Prövar sina vingar

Nu har koltrastens ungar flyttat hemifrån, och föräldrarna är ensamma kvar här hos oss. Det ser nästan ut som om han sitter och spanar efter dem. Jag undrar om de känner samma tomhet som jag gjorde när alla mina barn flyttat hemifrån.

De sista dagarna smög ungarna på marken bakom rhodedendronbuskarna och väntade på att någon av föräldrarna skulle komma med mat.

Vi kunde följa deras flygövningar några dagar, och det såg så kul ut. De verkade inte bry sig om att vi satt och fikade i trädgården, utan de flög tätt intill. Det var nästan så vi fick huka oss i stället. Ungarna var väldigt nyfikna och stod kvar och bara stirrade på oss, medan föräldrarna kallade på dem. 

Det börjar kvittra på andra håll i häcken också. Är det månne fler barnfamiljer som ska ha flyttkalas?

Dubbeltitel

Nu kan jag snart ståta med en dubbeltitel; nämligen MORMOR/FARMOR! Min son och hans fru, Anne, i Dallas väntar barn till hösten. De hade fått ett brev från doktorn efter senaste undersökningen där det stod om det skulle bli en pojke eller en flicka. Ingen av dem hade öppnat det och de bestämde då att vänta med att avslöja det hela tills igår. Annes föräldrar bor i Salem vid New York och alla syskon skulle samlas där denna helgen. Det är en stor familj med många syskon och syskonbarn. Hennes syskon hade anordnat en baby shower, något som vi inte är vana vid här. Annes mamma fick läsa brevet och sen var det meningen att hon skulle köpa blå ballonger om det stod att det skulle bli en pojke och rosa ifall det skulle bli en flicka. Detta skulle sedan avslöjas för alla.

Vi kopplade upp oss på Google+ både jag, Ulrika och Katarina. Vi kunde sedan se varandra allihop på datorn.......vi i Åstorp, Ulrika med familj i Kvidinge, Katarina med familj i Luxemburg och Peter och Anne och hela hennes familj i Salem. Helt fantastiskt! Det kändes som om vi alla var på plats, eftersom vi kunde prata med varandra samtidigt som vi såg vad som hände. Annes mamma hade lagt ballongerna i en stor låda, som bars ut på altanen. Nu var det meningen att Anne med hjälp av syskonbarnen skulle lyfta på locket. Det var mycket spännande! Äntligen togs locket av och upp i luften for massor av......BLÅ ballonger! Jag ska alltså bli farmor till en liten pojke.

Nu gäller det att trampa gaspedalen i botten på symaskinen och sticka så att stickorna glöder.

Nödvändiga verktyg

Min man har gott om allehanda verktyg och maskiner i sitt snickarrum. Men det viktigaste av allt saknar han; nämligen en högklackad sko och en kökskniv. Faktum är att jag många gånger har testat att skruva med en kniv. Det går alldeles utmärkt. Såvida det inte är en stjärnskruv. Kniven är perfekt för den kan hantera alla skruvstorlekar. Använder man en vanlig skruvmejsel, måste det var en mejsel för varje storlek. Så opraktiskt! Man kan väl inte gå omkring med ett helt batteri av skruvmejslar i fickorna eller väskan? En ynka liten kniv tar ingen plats. En högklackad sko är oslagbar som både hammare och flugsmäll. Har man en sko och en kniv överlever man var som helst. Då behöver man ingen schweizisk armékniv. 

Det finns ett verktyg som jag saknar. Jag vet inte om det finns över huvud taget. Men då är det på tiden att någon uppfinner det. Jag pratar om ett verktyg som kan hänga skåpdörrar på gängorna, eller vad det kallas. Ibland händer det tyvärr att en skåpdörr lossnar, och jag lyckas ALDRIG få den på plats igen. Och jag har försökt!!! Får jag den på plats på ena stället så hänger den på sned på det andra. Vem har hittat på ett så korkat sätt att fästa dörrar? Det måsta ha varit en person som älskade att reta folk. Och det har han lyckats bra med. Det slutar alltid med att min man hänger dörren på plats och jag går och tar något lugnande. 

