måndag 30 juli 2018

Ett fall för arga snickaren?



När ringduvorna började bygga bo i vårt plommonträd tyckte vi det var lite speciellt, eftersom Göran i samma veva överlät sina brevduvor till en medlem i duvklubben. Nu fanns det ändå duvor i vår trädgård, men i en lite mer primitiv bostad än det duvslag som Göran byggt. Jag brukade gå och kika emellanåt när de byggde. De flög med pinnar i näbben fram och tillbaka och boet växte och blev ganska stort. De hade varit noga med placeringen, för det låg i en grenklyka så det var väldigt stabilt.

Den lilla duvfamiljen fick två ungar som nu är utflugna och det är alldeles tomt i trädet. Jag kikade in i grenverket igår och fick se att boet nästan höll på att rasa ihop. Vissa dagar har det legat fullt med grenar på gräsmattan och det är tydligen väggarna som ramlar isär. Fåglar brukar annars vara så noga med sitt byggande tycker jag, men det här verkar ha varit ett fuskbygge.


Det höll i varje fall så länge ungarna bodde hemma och det är huvudsaken. När jag städat upp i och runt trädet ska jag sätta tillbaka trädgårdsmöblerna så vi kan sitta och fika på vår gamla plats. Det har jag saknat i sommar.

söndag 29 juli 2018

Förnöjsamhet


De lyckligaste människorna har inte allt. De bara gör det bästa av det de har. 

Man behöver inte äga så mycket prylar. Det finns annat här i livet som är mer värdefullt. 

onsdag 25 juli 2018

Ett svalkande inlägg



Runt påsk skrev jag ett inlägg om Skånes väderkarta. Då hade den gått från blått till grönt och nästan hamnat på gult. Vad jag längtade efter var givetvis att den skulle gå över i orange....och det gjorde den ganska hastigt. Det kändes som det nästan vände över en natt. Den höll färgen ganska länge, men sen började den mörkna. Nu är det brunt inblandat och det ser nästan ut som rostfärgat. Inget snyggt alls när det gäller en väderkarta. Det ljusare orange som mer går åt aprikoshållet är vad jag ser fram emot nu.


Vi har massor av fläktar igång i alla rum och de går på högsta hastighet. Det är nästan så man får hålla i kalufsen när man går förbi dem. Jag är oerhört tacksam över att vi har en inredd källare som vi kan vara i mitt på dagen. Där orkar jag t.o.m. jobba lite. Det får bli lite sömnad och annat småpyssel för det är den sortens saker som finns där. Göran försvinner in i sitt snickarrum och sen ses vi över en fika i mitt syrum där jag har en soffa och ett bord. Ganska behagliga dagar. När vi går upp möts vi av en varm vägg på översta trappsteget. Det är inte långt ifrån att man vill vända och försvinna ner i underjorden igen. På ovanvåningen sitter jag mest och gapar kanske inte som en fisk....


....men i varje fall som en koltrast.

För att svalka mig lite tittade jag på en del kyligare bilder. 


En del vintrar har haft svårt för att bestämma sig ifall de skulle likna vinter eller vår.


I sommar har vi inte suttit under plommonträdet och fikat, men det beror inte på att vårt möblemang sett ut så här, utan på att ett duvpar bott där och fött upp två ungar.


Jag hoppas verkligen att värmen inte fortsätter ända fram till jul, så tomten måste pausa med en glass under julklappsutdelningen.

söndag 22 juli 2018

Träningsschema


Jag tränar tidigt på morgonen innan min hjärna hunnit fundera ut vad jag gör.

