Min åsikt

 

Vitaminer sägs vara nyttiga,

men kalorier är godare.

Ett brev betyder så mycket

Igår förmiddag när jag satt i fåtöljen och drack en kopp kaffe, hörde jag plötsligt hur det smällde till i brevlådan. Tyvärr var det inget brev. Det vara bara ett informationsblad från hyresvärden. Brev och vykort är det längesen jag fick. Jag tänker på hur det var när jag var tonåring och skrev till en massa brevvänner runt om i världen. Då låg det nästan dagligen ett brev på golvet innanför ytterdörren. På den tiden delades posten ut dagligen, ja, t.o.m. två gånger om dagen och även på lördagar. Då kostade det heller inte en förmögenhet att skicka ett brev. 

Jag blev lite nyfiken på det här med postgången förr och nu. Det har t.o.m. delats ut post på söndagar ända fram till 1951. Jag var inte så gammal då så det har jag inget minne av, men jag minns lördagsutdelningen och att brevbäraren kom både förmiddag och eftermiddag. Så var det faktiskt när mina barn var små också. Det slutade någon gång i mitten av 70-talet. 

När jag var tonåring fanns det många olika slags mönster på brev och brevpapper. De brukade ligga i ett slags vikt pappfodral. Pappret man skulle skriva på och kuvertet hade alltid färg och mönster som matchade. Sådana brev var jättekul att få. När jag kunde så pass mycket engelska att jag kunde skaffa mig brevvänner från utlandet var det flygpostpapper som gällde. Det var inte lika tjusigt. Pappret var tunt och kuverten var vita med blå och röda streck runt kanten.  Idag är det är nog ytterst få som skriver brev. E-mail och sms har tagit över helt. Visst går det betydligt snabbare, men det har inte samma charm.

 

När jag gick i skolan fanns det ett ämne på schemat som hette välskrivning. I speciella böcker fick vi skriva stora och små bokstäver i skrivstil sida upp och sida ner. När vi var klara med alfabetet fick vi skriva av små berättelser. Den nya skrivstilen tycker jag inte är lika vacker som den gamla. Den var så snirklig och tjusig. Många yngre har svårt att tyda den gamla stilen idag, och vi är snart inte så många kvar som minns den. Vi skulle kunna använda den som ett hemligt språk.

Mathögtider

De flesta högtider förknippar man med olika sorters pynt och mat. Påsken har sina kycklingar, målade ägg och sill. 

             Midsommar förknippas med en midsommarstång, matjessill, nypotatis och jordgubbar. 

Julen är nog den största pyntarhögtiden och maten består av många olika rätter, men det fattas aldrig julskinka och risgrynsgröt.

Halloween, som jag inte tycker är en svensk högtid, pyntas på ett lite annorlunda vis, men jag kan inte komma på någon maträtt som är förknippad med Halloween. Det skulle i så fall vara pumpapaj.

Mårtensafton är en helg i stort sett helt utan pynt. Men gåsen står i centrum. Det är en gammal sedvänja från Europa att äta gås för att fira helgonet Martin. Den kom så småningom till Norden och den har varit populär i hela Sverige. Med tiden blev gåsuppfödningen mindre i landet, men den höll sig kvar i de södra delarna och speciellt i Skåne. Edvard Persson sjöng ju en gång: Jag är en liten gåsapåg från Skåne. 

Mårtensafton är den 10 november, men i lördags var jag på restaurang och åt gås med kulpotatis, rödkål, brysselkål och äppelmos. Till efterrätt serverades givetvis skånsk äppelkaka med hemlagad vaniljsås. Det var himmelskt gott! I söndags var jag bjuden på middag hos min dotter igen. Bo hade lagat dansk fläskstek med brynt potatis och rödkål. Även den middagen var himmelskt god. Det har varit en riktig gourmethelg.

Gratis

 Jag behöver aldrig gå till frissan. 

Min kudde ger mig en ny frisyr varje morgon.

