd. Det är ett tungt och tufft jobb. De allra flesta är oerhört kompetenta och empatiska. Det finns ju naturligtvis inom äldrevården precis som inom alla yrken personer som är mindre lämpliga. Det kommer vi aldrig ifrån. Jag läste något ruskigt idag. På ett äldreboende i Sölvesborg måste de boeende där kissa efter ett uppsatt schema. Enligt enhetschefen hade det inget med besparingar att göra, utan det var för att öka livskvalitén hos de äldre. Vad menar människan? Skulle det vara en fördel att få gå på toa när man inte är nödig och tvingas knipa när det tränger på? Jag undrar om hon praktiserar samma metod på sig själv. Nästa "inte besparingsidé" blir väl att bygga en rastgård för de äldre och släppa ut dem där på bestämda tider.

På tal om KISS, rockgruppen alltså. Nu visas en reklamsnutt med en karl som sitter i en bil och ska sätta frimärke på ett brev.  -"Stamp, Paul", säger han och vänder sig om. Då sitter hela den sminkade gruppen i baksätet, men det är inte Paul som slickar på frimärket. Det är Gene Simmons som sträcker ut sin långa tunga. Har jag missat poängen helt? TV-reklamen är inte bara onödig, ibland är den helt obegriplig också.

torsdag 30 september 2010

Akupunktur




Idag har jag givit mig själv akupunktur....ute i naturen. Det är dags för nyponplockning nu, och idag var en perfekt höstdag för den sortens jobb. Jag tog med både handskar och sax, för att inte  bli alldeles sönderstucken. Men jag klarade inte av att använda dem. Det var ungefär lika lätt som att försöka trä tråd i en synål med boxhandskar på händerna. Det fick räcka med en handske, så jag kunde ta tag i grenarna, men sen blev det till att plocka så försiktigt det bara gick. Det blev en OJ-kasse nästan fylld med nypon. Så nu har jag suttit framför TV:n ikväll och tittat på Medium och snoppat nypon. Jag är verkligen glad att jag inte levde på den tiden när man var tvungen att plocka allt ätligt som fanns i naturen för ekonomins skull, för så kul är det inte att varken plocka eller rensa bär. Det stannar ju inte vid det heller. Man måste ju se till att laga något av allt man plockat också. Min energi sträcker sig inte längre än till att lägga nyponen på en plåt och sätta in i ugnen för torkning. Sen ska det bli nyponsoppa!!!!!

Jag trodde faktiskt inte att jag någon gång skulle tänka att det hade varit kul att vara på jobbet igen. När jag läste reportaget i HD om fritidspersonalens träff, tänkte jag på allt roligt jag varit med om på jobb.  Dagen efter jag läst artikeln vaknade jag som vanligt halv sju. Då var alla tankar på jobb borta och det kändes bara skönt att kunna dra täcket över huvudet, vända sig på andra sidan och somna om.

När nyponen har torkat klart ska jag lägga in en grammofonskiva i ugnen och testa att göra en skål. Jag tyckte det var en så himla rolig idé.

fredag 24 september 2010

Höst?




Igår var det höstdagjämning. Betyder det att sommaren är definitivt slut nu? Det verkar inte så. Idag har det varit ett helt underbart väder. Sådana här dagar är man lycklig att man är jobbledig och har en trädgård att vara i.

Hur fint väder det än är, så blir man tvungen att åka och handla mat. På ditvägen blev jag omkörd av en karl som direkt körde in och placerade sig framför mig. Jag var tvungen att bromsa, annars hade jag kört in i hans bil. Jag blev så förbaskad! Jag såg min chans när han hamnade bakom en lastbil. Då blåste jag förbi honom med ett leende på läpparna. Det tålde inte den här stackars karlen utan så fort han fick en möjlighet så susade han förbi mig igen. Han höll en hastighet som var betydligt högre än tillåtet. Synd att inte trafikpolisen syns till vid sådana tillfällen. Jag får väl trösta mig med att jag åtminstone retade upp honom.

