Imse Vimse Spindel

Louise Bourgeois är en konstnär som jag enbart förknippar med jättespindlar. Det är en utställning om henne på Louisianna i Danmark nu och då är det en del andra verk som visas upp, men vad jag har förstått så ska det finnas med åtminstone en jättespindel. Från början gjorde hon en som ställdes utanför Tate Modern i London. Den blev väldigt populär och till sist så skänkte hon den till museet. Efter det gjorde hon 6 liknande spindlar som är utställda på olika platser i världen. Spindlarna har varit på turné och även besökt Sverige, men jag har missat dem.

Spindlar är inga önskedjur enligt mig, men dessa är så stora och overkliga så de ser nästan inte farliga ut...på bild i varje fall. Jag har tänkt att ta mig till Danmark och studera vidundret på nära håll. Under en veckas tid har jag tränat lite på att bli av med min spindelfobi. Inför Halloweenhelgen vävde jag ett spindelnät. För att kunna göra det så behövde jag en stor rund ring. Göran har en cykel ute i garaget som han aldrig använder så jag trodde jag kunde plocka av ett hjul på den, men det tyckte han var en mycket dålig idé. Då hittade jag i stället ringar som suttit i ett tält som jag haft till barnbarnen. De passade perfekt. Jag lindade bomullsgarn runt ringen och fäste snoddar kors och tvärs. Sen rotade jag fram lite restgarner och virkade ett gäng spindlar i olika färger.

Louise Bourgeois verk Maman är en stor spindel som har en korg hängande under magen med en massa ägg. Min spindelmammas ungar har redan kläckts och de har krupit omkring på min ytterdörr en hel vecka. Det kändes inte alls läskigt så jag tror att jag kan lugnt åka och titta på utställningen.

Fel tid

Jag skulle tycka bättre om mornarna om de startade senare.....

....som idag t.ex. Nu börjar vintertiden och den är betydligt humanare. Jag behöver inte skutta upp ur sängen alldeles för tidigt på morgonen längre och drilla som en lärka. Det är helt acceptabelt att masa sig långsamt ur bädden och stappla ut i köket för att sätta på kaffekokaren. Det är så mörkt så ingen ser ändå hur bedrövlig jag ser ut. Äntligen har morgontiden blivit normal igen. HÄRLIGT!

Samlarmani

Jag har alltid inbillat mig att jag är en riktig hamster, men jag får nog tänka om. I jämförelse med Bosse är jag närmast en slit-och-släng-person. Den lista han visade på saker han samlat var enorm. Jag kommer aldrig ens i närheten av så många samlingar.

5 fotoalbum kunde jag förståss hitta.

Egenispelade VHS band har jag en del och det är givetvis mode på banden. Bl.a. är det många Modejournaler med Ingrid Schrewelius som finns inspelade. Jag vill gärna ha dem på DVD i stället eftersom jag inte har någon video kvar.

Julkort hittade jag några i en låda. Det är egentligen ingenting som jag sparar på, så det är nog ett misstag att de finns kvar.

 Vykort får jag i stort sett aldrig numera och de här fem låg in ibland en massa papper, så det är nog slumpen som gjort att de finns kvar....slumpen eller min oorganisation.

Här är tre brev som är adresserade till mig. De är samtliga från mina bloggvänner. Idag skriver jag mest mail och då kan jag knappast förvänta mig några gammeldags brev i retur. Det är jättekul att få brev, men när det kommer ett lite större som är ett mellanting mellan brev och paket blir jag som ett barn på julafton. Jag bara sliter upp pappret. Det är därför det större brevet är lite trasigt i kanten.

LP-skivor finns fortfarande en hel del kvar. Det känns lite nostalgiskt.

Den enda konsertbiljett jag kunde hitta är den till Chicago i Köpenhamn nästa år. Det är egentligen en musicalbiljett, men jag chansar ändå.

Två klänningar har jag sparat sen jag var ung. Den första har jag visat här på bloggen tidigare. Bosse tyckte vi kunde ta kläderna på oss och ta en selfie. Hur i all världen skulle det gå till? 

Inte ens provdockan som gick att göra mindre med hjälp av rattar både fram, bak och i sidorna kunde få den att räcka runt. Idag har jag alltså inte den figur jag hade som tonåring. De där rattarna skulle jag gärna velat ha inmonterat på mig nu.

Den andra klänningen jag sparat är min brudklänning. För de som är intresserade kan jag tala om att den passar mig inte heller, men jag tycker det är roligt och ha den kvar som ett minne. Det gick åt betydligt mindre tyg till den här klänningen än den blåblommiga. Jag gifte mig nämligen under kort-kortperioden. Men mitt äktenskap har blivit långt....snart 50 år. 