Tidig jul

 

Hösten har nästan precis börjat och det är ändå lite tid kvar till jul. TV är ute i god tid och har redan börjat sända julfilmer. De flesta som visats hittills visades även i fjor. Men två nya har dock dykt upp och de var överraskande med tanke på skådespelarna. Jag tittar mycket på deckare och polisserier och nu hittade jag ”mina” poliser i helt annan omgivning. De spelade betydligt tuffare här. Jag gillar Hudson och Rex, som handlar om en polis som har en schäfer, Rex, som partner. Här stöter jag även på polischefen, som heter Joe. I en av filmerna dök båda två upp och de jobbade även tillsammans. Den enda jag saknade var Rex.

Jag har ännu inte sett några tomtar ute i butikerna men det är väl bara en tidsfråga. Åhléns flyttade från Ängelholm för något år sedan, men nu är det dags för en nyöppning lagom till julhandeln startar. Butiken är välkommen av många. Det är alltid kul med en större butik med lite av varje i sortimentet. Det kommer säkerligen att vara överfullt med julprydnader vid nyöppningen.

Jag saknar lite hur det var när jag var barn. Inga tomtar före december vad jag minns. Dagen före julskyltningen hade alla butiker täckt sina skyltfönster med brunt papper. Innanför detta papper jobbades febrilt. Allt skulle vara färdigt så pappret kunde avlägsnas på julskyltningssöndagen. Det var så spännande; åtminstone för oss barn. Det var feststämning när det började skymma och alla vandrade runt från fönster till fönster. En del butiker hade byggt upp riktiga vinterlandskap i sina fönster och visade inga varor som såldes i butiken. Det viktigaste var inte att sälja utan fira att julen var nära.

En annan sak jag minns från när jag var barn och tonåring är Vita veckan. I jan-feb brukade tygaffärer ha stor rea av lakansväv och handdukar. Det var på den tiden vi hade REA och inte SALE. Det var ett sätt att locka kunder till butiken efter julhandeln och också ett sätt att få slut på lagret så nytt kunde köpas in. På den tiden bäddade man med lakan och örngott som hade infälld virkad spets eller bårder. 

Min mor broderade på en del lakan. 

Kvinnorna krusade t.o.m. örngottsbanden förr i tiden. Jag har testat det en gång och det var väldigt tidsödande. När vi idag pratar om Vita veckan tänker vi knappast på krusade örngottsband utan att man ska undvika  alkohol en vecka. 

Znogge: Jag försöker om och om igen att kommentera hos dig, men det misslyckas varje gång. När jag tittade bakåt i din blogg såg jag att det inte kommit in några kommentarer sen i söndags. Jag vet inte om de hamnar i din skräppost eller far runt i rymden. Blogger strular enormt just nu för mig….inte bara när det gäller kommentarerna. Jag kommer försöka varje dag, men lyckas det inte så får jag kommentera dig i slutet av mitt inlägg tills Blogger tagit sitt förnuft till fånga.

Trist!

 Jag har stora problem med Blogger just nu. Det går inte att kommentera hos Znogge och det är över huvud taget svårt att komma in på bloggen också. Fortsätter det så här får jag nog avsluta det hela.

Kaninmat

Ett gammalt skämt är att kaniner inte har glasögon för att de äter så mycket morötter. Ärligt talat har jag aldrig sett en kanin sitta och gnaga på en morot. När vi hade trädgård käkade de däremot upp mina krokusar och all sallad. Jag gillar också morötter och allt man kan göra av dem. Det har inte hjälpt mina ögon nämnvärt men jag borde kanske tuggat på fler morötter. När jag var hos optikern rekommenderade han ett kosttillskott som skulle vara bra för gula fläcken, vilket jag har besvär med. Jag är lite skeptisk till kosttillskott. Det är möjligt att någon blir hjälpt av det men definitivt inte alla.

I stället njuter jag av morotskakor. I min butik går det att köpa en slags höga morotsmuffins där det sprutats in frosting i kakan. De är syndigt goda, och mycket nyttiga för ögonen. Efter att ha ätit en sådan kaka märker jag med en gång att jag ser mycket ljusare på tillvaron.

Jag köpte även yoghurt med smak av morotskaka. Man kan tydligt känna smaken av morotskaka och den yoghurten äter jag ofta till frukost. 

Katarina önskade sig länge en kanin och till slut köpte vi en dvärgvädur, som hon döpte till Nina. Nina gillade maskrosblad, och det plockade vi ofta till henne.

