söndag 3 december 2017

Lucka 3

Vita Veckan

Det var ett begrepp som var mycket vanligt när jag var barn och tonåring. Det var inte som Black Fridag eller Black Week idag när alla affärer har rea. Denna veckan var det endast manufakturaffärer som satte ner priset på lakansväv, handdukar och dukar. Min mor köpte alltid en hel räcka lakansväv då och sydde överlakan och örngott. Det var inte tal om några påslakan på den tiden, och den vanligaste färgen på lakan var vit.


På överlakanet fälldes antingen en virkad mellanspets in eller så broderades direkt på lakanet. Både min mor och min svärmor var väldigt skickliga på att brodera så jag hade ett antal set med tjusigt broderade lakan som jag använde i många år. Även initialerna broderades dit.


Jag har fått ärva en hel del gamla märkböcker och virkböcker. Det är väldigt roligt att bläddra i dem, men det är ytterst sällan jag syr eller virkar något efter dem.


Mellanspets hette den långa spetsremsa, som virkades och fälldes in i överkanten på lakanet. Min farmor var fenomenal på att virka sånt, och det var min mor också. Tråden var tunn som en sytråd och virknålen var också väldigt smal. Jag har försökt mig på att virka med så tunt garn, men det var så pillrigt, så jag klarade inte av det. Jag har sparat kvar både mellanspets, nålbindningsremsor och hardangerremsor som både mor och farmor gjort en gång i tiden. De förvarar jag i ett vitrinskåp tillsammans med min mors virkask. Som barn var jag alltid så förtjust i den och nu har den en hedersplast på en av hyllorna.


I lite"finare" familjer fick alltid pigorna krusa örngottsbanden. Det fanns ett speciellt verktyg för det, men när jag gick på Husmodersskola för jättelängesen använde vi en vanlig bordskniv. Vår lärare tyckte vi skulle veta hur det gick till förr i världen. Man förde kniven framåt en liten bit i taget och tryckte till ett veck på bandet. Visst blev det snyggt, men så tidsödande det var!



Det var både första och sista gången jag krusade örngottsband. Jag har samma åsikt som Isa Quensel i sketchen med Jan Malmsjö: "Här krusas inte".


30 kommentarer:

  1. Aldrig hört om "Vita Veckan" ... kanske för att jag inte var intresserad, men jag minns manufakturaffären som låg i grannhuset och att farmor handlade allt som behövdes där och hur hon broderade initialer på både handdukar och sängkläder. Tänk så mycket arbete det lades ner på sånt förr, men det är klart vad skulle de annars göra när det inte fanns tv eller dator och det ansågs fult att inte "ha något för händer"... :)
    Även jag har lärt mig krusa ... jag gick ju fyra år på flickskola! Har aldrig krusat sen dess :)
    Ha en fin första adventssöndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns att mor såg fram emot den här veckan då hon kunde köpa lite billigt. Eftersom det var ett år mellan gångerna hann man ju komma på vad man fattades. Du är betydligt yngre än jag, och det kanske inte var lika populärt överallt.

      Radera
  2. Inte jag heller. Bara "En vit månad". Men vad nostalgi du satte igång hos oss. Jag och Solveig började prata om våra mammor och att vi kvar örngott, lakan och annat med broderier och hålsömn. Ex. föräldrars bröllopsdatum. Slitstarka saker. Mycket bättre än mycket av det som säljs nu känns som.
    Önskar dig en fin första advent. Hoppas det inte ösregnar hos dig som det gör här i Ystad.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att du inte har nåt minne av den här veckan är inte så konstigt. Du kan inte ha varit så gammal då. Jag tror nästan det slutade nån gång på 70-talet, men jag är inte säker. Det var mycket tjockare väv i de lakan man sydde förr, men i och för sig gillar jag att det är lite färg nu. Det är väldigt grått här, men inget regn än.

      Radera
  3. Vita veckan har jag aldrig hört talas om. Det måtte man inte anslutit sig till här på Gotland, men många fina spetsar har jag sett genom åren. Jag hade en mamma som var jätteduktig och hon virkade och knypplade många meter spets under sin livstid. Vi fick alla tre en hel uppsättning med sänglinne och handdukar när vi gifte oss. Allt dekorerat med spetsar och broderade monogram. Det mesta är utslitet nu och i dag är det påslakan som gäller. Praktiskt, men inte så vackert precis.
    Ha en skön adventssöndag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske inte var lika populärt över hela landet. Jag föredrar också påslakan idag, men visst var de gamla lakanen tjusiga.

