Inte många timmar kvar

Nu är det snart dags att korka upp champagnen. När man är i början på året tycks det så oändligt, men helt plötsligt är det nyårsafton. Tänk så mycket som ändå hinner hända på ett år. Jag har fått två nya barnbarn i år. Det är absolut det bästa som hänt detta året. Nästa år blir också ett minnesvärt år. Då fyller nämligen Rasmus, mitt första barnbarn, 10 år.  Han kommer hit med sina föräldrar ikväll, för vi brukar vaka in det nya året tillsammans.

Jag önskar alla ett 

GOTT NYTT ÅR

Ett litet rött paket

Ett par dagar före jul var jag på Väla eftersom jag skulle hämta böcker som jag fått undanlagt. Det är en väldigt fin service affärerna tillhandahåller att packa in paketen i fint presentpapper med tjusiga rosettdekorationer. Det är knappast några problem med detta mesta tiden under året, men när det närmar sig jul så kan väntetiden bli ganska lång. Jag tror nog man skulle kunna lösa det på annat vis. Det är synd om expediterna som både ska ta betalt och slå in en massa paket när köerna bara växer. Jag kan bara föreställa mig hur stressade de känner sig. De arbetar på för fullt, men det hjälper inte mycket. Varför skaffar inte affärsinnehavarna extra personal som har hand om paketinslagningen under den här stressiga perioden? Eller kanske helt sonika meddelar att: "Vi kan inte packa in paket i julveckan". Jag tror nog att många hade accepterat detta. Jag tycker själv att det är halva nöjet att packa in paket snyggt och dekorera.

Bokhandeln jag besökte var proppfull och kön fram till kassan var rejält lång. Tur att de hade nummerlappar där som höll lite ordning och reda. Jag såg när jag tog min lapp att jag hade 21 före mig i kön. OK, tänkte jag, det är väl bara att vänta på sin tur. Antingen det, eller gå därifrån. Men då fick jag ju inga böcker. Jag var förberedd på att det skulle ta lång tid en sån här dag, så jag kan inte påstå att jag blev så stressad av att vänta. Men irriterad till tusen!!!!! På folk som bara måste klaga på allt. En karl stod bredvid mig med famnen full av böcker och ondgjorde sig över alla som kom fram till kassan och ville ha sina böcker inslagna. Det tyckte han att de kunde göra när de kom hem, så det gick lite snabbare för oss andra. Jag surnade till mer och mer över att behöva stå och lyssna på hans gnäll. Äntligen blev det då den här gnällspikens tur att gå fram till kassan.....och då trodde jag att jag skulle svimma. Karlskrället hade mage och säga att han ville ha sina böcker inslagna! Just då skulle jag mer än gärna kunnat anmäla mig som frivillig paketinslagare, och jag hade börjat med att vira in hela karlen i silvertejp. Men eftersom det var så nära jul, och man då förväntas vara snällare än vanligt, så hade jag väl blivit tvungen att pynta honom med en extra rosett.

Dags för ny kalender

Snart kan jag slänga min fullklottrade kalender från 2012. Jag inbillade mig att när jag slutade jobba, skulle jag inte behöva skriva in så mycket i min almanacka. Där trodde jag helt fel. Det visade sig att jag hade hur mycket som helst att anteckna. Nu vet jag inte om det beror på att jag har mer att göra eller att jag har sämre minne. Jag förutsätter att det är det första alternativet. Det låter bättre. 

Min ena dotter föreslog att jag skulle kalla den för ledighetskalender, när jag nu inte hade några måsten att skriva in. Ett jättebra förslag! Min kalender är nerklottrad med roligheter. Jag har en hel sida att skriva på för varje dag, och vissa dagar är det ganska fullt. Nu är jag så klart inte så upptagen att varje sida blir fylld, men vissa dagar ser det ganska tjockt ut. I den här kalendern är det enbart positiva påminnelser som skrivs in. Är det något negativt så får jag försöka komma ihåg det ändå, och det är ju inte hela världen ifall jag glömmer bort det.  