Jag läste att maskrosblad innehåller mycket nyttiga vitaminer och antioxidanter som är bra för ögonen som t.ex vitamin A för mörkerseendet. De innehåller även ämnen som skyddar mot åldersförändringar i gula fläcken. Tyvärr passar de inte ihop med de mediciner jag måste ta, så jag överlåter maskrosbladen till kaninerna. 

Problem

 

I natt skulle jag ställa tillbaka klockan....

.....men jag visste inte var jag skulle ställa den.

Dimman har lättat

Nu har jag äntligen fått mina nya glasögon. Det kändes lite konstigt efter alla dessa månader med dimsyn. Helt plötsligt kunde jag se skarpa konturer. Jag fick justerat bågarna efter någr dagar, för de klämde en aning, men så har jag alltid fått göra när jag skaffat nya bågar. 

Tack och lov är inte vädret dimmigt. Vi har haft några regniga dagar, men det har ändå varit uppehåll så pass länge att jag hunnit uträtta lite ärenden. Hösten är definitivt här nu. Det jobbigaste när man går med rollator tycker jag är när det regnar. Lite duggregn klarar givetvis en jacka med hätta av, men om det ösregnar och man måste ge sig ut, blir det problem. Det är jättesvårt att hålla i ett paraply ifall det samtidigt blåser. 

Det finns väldigt många tjusiga paraplyer i olika färger och mönster. För många år sen såg jag ett orange paraply med fransk text som jag gärna ville ha, men det blev aldrig av att jag köpte det. Jag tyckte texten passade in så bra på ett paraply: Jäklar det regnar!

I stället köpte jag mig en regnkappa med hätta och trodde alla regnproblem var ur världen. Men icke! Jag vet inte vad de tänkte på som designade den modellen. Det kändes som man hade våtvarma omslag på sig. När kappan togs av var alla kläder fuktiga. Jag var tvungen att kassera den och i stället köpa en regnponcho. Den funkar bra för det blir lite ventilation.

Ring, ring…

…..bara du slog en signal, sjöng ABBA i Melodifestivalen 1973 och kom tvåa. Det kvittade vem som ringde till mig en dag i förra veckan för det gick inte fram någon signal. Jag brukar alltid ladda min mobil över natten. Det första jag gör på morgonen när jag vaknat är att sträcka mig efter den. Jag hade inte tagit på mina glasögon, men jag brukar ändå klara av att slå in öppningskoden, men den här gången öppnades den inte, så jag tänkte att jag hade väl slagit in fel siffror. Jag tog på glasögonen och såg att det stod slå in SIM-koden…..2 försök kvar. Konstigt!

Jag gick för att leta upp koden och när jag tittade på mobilen igen stod det inget om varken SIM-kod eller 2 försök, så jag testade med min vanliga öppningskod och det fungerade. Alla appar gick att använda som vanligt och bankID fungerade så jag tänkte att allt var ok.

På kvällen när jag satt och tittade på TV ringde det på ytterdörren. Jag blev väldigt fundersam. Vi har porttelefon i mitt hus och ingen hade ringt mig på den. Helt plötsligt öppnades dörren och Bo och Ulrika stegade in. De hade båda två ringt mig flera gånger och kom bara till röstbrevlådan. Ulrika hade skickat SMS också, som jag givetvis inte svarat på, eftersom de aldrig kom fram. När de nu var på plats testade hon att ringa igen, men inga signaler hördes.

Bo tog sig an mobilen och höll på ett bra tag. Till sist fick han slå in den där koden med så många siffror och göra en del andra inställningar. Nu fungerar den som vanligt igen, tack och lov. 

Ulrika ringer varje kväll för att höra så allt är ok såvida vi inte pratat med varandra tidigare under dagen, så de trodde att det hänt mig något när jag inte svarade. Bo tyckte att jag skulle skaffa mig ännu en mobil och ha i reserv ifall det hände igen, och det är egentligen ingen dum idé. 

Det behöver ju inte vara någon avancerad modell.

Ett gott råd

 

Starta inte på något som du inte kan skjuta upp till morgondagen eller dagen därpå.

Ibland är det bäst att inte starta alls.