Det jag samlar mest på är sådant som har med sömnad och mode att göra som 

gamla symaskiner, 

minisymaskiner, 

fingerborg,

gamla strykjärn,

 miniskor 

och miniserviser. 

Sen samlar jag givetvis på allt som är orange också från skärbrädor, knivar och stekjärn till väskor, skor och kläder. 

När någon nu säger att de vet ingen som samlar på så mycket saker som jag gör, kan jag lugnt svara: "Men det vet jag."

Det är bra att var ute i god tid

I år blir vi endast fem personer här hemma till julafton. Min son och hans familj kan ju av förklarliga skäl inte komma eftersom de var här för några månader sen, och det är knappast heller så lämpligt att flyga när det inte är så lång tid kvar tills "lillasyster" kommer. Katarina och hennes familj stannar i Luxemburg eftersom de inte har så många lediga helgdagar som vi, och det är inte så lätt att få semesterdagarna att räcka till.

Men glädjande nog så kommer de hit på lördag. Zoé har också höstlov samma vecka som Rasmus, så det är inplanerat en hel del roligheter. Jag kom på att det går egentligen att fira jul när som helst. Häromåret så firade vi alla helger mitt i sommaren på vårt Årskalas och det fungerade alldeles utmärkt. Så på söndag ska vi fira minijul med ägg och sill av alla de slag, brunkål och skinka och lite annat smått och gott och naturligtvis Ris á la Malta. Jag har redan involverat Bo i det hela, så han tar hand om Janssons frestelsen och jag ska höra med KG om han blandar till mumman. Det är bäst att låta experterna ta hand om sitt.

Nu är det först Halloween, men det är ingen större helg hos oss. Jag pyntar lite smått med söta, äckliga djur...dvs. såna som jag själv har gjort och som inte ser så skrämmande ut. Rasmus brukar hjälpa mig med en del och det är till stor del tack vare honom som jag har gjort lite spöken och annat spex.

 Ett år gjorde vi lite läskig mat. 

Han ska fixa en pumpa som vi kan ha på trappan, annars är det som vilken annan helg som helst. Det mest positiva med Halloween är att det finns så mycket orange dekorationer.

En ny Miss Marple

Det talas så mycket om seniorpooler och att man ska kunna jobba i stort sett hur länge man vill. Det är klart bra för de som har den längtan. Men det har inte jag. Tack och lov så behöver jag inte för egen del bekymra mig om ifall pensionsåldern höjs. Jag kan bara beklaga de som vill sluta vid 65 och inte får den möjligheten. Det pratas så mycket om att man måste tänka på sin karriär. Jag tror förståss inte att det är så viktigt inom alla yrken. Min bästa karriär har jag nu som pensionär.

Ifall jag nån gång känner en lust för att börja jobba igen så ska jag höra om det finns något detektivuppdrag för mig. Jag har stor erfarenhet från både film och böcker. Mina lärare har varit de bästa man kan tänka sig; nämligen Miss Marple och Poirot. Det finns ingen som slår dem på fingrarna.

Jag identifierar mig givetvis mest med Jane Marple eftersom hon är kvinna. Hon beskrivs som en ca 70-årig ungmö. Där stämmer förståss inte beskrivningen så bra. Åldern passar in men jag har varit gift i snart 50 år så ungmö kan jag definitivt inte kallas för. Ung mö kanske...fast det är nog mest önsketänkande. Jane är faktiskt inte så rekorderlig som hon vill ge sken av. Hon hade ett förhållande med en gift soldat under kriget, men hon gjorde slut och det hedrar henne. Ibland plockar hon fram hans foto från byrålådan och sitter och tittar på det.

Vi har en del intressen gemensamt, för vi tycker båda två om att titta på fåglar, 

att hålla på med trädgårdsarbete 

och att sticka.

Dessutom bor vi i små samhällen...jag i Åstorp och hon i St Mary Mead. Miss Marple har bra utsikt från sin trädgård så hon ser och hör allt som händer utanför. Jag är lite mer instängd. Ingen kan titta in i min trädgård, men det betyder också att jag inte kan se vem som går ute på gatan. I så fall måste jag klippa ner alla höga buskar. Nej, jag tror jag struntar i deckarkarriären. 

Gräsklippare

Alla mina tre barn har tillbringat många somrar hos sin mormor och morfar. Mina föräldrar tyckte det var så kul att ha dem där och barnen var väldigt hjälpsamma, fick jag höra. Det är antagligen roligare att hjälpa till när det inte förväntas.

