Andningsteknik

Andas in självförtroende. Andas ut tvivel.

Så enkelt borde det vara.

Vatten, bara vanligt vatten

Vi har haft några extremt varma dagar hos oss. Sol i all ära, men detta blev för mycket för min smak. Jag vill kunna orka göra något lite varje dag, men de här sista dagarna har det varit helt hopplöst. Efter minsta lilla ansträngning har jag flåsat som en flodhäst. Vilken tur att vi har källaren att gå ner i, för där är temperaturen mer mänsklig.

I början av sommaren, när det fortfarande var skönt väder, planterade vi en del nya buskar och sommarblommor. Naturligtvis vill vi att de ska klara sig, så vi har varit noga med vattningen. Sen det började bli så hett har vi fått öka på den rejält. Förr om åren har vi gått runt och burit på vattenkannor, men nu har vi en slangvagn med 30 m slang upprullad. Så enkelt det är att vattna med hjälp av den. Efter att ha kopplat en del av slangen i vattenutkastet är det bara till att rulla ut resten och stå där och rikta strålen mot växterna. Där kan jag stå och fundera på vilka nya saker jag vill ha fixat och om det kanske ska ändras om lite i trädgården. Tankarna far fritt. Jag har fått rejäl slangvana i sommar...nästan som en deltidsbrandkvinna.

Göran har monterat ihop kryddhyllan som ska fästas i förrådet och kryddorna är inhandlade och omplanterade. Idag, när det är hyfsat väder, ska vi nog hinna få den på plats så jag kan sätta in kryddorna där. Sen får jag ta itu med resten av grästuvorna. Jag är glad om jag hinner så långt att vi kan få till en fikaplats. Någon singel hinner vi nog inte lägga i år, men vi ska ju ha något att göra nästa år också.

Knivskarpt

Att knivar ska vara vassa är en nödvändighet. Jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig på slöa knivar när jag skulle skära upp kött. Göran slipar dem till mig med jämna mellanrum, fast jag har nog varit lite oaktsam ibland. Det är så enkelt att lägga dem i diskmaskinen efteråt, men jag har läst att för att kniven ska behålla sin skärpa så ska den diskas för hand. Det gör jag numera. Dessutom har jag ett fodral där jag lägger in alla knivarna...precis som proffskockar har. Jag tror nog det behövs mer än ett knivfodral för att bli proffskock, men det är i varje ifall en början.

Mina skalknivar samlar jag i ett litet Höganäskrus. Jag tycker inte det är lika viktigt med dem. De är så billiga så det är bara att köpa en ny när någon av de gamla blir för slö. På morgonen brukar jag äta havregrynsgröt till frukost och ofta delar jag ett äpple i bitar och blandar i. Så gjorde jag igår med. Tyvärr hade jag lite bråttom för jag skulle till frissan och färga håret, så jag var aningen stressad. Hur det nu kom sig så skar jag inte bara i äpplet utan även i mitt pekfinger. Det gick så snabbt så jag hann knappast reagera. Efteråt gjorde det fruktansvärt ont. Blodet forsade och jag kunde inte få det till att sluta. Automatiskt tog jag hushållspapper och virade om samtidigt som jag tryckte allt vad jag kunde. Efter några sekunder var pappret helt blött av blod och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag höll fingret under kallvattenskranen, men inte hjälpte det.

Till sist fick Göran sätta på flera plåster hårt runt fingret så det nästan stasade. Sen klippte jag av fingret på en gummihandske och trädde över hela paketet. Det verkade som det funkade. Fingret dunkade som det värsta trumsolo, men även om jag kände mig lite skakis så var jag tvungen att åka iväg. Det är så svårt att få en tid hos frissan som passar så jag ville inte chansa och avboka. Så länge jag var hemma höll jag hela armen högt för jag trodde att det skulle sluta att blöda snabbare då. När jag körde fick jag i varje fall försöka hålla handen lite högre. Jag stödde den mot ratten och höll den så att mötande trafikanter inte trodde jag satt och gjorde fula gester åt dem.