Tantkalendern är en kalender helt i min smak, och jag har just skickat efter nästa års upplaga. Eva Björks teckningar är helt sanslöst roliga. Den gavs ut första gången 1999 och handlar om ett visst tema varje år. Något år har det varit tanter och blommor och något år djur eller mat eller lekar. Ett år var temat män och städning och det har också handlat om husmorsgymnastik mot allt från gäddhäng till skurgumsknän. Årets kalender handlar om tanter och flörttips. Den första kalendern handlade om "tanter i deras aktiva arbete och redskapen de använde till skillnad mot sysslolösa pinuppor i många andra almanackor". Men tanter kan faktiskt också njuta av sysslolösheten ibland; i varje fall Pantertanter.

Småtomtarnas jul (berättad av Zoé)

Rasmus och jag tog en liten drickpaus innan vi öppnade våra julklappar.

Jag fick massor av paket med roliga band.

I ett av paketen låg en rosa mobiltelefon, som liknade en docka. Den hade Rasmus köpt till mig.

När jag trycker på en av knapparna hör jag Rasmus röst som säger: "God Jul Zoé".

O, vad jag tycker om min kusin!

Nu är både granen och jag pyntade

Jag har brukat ha endast röda eller guldfärgade dekorationer i granen. I år tänkte jag att det skulle vara kul att blanda in lite annat också, så jag införskaffade en snögubbe, en cupcake, en tomte och en skridsko........givetvis i rött, vitt eller guld. Detta plus lite småänglar gör att granen ser helt annorlunda ut i år. Passar mig, som gillar omändringar, perfekt. Fast detta var första gången jag "möblerat om" en gran. Jag gillar traditioner och saker som känns välbekanta, men ibland kan det kännas roligt när något annorlunda smygs in.

När jag var och hälsade på min son och hans familj, besökte jag en megastor hobbybutik. Där såg jag massor av annorlunda julgransdekorationer. Jag köpte en som jag INTE tänker hänga i granen. Den ska hänga runt halsen på mig. Jag satte i en halskedja och jag tycker den passar så fint till mina julkläder som går i svart, grått och rött.

Jag önskar alla som tittar in här en riktigt

GOD JUL

Mail från Tomten

 Normalt brukar det väl vara Tomten som får mail, men i år har han faktiskt skickat ett till mig. Det stod i varje fall att det var från Tomten och jag har ingen anledning att tvivla på det. Han brukar ge alla som varit snälla under året en julklapp. Jag måste ha varit enormt snäll för jag skulle få 100 000 kr bara sådär. Jag hade inte tid att läsa mailet så noggrant eftersom jag haft besök under veckan, så jag vet inte riktigt hur eller när pengarna skulle betalas ut. Men det löser sig nog.

Zoé har varit här sen i tisdags, för hennes föräldrar var iväg på jobb och då ville naturligtvis Rasmus också komma hit. Kusinerna träffas inte så ofta så det gäller att passa på. Santos var givetvis också här...han räknas också till barnbarnen. Idag åkte Zoé härifrån och kommer inte tillbaka förrän julafton. Det blev väldigt tyst i huset...inget babyjoller, inga föreläsningar om fotbollsspelare och inga hundskall. Jag får försöka klara mig fram till julafton. Vi har för det mesta varit i TV-rummet och lekt, och jag såg nu ikväll när alla åkt att det såg lite annorlunda ut där inne. Madrasser, kuddar, leksaker, böcker och jag vet inte allt i en enda röra. Det såg riktigt stökigt ut, och det är snart jul. Men då slog det mig! Det är ju detta som menas med julstök! Jag har i min enfald alltid trott att det menades att man skulle städa och vända upp och ner och ut och in på hela huset. Och så var det så här enkelt. Nästa år ska jag julstöka ännu mer.

Ny firarhögtid

Själva högtiden är inte ny men det var första gången som jag fick vara med och fira den. Thanksgiving är en stor högtid i USA, då de flesta familjer försöker samlas så många som kan. Det är ungefär som vi gör här på julen, och maten är också väldigt speciell. Det serveras alltid kalkon, sötpotatis och olika pajer. Anne, Peters fru, var uppe tidigt och satte in kalkonen i ugnen....en bjässe på 12 kg!!!! Den fick stanna där inne ett bra tag och ösas däremellen åtskilliga gånger. När jag var och handlade hittade jag en "ösare" som jag köpte med hem. Det är ett långt glasrör med en gummiboll i ändan. Det är bara att trycka på den så far skyn upp i röret och man kan spruta det över kalkonen eller vad man nu har. Finns säkerligen att köpa här med, men då blir det kanske i en specialaffär, och till ett annat pris. 