Fartfyllt hjärta

 

Jag har haft besvär med hjärtflimmer från och till i snart tre år, men det har varit borta nästan ett helt år nu. I torsdags natt vaknade jag vid tvåtiden av att hjärtat dunkade …inte i 190 men i 150. Det var inget skönt uppvaknande. Jag försökte andas som jag lärt mig på yogan, för ibland har det hjälpt, men inte denna gången. Till sist steg jag upp och tände i alla rum och öppnade TV:n. Jag blir lite nojjig när jag är ensam och det händer på natten. Efter fyra timmar tog jag en tablett för att förhoppningsvis få ner pulsen, men det gav inget resultat.

Jag visste att Ulrika var ledig den här dagen så jag chansade på att hon var vaken och skickade ett SMS till henne. Det var ok att jag gick dit så jag fick lite sällskap. Jag kunde t.o.m. sova där ett par timmar, men flimret höll fortfarande på och det kändes jobbigt att andas. Vid middagstid tyckte Ulrika att vi borde åka till akuten, men jag ville först gå hem och byta om och plocka ihop lite grejer ifall jag behövde stanna kvar nån längre tid.

Under tiden jag höll på med det började hjärtat sakta ner. Äntligen! Jag kände mig ganska urlakad efter 10 timmar med ett spurtande hjärta. Nu var det inte lika angeläget att åka till akuten. I stället gick jag och la mig och somnade. När jag precis vaknat kom Ulrika och undrade om jag ville ha kaffe. Det lät inte alls dumt. Dessutom hade hon bakat kakor som hon tagit med sig. Det blev en trevlig avslutning på en jobbig dag. 

Det jobbigaste nu efteråt är den enorma tröttheten, och oron för att jag ska vakna med flimmer igen. Efter första flimret för tre år sen upptäckte jag att det kändes bättre om jag hade ljud runt ikring mig innan jag somnade, så jag började ligga och sjunga för mig själv. Tyvärr sjunger jag så falskt så jag blev klarvaken istället. Då kom jag på att jag kunde lyssna på musik på mobilen. Det fungerar mycket bättre med Tom Jones och Cher.

Kastanjetider

 Det finns inte mycket jag saknar från Åstorp förutom mina hobbyrum och skogen. Det tog mig bara fem minuter att promenera dit och det gjorde jag nästan varje dag. Jag har alltid gillat att pyssla och dekorera och här hade jag världens största hobbybutik alldeles runt knuten. Mina barn hade skogen som en stor lekplats och så småningom blev de också intresserade av att plocka hem material därifrån som vi kunde använda till pyssel. Även grannbarnen gillade det och ofta samlades vi i vårt kök och plockade fram allt vi hittat och gjorde riktiga konstverk. Jag jobbade inte på skolloven, så det var helt naturligt att pysslandet skedde hemma hos oss. Dessutom hade jag ett stort förråd av lite av varje, som vi kunde plocka fram och använda.

Det fins saker att hitta här i Ängelholm också även om det inte är lika nära som tidigare och heller inte samlat på samma plats. Nu har jag bott här i tre år och jag tyckte det var på tiden att jag började göra som tidigare. När jag var på bropromenad senast såg jag ett jättestort kastanjeträd och tänkte att när det blir dags ska jag plocka dem. Nu börjar de ramla ner och Ulrika och jag gav oss iväg för att se om vi kunde få tag på några fina kastanjer..

Det visade sig vara helt rätt tidpunkt. Det låg massor av kastanjer på marken och när vi  gick där och plockade så smällde det till väldigt ofta. Det var kastanjer som ramlade ner på gatan och hoppade ur sitt skal. Man hade nästan behövt skyddshjälm för det duggade tätt. Vi fick ihop en stor kasse med kastanjer. Det var lite som att gå och handla. Jag placerade varorna i ”kundvagnen” (rollatorn). Precis som "butiken" i Åstorp så blev det ingen avstämning utan jag bara rullade hemåt med mina varor.

Slutresultatet blev ett stort äggakagefat med två ljus omgivna av kastanjer. Ulrika hade även plockat en del kastanjer som fortfarande var kvar i sitt skal och det satte extra piff på det hela. Det ska pryda mitt köksbord nu i höst. Nästa gång ska vi iväg och plocka ekollon och bokollon. Sådana promenader får mig att må så bra.