Jag har fortfarande en gummituta över fingret idag, så jag inte ska få in något skräp i såret, men jag har i varje fall inte ont mer.

Midsommarfirande

I år var första gången på många år som vi inte firade midsommar tillsammans med Rasmus. Hans föräldrar var här precis som alla andra år, men Rasmus firade tillsammans med sina kompisar. Det tar nog lite tid innan jag vänjer mig vid det, men givetvis är jag glad över att han har bra kompisar som han trivs tillsammans med. De är inga latmaskar precis. De är ute och promenerar runt i samhället och träffar på många nya kompisar och även en del av sina gamla lärare. Det verkar som Pokemonjakten har startat igen med ett lite annorlunda upplägg. Han ringde mig en kväll och berättade att de hade gått 1,5 mil.

Vädret var perfekt i helgen och vi kunde sitta ute på altanen och äta. Maten smakar av någon underlig anledning så mycket bättre utomhus. Någon midsommarstång hade vi inte. Jo, nästan. Mellan brädorna i altangolvet har en tistel växt upp. Jag har låtit den stå kvar för jag ville se hur hög den kunde bli. Nu blommar den snart med lila blommor och det passar bra, för på andra sidan altanen växer prakttry som blommar i rosa. Jag gillar när det är färgmatchat.

Denna veckan ska jag storstäda altanen och golvet ska högtryckstvättas innan det oljas. Då blir jag nog tvungen att dra upp tisteln, men innan dess ska jag mäta den. Jag återkommer med längdresultatet senare.

Livets skola

Jag har lärt mig att jag har mycket kvar att lära. 

Ingen kan och vet allt. Den som tror det lurar bara sig själv. Vilken tur att vi inte är några allvetare från början. Det är ju det som sätter extra piff på tillvaron när man lyckats lära sig något nytt. Är man intresserad och nyfiken finns det så mycket att upptäcka. 

Hjälpsam personal på Bauhaus

Vi har grus i vår ingång och det har fungerat bra i mer än 40 år. Det kommer upp något enstaka ogräs då och då, men då duschar jag med ättika och det försvinner fortare än kvickt. När det lades ny asfalt på gatan utanför vårt hus blev det tyvärr inte så lyckat. Asfaltkanten är nästan 2 cm högre än vår infart, och när det regnar bildas det stora pölar där. Efter en natt med mycket regn får jag ta på mig simfötter för att kunna hämta tidningen i brevlådan. Det är mycket irriterande och vi diskuterade hur vi skulle kunna bli kvitt problemet. Vi bestämde att vi skulle fylla upp med bergkross, som är lite grövre än vanligt grus. Bauhaus i Hyllinge säljer makadam, bergkross, stenmjöl och trädgårdsjord i lös vikt, och det var dit jag begav mig. Intill de här högarna stod parkerat en liten maskin med skopa framtill. Jag misstänkte att de hade den för att lasta i släp när man handlade. Det var inte aktuellt för min del, för jag ville bara ha några spannar.

Jag stegade in i butiken och undrade ifall det gick att köpa bara en liten mängd bergkross. Det var helt ok, och en ung kille följde med mig ut. Jag hade tagit med mig en skyffel också, men det var onödigt. Killen lastade själv i spannarna och sen vägde han det i skopan. När det var klart lyfte han in allt i min bil. Det enda jag behövde göra var att gå in och betala. Vilken service!

Några dagar tidigare var vi i samma butik och köpte en toalettstol. När vi stod där och tittade kom en ung tjej fram och undrade ifall vi behövde hjälp. Vi hade redan bestämt oss för vilken modell vi skulle köpa, och nu var det bara att lasta den i kundvagnen. Kruxet var att stolarna stod staplade ganska högt. Helt plötsligt dök ännu en av personalen upp och de hjälptes åt att lyfta ner stolen i vår vagn. -"Säg till i kassan att de ringer mig när ni har betalat" sa tjejen, "så kommer jag och hjälper till att lyfta in i bilen." Vi var lika förvånade både Göran och jag. Det hör inte till vanligheterna att man träffar på så hjälpsam personal. Tänk om alla butiker var lika serviceinriktade.