Uppgradering

Vår trädgård är hyfsat lättskött. Nu ska vi uppgradera den till att bli mycket lättskött. Vi har haft en liten damm vid sidan om vår Aroniabuske. Den har växt och blivit jättestor, så dammen har nästan varit helt dold. Dessutom samlades det alltid en massa löv och annat skräp där, och rengöringen av den var inget som jag såg fram emot, även om jag ofta fick hjälp.  Igår grävde jag upp den och alla små perenner runt ikring. Den ska nu få tjäna som ett jättestort fat för de kryddor jag har i krukor. I stället för att ha en damm, som jag egentligen tycker är mycket rogivande och vackert att titta på, så ska vi skaffa ett litet fågelbad.

När jag höll på vid dammen, så flög koltrastarna runt huvudet på mig hela tiden. Det ursprungliga boet på altanen  har de övergivit. Det satt alltid många skator på häcken mittemot, så det var kanske inget bra boende för en barnfamilj. Jag har sett att de flugit in i ett hål i thujahäcken, och det är inget ovanligt att fåglarna bygger där. Dammen är bara en liten bit från rhodedendronhäcken och plötsligt hörde jag en massa småpip. Det hördes precis som hungriga fågelungar. Mycket riktigt. Både hanen och honan kom flygande med maskar i näbben och vidare in bland rhodedendronbuskarna. Det är nästan som ett flerfamiljshus. Igelkotten bor på nedre botten och fåglarna några våningar högre upp.

Det blir inget grävande för min del idag. Min bräckliga lekamen är inte anpassad för den sortens sysselsättning. Jag har en sån himla TRÄNINGSVÄRK. I nuläget gäller det bara för mig att inte missa fikapauserna.

Det kommer att bli en lååååååång vecka

Jag fick ett paket från min dotter i Luxemburg idag.

Deletehelg

Denna helgen har det varit överösGunnelmedpresenter-helg. Det startade redan i torsdags. Jag fick 8 erbjudanden om att ifall jag klickade på en länk, så skulle jag få ett resepresentkort på 100 000 kr. Några av erbjudandena kom från samma avsändare, men det var olika personer som undertecknat mailet. Hur jobbar de där? För 800 000 kr skulle jag ju kunna åka och hälsa på mina barn hur ofta jag ville. Vilken tur jag har! Synd bara att jag är så misstänksam, för det blev ett tryck på deleteknappen.


Dagen efter delades det ut bilar. En Audi cabriolet skulle jag kunna få hur enkelt som helst. Ja, inte bara en utan 9 st. Jag undrar var jag skulle parkera alla dem. Vi har bara plats för en i garaget och en under carporten. Tror inte grannarna hade gillat ifall jag barrikarderat hela gatan. Jag vill ju gärna vara en god granne, så det blev deleteknappen igen.

Igår kom erbjudande om diverse saker, som dator, GPS och jag minns inte allt. Min GPS är ganska ny och jag är nöjd med min dator, men det hade kanske varit bra med ett nytt tangentbord som har en extra tålig deleteknapp. Knappen på mitt tangentbord har i varje fall jobbat för högtryck denna helgen. Den hade nog velat ha en liten paus.

Att fylla ut

Rabarberna är jätttestora nu, och jag har plockat in några gånger och gjort paj. Häromdagen bakade jag med jordgubbar också i. Det blir inte så surt då, tycker jag. Överst hade jag ett smultäcke av smör, Stevia, mandelmjöl och havregryn. Det smakade nästan som knäck! Så himla gott! Frukt och bär är alltid nyttigt.

När jag läste tidningen i morse tänkte jag på att den är så väldigt inrutad eller randad vad man vill kalla det för. Det är 6 kolumner och allt verkar vara så millimeteranpassat både när det gäller reportage, små notiser, annonser eller bilder. Det finns inte ett ynkans litet vitt område någonstans. Alla sidor är fyllda. Ibland kan man dock läsa samma reportage på två ställen i tidningen. Nu menar jag inte att man ser rubriken och en liten sammanfattning först, och sen kommer själva reportaget inne i tidningen. Nej, här rör det sig om samma inlägg på två olika sidor. Det är säkert bara för att fylla ut, gissar jag. Idag är jag helt övertygad om att det gällde utfyllnad. På sidorna som handlar om Världen stod att läsa om lite av varje och mitt i allt detta var insatt en bild på Victoria Silvstedt som skulle på nån filmvisning i Cannes. Det är väl knappast nån världsnyhet?