Anne gjorde squashmos på butternutpumpa som hon smaksatte med brun farin, vanligt mos, bakade sötpotatisar, majskolvar och en otroligt god gryta på gröna bönor bl.a. Kalkonen skars upp vid bordet i tunna skivor, och det var bland det godaste jag har smakat. Jag tycker annars att kalkon kan vara lite torrt, men det är kanske för att de jag smakat tidigare varit mindre. Till efterrätt hade hon gjort två olika pajer; först en pumpapaj och sen en pecannötspaj. De var farligt goda kan jag avslöja. Farligt i den meningen att man kunde inte sluta äta dem. Jag har fått alla recept med mig hem, så jag har lovat mina döttrar att jag ska försöka provlaga de här rätterna en gång. 

Bordet var väldigt tjusigt dukat, och jag tyckte jag kände igen den bruna löparen som låg mitt på bordet. När jag kikade närmare såg jag att det var det påslakan som min mor sytt till Peter när han låg i barnvagn. Verkligen påhittigt att använda det som duk i stället för att packa ner i en låda och sätta undan så det sen bara glöms bort. Min mor hade känt sig väldigt stolt, det vet jag.

I Annes familj är det tradition att ta in och dekorera julgranen strax efter Thanksgiving. Så jag hjälpte faktiskt till att klä en julgran redan i november månad i år. Daniel var för liten att hjälpa till, men han beundrade den storögt när den var klar.

Hemma hos

Jag har för mig att jag har lovat er ett hemma-hos-reportage i ett svagt ögonblick. Det är kanske dags att uppfylla det löftet nu. Det blir inget hemma-hos-mig utan ni får nöja er med en rundvandring hos familjen Ewing i Dallas. Southfork Ranch ligger utanför Dallas och är ett mycket välbesökt utflyktsmål. De har inte bara guidade turer där, de har även inhyrda konferenser och väldigt många bröllop. Trots att det är många år sedan första delen av Dallas-serien visades på TV så lockar allt kring den här familjen fortfarande många nyfikna....mig inberäknad. Jag vill väl inte påstå att jag satt som klistrad när första serien sändes, men jag såg många av avsnitten. De här nya däremot har jag inget större intresse av. Jag tror att det kanske är mer intressant för de som var för unga när förra delen gavs, och inte minns JR Ewing i sina glansdagar. Bara två dagar efter vi varit på Southfork, läste vi att Larry Hagman avlidit. Jag tror dock inte det kommer att ha nån betydelse för turisttillströmningens skull. Alla de här åren mellan TV-serierna har ranchen varit öppen för besökare.

Southfork ligger verkligen ute på "vischan". Grinden till stora infarten där man alltid såg Ewingarna köra in i sina flotta bilar var stängd. Vi parkerade lite hippsomhapp på vägen för jag var tvungen att få en bild. Lite längre fram fanns infarten för besökare. Där kom vi först till en stor turistshop med ett litet minimuseum om Dallaspersonerna. När vi gått genom fick vi åka ett slags traktortåg till ranchen och mannen som körde berättade lite bakgrundshistoria. När vi kommit fram till boningshuset var det fritt fram för att vandra runt och titta i alla rum. Kändes lite som att gå på husvisning, men utan mäklare och utan tanke på att köpa.

Vi började rundvandringen i Miss Ellies kök. 

Därefter gick vi in i matsalen där det var uppdukat för julmiddag. Hela ranchen var julpyntad. Jag glömde räkna hur många julgranar det fanns, men det var en hel del; ibland var det ett par stycken i varje rum och det var granar som räckte upp till taket. Det hängde så mycket pynt på dem, så man såg knappast granen. Det var massor av personal som gick runt och städade överallt...alla klädda i ljusblå rockar och vitt förkläde precis som man såg i serien. Med så många anställda är det klart ingen konst att ha det överdådigt pyntat. Det tråkigaste är ju att plocka undan allt när helgen är över och här fanns folk att tillgå för det jobbet.