Ny börjar det dyka upp ljuscaféer också. Inte sådana där trevliga caféer där man sitter vid levande ljus och myser. Nej, det ska vara ljusljust med vita väggar och strålkastare. Jag tror inte att det är något nytt att man blir trött när det går fram emot höst och vinter. När jag var barn pratade alla vuxna om det som något helt naturligt. Då fick man själv försöka lösa problemet; kanske med hjälp av lite vitaminhokuspokus, vad vet jag. Det finns ju människor som mår extremt dåligt av att det blir mörkare. Jag är själv mycket beroende av ljus, men jag tror aldrig jag skulle kunna tänka mig att besöka ett ljuscafé. Då tänder jag hellre alla lampor i huset och lagar mig en kopp kaffe. Det gör säkert samma nytta och är betydligt billigare.





måndag 20 september 2010

Ny blogg


Rasmus och jag har nu startat vår pysselblogg. Jag gissar att den kommer att handla väldigt mycket om brand och brandsäkerhet, för det är ett av hans stora intressen. Han bestämmer vilka bilder som ska sättas in och vad texten ska handla om, för det är ju han som är chefredaktör. När jag läser upp vad jag har skrivit hör jag ibland en långdragen suck. Då förstår jag att jag har använt ett felaktigt uttryck. Jag måste väl erkänna att jag inte är så kunnig när det gäller brandtermer. Därför har vi bestämt att ha mest bilder, för som Rasmus sa: "Det kan du åtminstone klara av, mormor." Det är så härligt att fortfarande ha den här kontakten med barn varje dag. De är alltid så positiva och har så många bra idéer. Som vuxen behöver man få den inspirationen och uppfinnarlusten i lagom doser varje dag, annars möglar hjärnan. 

lördag 18 september 2010

Fel i receptet?



När jag kom ut från OJ igår regnade det, så jag satte mig snabbt i bilen och körde iväg. Då såg jag att det var något fastsatt under ena vindrutetorkaren. Jag fick vänta med att stilla min nyfikenhet tills jag kom hem. Det var en "kryddpåse". Med hälsning från nya Moderaterna. På baksidan var tryckt ett recept på falukorv: Korvgryta à la Reinfeldt. 


Jag måste erkänna att jag är ganska trött på det här politiska käbblet. Det har ju av förklarliga skäl blivit mycket av den varan nu. Inför varje val försöker alla partier med lite nya grepp för att locka till sig väljare. Jag kan förstå att det kan bli idétorka ibland. Själv är jag inte så värst imponerad av något partis reklamfilm. Den här "kryddpåsen" tyckte jag dock andades lite humor, men jag förstår inte varför den sattes under min vindrutetorkare. Hade det inte varit bättre att ge sig till känna och ge mig påsen i handen? Jag vill påpeka att jag lider definitivt inte av förföljelsemani, men tanken gick osökt till mjältbrandshysterin i USA. Barn varnar man alltid för att inte ta emot godis från okända människor, och man ska var noga med att inte lämna sitt drinkglas utan uppsikt när man är ute och festar. 


Nu tror jag faktiskt inte att någon skulle hälla det här pulvret i sin mat, och det står inte något om att man ska göra det heller. Det är därför jag undrar: är det fel i receptet? Efter valet hoppas jag att Fredrik blir inbjuden till något matprogram och lagar sin falukorvsgryta. Annars får jag väl maila honom och fråga vad det var för kryddor han stoppat ner i påsen.  

onsdag 15 september 2010

Är det någon i Malmö som läser min blogg?


För ett tag sedan skrev jag om en biograf i Köpenhamn där man kunde få sig en "lille en" antingen före  eller efter man tittat på filmen. Jag tyckte det verkade så mysigt och efterlyste något liknande här i Sverige. Idag läste jag att en biograf i Malmö fått tillstånd att servera vin och öl. Så bra, tänkte jag. Förmyndarlandet håller på att mjukas upp. Sen läste jag vidare och måste säga att jag nästan tappade hakan. Såg väl ungefär ut som Birgit Nilsson på bilden. Tillståndet för att servera dessa drycker gäller endast vid direktsänd opera- eller teaterföreställning. Då blir biografen helt plötsligt förvandlad till en teater eller konsertsal. Rena trolleriet!