Jag har upptäckt en del veck runt midjan. De måste helt klart fyllas ut....med rabarberpaj då, förslagsvis. Jag gissar att det går åt MYCKET rabarberpaj för att fylla ut de vecken.

Pysseldags

Det är tur att man har barnbarn. Då måste man hela tiden vara på alerten och hitta på saker. Det blir aldrig några långtråkiga dagar. Eftersom Rasmus bor så nära mig, så har vi alltid träffats väldigt ofta. Han har själv ofta ringt hit och undrat om han fick komma så vi kunde pyssla. Jag har glatt svarat ja för jag älskar själv att fantisera ihop saker av överblivet material. I alla tider har jag samlat på toarullar, stenar, kottar och andra bra-och-ha grejer. När mina egna barn blev äldre så slängde jag det mesta, men sen när Rasmus började bli intresserad, så fyllde vi på förråden igen.

När Rasmus fick en påse med riddare av sin pappa, så väcktes hans intresse för riddarborgar. Jag hittade en beskrivning på hur man själv bygger en sådan av toarullar, en skokartong och stenmönstrat papper.

Det blev en tjusig borg med både vindbrygga och vallgrav.

Ett annat projekt var att göra en egen mobil. Då passade det bra att morfar hade sitt snickarrum vägg i vägg med mormors pysselrum. Där hittade Rasmus en brädbit som nog skulle passa bra. Den var bara lite för lång, men han gjorde en markering på den och sen fick jag rycka in och såga. Rasmus var mäkta imponerad av mina färdigheter. 

Han har sett att morfar är väldigt noga med att slipa alla kanter så de blir jämna. 

När träbiten var jämn och fin skrev vi siffror på små knappformar och klistrade på. Det var bara till att följa beskrivningen i pysselboken.

Här är det färdiga resultatet. 

Rasmus har inte lika mycket tid över för pyssel nu. Ska man bli fotbollsproffs så gäller det ju att träna. Kanske Zoé också blir intresserad av att själv tillverka saker? Det är bara att vänta och se tiden an. 

Diktcafé

Nu ska det bli förbjudet att diskriminera någon p.g.a. ålder. Det ska bli spännande att se hur det kommer att efterlevas.  Även om "tanten" numera har omvärderats, så är det många gånger fortfarande ett skällsord.? Förr sa man det för att visa respekt för personen i fråga. Det bottnar nog mycket i den åldersfixerade tid vi lever i nu. Alla ska till varje pris uppföra sig så ungdomligt som möjligt och se så unga ut som det bara går. Ibland blir det lite patetiskt. Det verkar som om en del människor skäms för att bli äldre......nästan som det skulle vara något brottsligt. Åldern bör man absolut inte prata om; varken damers eller herrars. Efter 50-strecket är visst varje år lika viktigt som det var när man var barn. När man idag säger att någon är tant menas att tjejen eller damen ser trist ut, klär sig tråkigt och är inte så på alerten som man bör vara. Detta kan stämma in på allt från 20-åringar till  90-åringar. Det handlar mer om smak och personlighet än om ålder. Konstigt att inte farbror har samma dåliga klang. Men här pratar man nog mer om att vara gubbig. Tant och gubbe. Ve och fasa!

Jag tänkte på dikten Varning av Jennifer Joseph. Den som går: When I am an old woman.........

När jag blir gammal ska jag bära lila

med en röd hatt som inte passar och inte klär mig.

Och min pension ska jag spendera på

konjak och sommarhandskar

och sidensandaler.

Och jag ska säga "att vi har inte pengar till smör."

Jag ska sätta mig på trottoaren

när jag blir trött

och jag ska glufsa i mig smakprov i affärer

och jag ska trycka på alarmknappar

och jag ska dra med min käpp längs järnstaketen

och ta igen för att jag var nykter som ung.