Sevärt

Igår var jag hos optikern och fick provat ut nya glasögon. Det är något som jag har längtat efter länge. Bågar hade jag ju valt ut sen tidigare så nu var det bara att få rätt styrka på glasen. Jag kom först in till en optiker som gjorde en del undersökningar och ställde en massa frågor. Jag tyckte inte jag såg nåt bättre med de glas jag provade och humöret sjönk en aning. Han tyckte jag skulle träffa hans kollega som hade tillgång till andra apparater, men då fick jag vänta en timme eller komma dagen efter. Jag tyckte det var lika bra att få allt ordnat när jag nu var på plats.

Det dröjde inte mer än en halvtimme innan jag fick träffa nästa optiker. Han berättade att efter en starroperation brukar man se väldigt bra direkt efter men sen kan det bli sämre igen. Just så har jag också upplevt det. Jag kan fortfarande se på TV utan problem, men det är svårare att läsa texten. Han konstaterade att jag hade 20% syn på höger öga och 40% på vänster. Nu gällde det bara att hitta glas som passade mina ögon. Det tog ganska lång tid, och det gick inte att få full synstyrka. Det är gula fläcken som är boven i dramat. Till sist provade jag glas som gav 50% synstyrka på höger öga och 70% på vänster. Optikern tyckte inte det var så illa. Jag får vara nöjd med det och när jag tittar med båda ögonen samtidigt är jag uppe i 120%.

Det är nästan som en falk med glasögon.

På den gamla goda tiden

 

Förr i världen innan Internet fanns visste man inte hur många idioter det fanns i världen.

Idag går det inte att räkna dem alla.

Snart lättar dimman

Båda ögonoperationerna gick bra, men tyvärr fick jag sen inflammation i ena ögat och det har varit drygt. I förra veckan var jag på besök igen och nu tyckte läkaren det var ok att prova ut nya glasögon. Det har jag längtat efter länge. Det har klart inte hindrat mig från att kolla runt vad det finns för olika bågar. Jag har bestämt mig för att köpa ett par bågar i rose’guld. Då blir jag inte så låst när det gäller klädfärger. Det finns fyra optiker på samma gata här i Ängelholm, så det är bara till att välja och vraka.

De flesta byggnader på Storgatan är gamla och definitivt inte handikappvänliga om man vill ta sig in där, men de är väldigt charmiga. Alla butiker behöver inte ha stora glasdörrar som öppnas automatiskt bara man går förbi dem. Det gör inte att jag känner mig mer välkommen för det. Personalen i butikerna som är lite svåra att ta sig in i är väldigt hjälpsamma. De ser med en gång när jag försöker lyfta upp rollatorn på trappstegen och då kommer de och öppnar dörren och hjälper mig. Servicen i de här små butikerna är suverän.

Jag har redan varit hos två optiker och letat efter bågar och igår var det dags för butik nr. 3. Tredje gången gillt sägs det ju och det stämmer, för här hittade jag ett par som jag fastnade för direkt. Ulrika följde med som smakråd och det var egentligen hon som fick syn på dem först. Jag provade en hel del andra modeller också, men jag trivdes bäst med de jag provade först. De var i rose’guld med mönster på skalmarna. På måndag är det dags för undersökning och sen dröjer det förhoppningsvis inte så länge innan jag har falksyn.

Efter optikerbesöket gick vi till Ostbutiken i Soso och åt lunch. Det serverades morotssoppa med linser och till det små bitar av chorizo och syrad grädde. Till soppan fick vi även knäckebröd med en liten bit ost, som jag glömt namnet på, men den var jättegod. Det var ett perfekt avslut på en runda på sta’n. 

Jag tänkte snacka lite skit

Inte så lite egentligen. Jag förvånar mig ständigt över att det finns en del stelopererade hundägare. Det kan inte finnas nån annan förklaring till varför promenadstigarna annars ser ut som rena svinstian ibland. Eftersom hunden inte gör sina behov i flygande fläng, så måste den som varit med ha varit tvungen att stå kvar och vänta. Trodde personen att hunden bara satte sig på huk för att vila, eller hur gick tankarna? Hur svårt kan det vara att plocka upp efter sin hund. Naturligtvis finns det många som sköter det här alldeles utmärkt, men det borde vara fler som följde deras exempel. Det finns ju hundlatriner uppsatta lite varstans. För en hundägare är en hundbajspåse en nödvändig accessoar.