Alla de olika sovrummen var väldigt lyxigt inredda med sänghimlar och blomsteruppsättningar till höger och vänster. Rummen var så stora att det alltid fanns plats för ett litet möblemang också. Det visade verkligen prov på hur man kan inreda om man inte behöver vända på slantarna. Enligt guiden var JR:s sovrum det som var mest populärt...speciellt bland damerna. Det förstår jag inte alls. Jag tyckte inte det var något annorlunda mot de andra. Hans säng stod på en liten avsats. Väldigt opraktiskt kan jag tycka ifall man måste gå upp på natten och inte är riktigt vaken. Inte katten tänker man då på att det är ett par trappsteg ner till golvet. Jag upptäckte att JR och jag har en sak gemensamt. Vi blir båda törstiga på natten. Jag brukar ha ett glas vatten bredvid min säng men JR hade en vinkylare med......ja, vad vet jag ........champagne?

Till varje sovrum hörde en toalett, den ena lyxigare än den andra. Var det inte kakel på väggar och tak, så var det speglar.....och lampor i överflöd. Det kan jag sakna i mitt badrum. Jag hade behövt lite bättre belysning där. Får kanske fundera på det nu när vi ändå ska renovera det ifall jag ska ha nåt i Southforkstil. Men jag ska åtminstone inte slänga i en massa julgranskulor varken i tvättställ eller badkar som jag såg här. Det kanske bara skulle symbolisera skum? Såg i varje fall skumt ut med kulor i vitt, beige, silver och alla blå nyanser.

Jag var naturligtvis tvungen att gå ut på balkongen och kolla in den berömda poolen. Den förvånade mig lite. Hela huset och all inredning är så makalöst stort och lyxigt, men den här poolen var inte alls så stor som den ser ut att vara på TV. Någon motionssimning kan det inte bli tal om här. Då består motionen mest i ett antal vändningar.

När jag nu besökt Southfork skulle det faktiskt var kul att se några av de gamla Dallasavsnitten. Det måste bli lite av en déjà vu-känsla.

Daniel

Idag har Daniel namnsdag. Jag får säga grattis både till min son som har det som andranamn och till mitt yngsta barnbarn som döptes till Daniel när jag var och hälsade på. Namnet är väldigt passande, för det går att uttala på både svenska och engelska. Det finns inga å, ä eller ö i namnet som bara förvirrar. Peter och Anne ville gärna att Daniel skulle döpas i samma klänning som pappa döpts i, så den fick åka med i resväskan. Det är inte så många månader sen den användes senast. Zoé döptes i den på min födelsedag i augusti.

Det är nu sex bebisar som döpts i den här klänningen; först mina tre barn och sen mina tre barnbarn, men det är första gången den använts utanför Sveriges gränser. Men vem vet, det kommer kanske att hända igen? Vad spännande att tänka på att den kanske kommer att användas i flera generationer framöver. På underkjolen har jag broderat namn och dopdatum på alla som använt den. Men jag tänkte att det kunde kanske vara idé att dokumentera lite mer noggrant, så jag skrev på små lappar upp samtliga namn med efternamn, dopdatum, vilken kyrka och i vilket land som dopet ägt rum i. Sen laminerade jag lapparna och slog i en öljett. I mitt pysselskåp hittade jag en lång halskedja och några ringar som används för smycketillverkning. Jag satte fast lapparna med hjälp av de här ringarna på kedjan så det såg ut som det hängde berlocker i den. Allt detta förvarar jag tillsammans med dopklänningen. Förhoppningsvis kan det bli till glädje längre fram i tiden ifall någon vill ta reda på mer om sina släktingar från förr.

Klagomuren

Numera är det väldigt inne att klaga på och ha åsikter om det mesta. Julkalendern är på tapeten lite då och då och även i år. Hur kan föräldrar tycka det är något skadligt att se på ett program om spöken? De flesta barn säger automatiskt : -"Spöken finns inte. Det är bara fantasi". Hur många barn har blivit skrämda av Laban och Labolina, tro? Däremot tycker jag det vore på sin plats att vara mer uppmärksam på alla TV-och dataspel som barnen sitter och spelar ofta utan någon vuxen bredvid. I många spel så skjuts och slåss det hej vilt. Visserligen står det på spelen från vilken ålder de är lämpliga, men det kanske inte efterlevs så noga.

Något som alltid också debatteras är om det är lämpligt att ha jul- och skolavslutningar i kyrkan. En del rektorer har böjt sig för kraven och valt att inte vara i kyrkan. I Rasmus skola (den skola som jag också jobbade på) är både jul-och sommaravslutningen i kyrkan. Då tågar alla elever och samtlig personal dit. Det är aldrig något långrandigt eller särskilt religiöst över det hela, så jag kan inte se vad det kan göra för skada. Det är klart upp till var och en ifall man vill delta eller inte. Julavslutningen är väldigt kort och det är en mysig stämning då alla barn är så förväntansfulla inför julen och jullovet.