Det är Regeringsrätten som givit biografen det här tillståndet och deras argument för att det endast fick gälla vid vissa tillfällen är oerhört diskriminerande. De menar att det är samma typ av publik som går på den "riktiga" föreställningen som på biografen. Citat: "Målgruppen kan beskrivas som en kulturellt medelålders publik". Rätten säger också att möjligheten att ta ett glas vin i pausen "förstärker känslan av närvaro och autenticitet". Underförstått så är inte ungdomar och pensionärer kulturellt intresserade.

 För det första så är film lika mycket kultur som teater och opera, för det andra så vet jag att både ungdomar och pensionärer är fullt kapabla att ta ett glas vin eller öl utan att äventyra vilken föreställning som helst. Det är förlegat att räkna opera som "finkultur".

söndag 12 september 2010

Vardagsmotion


Jag köpte mina första MBT-skor för ca tre år sen. Det berodde på att jag hade ont i rygg och fot. Jag hade läst om de här skorna att de skulle avlasta och stärka ryggen. All reklam går tyvärr inte att lita på, men i det här fallet så stämde det bra. Någon kanske skulle säga att det känns som att gå på moln. Det har jag aldrig provat så det kan jag inte uttala mig om, men jag tycker det känns som när man är vid havet och går barfota i sanden. En mycket behaglig känsla. 

Eftersom sulan är rundad så måste man arbeta med benmusklerna för att överhuvudtaget kunna hålla balansen. Man känner sig ärligt talat lite "rund under tofflorna". Det har nu konstaterats att skorna i sig är det bästa motionsredskapet. Man får bättre hållning, starkare muskler och går kanske ner något hg också. Jag vet inte om detta gäller även om man bara tar på sig skorna och står still. 

Ett antal personer som jobbar på JeldWen var i skogen i går och fixade till motionsslingan. Jag var tvungen att gå och kontrollera det idag. Nu finns det nya, synliga markeringar och det är upprymt på stigen. Slingan är 5 km lång och det är många år och många kilo sen jag gick den. Fast jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv. Varje dag tar jag en promenad på ca 45-60 min. Mitt mål är att kunna gå hela motionsslingan utan att behöva plocka fram syrgastuben. 

lördag 11 september 2010

Fel dag



Vad är det för särskilt med den här dagen? Jag vet att det varken är tid för barnbidrag eller pension. Men något är det, för Väla var fullsmockat med folk idag. Jag hade nästan tänkt att vända när jag kom till parkeringen och såg alla bilarna. Men då hade jag bara fått åka dit i morgon, och vem säger att det är mindre kunder där då.  Jag kände att det var definitivt fel dag för mig att vara där. Jag har full förståelse för att små barn blir kinkiga och gnälliga när de blir trötta och varma. Luftkonditioneringen på Väla är ungefär som hemma hos mig; alltså obefintlig. Allt surr och all trängsel gjorde att irritationen inte var långt borta. Det blev ju inte bättre av att jag råkade ut för en mycket gåpåig försäljare. Att han kallade mig för "tjejen" plockade han inte många poäng på. Så lättlurad är jag inte. Jag vet inget värre än när jag kommer in i en affär och expediten följer mig som en skugga hela tiden. Det är väl tillåtet att bara gå runt och titta på det som säljes? 

