tisdag 17 oktober 2017

Vab, vabb eller vah?

Det är mycket förkortningar nu för tiden och det blir fler och fler. Sms:andet gör att vissa ord förkortas till oigenkännlighet. De gamla förkortningar jag lärde mig i skolan räcker inte långt nu. Inte har vi så mycket att prata om idag så vi måste förkorta alla ord? Prata gör vi kanske inte på riktigt, det är mer textmeddelanden, och då är det klart bekvämare med färre bokstäver.


En del ord eller egentligen flera ord ihop kan vara praktiskt att slå ihop, som t.ex. vård av barn. Nog är det enklare att säga vab. Det fanns inget sådant när mina barn var små, men Ulrika har kunnat utnyttja det för Rasmus del. Jag tycker det är en stor förmån, och en välbehövlig sådan. Här är det inte någon gräns på hur många dagar det gäller som det är i Luxemburg. Katarina får stanna hemma två dagar per år med betalning om Zoé är sjuk. Nu är Zoé frisk som en nötkärna, men annars är det inte lätt. När hon började i förskolan hände det ofta att hon var sjuk, och då fick föräldrarna ta ut semester eller tjänstledigt. Helt fel tänk, tycker jag.


Här i Sverige har vi även vabb=vård av barnbarn.  Det har jag inte behövt utnyttja, för jag gick i pension när Rasmus började skolan och då var det så enkelt att åka till Kvidinge när han var sjuk. Jag hade inga jobbtider som jag måste passa. Tyvärr är det inte lika enkelt att ställa upp på samma vis för de andra barnbarnen.


Det senaste i vårdväg som jag läste om nu var vah=vård av hund. Det fungerar inte riktigt som vab, men ganska fiffigt ändå. Det var en kvinna i Italien som fick lov av sin arbetsgivare att ta ut sjukledighet i stället för semester för att hennes hund var sjuk. En djurrättsgrupp hade hjälpt till att förklara för arbetsgivaren att hunden var en del av familjen. Så är det ju. Hundar, katter eller andra husdjur är som bebisar som aldrig blir så stora att de kan ta hand om sig själva. De är helt beroende av sin ägare. Jag tycker det var ett mycket humant sätt av arbetsgivaren att se det så också.

måndag 16 oktober 2017

Veckodagshjärna


Jag anser mig vara en lugn och sansad person som har en del under håret. Lördagens händelse fick mig att omvärdera mitt synsätt. När jag skulle ge mig iväg på en tur med bilen, såg jag att det var ganska lite bensin kvar i tanken. Inga problem, tänkte jag. Det är bara att köra till macken och fylla på. Jag åkte iväg och parkerade framför en av pumparna. Det var väldigt mycket kunder inne i butiken, och då brukar man få gå in och be dem öppna bensinpumparna. Så gjorde jag naturligtvis, och när jag kom ut igen kunde jag inte öppna tanklocket. Vad hade hänt? Jag försökte på alla sätt och vis, men det var helt omöjligt. Till sist bad jag en man som stod bakom mig och väntade på att få tanka om han ville hjälpa mig. Han klev snällt ur sin bil och försökte öppna locket.....men han fixade det inte heller. Det var bara för mig att åka hem igen.

När jag parkerat på uppfarten och kommit in beklagade jag mig upprört för Göran över den "förbenade bilen". Göran är inte lik mig. Han tar saker och ting väldigt lugnt. När han kom ut och försökte öppna bensinlocket gick det inte. Vilken tur, tänkte jag, då ser han att det är riktigt allvarligt. -"Du får kanske låsa upp bilen först", sa han. Och det var nu som skämskudden åkte fram.

Min gamla bil både låste och startade jag med nyckel, som jag gjort i alla andra bilar jag kört. Den här nya startas med att jag har en speciell bricka med mig och då behöver jag bara trycka på en startknapp inne i bilen för att den ska starta. När jag stiger ur bilen och förflyttar mig några meter från den, så låser den sig automatiskt, eftersom den känner av att brickan avlägsnar sig. När jag ska låsa upp igen måste den här brickan  vara i närheten av bilen och jag behöver bara trycka på en knapp på handtaget för att öppna. Allt det hade jag glömt bort.