I förra veckan hade Rasmus klass varit på besök i kyrkan och prästen hade visat runt lite. De hade även fått titta in i "piprummet"; det lilla rum som finns bakom orgelpiporna. -"Och sen ville prästen visa alla sina olika kläder", sa Rasmus, "så då fick vi gå in i svinstian". Jag antar att han menade sakristian. Det är inte så lätt det där med ord alla gånger.

Första delmålet

När jag var hos min dietsköterska första gången satte vi upp ett antal delmål, närmare bestämt 8 st. Det första skulle jag sträva efter att nå till jul. Igår var jag på återbesök och........MÅLET ÄR NÅTT!!!!!! Jag har ännu 7 delmål kvar, men det är en bra början att gå i mål med 3 veckors marginal, tycker jag. Faktiskt så är jag väldigt stolt över mig själv. Speciellt som jag de senaste veckorna festat om rejält med restaurangbesök och annat onödigt men mycket gott ätande. Det som har hjälpt upp det hela är nog alla de tusentals steg man går som turist utan att tänka på det. Nu ska jag sträva efter att klara av delmål 2. Helst ska jag ha nått det till påsk.

Idag fick jag en award av min bloggvän Susan. Den innebär att jag ska svara på en del frågor om mig själv. Jag är inte lika hemlighetsfull som Greta Garbo så det kan jag väl bjuda på.

1. Drömresa?........Jag skulle vilja åka till Hawaii.

2. Favoritsysselsättning?.....I stort sett allt som har med sömnad och handarbete att göra.

3. Hur många gånger går du in på Facebook per dag?........Noll. Jag har avslutat mitt konto där.

4. Vad önskar du dig i julklapp?.........Teaterbiljetter.

5. Favoritmat på julbordet?.........Ris à la Malta.

6. Drömyrke?.....Kläddesigner.

7. Favorittidning/magasin?........MbyM.

8. Favoritplats i Sverige?..........Skogen på Söderåsen.

9. Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost?......En blandning av allt.

10. Favoritdesigner?.......Gunilla Pontén.

11. Vad gör dig lycklig en måndag?........Samma sak som alla andra dagar, nämligen att jag stiger upp när jag känner för det och gör bara precis det jag vill hela dagen.

12. Vad driver dig att skriva blogg varje dag?........Jag älskar att skriva, och det är kul att se om någon annan är intresserad av det.

13. Om du fick välja själv, var skulle du då vilja bo?.....Där jag bor nu.

14. Stadsbrutta eller lanttös?.......Lanttös helt klart.

15. Vilken är din största tillgång enligt dig själv?.........Att jag aldrig ger upp, tror inget är omöjligt.

16. Vilken är din största tillgång enligt andra, tror du?.... Att jag är hjälpsam.

17. Favoritmat?.......Dansk fläskstek.

18. Har du någon kändis du är inspirerad av?....Nej.

19. Tror du på tankens kraft?........Absolut.

20. Vart vill du åka på semester nästa gång?........Jag vill göra om turnén jag nyss varit på.

21. Vad är lyx för dig?.........Att bli ompysslad och uppassad fastän jag inte är sjuk.

Nu var det meningen att jag skulle skicka den vidare till 5 nya bloggare. Jag är väldigt nyfiken på många, men eftersom jag sett att det är en hel del av er som redan svarat, så låter jag det vara frivilligt för den som vill berätta.

Dallas

Om man är i Dallas är det nästan oundvikligt att inte besöka platsen där John F. Kennedy mördades. Byggnaden där mördaren satt finns kvar och där är ett museum i det nu. Det ligger precis intill en korsning och strax efter svängen är målat ett stort vitt kryss mitt i gatan. Det var där som presidenten blev träffad. En bit därifrån är en stentavla som berättar lite om händelsen och på en annan tavla är kortegevägen markerad. I nästa kvarter har ett stort monument uppförts. Det är fyra megastora stenväggar i grått som på avstånd ser ut som om de hänger i luften. Inuti det här konstverket ligger en stor svart, platt sten. Det liknar en gravsten och på sidorna är skrivet presidentens namn i guldbokstäver. Någon hade lagt en bukett blommor där. Nästa år är det 50 år sen JFK dog och jag antar att det kommer att uppmärksammas lite extra då.