Att klippa gräs var något de gillade ända sen de var ganska små. Morfar vandrade tålmodigt med och "hjälpte" till att klippa. Gräsmattan var jättestor så det tog sin lilla tid. Det är 1 1/2 års skillnad mellan Katarina och Peter, men eftersom de nästan alltid varit lika långa, trodde de flesta att de var tvillingar.

 Ulrika, som är äldst i syskonskaran, var stark och klarade jobbet på egen hand.

Rasmus är lika stark som sin mamma och kämpar på för glatta livet även om det är uppförsbacke. PUH! Han har också tränat på att klippa gräs sen han var ganska liten. 

Med tiden så ville Peter själv ta över klippandet, och det var morfar nog ganska tacksam över.

Daniel tyckte vår gräsmatta behövde klippas när han var här i fjor, men den klipparen väsnades mest. Det är förståss viktigt att det låter som en gräsklippare så man inte tror att det är något annat....

......som en gitarr t.ex. Zoé, som är väldigt musikintresserad, sjöng och spelade. Jag minns inte om det var Green, green grass of home.

Det fattas en gitarr annars påminner det om fotot här ovanför.

Hur tänkte jag nu?

Det är vida känt att jag inte är någon expert på att få blommor att trivas inomhus. Ute i trädgården är det på nåt vis lättare för där regnar det lite då och då och om det inte gör det, så klarar växterna sig konstigt nog ändå. Sist jag var i blomsteraffären fick jag syn på den här orkidén. Den såg lite annorlunda ut än de jag haft tidigare. Det är många av den sorten som har våndats hos mig innan de till slut gett upp hoppet och bara tynat bort. Jag behövde en ganska hög krukväxt, för den skulle fylla upp en del av fönstret. Den här orkidén var helt perfekt. Dessutom så var blommorna mycket originella. Det var nästan lite vilddjursmönster på dem.

I mitt datarum har jag hängt upp nya gardiner, eller rättare sagt en ny gardin. Tyget räckte bara till en längd, så jag hänger den lite halvt framför fönstret. Eftersom jag bestämt mig för det tyget så fick jag improvisera lite. Därför köpte jag en högre kruka som jag satte vid ena änden av fönstret och även en långhalsad giraff fick hjälpa till att kompensera för en gardin som inte finns.

För att fortsätta med vilddjurstemat så köpte jag två kuddar och en pläd att lägga på sängen. Jag gillar att ändra om hemma, och att ändra på gardiner och lite kuddar är så enkelt. Att flytta runt på möbler har jag slutat med nu....nästan. Ibland sätter abstinensen in och då måste jag bara lyfta runt på lite möbler, men inte alls i den utsträckningen som jag gjorde för ett tiotal år sen. Det beror givetvis på att jag blivit lite stelare i lederna. Men nu går jag på gym en gång i veckan, så man vet aldrig vad som kommer att hända längre fram.

Rena drömmen

Det sägs att man ska följa sina drömmar, så jag gick och la mig igen.

Det händer inte så ofta att jag drömmer och om jag nån gång gör det så lyckas jag glömma det mesta. Jag kan ändå tänka mig att gå tillbaka till sängen efter att ha varit uppe en stund....som idag. Vissa dagar känns det nämligen som att det är säkrast både för mig själv och omvärlden ifall jag sover en stund extra. Som pensionär har jag förmånen att kunna göra det utan att lägga in om semester eller kompledigt. Jag bara förhandlar inne i huvudet med mig själv och jag är alltid överens. 

Spegelblanka fönster

För det mesta när jag putsar fönster så brukar det regna några timmar senare, men den här gången blev det inte så. Helt otroligt! Kan det vara så att trenden har vänt? Men inte får man var glad länge, för nu kolliderar fåglarna med dem i stället. Vi har två matplatser, som jag berättat om tidigare, precis utanför köksfönstren, men aldrig tidigare har flygarna brytt sig om mina fönster. Har jag kanske putsat lite för noga så de blänker som en spegel? Det har fastnat lite småfjädrar utvändigt och det ser inte speciellt kul ut.

För en del år sedan var det många småfåglar som flög rakt in på altanen och kraschlandade där efter att ha krockat med fönsterrutorna. Det är tack och lov slut med det. Vi har inget som skrämmer bort dem eller gjort något annat för att förhindra det. Olyckorna har bara upphört. Därför vet jag inte riktigt vad jag kan göra nu. De kommer inte farande i superfart eftersom buskarna är ganska tätt inpå rutorna, så det blir nog mest att de blir lite yra i huvudet. Trots det tycker jag lite synd om dem och man hoppar till varje gång man hör en duns.

Eventuellt får jag skaffa förstoringar av mig själv och sätta utanför fönstren. Det borde skrämma bort dem. Har jag tur skrämmer det bort lite suspekta individer också.