Anledningen till allt strul var att när jag gick in i butiken och bad dem öppna pumparna så låstes min bil, vilket jag inte märkte p.g.a. allt oväsen runtikring. Det är en säkerhetsåtgärd att tanklocket inte ska kunna öppnas när bilen är låst. Men jag hade min lördagshjärna inkopplad och den tänker inte i sådana banor. Den låter tankarna fara mer fritt.


Nu är det måndag och då har jag måndagshjärnan inkopplad, så idag är jag skärpt.

söndag 15 oktober 2017

Bekvämt


Respektera äldre människor, för de har gått i skolan utan tillgång till både Google och Wikipedia.

Tänk att det gick och lära sig saker innan Googles och Wikipedias tid. Nu är vi så bortskämda med att bara skriva in ett sökord och bums radas en hel massa information upp. Förr var det uppslagsverk som gällde, och då kunde man få leta i många böcker innan man hittade vad man sökte. Nu är det lättare för alla att få information, för de flesta har en dator, men inte alla hade uppslagsverk eller andra böcker hemma. På så sätt är det mer rättvist nu. 

fredag 13 oktober 2017

Håligheter


Det är många år nu som det varit modernt med slitna jeans. Alldeles för många enligt min åsikt. Jag har aldrig tyckt att det varit snyggt. Det konstiga är att jeanstyg är bland det mest slitstarka som finns. Det var därför guldgrävarna använde jeans när de jobbade. Det gick säkerligen hål på deras byxor ibland, men jag tror nog de försökte laga dem så gott det gick. När mina barn var små och det gick hål på deras jeans, så sydde jag fast applikationer för att dölja det. Alla deras kompisar hade likadana "lappade" byxor och det såg ganska trevligt ut.





Att barn sliter kläder är inget ovanligt, men de trasiga jeans som det promeneras runt i nu bärs av vuxna. Det har absolut inget med ekonomin att göra, för jag har sett bilder på rika kvinnor iförda trasiga jeans ihop med svindyra jackor och skor med skyhöga klackar.




Damerna har inte använt jeansen så det blev hål i dem, utan de här trasorna går att köpa för dyra pengar. Tänk att betala för något som inte finns! Ett hål är ju ingenting, men ändå kostar det skjortan ju fler hål det är på byxorna. Varför inte sälja byxor med så många hål att man inte ser tyget? Det blir lite som kejsarens nya kläder. I modereportage talas det om "trasmode" men det tycker jag är fel ord att använda. Detta har inget med mode att göra. Mode bör vara vackert att titta på. Nåja, vackert är det väl inte alltid....men det bör i varje fall inte vara så trasigt att det är färdigt att slängas i återvinningen direkt.

-"Vet du i vilket land som invånarna är mycket snabba med att laga hålen i sina kläder?" frågade Rasmus. Det visste jag naturligtvis inte. -"I Syr i(g)en."

torsdag 12 oktober 2017

Helt huvudlöst


Jag har nu virkat så pass långt på Poppy att det bara är huvudet som återstår. Det är nog det lättaste mönster jag nånsin virkat efter och jag var så nöjd att jag köpte det. Varken kropp eller själva huvud var särskilt invecklat att göra. Så här fortsätter det nog hela vägen tänkte jag. Glad i hågen plockade jag fram garnet jag skulle använda till hår, och började läsa beskrivningen. Jag läste den en gång till....och ännu en gång, och kände hur irritationen kom krypande. Det fanns foton på hur man skulle gå till väga också, men jag fick inte ihop det. Kanske jag översatte fel, tänkte jag och började slå upp alla engelska ord jag inte var helt säker på, men jag hade översatt rätt. Till sist var det någon som tryckte på strömbrytaren i hjärnan och allt var glasklart. Det var meningen att man skulle virka fast håret ungefär som när man ser de som gör peruker av människohår. Då fästs föregående hårstrå av det som kommer efter. Väldigt smart...men tidsödande. Nåja, det är några veckor kvar till jul, så jag ska nog hinna bli klar med den.