Jag ska gå ut i tofflor i regnet

och jag ska plocka blommor i andra människors trädgårdar

och jag ska lära mig spotta.

Men jag borde kanske öva lite nu....?

Så att folk som känner mig inte blir alltför bestörta och förvånade

när jag plötsligt är gammal och börjar gå klädd i lila. 

Det går säkert att utföra alla de här sysselsättningarna om man klär sig i orange också....eller vilken färg som helst.

Och häcken växte kämpahög

Vår trädgård är i stort sett helt insynsskyddad. På två sidor har vi en över två meter hög thujahäck och på en sida en spireahäck. Den är inte fullt lika hög och heller inte vintergrön. Det är längs med infarten, och där är man ju bara när man kör in bilen till garaget. Mot gatan har vi planterat olika sorters vintergröna buskar som är en bra bit över 2 meter vid detta laget. Vi har bott här i 40 år, så de växterna som står här nu är planterade för ca 20 år sen. Vi har gallrat bort en del, men det är fortfarande rena djungeln på vissa ställen. Jag tycker om när man kan ha som små avskilda platser i trädgården. Jag vill kunna sitta lite var som helst och fika. Det gäller att flytta runt beroende på var solen befinner sig.

Forsythian är den busken som blommar först i trädgården. Då vet man att snart är det vår.

Ut emot gatan till har vi bl.a. den här busken som jag inte minns vad den heter. Den blommar med små rosa blommor på bar kvist och sen kommer löven och blir rödaktiga. Det är en bjässe på ca 5 meter.

Stjärnmagnolian står lite trångt numera, men den kämpar ändå på och blommar varje år..

Vid ena gaveln var vi i fjor tvungna att rensa bort allt som var planterat där, för det var alldelse för stort och inte speciellt snyggt. Nu växer det vinterbär där.

Snart är det Mors Dag och då brukar det vara tid för rhodedendron att blomma.

 Vi har inte lika många olika sorter och lika stora buskar som man kan se på Sofiero slott, men jag är ändå ganska nöjd med våra rhodedendronbuskar.

Mat och motion

Mat och motion är livsviktigt. Igår blev det mest av det ena för min del. Min svärson, Rasmus pappa, fyllde år, och han firade sin dag på Spångens Gästis, dit vi var bjudna. Det stod framdukat ett STORT buffébord med jag vet inte hur många sorters sillinläggningar, rökt, gravad och kokt lax, ål och sillatårtor av allehanda slag och kallskuret i mängder.  På varmrättsbordet hittade jag olika sorters gratänger, prinskorv och köttbullar. Jag tog bara pyttelite av varje sort, så jag skulle ha åtminstone en liten chans att smaka på det mesta. Det är tur att det var en bit från vårt bord till där maten stod, så man fick lite motion redan då. Det blev några motionsrundor under eftermiddagens gång.

Efter en mindre paus i ätandet gav vi oss på efterrätterna. Det fanns 10 olika efterrätter att välja bland. Mina favoriter var Marängsviss, Mandelpäron, Bruleépudding och Skånsk äppelkaka med vaniljsås. Kaffet smakade utmärkt efter den bravaden. Det fanns även ett bord med godis, men det hoppade jag glatt över....ja, inte bokstavligt talat, för jag hade inte orkat lyfta en cm från golvet. Jag fick veta när vi kom hem att det fanns även ett bord med olika sorters ostar framsatta. Ärligt talat blev jag inte besviken när jag hörde att jag missat det. Var i all världen skulle jag haft plats till det?

Den som inte verkade det minsta besvärad efter ätandet var Rasmus. Men han åt bara det han visste att han absolut gillade och när han var lagom mätt så slutade han. Synd att det barnsliga tänkesättet försvinner med åren. Regnet öste ner hela eftermiddagen, men när vi kom hem sken solen så smått, och då kände vi att en extra motionsrunda nog inte hade varit så dumt. Vi tog en liten skogspromenad i sakta mak. Vi=de vuxna. Rasmus tog naturligtvis fotbollen med sig, och sparkade på den hela tiden. Det är hans stora hobby som överglänser allt annat. Det är precis som om han tycker att han är inte riktigt färdigklädd om han inte har fotbollen med sig. Min stora hobby är att sy och sticka. Lite svårt att ta symaskinen med på promenaden, men jag skulle nog kunna stoppa ner ett garnnystan i fickan och gå och sticka samtidigt.