Tyvärr kan man se samma fenomen på en del trottoarer. Häromkvällen när jag gick hem var det lite halvskumt och det är väl inte alltid jag tittar så noga på trottoaren när jag går. Tack och lov gjorde jag det denna gången och upptäckte nåt mörkt längre fram. Min syn är inte den bästa så jag kunde inte urskilja vad det var förrän jag var riktigt nära. En stor hundlort! Nu kunde jag tack och lov gå ut i cykelbanan för att inte trampa i den. 

Det ska väl inte behövas ett slags körkort för att få gå ut med sin hund på allmän plats utan sunt förnuft borde räcka. De som övningskör med bil blir automatiskt underkända om de missar en stoppskylt. Samma borde gälla för hundägare som nonchalerar en sådan här anordning.

Att vara ägare till en hund är en stor förmån och innebär ett stort ansvar. Jag tror inte alla klarar av att ha och fostra en hund och det är hunden som blir lidande. Det finns inget mysigare än att ha en liten lurvig kompis. Jag saknar fortfarande både Milou och Santos.

Vilodag

 

Idag är det inte mycket som står på agendan.

Det passar mig alldeles utmärkt.

Flicka med pärlörhänge

Jag har alltid gillat örhängen. När jag började köpa den sortens smycken var det med clips, en anordning som påminde nästan om en tvättklämma fast mindre, som klämdes fast runt örsnibben. Det var rena tortyrredskapet. En del clips satt så hårt att man fick huvudvärk och bara längtade tills man kom hem och kunde ta av dem. Vill man vara fin får man lida pin, sägs det, och jag undrar om man då tänkte på gamla tiders örhängen. Efter ett antal år blev det mer modernt att göra ett litet hål i örsnibben och ha örhängen med stift. Jag hade en del modiga kompisar som själv gjorde hål med en stoppnål. Den gruppen hörde jag definitivt inte till. 

Det dröjd ganska många år innan jag fattat mod så jag kunde gå till en juvelerarbutik och få det fixat. Så mycket enklare det blev nu. Jag vet inte hur många par jag har, men det är en hel del, och jag köper fortfarande när jag ser några som jag känner kommer att passa perfekt till mina kläder. 

Den holländske 1600-talskonstnären Vermeer är världsberömd för sin målning Flicka med pärlörhänge. Det har skrivits en bok och även gjorts en film med samma titel. 

Även en del tecknade bilder med motivet har dykt upp.

Jag tycker förstås att jag har den värdefullaste Flickan med pärlörhänge.

Namnsdag

 

Idag har Sigrid namnsdag. Så hette min mor, som skulle ha fyllt 102 år idag. När hon föddes kunde hennes föräldrar inte komma överens om vad hon skulle döpas till, så hennes farmor kom med förslaget att titta i almanackan. Sigrid hade namnsdag den 15:e september och dagen efter var det Eufemia. Det namnet är borttaget från almanackan nu, och jag minns att mor tyckte det var bra, för hon gillade aldrig namnet.

Min mor fick leukemi året innan hon fyllde 80 och läkarna sa att hon kanske hade 3-4 mån kvar att leva. Det struntade hon i och kämpade på i ett år. Under sitt sista år bodde hon växelvis hos mig och min syster. Jag jobbade fortfarande men kunde ordna så att jag bara jobbade varannan vecka. Vi trodde mor skulle tycka det var jobbigt att fara mellan oss systrar, men hon tyckte bara det var kul. Hon packade så glatt sin väska när det var dags att åka till nästa dotter. Hon var en mycket omtyckt svärmor. Annars hade klart inte detta upplägget fungerat så bra. 

Mor var en riktig sagoboksmormor.......inte med vitt hår uppsatt i en knut i nacken.....men hon intresserade sig för att lyssna på barnen och gav sig tid med dem. Sex barnbarn hade hon och alla har så många roliga minnen av henne. Hon fick även träffa fem barnbarnsbarn, varav Rasmus var den yngste. 