Ibland läser man att något är helt huvudlöst, och då menas att det är helt vansinnigt eller dåraktigt. Det uttrycket passar väldigt bra in på det jag läste igår. I februari i år stal en svensk man en lastbil i Barcelona och körde mot färdriktningen rakt in i en folkhop och skadade tre personer. Han dömdes till två års fängelse, men nu är han släppt och tillbaka i Sverige. Anledningen till att straffet blev kortare var att han var drog- och alkoholpåverkad. Det sågs som en förmildrande omständighet. Jag fattar ingenting. Då räknas alltså bilstöld, att köra mot färdriktningen, att köra drog-och alkoholpåverkad och att skada andra människor som helt normalt. Det anses i varje fall inte som något brott efter vad jag förstår. De flesta som åker i fängelse sitter aldrig där tiden ut och det höjer man knappt ens på ögonbrynen åt längre. Men påstå att köra drog-och alkoholpåverkad ska räknas som förmildrande omständighet är verkligen huvudlöst. Slutsatsen av det hela blir att ifall man råkar köra på en annan bil ska man kvickt som bara den plocka fram en plunta och hälla i sig nåt starkt. Då behöver man inte ta ansvar för sina gärningar.

onsdag 11 oktober 2017

Säng, säng, säng....


Igår monterade vi isär bäddsoffan som står i mitt ena hobbyrum. Det räckte  inte med det utan sen skulle den bäras uppför källartrappan också. Själva sängdelen var inte så tung. Det var mest det att det var svårt att hitta ett ställe där man kunde få grepp om den. Soffstommen blev en utmaning. Jag var väldigt noga med att lyfta på rätt sätt och inte vrida mig nåt konstigt. Vi fick lyfta den ett trappsteg i taget och låta den vila där innan nästa steg togs. Eftersom den bara ska iväg till tippen och inte användas mer, tyckte jag det gick bra att släpa den på golv och trädgårdsplattor så mycket som möjligt. Nu står den ute i garaget i väntan på att sopbilen kommer och hämtar den. Sex gånger om året kan vi ringa och få gratis bortforsling av stora möbler eller annat otympligt. Det tycker jag är bra service.


Jag ska ha ner en ny bäddsoffa i det rummet, och det blir den som nu står i mitt datarum. Den är lite bredare och betydligt skönare att ligga i. När man börjar ändra och flytta om i ett rum drar det ofta med sig en hel massa extra jobb. Sånt tycker jag är kul. Då blir det som nya rum. Sen får jag helt gratis motion också. Det var rena styrketräningen att få upp soffan och nästa motionspass blir i nästa vecka har vi bestämt.

Då blir det tomt i mitt datarum, men det löser vi snabbt. IKEA har en resårsäng som jag länge tyckt skulle passa bra där. Här uppe behövs ingen bäddsoffa som fälls ut när det kommer nattgäster, för jag har plats i rummet till en mindre dubbelsäng. Det är väldigt praktiskt när någon vill sova över att bara plocka bort sängöverkastet och sen är det sovklart. Extra sovplatser är alltid bra att ha när alla barn och barnbarn kommer hem samtidigt, men det måste även fungera för oss i vardagen. Jag tycker jag har hittat en perfekt lösning på bäddsituationen.

tisdag 10 oktober 2017

Livet vissa dagar



Ibland kan livet kännas ganska inrutat även om man inte förvärvsarbetar. Det enda som egentligen har ändrats är ju att jag inte har några bestämda tider på morgonen då jag måste åka hemifrån. Jo, det händer förståss att jag har någon morgontid att passa ibland, men det är mycket sällan. Vardagliga saker kommer man aldrig ifrån. Det är samma för alla människor om man är ung eller gammal. Vissa dagar är helt klart inte lika upplyftande som andra.


Om jag är på mindre bra humör en dag är det som om allt går utför vad jag än håller på med. Ingenting blir som jag tänkt mig.


Det är aldrig så illa så det känns som att jag tappar fotfästet helt.


 Men det gäller ändå att inte tappa sugen.


Det är bara till att låtsas som om det regnar...


 tills man känner sig på topp igen.....


och kan skratta åt eländet. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.

måndag 9 oktober 2017

Nära till allt


I veckan som gick fick jag två brev samtidigt från Region Skåne. Jag visste att läkaren sänt iväg en remiss till Hjärtmottagningen eftersom hon tyckte att min puls var så låg, men det borde väl räcka med att skicka endast en kallelse, tyckte jag. Mycket riktigt så var det en tid som meddelades i brevet. Jag ska dit om 4 veckor och då få fastsatt en bandspelare som registrerar mina hjärtslag under ett dygn. När jag öppnade det andra brevet blev jag nästan lite full i skratt. Där stod att de hade fått remissen och att jag skulle få en kallelse senare, men väntetiden var ca 3 mån. Tala om att tiden går snabbt! Här försvann några månader i ett nafs. Troligtvis har de fått ett återbud och då plockat in mig. Det tackar jag för.