Konstaterande

Att ha sunt förnuft är ingen gåva utan ett straff eftersom du måste umgås med så många som inte vet vad det är. 

Jag vet inte om sunt förnuft räknas som omodernt numera, för idag måste tydligen allt analyseras och göras mycket besvärligare än nödvändigt.

Festlig avslutning

Igår var det en alldeles särskild dag. Rasmus slutade på högstadiet. Våra tre barn har gått på Björnekullaskolan precis som Rasmus och en del lärare som jobbade där då, jobbar fortfarande kvar. Rasmus har t.ex. haft samma musiklärare som sin mamma. Då för ca 30 år sen var det helt andra traditioner än de som gäller nu. Idag påminner en högstadieavslutning nästan om en studentexamen. De hade några lektioner......nåja de träffades i klassrummet några timmar på förmiddagen och sen var de lediga fram till kl. 5. Då var det avslutning där alla föräldrar som ville var välkomna att vara med. Naturligtvis åkte Bo och Ulrika dit och fotograferade.

Tidigare på eftermiddagen kom Rasmus hit för han ville ha hjälp av morfar att knyta slipsen. Då fick han klä sig i de kläder han skulle ha på avslutningen så vi kunde få några bra bilder på honom. Han fick gå ut i trädgården och agera fotomodell....inte helt frivilligt kanske, men han är ganska tålmodig.

Alla killar i klassen hade skaffat kostym och hade de inte slips så var det fluga som gällde. Här har tre stiliga killar fångats på bild. Rasmus står omgiven av sina kompisar Filip och Noel. Tjejerna bar långa klänningar. Förr om åren så syddes de här avslutningsklänningarna i syslöjden men hur det var i år vet jag inte. Efter avslutningsceremonin var det dags för alla 9:or att sätta sig till bords i matsalen. Nu bjöds det på avslutningsmiddag. Jag får väl höra i morgon vad som stod på menyn.

Tiderna förändras och sederna likaså. När jag konfirmerades för snart 60 år sen hade alla flickor vita klänningar och killarna bar kostym. Det klagades mycket över detta eftersom den där kostymen sällan användes mer. Till sist bestämdes att alla konfirmander skulle ha kåpa, och det tycker jag är klokt. Nu har detta problemet i stället flyttats till högstadieavslutningen. För ett problem är det för de föräldrar som inte har råd att betala för dyra kostymer eller balklänningar.

Vad man än tycker om denna nya tradition så var alla väldigt tjusiga och visst är det kul att se ungdomarna uppklädda i tjusiga kläder och inte bara i jeans och T-tröja.

Sjukskrivning

Jag undrar om man kan sjukskriva sig när man är pensionär. Var ska man anmäla det, tro? Jag struntar nog i det för ska det dras en karensdag på min pension, så är det inte roligt. Jag har hållit på nu i flera dagar med ogräshackning framför förrådet och min handled protesterar vilt. Alla grästuvor måste bort så det blir slätt på marken innan vi lägger markduk och singel. Troligtvis har jag varit för optimistisk, för det lutar åt att allt inte hinns med i sommar. Men det kommer ju fler somrar. Då vet jag i varje fall att jag inte är arbetslös nästa år.