Det stämmer inte alls. Jag tränar varken tidigt på morgonen, sent på kvällen eller mitt på dagen. Jag har helt enkelt inte tid över för det. Men den största anledningen är nog ändå att jag tycker inte det känns varken kul eller meningsfullt. Jag tror inte det har med åldern att göra för det finns många yngre som inte tränar något och äldre som är enormt flitiga. Det är inte så att jag bara slöar dagarna i ända, men jag jobbar på i min egen takt och gör de rörelser som behövs. Trädgårdsarbete är definitivt inget latmansgöra. Att flytta runt på saker som t.ex. möbler och annat är min favoritsyssla och det är lika nyttigt som styrkelyft. Så egenligen tränar jag ju....men på mitt sätt.

fredag 20 juli 2018

TT=PP


Rasmus och jag satt en dag och pratade om att vara trött eller pigg. Vi kom på att vår pigghetsfaktor var ungefär lika stor. -"Då kan man säga att TT=PP", sa Rasmus. Den ekvationen förstod jag mig inte riktigt på. När jag gick i skolan räknade vi med X och Y, men det kanske hade ändrats. Enligt Rasmus så stod TT för trött tonåring och PP betydde pigg pensionär. Nu var jag med på banan igen.


Fast så särskilt trött verkar han inte vara. Vi har haft stor hjälp av honom de här tre veckorna han har bott hos oss. Det har blivit mycket bärande eftersom vi tömt duvslaget, som ska göras om till förråd. Samtidigt har jag hållit på i trädgården och då har jag fått ropa på Rasmus när jag behövde få lyft upp en säck jord i skottkärran. Varje år lägger jag ett lager barkmull i rabatterna så jag ska slippa rensa ogräs. Det fungerar jättebra.


När vi jobbat några timmar satte vi oss ner och pausade med var sin glass. Jag fyller år i början av augusti och Göran ett par veckor senare, och Rasmus undrade vad jag önskade mig. Jag samlar på fingerborgar och minidockserviser, och dessutom gillar jag smycken och deckare så jag tror inte det blir några problem för honom att hitta något. Han undrade hur många ljus jag ville ha på tårtan, men jag antar att jag först får höra med brandkåren. Annars går det klart att köpa sifferljus...en trea och en sjua....och sätta dem i den ordning jag känner för.


Det är alltid lite svårare att hitta på presenter till Göran av någon konstig anledning. Men igår fick vi så många bra idéer, den ena tokigare än den andra. Vi har båda två väldigt sjuk humor och vi triggar igång varandra så det slutade med att jag skrattade så jag grät. Göran brukar få droppa mina ögon några gånger per dag eftersom de är så torra, men igår kunde vi hoppa över det. Riktig tårvätska är den bästa medicinen. Jag får se till att få mig ett gott skratt varje dag, så kan jag nog snart skippa ögondropparna helt.

torsdag 19 juli 2018

En kort vecka


Idag börjar fruntimmersveckan, som är årets kortaste vecka...bara 6 dagar i stället för som normalt 7. Tidigare kallades den även för flickveckan eftersom det enbart är kvinnonamn den här veckan. Fruntimmersveckan började ta form under medeltiden då man firade fyra kvinnliga helgon: sankta Margareta av Antiochia (20 juli), sankta Praxedis (21 juli), sankta Maria Magdalena (22 juli) och sankta Christina av Bolysena (24 juli). År 1698 tillkom Sara 19 juli (efter Abrahams hustru) och 1755 togs Praxedis bort till förmån för Johanna. I början av 1800-talet plockades Apollinaris bort från 23 juli och ersattes med Emma. Nu var namnsdagsveckan klar som den ser ut idag med följande namnordning: Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina.

För oss är denna veckan lite speciell eftersom jag även heter Margareta. På Johannadagen den 21 juli fyller Katarina år och dagen efter när Magdalena har namnsdag firar vi Ulrika, som har Magdalena som andranamn. Det blir alltså firande i dagarna tre.

Fruntimmersveckan har ord om sig att vara regnig, men det har hänt tidigare att det inte regnat i Sverige under dessa dagarna och senast det hände var 1959, alltså för 59 år sedan. Igår småduggade det hos oss hela dagen. Kanske var det starten på en regnig vecka. Så härligt det skulle vara!

söndag 15 juli 2018

Trollerimöbel


Min säng är en magisk plats där jag alltid minns allt jag borde ha gjort under dagen. 

Varför det är så förstår jag inte riktigt. Så fort jag kryper ner under dunbolstren börjar hjärnan arbeta och plocka fram alla glömda moment. Någon gång har det hänt att jag stigit upp igen och tagit itu med det jag nyss kommit ihåg, men de gångerna är lätt räknade. 

torsdag 12 juli 2018

Nej se det regnar, nej se det regnar, det var väl roligt HURRA!