Det skrivs mycket i tidningen om allt som är dåligt inom sjukvården både på lasaretten och läkarcentralerna, men det finns en del positiva saker också. Personalen på min läkarcentral är toppen, och har också fått väldigt goda omdömen i en undersökning som gjorts bland skånska läkarcentraler. Familjehälsan låg i topp.


Även om det är en liten central så finns där både sjukgymnast/ortoped


dietist 


och audionommottagning 


förutom BVC 


och distriktssköterskor med olika kompetensområden. 


Det enda jag saknar där är en ögonläkare, sen kan jag bli servad från topp till tå utan att behöva lämna samhället.


 Jag har ju både tandläkare,


 fotvårdare 


och frissa här också. 


Med åren har jag blivit mer och mer bekväm och vill inte gärna åka iväg långt för sådana saker. Resandet i sig har jag inget emot, men då ska det vara nöjesresor. Det räknas som förebyggande hälsovård.

söndag 8 oktober 2017

Diettips




Jag har just bränt 3000 kalorier för jag glömde ta ut pizzan ur ugnen.


Ett lite annorlunda sätt att bränna kalorier på. Det är framför allt en metod som alla behärskar, och det är inte särskilt jobbigt heller. Om man sen har någon större nytta av det här tipset vet jag inte, men  jag tycker det är lite väl tufft. Pizza är gott! 

fredag 6 oktober 2017

Tjuvjakt med Facebook


Jag har ett Facebook konto som jag i stort sett aldrig använder. Naturligtvis kunde jag avsluta det helt, men det är ändå lite fördelar med att ha det kvar. Man kan gå med i vissa grupper som man är intresserad av. Jag har gått med i sömnads och handarbetsgrupper såklart och i en grupp för de som bor eller har bott i Åstorp. Där visas gamla foton från samhället och det är kul och se hur det har förändrats under åren. Jag flyttade hit för drygt 55 år sedan och på dessa åren har många gamla fina hus rivits och ersatts med fula byggnader.

I den här Åstorps-gruppen skriver en del också om bortsprungna djur eller annat som kan vara intressant för invånarna. Häromdagen hade någon upptäckt ett par män i en bil som körde runt och spanade in emot en del hus. Det lät onekligen skumt. Jag vet inte om det var samma bil som var inblandad i ett inbrott i Hyllinge (ett litet samhälle en halvmil från Åstorp) dagen efter, men grannarna hade lagt märke till bilen och larmat polisen. De la även ut uppgifterna på Facebook och senare sågs den här bilen på en parkering i Åstorp. När polisen kom dit försökte de smita iväg, men poliserna var snabba och fångade in två av dem. Den tredje hann ge sig iväg, tyvärr. I bilen fanns stöldgods från rånet i villan i Hyllinge.

Det raljeras ofta över Facebook att de som använder sina konton där bara skriver om banala saker. Det är upp till var och en vad man vill skriva eller visa, men när det går att fånga tjuvar med hjälp av Facebook, tycker jag nog att det dåliga ryktet borde försvinna.

torsdag 5 oktober 2017

Alltid redo


Jag har med åren lärt mig att det är fullt acceptabelt att ibland säga nej. Mest för att man själv ska må bra, och det är säkert också bra för andra människor att man någon gång sätter stopp. Kvinnor har ofta en tendens att ta på sig alldeles för mycket jobb; att alltid vara redo precis som en scout. Den person som hittade på att kvinnan skulle vara det svaga könet, var nog inte riktigt kry den dagen. Det finns väl inget som är mer fel. När jag jobbade upptäckte jag att jag nog var lite för snäll och mesig ibland. Om någon bad mig göra något så gjorde jag det utan att ifrågasätta om någon annan kunde göra samma sak i stället. Det går bra en tid, men sen börjar kroppen säga ifrån med värk och andra trista åkommor. Rektorn på skolan var mycket mån om personalen och skickade iväg mig på en stresskurs. Där fick jag många bra tips på hur man vänligt men bestämt skulle säga att nu får det banne mig vara nog. Jag tycker det är jättekul att kunna hjälpa en vän, men det får inte gå till överdrift. Dessutom tycker jag att jag har rätt att begära lite i gengäld. När man plockar fram de argumenten ser man snabbt vilka som är ens riktiga vänner.