Det är ganska kul att hoppa från ett jobb till ett annat. Jag är inte så noga med att allt ska vara helt klart innan jag lämnar det. Kommer jag på något som är roligare just då så gör jag det i stället. Ombyte förnöjer, och jag tror faktiskt det är ganska smart att göra så, för då sliter jag inte på samma muskler hela tiden. Så klok var jag inte när jag höll på framför förrådet, men av skadan blir man vis. Nu ska jag ta två lediga dagar och inte alls vara i trädgården. Reklamen om Voltaren stämmer riktigt bra. Jag har använt salvan och den hjälper. Sen måste man klart vila sig också och inte bara kleta på salva och rusa direkt ut och hacka. 

Idag blir det en tur till trädgårdsbutiken. Jag vill ha lite fler kryddor. De doftar så gott och jag ska ha dem vid sidan om fikabordet. Förhoppningsvis ska jag då bli inspirerad att använda dem i en massa goda maträtter. Under min "sjukskrivning" får jag bläddra i kokböcker och leta efter recept.

Trädgårdskrock

Vi har sån tur att Rasmus klipper vår gräsmatta varje vecka. Det går ganska snabbt men han har lite problem runt plommonträdet. En del grenar sitter ganska lågt, så han får nästan krypa på knä runt det. Han har aldrig klagat, men för att hjälpa honom tog jag fram handgräsklipparen och körde några varv närmast trädet så han skulle slippa det. Jag har testat med den bensindrivna, men det fixade jag inte. Den gick inte att svänga med. I varje fall så fungerade det inte när jag försökte. Rasmus erbjöd sig att hålla en "svängkurs" för mig, men jag var inte särskilt intresserad.

Som tur var så hade jag keps på mig när jag gav mig av mot trädet, för när jag skulle köra innersta varvet så small det till. Skärmen på kepsen var så långt ner över ögonen så jag såg inte att jag gick rakt emot en tjock gren. Keps och glasögon for av och jag kände mig lite vimsig. Jag plockade upp kepsen och tog på glasögonen, men det var nåt som inte stämde. Jag såg så suddigt med det högra ögat. Det är ju det ögat som jag haft besvär med så länge, men jag hade inte fått något in i det denna gången. Det var jag helt säker på. Jag blinkade lite extra och tänkte att jag kanske fått en lindrigare hjärnskakning så det var det som gav mig dimsyn.

Det blev inte bättre så jag satte mig och började att putsa glasen för att se om det hjälpte. Då upptäckte jag att det fanns inget högerglas. Jag kunde köra fingrarna rakt igenom. Det var inte konstigt att jag såg dimmigt. Jag gick bort till plommonträdet och letade och där låg glaset, Vilken tur att jag inte kört över det med gräsklipparen. Efter många om och men så fick jag det på plats igen.

Nu var det ingen tvekan om vad jag skulle göra. Jag plockade fram kantningsspaden och grävde en jättestor cirkel runt trädet. Här skulle inte bli fler kollisioner med några grenar. När grästuvorna var borttagna fyllde jag på med ny jord och därefter planterades tagetes i cirkeln. Nu är det krocksäkert att klippa där. Man behöver inte ens fundera på att ta på varken hjälm eller skyddsglasögon.

Se framåt

Livet är som en bok. Du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna, men du kan börja på ett nytt kapitel.

 Det tycker jag känns tryggt. Då är det inte helt kört även om man gjort en del mindre lyckade val i sitt liv. Det är bara till att börja på ny kula och inte tänka för mycket på det som varit.

Blomsterfägring

Minns ni den här bilden? Den tog jag för ca ett år sen. Häcken med spirea mellan grannens och vår tomt hade just sågats ner. Det var välbehövligt för det den var så ful. Efter drygt 40 år såg den inte mycket ut för världen och den behövde en gör-om-mig-dag. Buskarna sågades ner längs med fotknölarna och det såg verkligen inte roligt ut precis efteråt. Ganska snart började det emellertid sticka upp lite nya skott här och där och den började växa så smått.

 Efter ett tag tog den fart rejält och idag ser den ut så här.

Vissa grenar är så överfulla med blommor så man kan inte se några löv.