Macken

Det var en rolig serie med Galenskaparna. Synd att det inte finns något liknande idag. Humor behövs det mycket av. Det är en utsliten fras att det var bättre förr, men det ligger ändå lite sanning i det. I varje fall när det gäller humor. Jag gillade Hasse och Tage och speciellt deras improvisationer med Lindeman. Där togs alla vardagsproblem upp så de var rykande aktuella. Det var lite som dagens ståuppkomiker.

Nu var det egentligen inte humor utan biltvätt jag tänkte på. Förr var det väldigt vanligt att ihop med bensinmacken fanns en reparationsverkstad och en biltvätt. Idag är många mackar obemannade och bilmekanikerna har sina verkstäder på annat håll. Jag tyckte det var så kul att få sitta inne i bilen med min far när den kördes genom biltvätten. Många filmsekvenser om tokigheter som hänt där inne i tvättrummet har visats gång på gång. Finns det egentligen kvar några liknande med stora rullande borstar? Jag har nästan för mig att det inte var särskilt bra för lacken.

Det som jag ser mest nu är stationer med en del bås för biltvätt. Där ska man lägga i poletter för att få vatten och schampo från en borste. Jag följde med Bo, min svärson, en gång. Det var precis innan jag skulle lämna ifrån mig min gröna Renault. Det ser klart lite bättre ut om den då är rentvättad. Bo tvättade först den blå Clion, som jag nu kör, och sen min gamla, gröna bil. Jag var med för att se och lära. Men jag har märkt att ju äldre jag blir desto längre tid tar det för mig att lära in en ny sak, så Bo får nog visa några gånger till.

Nytt sätt att spara?

Förr i tiden samlade folk pengar i madrassen. Sen blev det mer vanligt att sätta in sina sparpengar på banken. Det lönade sig faktiskt att göra det, för man fick en del ränta på sina pengar. Idag är det ett minne blott, så det går lika bra att stoppa dem i madrassen. Fast "riktiga" pengar är inte lika populärt längre. Det ska vara betalkort i stället.

Idag läste jag ett tips om att stoppa ett mynt i frysen. Givetvis varar saker längre om man lägger dem i frysen. Betyder det då att det inte behövs tillverkas fler nya mynt eller vad är vitsen egentligen? Innan jag läst färdigt började min hjärna fundera ut den ena förklaringen efter den andra men alla var fel. Det visade sig inte ha så mycket med ekonomi att göra över huvud taget. Först skulle en mugg fyllas med vatten och ställas in i frysen. När det frusit till is skulle man lägga myntet högst upp och sätta tillbaka allt i frysen igen. Då gick det sen att kolla ifall det varit elavbrott, för då hade vattnet smält och myntet ramlat ner. Låg det på botten så var det riktig kris och då var all mat förstörd, men låg det bara i mitten nånstans så var det lite tveksamt. Jag vet inte om jag tycker att det var något revolutionerande precis.

Jag är själv väldigt förtjust i att använda kort och har sällan kontanter i plånboken. Att använda swish är bekvämt på mindre loppisar eller marknader, för då slipper jag ifrån att ha en massa småpengar eller sedlar med mig. Även om inte bankerna vill ta emot mynt mer, så sparar jag ändå i sparbössor. Jag har tre stycken som jag lägger kronor och tior i och nu är ju tvåkronan poppis igen. Vem vet, snart blir det kanske populärt att få ränta på sina sparade pengar också. Allt går igen, eller.....?

Världsnyhet

Jag ska få ännu ett barnbarn....i Dallas. När Anne var på läkarundersökning senast fick hon ett brev med sig hem där doktorn hade skrivit om det skulle bli en flicka eller pojke. Det var exakt likadant som när hon väntade Daniel. Då samlades hennes syskon hos föräldrarna i Salem och Annes mamma läste brevet. Meningen var då att hon skulle köpa ballonger i blått om det skulle bli en pojke och rosa ifall det skulle bli en flicka. Ballongerna lades i en låda som bars ut i trädgården. Vi kopplade upp oss på Skype både i Åstorp, Kvidinge och Luxemburg, så vi var lika delaktiga som alla i USA. Med hjälp av syskonbarnen lyfte Anne på locket och det for massvis med blå ballonger upp i luften. Ett väldigt kul initiativ.

Den här gången valde de att stanna i Dallas, och en av Annes arbetskamrater läste brevet. Hon skrev sen ut en bild från Musse Piggfamiljen som visade vad som väntades. Daniel fick den stora äran att öppna brevet. Han gick in för uppgiften med stort allvar och plockade ut bilden.

Daniel kommer alltså att få en lillasyster i februari nästa år.