Jag säger däremot aldrig nej till vilka förslag mina barnbarn än kommer med. Antagligen har jag drabbats av mormor/farmorsyndromet; ett slags tillstånd man hamnar i när man fått barnbarn. Jag tycker att allt de föreslår är kul. Barn har den förmågan att få allting att verka intressant. Och skulle det inte vara det så är det ju bara att strunta i det och göra nåt annat. Inga konstigheter alls. 

Snart är det höstlov och då är alltid Rasmus här. I år kommer även Zoé hit och vi har så smått börjat planera vad vi ska göra. Det gäller att ta till vara alla tillfällen så länge man räknas som en V.I.P.

onsdag 4 oktober 2017

IT=inget tålamod


Ibland tror jag att min dator har mänskliga egenskaper. Den kan i varje fall reta gallfeber på mig. I och för sig är det inte så svårt. Jag tycker det är jättekul att sitta vid datorn och testa olika saker. Det känns väldigt tillfredsställande när man lyckas göra något på egen hand. Under åren som gått så har jag faktiskt lärt mig en del, men för det mesta ringer jag Ulrika när något strular. Jag är nämligen ganska bekväm av mig.

Det sägs alltid att datorn tänker inte själv. Den gör bara vad man säger till den att göra. Det stämmer inte alltid. Jag säger banne mig aldrig till min dator att den ska bete sig konstigt. Ändå händer det titt som tätt att något inte stämmer. Jag vet att jag inte rört några tangenter på tangentbordet, så några kommandon från mig har den då inte fått. Riktigt kusligt!!!!!

I ärlighetens namn får jag väl erkänna att det är mest när jag är inne och skriver på bloggen som det strular. Det är kanske Blogger som är boven i dramat. Ibland kan jag inte få in bilder där jag vill ha dem, och texten placerar sig på helt fel ställe. Många gånger önskar jag att jag hade kunnat använda ett gammaldags suddgummi. Datorer är mer tålamodsprövande än småbarn.

tisdag 3 oktober 2017

Höst i trädgården


För drygt en månad sedan klippte jag ner buskarna framför vår altan. De som i många år blommat med små rosa blommor, men som nu helt plötsligt börjat strejka. Det var inte bara den uteblivna blomningen som gjorde mig besviken. De var så risiga inuti, och det liknade mest ett grönt skal på utsidan. Jag sågade resolut ner buskarna och tänkte att jag ger dem en chans fram till nästa vår. Har de inte börjat slå ut nya skott då, så åker roten också upp.


Jag har antagligen tänkt högt för buskarna tog mig på orden. När jag tittade häromdagen såg jag att båda två börjat slå ut nya skott. Då får de en chans nästa år också.


Något annat som också växt upp sista tiden när det bara regnat och jag inte stuckit ut näsan i trädgården var den här lilla plantan. Det är inget som jag planterat, men småfåglarna brukar se till att det växer upp lite sådana då och då. Den här solrosen hinner nog knappast slå ut innan frosten kommer, så jag har garderat mig och köpt hem solrosfrön, för jag gissar att det var avsikten med deras plantering.

Det märks att hösten är i antågande, för fåglarna samlas i större och större flockar utanför mitt köksfönster. Jag har varit lite slarvig med matpåfyllningen, och de sista dagarna har de flugit här fram och tillbaka som om de ville demonstrera att nu var de här och ville ha mat.

måndag 2 oktober 2017

Storkbesök



Utanför min dotters hus i Kvidinge är en stor åker och där händer trevliga saker ibland. När jag kom dit en dag såg jag något vitt lite längre bort på åkern. Ulrika stod inne i deras trädgård och fotograferade.


När hon zoomade kunde vi se de tre storkarna väldigt tydligt. Det brukar alltid komma tre stycken och så har det hållit på i flera år. På Tomarps kungsgård utanför Kvidinge finns några storkbon och om det är de storkarna som flugit dit vet jag inte. Lite underligt att det alltid bara är tre. För en del år sedan var det fyra storkar som spankulerade runt på åkern.