Den sången sjunger jag nu för full hals. Igår kom det nämligen regn för första gången sen i april vilket var välbehövligt. Det öste ner rejält men det varade inte så länge. I regnmätaren kunde vi avläsa att det kommit 8 mm. Inte illa! Givetvis räcker det inte långt, men nu har det åtminstone börjat och det känns inte lika hopplöst längre.


I dag blir det nog ingen trädgårdsdag för min del. Jag tänkte i stället hålla mig inomhus och få lite ordning på grejerna här. Om 3 1/2 vecka kommer Zoé hit och då vill jag ha undanplockat så vi kan sitta och pyssla. Rasmus och jag får ge oss in i skogen och hämta lite gratismaterial. Det går att göra de finaste konstverk av kottar, stenar och kvistar bara man har lite fantasi. Kusinerna brukar inte ha några sysselsättningsproblem när de träffas, så tiden kommer troligtvis att rusa iväg.


Både Kvidinge- och Luxemburgfamiljen har semester samtidigt, och det tyckte vi passade väldigt bra. Det finns alltid mycket som ska underhållas på ett hus och varken Göran eller jag är särskilt intresserade av att klättra högt på stegar och stå och måla....eller sitta dubbelvikt i ljusgårdarna och måla fönsterbleck heller för den delen. De jobben har vi delegerat ut liksom att riva en del väggar så att garaget utökas. Göran ska agera arbetsledare för de vuxna, och jag tar hand om de yngre. De kan säkert hjälpa mig att servera fika till jobbarna.


När min far hade semester åkte vi hela familjen till farmor och farfar och då kom även fars systrar med familjer dit. Alla vuxna hjälpte till i lantbruket med vad som behövdes och vi fyra kusiner lekte och hade skoj. Dessutom var det alltid någon vuxen som hade tid att ägna sig åt oss barn och vara med i våra lekar. Jag vet att både farmor och farfar såg fram emot de här veckorna när det var semesterfirare som övernattade i hela huset. Farmor stod vid spisen många timmar varje dag, men hon trivdes som fisken i vattnet. Hon älskade att ha alla sina barn och barnbarn samlade. Något liknande blir det nu här och jag förstår precis hur farmor kände det. Ett besök från Dallas hade varit pricken över I:et.

onsdag 11 juli 2018

Tillökning i familjen


Vi har suttit i ormbunkshörnet och fikat om dagarna för att vi inte ville störa de nyinflyttade i plommonträdet. Det var riktigt roligt att följa byggandet. Vilket jobb att flyga och hämta material till ett bo. Duvan kunde ju bara ta en gren i taget i sin näbb, så det blev åtskilliga flygrundor.


När jag såg att båda duvorna flög iväg för att hämta mer material smög jag mig fram mot trädet och zoomade in bygget. De hade valt en stabil gren att lägga kvistarna på och de var hopflätade så det liknade en liten korg. Jag är full av beundran över vad de åstadkommit.

Vi märkte ganska snart att en av duvorna stannade kvar i boet, så vi förstod att det var honan och att hon nu skulle lägga ägg. Göran sa, att de lägger alltid två ägg, och han bör ju känna till det. Skatorna kom lite då och då och försökte irritera duvan, men vi var uppmärksamma och klappade i händer och väsnades så de flög snabbt iväg. Tydligen tröttande de på vårt oväsen, för det blev ganska lugnt.


Eftre ett tag vågade jag närma mig plommonträdet och zoomade in boet igen. Då kunde jag se att honan låg där och jag skymtade även en unge. Vi var lite osäkra på om det fanns en unge till, men vi hoppades på det.


Igår när jag jobbade i trädgården såg jag att duvan satt uppe på vårt tak. Jag blev lite orolig och tänkte att skatan kanske hade fått tag på ungen eller ungarna. Jag gick fram till trädet och då fick jag till min glädje se två duvungar. De är inte särskilt vackra, för de har knappt några fjädrar utan är bara glest täckta med lite gult dun. Förhoppningsvis ska de få växa i lugn och ro och flyga ut ur boet när de kan klara sig själv lite mer.