Nu har jag i varje fall gjort dagens goda gärning, nämligen tagit en kvällspromenad. Efter alla de 1000-tals steg jag gått på Väla idag, så fick det räcka med en minitur. Men det var en mycket härlig duggregnspromenad. Nu ska det bli skönt att svepa in sig i en stor filt och bara ligga i soffan och slötitta på TV.  

torsdag 9 september 2010

FRITIDS




Jag har startat ett privat Fritids här hemma. Än så länge är det bara ett barn inskrivet, så jag kan ta det väldigt lugnt. Jag behöver inte ens hålla öppet varje dag. Bara de dagar Rasmus väljer att inte leka med en kompis. Han gillar att pyssla precis som sin mamma och sin mormor, och han och jag har pratat om att starta en gemensam pysselblogg. Där tänkte vi visa vad vi tillverkar både med foto och lite beskrivningar. Som på alla Fritids är "melliset" väldigt viktigt och det hjälps vi åt med.


Ekonomin är lite ansträngd precis som den är för de flesta Fritids. Det gäller att hitta billiga affärer att köpa material ifrån. Jag har hittat det perfekta stället. Det ligger ganska nära och har ett JÄTTESTORT ta-själv-lager som inte är av denna världen. Här ligger IKEA i lä. Visserligen är det inte katalogiserat och utmärkt direkt var man hittar alla saker, men det gör ju att man får lite motion på köpet. Helt gratis. Idag har jag "handlat" lärkkottar, stenar och pinnar. 

söndag 5 september 2010

Vad pratar man för språk på den här restaurangen?


....frågade Rasmus, när jag kom och skulle servera honom. Frågan var egentligen inte så konstig. Han var ganska nyss hemkommen från en bilresa som gick genom först Danmark och sen Tyskland med några matstopp under vägen. Väl framme hos moster och morbror i Luxemburg var det dags för ytterligare restaurangbesök och där var franskan huvudspråket. Här är både barn och hundar välkomna på alla restauranger. De betraktas som levande varelser och inte som nån slags skräp som man måste sopa bort.


Diskussionen om barns vara eller inte vara på restaurang här i Sverige tycker jag är genant för alla svenskar. Jag kan ha förståelse för de som är rök-och pälsdjursallergiker. Det har ju med hälsan att göra och handlar inte om tyckande. Men det finns väl ändå ingen som är allergisk mot barn??????????? Här måste det bara handla om egoistiskt tyckande. Hur ska barn veta vad som förväntas av dem om de aldrig får följa med på en restaurang? Jag har många gånger blivit mer störd av vuxna än av barn när jag suttit och ätit. Vuxna lever inte alltid som de lär. Jag förstår inte riktigt vad problemet är. Ifall man blir så störd när man går på restaurang finns världens enklaste lösning. Stanna hemma i det ljudisolerade köket, dra för gardinerna och lås ytterdörren så inget kan störa måltiden och låt alla helt vanliga, sunt tänkande människor, stora och små, få umgås på restaurang.

lördag 4 september 2010

Hög volym



Detta inlägg handlar inte om den slags volym man mäter i decibel utan snarare i cm eller kanske dm; nämligen höjden på frisyren. Höstens frisyrer ska se ut som om man just klivit ur sängen, rufsigt men naturligt. Då är jag ju väldigt modern! Man ska gärna ha långt hår och har man inte det redan, så får man skaffa sig löshår. Tupering är också inne nu för att få till den rätta höjden. Det känns som om jag var tillbaka på 60-talet. I början på 60-talet skulle man tupera sitt hår så det blev jättehögt, precis som Farah Diba, kejsarinnan i Iran. Det låter inte klokt men en del tjejer lade bomull på hjässan och vek sen över sitt eget hår. På så vis kunde frisyren bli några cm högre. Det berättades om att en del använde "frallor" i stället för bomull, men det är inget jag har sett. Sen sprayades frisyren så den kändes som papper. Det luktade inte för gott. Den tidens spray hade så stark doft, så man nästan tappade andan. 