Storkar lever i par livet ut från de är ca 3-4 år. Honan brukar lägga 4 ägg och båda föräldrarna hjälps åt med ruvningen och att ta hand om ungarna tills de är flygfärdiga efter ca 2 mån.


Storken är en stor och ståtlig fågel. Den kan bli över en meter hög och vingspannet varierar mellan 180-217cm. Ganska imponerande. Vikten är inte så särskilt hög i förhållande till deras storlek. De väger mellan 2,5 och 4,5 kg. I Skåne är storken inte längre så sällsynt, men trots det känns det ändå lite exotiskt när man ser den promenera fritt omkring. På båda sidor om den här åkern går två stora vägar, som är livligt trafikerade, men det tycks inte störa storkarna nämnvärt.

söndag 1 oktober 2017

Upp och hoppa


Jag skriver alltid VAKNA! på min att-göra-lista så jag åtminstone gör en sak.

I min kalender skriver jag in dag för dag vad som ska göras och vilka tider som ska passas, annars blir det fullt kaos. Jag har slutat lita på mig själv när det gäller minnet. Sen tycker jag det är ganska tillfredsställande att kunna stryka det jag gjort klart. Det känns precis som om det blir grundligare gjort på det viset. Någon strikt att-göra-lista har jag inte nu längre som pensionär. Den roligaste listan jag har är den som innehåller allt kul jag måste hinna med. Den är vääääääldigt lång.

fredag 29 september 2017

Audiens


Alla skåningar, blekingar och hallänningar har förmåner som inte övriga svenskar har. Vi har nämligen rätt att träffa drottning Margrethe av Danmark utan att anmäla oss i förväg. Så bestämdes det vid freden i Roskilde 1658. Eftersom Danmark tvingades avstå de här trevliga landskapen till Sverige så skrevs det in att invånarna där skulle få behålla alla de friheter och privilegier som de haft som danska medborgare.

Jag här märkt när man åker på bussturer så är det väldigt strikt vid fikat i Sverige. Det är kaffe och kanske en kaka, men så fort man kommit över gränsen till Danmark så stannar bussen och då serveras det kaffe, givetvis, men också starköl, en lille en eller något starkare. Är det tro ett privilegium från den tiden?

Något som varit bortglömt länge är att vi "f.d. danskar" har rätt att få audiens hos danska drottningen utan att anmäla oss i förväg. Men det stämmer nog inte riktigt idag. Inte ens danskarna själva har den rätten. Det är bara tre kategorier som får infinna sig oanmälda på Christiansborg klockan 9.45 en måndag. Det gäller de som fått en utmärkelse, personer som har fått kunglig utnämning till en statlig tjänst eller borgmästare eller liknande som vill tacka drottningen för hennes medverkan i ett arrangemang. Jag tror danskarna måste ta och läsa genom fredsfördraget lite noggrannare.


Om det nu skulle gå att ordna en audiens hos dronningen så ska man tänka på att ta på sig sina finaste kläder samt vita handskar. Har man inte egna handskar så går det att låna under audiensen lugnar kabinettssekreteraren alla oroliga. Ingen panik för min del. Det fixar jag lätt själv. Visserligen har jag inga vita handskar, men väl ett par vita, luddiga vantar som jag använde när Rasmus och jag tränade Moon Walk så vi skulle bli lika bra som Michael Jackson.

torsdag 28 september 2017

Massvis med reklam


Den reklam som delas ut under helgen  är det lite si och så med. Ibland kommer den inte alls och ibland har nog utdelaren varit trött på det hela och lagt en hel hög med papper i vår postlåda....och sen kört hem. Det brukar fungera bättre med den reklam som vi får samtidigt med posten. Då är broschyrerna samlade med ett papper vikt runt hela högen. Förra måndagen blev jag lite konfunderad när jag plockade in posten. I reklamhögen fanns bl.a. fem stycken broschyrer från Bygg Max. Aha, tänkte jag, de har nog mycket till extrapris denna veckan. Men det var fem likadana broschyrer. Jag kollade genom dem så jag vet det. Hur tänkte den person som sorterade reklamen den här gången?