Underbemanning

Läste en liten notis i tidningen idag om att en polisstation i Småland varit helt utan poliser en söndag i förra månaden. Dess befäl hade nu lämnat in en anmälan, för han ansåg att det var ett fall av underbemanning. Ja, mer underbemannad än så går det nog inte att vara.

Nu vet jag inte om det var underbemanning som gjorde att inte polisen ville åka ut till ett företag här i samhället som hade haft inbrott. De hade blivit av med lastbilsdäck för flera hundratusen kronor. När de ringt och anmält det hela fick de frågan om de hade hittat några blodspår. Ägarna hade inte sett något sådant och då tyckte polisen inte det var lönt att åka dit. Jag trodde i min enfald att det var polisens jobb att leta efter spår...men jag har kanske tittat för mycket på amerikanska deckarserier. Där kommer ett stort gäng med gummihandskar och tops i högsta beredskap och letar efter både blodspår och annat. Men det är ju klart bara film.

En avdelning inom Polisen som definitivt inte är underbemannad är Trafikpolisen. För ett tag sedan när jag kom körande på motorvägen, såg jag minst tre polisbilar stå parkerade vid en liten avfart. Det vimlade av poliser där. Först trodde jag det var en olycka eller att de hade tagit fast en brottsling. Men sen såg jag att de vinkade in bilisterna en efter en. Jag tycker visst det är viktigt att hastigheten kollas upp, precis som nykterhet och att det finns giltigt körkort. Men det ger lite fel signaler när ett halvdussin poliser kan samlas för en trafikkontroll, men inte en endaste polis kan köra och undersöka om det finns spår efter ett inbrott.

Uppstickare

Vi har haft tulpaner längs med infarten tidigare, men de blommade så dåligt, så vi grävde upp dem och planterade narcisser där i stället. De blommar jättefint nu.

Vi upptäckte nu att alla tulpanlökar inte följt med upp när vi grävde, utan det kommer några uppstickare här och där. De får stå kvar tills de vissnat, för nu vet jag var de är, och sen sätter jag dem i tulpanrabatten på baksidan.

Den här sortens uppstickare har jag inget emot.

I fjor sågade vi ner ett äppelträd, som aldrig gav nån frukt och rensade bort lite annat onödigt krafs. I år upptäckte jag att det växte ett löjtnanshjärta där. Det har antagligen varit så mörkt och trångt där tidigare så det har inte haft en chans att visa upp sig. Vilken tur att det ändå varit så envist och inte bara försvunnit.

En uppstickare av den sämre sorten är den här perennen. Den väntar jag inte med att dra upp tills den vissnat ner. Den ska upp NU! Och den ska definitivt inte planteras någon annanstans i trädgården.

Blandad kompott

Idag var det tid för ombesiktning.......av bilen. Det visade sig att den var helt frisk den här gången. Det var precis på hugget att jag hann få en besökstid, för i morgon kanske strejken bryter ut. Det hade i och för sig inte rört den station jag åkte till förrän om en vecka, men jag var evigt tacksam att det blev ett OK nu. Det tog högst 5 min att kolla så felet var åtgärdat, och för det fick jag punga ut med 200 spänn. Ingen dålig timpeng. Nästan i klass med tandläkaren.