Mor var väldigt positiv och ungdomlig i sitt sätt. Min syster och jag har kunnat prata med henne om allting och hon har lärt oss väldigt mycket. Hennes tålamod var enormt. Hon var så stolt och glad varje gång det föddes ett nytt litet barnbarn eller barnbarnsbarn. Nu när jag själv har barnbarn förstår jag precis den känslan hon hade. Det är drygt 20 år sedan mor gick bort, men hon är fortfarande oerhört saknad.

Höstmode

Dior har designat klänningen.

Lindt har designat kroppen.

Måste man ha tråkigt?

Tiderna förändras och när jag var barn fanns inte alls det utbud av nöjen och sysselsättning som finns idag. Dessutom var synen på barn så helt annorlunda då. Man skulle synas men inte höras. Så otroligt korkat! Det där att man måste ha tråkigt ibland annars vet man inte när det är roligt kanske det ligger en gnutta sanning i. Efter en del problem så visst uppskattar man då desto mer när det händer nåt kul. Men man måste inte ha tråkigt bara för tråkets skull. Jag tycker man måste försöka göra det bästa av situationen i alla lägen. Helt klart mår man bättre om man har en optimistisk inställning till saker och ting.

Det som förvånar mig är att det mest talas om barn....att de inte klarar av att ha tråkigt. De måste ha mobiler, TV-spel och allt mellan himmel och jord. Det kanske de har....men hur många vuxna är det inte som använder samma saker? Vari ligger skillnaden? Ok, vuxna arbetar och behöver koppla av när de kommer hem, men barnen går i skolan och det är också ett jobb.

Under alla år jag jobbat med barn både i skola och på Fritids har jag sett hur arbetet förändrats, Både krav och arbetsklimat är mycket tuffare idag. Det mest konstiga är att de som alltid framför en negativ åsikt om skolan oftast är de som aldrig satt sin fot i en lektionssal sen de själv slutade skolan. Ändå vet de exakt hur det går till där och har naturligtvis också lösningen på problemen. Då kan jag för mitt liv inte begripa varför de inte har utbildat sig till lärare, och kämpat för en förändring. Vilken toppenskola vi hade haft då !

Jag vet att jag är partisk och oftast tar barnens parti, och det tänker jag fortsätta med. Jag tänker aldrig tvinga varken mig själv eller någon annan att ha tråkigt, bara för att kanske bli väldigt helt otroligt makalöst jättemycket glad sen när det händer nåt kul. Det räcker så bra med att bli glad.

Förvirrad med stort F

Jag läste på nätet någon som beskrev förvirring på ett kul sätt. Det stod: Ibland är man mycket intelligent och kan föra djupsinniga samtal och ibland kan man mäta upp mjöl medan bordsfläkten är igång precis bredvid. Den beskrivningen skulle mycket väl kunna passa in på mig, En morgon bestämde jag mig för att fixa till en ägg - och kaviarsmörgås till frukost. Jag hade kokta ägg i kylskåpet så det vara bara till att plocka fram och skala. När jag skivat det tog jag fram en tub från kylskåpet. Det var inte mycket kvar i den märkte jag, för den var nästan helt hoprullad. När jag tryckte på den kom det ut en smal sträng som såg väldigt underlig ut. Den var lite beigefärgad. Kaviar brukar väl vara mer rostfärgad? Först trodde jag att tuben var för gammal så jag vecklade ut den för att läsa bäst-före-datumet. Det visade sig att den skulle hålla sig fräsch ännu en månad. När nu hela tuben var utrullad kunde jag läsa vad som stod skrivet på den….Ädelost!  Som tur var hade jag en oöppnad tub kaviar i kylskåpet så jag kunde ändå äta det jag planerat. Morgnar är inte den bästa tiden för mig. Min uppmärksamhet är inte på topp då. 

Jag hade en tid bokad hos tandhygienisten, och efter frukost spatserade jag iväg. Ytterdörren till tandläkarmottagningen är ganska tung och det är besvärligt att ta sig in där med rollator. Som tur är finns en knapp att trycka på så dörren öppnas. Det regnade lite den dagen och en dam stod precis utanför dörren och pratade i sin mobil för att få lite lä för regn och blåst. När hon såg att jag skulle gå in just där började hon först flytta sig lite, men sen kom hon nog på att hon kunde öppna dörren genom att trycka på knappen. Det hände ingenting, så hon tryckte en gång till med samma resultat. Då flyttade hon sig bara från dörren fortfarande med mobilen intill örat. 

