Reslust

I lördags var det final i Let´s dance och Kristin var för mig en självklar vinnare. Hon har varit i en klass för sig under alla program. Nästan alla deltagare har varit otroligt duktiga och jag blev väldigt imponerad av Lancelot. Fredagkvällarna har varit vikta för dans i flera veckor, men nu får det bli något annat att se fram emot.

Jag gillar verkligen det här programmet, men denna omgången har jag funderat lite över språket. Jag kan inte minnas att det var så i fjor. Denna säsongen har allt varit sjukt magiskt och alla pratar om sina resor. För mig är en resa något där ett fordon är inblandat som bil, båt, buss, tåg, båt eller flyg. Resa har blivit ett nytt modeord, som används i tid och otid. Ofta kan det vara den banalaste grej där man börjar på något och när det efter många om och men blir klart har man gjort en resa. Vart då, kan jag undra.

Jag kommer osökt att tänka på Hasse och Tage när de på sin kafferast sitter och diskuterar vart de ska åka på sin semester. Hasse är inte det minsta imponerad av småturer utan han drar fram månlandningen. -"Där kan man snacka om resa," säger han och jag håller med honom. Det är en resa med stort R.

När jag var tonåring minns jag att vi ibland använde lite annorlunda ord, men det var inget som de vuxna hakade på. Idag är det helt annorlunda. Många vuxna försöker prata som ungdomar. De kanske tror att de verkar yngre och tuffare då. Åldern sitter knappast i hur man pratar utan hur man tänker. Samtliga deltagare och programledarna i Let´s dance sa orden sjukt, magiskt och resor i var och varannan mening. Lite variation hade inte skadat. Trots de här irritationsmomenten så har jag suttit framför TV:n varje fredagkväll och njutit av dansen. Om jag tänkt efter lite kunde jag klart skruvat ner ljudet när de började prata.

På tal om resor, så har jag planerat att åka till Zoé framåt hösten. Det kommer med all säkerhet att bli en sjukt magisk resa.