Det spelar ingen roll vilket jobb man har, det ska skötas ordentligt. De som betalar för jobbet förutsätter klart att personen eller personerna i fråga gör sin del av avtalet. Det fifflas både högt och lågt och det är precis lika illa vem som än gör det. Nu går det klart inte att jämföra slarvig reklamutdelning med de som skor sig på andras bekostnad och lyfter stora belopp utan att vara berättigad till det. Det sägs att ett rent samvete är den bästa huvudkudden. Jag gissar att det är många som sover väldigt knöligt.

På tal om att missköta sitt jobb så har socialchefen här i vår kommun fått sparken efter att ha fällt en grov och väldigt opassande kommentar under en konferens. En del av de andra cheferna hade regerat och tagit kontakt med vår kommunchef. Jag tycker det är helt i sin ordning att han blir avskedad. Det hade hänt samma vem som än hade uppfört sig så illa. Men jag tycker inte det är i sin ordning att han får åtta månadslöner som plåster på såren. Det hade aldrig hänt för vem som helst. Även om inte socialchefens samvete är så rent så tror jag nog att han sover ganska gott ändå med de där åtta månadslönerna instoppade under kudden.

onsdag 27 september 2017

Stenmarksluvor och väjningsplikt


Det rasslar in nyhetsbrev i min maillåda lite då och då. Mycket handlar om hobby eller mode och mycket är naturligtvis bara en massa reklam. De mailen åker direkt i papperskorgen, men de intressanta brukar jag läsa genom. Nu sist fick jag ett mail där jag kunde klicka och få se en modevisning. Videosnutten var från Tommy Hilfigers visning, en designer som jag inte är så uppdaterad på. Jag vet vem karlen är....eller har läst om honom....men hans kläder är inget som gjort något större intryck på mig. Efter att ha sett hans visning kan jag konstatera att jag har inte ändrat uppfattning.


Modellerna kom fram på ett stort podium och var tvungna att gå nerför en trappa innan de nådde golvet där publiken satt. I mitten var en stor tom cirkel omgärdad av ett staket där mannekängerna kunde promenera, och runt den här cirkeln fanns ännu ett promenadstråk innan publiken fick plats. Det såg ut att vara fullsatt. Jag har alltid förvånat mig över varför kvinnliga mannekänger går så underligt. De liksom gungar fram och slänger det ena benet framför det andra så det ser ut som om de tror de har blivit stoppade av polisen för nykterhetskontroll och ska visa att de kan gå längs en rak linje. Någonstans har jag läst att det skulle se vackert ut och göra benen längre och snyggare. Vackert är det definitivt inte och tjejerna är redan tillräckligt långbenta. Killarna går helt normalt. Något som är gemensamt för båda könen är att de ser så uttråkade ut.....nästan sura. De behöver givetvis inte gå runt och gapskratta men ett leende hade väl inte varit fel.


När det gäller kläderna blev jag alltså inte imponerad. Inga nyheter över huvud taget. Det såg ut som garderoben hos vem som helst. Jag hade hoppats på att få se lite roliga och vågade modeller. Annars tycker jag det är fusk att kalla sig för modeskapare. Alla tjejer bar en enfärgad Stenmarkluva till varenda plagg de visade. Det spelade ingen roll om de bar klänning, korta tröjor där magen var bar eller ytterkläder. Jag fattade inte vitsen med det hela. Alla killar var barhuvade.


Själva gåendet var stor show. Ungefär 60 plagg visades av lika många ungdomar. De slapp alltså att byta om efter att de gått sin runda. Det gick undan, vill jag lova. Så fort de kommit nerför trappan svängde de växelvis mot höger eller vänster och tog rundan först inne i cirkeln och sen kom de på nåt sätt ut till gången där publiken satt. Det var rena labyrinten och det kom folk från trappan och golvet och höger och vänster och jag fick nästan blunda ibland för jag blev alldeles vimsig. Att de kunde hålla reda på hur, var och hur snabbt de skulle gå är för mig en gåta. Deras koordinationsförmåga var enorm. Det var som när man ser medlemmar i musikkårer marschera in emellan varandra medan de spelar. Min bloggkompis Tove har haft väjningsplikt  som ett bloggtema och den här modevisningen illustrerade verkligen vad det ordet betyder.