Jag måste erkänna att jag kände mig lite snopen. Jag hade förväntat mig att hon skulle öppna dörren för mig. Bra kvinna reder sig själv, tänkte jag och gick fram och skulle precis ta tag i dörrhandtaget när en ung kille kom förbi och sträckte sig fram och höll upp dörren. Vilken gentleman! Jag har många gånger märkt att yngre personer är mycket artigare och mer omtänksamma om andra människor än många andra. En stor eloge till de ungdomarna!

Tandläkarbesöket var riktigt positivt. Jag hade för mig att rabatten för äldre inte gällde om man gick till tandhygienist, men jag hade tydligen fel. Hela kalaset gick på 2700 men tandvårdsbidraget på 600kr drogs av först och sen räknades det bort mer rabatt. Det slutade med att jag betalade bara 330kr. Ett mycket humant pris!

Kvällsrutin

I morgon kommer alla kort i min plånbok att vara laddade.

Hoppas att det inte blir strömavbrott i natt,

Heja Danmark!

Jag läste i tidningen att i Danmark hade det gjorts en undersökning av Dansk Sprognævn om vad danskar tyckte om engelska låneord. Det var en hel del ord som de ville ha bort. Först och främst vill de kalla REA för udsalg i stället för sale, nice bör heta dejlig och random ska återigen heta tilfældig om danskarna får som de vill. Det hoppas jag verkligen att de får. Nu har språknämnden startat en ny undersökning där danskarna får bedöma alternativen. Särskilt unga uppmanas att delta, eftersom personer mellan 54 och 70 dominerade den första undersökningen. 

I Sverige har vi Institutet för språk och fornminnen. Det vore väl något för dem att ta upp? De ska ju värna om det svenska språket och våra dialekter, men de gör väldigt lite väsen av sig. Naturligtvis måste vi få in nya ord i vårt språk. Så har det ju skett i alla tider. Inte pratar vi nu som de gjorde på 1700-talet. Vad jag inte förstår är varför lånandet är så ensidigt. Orden kommer nästan uteslutande från USA.

Är det meningen att vi ska prata trumpska i fortsättningen? Så kommer naturligtvis språket de talar i USA snart att heta. Tokstollen ändrar ju namn på det mesta.

Broarnas stad

 Det finns 17 broar längs Rönneå i centrala Ängelholm från motorvägen och fram till åns mynning. Jag har fortfarande inte sett alla, men det står på min att-göra-lista.

Ängelholms bro var länge den bro man körde över för att komma in i Ängelholm. Den första bron byggdes redan 1516 i samband med att Ängelholm blev stad. I mitten av 1700-talet var den livsfarlig att färdas på och ersattes med en pråm. Inte förrän 1783 stod en ny träbro klar, men redan efter två år försvann den i vårfloden och man fick förlita sig på pråmfart i ytterligare 20 år. 

En ny träbro byggdes, men man planerade redan för en bro i sten och järn och 1864 var den klar. Nu byttes namnet till Carl XV:s bro. Järnet rostade och på 1920-talet byggdes den om och fick gångbanor. Genomfartstrafiken leddes på 50-talet utanför staden och bron kunde överleva när den inte användes så mycket. Idag är det bara tillåtet för gångtrafikanter och utryckningsforden att ta sig fram där.

Det finns både villor och hyreshus som gränsar till ån. Jag brukar beundra de vackra planteringarna där. Sofiero har många vackra rhododendron, men detta är minst lika magnifikt.

När man står på Carl XV:s bro kan man se Tullportsbron längre bort. Den här gamla bron leder till gamla lasarettet och Tullportsbron, som är Ängelholms nyaste bro, leder till nya lasarettet. Dessutom börjar den där Soso slutar, så den ligger väldigt centralt. Nästa bropromenad ställer jag kosan mot Tullportsbron. Det är Ulrika som tagit alla foton och förhoppningsvis följer hon med på nästa bropromenad också.