Texas är, delvis p.g.a. tillgången på olja och gas, en rik stat, i motsats till en del andra amerikanska stater. Det sägs med glimten i ögat att "Allting är större i Texas", och det ligger nog en gnutta sanning i det. Ordet lagom känns aningen malplacerat i Texas. Inne i centrum finns väldigt många kontorsbyggnader, och de är rejält höga. Man får nästan nackspärr när man ska titta upp mot översta våningen. Jag fotograferade ett av de här höga komplexen.

Den lilla svarta pricken ni ser ungefär på mitten av byggnaden är ingen flugskit på kameralinsen. Jag zoomade in så mycket det gick och kunde då ta den här bilden.

 Det är några modiga fönsterputsare som hänger i en korg halvvägs upp till himlen. Hur i all världen kan man välja ett sånt yrke? Jag får svindel bara jag ska gå upp på en liten pall. De kan i varje fall inte lida av höjdskräck. Då kan jag säga att jag var lycklig att de flesta av mina fönster kan jag stå stadigt på golvet och putsa. Det är bara det som är över diskbänken, som jag inte riktigt gillar. Men nu är det dags att hänga upp julgardinerna och då har jag inget val. Det är bara att spänna fast sig i säkerhetslinorna och med darrande knän klättra upp på en stol.

Jag har varit på turné

Alla stora världsstjärnor brukar åka på turné. Antingen julturné, sommarturné, avskedsturné eller återföreningsturné. Naturligtvis måste jag med ge mig ut på turné .........en barnbarnsturné. Jag startade lite mjukt i Kvidinge och for sen vidare till Luxemburg. Efter ett lyckat gästspel där, så drog jag vidare till Dallas för en längre sejour på två veckor. Sen tillbaka till Luxemburg igen och hem. Jag hoppas verkligen det inte dröjer länge innan jag kan ge mig ut på en liknande turné. Ifall jag själv ska recensera den så var den en stor succé.

Jag brukar träffa Rasmus flera gånger i veckan, eller också så ringer han mig, så det kändes lite konstigt att veta att det skulle bli ett uppehåll på över två veckor. Det är en stor förmån att ha ett barnbarn så nära.

  Vi åkte till Luxemburg på fredagen och stannade hos Zoé några dagar. Den lilla damen är en riktig liten busunge, och pinnar på som bara den i sin gåstol. Katarina skjutsade oss till Frankfurt och därifrån flög vi direkt till Dallas........en tur på ca elva timmar. Det kändes inte så länge, för jag hade en bok med mig som jag nästan hann att läsa ut. Dessutom flög vi under dagtid och det är betydligt enklare. Att sova på flygplan är inget jag klarar av.

 Det enda jag egentligen tycker är lite jobbigt med en sån här resa är när man landat i USA och ska gå genom immigrationskontrollen. Mer bistra och otrevliga människor än i de kontrollerna finns inte att uppbringa någon annanstans i världen. Jag har visserligen bara testat på fyra olika platser i USA, men det har varit precis likadant på alla ställena. De kan inte stava till ordet vänlig......långt mindre uttala det ....på svenska. Men jag är övertygad om att de inte ens har en susning om vad nice betyder. Före oss i kön var en dam som bara pratade spanska. Likväl så envisades mannen vid disken med att prata engelska och när hon inte förstod så började han skrika åt henne och himla med ögonen. Trodde han kanske att det han sa (eller skrek) då blev översatt till spanska? Kunde det vara så svårt att ropa på någon som var kunnig i det språket?

Alla våra papper var i ordning och vårt visum hade vi fått godkänt på nätet så det var bara för oss att spatsera ut i ankomsthallen till Daniel.

Vilken guldklimp! Det var en underbar känsla när jag fick hålla honom första gången. Jag har varit med om så mycket kul och tagit så många foton de här veckorna och när jag har hämtat mig från jetlagen något blir det säkert några inlägg från turnén. Det har varit en välbehövlig semester, för nu känner jag mig precis som vanligt igen.

Nu är jag tillbaka

Är nyss hemkommen och har inte hunnit packa upp resväskan än. Men jag var tvungen att kolla vad ni sysslar med. 

Nu har jag en hel del bloggar att läsa ifatt. Dyker upp här igen när jag piggnat till.