Det kommer nog ändå att dröja ett bra tag innan vi åter kan öppna upp Plommonkaféet.. 

måndag 9 juli 2018

Det blev i varje fall rent

Denna månaden har jag redan hunnit göra en sak jag aldrig tidigare provat på. Jag har använt högtryckstvätten. Det är annars Göran som har hand om sådana saker. Vad underligt egentligen att vissa göromål fortfarande är så uppdelade trots att vi tycker vi är så jämställda. Grillning är väl något som karlar gärna tar sig an, men att stå vid spisen och laga något är inte lika intressant. Det stämmer lite dåligt med att de flesta berömda kockar är manliga. Tydligen har det inte smittat av sig.

För att återgå till högtryckstvätten så plockades den fram för att våra plattor behövde en uppfräschning. Det var en del kablar och grejer som skulle monteras och vattenslangen skulle sättas fast på den. Vi behövde även en förlängning till slangen och då måste en låsanordning delas för att nästa slang skulle kunna fästas. Den mackapären satt som fastlimmad. Inte ens Göran klarade av att lossa den. Han föreslog att jag skulle hämta en polygrip. En poylvad???  Men sen tänkte jag poly....det låter som Polly och det är ett papegojnamn. Jag visste att det fanns en tång som liknade en papegoja i profil så jag gick och hämtade den. Kors i taket......jag hade hämtat en polygrip! Jag är inte så bevandrad i namnen på verktygen i Görans snickarrum, men å andra sidan så kan han inte trä mina symaskiner så där är vi kvitt.


Han visade hur jag skulle gå till väga och det såg så enkelt ut. Han blev inte ens våt fast vattnet sprutade med rejäl kraft. Sen var det min tur, och jag vet inte vad som gick fel. Visserligen blev plattorna rena men jag blev alldeles blöt. All smuts som tidigare fanns på plattorna satt nu på mig. När jag var klar fick jag spola av hela mig ute på gräsmattan. Det är mycket möjligt att även högtryckstvätten kommer med på listan över redskap som Göran tycker att jag inte kan hantera. Men det kan väl knappast vara mitt fel att högtryckstvättar och målarpenslar skvätter så infernaliskt?

söndag 8 juli 2018

Demaskering



Jag är egentligen en ängel, men glorian är på polering och vingarna är på tvätt.

I morgon är jag som vanligt igen.

fredag 6 juli 2018

En gyllene dag


Idag för 50 år sedan gifte vi oss i Helsingborg. Vi vigdes i Gustav Adolfs församlingshem och min arbetskamrat och hennes kille var vittnen. Efter vigseln tog vi färjan över till Helsingör och därefter taxi till Hotell Marienlyst. Det var ett väldigt populärt ställe att ha bröllop på. Vi var sammanlagt 5 brudpar den kvällen. Det var ett jättestort bröllop där med massor av gäster, men också precis som vi några som bara hade ett par vänner med sig. Maten minns jag inte mycket av, men jag kommer ihåg den tjusiga dukningen. Vid sidan på duken hade de hällt ut glitter i en schablon så det nu stod att läsa Tilykke. Alla brudpar blev extra uppmärksammade och det spelades även brudvals där bara vi fem brudpar fick gå upp och dansa.


Marienlyst är ett mycket gammalt hotell. Det är från 1861 och var väldigt lyxigt med den tidens mått mätt. Både furstar, tsarer och andra kungligheter kom dit och hade sina speciella favoritrum. Jag tror inte det var lika vanligt då som nu att vem som helst tog in på hotellet. Här startades även Danmarks första casino.

Guldbröllopsdagen var inget jag tänkte på den här dagen för 50 år sen, men nu är den här. När jag blickar bakåt känns det nästan overkligt. Så mycket har hunnit hända under de här åren...både bra och dåliga saker, men som tur är så är det alltid de bra sakerna som etsar sig fast i minnet. Att älska i nöd och lust heter det så vackert, och hjälps man åt så ordnar sig det mesta.



onsdag 4 juli 2018

Att kunna städa fodrar vighet



Rasmus har hjälpt mig att städa ur garaget några dagar. Där stod Görans cykel, som han inte använder mer. Lite onödigt att ha den kvar då, tyckte han, så Rasmus fick i uppdrag att tvätta och polera den. Han la ner mycket jobb på den och den blänkte som en ny cykel när han var klar. På kvällen la Bo in en annons på Facebook och en timme senare var cykeln såld, hämtad och betald. Såna snabba affärer gillar jag. Det är skönt att enkelt kunna bli av med sånt man inte har användning för längre. Kan det bli till glädje hos någon annan så är det bättre.