      Radera
  4. Nu gav du mig dagens härliga nostalgitripp! Vita Veckan minns jag mycket väl. Min mamma brukade alltid fynda lakanslärft och annat just då. Det var alltid stor trängsel i de aktuella butikerna. Husmödrarna var förstås "på hugget" och varorna gick åt som smör i solsken. Några gånger fick jag följa med mamma på fyndjakten men tygintresset var inte särskilt stort hos en liten flicka. Det hade varit mycket roligare om det varit nedsatta priser i leksaksaffären. ;)
    Hälsningar från ett soligt norr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns också att jag brukade följa med min mamma och handla just den veckan. Hon behövde bärhjälp, för en hel räcka lakansväv innehöll många meter och det blev ganska tungt.

      Radera
    2. Glömde skriva att en sådan där krusningstång har jag i min ägo, arv efter kära mor. På örngottsbandens tid använde vi den ibland — när vi riktigt skulle "göra till oss". I dessa dagar händer det att jag krusar presentsnören med den. Fungerar fint till det.

      Radera
    3. Så bra att du hittat ett nytt användningsområde för en gammal pryl.

      Radera
  5. Krusa örngottsband känns lite överflödigt, men gammal lakansväv med alla dessa fantastiska broderier är en verklig skatt. En tillgång att ha fått ärva från de som verkligen kunde konsten och gav den tid.
    Nu önskar jag dig en riktigt härlig första advent.
    Kram från Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att husmödrarna i allmänhet krusade örngottsband. Det hände nog mest i de familjer där det fanns pigor som kunde utföra den sortens arbete. Jag vet i varje fall att min mor aldrig gjorde det och har inget minne av att farmor heller höll på med sånt.

      Radera
  6. Min mormor krusade sina örngott med en kniv. Jag har aldrig krusat, däremot så stök jag alltid banden då jag hade sådana örngott.
    Ha en fin advent. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag strök också banden, för det blev lättare att knyta rosett då.

      Radera
  7. En sån där krustång har jag faktiskt :) Jag har några vita gamla fina örngott som jag krusar och lägger i mitt vitrinskåp....endast som en "inredningsdetalj" men det är så snyggt när banden hänger ner och är alldeles krusiga :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tjusigt, och vilken kul ide´ att ha det i ett vitrinskåp.

      Radera
  8. En sådan krusare har vi här hemma men nej, den anväds inte. Men jag nänns inte. Vi behöver någon som kan brodera Lilla S initialer på dopklänningen för det ger jag mig inte på själv trots att märkboken finns.

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett fint minne att ha namnet broderat på dopklänningen.

      Radera
  9. Jag har lakan med brodyr ,och förr krusade jag örngotten Idag krusar jag ingen!
    S.Man kan inte överdosera kärlek!
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Oj, vilken nostalgi! Nog har jag handlat på vita veckan, alltid! Och då var lakanen som du visar. Välarbetat och manglat och krusat.
    Ha det fortsatt fint!

    Skyltsöndagskram och trevlig advent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det var tjusigt med de gamla lakanen med broderi och spets. Dagens påslakan är betydligt mer lättskötta.

      Radera
  11. Men nu har du väl ändå varit i mitt linneskåp o rotat, det är ju mina lakan! Ja åtminstone så är initialerna desamma som i mitt linneskåp! Nej faktiskt inte, jag har inga lakan som är broderade med mna initialer, mest är det mormors och det finns knappt några kvar nu, trots att de var av hög kvalitet. Men, jag har verkigen använt allt sänglinne jag haft, och jag har också haft ett antal djur i sängen, och då händer det att det blir repor och hål---o vips har man fått sig några fler fönsterputsartrasor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är min sons lakan som mormor sytt till honom. P står för Peter. Jag har inga lakan kvar som jag använder längre. Jag gillar när det är mangelfritt.

      Radera
  12. Vita veckan känner jag inte till. (Jag har växt upp i norra Västerbotten). Däremot har jag lakan och örngott med spetsar och min mammas initialer. Nu ska jag ge bort barnlakan med min mammas initialer till ett av mina barn som nu väntar barn. Känns bra att kunna ge bort och att de kan gå i arv så länge som möjligt. ( Tror faktiskt att hon kommer att använda det när det ska vara riktigt fint).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gamla saker ska gärna användas tycker jag, och inte bara gömmas undan där ingen ser dem.

      Radera
  13. Jag minns väl de vita veckorna. Då köpte allas mammor lakansväv i mängder och sydde upp lakan åt familjerna. Om det var snö på marken lade de ut de nya inte helt vita lakanen på snön och lät dem ligga där några dagar innan de tvättade dem. Om de bleknade av det eller av tvätten låter jag vara osagt. Men ibland försätter tron berg så kanske så skedde med lakanslärften också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förr i tiden kände man till saker, som idag görs så mycket mer invecklade. Jag tror säkert att både tvätt och snö hjälpte till med blekningen.

      Radera
  14. Underbart att öppna luckan till din skattkista Gunnel!
    Kram

    SvaraRadera