Eftersom jag alltid haft problem med mitt hår som varit för tunt och mjukt, så köpte jag löshår. När jag satt fast det på huvudet, så kunde jag faktiskt få till en frisyr som inte var så dum. På den tiden jobbade jag på Barnsjukhuset, och då var vi tvungna att ha uniform på oss; dvs. blå klänning, vitt förkläde och en vit, stärkt hätta. När jag då hade löshåret på plats, och satt fast hättan, tyckte jag själv att det var mycket tjusigt. När jag idag tittar på foton från den tiden, förstår jag inte riktigt hur jag tänkte.


Torrshampoo var något som också var ganska vanligt när jag var tonåring. Idag kallas det för hårpuder, men det fyller samma funktion. Det var helkass. Pulvret var vitt, så man såg ut som om man var gråhårig, för det var jättesvårt att borsta bort allt. 


Jag tycker det är bra att inte alla slaviskt följer frisyrmodet. Så trist om alla skulle se likadana ut i håret. Då kunde man ju lika gärna sätta på sig en peruk som de gjorde på rokokotiden.

torsdag 2 september 2010

Skolbaciller


Idag har jag vabbat halva dagen för första gången i mitt liv. Jag fick hämta hem Rasmus från skolan eftersom han inte mådde bra. Det var ju nästan väntat nu när alla barn träffas igen efter sommarlovet. Vi plockade fram lite myskläder och sen bäddades den lille sjuklingen ner i soffan. Det dröjde inte länge förrän han sov. Jag fick själv åka till leksaksaffären och inhandla en Legobil. Något måste man ju ha som tröst när man är sjuk.

Jag har passat på att lära mig lite mer om datorn nu när jag har haft tillgång till skickliga lärare. Det finns säkerligen böcker att köpa som riktar sig till nybörjare, men kruxet är det, att jag orkar inte läsa dem. Det gäller samma vilka maskiner eller apparater det än gäller. Instruktionsboken ger mig stora skälvan. Jag tycker om när någon visar och förklarar för mig hur jag ska göra...många gånger. Tack och lov så är alla mina barn mycket tålmodiga och har överseende med att jag inte fattar allt efter endast en genomgång. Den genen har de inte ärvt efter mig. 

Det verkar så proffsigt när man kan länka till något annat från det man skriver. Nu har jag lärt mig det!!! Det är ju jättelätt.....när man vet hur man ska göra. Så nu kommer jag att länka vidare så fort jag får en chans. 

onsdag 1 september 2010

Hej då!



Idag reste den siste eller rättare sagt de sista semesterfirarna härifrån. Bara till Mölle, men vi hinner inte träffas mer innan de åker tillbaka till Luxemburg. Det var en trist dag speciellt för Rasmus. Han räknar ju Santos som sin hund även om det skiljer 100 mil emellan dem. Tre dagar på rad har den lille, vite krulltotten väntat på sin kompis utanför skolan. Dagens höjdpunkt! Santos fick så många kramar idag innan han åkte så han var alldeles mörbultad. Katarina fick tigga sig till en kram. Hon var inte lika viktig som Santos. Rasmus och jag har bestämt att för att trösta oss ska vi åka till Maxi i morgon och köpa en polisbil i Lego. Då har vi lite sysselsättning på eftermiddagen och sitter inte bara och deppar.


Idag kom Den Kungliga Veckotidningen med posten. Kanske inte direkt veckans höjdpunkt, men ganska kul att titta igenom ändå. Det bästa är ju klart alla bilder från olika fester och evenemang. De som är med på bilderna har oerhört tjusiga kreationer. Men det är nog inte heller många av dem som har haft något låglönejobb. Ibland är det skönt att bara sitta och vända blad och slötitta. Läsa tycker jag inte är någon större vits. Texten är ofta så banal och sanningshalten är troligtvis inte många %. Dessutom är grammatiken ibland så man håller på att storkna. Min ena dotter tycker att jag är en "grammatikryttare". Jag vet inte om det stämmer,  men jag tycker att det som trycks i en tidning måste åtminstone vara rättstavat.  


Så fram med rödpennan för en sista genomgång av Sveriges största skvallertidning. Sen ska jag sitta i soffan och mysa och titta på Medium.