Nu när jag inte varit så aktiv kroppsligt, så har hjärnan jobbat för högtryck i stället. Oj, så mycket bra idéer jag har kommit på. Det finns inte ett endaste rum i hela huset som ska få vara ifred, förutom Görans datarum. Där är jag portad. Ommöblering är den bästa terapin när man känner sig deppig. Att sen någon annan här i huset kanske blir deppig av det, kan jag ju inte ta nån hänsyn till. Jag har börjat med att röja ut alla böcker i bokhyllan. Där hittade jag en massa inaktuella böcker som åker på tippen. Man hittar ju ändå det mesta man vill veta på nätet. Gamla läkarböcker, som man bara blir sjukare och sjukare av ju mer man läser, och trista romaner som jag inte ids läsa. Har börjat på och tyckt att de var såååååå långtråkiga och sen satt in dem i hyllan igen. Nu åkte de ut. Förra gången jag gjorde en raid bland böckerna var Santos här och hjälpte till, eller vad man ska kalla det för. Han tuggade på böckerna för att se om de föll honom i smaken. De var nog ganska ointressanta för han hoppade in i bokhyllan och agerade bokstöd i stället, och överlät jobbet till mig.

En lat helg

Så glad jag blev av den stora respons jag fick på mitt förra inlägg. Att familj och nära vänner bryr sig om, och peppar när man inte mår bra är väl knappast så ovanligt. Men att så många av mina bloggvänner bryr sig om att skriva och försöka pigga upp mig värmde verkligen.

Det känns som det mesta jag gör numera går i ultrarapid. Hade inte varit dumt om man kunnat spola fram lite snabbt. Det är så mycket man vill hinna med så fort det börjar bli vår, åtminstone känner jag det så. Även om det kanske tar lite tid innan det magonda och tröttheten försvinner och jag mår som vanligt, så måste jag ju ändå göra något. Det blir till att sortera ut sånt som jag absolut inte orkar med, som t.ex. att bädda, dammsuga eller laga mat. Redan när jag skriver det så känner jag att det är alldeles för ansträngande för mig. Däremot skulle jag nog kunna klara av en shoppingtur eller besök på nån intressant utställning.

Jag börjar lite nätt med en tur till IKEA idag. Finns garanterat något jag behöver där.

Snart blir det bättre

Igår var jag på läkarundersökning. Anledningen till det var att jag hade så vansinnigt ont i magen. Den här gången kunde jag helt enkelt inte skjuta upp besöket. Lite småkrämpor går alltid att tänka bort, men inte denna gången. Tyvärr var läkaren inte riktigt säker på vad det kunde vara, ev. något med tarmarna eller magsäcken. Jag fick medicin som jag ska testa 14 dagar och sen ska vi höras av.

Min husläkare hade semester, så jag fick träffa en ung, kvinnlig läkare, som jag gillade med en gång. Framför allt så verkade hon bry sig om att försöka ta reda på vad felet var. Det var inte bara in i undersökningsrummet och ut igen efter 5 min. Det tog nästan en hel timme innan jag var klar. Jag har haft låg ämnesomsättning i många år och fått medicin för det. För ett tag sen tog jag nya prover igen och eftersom jag inte hörde nåt, så förutsatte jag att det var som tidigare och att jag skulle ta samma dos. Det visade sig nu när den här nya läkaren tittade i min journal, att värdet var jättelågt, och hade varit så vid de sista provtillfällena. Även om jag varit på återbesök, så har jag inte fått nåt besked om att ändra dosen, utan jag har kört på i gamla spår.

Nu fick jag svar på varför jag känt mig så vissen. Jag har frusit sommar som vinter, hur mycket jag än byltat på mig, känt mig helt orkeslös vissa dagar och yr och svårt att hålla balansen. Allt detta hängde visst samman med mitt låga ämnesomsättningsvärde.

Även om det tar tid att bli av med de här symtomen trots ökning av medicindosen, och att jag fortfarande inte vet vad det magonda beror på, så känner jag mig lite piggare. Tänk vad vänlighet och omtanke kan göra!

J.

Jag blev så glad att jag gick en fotorunda i trädgården. Vårt plommonträd blommar för fullt nu. Det är Victoriaplommon så jag kan inta smaka dem förrän i augusti, men den som väntar på nåt gott.....

Jag har en del perenner som jag tänkt flytta till andra platser, men det är inte riktigt läge att göra det nu när de blommar så fint.

Jag får ha lite tålamod och i stället passa på att njuta av dem nu. Penseérna i blomlådorna blommar fortfarande rikligt, så de får också stå kvar på sin plats ett tag till.