Vi har stor hjälp av Rasmus nu när han bor här några veckor. Han är betydligt vigare än vad vi är och kan enkelt lägga sig på knä eller böja sig djupt ner. Den viga perioden är över för längesen för både Göran och mig. Jag tycker det här stela har smugit sig på sakta men säkert. Innan man vet ordet av är man stel som en pinne. Det hjälper att vara igång märker jag, men det är inte varje dag jag har nåt arbete som fodrar några större gymnastiska färdigheter så jag klarar mig ganska bra ändå. Är det något jag inte klarar av så får det väl bli ogjort....eller också väntar jag tills Rasmus kommer så fixar han det.


Jag har faktiskt inhandlat ett superbra hjälpmedel....ett par knäskydd. De fästs med kardborreband och sitter riktigt bra på plats även om jag böjer mig eller går. De var avsedda för personer som jobbade med att lägga golv eller plattor stod det på förpackningen. Så avancerade saker sysslar jag inte med, men ibland måste jag ner på golvnivå och det gör så vansinnigt ont i knäna. Vi ska inte tala om hur omöjligt det sen är att komma upp i stående ställning igen. Det tar evigheter. Jag vet inte om det är nån slags studsmattefunktion inbyggd i de här skydden, för jag far upp som skjuten ur en kanon när jag ska resa mig. Största anledningen är säkert att jag inte har ont efter att ha legat på knä, och då är det lättare att röra sig.


Jag tänker på alla kvinnor som förr i världen låg och knäskurade golv. Idag är det betydligt enklare och väl är det. Mina knäskydd används bara i yttersta nödfall så de kommer nog aldrig att bli utslitna.

måndag 2 juli 2018

Dunderhonung


Surrande saker som bin, getingar, flugor och humlor hör sommaren till. Flugor och humlor är mest irriterande men de två andra vill jag inte gärna ha i närheten. För många år sen var det en bisvärm som hängde i en av våra buskar. En bit från vårt hus bodde en man som hade bikupor och han kom genast och plockade bort dem. Det är inte så värst länge sen som några getingar byggde bo i våra rhododendron. Det upptäckte jag när jag höll på att klippa dem. Antagligen hade jag råkat röra vid deras bo, för de blev riktigt ilskna på mig. Anticimex skickade hit en man som sprutade nåt gift så de försvann och sen har det varit lugnt.


Jag har läst att biodling är ganska populärt. Det är tur att någon vill syssla med det, för honung är jättegott. Jag minns när jag var barn att då kokte mor vatten och la en sked honung i för att bota halsont. Det kändes betydligt bättre efter att jag druckit det varma honungsvattnet, och jag använder fortfarande den här gamla huskuren när jag känner att jag är lite sträv i halsen.


Biodlare har tydligen problem för det finns inte den sortens blommor kvar längre som bina behöver för sin honungstillverkning. Idag är det knappast vanligt med en massa ängar som det var förr. Nu är det byggt nästan överallt. På ett av hotellen i Luxemburg har man installerat bisamhällen för att blommor och träd ska pollineras. Det är ett sätt att värna om miljön i staden. På Lux Airs kontor sattes också bikupor upp på taket. Det var kanske inte helt genomtänkt eftersom det även fanns en rökruta där för den personal som ville ta en rökpaus. En av Katarinas kolleger blev stucken vid ögat och ansiktet svullnade upp. Varningstexten på cigarettaskarna stämmer bra in....rökning är farligt.

söndag 1 juli 2018

Stark



Min styrka beror inte på att jag lyft vikter utan på att jag efter varje motgång lyft mig själv.

Inre styrka är mer värt än en massa muskler.