Det finns även en del andra blommande buskar i vår trädgård som de två vi har framför altanen. De sågades också ner för några år sedan och blir bara finare för varje år. Jag är noga med att klippa bort fjolårsgrenar varje år, så de ska fortsätta blomma med små rosa blommor.

Framför köksfönstret står en megastor buske som vi planterade för väldigt länge sen. Trots sin höga ålder och trots att den är väldigt inträngd av växter runt ikring, så blommar den rikligt varje vår med rosa blommor. Senare blir löven mörkt röda. Namnet på busken har jag glömt för längesen.

Vi hade även en stor forsythia, men den blev inte så vacker till sist och då sågades den ner. Jag saknade ändå att ha lite lysande gult i trädgården tidigt på året, så idag står det en ny forsythia på samma plats. Förhoppningsvis ska den växa och bli lika stor och fin som den förra.

Några buskar som varit med från början när huset byggdes är rhododendronbuskarna. Göran byggde huset 1972, så de har några år på nacken. Från början planterade vi 5 buskar längs med husväggen men de blev så stora att den som stod ytterst mot gaveln fick plockas bort. De står på norrsidan eftersom rhododendron inte lär vara så glada för stark sol. De första åren hade vi även en klätterhortensia som slingrade sig upp längs husväggen, men den doldes till sist helt av rhododendron.

Det är redan många blommor som slagit ut, men det finns fortfarande gott om knoppar.

Om några dagar hoppas jag alla blommor slagit ut och att det ska se ut så här längs med väggen som det alltid brukar göra vid denna tiden. Det är en lisa för själen att sitta i trädgården och fika med den utsikten.

Reslust

I lördags var det final i Let´s dance och Kristin var för mig en självklar vinnare. Hon har varit i en klass för sig under alla program. Nästan alla deltagare har varit otroligt duktiga och jag blev väldigt imponerad av Lancelot. Fredagkvällarna har varit vikta för dans i flera veckor, men nu får det bli något annat att se fram emot.

Jag gillar verkligen det här programmet, men denna omgången har jag funderat lite över språket. Jag kan inte minnas att det var så i fjor. Denna säsongen har allt varit sjukt magiskt och alla pratar om sina resor. För mig är en resa något där ett fordon är inblandat som bil, båt, buss, tåg, båt eller flyg. Resa har blivit ett nytt modeord, som används i tid och otid. Ofta kan det vara den banalaste grej där man börjar på något och när det efter många om och men blir klart har man gjort en resa. Vart då, kan jag undra.

Jag kommer osökt att tänka på Hasse och Tage när de på sin kafferast sitter och diskuterar vart de ska åka på sin semester. Hasse är inte det minsta imponerad av småturer utan han drar fram månlandningen. -"Där kan man snacka om resa," säger han och jag håller med honom. Det är en resa med stort R.

När jag var tonåring minns jag att vi ibland använde lite annorlunda ord, men det var inget som de vuxna hakade på. Idag är det helt annorlunda. Många vuxna försöker prata som ungdomar. De kanske tror att de verkar yngre och tuffare då. Åldern sitter knappast i hur man pratar utan hur man tänker. Samtliga deltagare och programledarna i Let´s dance sa orden sjukt, magiskt och resor i var och varannan mening. Lite variation hade inte skadat. Trots de här irritationsmomenten så har jag suttit framför TV:n varje fredagkväll och njutit av dansen. Om jag tänkt efter lite kunde jag klart skruvat ner ljudet när de började prata.

På tal om resor, så har jag planerat att åka till Zoé framåt hösten. Det kommer med all säkerhet att bli en sjukt magisk resa.

Beslutsam

Jag vet vad jag vill. Jag råkar bara ändra mig hela tiden.

Så är det ofta, har jag märkt, att jag bestämt mig för en sak och sen helt plötsligt utan att jag vet vad som händer, så tycker jag på ett helt annat vis. Jag ser inte det som något negativt. Det är kul att man kan överraska sig själv nån gång.